Det blev en repris av Stockholm Open 1991.

Ja, inte spelmässigt – men väl resultatmässigt.

Den gången, för 21 år sedan, kämpade andraseedade Boris Becker ner förstaseedade hemmafavoriten Stefan Edberg i fem set efter att ha tappat första set.

I 2012 års upplaga av tourens äldsta inomhusturnering var det förstaseedade Jo-Wilfried Tsonga som började bäst mot andraseedade Tomás Berdych.

Efter ett tidigt break vid ställning 2-2 och stabilt servande tog Tsonga rättvist ledningen i matchen.

I andra set grejade han ett nytt break, återigen vid ställning 2-2 och var dittills solid som granit i sina servegame. Berdych hade enorma problem att bryta Tsongas dominans och hade dessutom bekymmer även i egen serve.

Men plötsligt, vid ställning 4-3 till Tsonga, var det som om fransmannen började tänka på annat och tappade koncentrationen. Han tappade förstaserven helt och blev bruten till 4-4, sedan igen efter att Berdych hållit sin serve.

6-4 till Berdych – och matchen var helt öppen igen.

Efter det slarviga andra setet kändes det som att Tsonga förlorat momentum, samtidigt som Berdych alltmer vuxit in i matchen. Tsonga började svaja ordentligt i egen serve, spelade inte alls lika enkelt och effektivt, förlorade fokus i de långa bollduellerna och såg märkbart frustrerad ut.

Avgörande set blev trots det det klart mest välspelade setet i matchen. Berdych fick fason på sina returer, spelade med betydligt större säkerhet och tålamod ju längre matchen led.

Och i takt med att Berdychs självförtroende sköt i höjden började tvivlen smyga sig in i Tsongas huvud. Setet blev ett ställningskrig där båda naggade varandras servegame och bjöd på riktigt dramatiska bolldueller.

I slutänden var det dock Berdychs soliditet och psykologiska överlägsenhet som gav honom segern. De här båda herrarna har mötts förr, och tjecken vet att det gäller att vara på tårna när luckorna i Tsongas spel (och psyke) börjar synliggöras.

Den här förlusten borde dock svida ordentligt för Tsonga, och hålla honom vaken en natt eller två. Han hade ett ypperligt läge att fixa dubbelt break i andra set men slarvade bort det med våghalsigt spel. Det blev kostsamt.

Att Tsonga räddade två matchbollar i egen serve vid ställning 5-4, för att sedan dundra in ett dubbelfel vid nästa matchboll känns nästan symptomatiskt för både matchen och Tsonga. Guldet blev till sand.

Och sett till hela veckan är Berdych en klart värdig vinnare. Han har gått från klarhet till klarhet och levererat stabil tennis med få undantag. I finalen i dag lyfte han sitt spel i det tuffaste läget och när det behövdes som allra mest.

Blir riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris Masters och World Tour Finals senare i höst.

Det började ju så bra för Jo-Wilfried Tsonga.

Nytt break, återigen vid ställning 2-2 – och själv var han kassakåpssäker i egen serve. Kändes inte som att Tomás Berdych ens var i närheten av att bryta tillbaka.

Men vid ställning 4-3 till Tsonga kom det stora raset. Fransmannen missade en hel drös förstaservar, Berdych högg som en kobra och förvaltade sin andra breakboll i matchen.

Detta efter att Tsonga slarvat bort ett förträffligt läge att gå upp två break vid ställning 4-2, 30-30 i Berdychs serve. Tsonga hade kommandot, men valde att lägga en onödig och inte alltför välplacerad stoppboll, som Berdych attackerade på och kunde sedan bärga gamet.

Vid ställning 5-4 till Berdych kom så ännu fler enkla misstag från Tsonga och Berdych kunde vinna sitt fjärde raka game.

1-1 i set och den här finalen känns plötsligt helt oviss igen.

Jo, finalen är lite av en sluggerfest så här långt. Inte särskilt överraskande.

Vad som däremot är en smula överraskande är att Tomás Berdych blev den första av finalisterna att tappa serve – och han gjorde det redan i matchens femte game.

Han räddade visserligen tre breakbollar (den första med ett servess) men förlorade nästan varenda av de längre bollduellerna.

Jo-Wilfried Tsonga däremot, han var totalt omutlig i sin serve. Berdych har inget svar alls på fransmannens tunga serve och verkar nöja sig med att få bollen över nät. Samtidigt imponerar Tsonga i sitt returnerande. Försöker placera sina returer långt ut mot baslinjen och gärna nära inpå kroppen på Berdych, som ibland har lång återhämtningstid efter serven.

Tsonga spelar enkelt, smart och effektivt. Ett vinnande koncept så här långt – och en rättvis seger i första set, 6-4.

Robert Lindstedt och Nenad Zimonjic föll alltså mot Bruno Soares och Marcelo Melo i dubbelfinalen: 6-7(4), 7-5, 10-6.

Lindstedts 17:e finalförlust (på totalt 33 finaler). Dock först turneringen tillsammans med nya dubbelpartnern Zimonjic, så det får ändå ses som en stark insats.

Men att de ledde med 1-0 i set och 4-2 i andra set lär nog svida ordentligt i morgon.

Nu vankas det alldeles strax singelfinal mellan förstaseedade Jo-Wilfried Tsonga och andradito Tomás Berdych. Veckans tveklöst häftigaste final. Att döma av hur de presterat hittills känns det på förhand som att Berdych är knapp favorit. Vi vet dock vad Tsonga är kapabel till, så förhoppningsvis blir det en välspelad och underhållande tillställning det här.

Du kan följa spektaklet här i bloggen och på Twitter (@bollaravstahl). Kör en klassisk liverapportering light här i bloggen med korta analyser efter varje set, och mer direkt uppdatering på Twitter.

Nu kör vi!

Det vankas final!

Inte bara i Kungliga tennishallen, utan lite varstans i Europa. Typ. Måste säga att Stockholm Open bjuder på veckans klart mest intressanta finaltillställning – världssexan Tomás Berdych mot världssjuan Jo-Wilfried Tsonga.

• I Kremlin Cup i Moskva gör 25-rankade Andreas Seppi och 41-rankade Thomaz Bellucci upp om titeln. Lagom sömnigt.

• I Erste Bank Open i Wien ställs toppseedade Juan Martín del Potro mot 70-rankade kvalspelaren Grega Zemlja, som chockbesegrade världsnian Janko Tipsarevic i semifinalen: 3-6, 7-6(5), 6-2.

26-årige Zemljas första ATP-final i karriären. Riktigt kul, givetvis. Kommer med största sannolikhet att förlora, men ändå. Allt annat är en skräll av gigantiska proportioner.

Världsåttan del Potro var för övrigt i final förra året också, men föll då mot Jo-Wilfried Tsonga i tre set.

Nåväl.

Nu ska bara dubbelfinalen Lindstedt/Zimonjic mot Melo/Soares spelas klart i Kungliga tennishallen, innan vi får se dagens höjdpunkt. Står just nu 1-1 i set (7-6, 5-7) efter att Lindstedt/Zimonjic tappat en trygg 4-2-ledning i andra set. Han har inte världens bästa finalserver, herr Lindstedt.

Ja, det blir alltså en drömfinal i Stockholm Open – för första gången på 21 år. Sist de två toppseedade spelarna möttes i finalen var 1991. Den gången slog andraseedade Boris Becker förstaseedade hemmafavoriten Stefan Edberg i fem stenhårda set (3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2).

För det kan vi delvis tacka Nicolás Almagro. Han bjöd knappt upp till kamp i sin semifinal mot Tomás Berdych, skopade enkla slag på både forehand och backhand långt över linjerna och tycktes allmänt missnöjd med tillställningen.

Berdych å sin sida var helt oantastlig i egen serve och på tårna i Almagros. Tjecken har verkligen vuxit in i den här turneringen och kanske var den tuffa kvartsfinalen mot Michail Juzjnyj precis vad han behövde för att bli ordentligt varm i matchkläderna.

Världssexan dansar med solklara 6-3, 6-2 vidare till sin första final i Stockholm Open, där han kämpar om sin andra titel i år (första kom i Montpellier i februari) och karriärens totalt åttonde.

I finalen möter han alltså Jo-Wilfried Tsonga, som bjöds på betydligt tuffare motstånd i sin semifinal mot Marcos Baghdatis. Tsonga var återigen mer sugen på att bjuda upp till show än att spela effektivt, vilket en taggad Baghdatis utnyttjade – och bärgade sitt första set någonsin mot världssjuan (andra set, 6-4).

Därefter var det dock slut på det roliga. Tsonga bröt Baghdatis serve omgående och tog en komfortabel 3-0-ledning. Vid ställning 5-2 tvingades sedan Baghdatis bryta matchen på grund av en ljumskskada. Matchsiffrorna blev 6-4, 4-6, 5-2.

Tråkigt, naturligtvis – men desto roligare att vi bjuds på en drömfinal.

Vem som vinner den?

Ja, som det har sett ut på banan borde andraseedade Berdych ta hem det här. Han har gått från klarhet till klarhet, medan Tsonga inte imponerat alls. Ska han ha en chans i morgon måste fransmannen dra ner ordentligt på showandet och bereda utrymme för ett mer effektivt spel.

Kunde dessvärre inte närvara i Kungliga tennishallen i dag på grund av inbokade aktiviteter på annat håll tidigare under dagen och en ihärdig förkylning som gjorde att jag helt enkelt inte orkade åka in på eftermiddagen.

Nåväl. Tur att SVT sänder live.

Tomás Berdych är äntligen klar för semifinal efter något av en maratonmatch mot Michail Juzjnyj: 6-3, 7-6(2). Berdych inledde matchen bra, gick vinnande ur de flesta långa bollduellerna och fixade två break i första set, det andra vid ställning 5-3.

Andra set blev en svängig historia. Berdych inledde piggast och sluggade sig fram till ett break och en trygg 3-1-ledning. Juzjnyj såg hängig ut ett tag men ryckte upp sig, utnyttjade de luckor som började uppstå i Berdychs serve och bröt aningen oväntat tillbaka.

Om första set var ett sluggerfest utvecklades andra set till en duell à la vilda västern – fast med avsågade hagelgevär i stället för revolvrar. Båda dundrade på med tunga grundslag nerifrån respektive baslinje och hoppades på misstag från motståndaren.

Att nästan varenda game tog runt fem minuter att avverka slet på båda spelarna och en bit in i andra set var världssexan Berdych ordentligt trög i fotarbetet.

Båda höll dock sina servar setet ut (med stora bekymmer särskilt för Berdych) och i tiebreak var tjecken den klart kyligare av de båda.

Riktigt kul att se Juzjnyj på så bra spelhumör här i Stockholm. Han vet hur Berdych ska tas och den uttröttande sluggertaktiken har burit frukt tidigare, men i dag nådde han helt enkelt inte hela vägen fram.

För Berdychs del är han nog lättad över att ha slagit sitt personbästa i Stockholm Open, men att den här matchen drog ut så mycket på tiden (över två timmar) kan bli kostsamt i morgondagens semifinal mot Nicolás Almagro.

Den matchen spelas nämligen någon gång under tidig eftermiddag, runt 15-16.00. Inte optimalt, alltså. Frågan är om inte mitt tips inför turneringen kan stå sig med tanke på att Almagro klivar ut på banan utvilad, i god form och full av självförtroende efter promenadsegern mot Lleyton Hewitt i sin kvartsfinal (6-1, 6-4).

Berdych är visserligen även han i god form, men han har inte sett helt hundraprocentig ut på underlaget i Kungliga tennishallen. Bollarna som används i turneringarna är av det tyngre slaget, vilket påverkar tjeckens kraftfulla spel negativt. Att han dessutom kom direkt från Shanghai, och därför tvingats ställa om dygnsrytmen och bekanta sig med banorna på bara några dagar gör sitt till.

Blir därför en riktigt intressant semifinal i morgon och jag tror att Berdych får det riktigt tufft mot Almagro.

* * *

Lär bli en intressant semifinal mellan toppseedade Jo-Wilfried Tsonga och Marcos Baghdatis också. Efter den svajiga starten mot Go Soeda i går avfärdade han i dag Sergej Stakhovskij förhållandevis enkelt: 6-3, 6-4 på drygt en och en halv timme.

Stakhovskij har visat riktigt god form och tog en imponerande pinne här i går, mot Feliciano López (7-6, 6-7, 6-2), så det är givetvis ett kvitto på Tsongas kapacitet.

Baghdatis slog föga förvånande Ricardis Berankis i raka set: 6-3, 7-6(4). Berankis som ju slog ut både Albert Ramos och Florian Mayer var absolut ingen ofarlig spelare, men hade blivit grymt chockad om han lyckats slå Baghdatis. Cyprioten trivs väldigt bra både på underlaget och i Stockholm. Vann här så sent som 2009 (finalseger över Olivier Rochus).

Semifinalen i morgon har potential att bli hyfsat jämn, men Tsonga lär vinna. Förmodligen i raka set, till och med. Baghdatis har aldrig plockat ett set av fransmannen på tre matcher – de två senaste i år (Dubai och Shanghai). Kan dock säkert skaka fram ett tiebreak.

Han såg onekligen sargad ut i chockförlusten mot Patrik Rosenholm i tisdags, tog sig för knäet och grimaserade illa under delar av matchen.

I dag låter fransmannen meddela att han ställer in resten av säsongen på grund av känningarna av skadan som hållit honom borta från spel i fyra månader under 2012.

Enligt franska L’Equpie överväger Monfils att operera knäet, men säger till tidningen att han väljer att ställa in resten av säsongen för att han ”är i dålig fysisk form”, inte för att knäet stoppar honom från spel.

Alldeles oavsett så inser nu säkerligen den färgsprakande fransmannen att det var en smula överilat att spela två turneringar efter varandra (Metz och Bangkok, tog sig till semi- respektive kvartsfinal) i sin comeback.

Det här borde så klart ha varit den hittills roligaste dagen med tanke på toppseedade Tomás Berdychs och Jo-Wilfried Tsongas entré i turneringen, men stämningen under och efter Patrik Rosenholms skräll mot Gaël Monfils i tisdags är svåröverträffad. Svenskens match mot Michail Juzjnyj i går var helt enkelt mer efterlängtad.

Därmed inte sagt att det inte var gött att se världssexan och -sjuan ute på Kungliga tennishallens centrecourt.

Berdych var först ut, mot 87-rankade Jürgen Zopp. Matchen blev lite av en repris från deras möte i andra omgången av US Open i år. Tjecken styrde och ställde, Zopp fick ytterst liten utdelning i egen serve och var aldrig nära att skrämma Berdych i hans dito.

I alla fall i första (6-2 till Berdych efter dubbla break). I andra set höjde sig Zopp tillräckligt mycket för att skaka fram en breakboll i matchens slutskede, men världssexan var helt enkelt alldeles för stark, solid och stabil. Setet slutade 6-4 och Berdych dansar vidare till en kvartsfinal mot ovan nämnda Juzjnyj i morgon.

Skönt att se Berdych på så pass bra spelhumör. Att Zopp inte bjöd på så överdrivet tufft motstånd hade kunnat vara en ordentlig nackdel för honom, men eftersom även Juzjnyj bärgat enkla segrar (6-3, 6-1 mot Brian Baker, 6-0, 6-2 mot Rosenholm) så har det inte jättestor betydelse.

Blir nog ingen promenadseger för tjecken, dock. Juzjnyj leder med 6-5 i inbördes möten (5-3 på hardcourt), har tillryggalagt en bra säsong med Wimbledon-kvartsfinal som höjdpunkt och har dessutom sett stabil ut i Stockholm.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga är alltid Jo-Wilfried Tsonga, vart han än kommer. I fransmannens öppningsmatch mot Go Soeda infann sig tidigt känslan av att Tsonga inte gick för fullt, utan lekte med sin motståndare. Efter diverse spektakulära pajasfasoner (galna lobbar och så vidare) bärgade han första set med solklara 6-2. Hade säkert kunnat bli 6-0, om han velat.

Men Tsonga är en karismatisk och färgstark karaktär, som tycker om att bjuda på show. Därför ”lät han” Soeda tvinga fram ett tiebreak i andra set, efter att japanen fixat ett servegenombrott i setets första game.

Jag skriver ”lät” inom citationstecken eftersom ju Soeda faktiskt stod där ute på banan och skickade tillbaka bollarna han fick emot sig, men en  fokuserad Tsonga hade så klart stängt den här matchen under något mindre dramatiska omständigheter.

Det hade han dock ingen lust med, den gode Tsonga – och bjöd på slarvfel, publikfriande tennisgodis och ren nonchalans om vartannat. Ganska underhållande, men grymt ineffektivt.

Nåväl. Tiebreaket blev väl ungefär så laddat som tiebreak har en tendens att bli, men världssjuan grejade slutligen segern med 7-6(6).

Hej och hå.

Tsonga möter Sergej Stakhovskij, som slog Feliciano López i raka set (7-6, 7-5), i kvartsfinalen. Ukrainarens första ATP-kvartsfinal i år.

* * *

Marcos Baghdatis är vidare till kvartsfinal efter att Alejandro Falla kastat in handduken i andra set på grund av en fotskada. Baghdatis ledde med 6-0, 3-0.

Cyprioten och 2009 års Stockholm Open-titulant möter 95-rankade Ricardis Berankis i kvarten.

Okej, om vi skulle ta och summera det här lite snabbt då: siffrorna må på papperet inte se särskilt trevliga ut. Snarare brutalt och skoningslöst nattsvarta.

Men bakom 0-6, 2-6 för vårt svenske hopp i årets Stockholm Open döljer sig faktiskt en enorm kämpaglöd och en hedervärd attityd ute på banan.

Patrik Rosenholm hade ju precis alla odds emot sig redan i går, mot regerande mästaren Gaël Monfils – men spände musklerna, kavlade upp ärmarna och levererade en av årets största skrällar i tennisvärlden.

I dag var han om möjligt ännu mer uträknad. Michail Juzjnyj har inte bara varit världsåtta, han spelade dessutom kvartsfinal i Wimbledon så sent som den här säsongen (förlust mot Roger Federer) och har vid sidan av sina åtta ATP-titlar två Grand Slam-semifinaler på meritlistan (US Open 2006 och 2010).

Det var helt enkelt Mission: Impossible för Rosenholm, och frågan på förhand var hur många game han skulle lyckas plocka.

Det blev två – varav det ena blankt, i egen serve.

Och han stod upp bra, vägrade vika ner sig och pressade Juzjnyj så gott han kunde, men rent tekniskt var ryssen helt enkelt flera nummer för stor för 436-rankade Rosenholm i kväll.

Givet allt detta kommer han tveklöst undan med äran i behåll, den tråkiga matchsiffran till trots.

Och ingen kan någonsin ta ifrån honom att han vann sin första ATP-match i karriären. Mot den regerande mästaren i en 250-turnering. Som dessutom varit rankad sjua i världen.

Och nu har han 1-1 och en vinstprocent på 50 i ATP-sammanhang.

Det är inte illa pinkat för en 24-årig doldis.