Real Madrid är klara för Copa del Rey-final. Detta efter att ha dragit ned brallorna på värsta antagonisten Barcelona på deras egna hemmaborg, och vunnit med 3-1.

Real Madrid gjorde allt rätt
Madrid-supportrarna har väntat på det här sedan våren 2009, då Barcelona förnedrade Real på Santiago Bernabéu. Då vann man med hela 6-2. Den säsongen var startskottet på flera år av stor Barça-dominans i el Clásico-mötena. Nu har det skiftat åt andra hållet.

Det Real Madrid visade upp i kväll den 26 februari 2013 var en fotbollslektion i perfekt försvarsspel och ett utomordentligt omställningsspel. Mer än så behövs egentligen inte för att slå Barcelona, men det är betydligt enklare sagt än gjort. Real Madrid har, med ungefär det lag de har idag, försökt och försökt. Man har ändrat om, gnetat emot, och försökt lite igen. I flera år har det varit tungt, men ifjol tog man sig över tröskeln när man besegrade Barcelona på Camp Nou och sedermera vann ligan.

Men det här som vi fick uppleva den 26 februari, det var något helt annat. Real Madrid gav Barcelona en ordentlig lektion i hur man spelar effektiv fotboll. Man isolerade Leo Messi, man stängde igen ytorna centralt fullständigt, man gav inte Andrés Iniesta en sekund för mycket och man utnyttjade framför allt Barça svagheter.

Det Real Madrid är så bra på som många andra lag inte klarar av mot Barcelona är att spela sig ur den första pressen. En annan sak man är fenomenala på är att efter man spelat sig ur första pressen göra något vettigt. Ofta betyder vettigt i det här fallet att ställa om fort. Det kan också betyda att man lugnar ned spelet, håller i bollen ett tag, och istället låter Barcelona få springa och jaga.

José Mourinhos manskap har haft en tung säsong. Man är uträknade från ligaspelet, man kommer få det svårt att avancera i Champions League. Men det här var ändå beviset på att han verkligen gjort ett storartat jobb i klubben och att han garanterat kommer sitta kvar säsongen ut. Portugisen hade en tydlig plan glasklar för sig i huvudet inför matchen. Han visste hur man skulle besegra Barcelona, och han hade ingredienserna för att göra det. Men jag undrar om ens Mourinho själv kunde ana hur bra hans lag kunde prestera.

Raphaël Varane – världens just nu bäste försvarare?
Han är talangfull, han har stor potential. Visst, men Raphaël Varane är mycket mer än så. Man presterar inte i match efter match mot högklassigt motstånd och gör det mer ett lugn som ingen annan spelare född 1993 besitter, och med samma distinkta känsla i allt. Varane är mer än bara en stor försvarstalang. Han är en av världens just nu främsta på sin position, och det vore knappast att höja honom till skyarna nog.

Att göra två hundra procentiga insatser mot FC Barcelona – och dessutom göra mål i båda – är smått magiskt. Zinedine Zidane såg någonting ovanligt i Varane när han en gång spelade i Lens. Nu har vi alla fått uppleva och se det Zidane en gång såg.

Det är förstås fler än Varane som bör uppmärksammas och hyllas efter insatsen. Cristiano Ronaldo levererade återigen på Camp Nou, och var tillsammans med Ángel Di María sylvassa i omställningsspelet. För att för den delen inte glömma Diego López som på nytt stod för en utmärkt insats i målet. Ja, vi kan väl summera det som så att ingen i Real Madrid gjorde en dålig insats. Alla gjorde precis det som José Mourinho bad om före matchen.

Firma Vilanova/Roura måste våga spela rakare
Barcelona har blivit för lättlästa. När man möter lagen från den nedre halvan i La Liga är man så pass mycket bättre individuellt att det brukar lösa sig ändå. Men när man ställts mot något tuffare motstånd har man blivit väldigt sårbara. Europas skickligaste lag har läst sönder Barcelona, och vet numera hur man skall spela för att besegra katalanerna. De håller ju bara i bollen ändå, utan att det händer så mycket mer. För det var faktiskt det Barça gjorde, både mot Milan och mot Real Madrid.

Anfall är bästa försvar, brukar det som bekant heta. Fast hur mycket anfall är det att stå tio meter in på offensiv planhalva och passa bollen till varandra? Det liknar mer en träningsövning. Milan visste hur man skulle besegra Barcelona, och klarade av det i praktiken. Real Madrid visste hur man skulle besegra Barcelona, och körde över de i praktiken.

Tränarduon Tito Vilanova och Jordi Roura måste inse att någonting är fel nu. Det går inte isolera Andrés Iniesta genom att sätta honom på en kant till förmån för ännu en statisk mittfältare i form av Cesc Fàbregas. Det går inte spela med bara Leo Messi som en naturlig målskytt då motståndarna ligger två-tre spelare på argentinaren så fort han kommer i närheten av bollen.

Barcelona måste lära sig vissa saker. Nummer ett, man måste spela betydligt rakare. Möjligheterna dyker upp väldigt ofta för att slå den avgörande bollen, men istället vänder man mer än gärna hemåt och fortsätter trilla boll. Nummer två, man måste spela med två anfallare utöver Messi. Två anfallare som håller bredden och som kan gå i djupled när tillfälle ges. Ska Barça fortsätta överbelasta det centrala mittfältet och bara spela runt bollen till varandra kommer man inte gå vidare ur Champions League. Och då spelar det ingen roll hur stort man vinner ligan – säsongen skulle ändå klassas som ett smärre fiasko.

Nu har Tito och Jordi några dagar på sig att spåna vidare på lite förändringar. Redan till helgen möter man Real Madrid igen. Frågan är hur man ställer sig till den matchen – från båda lagens sida.

Tre mål, tre straffar, tre röda kort. Copa del Rey-semifinalen mellan Atlético Madrid och Sevilla innehöll det mesta. Bäst av allt? Det är vidöppet inför returen.

Domaren satte nivån – och höll den
Wow, vilken match. Från en relativt tillknäppt men ändå intensiv och fartfylld första halvlek som slutade mållös, exploderade så Copa del Rey-semifinalen mellan Atlético och Sevilla i andra. Redan efter ett par minuter visades Emir Spahic ut efter att ha tagit bollen med handen i straffområdet. Följden blev så klart straffspark, och Diego Costa skickade Atlético upp i ledning. Men från att det för stunden kändes som att Atlético skulle kamma hem den här matchen ganska enkelt med en man mer på plan, ändrades så allt på en sekund.

Álvaro Negredo spelades igenom och chippade bollen mot mål. I vägen stod Diego Godíns arm – varpå domaren visade det röda kortet och belönade Sevilla med en straffspark. Negredo gjorde naturligtvis inga misstag, och matchen var således utjämnad.

Men det var inte slut där. Fernando Navarro ville inte vara sämre, utan tog även han bollen med handen innanför straffområdet, i en situation som minst sagt såg tveksam ut. Straffspark blev det, och Diego Costa rullade in 2-1 – något som också blev slutresultatet. Navarro, som bara fick gult i straffsituationen, visades sedermera också ut efter en brutal kapning av, just det, Diego Costa, vilket gjorde att Atlético satsade allt på slutet. Men Vicente Calderón fick nöja sig med tre mål (samtliga från straffpunkten), tre utvisningar och rejält heta känslor på planen.

Det som jag dock direkt när jag tänker tillbaka på matchen kan reagera på som något positivt är domarens nivå. Det går diskutera handsituationer i straffområdet dagarna till ända, men regler än trots allt till för att följas. Dessutom är de erkänt alltid enormt hårda på just hands i Spanien. Men Ayza Gámez, domaren för dagen, bestämde nivån tidigt och höll sedan densamma hela matchen. Hade han blåst straff för ena situationen, men friat den andra hade det blivit ett sjuhelsikes liv efteråt. Nu skötte han det hela på ett väldigt bra sätt, och det ska han ha cred för.

Diego Costa – inblandad i allt
Han är inte Radamel Falcao, men Diego Costa är ett monster som Atlético Madrid skall vara oerhört tacksamma att de har. Han kör över allt som kommer i hans väg, och är knappast rädd för någon eller något. Han är lite av Atléticos svar på Zlatan Ibrahimovic. Ofta inblandad i det mesta – positivt som negativt. Det är ingen tillfällighet att det var just Costa som blir kapad i slutet vilket tvingade Ayza Gámez att visa ut Fernando Navarro.

Brassen hade flera lägen i första halvleken, som han brände. Men han tappade knappas stinget eller modet för det. Att någon annan än Diego Costa skulle slå straffsparkarna var det aldrig tal om. Gabi, har han överhuvudtaget missat någon straff i sin proffskarriär? Om än väldigt få i sådana fall, och det var väldigt längesedan senast. Äh, det spelar ändå ingen roll. När Radamel Falcao inte spelar är det Diego Costa som tar på sin den stjärnrollen, och han gör det förträffligt bra.

—

Atlético vann matchen hemma på Vicente Calderón, men det återstår fortfarande 90 minuter. Att göra mål på Calderón är för det första väldigt svårt, och lär ha varit ett av Sevillas huvudmål. Att man sedan släpper in två är inte hela världen. Det råder inga tvivel om att Sevilla åker hem med glada miner och gott hopp inför returen på Ramón Sánchez Pizjuán.

Under veckan har det varit inhemsk cupfotboll i Spanien. Copa del Rey, eller kungens cup, om vi översätter det till svenska. Ett stort samtalsämne som ständigt kommer på så här tidigt in i turneringen är det faktum att det spelas dubbelmöten från sextondelsfinaler ända fram tills final. På frågan varför, är det nog ingen som kan ge ett vettigt svar.

Fördelar med dubbelmöten
Den enda fördelen jag kan se med att köra dubbelmöten i slutspelsstadiet är för att lagen kan få möjlighet att lufta sina reserver. Längre ned har jag listat några av de yngre förmågor som fick chansen att visa upp sig på under veckans Copa del Rey-omgång, och det är alltid trevligt när nya, spännande spelare får kliva in i rampljuset. I den första slutspelsrundan, sextondelsfinal, när topplagen ställs mot lag från de lägre divisionerna, brukar det allt som oftast vara avgjort till returmötet. Då kan jag se en fördel med att ha dubbelmöten – då man oftast får se skymten av yngre, hungriga spelare i returmötena.

Nackdelar med dubbelmöten
Som jag precis nämnde är det väldigt ofta avgjort till returmötet, speciellt när det gäller topplagens matcher. Att då få se en match på en knappt halvfylld arena, där publiken är mer intresserade av att käka korv och baguetter än att titta på fotboll, ger ingen vidare bra bild utåt för den spanska fotbollen. När lagen från tredje- och andradivisionerna gästas av topplagen från La Liga är det alltid ett ordentligt tryck på läktarplats. Deportivo Alavés bjöd på ett tifo när Barcelona gästade under tisdagen. Real Jaén anordnade också ett tifo när Atlético Madrid kom på besök under onsdagen. Det här är oerhört vanligt, och stämningen brukar vara elektrisk på de där mindre arenorna eftersom en cupmatch mot ett spansk topplag är årets händelse – och något som inte upplevs alltför ofta.

Varför kan man inte låta det vara bra där? Ha en match, där lagen som håller till i den lägsta divisionen får fördel av hemmaplan. Är lagen belägna i samma division – ja då är det inte mycket svårare än att bara lotta, eller rent av gå efter nuvarande tabellplacering när det gäller att få fram vilket lag som ska spela på hemmaplan.

En annan stor nackdel med dubbelmöten är att skrällar blir ett alltmer uteblivande faktum. Alcorcóns sensationella utslagning av Real Madrid för några år sedan är snarare undantag än regel i det här sammanhanget. I övrigt är det sällan lagen från de lägre divisionerna rår på storheterna från La Liga. Hade det bara spelats en match, samtidigt som det på pappret så mycket bättre laget, luftat en del reserver, då hade förutsättningarna varit helt annorlunda. Och då hade det helt plötsligt blivit alltmer intressant, och förmodligen hade underhållningsvärdet dessutom höjts avsevärt jämfört med nu.

Bilden av Copa del Rey utåt hade blivit så mycket bättre om det bara hade varit en match, åtminstone fram till kvartsfinalerna. Jag hade dock inte haft någonting emot om det var så hela vägen in i kaklet.

Vad anser ni om dubbelmötenas vara eller icke vara i Copa del Rey?

—

Här nedan följer ett urval av några av de unga spelare som fick chansen under veckans Copa del Rey, och som tidigare inte spelat särskilt mycket A-lagsfotboll;

Gayá, född 1995 (Valencia)
Mycket talangfull vänsterback som imponerat stort i klubbens B-lag Valencia Mestalla under säsongen. Spelade från start för sitt Valencia borta mot Llagostera och gjorde en klart godkänd insats i sin A-lagsdebut.

Fabrice Olinga, född 1995 (Málaga)
Gick från okänd till ett namn på allas läppar när han A-lagsdebuterade för Málaga tidigare under säsongen med att hoppa in och avgöra ligamatchen mot Celta Vigo. Den unge anfallaren fick hoppa in mot Cacareño men hann inte få särskilt mycket uträttat. Vi lär få se mer av Fabrice i framtiden.

José Rodríguez, född 1994 (Real Madrid)
Central mittfältare som firade sin A-lagsdebut mot Alcoyano i onsdags med att direkt hitta nätmaskorna. Har gjort bra i från sig i Segundan med Real Madrid Castilla och är spås en ljus framtid.

Saúl Ñiguéz, född 1994 (Atlético Madrid)
Duktig tvåvägsspelare som kan spela på de flesta mittfältspositioner, men gör sig allra bäst centralt. Har hoppat in i samtliga Europa League-matcher för Atlético under säsongen men gjorde under onsdagen debut i Copa del Rey.

Álvaro Morata, född 1992 (Real Madrid)
Mycket lovande anfallare som i startade matchen mot Alcoyano, en match som var hans sjätte i Real Madrids A-lagströja. Har öst in mål mål i ungdomslagen både i Real Madrid och på landslagsnivå. En spelare vi lär få se mycket mer av – redan den här säsongen.

Sergi Roberto, född 1992 (Barcelona)
En spelare som har gjort en hel del A-lagsmatcher, men säsongsdebuterade när han startade matchen mot Alavés under tisdagskvällen. Innermittfältare som är duktig i båda riktningarna och har ett brett register. Spansk U21-landslagsman.

Nono, född 1993 (Real Betis)
Kreativ offensiv mittfältare som redan spelat sex ligamatcher för Betis den här säsongen, varav fem har varit som inhoppare. Har varit en av Sevilla-klubbens yngre förmågor som kommit fram på senare år och nu också fått alltmer speltid i A-laget.

Jurado, född 1990 (Málaga)
Högerback som spenderade försäsongen med A-laget och gjorde det väldigt bra. Startade matchen mot Cacareño och stod för en pigg insats. Byttes ut i andra halvlek mot en annan lovande ytterback i form av Álex Portillo, född 1992.

Óliver Torres, född 1994 (Atlético Madrid)
Atlético Madrids tveklöst största talang. Innermittfältaren gjorde ett stort avtryck i U19-EM, som Spanien vann, och har sedan dess varit på allas läppar. Har hittills gjort en ligamatch för Madrid-klubben men spelas varsamt av Diego Simeone, som inte vill sätta någon press på ynglingen. Bra blick och väldigt passningsskicklig.

Álex Fernández, född 1992 (Real Madrid)
Bra tvåvägsspelare som gjorde A-lagsdebut redan för ett par år sedan. Fick starta matchen mot Alcoyano och gjorde en bra insats. Innermittfältaren har representerat Spanien på ungdomslandslagsnivå. Även hans äldre bror Nacho (född 1990) spelade från start mot Alcoyano och är en spelare för framtiden.

Snart är det dags för Copa del Rey-äventyret att dra igång på allvar. Idag lottades nämligen sextondelsfinalerna i säsongens upplaga – vilket också betyder att La Liga-lagen kliver in i turneringen.

På sedvanligt vis lottades lagen från Segunda B (tredjedivisionen) mot de spanska lag som är aktiva ute i Europa. Det finns ett par matcher som ser väldigt jämna och öppna ut på förhand, medan en del ser ganska lättippade ut. Även spelträdets framtida utveckling lottades fram under dagen, vilket bland annat avslöjar att Real Madrid och Barcelona först kan ställas mot varandra i en eventuell semifinal. Det kan alltså inte bli något el Clásico i finalen, som var faktumet för ett par säsonger sedan. En repris av finalen förra säsongen är inte heller möjlig – då Barcelona och Athletic, om båda tar sig vidare, redan stöter på varandra i en eventuell kvartsfinal.

Nedan följer hela lottningen;

Almería – Celta Vigo
Almería har inlett sin säsong i Segundan på ett övertygande sätt, och kommer definitivt ge Celta en rejäl match här. Känslan säger att gänget från Vigo kommer gå in mer för att fixa nytt kontrakt i ligan – så en varning för Almería är utdelad.

Alcoyano – Real Madrid
Bör naturligtvis bli busenkelt för Real Madrid – men ni som känner till historien vet att lag från tredjedivisionen slagit ut Real Madrid förr.

Sporting Gijón – Osasuna
Återigen en oviss match på förhand. Två lag som blandar och ger väldigt mycket, och är starka på respektive hemmaplan. Osasuna knappa favoriter.

Llagostera – Valencia
Semi-amatörerna Llagostera blev överlyckliga när de lottades mot storklubben från östkusten. Och det som för Llagostera kommer bli århundrades match lär bli en vanlig dag på jobbet för Valencia, som enkelt bör ta sig vidare.

Alavés – Barcelona
Det forna La Liga-laget Alavés, som även spelade UEFA Cup-final 2001, är nu nere och harvar i den spanska tredjedivisionen. Ska inte innebära några problem för Barças reserver att ta sig vidare här.

Córdoba – Real Sociedad
En öppen match där Real Sociedad, som på pappret har ett klart bättre lag, ändå står som favoriter. Men Córdoba gjorde en bra fjolårssäsong – både i ligan och i Copa del Rey – och bör inte räknas ut.

Eibar – Athletic Club
Bielsas offensiva Athletic var förra säsongens stora behållning i såväl Copa del Rey som Europa League. Men att tyda av deras inledning i EL den här säsongen kommer inte den inhemska cupen sluta i succé. Fast Eibar ska ändå inte innebära några problem för lejonen från Bilbao.

Cacereño – Málaga
Så som Málaga inlett säsongen finns väl inga skäl att tro att de inte springer hem det här på enklast möjliga sätt. Men med tanke på den hårda matchningen i både ligaspel och Champions League, kan det mycket väl bli så att Pellegrini låter ett väldigt reservbetonat lag få speltid, vilket också öppnar för en eventuell skräll. Men nej, inte den här gången. Málaga har alldeles för bra reserver för det.

—

Real Jaén – Atlético Madrid
Säsongens Atlético har bevisat att det egentligen inte spelar särskilt stor roll vilka som spelar – spelidén och upplägget från Simeones sida kommer vara detsamma oavsett. Därför ser jag ingen annan utväg än att Madrid-klubben tar hem det här mötet.

Ponferradina – Getafe
Ett Getafe som hittills blandat och gett, mot Segunda-nykomlingen Ponferradina, som mestadels förlorat under säsongsupptakten. Det lutar åt Getafe-avancemang, men Ponferradina, som slogs ut av Real Madrid förra säsongen och då bjöd upp till rejäl kamp, ska inte underskattas.

Las Palmas/Racing* – Rayo Vallecano
Oavsett om det blir Las Palmas eller Racing som ställs mot Rayo kommer det vara ett öppet dubbelmöte. Rayo har inlett säsongen förvånansvärt bra, men blandar också höga berg med djupa dalar. Helt ovisst.

Valladolid – Real Betis
På pappret är Real Betis det klart bättre laget, men Valladolid har sina stunder då allt klaffar, och då är man svårslagna. Hade dock satt mina pengar på Betis.

Melilla – Levante
Den stora frågan här är egentligen hur mycket Levante väljer att satsa på Copa del Rey, då de även har Europa League att tänka på. Även om Melilla på pappret inte ska ha mycket till chans och aldrig varit högre än Segunda B i seriesystemet vill jag ändå dela ut en skrällvarning.

Zaragoza – Granada
På förhand ett mycket jämnt möte som kommer avgöras på tillfälligheter. De som gör bäst ifrån sig på hemmaplan tar sig förmodligen vidare.

Deportivo – Mallorca
Ännu ett svårtippat möte mellan två på pappret jämnstarka lag. Deportivo spelar mer offensiv och frejdig fotboll, medan Mallorca, lett av Caparrós, håller på sitt defensiva tänk med snabba omställningar. Det kan sluta hur som helst.

Sevilla – Espanyol
Med tanke på det sättet som Espanyol inlett ligaspelet på finns ingen anledning att tro på någon ändring i Copa del Rey. Nej, här vinner Sevilla. När andalusierna samtidigt inte har något Europa-spel att tänka på kommer man satsa hårt på cupen.

Av topplagen syns Real Madrid, Valencia, Athletic, Barcelona & Málaga på samma sida spelträdet (de åtta första matcherna) – medan lag som Atlético & Sevilla huserar på den andra sidan. Och jag är ganska övertygad om att både Atlético & Sevilla är väldigt nöjda med den här lottningen – där båda känns som heta finalkandidater redan nu. Kanske kommer det bli en direkt strid mellan just de lagen om en av de åtråvärda finalplatserna?

Copa del Rey-äventyret tar sin början den 31 oktober, då den första matchen i samtliga dubbelmöten spelas. Returerna går den 28 november.

*Fotnot: Las Palmas – Racing Santander spelas ikväll torsdag.