Det var allt annat än en välspelad match. Ja, det märktes knappt alls att det här faktiskt handlade om en final i en Masters 1000-turnering – möjligtvis med undantag för den övertända publiken.

Första set började som väntat trevande med många fler vunna poäng på missar än på taktik och bra spel.

Så skulle hela matchen komma att se ut.

Novak Djokovic inledde bäst och dominerade första set totalt, precis som han gjort genom hela turneringen. Andy Murray såg vilsen och bortkommen ut, var stundtals övertänd och alldeles för aggressiv, stundtals passiv och visionslös.

Efter 6-1-krossen i första set hände dock något med Djokovic: Han svarade för fler och fler oprovocerad misstag, kom helt fel särskilt i forehand och såg ibland riktigt loj ut. Världsettan gav också utlopp för frustration i oväntade lägen och missade flera chanser att bryta Murrays serve. Märkligt.

Djokovics visade dock återigen prov på en av hans största styrkor: Att alltid kunna skaka av sig missade bollar, förlorade poäng och dåligt genomförda game – och svara för närmast makalösa förvandlingar och vändningar på väldigt kort tid.

Murray, å sin sida, svarade överlag för en riktigt blek insats. Han hade stora problem i egen serve (som jag slog fast var en av nycklarna till att bryta igenom Djokovics försvar), bjöd bort billiga poäng och tappade huvudet helt och hållet i skeenden där han med sin rutin borde ha kunnat plocka enkla pinnar. Han lät ofta Djokovic diktera spelet helt och hållet och föll in i en destruktivt passiv roll.

Av hans ofta överlägsna taktiska spelsinne, defensiva precision och giftigt offensiva slice syntes väldigt lite. I stället försökte Murray till synes slugga sig igenom matchen.

En dålig idé när man möter Novak Djokovic.

Djokovic besitter kunskaper, tyngd och teknisk briljans som gör honom sällsynt stark mot i princip alla spelstilar. Han har en grym serve, världens överlägset bästa backhand, ett fantastiskt fotarbete och är en av de bästa på touren på att returnera servar.

Andy Murray har dock alla motvapen i sin arsenal – vilket han också bevisat i flera matcher mot världsettan, nu senast i Dubai.

Men just i dag var det som att krutet var blött och svärdseggen slö. Att Murray bara spelat tre matcher i turneringar efter dubbla walkovers (Milos Raonic och Rafael Nadal) kan ha påverkat, men en spelare på den här nivån ska ändå vara tillräckligt rutinerad och fit för att åtminstone kunna bjuda på ordentligt motstånd.

Efter insatsen i dag, och framför allt efter Djokovics mediokra andra set (med undantag för tiebreak), känns det inte som att Djokovic vann den här finalen.

Det känns som att Murray förlorade den.

Missförstå mig rätt här; all heder åt Djokovic. Världsettan har sluggat sig igenom turneringen utan att tappa ett enda set. Det råder inga som helst tvivel om vem som är värdig mästare av Miami Masters 2012.

Men Murrays svaga insats lämna mycket övrigt att önska. Man kan inte låta bli att undra hur en final mot Rafael Nadal eller Roger Federer sett ut.

Nu, så här direkt efter matchen, är frågan: Är ”Djokos” andra titel i år en försmak av vad som komma skall – en repris av förra årets totala dominans?

Mer om det senare…

Efter 7-4 i tiebreak vid ställning 6-6 i andra set sluggar Novak Djokovic hem segern över Andy Murray i finalen i Miami Masters 2012. Väldigt märklig match med fruktansvärt många tabbar och felslag. Lite mer utförlig analys inom kort.

Singel, herrar, final:
Novak Djokovic (rank 1) – Andy Murray (4) 6-1, 7-6(4)

Matchen började trevande. Som väntat.

Matchen var jämn i de första gemen. Som väntat.

Men när Novak Djokovic bröt Andy Murrays serve och tog ledningen med 3-1 hände något. Murray blev plötsligt övertänd och osedvanligt aggressiv, för att sedan falla in i en destruktiv visionslös passivitet. Han lät Djokovic diktera spelet helt och hållet – vilket världsettan inte var sen att utnyttja.

Vid ställning 4-1 bröt Djokovic Murrays serve på nytt och servade sedan enkelt hem första set.

Murray måste verkligen step it up om han ska ha en chans i den här matchen.

Fortsätt följa matchen i Twitterflödet till höger, eller på Twitter! #BollarAvStahl

Novak Djokovic blir den förste i matchen att bryta serve och går upp i ledning 3-1 i första set. Andy Murray ser stundtals övertänd och stundtals loj ut. Började riktigt bra men får inte vare sig serven eller returneringen att stämma till 100 procent. Intressant att se om han kan gnaga sig in i den här matchen.

#BollarAvStahl

… till twitterflödet, där matchrapporteringen i huvudsak sker, hittar ni HÄR.

#BollarAvStahl

Snart dags!

Oavsett utgång kan vi så här på förhand konstatera en sak: Det kommer att bli en sanslöst bra match. Det blir det nästan alltid när de här båda herrarna möts.

Andy Murray har en förmåga att alltid prestera på topp mot just Novak Djokovic – något han visat prov på både i Australiska öppna och i Dubai Tennis Championships tidigare i år. I Dubai tryckte han som bekant till världsettan med 2-0 i set (6-2, 7-5), och det är med den prestationen färskt i minnet som Murray kliver ut på banan i dag.

Djokovic har glidit igenom den här turneringen utan att tappa ett enda set och visat att han kan plocka solklara segrar även när han inte presterar på topp. Det är det som är Djokovic styrka – han har en snudd på omänskligt hög lägstanivå, riktigt bra fysik och tourens grymmaste backhand.

Murrays största chans att vinna den här finalen är dels att utnyttja sin giftiga offensiva slice, men framför allt sitt taktiska spelsinne – Djokovic har en tendens att tröttna mentalt i långa bolldueller, vilket uthålliga Murray kan dra till sin fördel.

En annan nyckel för Murray är att spela aggressivt i Djokovics serve – och inte ge bort billiga game i egen serve. Därtill får Murray inte ramla i fällan att slappna av i sitt spel när Djokovic är i underläge – det är då världsettan lägger i den där berömda extraväxeln och kan vända hela gamet/setet/matchen, vilket psykologiskt är så tungt för motståndaren.

Jag har tidigare tippat seger till ”Djoko” och står så klart fast vid det, men skulle inte bli ett dugg förvånad om Murray klubbar hem det här.

Drygt tio minuter till ”nedsläpp” (baxar ogenerat den klassiska hockeytermen här). Om du inte har möjlighet att se matchen kan du följa den här och på Twitter. Mitt twitterflöde hittar du här till höger. Där sker den huvudsakliga matchuppdateringen, skriver lite längre snabbanalyser här.

May the blogg be with you!

Japp, Novak Djokovic tog sig som väntat vidare till final efter en formidabel uppvisning mot Juan Monaco. Efter att ha fullständigt krossat argentinaren med 6-0 i första set spelade Monaco upp sig i andra och tvingade efter hård kamp fram ett tiebreak. Detta sedan han brutit Djokovics serve vid ställning 6-5 – då ”Nole” alltså servade för segern. Inte dåligt det inte.

För andra matchen i rad höll världsettan huvudet kallt och kunde pusta ut efter 7-5 i tiebreak.

Väl kämpat, Monaco.

* * *

Andy Murray fick enkel biljett till finalen tack vare världstvåan Rafael Nadals knäskada. Det är andra gången i turneringen som Murray avancerar efter walkover från motståndaren (Milos Raonic tvingades dra sig ur deras möte i omgång 3).

Positivt eller negativt för britten?

Å en sidan är han mer utvilad än sin finalmotståndare. Å andra sidan har den enkla resan inneburit att världsfyran endast spelat tre matcher under hela turneringen. Samtidigt kliver Djokovic ut på banan med tio raka setsegrar – och som titelförsvarare.

Visst, Murray slog ”Djoko” i två raka set i Dubai tidigare i år. Och han har imponerat så här långt i Miami, på flera sätt. Men segern i Dubai var en annan match, med andra förutsättningar. Det här är en final i en prestigefull 1000-turnering. En sak är garanterad: Djokovic kommer inte att vika ner sig så lätt. Och håller han bara samma höga lägstanivå som vi vant oss vid i den här turneringen måste Murray plocka fram hela sin arsenal och göra en närmast perfekt match för att rubba giganten.

Mitt tips: 2-1 i set till Djokovic.

Tre av de fyra största är vidare till semifinal i Miami Masters. Endast Roger Federer saknas, efter skrällförlusten mot Andy Roddick. Väldigt synd – en semifinal mellan honom och den hittills fläckfria världsettan Novak Djokovic hade varit oerhört intressant.

Djokovic gjorde som väntat sitt jobb i går och fällde världsfemman David Ferrer i två raka set – vilket innebär att ”Nole” vunnit åtta raka set så här långt i turneringen. Imponerande.

Han har sett riktigt stark ut, särskilt i jämförelse med Indian Wells i början av mars, och frågan är om vare sig Rafael Nadal eller Andy Murray rår på honom i finalen.

För den av de två som tar sig vidare till final lär ställas mot just Djokovic. Juan Monaco har gjort en sällsamt skrällbetonad resa hela vägen fram till semifinal i Miami, men att vilt sluggande klå en blek Mardy Fish är inte samma sak som att få kolossen Djokovic på fall. John Isner lyckades med det i Indian Wells – men han har ett taktiskt spelsinne som Monaco saknar.

Monaco är en väldigt fysisk spelare som nästan dumdristigt går in för att vinna varenda boll, och som rör sig upp mot nät oftare än de flesta av dagens spelare. När allt klaffar är han en erkänt giftig spelare som många av toppspelarna ogärna möter (fråga Gaël Monfils och Mardy Fish), men likt talangen Milos Raonic är han inte lika varierad i sitt spel som Djokovic, Federer och Nadal. Hamnar han i obalans har han rysligt svårt att plocka fram en väl fungerande plan b.

I kväll gäller det för Monaco att hela tiden spela på marginalerna och således ta enorma risker för att kunna störa stabile Djokovic.

Mitt tips: 2-0, möjligtvis 2-1, i set till Djokovic.

* * *

Rafael Nadal har svajat betänkligt i sina två senaste matcher – medan Andy Murray visade prov på enorm mental styrka när han vände den oväntat täta matchen mot Janko Tipsarevic. Andy Murray har liksom smugit sig igenom den här turneringen. Kanske för att man dömde ut honom lite på förhand efter fiaskot i Indian Wells.

Jag är dock inte överdrivet orolig för ”Rafa”. Han har alltid en extra växel att lägga i när det verkligen gäller – och det är nu det verkligen gäller. Nadal har aldrig vunnit Miami Masters, och efter tre finalförluster (2005 mot Federer, 2008 mot Nikolai Davydenko och 2011 mot Djokovic) borde han vara grymt motiverad.

Mitt tips: 2-1 i set till Nadal.

* * *

Resultat torsdag:
Djokovic vs. Ferrer 6-2, 7-6(1)
Monaco vs. Fish 6-1, 6-3
Radwanska vs. Bartoli 6-4, 6-2
Sharapova vs. Wozniacki 4-6, 6-2, 6-4

Phew. Nattens kvartsfinaler bjöd på två rysare.

När jag tvingades kasta in handduken runt 22.30 i går kväll låg Andy Murray under med 3-2 i andra set efter att ha förlorat första set med 6-4 i matchen mot Janko Tipsarevic. Kan villigt erkänna att jag vacklade ordentligt då – och förberedde mig mentalt för en total pudel här i bloggen efter mina ”heta” tips.

Samma sak när jag i morse fick se Rafael Nadal först förlora andra set mot Jo-Wilfred Tsonga med 7-5 – för att därefter ligga under med 3-2 i avgörande set. Riktigt nervdaller där, särskilt också som Tsonga spelade riktigt bra medan ”Rafa” stundtals visade prov på den där krampaktigheten som plötsligt slog till i åttondelsfinalen mot Kei Nishikori.

Skönt då att han, efter att ha räddat breakboll vid ställning 5-4, slutligen sluggade sig vidare till semifinal – där han ställs mot just Murray. Blir lite av en Clash of the Titans, där vinnaren sedan har goda chanser att få den förmodade finalisten Novak Djokovic på fall.

Skönt också att mina tips inte gick helt åt fanders. Var ju minst sagt ute och cyklade i matcherna Williams-Radwanska (4-6, 1-6) och Azarenka-Bartoli (3-6, 3-6). Victoria Azarenkas första förlust den här säsongen, för övrigt.

Nu ska jag, förutom att sköta mitt jobb som webbredaktör på Sportbladet, ladda inför den fenomenalt heta kvarten mellan Djokovic och David Ferrer. På återseende!

Resultaten:
Andy Murray – Janko Tipsarevic 4-6, 6-3, 6-4
Rafael Nadal – Jo-Wilfred Tsonga 6-2, 5-7, 6-4
Marion Bartoli – Victoria Azarenka 6-3, 6-3
Agnieszka Radwanska – Venus Williams 6-4, 6-1

Snabbanalys inför dagens sammandrabbningar:

Kei Nishikori (rank 16) – Rafael Nadal (2)
Nadal vinner. Finns inte mycket mer att säga.

Novak Djokovic (1) – Richard Gasquet (17)
Om Gasquet vinner är det mer än en skräll – det är ett mirakel. I ordets rätta bemärkelse. Typ. Det händer inte en vanlig dag på touren. I dag är en sådan dag.

Andy Roddick (31) – Juan Monaco (21)
”A-Rod” borde vara sliten efter dusten med Federer i natt, vilket ger Monaco ett övertag. Det psykologiska övertag Roddick har efter att ha slagit sin store nemesis väger dock lika tungt. Oerhört svårtippat – men jag tror Roddick fixar det här.

Juan Martin Del Potro (11) – David Ferrer (5)
Riktigt intressant möte. Del Potro har gjort en fantastisk resa tillbaka till toppen efter skadan han ådrog sig i slutet av 2009 och har verkligen prickat in formen i år, men man gör nog rätt i att aldrig underskatta Ferrer. Tror ändå Del Potro är tillräckligt sugen på att ta hem den här turneringen för att slugga sig vidare.

Grigor Dimitrov (101) – Janko Tipsarevic (9)
Dimitrov tog sin första pinne mot en topp tio-spelare när han skrällbesegrade Tomas Berdych härom dagen. Chansen är tyvärr väldigt liten att han lyckas göra om den bedriften i dag, mycket på grund av sin orutin på den här nivån. Så: Hur mycket jag än hoppas på en ny skräll håller jag det för osannolikt.

Nicolas Almagro (12) – Mardy Fish (8)
Tungt möte – och om Fish inte fortfarande är grinig över att han konsekvent placeras på grandstand borde han gå segrande ur den här dusten.

Gilles Simon (13) – Andy Murray (4)
Andy Murray har fått extra vila efter Milos Raonics walkover. Bra eller dåligt? Svårt att säga, men det borde innebära att Murray hunnit förbereda sig mentalt på den här matchen. Håller han känslorna i styr borde han kunna avfärda Simon (som han leder över med 8-1 i inbördes möten) utan större bekymmer.

Jo-Wilfred Tsonga (6) – Florian Mayer (19)
Tsonga är en underhållande men något ojämn spelare. Mayer stabil, men inte lika tekniskt skicklig. Är det någon av topp tio-spelarna som ryker i dag så är det Tsonga, tyvärr.

Serena Williams (10) – Caroline Wozniacki (4)
Serena har dundrat fram som en bulldozer i den här turneringen. Behåller hon sin dominans i egen serve är redan halva matchen vunnen.