Jisses.

Vilken extremt svängig match.

Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.

I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.

Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).

Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.

Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.

Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.

Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.

I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.

Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).

Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.

Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:

• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.

• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.

De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.

Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.

För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.

Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.

Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.

I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.

Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.

Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.

Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).

Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.

Ganska skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt så lite som två matcher redan så här i början av en tävlingsvecka, faktiskt.

Och det vi bjuds på i dag har ju all potential i världen att bli riktigt färgsprakande.

Okej, det kanske inte är skönspel med stort s på menyn när Rafael Nadal och David Ferrer drabbar samman, men efter Ferrers skräll i Paris Masters förra veckan är det som upplagt för en riktigt kryddstark förrätt inför kvällens stora Plat principal – Novak Djokovic mot Roger Federer.

Så, vad tror vi om respektive match då?

Låt oss ta en titt:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=msltCY8cgfo

√ RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Det mesta har redan sagts om matchen i Paris (själv är jag inne på att Nadal gjorde en ganska blek insats). Ferrer måste spela precis lika bra i dag och samtidigt hoppas att Nadal är lika tafatt som i Bercyhallen.

De yttre omständigheterna i dag är ungefär samma som i lördags: underlaget är ganska långsamt, särskilt för att vara inomhus. Efter att ha tittat på inledningsmatcherna i går känns det som att studsen var lite högre i Paris, men marginellt. Vi har en hel del långa dueller att se fram emot.

Vad behöver Nadal göra för att få snabb revansch på sin landsman?

Framför allt kan han inte låta Ferrer diktera spelet som han gjorde i lördags. Nadal var på tok för passiv. Stundtals kändes det som att han bara stod och bollade, utan högre mål än att hålla liv i spelet. Det håller inte mot Ferrer, särskilt inte på ett underlag som Nadal inte behärskar på samma sätt som grus.

Att Nadal har så stora problem inomhus enbart skulle bero på att det går för fort och han således inte hänger med är ett klassiskt missförstånd. Högt tempo i sig är i regel inte ett bekymmer för Nadal. Allt handlar om vad Nadal själv kan göra med bollen. Det vill säga: hur bollen beter sig på underlaget och vilka möjligheter han får att spela sitt spel.

Hardcourt i allmänhet och inomhus i synnerhet genererar inte den sortens bollar som Nadal är bekväm med att få mot sig. Att bara prata om att han måste spela mer offensivt funkar inte riktigt när man försöker analysera hans spel på olika sorters hardcourt.

På underlaget i Paris och 02 Arena får han inte samma utdelning i sitt defensiva spel. Överskruven genererar visserligen hög studs, men ger samtidigt motståndaren ett helt annat offensivt övertag än på till exempel grus. Här är det främst i defensiven som Nadal måste vara både aggressivare, mer offensiv och slå mer flackt (vilket han annars nästan bara gör i offensiva forehandlägen).

På snabbare underlag kan han försvara sig mer defensivt, som på grus, och ändå hitta snabba spelvändningar – samtidigt som han får mycket högre utdelning både i egen serve och i sitt offensiva spel.

Därför tycker jag att segern i Indian Wells, mot Juan Martín del Potro, var mer imponerande än i Montréal och Cincinnati. Hans justeringar på hardcourt är egentligen i grunden mer lämpade för de lite snabbare hc-underlagen, medan Indian Wells är av det långsammare slaget.

Hur som helst.

Mot Ferrer i dag är det alltså framför allt defensiven som måste justeras. Simmar han tre meter bakom baslinjen och låter Ferrer exploatera hans backhand kommer han få lika stora bekymmer som i förra veckan.

I stället måste Nadal spela ett svårare spel. Personligen skulle jag gärna se honom nyttja sin backhandslice i betydligt högre utsträckning, eftersom Ferrer har svårt med den lite lägre bollstuds slice i regel genererar. Annars måste han pumpa på mycket mer med sin backhand och så ofta som möjligt söka sig till forehandlägen.

Jag tror inte att matchbilden kommer se likadan ut i dag som i lördags. Ferrer har spelat mycket de senaste veckorna och borde vara åtminstone mentalt trött, om inte också fysiskt. Tror helt enkelt inte att han har två raka segrar mot Nadal i sig just nu, inte ens på hardcourt inomhus.

Siffrorna blir säkert jämna, men den här gången tror jag att det blir Nadal som sitter i förarsätet från start till mål.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – ROGER FEDERER (7)

Federer gjorde en riktigt bra match mot Djokovic i semifinalen i Paris. Fick spelet dit han ville och gjorde det svårt för serben att hitta sin berömda matchrytm.

Men det räckte inte hela vägen. Det hade kunnat bli lite mer spännande om det inte varit för några felbeslut från schweizaren i andra set, men det går inte att säga annat än att Djokovic var överlägsen i de två avslutande seten.

Vad som krävs av Federer i dag?

Att han spelar likadant som i lördags, men ännu bättre. Det vill säga: mycket slice och variation, stabilt servande, försöka styra spelet mot Djokovics forehand, undvika att fastna i malande backhanddueller och absolut inte slå fjösiga andraservar mitt i gapet på Djokovics backhand.

Det som talar för Federer den här gången är att 02 Arena är lite som ett andra hem för honom. Han älskar att spela här. Dessutom är han tveklöst extremt motiverad att tysta alla tvivlar genom att prestera sin absolut bästa tennis just i World Tour Finals. Det skulle faktiskt reparera lite av den skada som åsamkats varumärket Federer under 2013.

Men är det realistiskt att tro att han vinner den här gången?

Njae. Jag tycker egentligen inte riktigt det. Djokovic är i på tok för bra form. Det krävs liksom att serben är oinspirerad, kommer fel in i matchen eller är sliten (främst mentalt), men också att Federer gör en fläckfri insats.

Jag hoppas på en jämn batalj. Att Federer återigen kan plocka första set och sedan verkligen krama ur det allra bästa ur Djokovic. Men att han misslyckades förra året, då han var i betydligt bättre form och spelade en otroligt bra match i finalen, gör det ännu lite svårare att tro att just det scenariot faktiskt inträffar.

För vi ska ju komma ihåg att Djokovic fortfarande har en teoretisk chans att avsluta året som världsetta. Även om han inte erkänner det tror jag absolut att det är en bra sporre för honom. Han gillar som bekant att jaga, den gode herr Novak.

Riktigt matigt avsnitt av Sportbladets Tennispodcast den här gången. Över 60 minuter långt, trots att vi (som alltid med samma resultat) försökte hålla pladdret på ett minimum. Bear with us!

I det här avsnittet snackar jag och Andreas Käck hur som helst om säsongsavslutningen i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet, diskuterar Roger Federers chanser att komma tillbaka starkt under 2014, analyserar hur herr- och damtourens unga framtidslöften presterat under året och listar säsongens flippar och floppar.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt08.mp3

Jag gillar verkligen World Tour Finals.

Mycket.

Det har kommit att bli en av mina absoluta favoritturneringar under året. Givetvis beroende på hur startfältet och spelarnas formkurvor ser ut, men det finns liksom något väldigt kittlande med att se tourens åtta högst rankade spelare i en Clash of the Titans.

Inga transportmatcher, ingen kanonmat innan det börjar dra ihop sig i slutet av veckan. Dessutom gruppspelsfas, som egentligen går emot hela tenniskonceptet men därför också ger den här tävlingen en ny dimension.

En elitturnering som WTF har onekligen sin charm, med andra ord.

http://www.youtube.com/watch?v=cZouy89gZ7o

Nu blev det tyvärr inte en sprudlande inledning på det här slutspelet. Uttryckte redan inför första matchdagen min förvåning över att Tomás Berdych hölls som favorit mot Stanislas Wawrinka av oddssättarna, men det berodde sannolikt på Wawrinkas rätt bleka insats mot Novak Djokovic i Paris Masters och att det här trots allt är hans första framträdande i WTF.

Stärktes i min övertygelse att Wawrinka skulle fälla Berdych redan några game in i matchen. Schweizaren dikterade spelet fullständigt och gav inte tjecken något offensivt utrymme över huvud taget. Han kändes verkligen spelmässigt överlägsen genom hela matchen – med undantag för ett mycket mycket bra tiebreak av Berdych i andra set – och borde rimligtvis ha vunnit i raka set.

Det här var deras totalt 13:e möte, och det kan inte förvåna någon att Wawrinka nu vunnit sex av deras sju senaste. Efter de här sju matcherna sedan 2010 (plus den sju timmar långa Davis Cup-dubbeln i våras, som Berdych och Lukas Rosol vann mot Wawrinka och Marco Chiudinelli) har de minst sagt koll på varandra, spelmässigt.

Och Wawrinka är den som bäst lyckas utnyttja sina kunskaper. Det han framför allt exploaterar är en av Berdychs största brister – det svaga taktiska spelsinnet. Det räcker oftast för Wawrinka att sätta press ute i hörnen, variera sina slag och spela effektivt lågriskförsvar i väntan på möjligheter till spelvändningar.

Berdych å sin sida försökte sig på en ultradefensiv taktik. Till och med passiv, för att vara Berdych. Ynka fem winners över tre set är ju inte riktigt vad man förväntar sig av en spelare av hans offensiva kaliber.

Det straffade sig i dag. Inte bara passiviteten i sig, utan att han fortsatte på inslagen väg trots att resultaten uteblev. Att han höll sig kvar i matchen berodde främst på ett ganska svagt andra set av Wawrinka samt tjeckens effektiva förstaserve, som schweizaren hade problem med (Berdych slog totalt 16 ess under matchen).

Det var en period i andra set som Berdych faktiskt vann merparten av de längre duellerna, men oftast efter enkla missar från Wawrinka.

Hur som helst välförtjänt seger för den debuterande schweizaren: 6-3, 6-7(0), 6-3. Starkt av honom att inte vika ner sig efter det katastrofala tiebreaket, där han inte tog en enda poäng. Kändes som att Berdych trots allt fick med sig lite momentum inför tredje set, men väl där var Wawrinka återigen överlägsen (vann 20 av 23 poäng i egen serve och nästan hälften av poängen i Berdychs, till exempel).

Väldigt bra läge för honom att ta sig vidare till semifinal nu. Mycket god chans att slå David Ferrer och åtminstone plocka set mot Rafael Nadal. Kanske till och med slå honom för första gången någonsin? Inte omöjligt.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=dGsJgE9QMiE

Juan Martín del Potros seger över världsnian Richard Gasquet var inte lika övertygande som Wawrinkas debutmatch i slutspelssammanhang.

Gasquet gjorde visserligen ett formidabelt första set. Kanske för att tysta alla belackare (inklusive undertecknad), som räknat ut honom totalt inför den här matchupen.

Han bjöd på en choke när han skulle serva hem setet vid ställning 5-3, men vann det senare med briljant spel i tiebreak.

Det ska sägas att del Potro inte på något sätt gjorde ett dåligt första set. Tvärtom. Servade stabilt och hade bra bollträff, trots att han inledningsvis var lite trög i fötterna. Det var snarare så att han inte fick utrymme att spela det spel han ville och nådde aldrig riktigt upp i den nivå som krävdes för att ändra matchbilden.

Han höjde sig dock i andra set och vred omgående taktpinnen ur fransmannens händer. Där Gasquet i första set hindrat argentinaren från att diktera spelet med sin fruktade forehand var det nu i stället världsfemman som fick nian dit han ville – inte sällan med nämnda forehand.

Det momentum han byggde upp under andra set tog han med sig in i avgörande, men var sedan på väg att slarva bort segern fullständigt. Darrade som ett asplöv när han skulle serva hem matchen vid ställning 5-4 och blev bruten blankt. Men i stället för att ta tillvara på den gåva han precis fått serverad på ett silverfat skickade Gasquet i stället tillbaka den med vändande post – och den här gången blev det inget fumlande på mållinjen från argentinarens sida: 6-7(4), 6-3, 7-5.

Men som sagt, en inte särskilt övertygande seger för del Potro. Säger inte att han spelade dåligt, men hade ändå förväntat mig en bättre insats efter de dagars vila han fått efter Paris. Han ser lite sliten ut, helt enkelt.

Kanske har det att göra med den där stulna väskan. Det är i alla fall världsfemmans egen förklaring på varför han haft lite svårt att vara hundra procent fokuserad på tennisen efter Paris Masters. I väskan fanns nämligen saker av stort sentimentalt värde för argentinaren, däribland ett radband som välsignats av påve Franciskus. (Radbandet är alltså ett sådant som används när man ber bönen Rosenkransen – del Potro är djupt troende katolik.)

Att del Potro inte är helt på topp, mentalt eller fysiskt låter vi vara osagt (men alltså mentalt om vi får tro Delpo himself), öppnar i alla fall för Roger Federer. Ska bli otroligt spännande att se hur han tar sig an Novak Djokovic i kväll. Utifrån den matchen kommer vi ju att bättre kunna avgöra hans chanser att ta sig vidare från ”dödens grupp”.

Underlaget ser förresten ut att vara ganska långsamt, särskilt för att vara inomhus. Pretty much som förra året. Vilket ju gynnade Djokovic och Andy Murray. Men gynnar det del Potro mer än Federer i år?

Blir intressant att se. Tyckte underlaget i Paris också var betydligt långsammare än vanligt (hände ju något där i det avseendet redan förra året, troligen började man använda mycket tyngre bollar då) och där vann ju Federer.

This is it.

Det definitiva slutet på säsongen är här (med undantag för Davis Cup-finalen nästa vecka, men World Tour Finals känns mer som det ”riktiga” slutet).

Novak Djokovic avslutade den ordinarie ATP-säsongen med en övertygande seger i Paris Masters – hans 40:e titel i karriären.

En riktigt bra final, tycker jag. Titelförsvararen David Ferrer gjorde en lika stark insats som mot Rafael Nadal i semifinalen, och särskilt i första set var det faktiskt han som mestadels styrde spelet. Väldigt ovanligt att se ett sådant scenario i en match mellan Ferrer och Djokovic. Det hela accentuerades när Ferrer hade breakboll i början av setet. Han stod verkligen fastnaglad i mitten av banan vid baslinjen och jagade Djokovic fram och tillbaka i sidled – och avslutade med en elegant stoppboll.

Som vanligt kändes det dock aldrig riktigt som att han var nära att vinna. När han servade för setet vid 5-4 plockade Djokovic (som så många gånger förr) fram sitt absolut bästa spel, medan Ferrer sviktade under pressen. Fyra raka game tog serben, från underläge 3-5, och bärgade setet.

Andra set blev i princip identiskt. Ferrer fixade break redan i första game och de följdes åt till 5-4, när Ferrer återigen misslyckades med att serva hem setet. 7-5, 7-5 är ändå fina siffror för spanjoren, som på det hela taget gjorde en bra match.

Segern ger dessutom hoppet om att Djokovic trots allt ska avsluta året som världsetta lite konstgjord andning (men då krävs att han vinner hela kalaset).

Nåväl.

World Tour Finals 2013 känns på förhand faktiskt mycket hetare än förra året. Startfältet i 2012 års upplaga kändes visserligen starkare (bortsett från slagpåsen Janko Tipsarevic), men i år är det betydligt mer intressant. Och med tanke på spelarnas form dessutom mycket mer öppet.

Så ja, jag betraktar nog årets startfält även som starkare än i fjol.

Vi tar en titt på grupperna och försöker sia utgången av gruppspel och slutspel:

* * *

GRUPP A:
Rafael Nadal (1)
David Ferrer (3)
Tomás Berdych (6)
Stanislas Wawrinka (8)

Eftersom Andy Murray tvingas stå över årets slutspel efter sin ryggoperation var det givet att antingen Nadal eller Djokovic skulle (eller i alla fall kunde) få en något enklare grupp.

Drömlotten föll på Nadal.

Nu är det i och för sig svårt att framhäva Roger Federer som en mardrömslottning, trots hans stigande form under hösten, men jag tror att Nadal är särdeles nöjd med att slippa möta Juan Martín del Potro.

Ferrer slog visserligen sin landsman i semin i Paris, men maktbalansen dem emellan är alltjämt i Nadals favör med god marginal. Nadal gjorde dessutom en dålig match i Paris – något som inte lär upprepas i London, trots att hardcourt inomhus i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet aldrig fallit honom på läppen.

Tomás Berdych är sällan ett hot mot världsettan och Stanislas Wawrinka har aldrig tagit set mot honom på elva matcher (Nadal har alltså 11-0 i matchfacit och 24-0 i setfacit).

Att Nadal ska ta de två gruppspelssegrar som krävs för att han definitivt ska låsa sin position som världsetta känns därför bombsäker på förhand.

Här handlar det framför allt om vem som tar den andra semifinalplatsen. Berdych är knapp favorit i dagens matchup mot Wawrinka (tjecken står i runt 1,70 gånger pengarna, schweizaren i 2,00) trots att Wawrinka leder med 7-5 i inbördes möten och vunnit fem av deras sex senaste bataljer.

Om Wawrinka kan hålla nerverna i styr (det här är trots allt hans första framträdande i ATP-slutspelet och trots enorm utveckling på det mentala planer under den här säsongen så är han inte helt ”chokefri” än) så är jag faktiskt beredd att hålla honom som personlig favorit.

Ferrer ska givetvis inte underskattas, men bortsett från finalen 2007 (förlust mot Federer) är hans framgångar här rätt så begränsade. Likadant är det med Berdych, som utöver semifinalen 2011 (förlust mot Jo-Wilfried Tsonga) inte brukar prestera i de här sammanhangen.

2011, då även Ferrer tog sig till semi, var för övrigt ett märkligt WTF-år. Murray var skadad och ersattes av Tipsarevic efter en match och både Djokovic och Nadal stod inte att känna igen (båda sade sig vara utmattade efter en lång och hård säsong). Eftersom Ferrer och Berdych var i samma grupp som Djokovic och Murray/Tipsarevic ger dessa omständigheter förklaringen till deras framgångar det året.

Men ja, på förhand tror jag på Nadal och Wawrinka. Måstematch för Wawrinka redan i dag, förstås. Likaså för Berdych. De måste liksom sikta in sig på att slå varandra och därefter Ferrer. Ferrer å sin sida måste troligen slå både Berdych och Wawrinka för att ha en chans till avancemang, och jag tror inte att han har det i sig just nu. Han har ett gäng tuffa spelveckor bakom sig och sa själv efter semin mot Nadal i Paris att han är trött.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.

Slutställning:
1. Nadal
2. Wawrinka
3. Ferrer
4. Berdych

* * *

GRUPP B:
Novak Djokovic (2)
Juan Martín del Potro (5)
Roger Federer (7)
Richard Gasquet (9)

Gasquet klamrade sig kvar på den där niondeplatsen och säkrade sin slutspelsplats, alltså. Starkt gjort ändå. Och väldigt smart av honom att spela 250-turneringen i Moskva, som var betydligt lättare än Stockholm och Wien. I kombination med Tsongas dåliga fysiska form efter skadefrånvaron och Milos Raonics tillkortakommanden räckte det till en guldbiljett.

Så här på förhand går det dock inte att säga annat än att han blir slutspelets slagpåse. Kan inte se honom fälla någon av de tre andra spelarna, såvida de inte har en dålig dag på jobbet. I det avseendet är väl del Potro det svagaste kortet. Är han på bra spelhumör håller jag honom som favorit till andraplatsen – bakom Djokovic – men det kan lika gärna bli en ny flopp för argentinaren. Det är liksom ganska svårt att från vecka till vecka säga vilken form han är i.

Spelade ju inte särskilt bra i Paris, men tillräckligt för att gå till kvartsfinal. Här gäller det dock att han höjer sig avsevärt. Måste spela som i Tokyo, Shanghai och Basel, helt enkelt. Och det tror jag att han kommer göra.

Riktigt jobbig grupp för Federer, det här. Efter semifinalen i Paris har jag väldigt svårt att se honom slå Djokovic. Jag håller det inte för troligt, serben är i på tok för bra form nu. Även del Potro utgör ett massivt hinder för schweizaren.

Att besegra Gasquet, helst i raka set, är ett måste för Federer. Sedan måste han rikta in sig på att plocka set mot Djokovic och fälla del Potro. Att hoppas på att Gasquet ska göra livet surt för någon av de båda är ett alldeles för osäkert kort.

Om han lyckas? Inte omöjligt, men på förhand går det inte att säga annat än att Djokovic och del Potro är favoriter. Djokovic har 17 raka segrar sedan finalförlusten mot Nadal i US Open och har varit den överlägset bästa spelaren under inomhussäsongen. del Potro har tillryggalagt en överlag mycket stark höstsäsong och trivs bra i 02 Arena.

Det vore visserligen ett underbart statement från Federer att vinna hela kalaset, efter all den kritik som riktats mot honom under detta för honom så fiaskobetonade år.

Men att han ska slå del Potro eller Djokovic i gruppspelet, sedan troligen Nadal i semin och Djokovic eller del Potro igen i finalen, back to back… Nej, det låter inte helt rimligt när man säger det out loud.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.

Slutställning:
1. Djokovic
2. del Potro
3. Federer
4. Gasquet

Semifinalerna: del Potro slår Nadal, Djokovic slår Wawrinka.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Tror vi inte på Nadal? Jodå. Klart vi gör. Om det skulle bli en semi mellan honom och del Potro så känns det som en helt öppen historia, och en match där dagsformen avgör.

Vi måste dock komma ihåg att hardcourt inomhus inte är Nadals arena. Hans förluster på underlaget kan liksom inte bara bortförklaras med ”dålig dag på jobbet” eller dylikt. Han måste verkligen prestera på sin absoluta topp för att vara konkurrenskraftig inomhus.

Dessutom: att han har en enklare grupp innebär ju inte, som ni ser, att han har en enklare semifinal.

Det är precis tvärtom – han lär ju möta antingen Djokovic eller del Potro (alternativt Federer), medan ettan eller tvåan i grupp B (beroende på hur Nadal placerar sig, men nu tror ju jag att han vinner sin grupp) får en betydligt enklare semifinalmotståndare.

Så det hela jämnar ut sig till sist. Nadal får en enklare grupp men svårare semifinal och final. Djokovic har en svårare grupp men enklare semifinal (om han och Nadal vinner respektive grupp).

David Ferrers största styrka som spelare är att han är så enormt svårslagen.

Han nöter och gnetar och kämpar och stretar.

Vinner på sin säkerhet, sin jämnhet och får jobbet gjort, helt enkelt.

Som mot Ernests Gulbis i Stockholm Open-semifinalen, bara för att ta ett någorlunda färskt exempel. Gulbis var spelmässigt överlägsen men var också den som brände mest bränsle, både fysiskt och psykiskt. När möjligheten kom tog Ferrer den, vände matchen och vann.

Extremt bra på att dränera motståndarens energi är han, Ferrer, och det väger upp hans brist på mer dödliga vapen.

Men mot Rafael Nadal i gårdagens Paris Masters-semifinal var han den bättre spelaren rakt igenom.

Jag vet inte om Nadal underskattade sin landsman eller bara kom helt fel in i matchen, för Ferrers taktik var på tok för enkel för att få världsettan på fall i raka set: att med aggressivt baslinjespel mata slag mot Nadals backhand för att öppna upp banan och sedan slå sitt favoritslag, inside out-forehand från backhandrutan, mot Nadals forehand.

Det räckte liksom med den offensiva strategin. Försvarsspelet sitter redan i ryggmärgen och aggressiviteten kan han plocka fram när den behövs.

Det kändes tveklöst en smula märkligt att se Ferrer dominera Nadal från baslinjen. Jag säger inte att Nadal torskade med flit, var knäskadad eller något sådant larv, men de många oprovocerade misstagen och oförmågan att hitta lösningar är väldigt okarakteristiskt för Rafa.

Kanske är det så enkelt att vi förblindats en smula av Ferrers förtvivlade oförmåga att besegra Nadal? Han var som bekant bara två poäng från att slå honom i Madrid och plockade set i Rom. Ferrer är helt enkelt en väldigt jobbig matchup för Nadal, på grund av den täta försvarsmuren och jämnheten i spelet. Nadal brukar få slita både för att hålla sina egna servegame och skapa möjligheter som returtagare.

Det kändes ändå på förhand som att det här skulle bli en solklar seger för Nadal, med tanke på hur han presterat dittills under turneringen.

Och när Ferrer misslyckades med att serva hem matchen vid ställning 6-3, 5-4 trodde jag att den klassiska Rafaförbannelsen kickat in.

Men nej, Nadal misslyckades kapitalt med att fullborda sitt break och vid nästa försök kunde Ferrer hålla nerverna i styr: 6-3, 7-5.

Ett märkligt avslut på en ganska märklig tillställning, får ändå sägas. Nadal gjorde inte en speciellt bra match, Ferrer gjorde en snudd på felfri match. Och det räcker mer än väl för att slå världsettan på hardcourt inomhus. Till och med i raka set.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

Roger Federer spelade ett fantastiskt första set mot Novak Djokovic. Precis som jag spådde inför matchen styrde han spelet mot Djokovics forehand (för att undvika att fastna i malande backhanddueller och för att hindra Djokovic från att slå sin fruktade raka backhand) och nyttjade sin giftiga slice (48 procent av slagen på backhandsidan var just slice).

Och så kryddade han med karakteristisk variation. Lät liksom aldrig Djokovic hitta sin matchrytm. I stället fick vi se en frustrerad världstvåa som ofta missbedömde Federers slag och kom helt fel i positioneringen.

I backhandduellerna försvarade sig Federer oftast med slice, och det var intressant att se att det var när han försökte sig på att bryta det mönstret och slå ett offensivt grundslag som misstagen kom. Likadant i serven. Placerade den oftast mot Djokovics forehand, med gott resultat – men när han försökte bryta mönstret (främst i andraserve) och i stället lägga den på backhandsidan svarade serben med sina bästa returer.

Kolla från 06.45 i klippet ovan, där har vi två bra exempel. Vid 30-30 slår Federer en andraserve i gapet på Djokovics backhand. Djokovic får bra längd på sin retur och kan efter det diktera spelet i duellen, som avslutas med att Federer inte hinner fram i tid till ett backhandslag men ändå väljer att inte slå en slice.

Redan i poängen efter, vid 30-40, har vi nästa exempel. Federer placerar en andraserve mitt i Djokovics skottsektor. Djokovic slår en riktigt bra backhandretur cross court, Federer missar återigen med sin backhand.

Federer kunde inte upprätthålla balansen och bygga vidare på det momentum han fick i första set, trots tidigt break i andra (exemplen ovan är vid ställning 1-0, då Federer alltså fått med sig ett break i öppningsgamet). I stället klev Djokovic fram och började ta kommandot i duellerna.

Schweizaren kämpade på riktigt bra och visst bjöds vi på härligt tennisgodis (som duellen vid ställning 4-2, 30-15 i andra set, drygt 14.20 minuter in i klippet ovan) men Djokovic kändes aldrig riktigt hotad. 4-6, 6-3, 6-2 blev till slut matchsiffrorna.

Tycker ändå Federer avslutar veckan med flaggan i topp. Fyra riktigt bra matcher från honom, främst mot Juan Martín del Potro i kvarten och Djokovic i semin. Bådar gott inför World Tour Finals nästa vecka.

Men låt oss nu ta en titt på finalen mellan Djokovic och Ferrer:

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – DAVID FERRER (3)

Okej, nu vet vi alltså att Ferrer inte kan avfärdas på samma nonchalanta sätt som jag gjorde i går. Lesson learned.

Men kan han slå Djokovic i dag?

Den inbördes statistiken ska vi inte stirra oss blinda på. 10-5 till Djokovic och fyra raka segrar för serben, men Ferrer har faktiskt tagit två av sina fem segrar på Djokovics favoritunderlag hardcourt (World Tour Finals 2007 och 2011). Dock inga betydelsefulla segrar i sig, eftersom Djokovic var en osnuten yngling 2007 och både fysiskt och mentalt dränerad i slutspelet 2011.

Mot Djokovic kommer Ferrer inte att kunna nyttja samma strategi som mot Nadal. Han lär visserligen söka sig till sitt favoritslag (inside out-forehand från backhandrutan) när det lämpar sig, men inte i samma utsträckning som i semin.

Anledningen är enkel: Djokovics backhand. Den är som bekant en av de tveklöst bästa i världen, och att lämna så mycket yta öppen på den sidan är självmord.

Nej, Ferrer måste i stället lita till sin backhand och försvara sig mindre aggressivt från den delen av banan. Jag tror att spanjoren likt Federer i stället kommer att försöka styra spelet mot Djokovics forehand, hålla liv i duellerna med säkerhet framför aggressivitet i defensiven och vänta på att möjligheterna ska uppenbara sig.

Något annat kan han egentligen inte göra. Eller ja, han kan ju teoretiskt försöka sig på slice från backhandrutan, men eftersom den inte är i närheten av lika bra som Federers så blir det inte lika effektivt.

Gå fram på nät är en riskabel taktik om man inte behärskar volleyspelet till 110 procent, men någonting Ferrer förmodligen kommer att testa för att mixa upp spelet och störa Djokovics matchrytm.

Världstvåan å sin sida har inga problem alls med att utmana Ferrer i baslinjeduellerna. Tvärtom passar Ferrers malande spelstil honom som handen i handsken, och han kommer flytta runt spanjoren i främst sidled, men även djupled (några kliv innanför baslinjen är way out of Ferrers comfort zone). Tar sig säkert fram mot nät emellanåt för att döda poängen snabbt också.

Men ja, vi kan se fram emot mycket baslinjenötande i den här matchen. Den som håller misstagen på ett minimum och får spelet dit den vill vinner.

Det får ju allt som oftast Djokovic när han är i den här formen. Spelar han som mot Stanislas Wawrinka i kvarten och Federer i semin ska han vinna den här matchen, kanske inte busenkelt, men med god marginal.

Det lilla som talar för Ferrer på förhand är att Djokovic haft tre tuffa matchups fram till finalen: John Isner-Wawrinka-Federer. Nu avfärdades visserligen Wawrinka enkelt (6-1, 6-4), men det är ändå helt klart en tuff resa mot final.

Att säga annat än att serben är solklar favorit på förhand vore dock tjänstefel, men kan Ferrer få Nadal ur gängorna så är väl sannolikheten för att han ska lyckas upprepa bedriften mot Djokovic i alla fall inte 0.

Gårdagens kvartsfinaler blev inte riktigt som jag väntat mig.

Eller ja, att Rafael Nadal skulle köra över Richard Gasquet (6-4, 6-1) var väl ingen hemlighet, men att Novak Djokovic skulle mosa Stanislas Wawrinka…

Nej, jag hade faktiskt hoppats på mer från schweizaren.

Nu blev han visserligen tagen på sängen av en fullkomligt orubblig Djokovic. Kändes som att precis allt han företog sig blev till guld, den gode herr Djokovic. Wawrinka fick bara med sig 14 poäng i det setet. Totalt överkörd, med andra ord.

Han spelade tack och lov upp sig, så det inte blev en fullständig förnedring, men nära var han aldrig någonsin. Djokovic räddade de fyra breakbollar han hade mot sig i andra set och tappade bara fem game på sin väg mot semifinal: 6-1, 6-4.

Även Roger Federer gjorde en riktigt bra match i sin kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förlorade bara en ynka poäng bakom sin förstaserve i första set och var spelmässigt överlägsen.

Det var han i andra set också men slarvade bort ett servegame vid ställning 4-5. Det var efter en enkel forehandcross, som landade precis utanför sidlinjen och innebar 15-30, som han bjöd in argentinaren i matchen.

Det momentum som del Potro fick med sig var dock minimalt och i tredje set var det fortsatt överläge Federer. Han misslyckades visserligen med att fullborda sitt break i inledningen av setet men öste på och vann sin 14:e match mot världsfemman med solklara 6-3, 4-6, 6-3. Borde faktiskt ha vunnit i raka set, så mycket bättre var han.

I och för sig inte direkt del Potros bästa insats i år. Nej, han var stundtals på samma (låga) nivå som mot Grigor Dimitrov i åttondelsfinalens första set.

Men det förtar inte Federers prestation. Hans klart bästa match i turneringen, och faktiskt en av hans bättre under hela året. Stressade del Potro med enorm variation och var så där självsäker i grundspelet som vi är vana vid att se honom. Framför allt backhandslicen var ett giftigt vapen, eftersom argentinaren har svårt med den låga studs den genererar.

Annars väldigt hög bollstuds i Bercyhallen, vilket ju normalt gynnar del Potro. Därför smart av Federer att nyttja den där slicen flitigt. Dessutom kunde han flytta världsfemman i sidled lite som han ville, eftersom det nästan helt uteslutande var han som dikterade spelet. När del Potro försvarade sig med forehandcross kunde Federer bara kliva fram och avsluta med en rak forehandwinner.

Retligt enkelt. del Potro fick inte heller sin serve att stämma (vann katastrofalt låga 47 procent i förstaserve i tredje set) vilket milt uttryckt är ett viktigt vapen för honom.

Nåväl.

Imponerande revansch för Federer. Men räcker hans spel mot Djokovic i dagens semifinal?

Vi tar en titt på vad dagen har i sitt sköte:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (6)

16-13 till Federer i inbördes möten. Möttes som bekant senast i World Tour Finals förra året, där Djokovic vann finalen i två extremt jämna set.

Faktum är att ingen av dem har lyckats besegra den andra fler än tre gånger i följd de senaste åren: Federer gjorde det 2010 och Djokovic 2011 samt från US Open 2011 till Franska öppna 2012.

Det där spelar dock inte jättestor roll i nuläget. Går inte att säga annat än att Djokovic är i bättre form generellt, men det Federer presterat i Basel förra veckan och Paris den här veckan ligger närmare det spel han bjöd på 2012 än han gjort under den här säsongen.

Federer är en av få spelare som kan krypa under skinnet på Djokovic och rubba hans matchrytm med sin variation. Det beror främst på Federers precision i alla de delar av spelet där han är bättre än Djokovic, men även hans svårlästa serve sätter en av världens bästa returnerare på svåra prov.

Båda kommer vilja styra spelet, men på lite olika sätt. Djokovic vill helst låsa fast Federer i cross court-dueller på backhandsidan och spela långa malande dueller överlag.

Federer å sin sida kommer försöka sätta hög press på Djokovic med en all out attack-strategi och söka sig till nätet för snabba avslut. Försvarsmässigt lär Federer nyttja sin defensiva backhandslice (som mot del Potro) eftersom även Djokovic har bekymmer med den låga bollstudsen, och stoppbollar vid väl valda tillfällen för att tvinga Djokovic att lämna sin comfort zone vid baslinjen.

Tror också att Federer kommer att undvika att serva mot Djokovics backhand, efter serbens backhandreturer är de tveklöst bästa på touren. Fastnar han i cross court-dueller på backhandsidan måste han främst använda slice för att hindra Djokovic från att avsluta poängen med en rak backhandwinner. Gissar att Federer kommer försöka styra spelet mot Djokovics forehand över huvud taget.

Med tanke på hur bra Federer spelade mot del Potro känns inte en skräll som en total omöjlighet, men samtidigt… när Djokovic är så här motiverad och beslutsam, då är han extremt svårstoppad. Fråga bara Wawrinka, eller John Isner (som trots att han vann första set inte lyckades få honom ur balans).

Federer satsar säkert allt på ett kort och hoppas på att vinna första set. Tror det är en förutsättning för att han ska kunna vinna den här matchen, medan Djokovic egentligen bara behöver spela lika bra som mot Wawrinka för att ha ett litet spelmässigt övertag.

Så pass stor är skillnaden i spelstyrka mellan Djokovic och Federer just nu.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Ja, det blev ju en drömlottning för Nadal till slut. Jerzy Janowicz var visserligen en ganska jobbig motståndare i åttondelsfinalen, men avfärdades trots allt i raka set.

Gasquet blev äppelmos i gårdagens kvartsfinal.

Och David Ferrer blir någon sorts fruktpuré i dagens semifinal, kan vi utgå ifrån. Han har sett väldigt stark ut så här långt, Nadal.

Ferrer såg ju bra ut mot Tomás Berdych i sin kvartsfinal, men det var knappast oväntat att han skulle vinna den (4-6, 7-5, 6-3). Trots att Berdych långa stunder var den klart bättre spelaren. Ser ju ofta ut så i matcher mot Ferrer. Oerhört svårbesegrad, spanjoren.

Dock inte för Nadal. Nu är det inte säkert att det blir några utklassningssiffror, Ferrer har en förmåga att få med sig gamen även mot tyngre pjäser, men allt annat än seger i raka set för Nadal får ses som en smärre sensation.

Många bra matcher i går, men den tveklöst hetaste var ju den mellan Rafael Nadal och Jerzy Janowicz.

Blev precis så underhållande som man kan förvänta sig när en motiverad Janowicz står på ena sidan nätet. Hans taktik var lika enkel som sevärd: penetrera spanjorens försvarsmur med missiler från baslinjen och rycka sönder hans matchrytm med de patenterat oförutsägbara stoppbollarna.

Det funkade väldigt bra, inledningsvis. Nadal hade visserligen inga breakbollar mot sig i första set men fick slita för att hålla sin serve. Hade flera gånger 0-30 och 40-40, medan Janowicz gled igenom sina servegame enkelt (slog totalt åtta ess, varav fyra i samma game).

Men ju längre matchen led, desto bättre blev också Nadal på att få bollen i spel i Janowicz servegame. När så polacken darrade lite tog Nadal chansen, bröt och bärgade första set med 7-5.

I andra set bröt han sedan Janowicz omgående och det såg ut att rinna iväg för spanjoren. Han tappade dock sin serve lika snabbt, efter fantastiskt returnerande från polacken.

De följdes åt till 4-4, då Nadal efter lite om och men lyckades bryta till 5-4 och stängde sedan matchen i egen serve.

Tycker att Janowicz hade förtjänat att vinna ett set. Riktigt bra spelade han. Visst, det gick lite inflation i de där stoppbollarna emellanåt, och mot slutet kunde Nadal läsa dem tillräckligt bra för att få ett övertag framme vid nät. Men grundslagen satt där de skulle och han försvarade sig otroligt bra.

Bekymret för honom är att en spelare som Nadal i regel alltid hittar lösningar på de mest vitala problemen – i det här fallet serven. När Nadal började hitta mönstret i Janowicz serve och inte bara få bollen i spel utan dessutom med bra längd och placering, så blev Janowicz osäker.

Tillräckligt osäker för att tvingas slita för att inte bli bruten, och då ökar pressen på att själv fixa ett servegenombrott.

Imponerande att han lyckades hitta den högre nivån i sitt spel när han fann sig i underläge (precis som förra året), som i andra sets andra game. Hade han inte brutit tillbaka där så hade det mycket väl kunnat rinna iväg för Nadal.

Han gjorde också ett riktigt bra returgame när Nadal servade för matchen, men inte tillräckligt bra för att lägga krokben för världsettan.

Janowicz tappar nu sju placeringar på världsrankningen, i och med att han misslyckas med att försvara sin finalplats från förra året, och kommer återfinnas först på plats 21 när listan uppdateras på måndag. Lite trist.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Ln9eDEn8kAo

John Isner har kommit att bli en mardrömsmotståndare för Novak Djokovic. I gårdagens åttondelsfinal var han omutlig i egen serve, räddade 6 av 6 breakbollar och tvingade fram ett tiebreak. Där fixade han två minibreak och tog ledningen med 3-0, bara för att sedan själv tappa serve två gångerom.

3-0 blev 3-3, som blev 6-3 till Isner efter mer slarv från Djokovic. Han reducerade till 6-5, men Isner behövde bara en setboll för att ta ledningen i matchen.

Det kändes dock inte som att Djokovic var riktigt så frustrerad som i Cincinnati tidigare i år. Mer… beslutsam. I andra set gick han ut stenhårt, bärgade två servegenombrott och kvitterade via överlägsna 6-1.

Något rafflande avgörande set bjöds vi aldrig på, eftersom Isner började säcka ihop medan Djokovic gasade på. Två nya break gav världstvåan en promenadseger och en kvartsfinalplats efter det där tuffa första setet: 6-7(5), 6-1, 6-2.

Så, Djokovic fortsätter övertyga. Jäkligt tuff resa mot final för honom dock. Möter Stanislas Wawrinka i dag och troligen Juan Martín del Potro – eller Roger Federer – i morgon. Hua.

* * *

Grigor Dimitrov blev en munsbit för del Potro.

I alla fall när argentinaren började spela tennis.

För vad det han presterade i första set ska kallas… ja, jag vet inte. Bra var det inte i alla fall. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen, serven var inte i närheten av så bra som vi är vana att se den och returnerandet var långt under hans normala nivå.

Men lojheten blev kortvarig. I andra set höjde han sig ett snäpp, vilket räckte för en spelmässig överkörning. Dimitrov hängde visserligen med bra tack vare att han servade så resolut på breakbollar, men del Potro behövde bara förvalta en av de totalt sex breakbollarna för att kvittera till 1-1 i set.

Tredje set flöt på precis som andra. De följdes åt till 4-4, då del Potro tog tillvara på sin enda breakmöjlighet i setet. Servade sedan enkelt hem matchen och en kvartsfinalbiljett: 3-6, 6-3, 6-4.

Välförtjänt seger. Han var liksom den klart bättre spelaren i andra och tredje set, och då spelade ändå Dimitrov lika bra som han gjorde i första set.

* * *

Nicolás Almagro fick visserligen med sig ett break tidigt i första set, men var sedan chanslös mot Stanislas Wawrinka: 6-3, 6-2.

Schweizaren kan, som vanligt, bli giftig mot Djokovic i dagens kvartsfinal.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Q-1CwXCPm6U

Roger Federer övertygade i sin åttondel mot Philipp Kohlschreiber. Spelade överlag inte nämnvärt bättre än mot Kevin Anderson, vilket är bra nog, men framför allt var han som bäst i avgörande lägen.

Räddade tre breakbollar i första set. Om Kohlschreiber fått med sig ett break där hade han troligen vunnit setet, och då hade matchbilden blivit helt annorlunda. Nu plockade i stället Federer fram sina ess ur rockärmen när han verkligen behövde det och tog sig enkelt vidare till kvarten: 6-3, 6-4.

Nu tror jag visserligen fortfarande att del Potro blir för svår för honom, men det ska bli riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma i dag.

* * *

Tomás Berdych slog Milos Raonic i raka set: 7-6(13), 6-4.

Små marginaler i det där galna första setet. De vann nästan lika många poäng i egen serve (70 procent för Raonic, 69 för Berdych). Raonic hade dock tre breakbollar men brände varenda en.

Efter att ha förlorat maratontiebreaket var det som om luften gick ur kanadensaren lite. Servade mycket sämre och blev bruten tidigt i setet.

Nåväl. Kul med en vad det verkar formstark Berdych i kvarten.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Redan torsdag – och åttondelsfinaler i Paris Masters står på dagens program.

Vi tar en titt:

* * *

√ STANISLAS WAWRINKA (8) – NICOLÁS ALMAGRO (13)

5-3 i inbördes möten till Wawrinka men 2-1 till Almagro på hardcourt. Wawrinka har etablerat sig inom topp 10 och sett bra ut hela sommaren, Almagro i gryende form.

Har med andra ord potential att bli ett riktigt intressant möte, det här. Framför allt ett väldigt offensivt sådant. Försvarsmässigt är Wawrinka den smartare spelaren av de båda. Ser framför mig en matchbild där Almagro dikterar spelet, men tror det krävs en del för att spanjoren ska utmanövrera världsåttan i dag.

Wawrinka kommer tjäna på att försöka dra ner tempot och tvinga Almagro i sidled med de där snäva vinklarna som han är så makalöst bra på att hitta, och på så vis tvinga fram misstag från Almagro.

Kan mycket väl bli en tresetare det här, med ett tiebreak eller så. Räknar med att Almagro går ut stenhårt och försöker få med sig första set. Fixar han det är det inte alls omöjligt att han faktiskt vinner. Skrällvarning, alltså.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – GILLES SIMON (17)

4-1 i inbördes möten till Ferrer, men Simon vann deras hittills enda möte på hardcourt (Cincinnati 2011).

Simon brukar ju prestera bra på hemmaplan och gick till semifinal förra året (förlust mot Jerzy Janowicz) efter att ha slagit ut Tomás Berdych i raka set i kvarten.

Blir ju ingen sprakande show det här. Ferrer var väldigt ojämn i sin öppningsmatch mot Lukas Rosol (6-0, 2-6, 6-3) och det här kommer bli en väldigt annorlunda matchbild. Ferrer brukar dock inte ha några större problem med att föra spelet mot counterpunchers som Simon.

Håller Ferrer som favorit, men slänger in en liten skrällvarning på Simon. Hans taktiska spelsinne ska inte underskattas och han brukar som sagt prestera inför sina hemmafans.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – JOHN ISNER (16)

Det står faktiskt bara 3-2 i inbördes möten till Djokovic. Isner vann deras senaste möte, i kvartsfinalen i Cincinnati tidigare i år.

Det här är dock utanför USA, och vi vet ju att det brukar vara en helt annan Isner vi får se när han inte spelar på hemmaplan. Dessutom har Djokovic sett oerhört motiverad ut sedan finalförlusten i US Open, då han ju förlorade sin förstaplats på rankningen till rivalen Rafael Nadal.

Givetvis en tuff lottning och en jobbig åttondel för Djokovic, men jag tror att han får sin revansch i dag. Troligen i raka set, till och med.

* * *

√ ROGER FEDERER (6) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (23)

Bra match av Kohlschreiber mot landsmannen Tommy Haas, men Federer är en annan femma. 7-0 i inbördes möten till schweizaren, som bara förlorat ett set (15-1 i setfacit).

Federer vann i raka set sist de möttes, i Cincinnati tidigare i höstas. Lutar åt att tysken tvingas bokföra sin åttonde raka förlust mot Federer i dag. Världssexan slog Kevin Anderson förhållandevis enkelt i går, utan att prestera på topp.

Nu är visserligen Kohlschreiber en bättre returtagare än Anderson, men tror han kommer få stora problem i Federers serve. Helt enkelt en dålig matchup för honom. Kan mycket väl plocka ett set, men tror Federer tar det här.

Såvida han inte är plufsigt nöjd med att ha kvalificerat sig till World Tour Finals och går på halvfart i dag? Men nej, det kan vi ju inte utgå ifrån. Spelar han som mot Anderson i går ska det räcka för att slå Kohlschreiber, såvida inte tysken gör en felfri match.

* * *

√ RICHARD GASQUET (10) – KEI NISHIKORI (19)

Landsmannen Jo-Wilfried Tsonga är redan borta ur slutspelsracet, vilket faktiskt bara är positivt för Gasquet, som nu kan spela mer avslappnat. Tenderar ju att tappa huvudet när han är stressad, fransmannen.

Ganska bra matchup för Gasquet. 3-0 i inbördes möten och ett psykologiskt övertag. Nu är visserligen Nishikori en skicklig inomhusspelare, men Gasquets grundläggande spelkompetens ska räcka för att vara relativt överlägsen Nishikori.

Japanen är dock långt ifrån chanslös. Tsongas uttåg gav visserligen Gasquet andrum, men än är inte racet över. Han har helt enkelt mer att spela för än Nishikori, som därför kan spela mer chansartat och med mindre marginaler. Får han en bra start kan han mycket väl följa upp sin skräll i tisdags med en likadan i dag.

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – JERZY JANOWICZ (14)

Tuff lottning för Nadal. Han vann visserligen i raka set i Cincinnati, men det är lite annorlunda förutsättningar här. Dels håller Janowicz en annan nivå inomhus, dels vill han så klart följa upp fjolårets succé i sin genombrottsturnering.

Nadal måste ändå hållas som favorit här. Såg stabil ut mot Marcel Granollers i går och är pigg och kry efter att ha vilat under förra veckan (lämnade återbud till Swiss Indoors i Basel).

Janowicz kommer givetvis att göra det oerhört svårt för Nadal. Kanske (förhoppningsvis, för underhållningsvärdet) pressa fram ett tredje set.

Men jag tror att Nadal klarar det här setet. Blir dock inte förvånad om Janowicz skräller. Han har ju gjort det förr…

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (5) – GRIGOR DIMITROV (22)

På papperet en ickematch egentligen, men Dimitrov har överraskat de senaste veckorna. En del Potro i så här bra form ska han dock inte rå på. Borde bli seger i raka set för argentinaren.

För övrigt en sån där typisk match där serven blir helt avgörande. Båda har riktigt bra servar och bygger av naturliga skäl hela sitt spel kring den. Ganska jämbördiga returtagare. Dimitrov är bra på att få bollen i spel (när han inte är överambitiös) men del Potro är bättre på att få ut det mesta av sitt returnerande.

Argentinaren är också kyligare i viktiga lägen och är både tyngre och säkrare i sitt grundspel. En på det hela taget bättre spelare, helt enkelt. Krävs att Dimitrov gör en enastående match om han ska fälla jätten från Tandil.

* * *

TOMÁS BERDYCH (7) – √ MILOS RAONIC (11)

2-0 i inbördes möten till Raonic och Berdych i lite tveksam form. Raonic imponerade visserligen inte i Stockholm Open för två veckor sedan (förlust i raka set mot Benoit Paire i kvartsfinalen) och stod sedan över Basel. Förhoppningsvis var vilan precis vad han behövde, dock.

Håller Raonic som favorit här. Han är extremt jobbig att möta inomhus eftersom han får så hög utdelning i egen serve. Dessutom passar Berdychs monotona spelstil med flacka grundslag honom väldigt bra, eftersom han då har lättare att hitta sin matchrytm.

Högt tempo har liksom generellt aldrig varit ett jättestort problem för Raonic. Det är snarare snabba tempoväxlingar och variation som han har svårt att hantera.

Hoppas på en tresetare, men om Raonics serve sitter där den ska kan han lika gärna ta det här i raka. Som i finalen i Bangkok. Berdych är för begränsad i sitt spel för att komma åt Raonic när han servar så bra.

http://www.youtube.com/watch?v=1wQNeIKS8-c

Vi kan ju börja med att säga att Roger Federer i och med sin tvåsetsseger över Kevin Anderson i går är kvalificerad för World Tour Finals – för tolfte året i rad.

Inte bara ännu en milstolpe utan också en viktig prestation för Federers del.

Matchen då? Var segern övertygande?

Nja. Han servade väldigt bra, Roger. Inte speciellt hårt eller tungt, men välplacerat och smart. Vann 78 procent i förstaserve och 70 procent i andraserve i första set (totalt 21 av 28 poäng i egen serve). Fick med sig ett break i matchens första game och höll sedan avståndet setet ut.

I andra set fick han en flygande start, trots att Anderson spelade upp sig rejält i slutet av första, och gick fram till 5-2. Då svarade schweizaren för sitt tveklöst svagaste servegame för dagen och misslyckades alltså med att serva hem matchen.

Vid 5-4 var det sedan på väg att gå käpprätt åt helvete för honom. 15-40 och momentum låg plötsligt hos Anderson.

Han redde dock ut stormen med ett ess, bland annat.

Det var de mest positiva aspekterna av matchen – att han överlag servade bra och att han höll nerverna i styr när matchen var på väg att glida honom ur händerna.

Men spelmässigt… Han spelade absolut inte dåligt, men fotarbetet var ganska trögt och det blev en del riktigt grova missar. 12 oprovocerade misstag i första set är inte extremt på något vis, men det ska poängteras att Anderson spelade med väldigt stora marginaler. Placerade bollen flera meter innanför linjerna och tryckte sällan till i sina grundslag.

Visserligen ingen dum idé att satsa på snäva vinklar nu när Federer inte är i sitt livs form, men han var helt enkelt för passiv i sitt offensiva spel.

Han servade inte heller överdrivet bra, Anderson, och när han höjde sitt spel i slutet av andra set hade Federer svårt att hänga med. Tycker därför inte att den här segern var speciellt övertygande. Inte mer än att det alltid är positivt att vinna med så klara siffror trots att man inte spelar på topp, i alla fall. (Spela på topp ska han dock inte behöva göra mot en spelare som Anderson inomhus.)

Finns garanterat mer att hämta där – vilket också är positivt.

* * *

Matchen mellan Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez blev en intressant tillställning, trots allt. Lopez tvingades ta en medical timeout redan i första set på grund av smärta i ryggen, men det påverkade honom bara under återstoden av setet – inte hela matchen.

Spelade väldigt smart, Lopez. Mycket variation i slagen och oförutsägbara placeringar. Lyckades få Wawrinka ur balans och utjämna matchen i andra set, men schweizaren var för stark i avgörande: 6-3, 3-6, 6-3.

Kul match, hur som helst.

* * *

Riktigt bra servat av Rafael Nadal. Förlorade bara 12 poäng i egen serve mot Marcel Granollers (vann 86 procent i förstaserve och 65 procent i andraserve). Blev ändå jämnt sett till matchsiffrorna: 7-5, 7-5.

Men den stora prövningen kommer ju som bekant i dag, när han möter Jerzy Janowicz i åttondelen. Det kan bli en riktigt dramatisk match det.

* * *

Juan Martín del Potro hade inga större problem med Marin Cilic: 6-4, 7-6(3). Han är i riktigt bra form nu, del Potro. Han är tveklöst den stora utmanaren både här i Paris och i World Tour Finals nästa vecka.

* * *

Även i övrigt helt planenliga segrar. Philipp Kohlschreibers seger över Tommy Haas var visserligen inte helt väntad, men inte heller överraskande. Brukar bli bra matcher när de båda möts.

* * *

Alla gårdagens resultat: