Under torsdagsförmiddagen lottades den kommande omgången av Champions League (åttondelsfinal) och Europa League (sextondelsfinal), och de spanska lagen står inför riktigt tuffa drabbningar. Precis som det ska vara, med andra ord.

Valencia – PSG (CL)

Kommentar: Wow, vilken lottning för Valencia! Oavsett vilket motstånd det hade blivit hade man stått inför två tuffa matcher, men PSG känns ändå som en ”bra” lottning för Los Ché. Man slapp de allra tyngsta lagen och får nu ett storsatsande PSG som är svåra att sätta fingret på. En bra dag kan det franska topplaget prestera på en oerhört hög nivå. Däremot har man blivit väldigt beroende av en viss Ibrahimovic – något som kan komma att bli såväl en fördel som nackdel för Valencia.

I Sverige står PSG som storfavoriter till att vinna mötet. Och med Valencias miserabla säsong i åtanke – framför allt sett till ligaspelet – är det inget konstigt i det. Kollar man däremot igenom spelartrupperna mer noggrant skulle åtminstone inte jag vilja framföra PSG som särskilt stora favoriter. Visst, det är några namn som står ut, men samtidigt är det många som saknar rutin från dessa sammanhang. Precis som PSG som klubb – det var inte igår man var i Champions League-slutspel. Dessutom har man ännu inte ställts på särskilt tuffa prov. Franska ligan i all ära, men motståndet där kan inte jämföras med det Valencia ställs mot till vardags i Spanien. PSG har för övrigt en ganska enkel Champions League-grupp också, så detta kommer bli en tuff utmaning.

Jag förstår att man i vårt avlånga land pekar ut PSG som favoriter. Men jag tror Valencia är väldigt nöjda med lottningen, och helt klart ser chansen att ta sig till kvartsfinal. Jag skulle vilja säga att det här är ett möte som är så vidöppet det bara kan bli. För lika mycket som PSG är svåra att i dagsläget veta vart de står, är det ingen som vet vilket sorts Valencia vi får se om ett par månader. Underskattning skulle bli fransmännens stora förlust. Man ska inte på något sätt räkna ut Los Ché.

Valencias chans på avancemang: 50%.

—

Barcelona – Milan (CL)

Kommentar: Barcelona har haft ett stort psykologiskt övertag på Milan de senaste åren. En sådan här lottning för några år sedan hade fått de flesta fotbollsfantaster att dregla av längtan. I dag är det på förhand inte lika hett. Samtidigt som Barça tagit ytterligare ett kliv framåt och blivit bättre och bättre – upplever vi just nu en av de sämsta Milan-upplagorna på 2000-talet.

Med tanke på att de blåröda dessutom får avsluta på hemmaplan har jag väldigt svårt att se Milan klara av det här.

Barcelonas chans på avancemang: 90%.

—

Real Madrid – Manchester United (CL)

Kommentar: Om första reaktionen på Valencia-PSG var ”wow”, kan vi enkelt dubbla den när vi nu går på en riktig tungviktare. Real Madrid fick en av de tuffast möjliga lottningarna och ställs nu mot Manchester United i åttondel. Ett United som fick en enkel resa i gruppspelet, och som leder Premier League.

Real Madrid har å sin sida inte övertygat lika mycket under hösten. Tvåa i ”dödens grupp” innehållande Dortmund, City och Ajax, samt en tredje plats i La Liga går knappast till historien som klubbens främsta säsongsstart. Ändå håller jag Madrid som knappa favoriter inför mötet med United. Det är Champions League man satsar på nu – fullt ut. Och man har en klar spelidé och man har en gråhårig tränare som kan konsten att gå långt i den ädlaste av alla turneringar. Å andra sidan har den kommande motståndaren detsamma…

Real Madrids chans på avancemang: 60%.

—

Málaga – Porto (CL)

Kommentar: Ännu ett väldigt ovisst möte. Känslan hos de flesta Málaga-supportrar verkar vara ”nej, inte Porto”. De anser att de fick tuffast möjliga lottning, och jag ser inga skäl till att inte instämma. Trots andraplatsen bakom PSG har Porto hittills imponerat i Champions League. Dessutom har man rutinen från den här situationen förr – något som Málaga saknar. Å andra sidan kan man inte kalla andalusiernas framfart under hösten annat än otroligt imponerande.

Det kommer bli två väldigt tuffa matcher, och jag kan garantera att ingenting är avgjort inför returmatchen på La Rosaleda.

Málagas chans på avancemang: 50%.

—

Atlético – Rubin Kazan (EL)

Kommentar: Tuff lottning för Atlético, då det aldrig är enkelt att åka till kyliga Ryssland. Däremot bör Madrid-laget gå segrande ur dubbelmötet, om man matchar ett bra lag. Det kunde varit värre, men det kommer inte bli en enkel uppgift för Atlético.

Atléticos chans på avancemang: 70%.

—

Levante – Olympiacos (EL)

Kommentar: Kul och spännande utmaning för Levante. Det råder inga tvivel om att man kommer göra allt för att försöka ta sig vidare, och Olympiacos är tveklöst ett lag man kan slå över två möten. Men det kommer inte bli någon enkelt nöt för Levante att knäcka. Den första matchen hemma på Ciutat de Valencia kommer bli oerhört avgörande. Det gäller att få ett bra resultat där.

Levantes chans på avancemang: 50%.

I morgon vid halv tolv-tiden lottas den kommande slutspelsomgången i såväl Champions som Europa League. Därför tar jag mig en titt på hur förutsättningarna ser ut för de spanska lagen kvar i turneringarna, och hur stora deras chanser på vidare avancemang är.

Málaga (CL)

Efter den kaosartade sommaren fylld av stjärnor som flydde från klubben och ovisshet kring om man ens skulle få spela Champions League. Spel i fotbollens finrum har det blivit – och som Málaga, som debutanter, gjort det! Man blev tidigt klara för vidare avancemang och överrumplade såväl Zenit, Anderlecht och Milan ganska enkelt.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Shakhtar Donetsk, Celtic eller Galatasaray.

Drömlottningen: Celtic bevisade sin styrka i båda matcherna mot Barcelona, och kommer inte bli en lätt nöt för något lag att knäcka. Därför anser jag att Galatasaray, som tog sig vidare på håret, vore den absolut största drömlottningen för Málaga.

Mardrömslottningen: Även om Arsenal besitter stor erfarenhet inom Champions League-sammanhang och det skulle kännas som ödets ironi om Málaga lottades mot London-laget (främst på grund av Cazorla-övergången) känns ändå Shakhtar som en tuffare motståndare. Dels för att man imponerat spelmässigt hela hösten, men också är oerhört svårslagna hemma på Donbass Arena i Donetsk. Att åka till kyliga Ukraina brukar aldrig vara något hit – för något lag. Men visst vore det intressant om Málaga fick Arsenal på sin lott?

Chans på avancemang: 8/10.
Så som Málaga spelat under hösten så känns inget av de potentiella motståndarna i åttondelen som en omöjlig motståndare. Dessutom avslutar man på hemmaplan, vilket genom

—

Barcelona (CL)

Trots favoritskapet och att man gått som tåget i ligaspelet har det hackat lite för katalanerna i Champions League. Man vann förvisso sin grupp – och var klara som gruppsegrare redan inför den sista omgången – men segrarna satt hårt inne. Både mot Celtic och Spartak Moskva hemma på Camp Nou fick man slita ont. Dessutom räckte man inte till på Celtic Park utan åkte på pumpen. Ändå odiskutabel gruppetta och fortsatt en av huvudfavoriterna till turneringssegern.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Milan, Shakhtar Donetsk och Galatasaray.

Drömlottningen: Utan några som helst tvivel Galatasaray. Känns som det enklaste laget att besegra på pappret av de fem ovannämnda.

Mardrömslottningen: Precis som i fallet Málaga tror jag den tuffaste motståndaren för Barcelona i åttondelsfinalen hade varit Shakhtar. Efter mellanåret i Champions League förra säsongen verkar ukrainarna (eller rättare sagt brassarna, för utan dem hade Shakhtar inte varit i närheten av lika slagkraftiga) fått fart på grejerna igen. Ett lag som Barcelona dessutom haft problem med förr.

Chans på avancemang: 9/10.
”Klarar Celtic att slå Barça klarar vi det också”. Det är så motståndarna måste tänka, annars är det kört. Däremot har jag väldigt svårt att se att Barcelona skulle missa kvartsfinal. Det gäller som bekant inte att vinna ett möte – utan vinna totalt över två matcher.

—

Valencia (CL)

Var tillsammans med Bayern München stora favoriter i sin grupp, och mycket riktigt blev det Valencia och tyskarna som tog sig vidare. Dessvärre för spanjorernas del räckte man inte till mot Bayern, och lär därför få en tuffare lottning.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Borussia Dortmund, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Eftersom Valencia kommer ställas mot en gruppsegrare kan inget av ovannämnda lag klassas som någon drömlottning, men det finns förstås lag man undviker hellre än andra. Som Manchester United, Borussia Dortmund och Juventus. Både Schalke och PSG känns – både rutinmässigt i turneringen och sett till spelarmaterialet – som de två mest gynnsamma lottningarna för Valencia.

Mardrömslottning: Det råder inga tvivel om att Valencia helst undviker United, Dortmund och Juventus. Kanske främst de två förstnämnda. United för deras enorma rutin, Dortmund för sin briljanta Champions League-höst där de vann ”dödens grupp”. Där hade Valencia fått det tufft.

Chans på avancemang: 5/10.
Det känns väldigt 50-50 här. Har Valencia en bra dag kan man vinna mot samtliga av de potentiella motståndarna. Den stora nöten att få hål på är hur man ska fixa det över två möten, mot de allra tuffaste lagen. Sedan är det väldigt ovisst att ge en statusbedömning av Valencia nu. Om ett par månader, när Valverdes spelidé satt sig, och en spelare som Canales kommit tillbaka, kanske det är ett helt nytt Valencia. Men med tanke på förutsättningarna och att det oavsett vilket kommer bli ett tufft dubbelmöte ger jag Los Ché 50% chans på vidare avancemang.

—

Real Madrid (CL)

Tog sig som tvåa vidare i ”dödens grupp” där Manchester City och Ajax var de två övriga lagen utöver suveräna Dortmund. Andraplatsen innebär nu att man kommer få en tuff lottning i åttondel.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Bayern München, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Real Madrid har haft problem med tyska lag den senaste tiden, därför säger jag kort och gott Paris Saint-Germain. På pappret må man ha ett bättre lag än Schalke 04, men fotboll spelas ju som bekant inte på pappret, utan på planen. Dessutom finns i PSG inte samma rutin av liknande situationer – något som vore en klar fördel för Real Madrid. Man är trots allt den klubb med flest europeiska titlar.

Mardrömslottning: Även om såväl Manchester United som Juventus säkerligen blivit en tuff men spännande lottning känns Bayern München som Real Madrids mardröm. Tyskarna slog ut Madrid ur CL-semifinalen förra säsongen och kan på så sätt ha ett litet psykiskt övertag. Att man dessutom vann på straffar försämrar inte det faktumet.

Chans på avancemang: 7/10.
Jag tror Real Madrid vinner över två möten mot såväl PSG, Schalke och Juventus. United är aldrig enkla att handskas med, och Bayern München har skickat ut Madrid ur turneringen förr. Allt beror på lottningen – men oddsen talar ändå för Real Madrid.

—

Atlético Madrid (EL)

Diego Simeone valde att vila storstjärnorna i gruppspelet, och det var otroligt nära att bli gruppseger ändå. Nu lyckades man inte ta poäng mot Viktoria Plzen i sista omgången och får möjligen en lite tuffare lottning i sextondelen.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Alla har tagit sig till slutspel av en anledning, men ett motiverat Atlético som hade kört med mer eller mindre bästa laget, hade nog besegrat belgiska Genk ganska enkelt i två möten.

Mardrömslottning: Vissa kallar det dröm, vissa kallar det mardrömslottning. Det råder väl i alla fall inga tvivel om att Chelsea har det på pappret vassaste laget av de potentiella motståndarna. Däremot slog ju Atlético London-gänget i den europeiska Supercupen tidigare under säsongen och kan på så vis ha ett psykologiskt övertag på Chelsea. Även ruskigt hemmastarka Hannover 96 – som Atlético visserligen slog ut i samma turnering i våras – är en motståndare Madrid-klubben helst slipper.

Chans på avancemang: 8/10.
Allt beror på hur högt Simeone värderar Europa League till våren. Satsar man med bästa möjliga manskap bör man slå de flesta över två möten. Men även om det roteras lite i startelvan anser jag att Atlético har mer än goda möjligheter för vidare avancemang.

—

Levante (EL)

Har klarat Europa League-debuten galant under hösten. Hannover 96 blev som väntat lite för svåra i gruppen men en andraplats räcker gott och väl till vidare avancemang. Nu kan man inte göra annat än att lyckas.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Precis som i Atléticos fall känns Racing Genk som det klart enklaste laget på förhand att ställas mot. Även mot lag som Steaua Bukarest och Bordeaux bör Levante gälla som knappa favoriter.

Mardrömslottning: Ett toppat Chelsea hade blivit svårt för Levante. Däremot är jag osäker på hur mycket London-laget kommer satsa på turneringen – i alla fall i ett sådant här tidigt skede. Därför säger jag att såväl Dnipro som Metalist skulle vara riktigt mardrömslottningar för Levante. Två lag som satsar stort på Europa League – och som är riktigt starka hemma i Ukraina.

Chans på avancemang: 6/10.
Levante kommer gå in för att gå vidare i Europa League. Många av spelarna i truppen är inne på sista versen och vill självklart spela sådana här typer av matcher. Och även om man som klubb är nya i sammanhanget finns i truppen gott om rutin. Dessutom är man väldigt svåra att slå och har haft ett bra hemmafacit under gruppspelet. Levante kommer inte bli en enkel motståndare för något lag, och jag tror man har alla chanser i världen att ta sig vidare ytterligare ett steg.

Ja, nu är nog ligan avgjort trots allt
Atlético var det bättre laget på Camp Nou första halvtimmen. Det är få lag som klarar av det – Atlético gjorde det. Falcao gav laget ledningen på ett rättvist sätt, sedan föll man tillbaka lite för långt. Barça fick större ytor att rulla på, och ganska tidigt kom kvitteringen. Lite för tidigt, för Atléticos del. Hade man hållit ledningen i paus är jag ganska övertygad om att densamma inte hade slutat 4-1. Nu ville Adriano annat, och drömsköt in kvitteringen, varpå Sergio Busquets – av alla människor – kyligt prickade in ledningsmålet precis före paus.

Den andra halvleken bjöd inte på lika stor spänning, och Atlético blev till slut för tröttkörda. En till synes blev Leo Messi gjorde sina obligatoriska två mål – trots allt, precis som senast i Copa del Rey mot Córdoba, inte gör någon bra match. En styrka i sig, så klart, och en unik sådan.

En annan spelare som verkligen visade att han håller absolut högsta nivå var så klart Radamel Falcao. Colombianen utgjorde ett ständigt hot för Barça-försvaret och kunde lika gärna gjort två-tre mål i den första halvleken. Nu fick det räcka med ett, men hela rörelsemönstret, sättet att ta sig till lägen och framför allt viljan lyser världsklass. Måste även påpeka att Kokes snabba frispark som ledde fram till Falcaos första friläge i matchen var en av matchens stora behållningar. Bara passningen var värd att resultera i mål.

En annan behållning var inhopparen Thiagos magiska nedtagning i den andra halvleken. Teknik och balans av den högre skolan.

Den stora frågan som man måste ställa sig med matchresultatet i handen är så klart; är ligan avgjord nu? Eftersom Real Madrid tappade nya poäng efter 2-2 hemma mot Espanyol, gjorde Barcelona inte bara ett ryck gentemot de rödvita – utan också Real. Barça har nu nio poäng ner till Atlético, och sanslösa 13 ner till Real Madrid. Större under har skett, och man ska aldrig säga aldrig, men jag tror tåget redan har gått. Barcelona känns hungrigare än någonsin, och jag har svårt att se vad som kan stoppa dem i ligaspelet fortsättningsvis.

För ligans skull kan vi väl hoppas att jag jinxar allt när jag påstår att det är avgjort, och att vi bjuds på spänning hela våren.

”Llorente vete ya”
Ett lag som inte sitter i den allra mest spännande situationen just nu är Valencia. Efter en ny hemmaförlust (0-1 mot Rayo, sedan den forne Valencia-mittfältaren Chori Domínguez gjort matchens enad mål på straff) kräver nu supportrarna president Manuel Llorentes avgång. Man tycker att han misslyckats med för mycket det senaste året och att han gjort sitt nu.

Fast Valencias fans har och kommer alltid vara kräsna. Med all rätt, kan tyckas, om man ser vilket lag de var för bara några år sedan. Nu är läget annorlunda, och man är inte lika konkurrenskraftiga som för tio år sedan. Det har däremot inte ändrat fansens syn, som ständigt vill ha framgång.

Den lilla Valverde-effekten jag skrev om för några dagar sedan verkar stanna vid just liten. Två raka segrar blev tillräckligt, och hemmadebuten blev minst sagt misslyckad för den nye Valencia-tränaren. Men nu är det alltså inte tränaren som fansen vill få bort (som fallet var med Emery), utan presidenten.

Real Madrid – uddlösa i ligaspelet
Vad är det som hänt med Real Madrids spel i ligan den här säsongen? Fantasilöst och ingen vilja. På presskonferensen efter 2-2 mot Espanyol sa Mourinho att laget nu var tvungna att se till att få fart på spelet i ligan – så man är bra i Champions League. Om Mourinho innerst inne har gett upp – eller bara väljer att sätta press på lagen ovanför i tabellen, är oklart. Däremot känns det, sett till det spelmässiga, att Real Madrid inte kommer kunna utmana om en ligatitel ändå. Man har inte samma motivation, samma hunger som i fjol.

Och att just Espanyol – laget som Real Madrid gjort flest mål på genom historien – skulle gå och knipa en poäng mot huvudstadsklubben var det nog ingen som trodde. Katalanerna brukar annars ha ofattbart svårt mot just Real Madrid, och snarare, som statistiken ger sken om, förlora ganska rejält.

Ernesto Valverde har bara varit Valencia-tränare i nio dagar. Ändå har man redan sett en del förändringar, både spelmässigt men framför allt resultatmässigt.

I lördags tog ”Los Ché” sin första seger på bortamark i ligaspelet sedan i mars. Detta med 1-0 mot Osasuna på erkänt svårspelade El Sadar. I går tisdag tog man så sin andra raka bortaseger, fast nu handlade det om Copa del Rey. Återigen var det Osasuna som stod för motståndet – återigen på El Sadar i Pamplona. Slutresultatet skrevs till 2-0.

Även om man inte ska dra allt för stora växlar efter bara två matcher (Valverdes spelidé lär väl knappast ha satt sig till fullo så fort) är det ändå märkbara skillnader gentemot det Valencia vi tidigare lärt känna under säsongen. När man mötte Lille i Champions League förra veckan hade Valverde precis blivit anställd som ny tränare för Valencia – men satt den gången på läktarplats och följde sitt nya lag från längre håll. Det han direkt påpekade efter matchen var att ”vi måste pressa mer och betydligt högre upp i plan”.

Ernesto är känd för sitt offensiva fotbollstänk och vilja att anfalla. En melodi som på förhand känns som klippt och skuren för Valencias trupp.

Sett till de två inledande matcherna med Valverde vid tränarrodret kan följande konstateras:

1) 4-3-3 verkar vara systemet han vill använda sig av, något som alltså slopar ”nummer tio”-rollen. Om det är någonting som kommer skifta eller ändras framöver är i nuläget omöjligt att svara på. Man måste ju trots allt ha i åtanke att Valencia har otroligt mycket sparkapital i långtidsskadade Sergio Canales – som nu är inne i slutfasen på sin rehabilitering och väntar kunna spela i januari. Skulle Valverde fortsätta använda sig av ett 4-3-3-system trots en Canales i full form – som trivs som allra bäst som offensiv mittfältare? Den efterföljande frågan om vi hypotetiskt säger att så blir fallet, är vart den 21-årige talangen i sådana fall skulle ta plats. På en kant? Som innermittfältare? Det finns mycket att fundera kring, Valverde.

2) Jag vet, det är farligt att dra för stora växlar av något i förtid. Däremot känns Valencias spel redan nu betydligt rakare och snabbare än tidigare under säsongen. Man funderar inte lika längre utan har en klar plan om vad man ska göra med bollen när man får den.

Dessutom har man ännu inte släppt in något mål under Valverde – även om man ställts mot ett ganska uddlöst Osasuna i två raka matcher. Det tål ändå att jämföras med Pellegrinos två sista ligamatcher som huvudtränare – då man släppte in nio (!) mål. Är Ernesto Valverde en smart man, så börjar han bygga laget från grunden och då måste defensiven prioriteras.

Jag vill återigen poängtera att det är alldeles för tidigt att utvärdera en tränare. Valverde behöver mycket mer tid än så här för att utvärderas på ett rättvist sätt. Ändå är det intressant att se hur han gjort en del drastiska ändringar – och hur de faktiskt fungerat. Jag är övertygad om att Valencia kommer bli bättre och bättre rent spelmässigt ju längre tiden går med Valverde som tränare. Dessutom har man, som tidigare nämnt, ett rejält sparkapital i Sergio Canales. Även Éver Banega som var långtidsskadad har förmodligen en bit kvar till toppformen – även om han var planens gigant mot Osasuna i Copa del Rey-mötet i tisdags.

Slutligen går det bara konstatera att Ernesto Valverde har fått precis den start han behöver. För var det något som Valencia behövde så var det resultat. Jag tror allt vi just nu upplever en Valverde-effekt i klubben.

José Callejón fick chansen från start – och levererade. Karim Benzema var delaktig, rörlig och ständigt farlig. Men mot Valladolid var den största skillnaden mellan poängtapp och vinst Mesut Özil för Real Madrid.

Tysken vallade sig igenom med Benzema till målet som betydde 2-2 strax före paus. Dessförinnan hade Manucho gett Valladolid ledningen två gånger om.

Drygt tjugo minuter från slutet kom så avgörandet. Vid en frispark, i som de flesta skulle kallat ”Ronaldo-läge”, stegade Özil upp och knorrade in bollen – via ribban – i målvaktens vänstra kryss. En fantastiskt frispark, och följdfrågan blir naturlig; är det inte dags att tänka över vem som ska vara försteskytt när det gäller frisparkar? Ronaldo tystade visserligen en del kritiker mot Atlético, men ska vi vara ärliga (vilket vi bör vara) bränner han alldeles för mycket. Innan målet mot Atlético hade han inte skjutit en frispark direkt i mål sedan i april. Och då brukar han få några lägen per match.

Özil däremot har gjort det bra i princip varje tillfälle han har fått slå frisparkar – oavsett om det rör sig om inläggssituationer eller att slå dem direkt på mål.

Tyvärr tenderar det alldeles för ofta inom dagens fotboll att de stora stjärnorna ofta får slå frisparkar i de främsta lägena – även om de kanske inte har de mest känsliga fötterna. Cristiano Ronaldo är fortfarande ingen dålig skytt, han har ett väldigt unikt tillslag. Däremot är det nog inte så dumt om Mesut Özil får chansen att slå fler frisparkar i bra lägen.

—

Det spelades även tre andra spanska ligamatcher under lördagen. På Anoeta delade Real Sociedad och Getafe på poängen – ett resultat som gästerna är klart nöjdast med, även om man var ett par minuter ifrån att ta med sig full pott.

Vänder vi sedan blickarna söder ut så spelades det också match i Pamplona mellan Osasuna och Valencia. Och kan ni tänka er, Ernesto Valverde ledde fladdermössen till sin första bortaseger i ligan sedan i mars. Det var inte den mest spektakulära matchen, eller den mest bländande fotbollen, men Valencia tog tre poäng sedan Roberto Soldado gjort det matchvinnande målet. Det betyder också lite lugn och ro för Valverde.

Laget blir kvar i Pamplona ytterligare några dagar, för kommande vecka ställs man återigen mot Osasuna i Copa del Rey.

—

Málaga har blandat och gett den senaste tiden. Man har dock valt sina tillfällen att prestera resultat, och vunnit när man som mest borde. Inför matchen mot Granada hemma på La Rosaleda sa en vän till mig att ”Málaga vinner antingen med 4-0 eller så slutar matchen 1-1”. Det blev det förstnämnda.

Med en härlig offensiv och stor kreativitet gjorde Málaga var som krävdes mot Granada. Joaquín, Saviola och Camacho gjorde de tre första målen. Sedan bevisade inhopparna Diego Buonanotte och Roque Santa Cruz att de också vill vara med och kämpa om en plats i startelvan när de stod för matchens fjärde och sista mål. Ligans kortaste spelare, Buonanotte, agerade framspelare när han chippade in bollen till Santa Cruz i straffområdet, som tog ner, och drog till på volley,

Det kom som en liten överraskning när José Rodríguez, 17, plockades ut av José Mourinho inför bortamatchen i Copa del Rey mot Alcoyano tidigare i höstas. Anledningen stavas inte brist på talang, utan snarare det faktum att han faktiskt inte ens varit en startspelare i Real Madrid Castilla (B-laget) under säsongen. Ändå blev han uttagen, fick hoppa in, och gjorde succé med bland annat ett mål. Därefter har José Rodríguez även fått speltid i hemmamötet med Alcoyano i samma turnering. Han fick också hoppa in i slutminuten mot Atlético den gångna helgen. Senast i går tisdag fick han så göra sin Champions League-debut, när han äntrade planen mot Ajax med drygt 20 minuter kvar att spela. Återigen gjorde ynglingen ett väldigt positivt intryck, och känslan säger att vi inte fått sett det sista av José i A-lagströjan den här säsongen.

– Jag svävar på moln just nu. Detta är en dröm. Jag har Mourinho att tacka för allt, han tror på mig och har gett mig förtroende, säger huvudpersonen själv om sin nuvarande situation.

José Rodríguez har på elva matcher i Real Madrid Castilla bara startat en den här säsongen. Trots det hade han något som Mourinho fastnade för, något som gjorde att han blivit uttagen fler gånger än andra mittfältare från akademin.

– Vi gillar José Rodríguez och den kompetens han kan bidra med i laget. Han är en spelare för framtiden, säger Mourinho om ungtuppen. Det råder sannerligen inga tvivel om att portugisen är ett stort fan av José.

Just det faktum att A-lagstränaren kallar upp spelare som inte varit en av de mest utmärkande i reservlaget är inget ovanligt scenario. Ett praktexempel kan ses hos Real Madrids värsta rivaler, Barcelona. I fjol gjorde Isaac Cuenca visserligen en stark försäsong med A-laget, men tillhörde ändå Barça B när säsongen väl drog igång. Väl där hade han svårt att ta en plats – ändå var det just Cuenca som fick chansen att hänga med A-truppen de gånger Pep Guardiola var i behov av anfallare. Till slut fick han också chansen att debutera, en chans han tog väl till vara på. Efter debuten tog karriären fart på allvar för Cuenca, som i januari fick ett A-lagskontrakt, och i slutet av säsongen till och med fick spela från start i flera matcher av högsta betydelse. Bland annat hemmamatcherna i Champions League mot Milan och Chelsea i kvarts- respektive semifinal.

Hur snabbt det kommer gå för José Rodríguez är svårt att svara på. Men med sina blott 17 år har han definitivt framtiden för sig. Och det är ingen nackdel att hans just nu kanske största supporter heter José Mourinho.

– Det är en stor talang. Tyvärr får han inte spela särskilt mycket i Castilla, men han besitter stor potential. Han är redan väldigt duktig och är bara 17 år. Jag är övertygad om att han kan vara en permanent A-lagspelare när han är 20, menar Mourinho.

Det är bäst ni håller hårt i José, Real Madrid. Annars finns chansen att Mourinho, den dagen han lämnar den spanska huvudstaden för nya äventyr, vill plocka med sig sin nya favoritungdom.

—

Utöver José Rodríguez spelade även ett gäng andra spännande Real Madrid-ynglingar mot Ajax. Nacho Fernández och Raphaël Varane spelade från start i backlinjen, medan Álvaro Morata hoppade in sista tio och krönte sitt fina inhopp med en assist. Dessutom satt mittfältaren Denis Cheryshev, 21, på bänken men fick aldrig äntra planen.

Det var inte bara Real Madrid som spelade reservbetonat under tisdagen. Även Málaga, som sedan tidigare var klar gruppetta, gav flera normalt sett bänknötare chansen att få stå i rampljuset. Allra bäst klarade Málaga-ikonen Duda av den uppgiften, då han var en av planens giganter och dessutom gjorde andalusiernas båda mål i matchen. Det slutade 2-2 mot Anderlecht, men det spelar ingen större roll. Málaga har i det stora hela lekt hem sin Champions League-grupp – detta i sin turneringsdebut! Imponerande är bara förnamnet.

—

När vi ändå är inne på reservbetonat. Barcelona, som också är klara gruppsegrare, väljer att vila sex ordinarie spelare till matchen mot Benfica. I stället lär vi få se yngre spelare som Thiago Alcântara, Gerard Deulofeu, Sergi Roberto, Jonathan dos Santos & Rafinha få speltid. Och så Leo Messi förstås, som har ett makalöst rekord att jaga. Dessutom gjorde Ronaldo en balja mot Ajax och därmed gick upp i ensam skytteligaledning i säsongens Champions League.

Ja, Messi har nog sina anledningar att vara motiverad även denna kväll.

—

Valencia är det enda spanska lag som har något att spela för – även om man har oddsen emot sig. Man måste nämligen ta fler poäng än Bayern München (som möter Bate hemma) i den avslutande omgången för att gå vidare som gruppetta. Fast det primära målet just i matchen mot Lille bör vara att visa glöd, vilja och en sammanhållning – som ett tunt plåster på såren efter de senaste dagarna bestående av kaos.

Det hade nog åtminstone Ernesto Valverde mått bra av.

Citatkällor: RealMadrid.com & Marca.com.

Fansen röstade för Luis Aragonés. En del önskade Roberto Di Matteo. Det blev i stället Ernesto Valverde som anställs som ny Valencia-tränare sedan Mauricio Pellegrino fått sparken i lördags.

I min analys av vad som gick snett för Pellegrino i Valencia tog jag framför allt upp två saker: frånvaron av en tydlig spelidé och oförmågan att fängsla spelarna. För vi sedan blickarna till Ernesto Valverde, som skall leda laget framöver, har han precis sådana egenskaper som Pellegrino saknade.

För det första är Valverde väldigt tydlig i sitt sätt att tänka och vilja spela fotboll. Han sparar sällan på krutet utan vill framåt och lira anfallsglad och offensiv fotboll. Något som i nära på alla fall lyckats i varje klubb han tränat. När vi ändå är inne på meritlistan, så är även det en klar fördel för Ernesto kontra Pellegrino. Den sistnämnde hade bara varit assisterande innan han tog jobbet som huvudtränare för Valencia. Nu vet klubben, supportrarna och alla övriga inblandade vad de får.

Valverde inledde sin tränarsejour i Athletics ungdomssektion. Han tog sig sedan hela vägen upp till A-laget, där han gjorde bra ifrån sig. Därefter tog han över Espanyol, där det blev succé när han förde laget till final i UEFA Cupen, men föll i straffläggningen mot Sevilla. Efter ytterligare en säsong i Espanyol valde han inför säsongen 2008/09 att flytta till Grekland för att pröva lyckan i Olympiacos. Resultatet blev ny framgång när han ledde laget till en dubbel med både liga- och cuptitel. Förvånande nog förlängdes inte Valverdes kontrakt varpå han i stället fick förfrågan att ta över Villarreal, som hade tappat Manuel Pellegrini till Real Madrid. Svaret blev ja, men där tog framgångarna slut för en period.

Efter en usel ligastart låg ”den gula ubåten” i mitten av tabellen vid juluppehållet – något som blev för mycket för ledningen, som valde att ge Ernesto foten. Den efterföljande säsong återvände Valverde till Olympiacos, efter att Ewald Lienen fått sparken bara några omgångar in på ligaspelet. Den nya sejouren i Grekland blev återigen succé fyllt av titlar, och när han i våras valde att lämna tränarposten i klubben på grund av personliga skäl hyllades han något enormt av fansen.

Nu, efter några lugna månader, är Ernesto Valverde redo att kasta sig ut i tränarlivet igen. Om han är rätt eller fel man för Valencia är oerhört svårt att svara på. Att man däremot vet vad man får, både som tränartyp och spelfilosofi, är däremot ett faktum. Och jag kan tänka mig att klubbens ledning inte ville chansa ytterligare en gång.

Är Valverde en budgetlösning? Ja, utan tvekan. Men det finns ingenting som säger att det per automatik vore ett sämre alternativ. Tar man en titt på Valencias trupp så är det slående att laget består av många små, kvicka och kreativa lirare. Jag skulle inte kunna se en tränare som Roberto Di Matteo träna en klubb som Valencia, men det spelarmaterialet som finns att tillgå. Valverde, med sitt offensiva tänk, kan i den aspekten bli ett bättre val. Med den här truppen ska Los Ché spela en attraktiv fotboll, det är det spelarna är ämnade för och kan bäst.

Många Valencia-supportrar verkar redan ha dömt ut Valverde på förhand. Varför sudda ut hoppet innan man ens börjat hoppas? Ge Ernesto chansen, det kan bli bra.

Det jag känner mig mest kluven kring är just det faktumet att han tidigare inte tränat någon ”storklubb”, bortsett från Olympiacos som är en av de grekiska storheterna. Att lyfta lag utan större förväntningar är en sak. Nu har har stor press på sig att vaska fram resultat.

—

Valverde kommer skriva på ett halvårskontrakt. Flera källor uppger att den långsiktiga tanken är att få in Miroslav Dukic (Valladolid) till nästa säsong. En tränare som ryktades till Valencia även inför den här säsongen, något som då alltså uteblev.

I går kväll, efter 5-2-förlusten hemma mot Real Sociedad, offentliggjordes det att Mauricio Pellegrino sparkas som tränare i Valencia. Vad var det egentligen som inte funkade för Pellegrino?

När Unai Emery kom till Valencia inför säsongen 2008/09 gjorde han det med en primär uppgift – hjälpa klubben ur den ekonomiska krisen de befann sig i. Efter en inledande sjätteplats i ligaspelet med Los Ché, uppnådde han sedan de målen i form av tre raka tredjeplatser i ligan, vilket innebar spel i Champions League och direkt nödvändiga pengar till klubben.

När man sedan i somras hade tagit sig ur den värsta krisen ekonomiskt, bland annat efter att ha sålt storstjärna efter storstjärna, ansågs inte Emery vara rätt man att leda laget längre. Basken hade gjort ett fullgott jobb i klubben, men när Valencia var beredda att satsa mot högre höjder igen, fick han gå. I stället lämnade han plats för Mauricio Pellegrino, som har speciella band till klubben.

Pellegrino var nämligen själv spelare i Valencia mellan 1999-05 och var med under klubbens storhetstid där titlarna trillade in en efter annan. Men som tränare hade han inga större meriter. Egentligen inga alls. För som assisterande tränare till Rafa Benítezär det väldigt svårt att bedöma både hans taktiska kunskaper samt hans roll som en ledare.

Valencia gjorde en chansning när man anställde Pellegrino, en chansning man trodde på till hundra procent. En chansning som gick spikrakt åt pipsvängen. För nu, efter bara 14 spelade ligaomgångar, står fladdermössen utan tränare, och Mauricio Pellegrino utan jobb.

Vad var det egentligen som gick snett?
Jag har tagit upp fallet Pellegrino flertalet gånger i bloggen tidigare. Varje gång har jag i princip skrivit samma sak – att han är svårbedömd. Hela tiden har jag trott på en förbättring. Truppen har lidit av skador, och att för första gången vara huvudtränare är en omställning som kan ta tid. Dessvärre, gör Pellegrinos del, kunde inte Valencia ge honom mer tid. Ingen vet om argentinaren hade varit precis rätt val ur ett längre perspektiv. Men den här hösten har han åtminstone inte imponerat.

För det första verkar han inte fått med sig spelarna, något som en tränare måste få. Det har skett flera gånger under säsongen att spelare blivit utbytta och gjort gester och gapat på Pellegrino. Sådant ska inte få förekomma. Samtidigt har argentinaren själv snällt stått och titta på. Dessutom har han inte visat alls mycket karaktär under matcherna, utan mest stått och iakttagit händelserna ute på planen. Raka motsatsen till Unai Emery, med andra ord.

För det andra har han inte haft någon tydlig spelidé. Den moderna 4-2-3-1-uppställningen, som mestadels använts, har emellanåt bytts ut mot ett mer 4-3-3-liknande system. Det går att jämföra med exempelvis Diego Simeone, som direkt när tågade in som tränare i Atlético gjorde om och presenterade sin spelfilosofi och idé klart och tydligt. Dessutom fick han alla spelare att dra åt samma håll. Se vad han har åstadkommit – även om inte allt klaffade mot Real Madrid.

Det är omöjligt att svara på vad Pellegrino egentligen hade för tankar om Valencia, och vad han hade gjort i ett längre perspektiv. Men i nuläget är jag helt övertygad om att klubben gör helt rätt i att låta honom gå. Hemmaförlusten mot Real Sociedad med sanslösa 5-2 under lördagskvällen blev den avgörande droppen. Efter att ha tagit ledningen väldigt tidigt drog Jonas på sig ett rött kort strax innan paus. Det blev förödande, och Valencia föll därefter ihop fullständigt. Spelarna gnällde på planen, Pellegrino slog ut med armarna vid sidlinjen.

Det finns lag som kan höja sig av att spela med en man mindre. Det är faktiskt inte ovanligt alls. Sedan finns det lag som ger upp fullständigt – trots att man till och med var i ledningen. Valencia var ett sådant lag mot Real Sociedad. Efter den blytunga förlusten mot Málaga (4-0) förra helgen krävdes revansch. Supportrarna fick 5-2 i baken, och totalt 2-9 i målskillnad på de två senaste ligamatcherna.

Man kan inte ge en tränare hur mycket tid som helst. Pellegrino fick sina chanser, men lyckades inte förvalta dem.

Valencias Sofiane Feghouli har varit i blåsväder. I dag rapporteras det att algeriern blev stoppad av polisen när han körde bil – utan körkort. Vi kan nog konstatera att Feghouli är mer intelligent på fotbollsplan än utanför. Fast han är ju inte värre än Éver Banega, som i början av året glömde handbromsen när han skulle tanka varpå bilen körde över hans fot. Då blev det drygt åtta månaders rehabilitering. Feghouli klarar sig nog undan med ett betydligt lindrigare straff.

Apropå Valencia så är det mycket som händer runt klubben just nu. Utanför fotbollsplanen alltså. Det har sedan en tid tillbaka ryktats om att en Costaricansk affärsman velat köpa klubben. I dag kom officiella uppgifter om att Mario Alvarado, som costaricanen heter, hade ett möte med Bankia och nu lagt ett officiellt bud på att köpa klubben.

Hans intentioner är att helt radera Valencias ekonomiska skulder, ta hand om klubbens tillgångar samt starta ett nytt socialt och ekonomiskt projekt som skall göra Valencia till ett så slagkraftigt som möjligt igen. Han säger sig vilja få upp Valencia på samma nivå som Barcelona och Real Madrid.

Skulle allt gå igenom och Alvarado köper klubben betyder det svart på vitt att det ekonomiska skuldberget hade försvunnit, samtidigt som man hade kommit igång med bygget av Nou Mestalla (den nya arenan) igen.

Vad som kommer hända är fortfarande väldigt oklart, men mer detaljer och lär släppas inom kort. Mario Alvarado är för övrigt uttalad Valencia-supporter.

—

Under måndagen blev det så officiellt att Mauricio Pochettino får sparken från Espanyol. Sedan argentinaren tog över den katalanska klubben 2009 har han gjort ett bra jobb – men den här säsongen verkar inga pusselbitar fallit på plats. Defensiven, som annars varit Espanyols styrka under Pochettino vid sidlinjen, har svajat ordentligt under de 13 inledande omgångarna. Dessutom har man varit alldeles för tafatta framåt, och både skapat för lite, och gjort för lite mål.

De som direkt har nämnts som potentiella ersättare är Unai Emery (senast Spartak Moskva), Marcelino García Toral (senast Sevilla), Javier Aguirre (senast Real Zaragoza) och Ernesto Valverde (senast Olympiacos). Även Paulo Sousa (Videoton) har varit omnämnd.

I samband med att Pochettino fick foten deklarerade Espanyol att även sportchefen Ramón Planes får söka nytt jobb. Ingen officiell ersättare har ännu blivit presenterad på den posten.

Nu fick Betis-fansen något att sjunga för
Förra helgen blev Real Betis överkörda av stadsrivalen Sevilla med hela 5-1. Målvakten Adrián gjorde kanske sin sämsta insats i den grönvita-tröjan, och försvarsmässigt var det inte mycket som stämde.

Trots det i bagaget tog sig Betis an Real Madrid på bästa sätt under lördagskvällen. Och då ska man komma ihåg att man också saknade sina tre tre främsta mittbackar i form av Paulão, Damien Perquis och Mario.

Real Betis vann matchen med 1-0 sedan Beñat gjort matchens enda mål i den första halvleken. Adrián gjorde till skillnad från i Sevilla-derbyt en av sina främsta insatser i målet, medan försvaret stod för en heroisk prestation. Real Madrid saknade fantasi i offensiven. Även om han skapade rejält tryck i andra halvlek så föll inte pusselbitarna på plats. Cristiano Ronaldo försökte, men misslyckades. Karim Benzema blev antingen överlistad av Adrián eller avblåst för offside (även om han hade en boll i nät, felaktigt bortdömt). Det var helt enkelt inte huvudstadsklubbens kväll.

I stället fick Betis-fansen något att sjunga för. Förra helgen stod de för något helt magiskt när de, trots underläge 4-0 mot värsta konkurrenten, stod bakom och hyllade sina spelare med sånger. Under lördagen fick så supportrarna något att på allvar hylla sina spelare för, efter den imponerande segern.

Många av er ställer säkerligen frågan; är ligan avgjort nu? Nej, är mitt spontana svar. Men det är numera inte Real Madrid som i första hand utmanar Barcelona, utan ett annat lag från huvudstaden – Atlético. Falcao och hans kompanjoner ställs i morgon mot ett formstarkt Sevilla hemma på Vicente Calderón. Man har den här säsongen visat upp en helt annan mentalitet än man sett skuggan av på många år, och vid vinst mot Sevilla sätter man ytterligare press på Barcelona (som senare i morgon möter Levante på bortaplan). Dessutom kommer man – oavsett resultat mot Sevilla – fortfarande ligga som sämsta tvåa efter derbyt mot Real Madrid nästa helg.

Ännu har tåget inte gått för Real Madrid. Jag tror däremot det krävs att Levante tar poäng av Barcelona i morgon innan tåget rullar ifrån de regerande mästarna.

Iscos show på La Rosaleda
Ta er en titt på den här sekvensen från mötet mellan Málaga och Valencia under lördagen. Ungefär så kul hade Isco när fladdermössen från norr kom på besök.

Redan i den åttonde minuten slog Málaga till och gjorde 1-0 genom Francisco Portillo. Därefter var det aldrig något snack – överhuvudtaget. Det tog över en timme innan Valencia hade första skottet på mål. Något som kanske var ännu mer häpnadsväckande var att det då fortfarande bara stod 1-0. När Javier Saviola prickade in 2-0 en kvart från slutet sög det musten ur Valencia. Sedan gjorde inbytte Roque Santa Cruz 3-0 av bara farten – innan Adil Rami passade på att bli utvisad för gästerna. Därefter spikade Isco igen butiken med att, som planens bästa spelare, sätta 4-0.

Samme Isco som för ett par år sedan ansågs för valpig av Unai Emery hade under lördagskvällen stor show på La Rosaleda – med sina gamla lagkamrater. Snacka om revansch och ett långfinger åt Valencia som inte trodde fullt ut på honom. I Málaga har han nämligen bevisat att han håller världsklass, och med sina blott 20 fyllda år är det bara luta sig tillbaka och njuta – för den här showen kommer hålla på i lång tid framöver.

Léo Baptistão – säsongens stora överraskning
Utöver de två stora matcherna under lördagen spelades ytterligare två. Rayo tog emot Mallorca på hemmaplan i en match som länge såg ut att bli mållös. Sedan tog säsongens stora utropstecken i La Liga – Léo Baptistão – sakerna i egna händer och fixade tre poäng åt Rayo. Först gjorda han själv 1-0 med bara tre minuter av ordinarie matchtid kvar att spela. Därefter spelade han elegant fram Andrija Delibasic som satte slutresultatet 2-0.

Det verkar vara inne inom spansk fotboll att vara 20 år och fullständigt makalöst bra. Léo är nämligen, precis som Isco, född 1992 och hade många år framför sig på den absoluta toppnivån. Frågan vi nu kan ställa oss är vilken klubb han kommer hamna i härnäst.

Även Valladolid och Granada var i gång under veckans sjätte dag. En match som Valladolid, som imponerat under den inledande tredjedelen av säsongen, gick segrande ur sedan Manucho gjort matchens enda mål.