Ah, äntligen någon som tar upp Reinfeldts kastade rymdhandske från i fjol. När Stefan Löfven gör Almedalsdebut så pratar han om Higgs partikel, el och uppodlade kontinenter. Ja, nog känns det lite som om astrosossen landet i Visby.

Fast huvudsakligen är den forne metallmannen mycket jordnära. Konkret, framåtblickande och klart rotad i traditionella socialdemokratiska värderingar. ”En gemensam välfärd är framtidens verktyg för att människor ska kunna jobba, men också för att säkra den sociala hållbarheten, jämlikheten och friheten”, sa han bland annat.

Med Löfven har avståndet mellan retorik och praktisk politik minskat. När han pratar om barnfattigdom, ungdomsarbetslöshet, ekologisk hållbarhet, näringspolitik så presenterar han – ofta – politiska lösningar. Talet ger stukade socialdemokrater en liten förhoppning om att partiet är på väg att återfå sin känsla för samtiden och återigen börja leverera trovärdig och sammanhållen politik.

Löfven drar sina politiska förslag, med pondus och styrka.Han talar om ”hållbar frihet”, ett  kontrakt där medborgarna utbildar sig, arbetar och betalar skatt. Politiken då skapa ett ett samhälle som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart.

Om Annie Lööf har visioner för Alliansen så har Stefan Löfven visioner för Sverige. Eller, för att citera Miljöpartiets kanslisekreterare i riksdagen, Axel Sandin: ”Socialdemokratisk knock out. På scenen i Almedalen står Sveriges nästa statsminister och alla känner det”.

Tema: Jag är Sveriges näste statsminister.
Retoriskt knep: Jag är Sveriges nästa statsminister.
Vad han vill att du ska tänka: Han är Sveriges näste statsminister.
Vad han inte vill att du ska tänka: Han borde prata mer om kärnkraft.

Daniel Swedin

Många saker som är ungefär 98 procent. Vi har HELA LISTAN (nåja):

1. Saddam Husseins valresultat i irakiska presidentvalet. (100 %)

2. Vladimir Putins valresultat i ryska presidentvalet i delrepubliken Tjetjenien (99.82 % vid 107 % valdeltagande).

3. Andel vatten i gurka (96 %).

4. Andelen vatten i Kattegatt (98 %).

5. Andelen rödgröna väljare som inte ställer sig positiva till vinstuttag ur vård, skola och omsorg (98 %).

Anders Lindberg

Almedalen har sina vinnare och förlorare. Och många är det synd om. PR-konsulter ingen lyssnar på. Politiker ingen pratar med. Frivilligorganisationer som plockar fimpar.

Men vilka är det egentligen mest synd om? Vi har HELA LISTAN:

Jan Björklund

Han gick och lade sig till att Carl B Hamilton vill lägga ner Folkpartiet och istället slå ihop med övriga borgerliga. Han vaknade till att Liberala ungdomsförbundet krävde han avgång. Men han hade i varje fall tur med vädret.

Annie Lööf

Det började som en skakning på nedre däck. 3,5 i Demoskop. Sen gick det utför. Vid talet sa hon att Alliansen behöver förnyas och bjöd hon in övriga partiledare till middag. I skrivande stund har hon sågats av Acko Ankarberg (KD), Johan Pehrson (FP) och Tomas Tobé (M). Aftonbladet har på ledarplats jämfört henne med Håkan Juholt. Expressen har på ledarplats jämfört henne med Kent Persson. Svenska dagbladet har i sin tur jämfört Kent Persson med Håkan Juholt. Cirkeln är sluten.

Göran Hägglund

Väljarna har flytt, partiet har inte läkt efter vinterns ordförandestrid och Stefan Attefall ”skakar av ilska” över Annelie Enochson som tycker Hägglund ”marginaliserar” kristna i partiet. Inte ens Hägglund nya, tuffare, profilbild på twitter har hjälpt. Inte att hans nya pressekreterare Johnny Dragon skriver konstiga artiklar om klass heller. I morgon, när alla andra åkt hem, kommer han till Almedalen.

Fredrik Reinfeldt

Se ovan.

Axess

Axess har under veckan haft ett antal seminarier med temat att eliten (läs vi) förtrycker människor och hindrar dem från att prata om invandring och att det är synd om män, ungefär. En lite lustig tes när man äger en TV-kanal…

Till de förtrycktas skara räknas i skrivande stund: Lotta Gröning, Adam Cwejman, Nyamko Sabuni, Paulina Neuding, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Allra mest synd är det om Johan Lundberg, Johan Lundberg, Johan Lundberg, Johan Lund….

Anders Lindberg

Du har fått kritik från flera håll för att använda för mycket klyschor när du talar, är det något du tagit till dig?

– För mig som engagerad, passionerad och visionär politiker så tycker jag att det behövs mer visioner i svensk politik, men det måste givetvis kopplas till väldigt konkreta åtgärder. När jag blev partiledare så höll jag mitt tal i Åre väldigt medvetet på ett visionärt plan för att jag tyckte att den politiska debatten var väldigt andefattig på ideologiska värderingar, för det är ju det som är växtkraften.

Kan du förstå kritiken?

– Vilken kritik menar du?

Att du ofta använder klyschor.

– Jag tror alltid att man behöver jobba med att bli mer personlig i sitt tilltal och jag vet att de som träffar mig möter en väldigt passionerad politiker. Det är viktigt att just den bilden också finns i mina längre tal och mediefrämträdanden.

Intervjun med Annie Lööf (C) i Dagens Nyheter har vevats runt en hel i dag. Vi har skrattat, vi har fnissat. Vi har frågat oss själva om det faktiskt är på allvar. Det måste vara satir!

Men nej. Det är på fullaste allvar. Floskel- och klyschmaskinen Annie Lööf har just gått av scenen i Almedalen och, well, hon har inte lyckats blivit jättepersonlig i sitt tilltal. Näringsminister Annie Lööf gör sitt första tal i Visby och det var inte bra. Inte bra alls.  Däremot var det floskulöst.

Näringsministern vill ”se och lära nytt”, hom använder breda penslar och berättar om allt från Syrien, ungdomsarbetslöshet, sin reformiver och hur ödmjuk hon är.  Ditt är dåligt, datt är bra.Men hon slutför aldrig resonemangen.

En stor del av talet använder hon till att berätta om vilka höga förväntningar hon har på Socialdemokraternas Stefan Löfven. Det är lätt att få intrycket att Sveriges näringsminister redan befinner sig i ett läge där Löfven redan är statsminister.

Och det folk kommer att minna från talet är att hon deklarerade att alliansprojektet tappat styrfart och glöd. CUF:arna framför scenen kippade nog efter andan: ska vi inte vara Reinfeldts kompisar längre? Men jodå. Det ska de vara. Men Lööf ska bjuda in Reinfeldt, Hägglund och Björklund till lite mys i Småland och sedan blir det åka av.

Vad är det som ska hända, Lööf? ”Vi måste trycka på den stora knappen… RE-FRESH!”.  VA? Ja, det gäller ju att påminna tanterna i Centern om att de valt en ung tjej som kan det här data.

Ja, just ja. Hon lanserar också ”Alliansen två komma noll” som jag tror syftar på opinionssiffror.

Tema: REFRESH!
Retoriskt knep: Alliansen har gjort sitt.
Vad hon vill att du ska tänka: Jag kan jättemycket om datorer.
Vad hon inte vill att du ska tänka: Jag kan inget om något annat.

Daniel Swedin

Annie Lööf är en mycket medial politiker. Hon syns mycket och tidningar och magasin tycker om att ha henne på sina omslag. Lööf själv sa i våras att hon var trött på det där, men i dag – när Centerpartiet mäter 3,5 procent i Demoskop – är det ändå värt att påminna om de fem bästa Annie-omslagen:

Daniel Swedin

Det är nog inte så lätt för den som just utsetts till minister att behålla självdistansen. Tänk er själva situationen.
I ett slag blir du chef över en extremt kompetent och lojal del av statsförvaltningen. Departementen är överfulla med duktiga människor, och kulturen säger att alla ska anpassa sig till ministrarnas nycker.
Beställer statsrådet en PM ska statsrådet få en PM, och vill statsrådet ha föredragningen på söndag förmiddag blir det föredragning på söndag förmiddag.
Du får dessutom din alldeles egna stab av medarbetare som – antingen du vill det eller ej – kommer att göra allt för att blåsa upp din självbild och hålla dig på gott humör. Det är trots allt ministerns betydelse som också får medarbetarna att glimma.
Du kommer att omges av generaldirektörer och chefstjänstemän som alla ivrigt fiskar efter signaler om vad det egentligen är du vill ha uträttat.
Ministerstyre är naturligtvis inte tillåtet, men det betyder ju inte att topptjänstemännen i staten glömmer bort vem det är som ska förnya deras förordnade.
Då har vi ändå inte nämnt alla de där små sakerna i vardagen som gör livet lite lättare. En utmärkt transportservice med statsrådsbilar som hämtar vid porten på morgonen, regeringsflyg och en assistent som ser till att möten och bordsbeställningar ordnas i rappet.
Det är kort sagt inte så konstigt om du själv börjar tro att du faktiskt är något alldeles speciellt, nästan lite allsmäktig.
Näringsminister Annie Lööf tänker ”kalla till sig” valberedningarna i börsbolagens styrelser. Ministern vill få veta varför det går så trögt med jämställdheten.
Det är en fråga vi nog alla har ställt oss, men frågan är ändå om inte Annie Lööf drabbats av en smula storhetsvansinne.
Börsbolagens valberedningar svarar inför bolagsstämmorna och aktieägarna, men inte inför minister. Hon kan naturligtvis bjuda in dem för ett samtal, och de skulle säkert komma. Svenskar är inte gärna oartiga.
Men hon kan knappast ”kalla till sig” representanter för bolagen som om de vore enhetschefer på departementet eller generaldirektörer på en myndighet.
De Lööf kan göra om hon verkligen vill sätta kraft bakom sin oro för jämställdheten i bolagens ledning är att föreslå en lag om kvotering. Sådant ligger på politikernas bord.
Just det tänker hon dock absolut inte göra. Det har Annie Lööf redan gjort klart.
Så frågan är, vad blir egentligen kvar av näringsministerns karska ord när vi skalat bort den uppblåsta självbilden?

Ingvar Persson

The winner takes it all spelas i högtalarna innan Jan Björklund träder upp på scenen.
Aldrig har väl ett låtval varit lika malplacé. Mycket kan man ju säga om Sveriges vice statsminister, men någon vinnare är han inte.
Sedan 2002 har Folkpartiet inte gjort ett framgångsrikt val och i opinionsmätningarna just nu ligger partiet runt sex procent. Det är inte kris, men inte fan mår partiet bra.

I morse krävde det Liberala Ungdomsförbundet, som under nuvarande ordföranden Adam Cwejman varit Folkpartiets lydiga knähund, att Björklund skulle lämna plats för Birgitta Ohlsson.
Björklund är inte på det humöret. I inledningen av sitt tal lät han i stället berätta om vilken lysande socialliberal han är. Han markerade lojt mot Sverigedemokraterna och andra högerextremister, som om han vill berätta att han minsann är en lika bra Birgitta Ohlsson som Birgitta Ohlsson.

Men det där är ju bara en transportsträcka. Björklund can’t wait to get down to business, han vill prata om det som är viktigt på riktigt: att Andra världskriget och Kalla kriget var otäcka perioder i Europas historia och att Euro-samarbetet är vår enda möjlighet att inte få se Hitler och DDR igen.

Sen kryssar han vidare. Han säger några självklarheter och forsknings- och innovationspolitik. Han sågar LO – trots Reinfeldts jobbpakt – och han säger att Jonas Sjöstedt är en grekisk kommunist. Dessutom var Göran Persson en mycket ond man.
Björklund tycker Östersjön är vacker och Björklund tycker inte att han själv är någon populist.
Ja, det är samma tal som han höll i fjol.
Eller, nej, han glömde ju att prata om Nato.
Störst jubel får vice statsministern när han ryar om att löneskillnaderna i Sverige måste bli större. Det blir lite dålig stämning när en LUF:are skriker ”Sparka Björklund!” (tur att Folkpartiet nu är för en förbättrad a-kassa!). Men sen blir alla liberaler jätteglada igen, för Björklund säger att 2000-talet tillhör liberalismen.

Tema: Allt är Göran Perssons – och kommunisternas – fel.
Retoriskt knep: Det är ju lite charmigt med dialekt.
Vad han vill att du ska tänka: Wow, han har verkligen åsikter om allt.
Vad han inte vill att du ska tänka: Var fan är Birgitta Ohlsson?

Daniel Swedin

I morse sa finansminister Anders Borg i Rapport att försvarsanslagen ökar från 44 till 48 miljarder under kommande år.

Utspelet är ett svar på ÖB:s varningar i söndags om försvaret kan stå inför besparingar motsvarande hela marinen om inget görs.

Problemet är att det Anders Borg säger inte är sant. 

Läser man i vårpropositionen (Utgiftsområde 6 1:1-1:5) föreslås anslag till Försvarsmakten för 2012 på 40 282 miljoner kronor. För 2015 är det uppe i 43 779 miljoner kronor.

Det är alltså ingen ökning av anslagen utan bara kompensation för ökade priser och löner. Så att prata om ökade anslag är fel. De är på oförändrad nivå.

Vad menar då Anders Borg med 44-48 miljarder?

Troligen hela utgiftsområde 6. Då blir det nämligen 49 422 miljoner 2015. Men det inkluderar även bland annat elsäkerhet och strålsäkerhet.

Det Anders Borg försöker göra (förutom att siffrorna är fel) är att påskina att försvaret minsann visst får högre anslag.

Eller ”ljuga” som det heter i dagligt tal.

Anders Lindberg

Chipsmannen och finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) berättar nu hur han har tänkt sig att Stockholms tunnelbana ska byggas ut i framtiden. Enligt Rosdal ska privata företag få bygga ut tunnelbanan och sedan sköta driften på de nybyggda sträckorna. Och på dessa sträckor ska sedan inte SL-kortet gälla.

Tidningen Affärsvärlden citerar Rosdahl från ett seminarium i Almedalen:

– Om vi nu ska ha tunnelbana i varje väderstreck kanske vi ska ha en finansiär som bygger åt ett väderstreck? Den delen av tunnelbanesystemet behöver inte nödvändigtvis ingå i SL-kortet. Folk är kanske beredda att betala lite extra för att få tillgång tunnelbanan.

Lite som ett nytt Arlanda Express i tunnelbanan, alltså.

Daniel Swedin

I går gjorde Folkpartiets Carl B Hamilton utspel om att man borde slå samman Folkpartiet med övriga borgerliga partier till en nytt superparti.

Förslaget har mött intern kritik. Folkpartiet borde ha högre ambitioner.

Vi kan härmed, från säkra källor, presentera HELA LISTAN av saker man kan slå samman Folkpartiet med.

Frankrike

Folkpartiet kallas internt i Alliansen ibland för ”regeringens fransmän”. USA:s tidigare försvarsminister Donald Rumsfeld lär ha sagt, på tal om Irakkriget:

Att gå i krig utan Frankrike är som att gå på jakt utan sitt dragspel.

EMU

Folkpartiet älskar EMU. EMU älskar Folkpartiet. Med ungefär lika många procent av väljarna bakom sig.

Ringhals

Problemet med Folkpartiet är det samma som för kärnkraften. Risken är stor att något läcker ut.

Nato

Folkpartiet vill gärna gå med i Nato. De har stöd av ungefär lika många som tror på spöken. Bröllopsresan går till Irak.

Anders Lindberg