En stark svensk berättelse

I natt talade presidenthustrun Michelle Obama på det demokratiska partiets konvent i Charlotte. Det verkar ha varit ett bra tal.

Det genomgående budskapet i presidenthustruns tal var att Barack Obama inte förändrats av åren i Vita huset, och att han fortfarande vet vad det vill säga att vara vanlig medelklassamerikan.

Michelle Obama påminde om att presidenten växte upp med en ensam mamma som kämpade för att få ekonomin att gå ihop och morföräldrar som ryckte in och hjälpte till.

I sitt tal sa Obama att hon och maken – president Barack, alltså – kommer från enkla förhållanden. De har gjort paret medvetna om vilka problem som möter vanliga medborgare.
– Barack känner den amerikanska drömmen eftersom han har levt den, sade landets första dam.

På plats på det demokratiska konventet i North Carolina är Sveriges EU-minister, Birgitta Ohlsson (FP). Hon såg Michelle Obamas tal, fick gåshud och twittrade att man i amerikansk politik är bättre ”än någon annan på starka berättelser”.

Nåja, nog finns det starka berättelser även i svensk politik. I ”En av oss?”, Mats Wiklunds biografi över den svenske presidenten, förlåt statsministern, Fredrik Reinfeldt återfinns en särskilt stark och definierande berättelse:

 [E]n morgon då jag och pappa står i vardagsrummet och tittar ut mot vår lilla gräsplätt med en sandlåda. Och så plötsligt kommer två invandrarkillar som hoppar över vårt stängsel, går in på tomten och tar min leksakslåda och rusar i väg – mot Tensta. Och då kändes det verkligen som att ha passerat från en värld till en annan.

Jojo. Vi avslutar med ett citat från Michelle Obamas tal i natt: ”Att vara president förändrar inte vem du är, det avslöjar vem du är”.

Daniel Swedin 

En konfrontativ fredsflagga

I dag intervjuar TT den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Fokus i intervjun är, som så ofta nuförtiden, den utredning om vinst utan välfärd som Landsorganisationen sjösatt.

Ingressen till TT:s intervju ser ut så här:

Han kallar dem välfärdsoligarker. Och han vill ha lagstiftning som motkraft.
Men LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson söker inte konfrontation – han vill ha branschen med sig i ett försök att hindra stora privata vinstuttag i vård och skola.

Att kalla branschföreträdare för oligarker är måhända ett något okonventionellt sätt att agera icke-konfrontativt.

Daniel Swedin

Svart på dataskärmen

Dagen har varit svår för landets officiella hemsidor. SVT har drabbats av störningar, försvaret har haft problem och till regeringskansliet har det stundtals inte alls gått att komma fram alls.

Nu tycks orsaken inte vara någon rusning för att få följa Erik Ullenhags senaste utspel. I stället ryktas det om en samordnad attack från anhängare till Assange.

Det må vara hur det vill med den saken. Att flera centrala informationskanaler samtidigt bryter samman borde få alla varningsklockor att ringa. Det är precis sådant som skapar riktiga krissituationer.

Reaktionen har dock visat sig vara lite olika. SVT rapporterade om problemen. De är trots allt journalister.

Chefen för digitala medier på försvarsmakten försökte förklara. ”En överbelastningsattack helt enkelt”, sa han till TT. Kanske ett försök att lugna civilbefolkningen, men så är han ju också militär.

Från regeringskansliet kom det däremot inga kommentarer alls, av ”säkerhetsskäl”.

Klassisk mörkläggning med andra ord. Men så leds ju också regeringskansliet av politiker.

Ingvar Persson

Skedmatningen har börjat

Så är det dags igen. Ministrarna åker runt och presentera politiska nyheter i lagom portioner. Den årliga skedmatningen inför årets budgetproposition har börjat.
Det vi fick i dag ser i alla fall ut som en ganska ordentlig munsbit. En uthållig uppgradering av järnvägens underhåll och två viktiga nysatsningar.
Järnvägssatsningar har fått ett politiskt signalvärde, och det är väldigt bra.
Att underhållspengarna – trots de imponerande siffrorna – sedan inte kommer att räcka är en annan sak, precis som att de planerade nybyggena inte får riktigt modern standard. En fungerande järnväg kommer fortfarande att bli en utmaning för nästa regering.
Skedmatning och utspel har inte alltid så mycket med verklig politik att göra. Den ska skapa rubriker, inte rälskilometer. Och det är faktiskt ett problem.
I dag finns ingen möjlighet att verkligen kontrollera om de pengar partiledarna talar om finns på riktigt. Det finns ingen möjlighet att se vilka andra konton som kanske fått släppa till pengarna, eller vilka reservationer för framtiden finansministern lagt in.
Allt som finns är ett litet PM på fem sidor, med färgglada diagram, och de fyra partiledarnas nyvunna järnvägsentusiasm.
Också rubrikerna förstås. Och det är ju därför vi skedmatas.
Ingvar Persson

SL:s ordförande minglar med Republikaner – missar trafikmöten

Christer G. Wennerholm, moderat trafiklandstingsråd i Stockholm och ordförande för SL, har hoppat på ett flygplan och stuckit till Florida.

På sin blogg skriver Wennerholm att han ska göra några familjebesök, men han tänker också passa på att studera den amerikanska valrörelsen. Enligt Wennerholms pressekreterare, Sebastian Tham, befinner sig trafiklandstingsrådet just nu i Tampa.

– Han har fått möjlighet att gå på Republikanernas konvent, men det skulle lika gärna kunna vara Demokraternas, säger Tham.

Wennerholm kommer att befinna sig i USA till och med 5 september. Dagens möte med trafiknämnden är behändigt nog inställt, men han kommer missa Mälardalsrådets presidiemöte (23 augusti) och en presidiekonferens om svensk kollektivtrafik (23-24 augusti).

Dessutom kommer han inte kunna gå på landstingsstyrelsen där han är föredragande i en rad ärenden, bland annat ett om det regionala trafikförsörjningsprogrammmet. Han missar även det efterföljande arbetsutskottet.

Det är inte första gången som andra angelägenheter får gå före plikten. Den 20 augusti i fjol lämnade Wennerholm ett sammanträde med Stockholmslandstingets trafiknämnd för att gå på Polarprisgalan i stället.

Svenska Dagbladets moderata ledarsida skrev då:

Wennerholm bröt upp för att mingla i samband med utdelandet av Polarpriset. Det var säkerligen roligare att sola sig i kändisglans än att diskutera Slussens trafiklösningar, men det är ändå detta som borde vara prio ett även för ett ack så nöjeslystet trafiklandstingsråd.

Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Wennerholm och hans prioriteringar. Den texten, med titeln ”Var är Wennerholm?”, är fortsatt aktuell verkar det.

Daniel Swedin

PS. Även tumblr-bloggen …och tunnelbanan går bra? är värd ett besök. DS.

Det moderata problembarnet

I förra veckan intervjuades Stefan Löfven (S) i Dagens Nyheter. Han berättade för tidningen att han och hans fru, Ulla, söker ny lägenhet. Den tid Ulla Löfven stått i bostadskö kommer ge paret en lägenhet i Tensta, spekulerar S-ledaren.

Detta har fått Moderaternas lokalförening i Tensta att bjuda in Löfven till den väststockholmska förorten:
”Vi hoppas att du kommer att se att Tensta har blivit ett område som människor vill flytta till, i stället för att flytta ifrån. Tveka inte om Tensta, Stefan! Välkommen!”, skriver Tenstamoderaterna i ett öppet brev.

Det är ett roligt grepp, men kanske borde Moderaterna i Tensta passa på att bjuda in sina egna toppföreträdare? Aktuellt i Politiken, AiP, berättar att högerpartiet historiskt haft en hel del problem med stadsdelen i Västerort. Bland annat vägrade Filippa Reinfeldt (M) att åka till Tensta och diskutera vårdvalet med Nalin Pekgul (S) i valrörelsen 2010.

Men det finns mer. Mycket mer. Så läs AiP. Det är kul.

Daniel Swedin

Erik Ullenhag – en liberal framgång?

Leder Folkpartiet 2014?

I dag fick vi det senaste numret av Nu till redaktionen. Nu är en tidning som kallar sig ”liberalt nyhetsmagasin”, men är de facto Folkpartiets partiorgan.

På baksidan av Nu lanserar Folkpartiet sin nya insamlingskampanj Liberal Framgång 2014. Folkpartiet vädjar till sina medlemmar att skänka pengar till partiet så att riksdagsvalet om två år blir framgångsrikt.

Mannen vars ansikte pryder kampanjen är – integrationsminister Erik Ullenhag.

Folkpartiet berättar mellan raderna vem de tänker sig ska leda partiet till Liberal Framgång 2014. Och det är alltså inte Jan Björklund. Eller Birgitta Ohlsson, för den delen.

Daniel Swedin

Socialdemokrat tror att SSU:are med rötterna i Mellanöstern ”bär antisemitsmen med sig”

Den situation som har urartat i Malmö skrämmer och fyller mig med vrede.

Mannen som pratar heter Krister Kronlid. Han är Socialdemokrat från Uddevalla, sitter i styrelsen i den lokala arbetarekommunen
och stod på plats sex på de bohuslänska socialdemokraternas riksdagslista vid valet 2010.

Kronlid låter sig intervjuas i Världen Idag med anledning av den gångna helgens kippapromenad i Malmö. Kronlid, som säger sig varit engagerad mot antisemitismen sedan barnsben, har kört ner till Skåne för att delta i denna manifestation för tolerans.

Kronlid markerar kraftfullt mot Ilmar Reepalu, som gång på gång uttryckt sig oacceptabelt, okunnigt och ovärdigt om den judiska minoriteten i Malmö

Det är utmärkt att Krister Kronlid är engagerad mot antisemitismen och förmår kritisera de egna företrädarna. Ingen rörelse – inte ens arbetarrörelsen, med sina stolta traditioner – är vaccinerad mot fördomar, främlingsfientlighet och rasism.

Tyvärr tjänar Krister Kronlid själv som ett gott exempel på det. I intervjun skruvar han upp retoriken och riktar sig direkt mot det egna ungdomsförbundet, SSU. Här, menar Kronlid, finns det starka antisemitiska strömningar:

Många av ungdomarna kommer från Mellanöstern och bär antisemitismen med sig. Det är något som man från centralt håll givetvis kommer att förneka, men så är det.

Krister Kronlid tycks alltså mena att unga från Mellanöstern besitter en speciell natur som gör dem till antisemiter, oförmögna att frigöra sig från.
Krister Kronlid gör sig skyldig till ett kollektivt skuldbeläggande som är lika groteskt som de antisemtiska myter som sprids om judar, bland annat i Malmö.

Hade det inte varit så ohyggligt hade man nästan kunnat skratta åt att Kronlid – uppenbarligen utan att se det själv – gör exakt det han kritiserar andra för: skuldbelägger en grupp människor på grund av deras härkomst och arv.

Det är ansvarslöst, ovärdigt och förstås en belastning för det socialdemokratiska partiet.

Krister Kronlids politiska framtid avgör någon annan, men har han någon skam i kroppen så kontaktar han snarast sina partikamrater i SSU och ber om ursäkt för sin motbjudande och rasistiska anklagelse.

Uppdatering (22/8):
I går kväll skickade SSU ut ett meddelande på Facebook där man tog avstånd från Krister Kronlids kommentar i Världen Idag. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet skrev:

Det är ett fördomsfullt och generaliserande uttalande. Genom sin kommentar gör Kronlid precis det han anklagar andra för, han skuldbelägger människor utifrån sitt ursprung vilket är oacceptabelt.

Krister Kronlid har i dag skrivit på sin blogg att han feltolkats av Världen Idag. Och i en artikel på Newsmill skriver han:

I artikeln framstår det som att jag generaliserar och säger att människor med rötterna i Mellanöstern bär på antisemitism. Det är en beskrivning som naturligtvis inte är sann och jag beklagar tidningens meningsuppbyggnad som gör artikeln möjlig att misstolka.

Kronlid har också varit i kontakt med mig via mail. I mailet skriver Krister Kronlid följande:

Det du hänger upp dig på verkar vara en dålig ordföljd av journalisten på Världen Idag, så att det kan låta som en generalisering från min sida. Du förlöjligar mig sedan genom att låtsas som att jag anser det genetiskt relaterat att vara antisemit om man är invandrare från Mellanöstern. Det är givetvis inte något jag sagt, tycket eller tänkt. Sådan hittapå-journalistik tycker jag genuint illa om.

Om du ville veta vad som egentligen sagts och avsetts vid intervjun hade du bara kunnat kontakta mig. Om du sedan ändå skulle vilja häckla mig för mitt engagemang mot den eskalerande antisemitismen i Sverige kunde du gjort det, men kanske tvingats hålla dig på banan i alla fall.

Det som skrämmer mig mest är att du inte med ett ord nämner det mitt uttalande handlar om, den eskalerande antisemitismen. Jag blev rädd över intensiteten i den skogsbrand du startade igår men glad över allt stöd jag fått från SSU:are, Socialdemokrater och många andra som vet vilka värderingar jag har. Som vet vad jag gjort och fortfarande gör i kampen mot antisemitismen, islamofobin, antiziganismen och andra former av rasism.

Både SSU:are och partister kunde igår och idag bekräfta min oro för att antisemitismen fått fäste bland många av våra SSU:s klubbar. De vågar dock inte göra det offentligt, eftersom de ser vilka märkliga konsekvenser det får efter din kampanj igår. Jag kommer fortsätta belysa det faktum att antisemitismen ökar i Sverige. Jag kommer också fortsätta våga säga att antisemitismen inte bär bombarjacka och kängor längre utan finns mitt i vårt socialdemokratiska parti. Tyvärr alldeles för ofta bland unga flickor och pojkar med rötterna i Mellanöstern, som inte fått lära sig skillnaden mellan en israelisk ockupationssoldat och en judisk man i Malmö.

Det är bra att Krister Kronlid tar avstånd från den formulering som han tillskrivs i Världen Idag. Det är bra att han säger sig förstå att antisemitismen inte ärvs och bärs kollektivt. Det är bra att han säger att han tar avstånd från idéen att människor från Mellanöstern essentiellt bär antisemitismen med sig.

Men, det finns något som skaver i hans ursäktande texter. För visst tycks han fortfarande mena att unga med rötterna i Mellanöstern oftare är antisemiter än unga med rötterna i Sverige? I sitt mail till mig skriver han ju dessutom att SSU:are är ett större antisemtiskt problem än personer med ”bomberjacka och kängor”.

Återigen gör Kronlid en ”Ilmar Reepalu”. Där Malmös starke man pratar om att Sverigedemokrater infiltrerat den judiska församlingen i Malmö, där pratar Krister Kronlid om att antisemitismen ”fått fäste” i SSU. Men finns det några exempel på antisemitiska uttalanden eller aktiviteter som SSU är ansvariga för? Krister Kronlid erbjuder inga sådana.

I Newsmill-texten skriver Krister Kronlid:

Jag har hört partikamrater leendes uttala att ”om 50 år finns inte Israel längre”. Jag har hört partikamrater uttala att Israel är en olaglig statsbildning och bör upphöra. Jag har hört partikamrater säga att de vill kasta judarna i havet. Jag har hört partikamrater avkräva svenska judar offentligt avståndstagande för den israeliska militärens agerande på Västbanken, etcetera…

Stämmer det så är det fruktansvärt. Man hade velat ha dessa hårresande exempel belagda. Vilka är partikamraterna som gjort sig skyldiga till dessa övertramp? Skvaller och hörsägen duger liksom inte när man sagt att endel SSU:are är värre antisemiter än nynazister.

Daniel Swedin 

Det är varmt och skönt, säger Nordin

Stockholms starke man, moderatpampen Sten Nordin, är sur på Stefan Löfven. Sosseledaren har i en intervju med Dagens Nyheter sagt att Stockholm känns lite kallt ibland. Det gillar inte Nordin.

Nordin har förresten just backat från sitt vallöfte om 4 000 nya studentlägenheter i Stockholm innan år 2015.

Utanför stadens universitet tältar just nu bostadslösa studenter.

Men våga inte säga att Stockholm känns kallt!

Daniel Swedin

Läs också:
Sten Nordin tar tillbaka vallöften om studentbostäder (Alliansfritt Sverige), Alliansen lovade 4 400 nya lägenheter – bara 86 är klara (Dagens Arena), Vad är ett vallöfte värt? (Jonas Nygren), Har vi råd att behandla våra studenter så här? (Veronica Palm)

Moderaterna hjärta McDonalds = sant?

Alliansregeringen har satsat på två enormt kostsamma reformer för att försöka få fram fler jobbtillfällen för framför allt unga och utlandsfödda. Den ena av dem var halveringen av arbetsgivaravgiften för unga, den andra var den sänkta restaurangmomsen.

Båda satsningarna har kostat cirka 50 respektive fem miljarder kronor styck.
Inget av dem har skapat några direkt mätbara nya jobb.

De största vinnarna har i stället varit företag i hotell- och restaurangbranschen.

Alliansfrittsverige.nu har tillsammans med grafikern Knut Stahle tagit fram bilden ovan som visar en av reformernas största vinnare – McDonalds.

De senaste fem åren har restaurangkedjan tjänat 140 miljoner kronor på alliansens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga.
Det motsvarar 14 miljoner små cheesburgare.
Om man skulle lägga burgarna på rad skulle de räcka från Treriksröset till södra Småland.
De skulle även räcka till att anställa 280 sjuksköterskor i vården.

Moderaterna och McDonalds har sedan länge en intressant relation.
När alliansen sänkte krogmomsen tackade hamburgerkedjan regeringen i en reklamkampanj.
I valrörelsen 2010 gjorde Filippa Reinfeldt, sjukårdslandstingsråd i Stockholm, reklam på McDonalds brickunderlägg.
Moderate riksdagsledamoten Anton Abele har sjungit hamburgarens lov och i olika sammanhang hyllat McDonalds som arbetsgivare för unga.

Oppositionen har sågat den sänkta krogmomsen och den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Till och med de ekonomiska experterna i Finanspolitiska rådet, som ska granska regeringens ekonomiska politik, har varit skarpt kritiska mot reformerna. Ändå fortsätter Moderaterna fylla McDonalds kassor med skattepengar. Vi väntar fortfarande spänt på att få svar på hur intim relationen mellan de två M:en är. Sponsrar McDonalds Moderaterna?

Sida 92 av 216