I lördags demonstrerade en nazistisk grupp i Bollnäs. De delade ut flygblad som kopplade ihop en våldtäkt som anmälts några dagar tidigare med invandring.

Tre privatpersoner tog efter nazistdemonstrationen initiativ till en motdemonstration nu på fredag. Nadja Olofsson, en av de tre berättade i radio hur demonstrationen var tänkt att gå till:

Dels kommer det vara en lokal trollkarl som ska trolla och berätta om vilken rasism han mötts av, och några musiker kommer spela och sjunga, vi ska dela ut flygblad och några personer ska tala.

Nazisterna svarade då med att hänga ut de 17-åriga initiativtagarna på nätet. De har även fått ta emot hot. På twitter har kampanjen #hängutmigmed startats där alla som vill protestera mot rasister, nazister och att man hänger ut och hotar tonåringar kan göra det.

Motdemonstrationen är uppskjuten till 25 augusti på grund av säkerhetsläget. Både polisen och iniativtagarna är överens om att det är bäst så.

Självfallet måste de få bestämma. Samtidigt är det en skandal att man inte kan få manifestera för människors lika värde utan att det blir en så stor säkerhetsfråga.

På söndag är det ett år sedan terrordådet på Utøya. Kampen för demokrati och människovärde måste fortsätta.

Anders Lindberg

I dag rapporterar AP att Hamas nu har monopol på sommarläger för barn på Gazaremsan.

FN som tidigare erbjudit sommarläger för ungefär 250 000 barn varje år har fått slut på pengar. Den lokala chefen, Robert Turner, berättar att han inte längre kan motivera pengar till sommaraktiviteter eftersom de inte har tillräckligt med pengar till mat. Av de 225 miljoner dollar FN-organet UNRWA begärt fick de enbart 62 miljoner. Orsaken sägs bland annat vara den europeiska krisen.

I FN:s lägerverksamhet fick barnen ägna sig åt sport och fritidsaktiviteter. Hos Hamas får de även lära sig om islam och Palestinas befrielse. Samt i vissa fall paramilitär träning.

Någon verkar ha haft otur när han tänkte.

Hamas är en terroristorganisation. Vad kan möjligen vara dummare än att ge dem obegränsad möjlighet att indoktrinera barn?

Föräldrarna i Gaza verkar än så länge ointresserade av att skicka sina barn till Hamas. I år får många barn inte åka på läger alls och deltagandet på Hamas läger har inte gått upp. Men som Emad Abdullah, 42, säger till AP, om inte FN:s läger öppnar nästa år:

Då måste vi skicka barnen till Hamas så de får ha lite roligt och bespara min fru huvudvärken att ha dem springande hemma hela dagarna.

Det är inte första gången palestinierna får problem på grund av minskat bistånd. I höstas drog USA in bistånd för att straffa Palestina för att de sökt medlemskap i FN. Beslutet hävdes senare.

Nog för att EU har kris och att FN har annat att göra. Men att spara in på barnens sommarläger är nog en av de mest kortsiktiga åtgärder man kan göra.

Läge att tänka om.

Anders Lindberg

Ordet ”ombudsman” har förekommit i svenska språket länge i lite olika betydelser. Nationalencyklopedin vet att berätta:

När ämbetet Justitiekanslern inrättades 1713 benämndes det ”Konungens högste ombudsman”. I Regeringsformen 1809 kallades Justitieombudsmannen ”riksdagens ombudsman”.

Vi har idag även myndigheterna Konsumentombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen. Och sedan 1950-talet har ordet ”ombudsman” även inlånats till andra språk.

Tydligen finns även ett företag som kallar sig ”Bildombudsmannen”. Det är inte olagligt att använda ett myndighetsliknande namn, men det är djupt problematiskt när kommersiella aktörer gör så.

Att jag hört talas om företaget beror på att det skickade en faktura till bloggaren Genusfotografen på nästan 25 000 kronor. Genusfotografen bloggar i opinionsbildande syfte om genusfrågor i bildjournalistik. Om jag förstått bakgrunden rätt kritiserade Genusfotografen ett antal bilder i Arlanda Express tidning Xpress för att de var sexistiska. Som exempel använde han faksimiler av bilderna.

Här finns en lucka i lagen som gör att citaträtten inte gäller bildmaterial på nätet. Med hänvisning till detta krävdes Genusfotografen på ekonomisk ersättning. Till slut betalade han 15 000 kronor och tog bort blogginlägget om sexism från nätet. Kritiken tystades.

Den som får brev från ”Bildombudsmannen” kan tro att brevet kommer från en myndighet på grund av företagsnamnet. Även hemsidan påminner om en myndighet. Informationen att det är ett företag finns näst längst ner på vänster sida under rubriken ”Om företaget”. Namnet skrivs genomgående ”Bildombudsmannen” utan att det anges att det är ett aktiebolag. Tittar man på brev och brevpapper har även dessa myndighetsliknande karaktär även om tillägget ”AB” där förekommer.

Att kommersiella aktörer antar myndighetsliknande skepnad är inte helt ovanligt. Det fräckaste jag känner till var ett företag i Halmstad som kallade sig ”Bolagsregistret” och hade en logotyp liknande Bolagsverket (som är den myndighet som registrerar bolagsnamn). De skickade sedan ut fakturor till folk för deltagande i ett helt onödigt register.

Att på detta sätt framställa sig som en myndighet är en form av språklig bluffaktura. Man skrämmer genom företagsnamnet, det juridiskt tillkrånglade språket och framtoningen. En person som inte kan juridik eller är insatt i myndighetssverige blir rimligen mycket rädd och tror att den måste betala. Men vem som har rätt och fel i ett enskilt fall är inte alls säkert.

Eftersom ”Bildombudsmannens” affärside bland annat verkar vara att sända ekonomiska krav till privatpersoner är detta ännu mer problematiskt.

Denna typ av företagsnamn borde inte vara tillåtna överhuvudtaget. 

Anders Lindberg

Den första september förra året höjdes priset på ett 30-dagarskort i Stockholms kollektivtrafik från 690 till 790 kronor. Landstingsmoderaten Torbjörn Rosdahls kommenterade prishöjningen i tidningen Stockholm City: ”Hundra kronor, det är tre chipspåsar”.

Torbjörn Rosdahls syn på pengar väckte starka reaktioner. Inte bara saknade han uppfattning om vad en påse chips kostar (knappast 33 kronor). Han saknade även perspektiv. För en person som han själv, som tjänar en bra bit över en miljon kronor om året, är hundra kronor ingenting. Speciellt inte när han dessutom får SL-kort gratis som en löneförmån.

Situationen blev knappast bättre av att Rosdahl i samma Stockholm city-intervju ansåg att en hundralapp extra för ett SL-kort inte är mer än skäligt med tanke på jobbskatteadraget. ”Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.”

Sammanlagt har Torbjörn Rosdahl fått drygt 2000 kronor extra i månaden i och med skattesänkningarna.

Forskare varnade för att den kraftiga prishöjningen skulle minska kollektivresandet. Främst riskerade låginkomsttagare, äldre och skolungdomar, som ofta är mer beroende av kollektivtrafik, att drabbas.

Nätverket Planka.nu, som förespråkar helt skattefinansierad kollektivtrafik, märkte direkt i höstas en tillströmning av nya medlemmar. Nio månader efter prishöjningen visar SL:s statistik att antalet kollektivtrafikresor är 2,2 procent färre än de hade varit med ett oförändrat pris, skriver Svenska Dagbladet.

Under perioden har det sålts 47 000 färre periodkort.

Det är lika mycket som 1 237 667 stycken chipspåsar.

Stockholms Länstrafik (SL) dras med stort budgetunderskott, samtidigt som det krävs enorma investeringar i kollektivtrafiken i ett Stockholm som växer. Men en kraftig prishöjning var inte rätt väg att gå. Det slog klassmässigt fel och blev ett miljöpolitiskt misslyckande.

”Korvkriget trappas upp”, rapporterar Aftonbladet i dag.

Tydligen har skånska distriktsordföranden i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, KDU, gått runt i Simrishamn och sugit på varmkorvar för att solidarisera sig med en uppmärksammad korvkiosk.

KDU är det minsta riksdagspartiets ungdomsförbund. KDU har cirka 2 000 medlemmar. Och nu trappar de upp korvkriget. Ungefär som San Marino trappade upp Andra världskriget när de förklarade krig mot Nazityskland i slutet av september 1944.

Daniel Swedin 

Västerviks-Tidningen kallar idag på ledarplats LO, TCO och Saco för ”Arbetsmarknadens Warszawapakt”.

De har nämligen krävt höjd a-kassa.

Warszawapakten var en militärallians bestående av Sovjetunionen och deras lydstater i Öst- och Centraleuropa. Den upplöstes när länderna blev fria efter kommunismens fall 1991.

Vill man lära sig mer om de kommunistiska regimer Warszawapakten skyddade kan man ladda ner och läsa en skrift från den statliga myndigheten Forum för levande historia:

”Faktaskrift – Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”.

Under avdelningen om just Sovjetunionen rekommenderar vi särskilt Västerviks-Tidningen att läsa kapitlena: ”Den röda terrorn”, ”Den stora svälten”, ”Den stora terrorn” och ”Ockupationen av Baltikum”. Men hela skriften är läsvärd.

Västerviks-Tidningen får gärna höra av sig till Aftonbladets ledarredaktion för fler lästips.

Anders Lindberg

Jag trodde att Dagens Nyheters ledarsida var oberoende liberal. Det är liksom inget jag har kontrollerat – jag läser bara oberoende moderata, gärna norskägda, morgontidningar på papper – men kollegan Sima visade mig något intressant i dag.

I sidhuvudet på sidan fyra i Dagens Nyheter står det: ”DN står fri från alla partier och verkar i en humanistisk upplysningstradition – för tolerans, demokrati och en fri ekonomi”.

Se där! Efter att det liberala samhällsmagasinet Neo i månadsskiftet bestämde sig för att bli ett borgerligt samhällsmagasin så har liberala slagskeppet DN bestämt sig för att stå upp för ideal som alla från Robespierre till Rasputin kan stå upp för.

Den där fisljumna catch-all-strategin har en viss lockelse, det ska medges.
På Aftonbladets ledarsida är vi oberoende socialdemokratiska, men jag ska föreslå för chefen att vi ändrar inriktning så fort hon kommer tillbaka från semestern.

Vad tror ni om något sådant här?

Aftonbladets ledarsida formulerar korrekta åsikter och bildar opinion för korrekta åsikter. Aftonbladets ledarsida verkar i en tradition av korrekta åsikter. Korrekta åsikter läser du på Aftonbladets ledarsida.

Daniel Swedin 

”Oinkofobi” är rädslan för att grisar ropar sönder samhällsdebatten. Begreppet är myntat på skämt av vänsterdebattören Ali Esbati.

Oink! Oink!

En ironisk passning till begreppet ”oikofobi” som högerfilosofen Roger Scruton myntat. Scrutons begrepp är en slags retorisk motpol till islamofobi, antisemitism och rasism. Oikofobi är, enligt Scruton, en form av självhat de som försvarar det mångkulturella samhället ger uttryck för.

”Oinkofobi” och ”oikofobi” har ungefär samma intellektuella substans. Skillnaden är att ”oinkofobi” är ganska kul.

Diskussionen om hittepåordet ”oikofobi” visar hur vårt språk förgiftas. En liknande process har vi sett kring orden ”invandringskritisk” och ”islamkritisk” istället för det korrekta ”främlingsfientliga” eller ”islamofobi”.

Journalisten Lena Sundström har kommenterat den språkliga glidningen träffande:

– Det kan ses som en bagatell, men det förändrar vårt sätt att tänka. Om Lisa mobbas i en klass, spelar det roll om vi kallar det för mobbning eller Lisakritik, sa hon till Dagens Nyheter.

Efter Almedalen finns anledning att fundera över hur det blev efter Sverigedemokraternas inträde där.

Svaret är att det inte fick särskilt stor betydelse. Jimmie Åkesson gick förmodligen för långt i sitt tal och gav, som vi skrev intoleransen ett ansikte.

En av få som tog upp tråden var Göran Dahlström (S) som på Socialdemokraternas dag krävde att Stefan Löfven skulle prata mer om invandring.

Dahlström skrev:

Det finns 800 somalier i Katrineholm. 400 väntas till hösten, av vilka 300 är barn. Invandrarna­ utgör ­totalt 14–15 procent av ­befolkningen. Deras andel av försörjnings­stödet är 50 procent.­ Kommunen har bostadsbrist. Arbetslösheten­ är högre än ­riksgenomsnittet. Ungdoms­arbetslösheten är ­väsentligt högre än genomsnittet. Det finns alltså inga jobb för den här ­gruppen. De somaliska­ ­barnen, de flesta analfabeter, måste­ också beredas plats i den kommunala skolan.

Det är en retorik och problemformulering som skiljer sig väldigt lite från Jimmie Åkessons tal. Problemet är invandrarna. De lever på bidrag, jobbar inte, och är analfabeter. Lösningen är att vi måste våga ”prata om problemet”.

Han skrev inte att lösningen om folk inte har jobb är arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Att lösningen om bostäder saknas är att bygga fler bostäder eller att lösningen om barn inte kan läsa är att lära dem läsa. Det borde han ha gjort.

Socialdemokratiskt politik kan aldrig bygga på att barn görs till syndabockar för den kommunala ekonomin och avfärdas som ”analfabeter”.

Göran Dahlström har fiskat i dessa vatten förut. I valrörelsen krävde han av polisen att de skulle kasta ut romer ur Katrineholm. Polisen vägrade eftersom det är olagligt, men romerna gav sig av.

Är det ett problem för Socialdemokraterna?

Ja, eller två problem rättare sagt.

Dels sprider Dahlström en retorik som ställer grupper mot varandra. När Olof Palme en gång sa att ”Det finns inget vi och dom. Det finns bara vi” menade han allvar. Socialdemokratisk politik bygger på alla människors lika värde.

Dels gör han diskussionen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för familjeåterföreningar till ett slagträd för Sverigedemokraterna i den politiska debatten. Om S-kommunalråd använder den retoriken, vad är fel när Sverigedemokraterna gör det?

Ord spelar roll. Med ord som ”somaliska­ ­barnen, de flesta analfabeter” och ”inga jobb för den här ­gruppen” kan man ropa sönder samhällsdebatten. Det var så det började i Danmark.

Socialdemokraterna borde fundera på vad man kan göra för att stoppa samma utveckling här.

Anders Lindberg

I dag är Kristdemokraternas dag i Almedalen. Alla andra har åkt hem. Samtidigt kom en mätning från Aftonbladet/United Minds som visar att väljarna tror Göran Hägglund blir nästa partiledare som avgår.

Talet var relativt internt med ett tydligt ideologiskt fokus. Hägglund verkar vilja profilera partiet som mer socialkonservativt än tidigare och bibehålla fokus på frågor kring familj liksom barn och ungas uppväxtvillkor.

Hans stora nyhet, att de vill kvotera barnbidraget, har partiet presenterat förut och nyhetsvärdet var överlag litet både vad gäller innehåll och inriktning. Dessutom spelar det ju ingen roll vad han säger eftersom Moderaterna ändå bestämmer.

Ett plus var dock att Göran Hägglund har låtit sig fotograferas som badpojke på samma sätt som Alf Svensson en gång gjorde. Det visar självdistans och var faktiskt ganska kul. Han är, trots allt, sitt partis största tillgång.

Talet välte dock ingen kiosk och Hägglund bibehåller förmodligen sin position som Fredrik Reinfeldts största huvudvärk.

Tema: Sossar är dumma
Retoriskt knep: Humor
Vad han vill att du ska tänka: Opinionsmätningar? Pfft!
Vad han inte vill att du ska tänka: Varför brukar egentligen kändisar vika ut sig?

Anders Lindberg

Det är bara Kristdemokraternas dag kvar. Så nu åker vi hem.

Det blev, som vanligt, en intensiv vecka. Det kanske tydligaste minnet är Alliansens allmänna sönderfall. Reinfeldt språktesthånade Björklund. Folkpartiet störde ut sig själva. Annie Lööf sågade Allianskollegorna som i sin tur sågade henne.

Inga Alliansutspel, inga gemensamma pressträffar. Inte en enda orange ballong syntes till. 

Vi inledde veckan med Katrine Kielos söndagskrönika om det politiska sammanget kring Jimmie Åkessons tal. Vi följde upp med två texter av Anders Lindberg kring hur SD apar efter Ny Demokrati och att Åkesson i talet visade partiets intoleranta ansikte.

På måndagen var det Miljöpartiets dag. Ingvar Persson tackade för alla inbjudningar och förklarade varför han inte kommer till Almedalen. Miljöpartiet förslog ett avdrag för cykelreparationer som Daniel Swedin kommenterade med att det kanske inte är den allra viktigaste reformen just nu. Åsa Romsons tal gick sådär.

På tisdagen talade Fredrik Reinfeldt. Vi förutspådde roliga timmen och framställe Reinfeldt som en clown. Det blev dock inte särskilt kul. Men däremot farligt för Socialdemokraterna. Vi konstaterade även att Reinfeldt saknar regeringsalternativ och Karin Pettersson skrev att han låter som en nyfrälst sosse men med trovärdighetsproblem.

På onsdagen var det vänsterpartiets dag. Deras nyhet var att de var mot vinst i välfärden vilket inte var någon vidare överraskning. Vi skrev om att Reinfeldt är korrupt istället. Och om Anders Borg.

I torsdags blev det lyteskomik på Folkpartiets dag. Carl B Hamilton ville lägga ner partiet och Luf krävde Björklunds avgång. Dessutom har han tappat skolfrågan. Sen höll han tal om att han är Birgitta Ohlsson.

På fredagen klappade Annie Lööf fullständigt igenom. Hon började dagen med 3,5 procent i Demoskop och avslutade den med att såga Alliansen. Varvid Alliansen sågade henne. Underhållande. På ledarredaktionen såg vi Håkan Juholt gå igen.

Lördag kom och Stefan Löfven trädde upp på scenen. Från en näringsminister som har visioner om hur alliansen ska utvecklas till en oppositionsledare som har idéer om hur Sverige ska utvecklas. Vi inledde dagen med att varna Socialdemokraterna för att underskatta Fredrik Reinfeldt och överskatta Anders Borg. På eftermiddagen hade vi, och många med oss, sett landets näste statsminister. Dessutom pratade S-ledaren om rymden!

Mer lättsamma kommentarer har vi gett i form av dagliga listor. Om du har missat dem så rekommenderar vi verkligen läsning av Saker som är 98 procent,Fem det är synd om i Almedalen, Fem bästa Lööf-omslagen, Saker man kan slå samman Folkpartiet med, Saker Göran Greider (ännu) inte är, Minnesvärda Reinfeldt-citat, Fredriks fem framstående fikor, Gröna rörelsens motsats och Sverigedemokratiska frågor.

Tack och på återseende.

Karin Pettersson, Anders Lindberg, Katrine Kielos, Daniel Swedin