Turneringarna inför Australiska öppna ångar på. Klimatet har varit betydligt hetare än spelet ute på banorna kan jag säga. En del spelare som klagar på den kväljande värmen i Sydney, i alla fall.
Hur som helst.
Såg matchen mellan Gaël Monfils och (den evige) kvalspelaren Benjamin Becker i Auckland. Monfils övertygade inte alls men tog sig vidare till andra omgången efter en tresetsseger: 6-7(2), 6-3, 6-4.
Spelet klaffade visserligen inte helt och hållet för fransmannen, men däremot drog han ofta på smilbanden. Ett sundhetstecken, efter alla skriverier kring hans långa skadefrånvaro.
Det är i dagsläget helt omöjligt att veta vad Monfils kan åstadkomma eftersom han inte alls hunnit komma i form vare sig fysiskt eller spelmässigt, men att han ser ut att trivas på banan bådar gott.
Matchen mellan Yen-Hsun Lu och Benoit Paire var en ojämn historia, och framför allt mot slutet uppträdde Paire provocerande lojt. När han skulle serva för att hålla sig kvar i matchen vid ställning 5-2 i avgörande set langade han iväg klena stoppbollar och orkade knappt springa. Pinsamt.
6-3, 2-6, 6-2 slutade matchen, hur som haver.
373-rankade Greg Jones stod för dagens skräll, i och med segern över sjätteseedade Jürgen Melzer: 7-6(7), 6-2. 23-åringens första ATP-seger i karriären!
* * *
I Sydney åkte Brisbane-finalisten Grigor Dimitrov ut med huvudet före – förlust mot Fabio Fognini (för övrigt en av tourens mest ojämna spelare) i raka set: 6-3, 6-1. Väldigt svagt efter uppvisningen i Brisbane förra veckan.
Bernard Tomic slog som väntat landsmannen och rivalen Marinko Matosevic: 6-3, 6-4. Tomic är helt enkelt en mycket bättre spelare än Matosevic, och det är skönt att Tomic har fått en så pass bra start på året efter den katastrofala säsongen 2012.
* * *
På damsidan håller Agnieszka Radwanska och Li Na liv i sina förlustfria sviter. Radwanska efter seger över japanska veteranen Kimiko Date-Krumm (6-4, 6-3) och Na efter seger över 81-rankade 22-åringen Ayumi Morita (6-1, 6-0) – Li Na vann matchens åtta sista game och krossen var överstökad på 51 minuter.
Den enda seedade spelaren som åkte på pisk i dag var Caroline Wozniacki, som föll i tre set mot Svetlana Kuznetsova: 7-6(4), 1-6, 6-2. Den tvåfaldiga Grand Slam-vinnaren och forna världstvåan återvände nyligen efter ett sex månader långt skadeuppehåll och var tvungen att spela sig igenom kvalet.
Det är inte utan att man känner ett visst mått av skadeglädje efter Wozniackis ovärdiga behandling av Thomas Johansson (fick i princip läsa i media att han fått sparken som danskans tränare).
Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.
Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.
Sydney Internationel ATP 250, WTA International Sydney, Australien Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka
14-rankadeJohn Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.
Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.
Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.
På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.
Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).
Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).
* * *
Heineken Open ATP 250 Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer
David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.
Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).
Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).
Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.
I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.
* * *
Hobart International WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel
Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.
Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).
Det är inte ofta jag vaknar och går upp före min ettåriga son, men bjuds det på potentiellt högklassig tennis kan den tidiga morgonstunden faktiskt verkligen ha guld i mund.
Grigor Dimitrov har som bekant imponerat ordentligt under turneringen. Andy Murray har bärgat solida segrar, dock utan att övertyga.
Förutsättningarna för att finalen i Brisbane skulle bli åtminstone en smula rafflande fick således anses goda.
Och det började bra – särskilt för Dimitrov. Han höll sin serve blankt i matchens första game, bröt sedan Murray omgående och skaffade sig en 3-0-ledning efter en drömöppning med resolut offensiv och grym träffsäkerhet.
Murrays fötter hade uppenbarligen inte vaknat och han rådde inte på Dimitrov i matchens sju första game. Men då, vid ställning 5-2 till 48-rankade bulgaren, bestämde sig Murray för att på allvar börja försvara sin titel från i fjol.
Han höll sin serve utan större bekymmer och kunde sedan luta sig tillbaka och se en nervös finaldebutant slå bort sig själv totalt när han servade för setet. När Murray sedan räddade setboll vid ställning 6-5 till Dimitrov kändes det som att världstrean inte bara vridit taktpinnen ur 21-åringens hand utan också passat på att daska den i huvudet på honom.
I tiebreak fortsatte Dimitrov att slå bort sig, medan Murray statuerade exempel på varför han är en av världens bästa spelare – så till den milda grad att han inte bjöd Dimitrov på en enda poäng. 7-6(0) och matchen hade helt glidit ur händerna på bulgaren, inför ögonen på svenske tränaren Mikael Tillström.
Starkt då att kunna samla ihop sig på det sätt han gjorde inför andra set. Murray hade visserligen oftare kontroll över bollduellerna än i inledningen av första set, men Dimitrov lät sig inte skrämmas och höll sig till sin spelplan. När han bröt till 4-3 kändes det som att han börjat få vittring igen – men allt hopp om ett avgörande set grusades redan i nästa game, när Murray tog tillvara på sin chans att bryta tillbaka.
Dimitrov hade sedan inte nerverna som krävs för att hålla sig kvar i matchen i egen serve vid ställning 5-4 till Murray och britten kunde lyfta karriärens 25:e titel.
Det som slog mig när jag tittade på den här matchen var att Dimitrov förbättrat många delar av sitt spel, vilket vi redan är medvetna om: serven, returtagandet (inte världsklass direkt, men betydligt bättre än för något år sedan), rörelseschemat. Men taktiskt, nej där är han fortfarande lika valpig som en 16-årig juniorstjärna.
Ett av Dimitrovs mest effektiva vapen den här morgonen visade sig nämligen vara hans backhandslice, och till viss del även forehandslice. Det är en ruggigt bra slice, som han lyckas få ordentlig fart på och som dessutom har en oförutsägbar, låg studs. Murray hade stora bekymmer med att hantera denna slice och slog ofta bort sig när han försökte.
Tror ni att Dimitrov valde att utnyttja detta vapen när han såg hur Murray brottades med att hitta ett effektivt svar? Tror ni att han försökte sig på att mixa upp sitt spel med denna slice för att störa Murrays matchrytm och skapa frustration och passivitet?
Svaret är nej. Han använde den enbart när han befann sig i ett trängt läge. Som en defensiv yxa, alltså. För att mixa upp sitt spel valde han i stället en smärtsamt ineffektiv stoppboll, som Murray nio gånger av tio hann upp (dessutom ofta med en otagbar passering).
Kanske läste han inte Murrays spel tillräckligt bra, kanske såg han inte hur effektiv slicen var, eller kanske ville han bara spela en mer estetiskt tilltalande tennis. Oavsett vilket visar det prov på stora taktiska brister hos Dimitrov. Inte ett dugg unikt för just Dimitrov, det är väldigt vanligt bland unga spelare. Egentligen bara Bernard Tomic och Alexandr Dolgopolov av de unga talangerna som insett värdet av taktisk slughet.
Grigor Dimitrov är onekligen en fröjd att titta på, han har en blixtrande offensiv med en vacker mjuk sving och makalös enhandsbackhand, och mycket i hans rörelseschema påminner om en viss Roger Federer. Okej, han borde verkligen jobba på sin balans apropå rörelseschemat, men för att kunna nå de riktigt höga höjderna är det tveklöst de strategiska kunskaperna som måste vässas.
För när man möter en så otroligt bollsäker defensiv specialist som Andy Murray, som dessutom har ett spelsinne utöver det vanliga, räcker det sällan med en blixtrande offensiv. Marginalerna är för små och man vinner alldeles för få enkla poäng. Att Murray slog sju servess och Dimitrov bara tre, samt vann 72 procent av sina förstaservar mot Dimitrovs 63 procent, säger ganska mycket om hur tuff en så pass bra returtagare som Murray är att möta för en offensiv spelare som i mångt och mycket förlitar sig på sin serve.
Samtidigt var det här Dimitrovs första ATP-final, så turneringen får på det hela taget betraktas som en enorm framgång för 21-åringen. Hoppas bara att han kan höja sig ytterligare under säsongen, för det är nog inte bara jag som vill se honom blomma ut i sin fulla prakt snart (äntligen!).
En gnutta nervositet, en smula osportslighet, en matsked frustration och en näve kämpaglöd – kryddat med stundtals mästerlig tennis.
Ja, det var en hel del ingredienser i dagens finalsoppa i Doha. Vissa av dem riktigt välsmakande.
Nikolaj Davydenko började bäst, som väntat, och körde mer eller mindre över Richard Gasquet med sina hårda, millimeterprecisa grundslag och offensiva aggressivitet i första set.
Världstian kröp längre och längre bakom baslinjen, precis som David Ferrer i semifinalen. Vad annat kan man göra när en Davydenko som i trans står och matar missil efter missil från andra sidan nätet?
När han dessutom visar prov på sina utsökta defensiva kvaliteter och räddar breakboll vid ställning 5-3 kan man tänka sig hur självförtroendet hos motståndaren bara störtdyker och självdör. Spelar ju ingen roll vad man hittar på – 44-rankade veteranen tycks ha ett svar på allt.
Än mörkare såg det ut för fransmannen när Davydenko fixade ett servegenombrott till 3-2 i andra set efter att själv ha räddat tre breakbollar, och sedan håller sin serve till 4-2.
Hans 43:e vunna servegame på raken i Doha.
Mer än så skulle det inte bli.
För vid ställning 4-3 smyger sig nervositeten in under Davydenkos skinn. Han vet att han bara behöver hålla sin serve två gånger till för att bärga sin 22:a titel i karriären. Han vet också att Gasquet trots utebliven framgång dittills i matchen varit sin ursprungsplan trogen och lyckats förlänga gamen med stabil, om än alldeles för passiv, defensiv.
Det är slitsamt att spela så aggressivt som Davydenko, att ta bollen så extremt tidigt och mata på med slag efter slag, det ena hårdare än det andra. Dessutom rysligt svårt. Marginalerna är otroligt små, och börjar man darra bara lite lite på manschetten så kan hela korthuset rasa.
Det märktes att Davydenko vid sidan av nervositeten dessutom började bli trött, i takt med att duellerna blev längre och längre. När han sedan vann en sanslöst välspelad maratonduell visade sig poängen bli dyrköpt – bensinen var slut, han orkade inte ladda om på så kort tid och blev bruten för första gången i turneringen.
I det oerhört viktiga tiebreak som följde var Gasquet den kyligare och kunde utjämna med 7-4, efter två brända setbollar.
I det här läget hade momentum svängt rejält och det var Gasquet som var den klart hetare av de båda i inledningen av tredje set. Davydenko tvingades rädda två breakbollar redan i sitt första servegame och tog sedan en skadetimeout, som varade i knappt tio minuter.
Aningen osportsligt skulle jag vilja påstå, eftersom det inte syntes några tecken alls på den där ”skadan” när han väl kom ut ur omklädningsrummet. Kändes snarare som ett sätt att få en välbehövlig vilopaus och på så vis kunna hålla sig kvar i gamet och matchen. Skulle inte vara första gången Davydenko gör så, om det nu inte verkligen var en skada han kände av.
Nåväl.
Trots att han kom ut med förnyad energi spelade Davydenko på sparlåga, medan Gasquet bara såg starkare och starkare ut efter varje duell. Världstian lyckades visserligen inte bärga ett servegenombrott i det där första gamet, men tog tillvara på nästa läge och lyckades därefter skaffa sig andrum i form av ett dubbelbreak – och dessutom chansen att själv serva hem titeln vid ställning 5-2.
Den missade han efter svagt servande, förmodligen på grund av nervositet, men bröt sedan ryssen igen och säkrade på så vis sin åttonde buckla i karriären.
Gasquet och hans coach Riccardo Piatti har pratat mycket om världstians förbättrade fysik, att han har legat i stenhård träning under säsongsuppehållet för att öka sin uthållighet. I slutänden kändes det som att det var just uthålligheten som var nyckeln till Gasquets seger – plus den enorma kampviljan, som inte direkt varit hans signum genom åren.
Davydenko var den klart bättre spelaren under matchens två första set. Han dikterade tempot och hade kontroll över i princip hela matchbilden, och pressade tillbaka Gasquet långt bakom baslinjen.
Gasquets hårt toppade och ofta tempofattiga svar på Davydenkos missiler kändes till en början hopplöst ineffektiva, men ju längre matchen led desto mer djup och styrka fick slagen. Det var liksom hans taktik att simma runt där bak i kulisserna, bara hålla bollen i spel så länge som möjligt och låta Davydenko trötta ut och nöta ner sig själv. Briljant, i all sin enkelhet. Lätt att säga i efterhand kanske eftersom det funkade, men att det över huvud taget funkade är imponerande i sig.
Han visade förvisso tecken på frustration vid flera tillfällen, men aldrig mer än att han måste ha varit övertygad om att han kunde gräva sig ur det där underläget.
Med lite hjälp från Davydenko, dock.
För det är trots allt väldigt svårt att inte reflektera över vad som hade hänt om Gasquet inte fixat det där servegenombrottet till 4-4 i andra set. Om Davydenko orkat stå emot pressen och hålla huvudet kallt. Om han inte börjat tänka på hur nära han var att vinna.
För visst var det en mental kollaps och en snöplig förlust, inget snack om saken.
Blir hur som helst oerhört intressant att se vad dessa båda herrar kan åstadkomma i Australiska öppna senare i januari. Om Davydenko viker ner sig så här i en tresetare i en 250-turnering kan han få det förbaskat tufft Down Under, men kan han spela så här bra där så har han goda chanser att sprattla till och göra ett fint Grand Slam-avtryck innan det är dags att lägga av.
Om Gasquets självförtroende höjs ett par snäpp efter den här arbetsinsatsen kan han ställa till med en och annan skräll i Melbourne. Vore onekligen kul om han äntligen bestämt sig för att ta tillvara på sin talang nu.
Under finalens gång meddelades förresten att Gasquet drar sig ur 250-turneringen i Sydney nästa vecka ”av personliga skäl”. Ytterst märkligt. Även landsmannen Jo-Wilfried Tsonga missar turneringen, på grund av en lårskada han ådrog sig under Hopman Cup i går. Synd.
* * *
Serena Williams mosade 36-rankade Anastasia Pavlychenkova i damernas final i Brisbane: 6-2, 6-1. Spektaklet var över på 51 minuter.
Är någon förvånad?
Underbart att se Serena i så grym form inför Australiska öppna, så klart.
* * *
Världsfyran Agnieszka Radwanska bärgade sin elfte titel i karriären efter finalseger över Yanina Wickmayer i Auckland: 6-4, 6-4.
Toppseedade Radwanska gick igenom turneringen utan att tappa set.
* * *
Världssjuan Li Na vann sin sjunde titel i karriären, och blott andra på hemmaplan i Kina, efter en finalrysare mot 28-rankade Klara Zakopalova i Shenzhen: 6-3, 1-6, 7-5.
* * *
Kei Nishikori låg under med 4-6, 0-2 när han valde att bryta semifinalen mot Andy Murray i Brisbane på grund av en knäskada. Troligen samma skada som hämmat honom sedan segern i Japan Open i höstas.
Trist för Nishikori. Hoppas att han får ordning på sin bräckliga kropp snart. Helst lagom till Australiska öppna.
I finalen möter Murray talangen GrigorDimitrov, som kämpade ner Marcos Baghdatis i tre set: 6-4, 5-7, 7-6(5). Bulgaren slog tolv servess och vann 79 procent av poängen i sin förstaserve. Väldigt imponerande. Hoppas att han inte klappar ihop av pressen i morgon – det är trots allt hans första ATP-final i karriären.
* * *
Janko Tipsarevic lyckades efter lite om och men slå Aljaz Bedene i Chennai: 4-6, 6-2, 6-2. I finalen möter han 80-rankade Roberto Bautista Agut, som slog Benoit Paire i sin semifinal: 3-6, 6-1, 6-4. Spanjorens första ATP-final i karriären.
Har finfint finalfacit på Challenger- och Future-nivå (tolv segrar och bara en förlust). Nio av dem totalt 13 finalerna har dock varit i hemlandet Spanien. Och en ATP-final mot världens nionde högst rankade spelare är jämförelsevis en aning annorlunda…
Jag trodde att vi hade sett det sista av ”den riktiga” Nikolaj Davydenko.
Efter de senaste årens ras på rankningen, och efter ett snudd på helt katastrofalt 2012, kunde jag inte se annat än att mörkret verkligen hopat sig runt hans karriär.
Men i Doha visade han att han fortfarande kan spela tennis – och som han kan spela tennis, må jag säga.
Okej, låt oss nu stanna upp en stund och granska omständigheterna en aning: det är en 250-turnering med blott två topp 10-spelare i startfältet (David Ferrer och Richard Gasquet), dessutom årets första vilket innebär att formen inte är vässad och så vidare.
Det är i sig alltså inte direkt världsomvälvande att en veteran sluggar sig vidare hela vägen till en final i en sådan turnering. Men mot världsfemman Ferrer i dag var faktiskt Davydenko rysligt bra.
Han hade en helt otrolig bollträff och bara matade välriktade, hårda slag som borrade sig djupt ner i Ferrers planhalva. Han tog bollen extremt tidigt men hade ändå nästan hela tiden den där makalösa bollträffen och full precision. Sanslöst.
Han lyckades dessutom krypa in under skinnet på Ferrer, som stundtals såg skärrad ut och inte riktigt visste hur han skulle hantera bombardemanget – vilket inte vill säga lite, eftersom det är väldigt svårt att få världsfemman ur balans på det sättet.
Man satt liksom och väntade på att Davydenko skulle börja svikta, för inte kan han väl fortsätta spela så där svårt och ändå hela tiden precis innanför marginalerna? Ja, så tänkte man. Eller i alla fall jag. Det var ju så länge sedan man såg honom spela så bra.
Men Davydenko bjöd inte bara på glimtar av sitt forna jag utan visade varför han för bara drygt tre år sedan var världstrea – och höll hela vägen in i mål. 6-2, 6-3. Ridå Ferrer.
Riktigt imponerande.
Och hans finalmotståndare Richard Gasquet imponerade även han. Världstian hade visserligen lite större bekymmer i sin match mot 153-rankade Daniel Brands, men var helt omutlig i egen serve och vann med 7-5, 7-5, mer komfortabelt än siffrorna skvallrar om.
Brands kanske inte är speciellt skräckinjagande om man enbart ser till rankning, men han har en bra serve, tyngd i sin forehand, grym räckvidd framme vid nät och dessutom förmågan att kunna läsa sin motståndare som en öppen bok. Han har dessutom erfarenhet av att göra livet surt för toppspelare – som för då åttondeseedade Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna 2010 (Tsonga vann en jämn femsetare i första omgången).
Han lyckades flera gånger bolla ut Gasquet (alltid då i egen serve) men var en smula övertänd och svarade för en hel del enkla misstag. Märktes också tydligt att han inte hade något svar när Gasquet väl lade in sin extraväxel och bärgade matchens två enda servegenombrott. Lite synd, för ett tiebreak hade kunnat bli rätt så nagelbitande.
Noterade för övrigt att Brands i åtta fall av tio placerade bollen snävt mot Gasquets forehand när han servade i deuce court (höger serveruta). Trots enformigheten hade Gasquet stora problem med just den serven och Brands vann ofta poängen efter bara två-tre slag. Något Gasquet behöver fundera på inför finalen mot Davydenko – kan vara läge att försöka hitta på något annorlunda med forehandreturen.
Kan också nämna att matchen hade en distinkt doft av utrotningshotat old school-spel, komplett med serve & volley och winners efter två-tre slag. Inte alltid överdrivet underhållande, men det var kul att se Gasquet i så bra form.
Det bådar också gott inför finalen. Lär bli en riktigt sevärd match.
Vem som vinner?
Efter Davydenkos uppvisning är jag beredd att satsa mina slantar på honom, men det självförtroende som Gasquet byggde upp efter den där galna vändningen mot Grega Zemlja (läs mer här) ska inte underskattas. När fransmannen väl kommer på att han faktiskt kan vinna även de tuffare matcherna kan han bli svårslagen.
Davydenko är dock en bättre returtagare än Brands, och det kommer förmodligen fälla avgörandet i morgon. Nu har visserligen inte Davydenko världens bästa serve, men efter dagens två semifinaler ligger det närmare tillhands att tro att ryssen svarar för fler servegenombrott än Gasquet, som fortfarande har en del att jobba på i det avseendet.
Om Davydenko spelar lika bra som i dag kommer Gasquet få det hett om öronen, minst sagt.
* * *
Andy Murray gjorde en godkänd insats mot 43-rankade Denis Istomin i Brisbane och vann i raka set: 6-4, 7-6(3).
Istomin är en i grunden bra spelare som förmodligen skulle kunna klättra över topp 30-strecket om han vässade sin serve och spelade lite smartare.
Han är ganska långsam och håller väl inte världsklass när det gäller att diktera tempo, men han är bra på att hålla i bollen och tvingar ofta fram situationer där han i ett trängt läge kan avgöra med en rak backhand eller forehand. Man får känslan av att han gärna lurar motståndaren att kliva innanför baslinjen och smacka på med en potentiell winner – bara för att kunna svara med en otagbar passering.
På det hela taget bygger han ofta upp sin poäng på ett sätt som är tänkt att avslutas med just en rak backhand eller forehand. Svåra slag, alltså. Det är ganska lätt att läsa och resulterar också i en del missar.
Tycker hur som helst att han servade ganska bra i dag, särskilt i andra set. Murray var betydligt mer alert än mot John Millman härom dagen, men svor och gormade en hel del efter ramträffar och enkla misstag. Lät vid några tillfällen som att han klagade på sin racket.
Jag är personligen rysligt trött på det där beteendet. När han liksom går som en säck potatis från den ena serverutan till den andra efter en dålig retur, det känns respektlöst mot motståndaren. Osportsligt. Hade hoppats på att Ivan Lendl skulle få honom att lägga av med det där helt och hållet, men det är väl ett uppdrag svårare än att bärga en Grand Slam…
Nåväl. Hoppas han hittar formen inför semifinalen mot Kei Nishikori, för japanen har ångat på bra i Brisbane. Slog Alexandr Dolgopolov i raka set: 6-4, 7-6(3) i sin kvartsfinal. Har inte sett matchen än på grund av tidsskillnaden, men tänkte studera den i efterhand.
* * *
Grigor Dimitrov fortsätter imponera i säsongsinledningen. Forne världsåttan Jürgen Melzer avfärdades enkelt: 6-3, 6-2. I semifinalen möter ”Baby Federer” Marcos Baghdatis, som inte ett dugg oväntat slog Gilles Simon: 6-3, 6-4.
Baghdatis känns inte som ett omöjligt uppdrag för Dimitrov, men han är samtidigt den klart mest rutinerade spelaren bulgaren hittills stött på i den här turneringen. Visserligen första gången Baghdatis tar sig förbi kvarten i Brisbane, men han är alltid en jobbig motståndare att möta.
Vill gärna tro att Dimitrovs uppenbart goda form och höga självförtroende ska räcka hela vägen till final, men är inte helt övertygad. Magkänslan säger 55-45 på Baghdatis.
* * *
80-rankade Roberto Bautista Agut stod för dagens skräll, när han skickade ut toppseedade Tomás Berdych ur Chennai Open:7-5, 2-6, 6-3.
Inte jätteförvånande. Berdych tenderar att klappa ihop så där i mindre turneringar och har väl inte riktigt vaknat till liv än efter säsongsuppehållet.
Men ändå. Bautista Agut vann totalt tre ATP-matcher (kvalmatcher inte inkluderade) under hela säsongen 2012 – två av de segrarna kom i samma turnering (S:t Petersburg, mot 64-rankade Yen Hsun-Lu och 160-rankade Teymuraz Gabashvili). Det är bara för dåligt av Berdych att förlora en sådan match, helt enkelt.
Även tredjeseedade Marin Cilic föll i en tresetare mot framtidslöftet BenoitPaire: 6-4, 1-6, 7-5.
Likaså Stanislas Wawrinka, mot 86-rankade Aljaz Bedene. Men det hade jag faktiskt på känn – Bedene har sett riktigt bra ut i Chennai och man vet sällan vad man får av Wawrinka när han kliver ut på banan. Magi ena dagen och idel ramträffar nästa.
Tror Bedene kan bjuda Janko Tipsarevic (som slog Go Soeda enkelt: 6-2, 6-4) på en ordentligt match i semifinalen. Han mäktar nog inte med en till skräll, för Tipsarevic har sett riktigt bra ut hittills, men han kommer säkerligen att falla med flaggan i topp. Okej, vi ska väl inte räkna ut honom fullständigt, men det känns som att han skulle behöva en hel del hjälp av Tipsarevic själv, i form av en kollaps av något slag, och en sådan har jag svårt att skönja i spåkulan.
Den andra semifinalen borde Paire rimligtvis vinna, om han inte får för sig att klappa ihop mentalt. Vore inte första gången i så fall. Men nej, jag väljer att tro på Paire. Kan bli en kul final mellan honom och Tipsy.
* * *
Vi blev tyvärr snuvade på en semifinal mellan Serena Williams och Victoria Azarenka i Brisbane. Azarenka lämnade walkover på grund av skada i stortån.
Jag vet inte vad ni säger, men det där låter ju som ett svepskäl av rang. Vågar hon inte möta Williams? Man börjar undra, helt klart. Hypokondrikern Azarenka är inte den som drar sig för att hitta på skador i tid och otid.
Okej, det kanske är sant det hon säger, vi ska inte slå fast något här. Tycker bara att den där skadan kommer så ”lägligt”, om ni förstår vad jag menar.
Williams möter hur som helst Anastasia Pavlychenkova, som satte stopp för lucky losern Lesia Tsurenko (4-6, 6-1, 6-2), i finalen.
Kanske hinner Williams tappa formen en aning på grund av den extra vilodagen? Inte särskilt troligt, men det vore ju kul om det inte blev ännu en promenadseger för världstrean.
* * *
Alla dagens resultat (med tryckfelsnisse – Paire slog som sagt Cilic och den ena Chennai Open ska vara Qatar Open):
Turneringen, som ägs och arrangeras av Novak Djokovic och hans familj, har inte lyckats locka toppspelare och stora sponsorer inför årets upplaga. Förra året avstod Djokovic själv att delta i 250-turneringen av personliga skäl.
– Ett av de svåraste besluten i min karriär, kommenterade världsettan avhoppet.
Familjen Djokovics företag Family Sport menar att man ”tagit det mest rationella beslutet under omständigheterna”.
Redan i maj, innan 2012 års upplaga av Serbia Open hunnit spelas klart, började rykten om att familjen Djokovic planerade att sälja turneringen florera. Detta efter att Novaks morbror Goran Djokovic avgått som vd.
– Vi kommer inte att sälja i dagsläget. Vi är väldigt stolta över turneringen och har i huvudsak fått positiv respons, men den kräver mycket tid och energi från mig och min familj. Vi får se vad som händer, hävdade Novak då.
Serbia Open, som var Serbiens enda ATP-turneringen, skulle ha spelats mellan 29 april och 5 maj. Turneringen arrangerades första gången 2009 och har nu köpts tillbaka av ATP.
Om det har hänt något värt att prata om under tennisdagen?
Jo, det får man ju säga att det har.
Vi börjar med GrigorDimitrov, som piskade Milos Raonic i raka set i Brisbane: 6-3, 6-4. Värt att notera är att Raonic inte vann en enda poäng i Dimitrovs förstaserve. Dimitrov bärgade alltså 26 av 26 möjliga poäng. Lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller Raonics returtagande, om man säger så.
Annars tycker jag inte att man ska dra på för stora växlar efter den här matchen. Dimitrov verkar ha fått en välbehövlig boost av att ansluta sig till svenska tennisakademien Good to Great (som drivs av svenska ex-proffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström) och stärkte sitt självförtroendekapital ytterligare i och med segern över Brian Baker i tisdags.
Det här var säsongens första match för andraseedade Raonic, så förhoppningsvis har han betydligt mer imponerande spel att visa upp under året.
* * *
Andy Murray svajade ordentligt mot 199-rankade hemmahoppet John Millman. Efter att ha blivit totalt överkörd i första set ryckte visserligen Millman upp sig och började spela på toppen av sin förmåga, men att Murray tappade andra set får till stor del tillskrivas Murray själv.
Millman satte väldigt hög press på Murray, hade bra djup på sina slag och dessutom ett rätt ordentligt bett i sin backhand – medan världstrean stundtals såg ut att vara totalt likgiltig inför matchen och dess resultat. Trots att han backade tillbaka, till sin ”comfort zone” någon meter från baslinjen, så kunde han inte för sitt liv hitta rytmen i sitt spel och tappade sin serve två gånger.
Trots att Millman brände två setbollar i egen serve utjämnade han slutligen, men kunde sedan inte hålla jämna steg med Murray när skotten lade i en högre växel i avgörande set.
Murray stapplar således vidare till kvartsfinalen med inte särskilt imponerande 6-1, 5-7, 6-3. Där möter han Denis Istomin, som slog ut Martin Klizan i tisdags och forne världsettan och hemmafavoriten Lleyton Hewitt i dag: 7-5, 7-5.
Inte helt olikt Istomin att leverera under säsongsinledningen. Tog sig till kvartsfinal i Brisbane även förra året, fast då efter walkover från Tommy Haas i åttondelen. I Sydney gick han hela vägen till semifinal, där han föll mot Jarkko Nieminen (som sedan vann turneringen).
* * *
Sloane Stephens gjorde en beundransvärd insats mot Serena Williams i Brisbane, men föll ändå i raka set: 6-4, 6-3.
– Hon pressade mig definitivt. Jag har alltid sagt att hon är en bra spelare. Hon är väldigt lugn, något jag aldrig varit under hela min karriär. Det visar på stor mognad, berömmer Williams efter matchen.
I semifinalen möter Williams rivalen Victoria Azarenka, som fullkomligt mosade Ksenia Pervak: 6-1, 6-0 efter drygt en timmes spel.
Det blir trettonde mötet mellan världsettan och världstrean. Williams leder med 11-1. Ökar hon på de siffrorna till 12-1, eller mäktar Azarenka med en reducering?
* * *
I den andra semifinalen möts två skrällspelare: 136-rankade lucky losern Lesia Tsurenko, som ersatte skadade Maria Sjarapova, och 36-rankade Anastasia Pavlychenkova. Pavlychenkova följde upp sin åttondelsseger över Petra Kvitová med att besegra fjärdeseedade Angelique Kerber i kvarten: 7-6(3), 7-6(3).
Tsurenko är klar för sin första WTA-semifinal i karriären.
– Jag kanske kände lite press i går när jag klev ut på banan, men det var allt. När det var över så kände jag ingen press längre. Jag bara njuter av allt just nu, säger lucky losern.
* * *
153-rankade Daniel Brands slog ut fjolårsfinalisten Gaël Monfils i raka set: 6-1, 7-5. Ser man enbart till kapacitet är det givetvis en skräll, men förlusten är inte alls förvånande med tanke på Monfils skadehistoria.
Tycker att han ska vara nöjd med en kvartsfinalplats och försöka hålla fast vid den positiva attityd han visade upp ute på banan mot Philipp Kohlschreiber i åttondelen och Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen.
* * *
Noterade förresten Novak Djokovics förlust mot Bernard Tomic i förrgår, men fäste ingen större vikt vid den. Hopman Cup är en väldigt rolig turnering att titta på, men den har helt enkelt inte samma nerv som pågående ATP- och WTA-turneringar eftersom den inte distribuerar några rankningspoäng.
Djokovics nederlag känns därför som något av en axelryckning, trots att den kommer så tätt inpå Australiska öppna. Som individ kan han liksom kosta på sig det, eftersom inga poäng och, i ärlighetens namn, inte överdrivet mycket prestige står på spel. Att det däremot smärtar hans serbiska själ att äventyra kollektivet i en sådan turnering är en helt annan sak.
* * *
14-rankade John Isner drar sig för övrigt ur Hopman Cup på grund av knäskada, vilket grusar USA:s chanser att nå final. Isners knä lindades under hans förlustmatch mot Jo-Wilfried Tsonga (6-3, 6-2) i dag och amerikanen sade efter matchen att han plågas av ”en liten inflammation”.
Blir intressant att se om han får ordning på knäet lagom till Australiska öppna, där han har 90 poäng (nådde tredjerundan 2012) att försvara.
Vi har nästan kommit halvvägs in i säsongens första tävlingsvecka, så låt oss summera vad som hänt (och händer) hittills:
* * *
Sverigeettan Sofia Arvidsson svarade för årets första riktiga skräll när hon slog ut världsnian Samantha Stosur i raka set i Brisbane: 7-6(4), 7-5. 41-rankade Arvidssons sjunde seger över en topp 10-spelare.
– Jag var bara exalterad över att få spela kvällsmatchen mot Sam på den här banan. Min första dag här tränade jag inne på arenan och sa ”oj, hoppas jag får spela en match här”. Så det var trevligt, säger ödmjuka Arvidsson efter skrällsegern.
Det tog tyvärr stopp i nästa omgång, mot stjärnskottet Sloane Stephens. 38-rankade 19-åringen vann övertygande: 6-3, 6-4.
– Jag tog en riktigt lång paus efter US Open, för att få ordning på min kropp. Jag hade problem med magmusklerna. Dagen före jag skulle spela mot (Ana) Ivanovic, eller kanske dagen efter det, så började muskeln blöda och svullna upp. Min mage buktade ute på banan och det såg hemskt ut. Jag kunde inte serva, kunde inte göra någonting. Jag gjorde bra ifrån mig som kämpade mig igenom det så gott jag kunde, säger hon.
– Jag blev äntligen frisk igen ungefär sju veckor efter US Open. Ingen fysisk aktivitet alls. Jag bara njöt av mitt liv, gjorde ungdomsgrejer, hoppades att jag skulle bli bättre och kunna komma hit och spela bra. Jag har spelat två riktigt bra matcher hittills, så förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba på.
I kvartsfinalen möter hon idolen och vännen Serena Williams – som har vunnit 14 raka och 33 av sina 34 senaste matcher.
– Jag älskar henne. Hon har självklart varit en stor influens under min tenniskarriär. Jag ser fram emot att möta henne, jag tror det blir kul. Men om man går ut på banan och tror att den andra personen är bättre så har man redan förlorat. Man måste tänka på vad man ska göra och fokusera på sig själv. Även om jag går ut och förlorar, bara bombar och inte vinner ett enda game, så har jag åtminstone gjort det rätta för mig. Det är inte en förlust, menar Stephens.
* * *
Även världsettan Victoria Azarenka och fjärdeseedade Angelique Kerber är klara för kvartsfinal, efter segrar över Sabine Lisicki (6-3, 6-3) respektive Monica Puig (3-6, 6-4, 7-6).
Puigs 6-2, 6-3-seger över wildcard-spelaren Olivia Rogowska var hennes första WTA-match i karriären.
– Jag kände inte till henne innan, men jag är övertygad om att hon är en framtidsspelare för hon slår bollen så djupt och så hårt, och rör sig bra. Jag är säker på att hon slår sig in på topp 50 snart, berömmer Kerber.
I kvartsfinalen möter Azarenka kvalspelaren Ksenia Pervak, som slog ut Caroline Wozniacki i första omgången. Kerber möter Anastasia Pavlysjenkova.
I den sista kvartsfinalen möts skadade Maria Sjarapovas ersättare Lesia Tsurenko och 32-rankade Daniela Hantuchová.
* * *
På herrarnas sida åkte framtidshoppen Martin Klizan, Andreij Kuznetsov, Steve Johnson och Ryan Harrison ut med huvudena före (Kuznetsov och Johnson redan i kvalomgången, Klizan och Harrison i huvudturneringens första omgång). Liten bummer, om man säger så.
David Goffin och Grigor Dimitrov levererade dock: Goffin slog ut hemmahoppet Matthew Ebden i raka set (6-2, 6-2) och Dimitrov kämpade ner Brian Baker (6-3, 7-6). Dimitrov möter mammutservaren Milos Raonic i åttondelsfinalen. En mycket mycket intressant match som inte bör missas. Ja, om man pallar att gå upp mitt i natten alltså. Matchen före börjar 11.30 lokal tid, det vill säga 02.30 svensk tid…
Goffin möter Jürgen Melzer i sin åttondel, och Lleyton Hewitt möter Denis Istomin (som slog ut Klizan). Även det sevärda matcher.
I övrigt har vi inte bjudits på några stora skrällar. Kei Nishikori, Alexandr Dolgopolov, Gilles Simon och Marcos Baghdatis är klara för kvartsfinal (Nishikori möter Dolgopolov, Simon möter Baghdatis).
Andy Murray spelar sin första match i turneringen någon gång under eftermiddagen i morgon, svensk tid. Möter 199-rankade kvalspelaren John Millman.
* * *
Även 73-rankade Johanna Larsson har öppnat säsongen starkt. Svensken är klar för kvartsfinal i Auckland efter segrar över 93-rankade Misaki Doi i första omgången (4-6, 6-3, 6-2) och 18-rankade Julia Görges i andra omgången (7-5, 6-7, 6-3).
Görges var upp ett break tidigt i tredje set men Larsson kämpade sig tillbaka, och efter ett gäng stenhårda och långa games lyckades hon stänga matchen mot den andraseedade sluggern efter drygt två och en halv timmes spel.
– Jag hade faktiskt aldrig vunnit en match under Australienturnén förut, så att gå till kvartsfinal betyder mycket för mig. Jag hade min strategi klar före matchen och jag tycker att jag höll mig till den genom hela matchen, slog några bra slag från baslinjen och slogs om varje poäng. Det känns väldigt speciellt, säger Larsson, som hade 0-6 i facit i WTA-matcher under den australiska säsongen inför mötet med Görges.
* * *
Gaël Monfils, som äntligen återvänt efter skadan som spolierade hans säsong (spelade inte en enda match efter förlusten mot Patrik Rosenholm i Stockholm Open, till exempel), ångar på i Doha. Slog 1,851(!)-rankade hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i raka set (6-0, 6-3) och besegrade därefter tredjeseedade Philipp Kohlschreiber i åttondelsfinalen: 6-4, 2-6, 6-4.
Otroligt kul att se Monfils in action igen. Segern över Kohlschreiber är ett tydligt kvitto på att han fortfarande håller enormt hög klass, de långa skadeuppehållen till trots.
Hoppas det här håller i sig. Vill verkligen se Monfils bli åtminstone delar av sitt forna jag igen under 2013.
* * *
David Ferrer hade oväntat svårt mot Dustin Brown i sin öppningsmatch men vann till slut i tre set: 5-7, 6-3, 6-2. Spelar i skrivande stund sin åttondelsfinal mot Tobias Kamke.
* * *
Richard Gasquet svarade för årets vändning när han kämpade ner 55-rankade slovenen Grega Zemlja – efter att ha legat under med 5-2 i avgörande set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-7(7), 6-4, 7-6(3).
* * *
Andraseedade Janko Tipsarevic, Stanislas Wawrinka, Go Soeda och Aljaz Bedene är klara för kvartsfinal i Chennai. Tipsarevic slog Eduoard Roger-Vasselin med övertygande 6-2, 6-3 och 86-rankade Bedene slog ut 56-rankade (och sjätteseedade) Robin Haase i raka set: 7-5, 6-3.
Okej, nu har ju säsongen börjat komma i gång på allvar efter helgens uppvisningstrams i Abu Dhabi.
Låt oss utan vidare omsvep titta lite närmare på ett gäng härliga säsongsöppnare:
Brisbane, Australien, ATP 250/WTA Premier
Den klart mest intressanta av de tre ATP-turneringarna under nästa vecka, enligt min mening. Regerande mästaren Andy Murray är toppseedad och solklar favorit att vinna titeln även i år. Om han nu känner sig manad att vinna. Vi får hoppas att det arroganta uppträdandet mot Janko Tipsarevic i Abu Dhabi berodde på att det var en träningsturnering och den riktiga motivationen därför saknades, för det där såg verkligen inte bra ut.
Intressant att andraseedade Milos Raonic väljer att spela i Brisbane med tanke på att han hade varit titelförsvarare i Chennai (slog Nicolás Almagro i semifinalen och Tipsarevic i finalen förra året, då fjärdeseedad). 22-åringen är hur som helst Murrays största hot tillsammans med (en förhoppningsvis frisk och hel) Kei Nishikori.
I övrigt ett oerhört starkt startfält, som innehåller alltifrån formstarka Radek Stepanek (som avslutade säsongen 2012 med att slugga hem Davis Cup-bucklan för sitt Tjeckien), framtidslöftena MartinKlizan, Grigor Dimitrovoch David Goffin, slitvargen Lleyton Hewitt och Nordens bästa spelare Jarkko Nieminen till alltid farliga Gilles Simon, Jürgen Melzer och Marcos Baghdatis och USA:s egen comeback kid Brian Baker.
Som sagt – veckans mest intressanta turnering. Känns som bäddat för en och annan skräll. Förhoppningsvis från någon av ynglingarna Klizan, Dimitrov och Goffin.
På damsidan är det ett riktigt getingbo med åtta topp 10-spelare i startfältet: världsettan Victoria Azarenka, tvåan Maria Sjarapova, trean Serena Williams, femman Angelique Kerber, sexan Sara Errani, åttan Petra Kvitová, nian Samantha Stosur och tian Caroline Wozniacki.
Om inte 2013 inleds med en praktskräll lär Williams stå som slutsegrare, som vanligt. Hon har dock haft problem med fötterna och genomförde nyligen en operation. En öppning för Azarenka eller Sjarapova? Tja, vi får se.
Annars vore det riktigt kul om Kerber eller Kvitová klev fram och fixade en smakstart på 2013.
Chennai Open, Indien, ATP 250
Toppseedade Tomás Berdych och fjolårsfinalisten Janko Tipsarevic representerar topp 10, tätt åtföljda av tredjeseedade Marin Cilic (15) och fjärdeseedade Stanislas Wawrinka (17). Kommer med största sannolikhet att stå mellan någon i trion Berdych/Tipsarevic/Cilic. Cilic har vunnit turneringen två gånger (2009 och 2010), Wawrinka en gång (2011). Tipsarevic lär vara revanschsugen.
I övrigt ska ni hålla ögongen på Benoit Paire och framför allt Andreij Kuznetsov – två ynglingar som har alla förutsättningar i världen för att bli riktigt stora om några år.
Qatar Open, Qatar, ATP 250
Vare sig titelförsvararen Jo-Wilfried Tsonga. Inte heller Roger Federer, som vann 2011.
Däremot veteranen Nikolaj Davydenko, som vunnit en titel (2010) och torskat en final (2011).
David Ferrer är toppseedad och givetvis favorit till titeln. I övrigt är det… tunt är kanske fel ord, men inte är det ett spektakulärt startfält direkt. Richard Gasquet är andraseedad, Philipp Kohlschreiber tredjeseedad.
Blir helt klart intressantast att följa Ferrer och se om han hinner bygga upp en vinnande form inför Australiska öppna. Såg riktigt bra ut mot Berdych i Abu Dhabi men blev utskåpad mot Novak Djokovic. Inte mycket han kunde göra i den matchen i och för sig eftersom Djokovic var totalt orubblig.
Ja, det har ju hänt en del, både under och efter Stockholm Open. Här kommer ett axplock av det senaste i tennisvärlden:
* * *
Sverigeettan Sofia Arvidsson gjorde en grym insats mot forna världsettan Caroline Wozniacki i semifinalen i Kremlin Cup i lördags, men föll i tre set: 3-6, 7-6(4), 6-4.
– Det är ett väldigt långsamt underlag så det är svårt att avsluta poängen, man försöker slå hårdare och börjar göra misstag. Hon har spelat väldigt bra den här veckan, slagit några riktigt bra spelare och hon har spelat bättre och bättre mot mig för varje gång vi mötts. Så jag var verkligen tvungen att höja mig där ute, sa Wozniacki, som nu leder med 7-2 i inbördes möten.
Wozniacki besegrade sedan Samanha Stosur i finalen (6-2, 4-6, 7-5), efter att ha legat under med 3-1 i avgörande set, och bärgade i och med det sin 20:e WTA-titel.
25-rankade italienaren Andreas Seppi vann herrarnas Kremlin Cup, efter finalseger över Thomaz Bellucci (3-6, 7-6, 6-3).
* * *
Venus Williams vann sin första titel sedan 2010, i Luxemburg. Storasyster Williams vann den helt oseedade finalen mot 68-rankade Monica Niculescu med 6-2, 6-3.
– Jag var tvungen att jobba så hårt för att ta mig till final. Matchen mot Andrea (Petkovic i semifinalen) var så utmanande, och även de två matcherna dessförinnan, till och med i första omgången var jag tvungen att vara riktigt fokuserad. Monica var i sin andra final här så uppenbarligen trivs hon på den här banan. Man måste slå fem, sex, sju slag mer än vanligt. Det kan vara frustrerande. Hon är knepig. Man måste vara redo, sa hon efter finalen.
Titeln är Venus Williams 44:e i karriären.
* * *
Förstaseedade Juan Martín del Potro slog kvalspelaren Grega Zemlja i finalen i Erste Bank Open i Wien: 7-5, 6-3. Argentinarens tolfte titel i karriären – blott andra inomhus. Dessutom i första turneringen på en månad, efter handledsskadan som plågat honom under hösten.
– Det har varit en fantastisk vecka. Att komma tillbaka till touren och vara förstaseedad gjorde att jag kände mig pressad. Jag är så glad nu. Att vinna en turnering betyder mycket. Det är viktigt att ha ett bra slut på året, sa världsåttan efter segern.
Juan Martín del Potro möter colombianen Alejandro Falla i första omgången i Basel den här veckan.
* * *
Forne världsettan Lleyton Hewitt, som förlorade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen i Stockholm Open, skrällbesegrade världstian Juan Mónaco i första omgången av 500-turneringen Valencia Open: 6-3, 6-4.
Hewitt bröt världstian två gånger i första set och tre gånger i andra. Förlusten gör det mycket svårt för Mónaco att kvalificera sig för World Tour Finals i november.
* * *
Hon har dominerat WTA-touren under årets andra hälft och triumferat i Wimbledon, London-OS och US Open.
Men någon chans att avsluta året som världsetta har inte Serena Williams.
I stället är det Victoria Azarenka som har ett gyllene läge att säkra platsen som världsetta vid säsongsavslutningen i Istanbul. Världsettan behöver nämligen endast två segrar i WTA Championships.
Azarenka och världstrean Williams spelar i samma grupp under gruppspelsfasen av turneringen.
– Jag bryr mig inte om vem jag spelar mot eller när jag spelar, så länge jag kan spela. Jag är väldigt glad över att vara här. Jag är på den röda sidan med Victoria, det kommer bli bra, säger Williams.
Gruppspelet består av två grupper med fyra spelare vardera – en röd och en vit. Mer om det i ett separat inlägg senare.
* * *
Nyligen meddelade Gaël Monfils, som svarade för ett praktfiasko i Stockholm Open och som regerande mästare förlorade mot 436-rankade svenske wildcard-spelaren Patrik Rosenholm i dennes första ATP-match någonsin, att han ställer in resten av säsongen på grund av skada.
Nu är det amerikanen Mardy Fishs tur.
Fish, som lämnade walkover i åttondelsfinalen mot Roger Federer i US Open, lider av hjärtproblem och har på grund av detta redan tvingats ställa in stora delar av sin säsong.
30-årige Fish genomförde en hjärtoperation i maj för att få bukt med en typ av arytmi.