Omgångens uppsnurrning:
Málagas försvarsgigant Martín Demichelis, som varit så bra under säsongen, fick inleda det nya året med att bli rejält uppsnurrad. Detta borta mot Deportivo, efter att Jesus Gámez slarvat och gett Depor-anfallaren Pizzi möjligheten att skoja till det med Demichelis. Málaga-mittbacken hamnade på andra läktarsektionen efter att ha gått på en klassisk skottfint. Pizzi? Han avslutade numret med att dunka in bollen i mål – som också blev matchavgörande.

Omgångens frispark:
Real Madrid var stundtals riktigt sargat mot Real Sociedad, och kom undan med blotta förskräckelsen. Mycket har man Cristiano Ronaldo att tacka för, som med en magnifik frispark såg till att det blev 4-2 i slutskedet av matchen. Och det var nog tur det, för Madrids del, eftersom Sociedad hann med en reducering till 4-3.

Omgångens smörpass:
Sergio Busquets är välkänd för sitt fina passningsspel och sin förmåga att ständiga ligga rätt i position. Han gör otroligt mycket i det tysta spelet på Barcelonas mittfält – men står sällan i rampljuset. Det förtjänar han däremot att göra efter den magiska passningen han serverade Pedro fram till 3-0. Rakt igenom hela Espanyol – till en löpande Pedro som ensam med Kiko Casilla i målet kunde chippa in bollen i mål. Det såg enklare ut än var det är. Både passningen och målet, men framför allt passningen.

Omgångens bittra:
Att göra hattrick mot Real Madrid är en dröm för många. Säkerligen så även för Xabi Prieto, men även om han garanterat var nöjd med sin egen prestation måste han ändå känt sig lite bitter efter att ha förlorat med 4-3.

Omgångens radarpar:
Det skulle lika gärna kunna vara Real Betis målsprutor Rubén Castro och Jorge Molina – som båda nätade mot Real Zaragoza – men när jag menar radarpar tänker jag mer på det spelmässiga. Två spelare som funkar alldeles ypperligt tillsammans, och som ständigt hittar varandra. Nja, jag tänker inte på Xavi Hernández och Andrés Iniesta heller – även om de visserligen kombinerade sig fram till ett mål mot Espanyol. Jag tänker allra främst på Léo Baptistão och Piti, som tillsammans hade stor show när Rayo körde över Getafe i måndags. Positivt för Rayo är att de båda stjärnorna troligtvis skjuter kvar Madrid-klubben i La Liga även till nästa säsong – desto mindre kul att båda ryktas vara på väg bort från klubben.

Omgångens ”nej, tack”:
Kaptenen Iker Casillas tackade nej till bindeln när han fick hoppa in mot Real Sociedad. Anledningen är fortfarande väldigt oklar, men det råder inga tvivel om att det förekommer någon typ av spricka mellan Iker och José Mourinho.

Omgångens svensk:
Daniel Larsson gjorde den gångna omgången sina första minuter i La Liga. Och han gjorde det på ett bra sätt. Med hög intensitet, vårdat passningsspel och enorm kämpaglöd stod han för en fin debut borta mot Celta Vigo. Han kommer inte bli den som avgör matcher med fräcka dragningar för Valladolid – men visst kommer han bli nyttig för klubben under våren.

Daniel Larsson gjorde en fin debut
Under våren (och förhoppningsvis även i framtida säsonger) kommer vi ha den äran att få se en svensk i La Liga. Daniel Larsson kritade på för Valladolid tidigt i höstas, men blev inte spelklar förrän i januari. I helgens ligamatch mot Celta Vigo fick den före detta MFF-anfallaren chansen från start – och tog väl till vara på den. Hade Javi Varas i Celta-målet haft en sämre dag på jobbet hade Larsson dessutom blivit målskytt, nu fick han nöja sig med 90 minuter och en bra genomkörare inför framtiden. Och man vet alltid vad man får av svensken – hårt jobb och en väldigt skön spelare att ha i laget. Han kommer inte bjuda på några spektakulära finter eller fyrtio överstegsfinter, utan kommer göra det enkla.

Annars var matchens kung Iago Aspas. Celta Vigos skyttekung stod för två av målen i 3-1-segern och var ständigt ett hot mot Valladolids backlinje. Aspas är totalt uppe på åtta fullträffar i ligan den här säsongen, och det skulle förvåna mig väldigt mycket om han blev kvar till hösten. Jag håller bara tummarna att han inte lämnar landet, för där kan vi som en kontrast till Daniel Larsson snacka om spektakulär spelare.

Barcelona just nu övermäktiga
4-0 efter 29 minuter. Sedan var det färdigspelat i Barcelona-derbyt. Espanyol brukar annars kunna störa ”storebror” emellanåt, och även om skillnaderna lagen emellan den här säsongen har varit större än vanligt, trodde jag de blåvita skulle bjuda upp till bättre motstånd. Eller är det helt enkelt så att Barça just nu är övermäktiga? Jag tror på en blandning. För samtidigt som Espanyol säkerligen var motiverade till hundra, upplever vi just nu ett sanslöst bra FC Barcelona. Att Tito Vilanova dessutom befann sig på bänken efter sin sjukdomsfrånvaro gjorde nog inte spelarna mindre taggade.

Det mest noterbara i övrigt är Pedros återkomst i målprotokollet. Kanariern hade inte gjort mål för Barça sedan augusti innan han slog till två gånger om mot lokalkonkurrenten. Pedro som annars fått väldigt stort förtroende av Vilanova och startar i princip varje match av högsta betydelse. Därför kom nog dessa målen som ett brev på posten och innebär troligtvis inte att Pedro gör en sämre vår än höst. Att han med sin enorma löpvillighet är viktig för Barcelona råder inga tvivel om, men får han dessutom i gång sitt målskytte kommer han bli en än viktigare pjäs för laget under säsongen.

Málaga saknar en vass spjutspets
Efter segern mot Real Madrid precis innan juluppehållet åkte Málaga på en ny förlust. Detta mot ett Deportivo, som med kniven mot strupen vann med 1-0 inför ett kokande Riazor. Och det var egentligen inget snack om saken. Depor visade mer vilja och var betydligt vassare framåt – även om Málaga stundtals spelade bra fotboll. Och det är just effektiviteten som man ofta faller på. Spelmässigt har Málaga spelat otroligt underhållande hela säsongen, men framåt så saknas man en riktigt vass spjutspets. Både Javier Saviola och Roque Santa Cruz har passerat sina respektive bäst-före-datum och håller ingen särskilt jämn nivå.

Får Málaga behålla sitt nuvarande lag och krydda det med en sylvass anfallare, då hade man kunnat utmana övriga topplag på ett helt annat sätt.

Deportivo då? Jo, nye tränaren Domingos Paciencia – närmast från Sporting Club de Portugal – fick en drömstart med både tre friska poäng och en match där man höll tätt bakåt. Det är olidligt jämnt i botten och Deportivo, liksom alla andra lag, kan inte räknas ut. Det är vidöppet inför framtiden.

Piatti gjorde sin bästa match i Valencia-tröjan
Pablo Piatti värvades av Valencia med enorma förväntningar inför förra säsongen. Det gick så där, för att uttrycka det milt. I höstas har argentinaren dragits med skador och annat elände och först nu den senaste månaden har han börjat spela mer regelbundet. Den nya Valencia-tränaren Ernesto Valverde verkar i alla fall ha sett potentialen i Piatti, och gett honom mycket förtroende. I matchen mot Granada gav så den lille yttern tillbaka för förtroendet och blev stor matchhjälte för Valencia. Först assisterade han till Jonas 1-1-mål, innan han själv prickade in segermålet tio minuter från slutet.

Utöver det var han pigg hela matchen och utgjorde ett ständigt hot på sin kant. Kan det vara så att Valverde äntligen fått i gång Piatti nu? Potentialen har han, och kapaciteten finns där. Det har han om inte annat visat i Almería. Får han bara ut allt så har Valencia en riktig magiker att kunna njuta av under våren. Förhoppningsvis blommar han ut nu.

Atlético led utan Falcao & Arda
Ligatvåan Atlético Madrid tappade två poäng i toppen efter 1-1 borta mot Mallorca. Men efter Raúl Garcías ledningsmål i mitten på andra halvlek såg det länge ut att bli tre poäng till huvudstadsklubben – som var det bättre laget matchen igenom. Sedan utjämnade Kevin med bara ett par minuter kvar vilket gav delad pott.

Atléico saknade såväl Radamel Falcao, Arda Turan men också mittbacken João Miranda på grund av avstängningar. Och det syntes tydligt att man led utan sina två största stjärnor i offensiven. Raúl García och Adrián är duktiga spelare, men ingen av dem kan axla den kreativitet som Arda bidrar med. Detsamma gäller Diego Costa, som inte är lika vass framför mål som Falcao.

2012 är till ända, och vi välkomnar ett nytt år. Förhoppningsvis fyllt med lika mycket härliga fotbollsminnen som det nyss avslutade året har givit oss. Men innan vi blickar framåt tänkte jag avsluta med en lista, där jag plockar ut de enligt mig 30 bästa spelarna i La Liga under hösten.

30. Sofiane Feghouli (Valencia)
14 matcher (14), tre mål

Kommentar: En av få ljusglimtar i ett annars inferno-liknande Valencia. Har tagit ytterligare ett kliv i utvecklingen sedan genombrottssäsongen i fjol.

—

29. Sergio Ramos (Real Madrid)
17 matcher (17), ett mål

Kommentar: En av få i Real Madrid som kommit upp i normal standard under hösten. Finns ofta på rätt plats vid rätt tillfälle när det behövs, och är den självklara ledaren i backlinjen.

—

28. Piti (Rayo Vallecano)
15 matcher (13), sex mål

Kommentar: Piti var en av stjärnorna som stannade kvar i Rayo i somras, och under hösten har han tagit ytterligare ansvar. Detta både på och utanför planen, som den lagkapten han är. Duktig både som målskytt och framspelare.

—

27. Aritz Aduriz (Athletic Club)
16 matcher (15), tio mål

Kommentar: Frånvaron av Fernando Llorente i startelvan har inte märkts av särskilt tydligt – åtminstone inte målmässigt. Där har Aduriz gått in och stått för tio mål. Däremot blandade prestationer spelmässigt – där Aduriz inte riktigt är på samma nivå som Llorente sett till förra säsongen.

—

26. Iago Aspas (Celta Vigo)
17 matcher (17), sex mål

Kommentar: Det mesta handlar om Iago Aspas i Celta – oavsett framgång eller motgång. Han är alltid i händelsernas centrum, och om än inte alltid, så är det oftast på grund av hans fotbollsmässiga prestationer. Vass framför mål och en pådrivare av rang.

—

25. Obafemi Martins (Levante)
13 matcher (12), sex mål

Kommentar: Har fyllt målkvoten efter Arouna Koné på ett imponerande sätt, och är precis den spjutspets som Levante behöver för att kunna återupprepa fjolårssäsongens sensationella säsong.

—

24. Víctor Rodríguez (Real Zaragoza)
15 matcher (13), två mål

Kommentar: Bland många spännande nyförvärv som Montañès, Alamo och Wilchez – har i stället Víctor Rodríguez, som var tänkt till Zaragoza B, tagit en startplats under hösten. Och inte nog med det, Víctor har också vuxit ut till en nyckelspelare som står för mycket av det kreativa i offensiven.

23. Xavi Hernández (Barcelona)
17 matcher (14), fyra mål

Kommentar: I ett lag med finlirare som Messi och Iniesta får ibland Xavi lite för lite cred för sina insatser. Han är trots allt den självklara motorn och den som styr tempot i höstens historiska Barcelona.

—

22. Filipe Luís (Atlético Madrid)
14 matcher (14), noll mål

Kommentar: Om man förra säsongen började se samma Filipe som en gång gjorde dundersuccé i Deportivo, kan vi nu konstatera att han befinner sig på en ännu högre nivå. En gigant på Atléticos vänsterkant.

—

21. Mesut Özil (Real Madrid)
17 matcher (15), fyra mål

Kommentar: En av de i Real Madrid som hållit en någorlunda jämn nivå under hösten, där formtopparna precis som tidigare är fullkomligt briljanta.

—

20. Manucho (Valladolid)
13 matcher (11), sex mål

Kommentar: Backar vi bandet till i somras var Manucho långt ifrån en startplats i Valladolid. I dag är han given – på grund av väl tillvaratagna chanser under hösten. Gör både mål och är duktig framspelare.

—

19. Ignacio Camacho (Málaga)
16 matcher (16), två mål

Kommentar: Att Santi Cazorla försvann, eller att Jérémy Toulalan varit skadad från och till hela hösten har inte spelat någon roll. Málaga har hela tiden haft Ignacio Camacho att falla tillbaka på som den trygga balansspelaren med en förträffligt passningsspel.

—

18. Óscar González (Valladolid)
17 matcher (17), sju mål

Kommentar: Jag skrev i ligabibeln inför säsongen att Óscar kommer bli Valladolids nyckel till framgång. Ska man hålla sig kvar i La Liga måste han prestera precis som han gjorde i Segundan i fjol. För att uttrycka det milt har Óscar tagit sitt ansvar, något som de sju fullträffarna från nummer tio-positionen vittnar om.

—

17. Cesc Fàbregas (Barcelona)
15 matcher (14), fem mål

Kommentar: Efter en vår där Fàbregas aldrig lyckades bli helt bofast i Barcelonas startelva, har katalanen under hösten verkligen spelat in sig i Tito Vilanovas lag. Lyfter de blåröda till ytterligare en nivå med sin passningsskicklighet och sin förmåga att spela rakt och direkt. Stått för nio assist under hösten.

—

16. Rubén Castro (Real Betis)
16 matcher (15), nio mål

Kommentar: Fick stå utanför höstens lag till förmån för Aritz Aduriz, men tar i stället plats här. Rubén Castro är Betis självklara spjutspets och målgörare, och erbjuder så mycket mer än bara ett bra spel i boxen. Hade han inte passerat 30 hade många klubbar ryckt i honom.

—

15. Léo Baptistão (Rayo Vallecano)
16 matcher (15), sex mål

Kommentar: Har kommit från Rayo B och tagit La Liga med storm. Kan göra mål på alla möjliga vis, har bevisat sin skicklighet som framspelare och kämpar genuint för laget. Blir inte långvarig i Rayo.

—

14. Diego Godín (Atlético Madrid)
17 matcher (17), ett mål

Kommentar: Den givna ledaren i Atléticos backlinje som utvecklats till en gigant sedan Diego Simeone tog över som tränare i klubben. En krigare är svår att rubba både på marken och i luftrummet.

—

13. Jordi Alba (Barcelona)
15 matcher (14), två mål

Kommentar: I mitt tycke världens främsta vänsterback. Outtröttlig, passningsskicklig, fina inlägg och dessutom målfarlig. Jordi Alba har allt en modern ytterback ska ha.

—

12. Joaquín (Málaga)
17 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Den spelare i La Liga som under hösten skapat allra flest målchanser. Avslutade på bästa sätt genom att vara inblandad i samtliga tre mål när Málaga slog Real Madrid med 3-2. Spelar sin livs fotboll för tillfället.

—

11. Willy Caballero (Málaga)
17 matcher (17), tolv insläppta mål

Kommentar: Ligans tveklöst bästa målvakt för tillfället. Trygg både i luftrummet och i spelet på marken. Nyckelspelare i Málaga.

—

10. Sergio Busquets (Barcelona)
16 matcher (15), ett mål

Kommentar: Tar större och större kliv för varje säsong. Är den i Barcelona som syns minst och som får minst plats i rampljuset – när han egentligen är en av de som förtjänar mest cred för sina insatser. Många säger ”hur skulle Barcelona klara sig utan Xavi?”. Jag säger: hur skulle Barcelona klara sig utan Busquets? Den perfekta länken och spelaren som får Barcelona att fungera som det ska.

—

9. Mario Suárez (Atlético Madrid)
14 matcher (12), ett mål

Kommentar: Har gått från berg- och dalbana till en jämn spelare som numer också alltid levererar på en otroligt hög nivå. Jag förstår varför Atlético nekade ett bud värt tio miljoner euro för Mario i somras.

—

8. Martín Demichelis (Málaga)
16 matcher (16), två mål

Kommentar: Vuxit ut till en stöttepelare i Pellegrinis Málaga. Varit i det närmaste orubblig i försvaret under hösten, och tillsammans med Willy de största individuella anledningarna till att man bara släppt in 12 mål – minst av alla lag i ligan.

—

7. Beñat Etxebarria (Real Betis)
15 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Real Betis spelmotor och stora stjärna. Ett enormt hot på fasta situationer och besitter en känslig högerfot som få andra i ligan. Har ögonen på sig från väldigt många håll.

—

6. Arda Turan (Atlético Madrid)
16 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Har fyllt tomrummet efter Diego på ett utomordentligt sätt. Utan Arda försvinner enormt mycket kreativitet och fantasi i Atléticos anfallsspel. Frågan är egentligen vem som är viktigast – Radamel Falcao eller Arda Turan? För mig är det hugget som stucket.

—

5. Cristiano Ronaldo (Real Madrid)
17 matcher (17), 14 mål

Kommentar: Inledde säsongen i ett rasande tempo, och fortsätta precis som de tidigare säsongerna ösa in mål. Sedan fallerade målskyttet en aning – och Real Madrid blev otroligt lidande. Det fråntar inte Ronaldos individuella väldigt fina höst – som ändå inte var lika bra som fjolårets.

—

4. Isco (Málaga)
17 matcher (17), fyra mål

Kommentar: Efter genombrottet i fjol har Isco tagit storsteg från talang till att vara på väg att bli en världsstjärna. Har tekniken, spelsinnet, passningsspelet och flytet – allt i ett.

—

3. Andrés Iniesta (Barcelona)
12 matcher (9), ett mål

Kommentar: Den enda i Barcelona som – när han är som allra bäst – kan mäta sig på samma nivå som Leo Messi. Har gjort en briljant höst där han leder assistligan på tio målgivande passningar. Huserar numer lika ofta på kanten som i en central mittfältsposition.

—

2. Radamel Falcao (Atlético Madrid)
16 matcher (16), 17 mål

Kommentar: Att Atlético ligger tvåa i tabellen är naturligtvis inte enbart Radamel Falcaos förtjänst, men det går samtidigt inte komma ifrån hans galna målsnitt på fler gjorda mål än spelade matcher. Världens i mitt tycke hetaste ”nummer nio-spelare” den här hösten.

—

1. Lionel Messi (Barcelona)
16 matcher (15), 26 mål

Kommentar: 26 mål och fem assist – på 16 matcher! Leo Messi har bevisat att det poängmässigt går att prestera som om verkligheten vore ett FIFA-spel.

—

Gott Nytt År på er allesammans!

I brist på ligaomgångar och cupspel tar jag mig tillfället i akt att plocka ut höstens lag. De elva spelarna som – på sin position – imponerat mest på mig från att säsongen drog i gång tills den sista sparken den gångna helgen.

Innan jag gör en närmare presentation och motivering av varje spelare tänkte jag rakt upp och ner rada upp laget, uppställt i ett på spanskt vis klassiskt 4-2-3-1-system.

Willy Caballero (Málaga)
—
Jesús Gámez (Málaga)
Martín Demichelis (Málaga)
Diego Godín (Atlético)
Jordi Alba (Barcelona)
—
Mario Suárez (Atlético)
Beñat (Real Betis)
—
Isco (Málaga)
Lionel Messi (Barcelona)
Andrés Iniesta (Barcelona)
—
Radamel Falcao (Atlético)

—

Målvakt: Willy Caballero (Málaga)
Motivering: Málaga har inte varit så bra bakåt enbart på grund av en tight och samspelad backlinje, utan också genom ligans just nu bästa målvakt. Willy har bara släppt in 12 mål på 17 matcher och leder överlägset Zamora-rankingen för tillfället. Den stora frågan är varför han inte får chansen i det argentinska landslaget.

Högerback: Jesús Gámez (Málaga)
Motivering: En position där det var betydligt tuffare att välja ut höstens bästa. Tyvärr är det många som i vanliga fall tillhör den absoluta världseliten bland högerbackar som den här säsongen inte kommit upp i sin normala standard. Den egentligen enda stora konkurrenten till Gámez om den här platsen var Celta Vigos yngling Hugo Mallo – men han har varit något mer ojämn än Málagas lagkapten. Gámez har hållit en hög och jämn nivå hela hösten och utöver ett säkert försvarsspel också bidragit mycket i offensiven.

Mittback #1: Martín Demichelis (Málaga)
Motivering: Jag vet, det är lätt att tro att jag går igenom Málagas startelva. Men det är ingen slump att de tre första namnen i höstens lag kommer från samma lag. Málaga har varit det klart bästa laget defensivt i ligan, och enormt stor del i det har Martín Demichelis. När han kom till klubben tvivlade jag på värvningen, men han har verkligen bevisat motsatsen, och vuxit ut till en gigant i Málaga-tröjan.

Mittback #2: Diego Godín (Atlético Madrid)
Motivering: Ett lika solklart val som Demichelis var också Diego Godín. Härföraren, ledaren och den stora besten i Atléticos backlinje. Uruguayanens har presterat bättre och bättre sedan Diego Simeone återvände till Atlético, och i dag är hans plats i startelvan lika självklar som Radamel Falcaos. Har stått för en utomordentlig höst, bortsett från blundern mot Barcelona som gav Leo Messi öppen gata att göra 4-1.

Vänsterback: Jordi Alba (Barcelona)
Motivering: Jag kan inte komma på någon vänsterback jag i nuläget skulle ranka högre än Jordi Alba. Katalanen är brytningssäker, passningsskicklig och energisk som få andra. Han orkar springa upp och ner längst flanken match efter match utan att bli trött – och han gör alltid något vettigt när han får bollen. En stor nyckel till att Barcelona gått så bra under hösten.

Defensiv mittfältare #1: Mario Suárez (Atlético Madrid)
Motivering: Sedan återkomsten till Atlético 2010 har Mario Suárez blandat och gett. Fram tills den här säsongen. Då har ”super-Mario”, som han kallas av supportrarna, inte bara presterat i de stora matcherna (något han annars är känd för) utan hållit en betydligt jämnare nivå. Det har också gjort att han bitit sig fast i Atléticos startelva, där han numera är given. Gör precis det en bra defensiv mittfältare ska göra – bryter bollen, och levererar den vidare. Syns sällan, men gör otroligt stor nytta i det tysta.

Defensiv mittfältare #2: Beñat Etxebarria (Real Betis)
Motivering: Betis landslagsman är den överlägset största anledningen till att laget ligger på en sensationell femteplats i tabellen. Beñat är med sin passningsskicklighet och speluppfattning den självklara spelmotorn i det grönvita gänget. Med sin extremt känsliga högerfot är han dessutom ett ständigt hot på fasta situationer – oavsett om det gäller frisparkar eller hörnor.

Högerytter: Isco (Málaga)
Motivering: Häng inte upp er på positionsvalet. Det finns enklare uppgifter än att konkurrera ut Leo Messi om en central position som offensiv mittfältare. Men det hindrar inte Isco från att ta plats i höstens lag, även om han som utgångsposition blir satt till höger på mittfältet. Och supertalangen är inte alls ovan att spela på kanten, men som vi alla bekant känner till trivs han som allra bäst när han får husera centralt i banan. Även här är han tänkt att få en ganska fri roll, där han kan knalla in centralt och fördela bollar – det han är allra bäst på, med andra ord.

Offensiv mittfältare: Lionel Messi (Barcelona)
Motivering: I Barcelona har han ingen spjutspets framför sig. Det får han här, och det är en roll han i bland annat landslaget bevisat att han behärskar. Annars räcker väl facit 26 mål och fem assist på de 17 inledande omgångarna som en hyfsad motivering till varför Messi tar plats här.

Vänsterytter: Andrés Iniesta (Barcelona)
Motivering: Trivs egentligen bäst i en central position, men faktum är att Iniesta faktiskt spelat väldigt mycket på kanten under hösten – med väldigt goda resultat. Han leder assistligan på tio framspelningar som lett till mål, och har i övrigt briljerat i sin offensiva position.

Central anfallare: Radamel Falcao (Atlético Madrid)
Motivering: Inte heller här behövs någon närmare presentation eller motivering. Har stått för 17 ligamål under hösten och jagas nu av alla klubbar som har alldeles för mycket pengar att leka med.

Bänken: Thibaut Courtois (Atlético), Sergio Ballesteros (Levante), Ignacio Camacho (Málaga), Joaquín (Málaga), Cristiano Ronaldo (Real Madrid), Aritz Aduriz (Athletic) & Léo Baptistão (Rayo Vallecano).

Kommentar: En väldig offensiv bänk – där alla på ett eller annat sätt utmärkt sig under hösten. Som reservkeeper finns Courtois, som på nytt gjort bra ifrån sig i Atlético. Ballesteros fortsätter att imponera som Levantes stora försvarsgeneral. Camacho har tagit enorma kliv och vuxit ut till en nyckelspelare i Málaga. Detsamma gäller Joaquín, som verkar ha fått bukt på skadebekymren och spelar sin livs bästa fotboll. Cristiano Ronaldo har gjort många mål – men inte levererat på samma sätt som förra säsongen och när han varit sämre, har Real Madrid blivit otroligt lidande. Aduriz har varit en av få ljuspunkter i säsongens Athletic, medan Léo är ytterligare en överraskningsspelare som betytt otroligt mycket i offensiv väg för Rayo.

Athletic-Zaragoza (0-2) avslutade det spanska fotbollsåret. Efter säsongens sista omgång kan vi konstatera att Barcelona fortsätter ta trepoängare, Atlético rycker ifrån Real Madrid – som nu i stället får passa sig för att inte bli omsprungna av Málaga. Dessutom halkar Deportivo allt mer efter i bottenträsket.

Mourinho har tappat det
Petningen av Iker Casillas mot Málaga kom som en smärre chock för alla. Och det rörde sig om inget annat än sportsliga grunder. I alla fall om vi skall tro José Mourinho själv. Tyvärr så köper jag inte det ”ursäkten” helt och hållet.

Om den normalt sett reserven Antonio Adán är i bättre form än Casillas kan jag inte uttala mig om. Det är mycket möjligt att det stämmer. Men, är det rätt läge att slänga in en yngling som inte ens gjort en handfull ligamatcher i A-lagströjan i en toppmatch borta mot Málaga? När man trots allt har en tvåfaldig europamästare, världsmästare, femfaldig ligamästare samt tvåfaldig Champions League-mästare att tillgå? Och att samma person också är lagkapten, hjärtat och någonstans den som personifierar vad Real Madrid vill stå för. Nej, det är inte läge. Det är under all kritik.

Real Madrids ligasäsong är redan över. De kommer inte vara med i jakten på ligaguldet. Dessutom väntar – oavsett motstånd – en tuff fortsättning i Copa del Rey efter nyår. I Champions League laddar man inför tuffast möjliga motstånd i form av Manchester United. Det jag egentligen försöker få fram är: hur lång tid får José Mourinho på sig? Känslan just nu är att han kan ryka med huvudet före redan i januarifönstret. Om inte, så har han sannerligen inte många livlinor kvar.

Málaga väljer sina tillfällen
Man har förlorat mot såväl Rayo Vallecano som Real Sociedad. Men i de stora och mest prestigefyllda matcherna under hösten har Málaga verkligen levererat, och visat upp en fotboll få trodde skulle vara möjlig med tanke på den kaosartade sommaren som klubben hade. Man knallade sig igenom CL-gruppspelet, man krossade Valencia hemma med 4-0, och som en tidigt julklapp slog man också Real Madrid med 3-2.

Jag skrev efter förra omgången att Joaquín var den spelare i La Liga som skapar flest lägen. Mot Real Madrid var han inblandad i samtliga Málagas mål – och belönades med en stående ovation när han sedermera byttes ut. Det är naturligtvis svårt att jämföra Joaquín i dag och den spelare han en gång var i Real Betis, eller varför inte i Valencia när han var som bäst. Men ändå känns det som att han just nu spelar sin livs fotboll och aldrig varit bättre.

Det fanns så klart många andra hjältar i det Málaga som slog Real Madrid under lördagskvällen. Willy Caballero storspelade i målet, Martín Demichelis var en gigant i backlinjen, Isco briljerade på mittfältet och Roque Santa Cruz hoppade in och stod för två direkt matchavgörande mål.

Det vore en skam för spansk fotboll om UEFA lyckas stänga av Málaga från spel i Europa. Men tongångarna är positiva, och än är inte sista ordet sagt. Jag både tror och hoppas att det löser sig. För visst vore det tragiskt att inte få se detta strålande Málaga i Champions League även nästa säsong.

Barcelona vinner, och vinner
Det verkar inte finnas något stopp på segermaskinen Barcelona den här hösten. Laget inkasserade sin 16:e seger av 17 möjliga när man bortaslog Valladolid med 3-1. Man gjorde det utan att glänsa, men var effektiva. Leo Messi gjorde sin vana trogen mål, och landar nu på 91 gjorda mål under 2012. Ett hyfsat facit. Dessutom gjorde Cristian Tello mål – efter bara några sekunder på planen när han sprang igenom ett tröttkört Valladolid-försvar och placerade in bollen.

När vi ändå är inne på Tello. Barcelona-talangen har gjort elva mål i A-laget – på totalt 15,6 matcher, om man räknar ut det sett till minuterna han har spelat. Ett hyfsat facit det också, med andra ord.

Valladolid får nu fira jul på nedre halvan av tabellen – men jag tror de är ganska nöjda med sin höstsäsong ändå. Dukic har verkligen sammansvetsat laget som spelar en väldigt underhållande fotboll. Efter nyår kommer vi dessutom får se en svensk i form av Daniel Larsson i den lila tröjan.

Deportivo halkar efter
Ett riktigt bottenmöte stod på agendan när Espanyol och Deportivo La Coruña drabbade samman på Cornellà El Prat. Katalanerna drog det längsta strået, och även om man fortfarande befinner sig under sträcket tar man sikte mot säkrare mark. Deportivo å sin sida halkar allt mer efter, men är långt ifrån avhängda än. Däremot måste någonting hänga efter nyår, annars blir det en snabb vända i Spaniens finrum. Man har en målskillnad på -18, något som är på tok för mycket. För framåt har det sett bra ut, och man har exempelvis gjort lika många mål som Levante (21 stycken) som i stället ligger på sjätteplats i tabellen.

Det händer mycket kring Málaga just nu. Och det är väl kan väl lika bra att börja med de negativa nyheterna som överskuggar allt annat.

I går slog nyheten ned som ett hårt slag i ansiktet på Málaga. Man blir avstängda från allt Europa-spel en säsong – något som sträcker sig över de fyra närmsta säsongerna. Anledningen? Uteblivna löner till spelare samt uteblivna skattebetalningar till den spanska staten. Det rör sig enligt flera rapporter om totalt 77 miljoner kronor.

Málagas straff kan utökas med ytterligare en säsong utan spel i Europa, om man inte lyckas bevisa för UEFA att alla klubbens skulder är inbetalda innan den 31 mars.

Under fredagskvällen höll klubbens sportdirektör Vicente Casado en presskonferens i ärendet. Han meddelade att ”vi har gjort rätt för oss och uppfylld alla våra måsten i klubben. Vi över överraskade och förvånade över beslutet, vi förstår inte varför. Vi kommer nu ta detta till skiljedomstolen och vi är övertygade om att vi kommer få rätt.”

Dessutom bekräftade han att klubben nu är i fas med alla löneutbetalningar – trots att rykten påstår det motsatta. Casado berättade alltså att allt är i sin ordning, och att hela klubben är på rätt köl igen. Därför kan man förstå reaktionen och att ordet ”orättvist” nämndes ett gäng gånger.

En sak är i alla fall säker. Málaga har inte gett upp, utan kommer jobba stenhårt för att uppnå, som de kallar det, rättvisa.

—

En annan sak som definitivt är säker är att Málaga i afton tar emot Real Madrid hemma på La Rosaleda. Och ska vi tro målvakten Willy Caballero kommer Málaga starkare än någonsin till mötet. Dessutom är det alltid en intressant aspekt att väga in då Manuel Pellegrini återigen ställs mot sitt gamla lag. Har ingenjören receptet för att slå Madrid?

I somras var Málaga allt annat är en klubb i ro. Nu har man gjort sin kanske bästa höst någonsin. Trots problem högre upp i klubben har laget på planen alltid bevisat att man enbart fokuserat på sitt. Det finns ingen anledning att tro något annat i kväll heller.

—

Som en liten positiv sak i Málaga-lägret, eller åtminstone något som rör en spelare, var offentliggörandet av ”goldenboy”-utmärkelsen som tillkännagavs i dag. Det handlar så klart om supertalangen Isco – som vann före El Shaarawy och Courtois. Mer välförtjänt kunde det knappast bli. Lionel Messi, Cesc Fàbregas och Mario Götze är några som vunnit priset tidigare. En hyfsad kategori spelare som Isco nu kan läggas till i bland.

Under torsdagsförmiddagen lottades den kommande omgången av Champions League (åttondelsfinal) och Europa League (sextondelsfinal), och de spanska lagen står inför riktigt tuffa drabbningar. Precis som det ska vara, med andra ord.

Valencia – PSG (CL)

Kommentar: Wow, vilken lottning för Valencia! Oavsett vilket motstånd det hade blivit hade man stått inför två tuffa matcher, men PSG känns ändå som en ”bra” lottning för Los Ché. Man slapp de allra tyngsta lagen och får nu ett storsatsande PSG som är svåra att sätta fingret på. En bra dag kan det franska topplaget prestera på en oerhört hög nivå. Däremot har man blivit väldigt beroende av en viss Ibrahimovic – något som kan komma att bli såväl en fördel som nackdel för Valencia.

I Sverige står PSG som storfavoriter till att vinna mötet. Och med Valencias miserabla säsong i åtanke – framför allt sett till ligaspelet – är det inget konstigt i det. Kollar man däremot igenom spelartrupperna mer noggrant skulle åtminstone inte jag vilja framföra PSG som särskilt stora favoriter. Visst, det är några namn som står ut, men samtidigt är det många som saknar rutin från dessa sammanhang. Precis som PSG som klubb – det var inte igår man var i Champions League-slutspel. Dessutom har man ännu inte ställts på särskilt tuffa prov. Franska ligan i all ära, men motståndet där kan inte jämföras med det Valencia ställs mot till vardags i Spanien. PSG har för övrigt en ganska enkel Champions League-grupp också, så detta kommer bli en tuff utmaning.

Jag förstår att man i vårt avlånga land pekar ut PSG som favoriter. Men jag tror Valencia är väldigt nöjda med lottningen, och helt klart ser chansen att ta sig till kvartsfinal. Jag skulle vilja säga att det här är ett möte som är så vidöppet det bara kan bli. För lika mycket som PSG är svåra att i dagsläget veta vart de står, är det ingen som vet vilket sorts Valencia vi får se om ett par månader. Underskattning skulle bli fransmännens stora förlust. Man ska inte på något sätt räkna ut Los Ché.

Valencias chans på avancemang: 50%.

—

Barcelona – Milan (CL)

Kommentar: Barcelona har haft ett stort psykologiskt övertag på Milan de senaste åren. En sådan här lottning för några år sedan hade fått de flesta fotbollsfantaster att dregla av längtan. I dag är det på förhand inte lika hett. Samtidigt som Barça tagit ytterligare ett kliv framåt och blivit bättre och bättre – upplever vi just nu en av de sämsta Milan-upplagorna på 2000-talet.

Med tanke på att de blåröda dessutom får avsluta på hemmaplan har jag väldigt svårt att se Milan klara av det här.

Barcelonas chans på avancemang: 90%.

—

Real Madrid – Manchester United (CL)

Kommentar: Om första reaktionen på Valencia-PSG var ”wow”, kan vi enkelt dubbla den när vi nu går på en riktig tungviktare. Real Madrid fick en av de tuffast möjliga lottningarna och ställs nu mot Manchester United i åttondel. Ett United som fick en enkel resa i gruppspelet, och som leder Premier League.

Real Madrid har å sin sida inte övertygat lika mycket under hösten. Tvåa i ”dödens grupp” innehållande Dortmund, City och Ajax, samt en tredje plats i La Liga går knappast till historien som klubbens främsta säsongsstart. Ändå håller jag Madrid som knappa favoriter inför mötet med United. Det är Champions League man satsar på nu – fullt ut. Och man har en klar spelidé och man har en gråhårig tränare som kan konsten att gå långt i den ädlaste av alla turneringar. Å andra sidan har den kommande motståndaren detsamma…

Real Madrids chans på avancemang: 60%.

—

Málaga – Porto (CL)

Kommentar: Ännu ett väldigt ovisst möte. Känslan hos de flesta Málaga-supportrar verkar vara ”nej, inte Porto”. De anser att de fick tuffast möjliga lottning, och jag ser inga skäl till att inte instämma. Trots andraplatsen bakom PSG har Porto hittills imponerat i Champions League. Dessutom har man rutinen från den här situationen förr – något som Málaga saknar. Å andra sidan kan man inte kalla andalusiernas framfart under hösten annat än otroligt imponerande.

Det kommer bli två väldigt tuffa matcher, och jag kan garantera att ingenting är avgjort inför returmatchen på La Rosaleda.

Málagas chans på avancemang: 50%.

—

Atlético – Rubin Kazan (EL)

Kommentar: Tuff lottning för Atlético, då det aldrig är enkelt att åka till kyliga Ryssland. Däremot bör Madrid-laget gå segrande ur dubbelmötet, om man matchar ett bra lag. Det kunde varit värre, men det kommer inte bli en enkel uppgift för Atlético.

Atléticos chans på avancemang: 70%.

—

Levante – Olympiacos (EL)

Kommentar: Kul och spännande utmaning för Levante. Det råder inga tvivel om att man kommer göra allt för att försöka ta sig vidare, och Olympiacos är tveklöst ett lag man kan slå över två möten. Men det kommer inte bli någon enkelt nöt för Levante att knäcka. Den första matchen hemma på Ciutat de Valencia kommer bli oerhört avgörande. Det gäller att få ett bra resultat där.

Levantes chans på avancemang: 50%.

I morgon vid halv tolv-tiden lottas den kommande slutspelsomgången i såväl Champions som Europa League. Därför tar jag mig en titt på hur förutsättningarna ser ut för de spanska lagen kvar i turneringarna, och hur stora deras chanser på vidare avancemang är.

Málaga (CL)

Efter den kaosartade sommaren fylld av stjärnor som flydde från klubben och ovisshet kring om man ens skulle få spela Champions League. Spel i fotbollens finrum har det blivit – och som Málaga, som debutanter, gjort det! Man blev tidigt klara för vidare avancemang och överrumplade såväl Zenit, Anderlecht och Milan ganska enkelt.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Shakhtar Donetsk, Celtic eller Galatasaray.

Drömlottningen: Celtic bevisade sin styrka i båda matcherna mot Barcelona, och kommer inte bli en lätt nöt för något lag att knäcka. Därför anser jag att Galatasaray, som tog sig vidare på håret, vore den absolut största drömlottningen för Málaga.

Mardrömslottningen: Även om Arsenal besitter stor erfarenhet inom Champions League-sammanhang och det skulle kännas som ödets ironi om Málaga lottades mot London-laget (främst på grund av Cazorla-övergången) känns ändå Shakhtar som en tuffare motståndare. Dels för att man imponerat spelmässigt hela hösten, men också är oerhört svårslagna hemma på Donbass Arena i Donetsk. Att åka till kyliga Ukraina brukar aldrig vara något hit – för något lag. Men visst vore det intressant om Málaga fick Arsenal på sin lott?

Chans på avancemang: 8/10.
Så som Málaga spelat under hösten så känns inget av de potentiella motståndarna i åttondelen som en omöjlig motståndare. Dessutom avslutar man på hemmaplan, vilket genom

—

Barcelona (CL)

Trots favoritskapet och att man gått som tåget i ligaspelet har det hackat lite för katalanerna i Champions League. Man vann förvisso sin grupp – och var klara som gruppsegrare redan inför den sista omgången – men segrarna satt hårt inne. Både mot Celtic och Spartak Moskva hemma på Camp Nou fick man slita ont. Dessutom räckte man inte till på Celtic Park utan åkte på pumpen. Ändå odiskutabel gruppetta och fortsatt en av huvudfavoriterna till turneringssegern.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Milan, Shakhtar Donetsk och Galatasaray.

Drömlottningen: Utan några som helst tvivel Galatasaray. Känns som det enklaste laget att besegra på pappret av de fem ovannämnda.

Mardrömslottningen: Precis som i fallet Málaga tror jag den tuffaste motståndaren för Barcelona i åttondelsfinalen hade varit Shakhtar. Efter mellanåret i Champions League förra säsongen verkar ukrainarna (eller rättare sagt brassarna, för utan dem hade Shakhtar inte varit i närheten av lika slagkraftiga) fått fart på grejerna igen. Ett lag som Barcelona dessutom haft problem med förr.

Chans på avancemang: 9/10.
”Klarar Celtic att slå Barça klarar vi det också”. Det är så motståndarna måste tänka, annars är det kört. Däremot har jag väldigt svårt att se att Barcelona skulle missa kvartsfinal. Det gäller som bekant inte att vinna ett möte – utan vinna totalt över två matcher.

—

Valencia (CL)

Var tillsammans med Bayern München stora favoriter i sin grupp, och mycket riktigt blev det Valencia och tyskarna som tog sig vidare. Dessvärre för spanjorernas del räckte man inte till mot Bayern, och lär därför få en tuffare lottning.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Borussia Dortmund, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Eftersom Valencia kommer ställas mot en gruppsegrare kan inget av ovannämnda lag klassas som någon drömlottning, men det finns förstås lag man undviker hellre än andra. Som Manchester United, Borussia Dortmund och Juventus. Både Schalke och PSG känns – både rutinmässigt i turneringen och sett till spelarmaterialet – som de två mest gynnsamma lottningarna för Valencia.

Mardrömslottning: Det råder inga tvivel om att Valencia helst undviker United, Dortmund och Juventus. Kanske främst de två förstnämnda. United för deras enorma rutin, Dortmund för sin briljanta Champions League-höst där de vann ”dödens grupp”. Där hade Valencia fått det tufft.

Chans på avancemang: 5/10.
Det känns väldigt 50-50 här. Har Valencia en bra dag kan man vinna mot samtliga av de potentiella motståndarna. Den stora nöten att få hål på är hur man ska fixa det över två möten, mot de allra tuffaste lagen. Sedan är det väldigt ovisst att ge en statusbedömning av Valencia nu. Om ett par månader, när Valverdes spelidé satt sig, och en spelare som Canales kommit tillbaka, kanske det är ett helt nytt Valencia. Men med tanke på förutsättningarna och att det oavsett vilket kommer bli ett tufft dubbelmöte ger jag Los Ché 50% chans på vidare avancemang.

—

Real Madrid (CL)

Tog sig som tvåa vidare i ”dödens grupp” där Manchester City och Ajax var de två övriga lagen utöver suveräna Dortmund. Andraplatsen innebär nu att man kommer få en tuff lottning i åttondel.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Bayern München, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Real Madrid har haft problem med tyska lag den senaste tiden, därför säger jag kort och gott Paris Saint-Germain. På pappret må man ha ett bättre lag än Schalke 04, men fotboll spelas ju som bekant inte på pappret, utan på planen. Dessutom finns i PSG inte samma rutin av liknande situationer – något som vore en klar fördel för Real Madrid. Man är trots allt den klubb med flest europeiska titlar.

Mardrömslottning: Även om såväl Manchester United som Juventus säkerligen blivit en tuff men spännande lottning känns Bayern München som Real Madrids mardröm. Tyskarna slog ut Madrid ur CL-semifinalen förra säsongen och kan på så sätt ha ett litet psykiskt övertag. Att man dessutom vann på straffar försämrar inte det faktumet.

Chans på avancemang: 7/10.
Jag tror Real Madrid vinner över två möten mot såväl PSG, Schalke och Juventus. United är aldrig enkla att handskas med, och Bayern München har skickat ut Madrid ur turneringen förr. Allt beror på lottningen – men oddsen talar ändå för Real Madrid.

—

Atlético Madrid (EL)

Diego Simeone valde att vila storstjärnorna i gruppspelet, och det var otroligt nära att bli gruppseger ändå. Nu lyckades man inte ta poäng mot Viktoria Plzen i sista omgången och får möjligen en lite tuffare lottning i sextondelen.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Alla har tagit sig till slutspel av en anledning, men ett motiverat Atlético som hade kört med mer eller mindre bästa laget, hade nog besegrat belgiska Genk ganska enkelt i två möten.

Mardrömslottning: Vissa kallar det dröm, vissa kallar det mardrömslottning. Det råder väl i alla fall inga tvivel om att Chelsea har det på pappret vassaste laget av de potentiella motståndarna. Däremot slog ju Atlético London-gänget i den europeiska Supercupen tidigare under säsongen och kan på så vis ha ett psykologiskt övertag på Chelsea. Även ruskigt hemmastarka Hannover 96 – som Atlético visserligen slog ut i samma turnering i våras – är en motståndare Madrid-klubben helst slipper.

Chans på avancemang: 8/10.
Allt beror på hur högt Simeone värderar Europa League till våren. Satsar man med bästa möjliga manskap bör man slå de flesta över två möten. Men även om det roteras lite i startelvan anser jag att Atlético har mer än goda möjligheter för vidare avancemang.

—

Levante (EL)

Har klarat Europa League-debuten galant under hösten. Hannover 96 blev som väntat lite för svåra i gruppen men en andraplats räcker gott och väl till vidare avancemang. Nu kan man inte göra annat än att lyckas.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Precis som i Atléticos fall känns Racing Genk som det klart enklaste laget på förhand att ställas mot. Även mot lag som Steaua Bukarest och Bordeaux bör Levante gälla som knappa favoriter.

Mardrömslottning: Ett toppat Chelsea hade blivit svårt för Levante. Däremot är jag osäker på hur mycket London-laget kommer satsa på turneringen – i alla fall i ett sådant här tidigt skede. Därför säger jag att såväl Dnipro som Metalist skulle vara riktigt mardrömslottningar för Levante. Två lag som satsar stort på Europa League – och som är riktigt starka hemma i Ukraina.

Chans på avancemang: 6/10.
Levante kommer gå in för att gå vidare i Europa League. Många av spelarna i truppen är inne på sista versen och vill självklart spela sådana här typer av matcher. Och även om man som klubb är nya i sammanhanget finns i truppen gott om rutin. Dessutom är man väldigt svåra att slå och har haft ett bra hemmafacit under gruppspelet. Levante kommer inte bli en enkel motståndare för något lag, och jag tror man har alla chanser i världen att ta sig vidare ytterligare ett steg.

Málaga slog Sevilla på bortaplan i det andalusiska derbyt och bibehåller därmed sin fjärdeplats i La Liga.

Málaga agerade storebror
Sevilla har varit överst upp på den andalusiska tronen de senaste åren. Förra säsongen bröts den trenden när Málaga tog fjärdeplatsen i La Liga, och även visade sina muskler i mötena med Sevilla. När just nämnda lag drabbades samman på Ramón Sánchez Pizjuan i Sevilla under lördagskvällen bevisade återigen Málaga vilka som just nu är kungarna av andalusien.

Sevilla hade jättelägen att göra mål flera gånger om under inledningen av matchen. Målkungen Álvaro Negredo träffade bland annat stolpen när han hade rundat Willy Caballero och i stort sett bara lägga bollen i nät. Kan man kalla det tur? Tja, visst är det lite flyt att inte Negredo siktade bättre just den gången när han egentligen bara skulle pricka nätmaskorna. Annars så nej, det handlar inte om tur för Málaga.

Manuel Pellegrini har byggt ett lag bakifrån och han har gjort det med bravur. Det är ingen tillfällighet att Willy Caballero hållit nio nollor i ligaspelet den här säsongen – varpå han också leder Zamora-rankingen (bäst snitt för minst antal insläppta mål) ganska överlägset. Försvaret är oerhört samspelat och det är tydligt att man spelar efter mottot ”ta det säkra före det osäkra”. Visst, det är alltid vackert att spela sig ur en krånglig situation som Barcelona. Så tänker inte Weligton. Även om han är en fullgod passningsspelare skickar han hellre långt än att riskera någonting. En taktik som ofta fungerar väldigt bra, och som inte försätter försvararna i svårare situationer än nödvändigtvis.

Sevilla hade fler chanser än Málaga. Man ägde den första halvleken. Ändå vann gästande Málaga med 2-0. Man spelade stabilare, tryggare och var framför allt betydligt mer effektiva när lägena väl dök upp.

Sevilla har inte alls hittat någon trygghet i spelet den här säsongen. Man blandar bländande resultat med direkt katastrofala prestationer. Mot Málaga gjorde man en sisådär insats. Med lite tur hade man haft ledningen tidigt – då vet ingen hur det hade utvecklat sig. Däremot saknar man tryggheten i sitt spel, och framför allt en organiserad backlinje. Federico Fazios klumpighet som förorsakade Málagas straff i andra halvlek personifierar detta.

Martín Demichelis – från överskattad till gigant
När Martín Demichelis värvades till Málaga som en av de fem ”frälsarna” vintern 2010 skakade jag på huvudet. Demichelis? Argentinaren som varit direkt usel i Bayern München i en herrans massa år och aldrig levererat i landslaget – trots mängder med chanser. Nu, drygt 2,5 år senare, har Demichelis bevisat varför han en gång värvades till klubben.

Från överskattad och avdankad har han blivit en stor gigant i Málagas försvar. Han är duktig i passningsspelet, svårstoppad i luftrummet och framför allt en spelare som aldrig ger upp och vars energi smittar av sig på lagkamraterna.

Pellegrini gjorde ett genidrag mot Sevilla, när han i den andra halvleken valde att flytta upp Demichelis ett steg i banan. Rollen som defensiv mittfältare är han van vid – och det bevisade han om inte annat just mot Sevilla. Han stängde ytor och vann bollar på ett utomordentligt sätt, och gräddade sin insats med att nicka in 1-0-målet via hörna.

Joaquín skapar flest chanser i ligan
Skadedrabbad som få har han varit genom åren, Joaquín. Jag undrar hur bra han hade blivit om han hade varit skadefri hela karriären. Ganska förtjusande tanka faktiskt. Och just nu tror jag vi inte är några mil ifrån den tanken, för den fotboll Joaquín presterat den här hösten kan jag inte minnas när han gjorde senast. Det må vara drömåren i Real Betis, men då var han fortfarande färsk. Nu har han rutinen att falla tillbaka på.

Faktum är att Joaquín är den spelare som hittills skapat allra flest chanser i La Liga – 49 stycken! Nio fler än den spelare som är på andra plats, Celta Vigos anfallare Iago Aspas. Därför var det ingen större tillfällighet att det var just Joaquín som lade grunden till båda Málagas mål mot Sevilla. Först slog han hörnan som Demichelis nickade in. Sedan ordnade han straffen som Eliseu tog väl tillvara på.

Jag svävar inte i väg när jag påstår att ”den eviga talangen” Joaquín just nu snarare än en stor superstjärna och befinner sig i sitt livs form. Precis som Málaga verkar vara. I sitt livs form, alltså. Man verkar åtminstone prestera i precis rätt lägen. Och nästa helg möter man Real Madrid hemma på La Rosaleda.

José Callejón fick chansen från start – och levererade. Karim Benzema var delaktig, rörlig och ständigt farlig. Men mot Valladolid var den största skillnaden mellan poängtapp och vinst Mesut Özil för Real Madrid.

Tysken vallade sig igenom med Benzema till målet som betydde 2-2 strax före paus. Dessförinnan hade Manucho gett Valladolid ledningen två gånger om.

Drygt tjugo minuter från slutet kom så avgörandet. Vid en frispark, i som de flesta skulle kallat ”Ronaldo-läge”, stegade Özil upp och knorrade in bollen – via ribban – i målvaktens vänstra kryss. En fantastiskt frispark, och följdfrågan blir naturlig; är det inte dags att tänka över vem som ska vara försteskytt när det gäller frisparkar? Ronaldo tystade visserligen en del kritiker mot Atlético, men ska vi vara ärliga (vilket vi bör vara) bränner han alldeles för mycket. Innan målet mot Atlético hade han inte skjutit en frispark direkt i mål sedan i april. Och då brukar han få några lägen per match.

Özil däremot har gjort det bra i princip varje tillfälle han har fått slå frisparkar – oavsett om det rör sig om inläggssituationer eller att slå dem direkt på mål.

Tyvärr tenderar det alldeles för ofta inom dagens fotboll att de stora stjärnorna ofta får slå frisparkar i de främsta lägena – även om de kanske inte har de mest känsliga fötterna. Cristiano Ronaldo är fortfarande ingen dålig skytt, han har ett väldigt unikt tillslag. Däremot är det nog inte så dumt om Mesut Özil får chansen att slå fler frisparkar i bra lägen.

—

Det spelades även tre andra spanska ligamatcher under lördagen. På Anoeta delade Real Sociedad och Getafe på poängen – ett resultat som gästerna är klart nöjdast med, även om man var ett par minuter ifrån att ta med sig full pott.

Vänder vi sedan blickarna söder ut så spelades det också match i Pamplona mellan Osasuna och Valencia. Och kan ni tänka er, Ernesto Valverde ledde fladdermössen till sin första bortaseger i ligan sedan i mars. Det var inte den mest spektakulära matchen, eller den mest bländande fotbollen, men Valencia tog tre poäng sedan Roberto Soldado gjort det matchvinnande målet. Det betyder också lite lugn och ro för Valverde.

Laget blir kvar i Pamplona ytterligare några dagar, för kommande vecka ställs man återigen mot Osasuna i Copa del Rey.

—

Málaga har blandat och gett den senaste tiden. Man har dock valt sina tillfällen att prestera resultat, och vunnit när man som mest borde. Inför matchen mot Granada hemma på La Rosaleda sa en vän till mig att ”Málaga vinner antingen med 4-0 eller så slutar matchen 1-1”. Det blev det förstnämnda.

Med en härlig offensiv och stor kreativitet gjorde Málaga var som krävdes mot Granada. Joaquín, Saviola och Camacho gjorde de tre första målen. Sedan bevisade inhopparna Diego Buonanotte och Roque Santa Cruz att de också vill vara med och kämpa om en plats i startelvan när de stod för matchens fjärde och sista mål. Ligans kortaste spelare, Buonanotte, agerade framspelare när han chippade in bollen till Santa Cruz i straffområdet, som tog ner, och drog till på volley,