Arkiv för kategori Deportivo La Coruña

- Sida 2 av 3

Tankar & slutsatser efter helgen

av Adam Pinthorp
Varane har spelat till sig en ordinarie plats
Real Madrid har så här långt sått för en miserabel säsong. Fast en ljusglimt i den annars mörka grottan har varit Raphaël Varane, som verkligen fått sitt genombrott. Efter jul- och nyårsuppehållet har den unge fransmannen fått allt mer speltid än tidigare, och onekligen tagit väl till vara på sina chanser. En fläckfri insats på Mestalla mot Valencia följdes upp med att vara bäst på plan mot Barcelona i Copa del Rey. Varane har inte bara visat stor potential, han har visat att han redan nu håller på den absolut högsta nivån och spelar med en mognad som får de flesta rutinerade spelarna i Madrids spelartrupp att häpna.

Söndagens ligamatch mot Rayo Vallecano var ingen undantag gentemot tidigare. Raphaël Varane stod för en utomordentlig insats i Real Madrids 2-0-seger, och nu borde han ha spelat till sig en ordinarie plats i startelvan.

Annars handlade det mycket om två andra spelare i derbyt mot Rayo, nämligen lagkaptenen Sergio Ramos och ynglingen Álvaro Morata. Den sistnämnde gjorde sin första La Liga-start någonsin – och tackade för det förtroendet genom att sätta 1-0 redan efter tre minuter. Ramos å sin sida prickade också in sig i målprotokollet, detta efter drygt tolv minuter, men fick bara några moment senare syna det röda kortet efter sin andra ostskiva för dagen. Hårt dömt? Ja, speciellt med tanke på att hans första gula kort var aningen tveksam. Rayos fördel av en man mer ändrade matchbilden helt, och gänget från Vallecas blev genast bollförande. Det blev däremot aldrig någon riktig spänning, då Madrid och Diego López höll nollan intakt.

Costa tillbaka – då levererade Atlético igen
Jag har varit inne på det tidigare i bloggen, Diego Costas enorma betydelse för Atlético Madrid. Det visade sig också svart på vitt när han var tillbaka i spel efter att ha varit avstängd i såväl förra ligamatchen mot Rayo som i torsdagens Europa League-möte med Rubin Kazan.Med sin tyngt i anfallsspelet, sin ständiga vilja att gå framåt och sin skicklighet framför mål ledde Costa Atlético till tre nya poäng i toppstriden. Radamel Falcao gav dock Madrid-laget ledningen när petade in sitt 20:e ligamål efter bara tio minuter. Sedan spikade Costa igen butiken med att göra 2-0 i början av andra, innan Cebolla Rodríguez fastställde slutresultatet i slutminuterna.

En sådan här seger, där man dels gjorde tre mål och dessutom håll tätt bakåt, kanske var precis det Atlético behövde inför EL-returen mot Rubin om några dagar. Fast inte heller då kommer Diego Costa finnas tillgänglig. Tänk vad en liten skallning kan sätta sina spår och betyda mycket.

Depor allt närmare Segundan
Det går inget vidare för Deportivo La Coruña just nu. Förlust på förlust på förlust i ligaspelet. Sanningen kommer allt närmare A Coruña-klubben. Det osar spel i Segundan nästa säsong. Men man har ännu inte gett upp – långt ifrån. Och så länge övriga lag inte springer ifrån Deportivo fullständigt finns fortfarande både chansen och framför allt hoppet.

Men spelmässigt är det någonting som måste hända. Depor är alldeles för tafatta bakåt och producerar också lite för lite med mål framåt. Vad som skall göras? Jag vet faktiskt inte. Frågan är om Deportivo själva vet om hur de skall gå till väga för att klara sin överlevnad i ligan.

Fredagens match mot Sevilla var desto gladare ur ett Sevilla-perspektiv. Gänget från andalusien vann med stabila 3-1 och det fanns många ljusglimtar att ta väl till vara på. Gary Medel utmärkte sig allra mest – men för en gångs skull inte bara med att dra på sig sitt obligatoriska gula kort och sparka ner sina motspelare. Nej, den här gången stod chilenaren för två mål – något som sannerligen inte hör till vanligheterna. Han var dessutom nära att hitta rätt en tredje gång, hur enormt hade inte det varit?

Leo Messi är den enda som regelbundet gör mål för Barcelona
Under flera år har Leo Messi varit Barcelonas främste målskytt. Men blickar vi bakåt har han under nästan alla år haft någon eller några som hjälpt honom med målskyttet. Vi minns Samuel Eto’o och Thierry Henry under trippelsäsongen, David Villa under sin första säsong och för all del Pedro Rodrígueznär han varit som hetast. Men den här säsongen har Barcelona saknat en pålitlig målskytt utöver Messi. Villa har förvisso ofta presterat de gånger han har fått chansen, men är fortfarande inte helt hundra återställd sedan sin svåra skada och har därför inte spelat så mycket som han annars borde.Jag köper till viss del argumentet att det räcker om man har Messi i laget. Visst, så länge han är skadefri så brukar det lösa sig ganska bra. Men vad skulle hända om argentinaren ådrog sig en svår skada? Vem/vilka skulle kliva fram då? Att det inte finns någon naturlig ersättare rakt av till Messi är logiskt. Att det däremot inte finns några som i levererat mål regelbundet under säsongen är ett problem för Barcelona.

Mot Granada var det likadant som tidigare under säsongen. Alexis Sánchez schabblade bort tre jättelägen, Pedro Rodríguez hade otur och träffade stolpen och Cristian Tello hade siktet inställt på läktaren. Istället var det Leo Messi, som så många gånger förr, klev fram och avgjorde tillställningen med två mål. Granada stod dock upp bra, och fortsätter imponera under nye tränaren Lucas Alcaraz.

Canales gör Valencia bättre
Han har inte startat en match sedan återkomsten från skadeproblemen. Ändå har Sergio Canales imponerat stort de gångerna han har fått chansen efter nyår. Söndagens match mot Mallorca var inget undantag. Canales byttes in i slutet av första halvlek sedan Tino Costablivit direkt utvisad. Med sin kreativitet och bollskicklighet blev han precis den injektion Valencia behövde för att kunna hålla boll, och även skapa chanser trots en man mindre.

Canales assisterade i början av andra Ricardo Costa fram till 1-0. Senare bröt också Roberto Soldado sin måltorka och satte slutresultatet 2-0. En stark moralisk seger för Valencia trots en tidig utvisning. Matchhjälte? Tja, Diego Alves stod för en magisk insats i målet, men det går inte heller blunda för Sergio Canales prestation. När han är helt återställd kommer han vara bofast i Valencias startelva, och oj vad nytta han kommer göra.

Två krislag, ett nytänt Granada, Ronaldo & Iniesta

av Adam Pinthorp

Ligaomgången är i full rulle, och hittills har redan sex matcher avverkats. Här kommer tankar om det mest noterbara från helgens matcher så här långt.

Det blev bara en poäng i nypremiären för Gregory Manzano som ny Mallorca-tränare. Spanjoren har nu gått in på sin tredje sejour i klubben, med ett enda uppdrag: fixa nytt kontrakt. Men mot Osasuna blev det alltså en pinne, och det var precis på håret. Försvararen Pedro Geromel kvitterade nämligen till 1-1 i absoluta slutskedet av matchen.

Fortsatt tungt med andra ord för Mallorca, som ligger kvar under nedflyttningssträcket.

Om det går tungt för Mallorca undrar jag vad vi skall kalla det som händer i Deportivo La Coruña. Man har bytt tränare, man försökt ändra om i spelet, värvat in nya spelare, men ingenting verkar hjälpa. Mot Granada i lördags gick man in till matchen med kniven mot strupen. Men Depor höll inte för trycket, och föll hemma på Riazor med klara 3-0. Det ser sannerligen tungt ut för Domingos Paciencia och hans manskap. Som en liten tröst går fortfarande en hel del andra lag väldigt dåligt, men skall A Coruña-laget spela kvar i Spaniens finrum nästa säsong måste man ta sig i kragen och börja leverera. Och man kan framför allt inte fortsätta förlora mot sina direktkonkurrenter.

Bättre går det alltså för Granada, som med nye Lucas Alcaraz vid tränarbänken tog andra raka segern. Nyförvärvet från Benfica, Nolito, har varit inblandad i det mesta i offensiv väg de första två matcherna för klubben, och ser ut att kunna bli en enorm tillgång för andalusierna under våren.

När vi ändå är inne på lag som för tillfället går väldigt bra, respektive väldigt dåligt. Celta Vigo och Valencia drabbade samman på Balaídos i Galicien i söndags, där ”Los Ché” gick vinnande ut striden efter ett mål i sista sekunden av inhopparen Nelson Valdez. Celta gjorde en väldigt bra match, och visade kvalitéer, men lyckades aldrig överlista Vicente Guaita som var strålande i gästernas mål. Men stundtals bra spel spelar faktiskt ingen roll så länge man inte plockar poäng.

Valencia å sin sida gjorde ingen vidare match, men tog likväl med sig tre friska poäng i bagaget. Ernesto Valverde har därmed som första Valencia-tränare någonsin vunnit de fyra första bortamatcherna. Det har även räknats ut att hade ligasäsongen startat då Valverde tog över efter Mauricio Pellegrino skulle ”Los Ché” ligga på en andraplats. Bara en sådan sak.

Tankarna på onsdagens Champions League-möte med Manchester United? Tja, kanske på vissa håll, men knappast hos Cristiano Ronaldo. Portugisen visade fantastisk form när han slog till med ett otroligt hattrick mot Sevilla. Framför visade Ronaldo och hans Madrid det de kanske är bäst i hela världen på – snabba omställningar.

4-1-resultatet mot Sevilla får räcka som en hyfsad passning i riktning mot Manchester United. Real Madrid, Santiago Bernabéu och framför allt Cristiano Ronaldo är i strålande form.

Apropå bra form. Barcelona visade vinnartakter när man enkelt besegrade Getafe hemma på Camp Nou med 6-1 i söndagens tidiga match. Något som för övrigt var den första 12:00-matchen på Camp Nou sedan 1965.

Allra mest utmärkte sig Andrés Iniesta. Spanjoren har visat upp en enastående form hela säsongen, men mot Getafe gjorde han en sådan där match där allt träffade rätt. Passningarna, dribblingarna, nedtagningarna, och även brytningarna lyckades. Att Iniesta också fick kröna sin magiska insats med att göra 5-1 i slutskedet av matchen kändes inget annat än fullt logiskt. Den stora behållningen var däremot hans eminenta genomskärare som gav Alexis Sánchez ett friläge och sedermera ledde fram till 1-0.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att Iniesta just nu är i sitt livs form. När han spelar på den nivån han befann sig på mot Getafe, då är det knappt att en viss Leo Messi kan mäta sig med spanjoren.

Tio nyförvärv i La Liga att hålla ett extra öga på

av Adam Pinthorp

Profiler som Nacho Monreal och Fernando Gago har lämnat Spanien och La Liga – åtminstone för den här gången. Men det har ju faktiskt, trots den ekonomiska situation som råder, värvats in ett antal spelare till ligan också. Här nedan följer tio värvningar som är värda att hålla ett extra öga på framöver. Notera att det inte rör sig om en lista, utan bara tio intressanta övergångar.

Diego Buonanotte (Granada)
Från Málaga för 2,3 miljoner euro.

Kommentar: Trots hans fenomenala prestationer de senaste månaderna har han inte fått alls den speltid han förtjänade i Málaga. Samtidigt som klubben bevisligen inte trodde fullt ut på den tekniske lille argentinaren, ville spelaren också lämna för mer regelbunden speltid. Granada nappade på det, och 2,3 miljoner euro senare var affären klappad och klar. Om Buonanotte fortsätter i de fotspår han trampat i de senaste matcherna kommer han bli en sanslös tillgång för Granada. Han är en spelare som rentav kan fixa ett nytt La Liga-kontrakt till klubben.

Diego Lugano (Málaga)
Från Paris Saint-Germain på lån med köpoption.

Kommentar: Manuel Pellegrini har fått använda sitt mittlås bestående av Martín Demichelis och Weligton väldigt mycket under säsongen. Anledningen? Det finns inga andra alternativ som håller lika hög standard. Sergio Sánchez är ett undantag ibland, men på sistone har han ofta huserat som högerback och då faller han bort som ett alternativ oavsett. Därför kommer förstärkningen av Diego Lugano lägligt. Nu kommer han till en klubb där han enkelt kan göra sig förstådd i – något som annars var ett problem i PSG. Dessutom har han stor rutin och är känd för sina ledaregenskaper.

Miguel De Las Cuevas (Osasuna)
Från Sporting Gijón på lån.

Kommentar: Har varit en nyckelspelare i Sporting Gijón under flera säsonger, och det är definitivt en spelare som bör hålla till i den högsta divisionen. Efter att Roland Lamah lämnat Osasuna för Swansea, kommer värvningen av De Las Cuevas bli en stor tillgång för Pamplona-klubben. Yttermittfältaren lär med största sannolikhet ta en ordinarie tröja på någon av kanterna direkt. Frågan är dock om han är rätt man får att hålla Osasuna kvar i Spaniens finrum?



Raúl Tamudo (Rayo Vallecano)

Från Pachuca gratis.

Kommentar: Espanyol-ikonen vänder tillbaks till Spanien efter en misslyckad sejour i mexikanska Pacheca. Han gör det till den spanska klubb han representerade allra senast – Rayo Vallecano. Förra säsongen gjorde den nu 35-årige anfallaren nio mål på 32 matcher i klubben, något som ändå måste klassas som ett väldigt bra facit. Om han lyckas ta en ordinarie plats i startelvan är det troligt att Léo Baptistão flyttas ner i banan ett snäpp, men det får tiden utvisa.

Emiliano Insúa (Atlético Madrid)
Från Sporting Club de Portugal för 1 miljon euro*.

Kommentar: Som en blixt från klar himmel rapporterades det att Emiliano Insúa var på väg till Atlético Madrid. Och det dröjde inte lång tid efter de första rapporterna innan argentinaren också var officiellt klar för Madrid-klubben. Vänsterbacken, som hunnit fylla 24 år, kommer i första hand vara komplement till Filipe Luis, men höjer samtidigt konkurrensen till en helt annan nivå än tidigare. Att han dessutom kan spela ytter gör anledning att tro att han ändå kommer få en del speltid. Dessutom är ju Atlético fortfarande kvar i tre turneringar.

* De första uppgifterna sa att övergångssumman låg på 3,5 miljoner euro, men enligt senare rapporter var summan alltså betydligt mindre. Anledningen var att portugiserna sedan tidigare var skyldiga Atlético pengar för Elías, som lämnade Spanien för spel i Sporting inför förra säsongen.

Nolito (Granada)
Från Benfica på lån.

Kommentar: Det som började så fantastiskt bra i Benfica har sedan fortsatt med mindre och mindre speltid i Portugal. Därför lånas nu Barcelona-bekantingen Nolito ut till Granada, där han i mina ögon har stora möjligheter att bli en riktig joker. Med sin målfarlighet och teknik har han alla förutsättningar att lyckas i La Liga. Vem vet, tillsammans med Buonanotte kanske han bildar ligans giftigaste radarpar under våren?

Lucas Piazón (Málaga)
Från Chelsea på lån.

Kommentar: Supertalang som är född 1994 och trivs allra bäst i en offensiv mittfältsroll. Kommer förmodligen få en hel del speltid med tanke på att Nacho Monreal lämnar Málaga för spel i Arsenal. Varför? Jo, den normalt sett ordinarie yttermittfältaren Eliseu lär med stor sannolikhet ta ett steg ner och bli bofast vänsterback under våren. Kommer Lucas Piazón blomma ut i den himmelsblå tröjan? Förutsättningarna är i alla fall goda.

Diego López (Real Madrid)
Från Sevilla för 4 miljoner euro.

Kommentar: Trots att han har varit en av ligans främsta målvakter under flera säsonger tog han aldrig en fast plats i Sevillas startelva i höstas. Nu seglar han vidare till Real Madrid – en klubb han representerat förr. Att han kommande säsonger skall peta Iker Casillas är väl mindre troligt, men att han kan vakta buren de närmsta månaderna när landslagskaptenen är skadad är desto troligare. Oavsett hur bra Antonio Adán har sett ut på träningarna inför José Mourinho saknar han något som Diego López har – ovärdelig rutin. Sådant som kommer behövas när Real Madrid nu går in i ett livsviktigt skede av säsongen.

Federico Fernández (Getafe)
Från Napoli på lån.

Kommentar: Har fått knapert med speltid i Napoli, men ändå varit frekvent återkommande i det argentinska landslaget det senaste året. Har potential och är fortfarande bara 23 år, men behöver putsa till vissa bitar för att kunna spela på den absolut högsta nivån. Det finns konkurrens i Getafe, men troligtvis lär han få en del speltid.

Paulo Assuncão (Deportivo La Coruña)
Från São Paulo gratis.

Kommentar: Den stenhårde mittfältaren återvänder till Spanien efter ett halvår i São Paulo. Med sin rutin och skicklighet att städa undan framför backlinjen är han på förhand en väldigt nyttig värvning för Deportivo.

För oss svenskar blir det naturligtvis också högintressant att fortsätta följa våra nytillkomna landsmän Daniel Larsson (Valladolid) och Guillermo Molins (Real Betis) i La Liga framöver. Båda har redan hunnit debutera och fortsätter det som det börjat lär de få ganska mycket speltid i sina respektive klubbar.

Utebliven vendetta, ett sanslöst självmål och en stormatch att vänta

av Adam Pinthorp

Gjorde igår ett kort besök i huvudstaden. Träffade upp ett gäng andra La Liga-fantaster och brände av samtliga fyra spanska matcher under eftermiddagen/kvällen. Även om det inte må varit de absolut hetaste matcherna, så uppstod en hel del dramatik och oanade vändningar i matcherna. Här kommer lite tankar kring detta.

Deportivos vendetta får vänta
Tidningen Estadio Deportivo slog på stort inför gårdagens sena match, som på förhand också var den absolut hetaste: Deportivo La Coruña mot Valencia. För er som inte känner till historien var det nämligen så att Valencia förstörde för Depor i sista ligaomgången säsongen 1993/94 – något som gjorde att de sistnämnda tappade ligatiteln till Barcelona. Deportivo var i ledning inför omgången, men efter 0-0 på Riazor hade Barça sprungit förbi.

Som om det vore nog, var det även Valencia som satte huvudet på spiken när Deportivo ramlade ur La Liga säsongen 2010/11. Ett Valencia som då inte hade något att spela för, men vann mot Depor som i sin var i enormt poängbehov.

Därför hade matcherna lagen emellan blivit ruskigt upptrissade, framför allt från Deportivos håll, vilket är fullt förståeligt. Men precis som historien talar om så hade A Coruña-klubben det tufft även i lördags hemma på Riazor. Jonas knoppade in 1-0 för gästerna redan efter fyrtio sekunder, och Los Ché var nära att utöka ledningen strax därpå. Sedan lyckades Deportivo komma tillbaka in i matchen, och via två väldigt fina mål av Riki innan paus så hade man helt plötsligt vänt på steken.

Som ni förstår var det dock inte över. Atlético-lånet Sílvio blev utvisad för Depor bara ett par minuter in i andra – som resten av tiden bestod av ett stort tryck mot hemmamålet. Kvitteringen kom via Nelson Valdez, och på tilläggstid skallade Ricardo Costa in segermålet för Valencia.

Otroligt viktiga poäng för fladdermössen som kan resa hem och på allvar blicka uppåt i tabellen och dessutom lägga triologi-spektaklet mot Real Madrid helt bakom sig. Deportivo fick däremot inte sin revansch, utan är fortsatt kvar som tabelljumbo. Som tur är – för Depors skull – så finns det andra lag som också underpresterar för tillfället.

Juan Bernat måste få mer speltid
Valencia hade chanser att göra mål mot Deportivo under hela matchen, men först när Juan Bernat äntrade planen tidigt i andra halvlek fick man ordentlig fart på anfallsspelet. Med sin snabbhet och tekniska briljans svängde han ut och in på Manuel Pablo och gjorde lite som han ville på vänsterkanten.

Mycket riktigt var det också Bernat som hade direkt inverkan på vändningen. Med ett par överstegsfinter var han förbi Pablo på sin vänsterflank, och hittade sedan in med ett precist inlägg via marken till Nelson Valdez. Det behöver inte vara svårare än så, och Bernat fick det att se väldigt enkelt ut.

Den kvicke yttermittfältaren har fått mer och mer speltid i Valencia de senaste månaderna, och gång efter annan visad sin potential och kapacitet. När han hoppade in mot Real Madrid i ligaspelet förra helgen var han en av få ljusglimtar hos Valencia. Och inhoppet mot Depor vara bara ytterligare ett bevis på att 93-modellen förtjänar mer speltid. Det är trots allt bara Valencia som vinner på det i slutändan.

Säsongens giftigaste självmål
Matchen mellan Levante och Valladolid stod länge och vägde. De sistnämnda tog tidigt ledningen på Ciutat de Valencia, men José Barkero ville annorlunda och kvitterade med en drömfrispark strax innan paus. I andra svängde det sedan fram och tillbaka, även om Levante låg på för ett segermål. Ett mål som till slut kom – men på ett väldigt komiskt sätt. Valdo fick fram bollen mot Obafemi Martins, som tog emot bollen, men därefter aldrig han få iväg något skott innan Valladolids högerback Antonio Rukavina tog saken i egna händer. Serben knallade nämligen in med bollen i eget mål, och gav Levante segern med 2-1.

Mötena mellan Celta VigoReal Sociedad (1-1) och Real ZaragozaEspanyol (0-0) blev aldrig de mest spännande. Chansfattigt men ändå tufft spel kan enkelt sammanfatta båda matcherna, där bortalagen var mest nöjda med poängen.

Kvällens La Liga-matcher i all ära, men idag är det en annan match som får betydligt högre fokus i Spanien. Det är nämligen dags för ett mini-Clásico – med andra ord Barça B mot Real Madrid Castilla. Reservlagen möts på Mini Estadi i Barcelona klockan 17:00, och biljetterna såldes slut på ett par ynka timmar. Det brukar annars vara ganska glestbefolkat på Mini Estadi när Barça B spelar, men den här gången är det helt annorlunda. Fullsatt läktare, framtidens stjärnor och ett möte mellan två klubbars vars rivalitet är enorm.

Omgångens awards

av Adam Pinthorp

Omgångens uppsnurrning:
Málagas försvarsgigant Martín Demichelis, som varit så bra under säsongen, fick inleda det nya året med att bli rejält uppsnurrad. Detta borta mot Deportivo, efter att Jesus Gámez slarvat och gett Depor-anfallaren Pizzi möjligheten att skoja till det med Demichelis. Málaga-mittbacken hamnade på andra läktarsektionen efter att ha gått på en klassisk skottfint. Pizzi? Han avslutade numret med att dunka in bollen i mål – som också blev matchavgörande.

Omgångens frispark:
Real Madrid var stundtals riktigt sargat mot Real Sociedad, och kom undan med blotta förskräckelsen. Mycket har man Cristiano Ronaldo att tacka för, som med en magnifik frispark såg till att det blev 4-2 i slutskedet av matchen. Och det var nog tur det, för Madrids del, eftersom Sociedad hann med en reducering till 4-3.

Omgångens smörpass:
Sergio Busquets är välkänd för sitt fina passningsspel och sin förmåga att ständiga ligga rätt i position. Han gör otroligt mycket i det tysta spelet på Barcelonas mittfält – men står sällan i rampljuset. Det förtjänar han däremot att göra efter den magiska passningen han serverade Pedro fram till 3-0. Rakt igenom hela Espanyol – till en löpande Pedro som ensam med Kiko Casilla i målet kunde chippa in bollen i mål. Det såg enklare ut än var det är. Både passningen och målet, men framför allt passningen.

Omgångens bittra:
Att göra hattrick mot Real Madrid är en dröm för många. Säkerligen så även för Xabi Prieto, men även om han garanterat var nöjd med sin egen prestation måste han ändå känt sig lite bitter efter att ha förlorat med 4-3.

Omgångens radarpar:
Det skulle lika gärna kunna vara Real Betis målsprutor Rubén Castro och Jorge Molina – som båda nätade mot Real Zaragoza – men när jag menar radarpar tänker jag mer på det spelmässiga. Två spelare som funkar alldeles ypperligt tillsammans, och som ständigt hittar varandra. Nja, jag tänker inte på Xavi Hernández och Andrés Iniesta heller – även om de visserligen kombinerade sig fram till ett mål mot Espanyol. Jag tänker allra främst på Léo Baptistão och Piti, som tillsammans hade stor show när Rayo körde över Getafe i måndags. Positivt för Rayo är att de båda stjärnorna troligtvis skjuter kvar Madrid-klubben i La Liga även till nästa säsong – desto mindre kul att båda ryktas vara på väg bort från klubben.

Omgångens ”nej, tack”:
Kaptenen Iker Casillas tackade nej till bindeln när han fick hoppa in mot Real Sociedad. Anledningen är fortfarande väldigt oklar, men det råder inga tvivel om att det förekommer någon typ av spricka mellan Iker och José Mourinho.

Omgångens svensk:
Daniel Larsson gjorde den gångna omgången sina första minuter i La Liga. Och han gjorde det på ett bra sätt. Med hög intensitet, vårdat passningsspel och enorm kämpaglöd stod han för en fin debut borta mot Celta Vigo. Han kommer inte bli den som avgör matcher med fräcka dragningar för Valladolid – men visst kommer han bli nyttig för klubben under våren.

Tankar och slutsatser efter helgen

av Adam Pinthorp

Daniel Larsson gjorde en fin debut
Under våren (och förhoppningsvis även i framtida säsonger) kommer vi ha den äran att få se en svensk i La Liga. Daniel Larsson kritade på för Valladolid tidigt i höstas, men blev inte spelklar förrän i januari. I helgens ligamatch mot Celta Vigo fick den före detta MFF-anfallaren chansen från start – och tog väl till vara på den. Hade Javi Varas i Celta-målet haft en sämre dag på jobbet hade Larsson dessutom blivit målskytt, nu fick han nöja sig med 90 minuter och en bra genomkörare inför framtiden. Och man vet alltid vad man får av svensken – hårt jobb och en väldigt skön spelare att ha i laget. Han kommer inte bjuda på några spektakulära finter eller fyrtio överstegsfinter, utan kommer göra det enkla.

Annars var matchens kung Iago Aspas. Celta Vigos skyttekung stod för två av målen i 3-1-segern och var ständigt ett hot mot Valladolids backlinje. Aspas är totalt uppe på åtta fullträffar i ligan den här säsongen, och det skulle förvåna mig väldigt mycket om han blev kvar till hösten. Jag håller bara tummarna att han inte lämnar landet, för där kan vi som en kontrast till Daniel Larsson snacka om spektakulär spelare.

Barcelona just nu övermäktiga

4-0 efter 29 minuter. Sedan var det färdigspelat i Barcelona-derbyt. Espanyol brukar annars kunna störa ”storebror” emellanåt, och även om skillnaderna lagen emellan den här säsongen har varit större än vanligt, trodde jag de blåvita skulle bjuda upp till bättre motstånd. Eller är det helt enkelt så att Barça just nu är övermäktiga? Jag tror på en blandning. För samtidigt som Espanyol säkerligen var motiverade till hundra, upplever vi just nu ett sanslöst bra FC Barcelona. Att Tito Vilanova dessutom befann sig på bänken efter sin sjukdomsfrånvaro gjorde nog inte spelarna mindre taggade.

Det mest noterbara i övrigt är Pedros återkomst i målprotokollet. Kanariern hade inte gjort mål för Barça sedan augusti innan han slog till två gånger om mot lokalkonkurrenten. Pedro som annars fått väldigt stort förtroende av Vilanova och startar i princip varje match av högsta betydelse. Därför kom nog dessa målen som ett brev på posten och innebär troligtvis inte att Pedro gör en sämre vår än höst. Att han med sin enorma löpvillighet är viktig för Barcelona råder inga tvivel om, men får han dessutom i gång sitt målskytte kommer han bli en än viktigare pjäs för laget under säsongen.

Málaga saknar en vass spjutspets
Efter segern mot Real Madrid precis innan juluppehållet åkte Málaga på en ny förlust. Detta mot ett Deportivo, som med kniven mot strupen vann med 1-0 inför ett kokande Riazor. Och det var egentligen inget snack om saken. Depor visade mer vilja och var betydligt vassare framåt – även om Málaga stundtals spelade bra fotboll. Och det är just effektiviteten som man ofta faller på. Spelmässigt har Málaga spelat otroligt underhållande hela säsongen, men framåt så saknas man en riktigt vass spjutspets. Både Javier Saviola och Roque Santa Cruz har passerat sina respektive bäst-före-datum och håller ingen särskilt jämn nivå.

Får Málaga behålla sitt nuvarande lag och krydda det med en sylvass anfallare, då hade man kunnat utmana övriga topplag på ett helt annat sätt.

Deportivo då? Jo, nye tränaren Domingos Paciencia – närmast från Sporting Club de Portugal – fick en drömstart med både tre friska poäng och en match där man höll tätt bakåt. Det är olidligt jämnt i botten och Deportivo, liksom alla andra lag, kan inte räknas ut. Det är vidöppet inför framtiden.

Piatti gjorde sin bästa match i Valencia-tröjan
Pablo Piatti värvades av Valencia med enorma förväntningar inför förra säsongen. Det gick så där, för att uttrycka det milt. I höstas har argentinaren dragits med skador och annat elände och först nu den senaste månaden har han börjat spela mer regelbundet. Den nya Valencia-tränaren Ernesto Valverde verkar i alla fall ha sett potentialen i Piatti, och gett honom mycket förtroende. I matchen mot Granada gav så den lille yttern tillbaka för förtroendet och blev stor matchhjälte för Valencia. Först assisterade han till Jonas 1-1-mål, innan han själv prickade in segermålet tio minuter från slutet.

Utöver det var han pigg hela matchen och utgjorde ett ständigt hot på sin kant. Kan det vara så att Valverde äntligen fått i gång Piatti nu? Potentialen har han, och kapaciteten finns där. Det har han om inte annat visat i Almería. Får han bara ut allt så har Valencia en riktig magiker att kunna njuta av under våren. Förhoppningsvis blommar han ut nu.

Atlético led utan Falcao & Arda
Ligatvåan Atlético Madrid tappade två poäng i toppen efter 1-1 borta mot Mallorca. Men efter Raúl Garcías ledningsmål i mitten på andra halvlek såg det länge ut att bli tre poäng till huvudstadsklubben – som var det bättre laget matchen igenom. Sedan utjämnade Kevin med bara ett par minuter kvar vilket gav delad pott.

Atléico saknade såväl Radamel Falcao, Arda Turan men också mittbacken João Miranda på grund av avstängningar. Och det syntes tydligt att man led utan sina två största stjärnor i offensiven. Raúl García och Adrián är duktiga spelare, men ingen av dem kan axla den kreativitet som Arda bidrar med. Detsamma gäller Diego Costa, som inte är lika vass framför mål som Falcao.

Slutsatser efter helgen

av Adam Pinthorp

Athletic-Zaragoza (0-2) avslutade det spanska fotbollsåret. Efter säsongens sista omgång kan vi konstatera att Barcelona fortsätter ta trepoängare, Atlético rycker ifrån Real Madrid – som nu i stället får passa sig för att inte bli omsprungna av Málaga. Dessutom halkar Deportivo allt mer efter i bottenträsket.

Mourinho har tappat det
Petningen av Iker Casillas mot Málaga kom som en smärre chock för alla. Och det rörde sig om inget annat än sportsliga grunder. I alla fall om vi skall tro José Mourinho själv. Tyvärr så köper jag inte det ”ursäkten” helt och hållet.

Om den normalt sett reserven Antonio Adán är i bättre form än Casillas kan jag inte uttala mig om. Det är mycket möjligt att det stämmer. Men, är det rätt läge att slänga in en yngling som inte ens gjort en handfull ligamatcher i A-lagströjan i en toppmatch borta mot Málaga? När man trots allt har en tvåfaldig europamästare, världsmästare, femfaldig ligamästare samt tvåfaldig Champions League-mästare att tillgå? Och att samma person också är lagkapten, hjärtat och någonstans den som personifierar vad Real Madrid vill stå för. Nej, det är inte läge. Det är under all kritik.

Real Madrids ligasäsong är redan över. De kommer inte vara med i jakten på ligaguldet. Dessutom väntar – oavsett motstånd – en tuff fortsättning i Copa del Rey efter nyår. I Champions League laddar man inför tuffast möjliga motstånd i form av Manchester United. Det jag egentligen försöker få fram är: hur lång tid får José Mourinho på sig? Känslan just nu är att han kan ryka med huvudet före redan i januarifönstret. Om inte, så har han sannerligen inte många livlinor kvar.

Málaga väljer sina tillfällen
Man har förlorat mot såväl Rayo Vallecano som Real Sociedad. Men i de stora och mest prestigefyllda matcherna under hösten har Málaga verkligen levererat, och visat upp en fotboll få trodde skulle vara möjlig med tanke på den kaosartade sommaren som klubben hade. Man knallade sig igenom CL-gruppspelet, man krossade Valencia hemma med 4-0, och som en tidigt julklapp slog man också Real Madrid med 3-2.

Jag skrev efter förra omgången att Joaquín var den spelare i La Liga som skapar flest lägen. Mot Real Madrid var han inblandad i samtliga Málagas mål – och belönades med en stående ovation när han sedermera byttes ut. Det är naturligtvis svårt att jämföra Joaquín i dag och den spelare han en gång var i Real Betis, eller varför inte i Valencia när han var som bäst. Men ändå känns det som att han just nu spelar sin livs fotboll och aldrig varit bättre.

Det fanns så klart många andra hjältar i det Málaga som slog Real Madrid under lördagskvällen. Willy Caballero storspelade i målet, Martín Demichelis var en gigant i backlinjen, Isco briljerade på mittfältet och Roque Santa Cruz hoppade in och stod för två direkt matchavgörande mål.

Det vore en skam för spansk fotboll om UEFA lyckas stänga av Málaga från spel i Europa. Men tongångarna är positiva, och än är inte sista ordet sagt. Jag både tror och hoppas att det löser sig. För visst vore det tragiskt att inte få se detta strålande Málaga i Champions League även nästa säsong.

Barcelona vinner, och vinner
Det verkar inte finnas något stopp på segermaskinen Barcelona den här hösten. Laget inkasserade sin 16:e seger av 17 möjliga när man bortaslog Valladolid med 3-1. Man gjorde det utan att glänsa, men var effektiva. Leo Messi gjorde sin vana trogen mål, och landar nu på 91 gjorda mål under 2012. Ett hyfsat facit. Dessutom gjorde Cristian Tello mål – efter bara några sekunder på planen när han sprang igenom ett tröttkört Valladolid-försvar och placerade in bollen.

När vi ändå är inne på Tello. Barcelona-talangen har gjort elva mål i A-laget – på totalt 15,6 matcher, om man räknar ut det sett till minuterna han har spelat. Ett hyfsat facit det också, med andra ord.

Valladolid får nu fira jul på nedre halvan av tabellen – men jag tror de är ganska nöjda med sin höstsäsong ändå. Dukic har verkligen sammansvetsat laget som spelar en väldigt underhållande fotboll. Efter nyår kommer vi dessutom får se en svensk i form av Daniel Larsson i den lila tröjan.

Deportivo halkar efter
Ett riktigt bottenmöte stod på agendan när Espanyol och Deportivo La Coruña drabbade samman på Cornellà El Prat. Katalanerna drog det längsta strået, och även om man fortfarande befinner sig under sträcket tar man sikte mot säkrare mark. Deportivo å sin sida halkar allt mer efter, men är långt ifrån avhängda än. Däremot måste någonting hänga efter nyår, annars blir det en snabb vända i Spaniens finrum. Man har en målskillnad på -18, något som är på tok för mycket. För framåt har det sett bra ut, och man har exempelvis gjort lika många mål som Levante (21 stycken) som i stället ligger på sjätteplats i tabellen.

Iniesta spelade på en egen nivå

av Adam Pinthorp

Delar lite tankar kring söndagens händelser i La Liga. Iniestas lekhumör, Atléticos kross, Llorentes återkomst och slutligen så ryker väl ändå Pochettino från Espanyol?

 
Iniesta lekte fotboll på Ciutat de Valencia
En trevande första halvlek mellan Levante och Barcelona byttes ut mot en galen inledning av den andra. Andrés Iniesta presterade en fotboll som knappt någon annan kan mäta sig med. Han serverade Leo Messi ett friläge efter ett par minuter. Han spelade snett inåt bakåt till en helt fristående Messi fram till 2-0. Han dunkade själv in 3-0 via ribban. Han lirkade fram bollen till Cesc Fàbregas som gjorde 4-0. Och då hade vi inte ens spelat 20 minuter av halvlek nummer två.

När Andrés Iniesta är på spelhumör är det få som hänger med. När han är på det där sinnessjuka lekhumöret kan han åstadkomma vad som helst, och skapa chanser från ingenting. Det var en sådan dag för Iniesta, som till och med överskuggade Leo Messi på Ciutat de Valencia.

Något annat som man kommer minnas från matchen det faktum att Barcelona, sedan Dani Alves utgick skadad tidigt, hade elva spelare fostrade i La Masía på planen. Man startade med tio egna produkter, men när Martín Montoya ersatte Alves som högerback hade man alltså samtliga elva på planen skolade i den egna ungdomsakademin.

En rolig anekdot är att den forne Barcelona-tränaren Luis van Gaal (mellan åren 1997-2000 samt 2002-03) en gång sa att det vore en dröm att få se elva egenfostrade spelare på planen samtidigt. Och även om de flesta tyckte själva tanken var fascinerande, skrattade de flesta åt van Gaal. Undra hur många som skrattar i dag.

Villanueva avgjorde matchen på Calderón
Söndagens match på Vicente Calderón var upptrissad till max. Ett Sevilla i storform sedan derbyvinsten förra helgen, mot Atlético, som varit en lagmaskin hela säsongen.

Tyvärr hann matchen bara bli 20 minuter gammal innan domaren Ignacio Iglesias Villanueva avgjorde matchen. Att han tilldömer Atlético en straff går inte snacka bort, men att visa det röda kortet till Federico Fazio var väl hårt. Det blev trippel bestraffning för Sevilla eftersom Radamel Falcao var säkerheten själ från elva meter.

Efter den situationen var det inget snack om saken. Visserligen var Atlético något bättre även innan straffsituationen, men efteråt hade Sevilla absolut noll att komma med. Emir Spahic självmålade in 2-0, Koke prickade vackert in 3-0. Då hade vi bara spelat den första halvleken.

Den andra blev däremot väldigt avslagen, men trots allt väldigt ödesdiger för Seilla. Man fick nämligen både Antonio Luna (från bänken) och Ivan Rakitic utvisade. Man avslutade alltså med nio man på planen, något som blev för tungt varpå Atlético i slutminuten också kunde göra 4-0.

Bäst på plan var Arda Turan, och det var inte första gången den här säsongen. Turken är smått genialisk med sin spelförståelse och effektiva teknik. Han behöver inte göra tre överstegsfinter för att ta sig förbi motståndaren, han gör något som går snabbare, och är betydligt mycket enklare.

Nu är Atlético uppe på 34 poäng, och har åtta till goda gentemot Real Madrid inför derbyt nästa helg. Utan att ens överdriva en smula kan man konstatera att Real Madrid har den stora pressen på sig.

Llorente åter i Bielsas elva
Han har vart ratad ut startelvan och buats ut av supportrarna. Fernando Llorente har sannerligen inte haft en lätt höst i Athletic.

I Aritz Aduriz frånvaro fick så Llorente chansen från start igen, när baskerna tog emot Deportivo La Coruña hemma på San Mamés. En chans som han tidigt i matchen var nära att ta vara på – men då var ribban i vägen. Matchen slutade 1-1 efter att Óscar de Marcos gjort Athletics mål i första halvlek, innan Abel Aguilar styrde in kvitteringen i andra.

Faktum är att Athletic faktiskt sett vassare ut med Aduriz på planen. Fast har man inte fått ordentligt med matchträning kan man väl samtidigt inte begära att Llorente ska vara i absoluta toppskick.

Nu ryker Pochettino med huvudet före
Om Mauricio Pochettino satt löst före matchen mot Getafe, så har han nu åkt ut med huvudet före. Än inte officiellt, men jag skulle bli väldigt överraskad om argentinaren fick behålla sitt jobb efter den här katastrofala säsongsinledningen. Hemma mot Getafe är en match man normalt sett ska vinna. Den här gången vann gästerna från Madrid-trakten med 2-0.

Espanyol saknar både vilja, fantasi och spetskvalité. Vem ska kliva fram och ta tag i sakerna? Vem ska producera målen? Vem ska jobba fram målchanser?

Det lär bli någon annan än Pochettino som får ta tag i de frågorna. Kanske den förre detta Valencia-tränaren Unai Emery? Han fick nämligen sparken från Spartak Moskva i helgen där derbyförlusten mot Dynamo blev droppen.

Åtta spelare som överraskat under säsongsupptakten

av Adam Pinthorp

Utan någon som helst rangordning, har jag nu plockat ut åtta spelare, som på ett eller annat sätt överraskat positivt under säsongsinledningen. Antingen genom att dyka upp från ingenstans och prestera, eller helt enkelt höjt sig avsevärt jämfört med tidigare.

Ignacio Camacho, defensiv mittfältare, 22 år (Málaga)
Spelaren med det spännande smeknamnet Nacho kom till Málaga från Atlético Madrid i januari 2011. Efter att ha fått mycket speltid första våren, blev det den efterföljande säsongen mer knapert sedan Jérémy Toulalan anlände till klubben. Den här säsongen har då Camacho fått större förtroende än tidigare – och tagit vara på sina chanser med råge. Med sin blick och sitt fina passningsspel har han varit en oerhört viktig pjäs i det Málaga som tagit fotbollsvärlden med storm under hösten. Att Toulalan varit skadad har knappast märkts av. Frågan är hur Pellegrini kommer välja i framtiden, bänka någon, eller satsa på båda två samtidigt? Jag tror på det senare alternativet.

Tomer Hemed, anfallare, 25 år (Mallorca)
Den israeliske anfallaren gjorde förra säsongen i princip bara mål från elva meter, men har den här hösten bevisat att han faktiskt kan göra mål på andra sätt. Med sina sex mål på nio matcher har han vuxit ut till precis den målskytt Mallorca behöver. Dessutom är hans tyngd i anfallet en viktig pusselbit i lagets spelidé, där man alltid har alternativet att slå långt på Hemed och hoppas på att han, med sin styrka, ska kunna bita fast bollen på offensiv planhalva.

Mario Suárez, defensiv mittfältare, 25 år (Atlético Madrid)
Höga berg och djupa dalar förra säsongen. Men han prickade ofta formtoppen precis vid rätt tillfällen. Den här säsongen har Mario Suárez hållit kvar vid formtoppen – och vuxit ut till en stor nyckelspelare i det Atlético som just nu ligger tvåa i ligan. Stark bollvinnare och bra på att fördela bollen vidare. Gör grovjobbet i det tysta, och låter övriga få ta emot strålkastarljusen. Nu när den gode Super-Mario, som han kallas av Atlético-supportrarna, också förbättrat sitt passningsspel undrar jag om Vicente Del Bosque haft honom i åtanke. Annars är det nog dags att ha det snart.

Léo Baptistão, anfallare, 20 år (Rayo Vallecano)
Det var inte bara jag som tippade Rayo på nedflyttningsplats inför säsongen. Jag tippade till och med att de skulle sluta sist. Anledning? De tappade i stort sett samtliga nyckelspelare – samtidigt som deras nyförvärv inte fick någon att hoppa ur stolen. Men hittills har Rayo överraskat, men det har inte varit något nyförvärv som stuckit ut allra mest. Nej, i stället är det Léo Baptistão, i fjol i Rayo B, som har klivit fram ordentligt och bidragit med både mål och kreativitet. Anfallaren flyttades upp permanent till A-truppen inför säsongen, och då visste allmänheten inte mycket om honom. Nu har han presenterat sig på den stora scenen – en scen han bemästrar ypperligt. Frågan är hur länge Léo blir kvar i Rayo.



Pizzi, anfallare, 23 år (Deportivo La Coruña)

Det var en tung säsong för Pizzi i fjol när han representerade Atlético Madrid. Sedan Diego Simeones intåg i Madrid-klubben fick Pizzi inte alls mycket förtroende, och man valde till den här säsongen att låna ut honom till Deportivo. I A Coruña-klubben har portugisen Pizzi direkt tagit en ordinarie plats i startelvan – och även blivit precis den kreativa spelaren man behövde få in för att fylla tomrummet efter Andrés Guardado. Bemästrar både en roll som ytter och centralt i banan. Specialist på fasta situationer, något han inte minst bevisade mot Barcelona då han smällde in både en straff och en frispark. Ett framtidsnamn, som enligt ryktena kommer få en ny chans i Atlético nästa säsong.

Víctor Rodríguez, offensiv mittfältare, 23 år (Real Zaragoza)
Ung och talangfull offensiv pjäs som verkligen varit säsongens komet hittills i Real Zaragoza. Värvades inför säsongen till klubbens B-lag, men imponerade så pass mycket under försäsongen att han sedermera fick chansen ligaspelet med A-laget. En chans som han tog väl till vara på, och efter nio spelade omgångar är han nu ordinarie i startelvan. Kan spela både som ytter, vilket är hans normala position, men har även används som en central offensiv figur och även löst den uppgiften på ett bra sätt. Teknisk, bra med boll och har även visat sig vara farlig framför mål.

Cicinho, högerback, 26 år (Sevilla)

När Coke inte alls levererade under fjolårssäsongen valde Sevilla att gå efter en ny högerback under sommarens transferfönster. Valet föll på brassen Cicinho, tidigare i Palmeiras. Av supportrarna var förväntningarna höga, och det hade pratats väldigt bra om den offensiva högerspringaren. Men även om förväntningarna var höga – tror jag alla blivit överraskade av Cicinhos prestationer. Som en ångvält har han tågat upp och ned längs Sevillas högerkant med Jesús Navas som radarpartner. Han har snabbheten, tekniken och precisionen i inläggen. Det lär redan vara många andra klubbar runt om i Europa som fått upp ögonen för den 26-årige brassen.

Javier Saviola, anfallare, 30 år (Málaga)

Tillsammans med Roque Santa Cruz värvades Javier Saviola till Málaga under sista dagens av sommarens transferfönster. Det osade panikvärvningar lång väg. Saviola som blandat och gett i Benfica under några säsonger, men som sedan länge passerat sitt bäst-före-datum, trodde jag. Vad skulle han i Málaga att göra? Ett Málaga som nu också skulle debutera i Champions League. Resultatet? En spelmässigt pånyttfödd Saviola som både levererat assist och mål under säsongsupptakten. Håller han i den formen, ja då kan klubben stoltsera med att ha gjort ett riktigt kap.

Det finns naturligtvis fler spelare som överraskat positivt den här säsongen. Manucho (Valladolid), Eliseu (Málaga), Diego Costa (Atlético), Martín Montoya (Barcelona) och Raphael Varane (Real Madrid) är några av dessa, men de lämnades av olika skäl utanför.

Håller ni med mig? Borde ytterligare någon/några spelare läggas till bland dessa åtta? Eller är det någon som helt enkelt inte förtjänar att vara där?

Tre tankar efter lördagen

av Adam Pinthorp

Galiciskt derby – precis som vi ville ha det
Celta Vigo och Deportivo La Coruña delade broderligt på poängen i säsongens första Galiciska derby. Detta i en match som innehöll det mesta man kunde förvänta sig i ett derby – intensitet, kamp, härlig atmosfär, chansrikt och finess i mängder.

Det började annars bäst för Celta, som tog ledningen redan efter åtta minuter genom Mario Bermejo. Depor repade sig dock relativt omgående, och en för dagen strålande Juan Domínguez kvitterade i mitten av första halvlek. Det blev också matchens sista mål – trots mängder av vassa möjligheter.

Det jag däremot kommer minnas allra starkast från matchen är Juan Carlos Valerón. Denne fantastiske fotbollsspelare, som med sina 37 jordsnurr visade att gammal fortfarande är äldst. Den bollbehandling och finess han besitter är mäkta imponerande. I vissa matcher har bollgeniet varit ifrågasatt. Håller han verkligen? Han segar ju bara ner tempot. Mot Celta, i den kanske viktigaste matchen på hela säsongen för Deportivo, bevisade han raka motsatsen. Han håller inte bara måttet – han är fortfarande alldeles briljant.

Visst är det härligt med derbyn. Det är få andra matcher som uppnår samma kvalité på läktarplats som ett stekhett derby.

Valencia tar inte de viktiga bortapoängen
Fem bortamatcher. Noll segrar, en oavgjort, fyra förluster. Där har ni Valencias facit den här säsongen. Den hittills enda bortapoängen kom i premiäromgången mot Real Madrid på Santiago Bernabéu. Sedan dess har man åkt på torsk – fyra gånger om. Och visst har de ställts mot tufft motstånd, för man åker aldrig och möter Barcelona, Mallorca, Levante och Real Betis på bortaplan och knallar hem tre poäng. Men att ta noll, det är alldeles för dåligt. I alla fall för en klubb med de ambitionerna som Valencia ändå har.

Under lördagen inkasserades alltså fjärde raka bortaförluten i ligaspelet för Los Ché. Real Betis gjorde en bra match defensivt på Benito Villamarín, och gjorde matchens enda mål tidigt i matchen genom Salva Sevilla. Valencia pressade på – men var alldeles för ineffektiva. Och det är inte helt ovanligt att det går i lås för Valencia när Roberto Soldado inte levererar. Om inte Soldado blir jämnare i sitt målskytte måste fler från mittfältet kliva fram och bidra med fler mål.

Till skillnad från Valencia har toppkonkurrenter som Málaga och Atlético Madrid hittills tagit de där viktiga poängen på bortaplan. De som blir direkt avgörande när säsongen summeras i vår.

Atlético har tre segrar och en oavgjord på bortaplan. Málaga har två segrar, två oavgjorda och en förlust (mot Atlético).

Valencia måste börja plocka poäng på bortaplan. Man har redan halkat efter alltför långt och redan nu känns det som att slaget om Champions League-platserna kommer bli hårdare än någonsin. Atlético har redan ett enormt försprång, något som kan drygas ut ytterligare mot lag som Málaga och Valencia imorgon (även gentemot Real Madrid, om de skulle tappa poäng mot Mallorca) när man tar sig an tabelljumbon Osasuna hemma på Vicente Calderón. Magkänslan säger att Madrid-klubben inte kommer släppa det greppet man redan skaffat sig, och att man dessutom inte har något Champions League-spel att tänka på gör knappast saken sämre.

Apelsinodlarna från öst är fortsatt väldigt svårbedömda. Hur bra är egentligen Pellegrinos Valencia? Kan Banega vända allt när han är tillbaka i full form? Det vilar många frågetecken kring säsongens Valencia.

Sedan ska vi naturligtvis inte ta någonting ifrån Real Betis – som stod för en genuin insats. Det kanske mest imponerade var att man gjorde det utan landslagsmannen och lagets tveklöst största stjärna, Beñat, som var magsjuk. Sevilla-klubben är nu uppe på fjärdeplats i ligaspelet, och det verkar som Pepe Mel hittat en bättre balans i laget den här säsongen. Kan man göra som Levante gjorde i fjol och behålla en topplacering säsongen ut?

Cesc Fábregas – har han hittat sin roll?
Ett lag som däremot går bra på bortaplan är Barcelona. Mot Rayo inkasserade man femte raka bortasegern i ligaspelet, på fem möjliga. Detta efter 5-0 och stundtals stor fotbollsunderhållning.
Den spelare som kanske utmärkte sig allra mest, återigen, var Cesc Fábregas. Katalanen noterades för två nya assist, vilket gör att han drar ifrån i assistligan, och även ett mål. Följdfrågan blir naturligtvis – har Cesc äntligen hittat sin roll i Barcelona? Som det har sett ut på senare tid tror jag faktiskt det, men än är det alltför tidigt att bedöma fullt ut. Det känns som han hittat rollen som passar honom allra bäst – och där han varken behöver axla Xavis eller Iniestas skor oavsett om de inte skulle finnas på planen.

Det är bara inse fakta. Cesc är inte Xavi. Han är inte Iniesta. Han kan bara vara sig själv, och skapa sin egna roll. Att han gör saker och ting annorlunda betyder inte att de inte kan vara framgångsrika. Och just nu är Cesc Fábregas synonymt med framgång – för hans senaste prestationer har verkligen varit storstilade.

En kuriös sak från mötet Barcelona-Rayo var att elva spelare fostrade i La Masía, Barça ungdomsakademi, startade matchen. Åtta för Barcelona (Valdés, Montoya, Alba, Busquets, Xavi, Fábregas, Pedro & Messi) och tre för Rayo (Rubén, Rodri & Casado).

Sida 2 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB