Innan bloggen tar semester tänkte jag kasta mig över tränarna i La Liga den gångna säsongen.

Det här med betygssättningar är alltid vanskligt och lurigt, då väldigt mycket måste tas med i bedömningen. Spelarmaterialet, de ekonomiska förutsättningarna, spelarförsäljningar/nytillskott, förväntningar och klubben egen målsättning.

Betygsskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Mer än mycket väl godkänt

20. Real Betis
Pepe Mel – betyg: 1/5
En förevig hjälte i Betis-kretsar och förde först klubben tillbaka till La Liga, innan han i fjol tog laget till en sjundeplats och rakt ut i Europa. Men i höstas blev det magplask för Pepe Mel, som inte fick ihop spelargruppen och inte lyckades ersätta de nyckelspelare som lämnade.
Juan Carlos Garrido – betyg: 1/5
Fick bara några veckor på sig och lyckades praktiskt taget inte göra någonting. Hade supportrarna emot sig från dag ett, spelarna emot sig efter ett par veckor och kort därpå också ledningen.
Gabriel Calderón – betyg: 1/5
Det går inte sätta godkänt på en tränare vars lag ramlar ur ligan med huvudet före. Men spelmässigt har det sett bättre ut sedan Gaby Calderón tillträdde i slutet av januari – även om det inte blev den effekt som klubbledningen hade hoppats på.

19. Valladolid
Juan Ignacio Martínez – betyg: 1/5
Nej, det ville sig inte allt för JIM i Valladolid. Hans defensiva tänk sken igenom ganska snabbt, men spelarmaterialet för att utföra det på bästa möjliga sätt fanns inte där. Jag fick också känslan att han hade svårt att få med sig spelargruppen alla gånger – speciellt i slutspurten.

18. Osasuna
José Luis Mendilibar – betyg: 1/5
Den solklaraste ettan tillsammans med Juan Carlos Garrido. Inledde säsongen med tre raka förluster – det blev droppen.
Javi Gracia – betyg 2/5
Det är alltid svårt att sätta godkänt på en tränare vars lag åker ur, men hade tabellen bara räknat med Javi Gracias sejour i Osasuna hade klubben faktiskt klarat sig. Det är knappt det räcker för godkänt, men det faktum att det blev en tydlig förändring spelmässigt och att spelargruppen alltid trodde att det skulle lösa sig får bägaren att rinna över till Gracias fördel. Nu klar för Málaga.

17. Almería
Francisco Rodríguez – betyg: 3/5
Gjorde sin första säsong som tränare på den här nivån, och hade ett spelarmaterial som på pappret var sämst i ligan. Med det i åtanke, samt faktumet att Almería inledde säsongen riktigt dåligt gör att Francisco får klart godkänt. Fortsätter i klubben.

16. Elche
Fran Escribà – betyg: 2/5
Insåg en bit in i säsongen att det var ett måste att återgå till gamla principer och den defensiva fotbollen som faktiskt förde Elche upp till La Liga. Utfallet blev lyckat, och en överlag stabil säsong senare kan Escribà fira sommar med vetskapen om att träna Elche i högstadivisionen även till hösten.

15. Granada
Lucas Alcaraz – Betyg: 2/5
Kom in och bidrog med en positiv effekt 2012/13, och gavs stort förtroende inför den nyss avslutade säsongen. Däremot, sett till förutsättningar och ett riktigt bra spelarmaterial, var förväntningarna betydligt högre. Klarar sig på målsnöret.

14. Espanyol
Javier Aguirre – betyg: 3/5
Stabil säsong av mexikanen och hans Espanyol, även om det blev en betydligt lägre position än vad det borde sett till hur det såg ut några omgångar från slutet. Trots det en klart godkänt för Aguirre, som nu tackat för sig i Barcelona-klubben.

13. Getafe
Luis García – betyg: 1/5
Förfogade över ett spelarmaterial som snarare borde kämpat om Europa än i botten, och i mars fick ledningen nog. Ingen lyckad säsong för García.
Cosmin Contra – betyg: 2/5
Hade ingen lätt uppgift, och fick många motgångar direkt. Men den tidigare Getafe-spelaren lyckades rädda upp situationen, och fick, som det verkar, spelarna att tro på att saker och ting kunde vändas till något positivt. Fortsätter nästa säsong.

12. Rayo Vallecano
Paco Jémez – betyg: 4/5
Jag är en stor supporter av Paco Jémez och hans filosofi. Och jag blir än övertygad om att han en dag kommer träna en storklubb när jag tänker tillbaka på den gångna säsongen. I mångas ögon var Rayo helt uträknade när våren kom, men med samma fotbollstänk och en stor entusiasm lyckades Jémez få sina spelare att vända trenden och slutspurta in i mål som stora vinnare.

11. Málaga
Bernd Schuster – betyg: 2/5
Kontraktet hade automatiskt blivit förlängt om Málaga parkerade på övre halvan, och det ryktades att spelare inte gav allt i slutet för att just det inte skulle hända. Sant eller ej, Schuster blev inte särskilt lyckad i Málaga. Går nu skilda vägar med klubben.

10. Levante
Joaquín Caparrós – betyg: 4/5
Levante + Caparrós = sant? Ja, onekligen. Tränarvetanen visade sig vara en perfekt matchning för Levante och har lett klubben till en ny framgångsrik säsong med sitt defensiva tänk och engagemang.

9. Celta Vigo
Luis Enrique – betyg: 3/5
Huserade i lägre regioner än de borde gjort under stora delar av säsongen, men Luis Enrique fick till slut riktigt bra ordning på spelartruppen och hela våren har det spelmässigt sett väldigt bra ut. Är nu klar för sin tidigare klubb som spelare, FC Barcelona.

8. Valencia
Miroslav Djukic – betyg: 1/5
Såg allmänt uttråkad ut på Mestallas tränarbänk och fick inte alls med sig spelargruppen. Amadeo Salvo väntade in i det sista och ville ge Djukic säsongen ut, men var till slut tvungen att ge honom foten. Totalfiasko.
Juan Antonio Pizzi – betyg: 2/5
Poängmässigt blev det ingen jätteförändring när Pizzi kom in, även om det började riktigt bra med segern på Camp Nou som en höjdpunkt. Klarar ändå ett godkänt tack vare en spelmässig klar förbättring. Fortsätter nästa säsong.

7. Real Sociedad
Jagoba Arrasate – betyg: 3/5
Ingen vidare succé i Champions League (även om det var mycket stolpe ut) och en jobbig inledning på ligasäsongen. Men unge och orutinerade Jagoba Arrasate lyckades ändå behålla kylan och vända trenden. Det blev en fin sjundeplats till slut.

6. Villarreal
Marcelino García Toral – betyg: 4/5
Förde Villarreal upp till La Liga, och följer upp det med en sjätteplats i comebacken. Otroligt starkt, även om spelarmaterialet var riktigt bra. Nu är kraven och förväntningarna högre inför hösten.

5. Sevilla
Unai Emery – betyg: 4/5
Lyckades till slut hitta kontinuitet och få Sevilla att växa successivt under säsongen. En stark femteplats och som grädden på moset en Europa League-titel. Unai Emery kan känna sig riktigt nöjd.

4. Athletic Club
Ernesto Valverde – betyg: 4/5
Gjorde precis som i Valencia förra säsongen: kom in och skapade trygghet. Det räckte inte bara till en plats i toppskiktet, utan hela vägen till en kvalbiljett till Champions League.

3. Real Madrid
Carlo Ancelotti – betyg: 4/5
Maskineriet hackade periodvis under hösten, men med ett nytt spelsystem (genidrag) fick Carlo Ancelotti kontroll över allt. Real Madrid-maskinen trummade sedan på och fick med sig två av tre pokaler hem.

2. Barcelona
Gerardo Martino – betyg: 2/5
Kom in mitt under försäsongen under väldigt prekära omständigheter, då cancersjuke Tito Vilanova inte längre kunde fortsätta sitt uppdrag som huvudtränare för Barcelona. Och sett till det, att som helt ny i en klubb, i en ny miljö och med gigantiska förväntningar sett till att vinna är allt, måste Martino ändå få godkänt. Han var snubblande nära att ro hem en titel, men föll på mållinjen. Ändå: tvåa i ligan, final i Copa del Rey och kvartsfinal i Champions League. Men det räckte inte för en fortsättning.

1. Atlético de Madrid
Diego Simeone – betyg: 5/5
Det vore tjänstefel av mig att inte dela ut högsta betyg till Diego Simeone. Ja, nästa tjänstefel att inte dela ut högre än högsta betyg. Det är ett revolutionerande och otroligt beundransvärt arbete han har gjort med Atlético de Madrid. De har inte bara tagit sig upp till toppskiktet, utmanat de två stora giganterna i enstaka matcher, utan kan nu verkligen titulera sig som en av Spaniens stora giganter själva. Hatten av, Cholo. Vilket enastående jobb du har gjort!

—

Det var också de sista raderna ni kommer lösa på den här bloggen för åtminstone ett tag framöver. Nu tar den nämligen lite välbehövlig semester och undertecknad riktar i stället fokus mot sommarens stora fotbollsfest i Brasilien.

Tack för att så många varit med och läst under säsongen, ni har varit en stor inspirationskälla med kommentarer och tips. På återhörande!

Det är dags att fortsätta summera La Liga-säsongen, och närmare bestämt betygsätta lag för lag. Det kommer i fyra olika delar och vi börjar med lagen som placerade sig sämst i tabellen och vandrar uppåt.

Det är i första hand prestationerna i ligaspelet som bedöms, men även Europa-spel vägs in en gnutta, något som spelar in i ett par betyg.

Betysskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra, inte mer
4 – Mycket bra
5 – Mer än väl godkänt

20. Real Betis – 1

Kommentar: Blev förvisso av med centrallåset på mittfältet Beñat Extebarria och José Cañas, men värvade in ett dussin nya spelare för att vara redo att slåss på flera fronter. Trodde man. Hoppades man. Det slutade med ett gigantiskt tungt magplask för Real Betis, som nu lämnar La Liga som solklar jumbo och med svansen mellan benen. Det blev inte riktigt som de grönvita hade tänkt sig. Störst del i floppen? Sportchefen, den numera sparkade, Vlada Stosic, vars värvningar misslyckades fatalt.

Säsongens bäste spelare: Rubén Castro.
Säsongens floppspelare: Joan Verdú symboliserar alla misslyckade värvningar.

—

19. Valladolid – 1

Kommentar: Har varit svårslagna hemma på José Zorrilla, men tagit alldeles för få segrar (sju stycken för att vara exakt). Det håller inte om man ska hålla sig kvar i La Liga, och även om man hade chansen i sista omgången räckte man inte till. Valladolid var för stabbiga och saknade spetskvalité. Får börja om i Segundan.

Säsongens bäste spelare: Javi Guerra.
Säsongens floppspelare: Petade målvakten Diego Mariño.

—

18. Osasuna – 1

Kommentar: Inledde katastrofalt, ersatte José Luis Mendilibar med Javi Gracia efter bara tre omgångar, och började därefter tugga igång. Det kändes länge som en säsong som vilken annan, där Osasuna inte är varken bra eller dåliga, men klarar sig kvar. Den här gången blev det annorlunda. Patxi Puñal fick inget drömavslut på karriären hemma på El Sadar, och i stället för att skjuta sitt älskade lag kvar i La Liga ramlade laget ur trots att man slog Betis med 2-1. Den stora anledningen? Uselt bortafacit.

Säsongens bäste spelare: Oriol Riera.
Säsongens floppspelare: Cristian Lobato har inte uppfyllt förväntningarna.

—

17. Almería – 3

Kommentar: Med ligans överlägset sämsta trupp på pappret och en helt färsk tränare lyckades Almería – trots att det såg väldigt mörkt ut en månad från slutet – fixa nytt kontrakt. Lagets slutspurt var otroligt imponerande och moralen alldeles enastående. Almería har inte spelat bäst fotboll, men har visat att motivation definitivt kan slå klass.

Säsongens bäste spelare: Aleix Vidal.
Säsongens floppspelare: Det finns ingen att peka ut på rak arm.

—

16. Elche – 3

Kommentar: Vann Segundan förra säsongen tack vare en utmärkt defensiv. Jag förutspådde inför säsongen att med samma recept och tillvägagångssätt skulle man klara sig bra även i Spaniens finrum. Det började si sådär, och Elche var något övermodiga. Sedan gick man tillbaka till tryggheten, och försvarade sig till poäng efter poäng. Har imponerat hemma på Martínez Valero. Stark comeback och stundtals riktigt fin fotboll.

Säsongens bäste spelare: Underskattade Rubén Pérez.
Säsongens floppspelare: Manu del Moral.

Fem lag slogs om nytt kontrakt – bara tre lyckades. Och det var upplagt för spänning och hög dramatik, men tack vare att resultaten föll ut som de gjorde blev det aldrig någon nervositet in på mållinjen.

Almería-Athletic Club 0-0
Osasuna-Real Betis 2-1
Rayo-Getafe 1-2
Valladolid-Granada 0-1

Resultaten gör att vi får en följande sluttabell, med fokus på botten.

12. Rayo Vallecano 43 p.
13. Getafe 42 p.
14. Espanyol 42 p.
15. Granada 41 p.
16. Elche 40 p.
17. Almería 40 p.
18. Osasuna 39 p.
19. Valladolid 36 p.
20. Real Betis 25 p.

Jag lider att La Ligas ende svensk, Daniel Larsson, nu ramlar ur med sitt Valladolid. När jag träffade Larsson i Spanien tidigare under säsongen låg laget risigt till, men hade precis spöat Celta Vigo med 3-0 och var på uppgång. Det var i alla fall känslan som spred sig både inom klubben och utanför.

”Vi måste upp till 40 poäng. Det brukar vara en gräns man klarar sig på – vi måste dit”, sa Danne till mig. Och ja, hur säsongen till slut artade sig kan man verkligen säga att det stärkte tesen om att 40 poäng räcker för att hålla sig kvar. Almería och Elche klarade det precis – Osasuna och Valladolid hamnade strax under.

Larsson har gjort en riktigt stabil säsong i Valladolid och det är absolut inte otänkbart att han får erbjudande från någon annan La Liga-klubb. Med sin flexibilitet att kunna spela på flera olika positioner och spetsegenskapen i form av snabbheten skulle han vara en nyttig injektion för flera lag. Dessutom har han förbättrat sig avsevärt i defensiven.

Jag lider också lite extra med Patxi Puñal. Han debuterade för Osasuna säsongen 1996/97, har spelat över 500 matcher för klubben och alltid varit den trogen. En ikon i Pamplona vars karriär tog slut i går. Tyvärr fick han inte det avslutet han hade hoppats på, men Puñal kommer för alltid bli ihågkommen som den mittfältselegant och krigare han var. Det finns få av den sorten, med den passionen för sin klubb.

Av Almería, Getafe och Granada – lagen som utöver Pucela och Los Rojillos slogs om nytt kontrakt i sista omgången – är Almería den största positiva överraskningen. Andalusierna har genomfört slutspurten på ett enormt imponerande sätt. Alla har enats och genom kollektivt arbete och enormt stöd från fansen har man lyckats med det som för en månad sedan såg näst intill omöjligt ut. Det är bara lyfta på hatten för laget med det på pappret sämsta laget i ligan, men som med en krigarmentalitet lyckades överleva ändå.

Mer summeringar från säsongen kommer framöver.

I tabelltoppen är det jämnare än någonsin, och mycket talar för att det kan bli en ren final på Camp Nou nästa helg. Men även i den andra delen av tabellen är det – precis som vanligt – ruggigt nervkittlande.

I Spanien brukar man prata om att 40 poäng är en magisk gräns att nå för att fixa nytt kontrakt. Just den gränsen har såväl Espanyol och Málaga nått, och det vill till något extraordinärt för att någon av klubbarna – som ligger på tolfte respektive trettonde plats – ska ramla ur.

Viktigt att tänka på är också att inbördes möten går före målskillnad, vilket kan krångla till det hela rejält. Hamnar flera lag på samma poäng görs en tabell mellan de inblandade klubbarna och deras matcher mot varandra under säsongen.

Så här ser förutsättningarna ut inför de två avslutande omgångarna.

12. Espanyol (41 poäng)
Kvar att möta: Osasuna (h) och Real Madrid (b).

Har plusstatistik mot: Elche, Málaga, Granada & Valladolid.
Har minusstatistik mot: Getafe & Almería.

Tips: Tar tre poäng hemma mot Osasuna och sitter säkert inför slutomgången.

—

13. Málaga (41 poäng)
Kvar att möta: Atlético (b) och Levante (h).

Har plusstatistik mot: Almería, Elche, Granada, Getafe & Osasuna.
Har minusstatistik mot: Espanyol & Valladolid.

Tips: Oavsett om det blir förlust eller inte mot Atlético sitter Málaga relativt säkert. Är man tvungna att ta poäng mot Levante i sista omgången lyckas man med det.

—

14. Elche (39 poäng)
Kvar att möta: Barcelona (h) och Sevilla (b).

Har plusstatistik mot: Almería, Valladolid & Getafe.
Har minusstatistik mot: Espanyol, Osasuna, Málaga & Granada.

Tips: Kammar noll poäng de sista två omgångarna och blir stående på 39 poäng.

—

15. Granada (38 poäng)
Kvar att möta: Almería (h) och Valladolid (b).

Har plusstatistik mot: Elche & Osasuna.
Har minusstatistik mot: Getafe, Espanyol & Málaga.

Tips: Spöar Almería på hemmaplan och lyfter till säker mark.

—

16. Valladolid (36 poäng)
Kvar att möta: Real Betis (b) och Granada (h).

Har plusstatistik mot: Málaga, Almería & Getafe.
Har minusstatistik mot: Elche, Osasuna & Espanyol.

Tips: Tar minst en poäng borta mot Betis, och vinner hemma på José Zorrilla mot ett redan klart Granada. Klarar sig.

—

17. Almería (36 poäng)
Kvar att möta: Granada (b) och Athletic (h).

Har plusstatistik mot: Espanyol & Getafe.
Har minusstatistik mot: Elche, Málaga, Valladolid & Osasuna.

Tips: Förlorar borta mot Granada, men lyckas kriga till sig en poäng hemma i slutomgången mot ett Athletic utan något att spela för, något som inte räcker.

—

18. Getafe (36 poäng)
Kvar att möta: Sevilla (h) och Rayo (b).

Har plusstatistik mot: Espanyol & Granada.
Har minusstatistik mot: Málaga, Elche, Valladolid, Osasuna & Almería.

Tips: Tar en poäng hemma mot ett Sevilla med tankarna på Europa League-finalen i Turin, kryssar borta mot Rayo. Getafe lär dock behöva någon trepoängare för att klara sig.

—

19. Osasuna (35 poäng)
Kvar att möta: Espanyol (b) och Real Betis (h).

Har plusstatistik mot: Elche, Valladolid, Getafe & Almería.
Har minusstatistik mot: Málaga & Granada.

Tips: Rår inte på Espanyol på Cornellà-El Prat och vinner mot Betis. Det räcker för ett nytt kontrakt tack vare inbördes statistik mot Getafe.

—

Summering: Det finns hur många olika scenarion som helst, och att tippa vid det här laget känns som alltid oerhört svårt. Det enda som är helt säkert är att det kommer leva ända in på mållinjen och att ett mål åt ena eller andra hållet kan ändra om alla förutsättningar. Det är bara göra sig beredd på ytterligare en galen avslutning. Ska jag ändå tippa är det alltså Almería och Getafe som gör Real Betis sällskap till Segundan.

De har krigat i botten av tabellen under stora delar av säsongen, men på hemmaplan har Real Valladolid varit svårslagna. Faktum är att man inte har förlorat på ”lunginflammationsarenan” sedan den 22 november i fjol, då Osasuna åkte ifrån José Zorrilla med en 1-0-viktoria i bagaget.

Sedan dess har Pucela bland annat hunnit krossa Celta Vigo och tagit 1-0-segrar mot såväl Barcelona som Villarreal.

På onsdagskvällen var det Real Madrids tur att åka till José Zorrilla, och trots att Gareth Bale saknades på grund av skada och att Cristiano Ronaldo tvingades bryta redan efter några minuter såg det länge ut att bli tre poäng. Formtoppade Sergio Ramos gav marängerna ledningen på frispark i slutet av första halvlek. Målet stod sig fram till matchminut 85.

Och kvitteringen från hemmalaget var långt ifrån oförtjänt. Carlo Ancelotti var nöjd med 1-0-ledningen – under andra halvlek gestikulerade om att hålla i bollen, att ta det lugnt. Han bytte ut Karim Benzema mot Marcelo med kvarten kvar. Sedan började Valladolids stora press.

Till slut kom också målet, och även om tiden var knapp var den tillräcklig för Real Madrid att hinna återta ledningen. Det har de lyckats med så många gånger förr. Problemet var  att atchvinnarna inte var kvar på planen. Vårens magiska anfallstrio saknades – och Madrid hade ingen som klev fram.

Det slutade 1-1 på José Zorrilla, mardrömsarenan. Ett rättvist resultat i en ganska ljummen match rent spelmässigt. Men resultatets betydelse är enorm. Högst troligt grusar det Real Madrids chanser att kamma hem ligan – även om det fortfarande finns en teoretisk chans. Och för Valladolid innebär det en bonuspoäng som i kampen för överlevnad kan vara precis det som behövs.

Just nu firas det i de rödvita delarna av Madrid, men minst lika mycket i Barcelona. Nu har både Atlético och Barça allt i egna händer. Gör de jobbet mot Málaga respektive Elche till helgen kommer vi få en ren final på Camp Nou den 18 maj. Det vore helt vansinnigt.

Det är inte ovanligt att ett lag som går väldigt knackigt byter tränare och helt plötsligt börjar ta poäng. De tre första matcherna gav ingen större effekt för Getafe efter att Cosmin Contra ersatt Luis García, då man bara spelade in en poäng, men nu, efter att ha fått mer tid att jobba med laget, kanske den förre Getafe-spelaren börjat få ordning på torpet.

Madrid-klubben svarade nämligen för helgens absolut största skräll när man åkte till Mestalla och tog en rejäl skalp. Valencia hade förvisso ett par ribbträffar och kunde, med lite marginaler på sin sida, utjämnat till 2-2 i andra halvlek långt före Pedro León satte avgörande 3-1. Men det bör också poängteras att Getafe skapade mer chanser än man gjort i de senaste matcherna tillsammans – något som åtminstone ger sken om att det skett en förändring.

Det är alldeles för tidigt att börja prata om en Cosmin Constra-effekt, men vi kan i alla fall konstatera att Getafe tog en oerhört värdefull seger och efter två veckor under nedflyttningsstrecket vände uppåt i tabellen igen.

Det har blivit stort fokus på toppstriden de senaste veckorna av naturliga skäl, men bottenstriden är ännu jämnare. Hela elva lag (!) är inblandade i kampen om överlevnad, där Getafe, Celta Vigo och Real Valladolid är helgens stora vinnare. För pucela spelade Daniel Larsson 85 minuter och visade – precis som den timmen han fick mot Sociedad förra omgången – uppåtgående form.

Om några omgångar, när vi är inne i den definitiva slutspurten, tar jag ett större grepp om bottenstriden. Kanske hinner något lag bli helt avhängt, kanske hinner något lag segla upp till säker mark innan dess.

Det har pratats om en formsvacka alldeles för länge nu. Det Barcelona befinner sig i är inte bara dålig form. De verkar tröttkörda, ha slut på idéer och inspiration. En normal dag vinner de mot Valladolid med ett par bollar.

Men som vi konstaterat så många gånger för avgörs ju inte fotboll på pappret. Och ofta slår motivation klass – precis som i fallet på Estadio José Zorilla.

Valladolid hade en bättre matchplan än Barça. Juan Ignacio Martínez satte ut en fembackslinje och ett lag med oerhört tydliga defensiva direktiv. Javi Guerra och  Manucho gjorde ett hästjobb som i anfallet, Zakarya Bergdich raderade ut Dani Alves fullständigt. Det var de offensiva spelarna som satte grunden till att Barcelona inte kom till särskilt många målchanser.

Barça då? De hade inte mycket att sätta emot. Neymar, som var helt briljant och gjorde tre mål för sitt Brasilien mot Sydafrika tidigare i veckan, var ofattbart blek och brände varenda chans. Pedro tråcklade utan att lyckas, Leo Messi försökte men hade för dåligt understöd.

Det stora problemet var mittfältet. Det fanns ingen som vevade upp tempot, som fick med sig hela laget. En roll som Andrés Iniesta normalt sett fyller (han hade permission att stanna hemma efter att frun Anna Ortiz fått ett missfall). En roll som Thiago Alcântara mycket väl hade kunnat fylla – men han såldes. Det hade även lillebrorsan Rafinha, som i sin tur däremot är utlånad till Celta Vigo.

Mittfältstrion med Sergio Busquets, Xavi Hernández och Cesc Fàbregas blir väldigt statisk och därmed också lättläst för motståndet.

Och på bänken fanns unge Sergi Roberto samt Ibrahim Afellay. Inga spelare som får varken Valladolid eller något annat lag att skaka tänder.

Som Barça spelade på José Zorilla kommer man aldrig vinna någon ligatitel i vår. Man kommer förmodligen inte heller spela särskilt många matcher till i Champions League.

Det är nu allting ställs inför ruinens brant. Har Gerardo Martino det som krävs för att få igång det här laget och klara av att vända en sådan här prekär situation till något positivt? Upp till bevis.

Valladolid vann tre poäng som mycket väl kan bli avgörande för ett nytt kontrakt.
Barcelona förlorade tre poäng som mycket väl kan ha kostat ligatiteln.

Ni ska få gissa vilken klubb jag tänker på. Här kommer några ledtrådar: en vettig president som ändå inte vet vad som riktigt försiggår, stor omsättning på spelare, stjärnor som lämnar, en värvad världsback och en nyligen skrällseger på Camp Nou. Ja, rätt, det är förstås Valencia. Och jag vet, det hade räckt med att skriva kaos.

För att överhuvudtaget få lite ledighet den här fredagen, som är min första lediga dag på väldigt länge, tänkte jag inte skriva ihjäl mig om hela situationen i Valencia. Däremot tänkte jag fokusera på en sak, eller rättare sagt en spelare: Nicolás Otamendi.

Den 25-årige mittbacken värvades till klubben för ett par dagar sedan. Alldeles för sent för att kunna representera Valencia under våren, men när kontraktet börjar gälla i sommar tillhör han därefter klubben fem säsonger framåt.

På förhand är Otamendi exakt vad Valencia behöver. En hårdför mittback som i sina bästa stunder är en världsspelare. En del av er tänker säkert att ”så sades det om Adil Rami också”. Ja, till viss del helt sant. När fransmannen värvades till klubben för några år sedan målades han ut som en frälsare. Mittbacken med tydliga ledaregenskaper och spelare som skulle leda laget mot nya framgångar.

Skillnaden mot Otamendi är att Rami hade en riktigt bra säsong med Lille i ryggen, och hade potential att växa ut till en världsback. Otamendi har levererat på en hög nivå i många år nu och redan bevisat att han är en mittback av yppersta klass. Valencia har inte råd att chansa längre, för att nå upp till stjärnorna igen måste man våga satsa. Och det är precis vad man gör med Otamendi. Ingen tränare i världen kan få ett Valencia med Philippe Senderos i mittförsvaret att utmana toppklubbarna i Spanien. En tränare kan göra mycket – se bara hur Diego Simeone revolutionerat Atlético de Madrid – men det måste fortfarande finnas en grundkvalité bland spelarna. Den finns inte på alla positioner i Valencia, men Otamendi ett gigantiskt steg i rätt riktning.

Värvningen överlag förklarar också hur hela situationen ser ut i Valencia för tillfället. Den gick inte i hamn under januarifönstret (trots att planen från början var att låna in honom ett halvår, sedan köpa loss honom permanent i sommar) och det rådde bristande kommunikation mellan Porto och Valencia. Frågan är om Otamendi själv ens visste vilken klubb han tillhörde när januari gick över till februari. Jag är osäker.

Och det är ungefär samma känsla jag kan tänka mig att alla Valencia-supportrar går runt med just nu. Allt är osäkert, ingen vet vad som kommer ske. Nej, inte ens presidenten Amadeo Salvo, som öppet kritiserat Bankia, regionalregeringen (Generalitat Valenciana) och stiftelsen (Fundación Valencia CF) för dålig kommunikation, vet vad som händer.

Det enda som är säkert i Valencia är att är att det mesta är osäkert. Och att man gjort sin på förhand bästa värvning på en herrans massa år. På minuskontot ligger förstås att Nicolás Otamendi inte ansluter förrän i sommar, men vem vet, då kanske ett och annat frågetecken rätats ut till ett utropstecken kring Valencia CF.

—

På tal om kaos. Jag skrev för ett tag sedan om Patrick Eberts situation i Real Valladolid. Nu har historien, precis som jag förutspådde redan då, fått sitt slut. Tysken har brutit kontraktet med klubben och är nu helt fri att gå till vilken klubb han vill.

Detta är givetvis enormt negativt för Valladolid i den mån att Ebert är en av få spelare som ensam gör skillnad. Tillsammans med Óscar González var han den ende som kunde avgöra matcher helt på egen hand, och sådana behövs för en klubb som krigar för sin existens i ligan.

Däremot lyckades man slå ett av ligans främsta lag i form av Villarreal för ett par veckor sedan, då utan Patrick Ebert på planen. Kanske kan tyskens negativa attityd utanför planen i slutändan komma att påverka Valladolid positivt. Och det kan ju i alla fall inte betyda något dåligt för Daniel Larsson, som nu får en spelare mindre att konkurrera med.

Man går in med samma spända känsla – oavsett vilka spelare det ryktas om – när det närmar sig deadline day. Inget undantag den här gången, och visst bjöds vi på ett par rejäla skrällar från den iberiska halvön. Mer om de främsta och mest intressanta värvningarna väntar mer utförligt framöver. Här kommer först en summering på hur de spanska klubbarna handlat under transferfönstret.

ALMERÍA
IN: Julián Cuesta (målvakt, Sevilla), Hans Martínez (försvarare, Universidad Católica) och Mané (försvarare, Maccabi Tel Aviv).
UT: Cristian Pellerano (försvarare, Tijuana), Raúl García (mittfältare, Deportivo Alavés) och Oscar Ustari (målvakt, Sunderland).

Kommentar: Fått in ett par spelare som breddar truppen utan att för den delen förstärka den alltför mycket.

ATHLETIC CLUB DE BILBAO
IN: Iñigo Pérez (mittfältare, Mallorca).
UT: –

Kommentar: Högst transferbegränsade Athletic, men som inte är i något större behov av att förstärka truppen i nuläget, har varit lugna i januari. Beñat Extebarria har inte alls fått den nyckelroll som många förutspådde och ryktades inte minst till Premier League, men han stannar. Enda tillskottet är Iñigo Pérez som återvänder från en lånesejour i Mallorca.

ATLÉTICO DE MADRID
IN: José Ernesto Sosa (mittfältare, Metalist Kharkiv) och Diego Ribas (mittfältare, Wolfsburg).
UT: Léo Baptistão (anfallare, Real Betis, Joshua Guilavogui (mittfältare, Saint-Étienne) och Óliver Torres (mittfältare, Villarreal).

Kommentar: Slog ner som en bomb när det dök upp att Guilavogui var på väg bort på lån (men ändå inte helt överraskande med tanke på hans prestationer och speltid), varpå det föranledde effekten av en värvning och två utlåningar. Medans fransmannen drar tillbaka till Saint-Étienne flyttar Óliver Torres till Vila-Real för att få speltid. Den stora värvningen av Diego Ribas gör dock att den från början enda tilltänkta januari-signingen, José Sosa, nu framstås som ytterst märklig. Argentinaren kommer få slita hårt för att få speltid. Överlag ändå ett bra fönster för Atlético som med Diego kommer få in den dimensionen man har saknat.

BARCELONA
IN: –
UT: –

Kommentar: Har hållit sig i bakgrunden under transferfönstrets dagar, även om det var på gång att både Isaac Cuenca och Ibrahim Afellay skulle lånas ut.

CELTA VIGO
IN: Juan Delgado (försvarare, Valencia Mestalla), Iñigo López (försvarare, PAOK) och Welliton (anfallare, Spartak Moskva).
UT: Jonathan Vilà (mittfältare, Beitar Jerusalém), Samuel Llorca (Deportivo Alavés), Carlos Bellvís (mittfältare, Ponferradina), David Rodríguez (mittfältare, Brighton & Hove Albion) och Andrés Túñez (försvarare, Beitar Jerusalém).

Kommentar: Släppt en del spelare som inte kommer erbjuda några problem för Luis Enrique då samtliga nyckelspelare är kvar. Anfallaren Welliton från Spartak Moskva har ett bra målfacit från sejouren i Ryssland och kan bli ett nyttig tillskott.

ELCHE
IN: Garry Rodrigues (mittfältare, Levsko Sofia).
UT: Miroslav Stevanovic (mittfältare, Deportivo Alavés) och Diego Rivas (målvakt, Tenerife).

Kommentar: Visade intresse för ett par spelare med slutade ändå upp med enbart Garry Rodrigues från Levski Sofia. Kommer försöka fixa La Liga-kontraktet med nästan exakt samma trupp som under hösten.

ESPANYOL
IN: –
UT: Sergio Tejera (mittfältare Deportivo Alavés) och Thievy Bifouma (anfallare, West Bromwich Albion).

Kommentar: Också hållit sig lugna och förlitar sig på sin nuvarande trupp. Lånar vidare Thievy till West Bromwich där La Liga-bekantingen Pepe Mel numera drar i trådarna från tränarbänken.

GETAFE
IN: Sammir (mittfältare, Dinamo Zagreb).
UT: Alejandro Pérez (försvarare, Recreativo de Huelva) och Alberto Lopo (försvarare, Deportivo La Coruña).

Kommentar: Sammir har kopplats ihop med betydligt större klubbar än Getafe tidigare, och det är väl mest chockande att han väntat så länge med flytten från Dinamo. Nu blir det Getafe och brassemittfältaren har alla kvalitéer för att lyckas ta en plats och göra skillnad i El Geta.

GRANADA
IN: Tiago Ilori (försvarare, Liverpool).
UT: Matías Campos (försvarare, Unión Española) och Hassan Yebda (Udinese).

Kommentar: Vi har ju vant oss vid att Granada kan skrälla till det på transfermarknaden, men klubben har haft det ganska lugnt i januari. Tiago Ilori lånas in från Liverpool och är en framtidsman – men på mittbacksplatserna finns gott om konkurrens.

LEVANTE
IN: Víctor Casadesús (anfallare, Mallorca), Mohamed Sissoko (mittfältare, klubblös) och Nagore (försvarare, Alcorcón).
UT: Remi Gomis (Nantes), Aloys Nong (Recreativo de Huelva) och Chris Lell (klubb ej klar).

Kommentar: På förhand smarta värvningar av Levante, som så många gånger förr. Sissoko kan bli en injektion på innermittfältet och bidrar inte minst med rutin. Víctor Casadesús är en typisk Levante-värvning och anfallare kan mycket väl göra tio mål i vår.

MÁLAGA
IN: Pablo Pérez (mittfältare, Newell’s Old Boys), Nordin Amrabat (mittfältare, Galatasaray), Ezequiel Rescaldani (anfallare, Vélez Sársfield) och Alexander Jakovenko (mittfältare, Fiorentina).
UT: Roberto Chen (försvarare, Zulte Waregem), Bobley Anderson (Zulte Waregem), och Fabrice Olinga (Apollon Limasol).

Kommentar: Det händer alltid grejer på solkusten, så även i januari. Man har gjort ett par budgetvärvningar, men som likväl ser spännande ut. Pablo Pérez har sett vass ut i sina första matcher och Nordin Amrabat har kvalitéer. Däremot lite märkligt att man släpper stortalangen Fabrice för en struntsumma på en miljon euro.

OSASUNA
IN: Cristian Lobato (mittfältare, klubblös) och Javier Acuña (anfallare, Watford).
UT: Nino (anfallare, klubb ej klar), Ariel Núñez (anfallare, klubb ej klar) och Ion Echaide (försvarare, Hércules).

Kommentar: Lobato skördade framgångar i Barcelona B i Segundan, men är hittills oprövad på den högsta nivån. Kommer från en höst utan regelbundet spel men kan med sin flexibilitet bli nyttig på många plan för Osasuna.

RAYO VALLECANO
IN: Rubén Rochina (anfallare, Blackburn), Borja López (försvarare, Monaco) och Samuel Longo (anfallare, Internazionale).
UT: Rodrí (försvarare, Eupen).

Kommentar: Två spännande anfallare i form av Rubén Rochina och inte minst Samuel Longo ansluter. Den sistnämnde var stundtals bra i Espanyol förra säsongen och kan bli den målskytt laget suktar efter.

REAL BETIS
IN: Léo Baptistão (anfallare, Atlético de Madrid), Antonio Adán (målvakt, Cagliari) och Alfred N’Diaye (mittfältare, Sunderland).
UT: Stephan Andersen (målvakt, Go Ahead Eagles), Markus Steinhöfer (försvarare, 1860 München) och Sergio Rodríguez (Lugo).

Kommentar: Léo Baptistão är en klasspelare som redan under sina första matcher i den grönvita tröjan gjort avtryck. Antonio Adán är enligt José Mourinho en målvakt av toppklass, och vi får se om han tar platsen mellan stolparna och lyckas rädda Betis från en fiaskosäsong. Stephan Andersens genomusla insatser på slutet blev droppen och dansken har nu åkt ut med huvudet före.

REAL MADRID
IN: –
UT: –

Kommentar: Inte heller Real Madrid har varit aktiva under transferfönstret, även om det till en början pratades om att man skulle värva en ersättare till Sami Khedira.

REAL SOCIEDAD
IN: Sergio Canales (mittfältare, Valencia).
UT: Liassine Cadamuro (försvarare, Mallorca).

Kommentar: Kan ha stått för ett kap i och med €3,5 miljoners värvningen av Sergio Canales. Mittfältaren har varit skadebenägen och dalat formmässigt på sistone, men har fortfarande potential att bli en toppspelare.

SEVILLA
IN: –
UT: Raul Rusescu (anfallare, Sporting Braga), Hedwiges Maduro (försvarare, PAOK), Bryan Rabello (mittfältare, Deportivo La Coruña) och Julián Cuesta (målvakt, Almería).

Kommentar: Legat lågt vad gäller värvningar men lånat ut ett gäng spelare. Bland annat löftet Bryan Rabello som i vår får testa lyckan på Estadio Riazor i A Coruña.

VALENCIA
IN: Rubén Vezo (försvarare, Setubal), Eduardo Vargas (anfallare, Napoli), Seydou Keita (Dalian Aerbin), Vinicius Araújo (anfallare, Cruzeiro) och Philippe Senderos (försvarare, Fulham).
UT: Adil Rami (försvarare, Milan), Dorlan Pabón (anfallare, São Paulo), Andrés Guardado (mittfältare, Bayer Leverkusen), Hélder Postiga (anfallare, Lazio), Sergio Canales (mittfältare, Real Sociedad) och Éver Banega (mittfältare, Newell’s Old Boys).

Kommentar: Frågan är inte vad som hände i Valencia – utan vad som inte hände. Klubben har länge eftersökt stabilitet och kontinuitet. Vad man fick? Raka motsatsen. Omsättningen av spelare har varit enorm de senaste åren och det fortsätter i samma spår. Tyngsta tappet Sergio Canales som förutspåddes bli en viktig byggkloss i framtidens Valencia. Likaså Éver Banega, även om hans form varit alldeles för undermålig de senaste månaderna. Mest spännande på in-kontot är Eduardo Vargas och Vinicius Araujo. Seydou Keita lär också kunna bidra med en hel del såväl på som utanför planen.

VALLADOLID
IN: Stefan Mitrovic (försvarare, Benfica) och Jeffrén Suárez (Sporting Club de Portugal).
UT: Alcatraz (försvarare, Once Caldas).

Kommentar: Duktige Stefan Mitrovic lär bli en tillgång i försvaret och vindsnabbe Jeffrén, som många kanske minns sedan tiden i Barcelona, ger en dimension i anfallet. Positivt för Valladolid – mindre positivt för Daniel Larsson.

VILLARREAL
IN: Óliver Torres (mittfältare, Atlético de Madrid) och Joan Román (mittfältare, Barcelona B).
UT: Hernán Pérez (mittfältare, Olympiacos).

Kommentar: Har knytit åt sig en av spansk fotbolls största talang i form av Óliver Torres på lån – en deal som både Villarreal och Atlético lär tjäna på. Joan Román kommer i Hernán Pérez ställe men lär få det tufft att platsa.

Det är inte bara i Real Betis och Valencia det stormar just nu. Även i Real Valladolid har det uppstått problem även utanför planen.

När Patrick Ebert är spelsugen är han allt som oftast lagets bäste spelare, och har så varit under sina två säsonger i klubben. Nu kan dock den kombinationen vara ett minne blott. Tysken har hela säsongen flirtat med andra klubbar och vill lämna Valladolid. Men närmare att få igenom sin vilja än nu, det har han aldrig varit tidigare.

Inför lördagens match mot Villarreal ringde yttermittfältare upp tränaren Juan Ignacio Martínez och sa att ”mitt huvud klarar inte av att spela”. Därefter uteslöts han ur matchtruppen, något som Valladolid svarade upp med på bästa sätt genom att skrälla och vinna med 1-0.

Eberts samtal till JIM är förmodligen bara ytterligare ett försök av tysken att pressa sig bort från klubben. Nu har Real Valladolid vidtagit disciplinära åtgärder mot yttern och kommer bestraffa honom för sitt oprofessionella uppträdande.

– Jag å klubben vägnar tycker att hans inställning varit under all kritik och att han har betett sig oprofessionellt. Han kommer att få stå sitt kast hårt, säger presidenten Carlos Suárez enligt Marca.

Nu uppges också att ett bud på Ebert skall ha kommit in, dock inte från vilket håll. Från Spanien är det framför allt Atlético de Madrid som tidigare visat öppet intresse för Ebert, men under hösten har även Málaga haft ett öga på honom. Det rapporteras att klubben från solkusten är beredda att erbjuda €300 000 för spelarens tjänster nu i januari, och att man också kan tänka sig att släppa Flávio Ferreira eller Samuel Sánchez på lån i motsatt riktning.

– Vi har fått in ett bud på Ebert, men om han kommer säljas är det vi som sätter prislappen,  menar Suárez.

Vi får se om Ebert dyker upp på träningarna framöver, och om han kommer till enighet med Valladolid om framtiden. Det är inte omöjligt att han trots allt blir kvar säsongen ut i Kastillien och León-klubben, men därefter lär Ebert och Real Valladolid vara ett avslutat kapitel.