Hejsan hoppsan.

Världsfyran Victoria Azarenka är redan utslagen ur Indian Wells Masters.

Vem hon fick spö av?

66-rankade 20-åringen Lauren Davis – som dessförinnan aldrig slagit en topp 20-spelare…

Jag skrev visserligen i min förhandsanalys att Laren Davis knappast är en busenkel öppningsmotståndare, men trodde jag att hon hade skrällpotential? Njae. Det vore ju en efterhandskonstruktion om jag påstod det. Jag trodde att Azarenka skulle få det svårt men i slutänden kirra biffen.

20-åringens första seger mot en topp 10-spelare, alltså. Ja, hon har faktiskt aldrig ens slagit en spelare innanför topp 20. Ingen överdrift att påstå att det är hennes tveklöst största seger hittills i karriären.

6-0, 7-6(2) är dessutom snudd på utklassningssiffror.

Nu måste det så klart nämnas att Azarenka inte spelat sedan Australiska öppna (förlust mot Agnieszka Radwanska) på grund av en fotskada, vilket så klart märktes – särskilt i första set.

– Jag ville göra mitt allra bästa. Det var kanske lite för tidigt, men jag kämpade. Jag är ganska stolt över vad jag åstadkom i dag. Jag tycker att det är rätt så bra med tanke på vad jag gått igenom, säger Azarenka efter matchen.

– Det är något man måste gå igenom efter skador. Nu måste jag fundera över vad som är bäst för mig inför Miami. I nuläget vill jag bara vara fri från smärta, det är inte jättekul att vara ute på banan när man har ont.

Tycker dock inte att det förtar Davis prestation. Hon spelade riktigt bra. Aggressivt, offensivt och med enorm självsäkerhet.

– Jag visste att hon inte spelat en turnering på sex veckor, så det gav mig självförtroende att jag spelat fler matcher. Jag är imponerad av att hon tog sig igenom hela matchen. Jag har stor respekt för henne, säger Davis efter triumfen.

Hon möter Varvara Lepchenko, som slog Daniela Hantuchova i sin öppningsmatch (6-3, 6-2), i tredjerundan. Ingen omöjligt uppgift för 20-åringen.

* * *

Annars då? Jaroslava Sjvedova körde över Kaia Kanepi: 6-3, 6-2. Lite oväntat, tycker jag.

Och Caroline Wozniacki var kassaskåpssäker mot framtidslöftet Bojana Jovanovski: 6-1, 6-3. Forna världsettan hade trots allt förlorat två av deras senaste tre möten och det är ingen hemlighet att Jovanovski har hög kapacitet, så det var inte direkt en busenkel lottning för ”Woz”.

Förutom Davis triumf var det dock skrällfritt på damsidan.

* * *

Herrarna då?

Känns ju onekligen som att deras turnering inte riktigt kommit i gång än. De här första dagarna brukar vara ganska sömniga eftersom det dröjer innan giganterna gör entré. Största ”skrällen” hittills var väl när Jiri Vesely slog Igor Sijsling i förstarundan  i torsdags (3-6, 6-4, 7-6), men det var ju ingen dunderskräll direkt.

Lite trist att Jack Sock redan är utslagen. Föll mot landsmannen Tim Smyczek i förstarundan (6-4, 1-6, 6-4).

Dominic Thiem gjorde dock en hyfsat stabil insats mot Daniel Kosakowski: 6-2, 7-6(1). Nu är visserligen 22-årige Kosakowski bara 366-rankad, men det är ändå glädjande att Thiem fortsätter att inte bara ta sig igenom kvalen till tävlingarna på ATP-nivå, utan även vinna matcher i huvudturneringarna.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Det har inte varit så mycket action i bloggen på sistone, som ni har märkt.

Jag hade visserligen hört talas om ”vabruari”, men kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle göra skäl för sitt namn på ett så fullständigt skoningslöst sätt.

Ska dock inte tråka ut er med sådant en dag som i dag. Ursäkter urschmäkter.

Det har ju hänt en del på touren de senaste veckorna. Rafael Nadals rygg höll hela vägen i Rio de Janeiro (finalseger över formstarke Alexandr Dolgopolov i raka set), Ernests Gulbis körde över hemmafavoriten Jo-Wilfried Tsonga i Marseille-finalen, Kevin Anderson förlorade sin fjärde raka ATP-final i Delray Beach (förlust mot Marin Cilic), Roger Federer utmanövrerade både Novak Djokovic och Tomás Berdych på vägen mot sin första titel för året i Dubai och suveräna Serena Williams föll pladask i raka set mot Alize Cornet (som sedan förlorade mot Serenas syster Venus Williams i finalen), Grigor Dimitrov avfärdade Gulbis, Andy Murray och Anderson i Acapulco (och bärgade därmed första 500-titeln i karriären, andra ATP-bucklan totalt) och Federico Delbonis knep segern i en ganska sval tillställning i  Sao Paulo.

Bland annat.

Och nu är det så äntligen dags för årets första Master, i Indian Wells. Och vi bjuds alltså i vanlig ordning på två Masters på raken, som ni vet. När Indian Wells är avklarade rullar tenniscirkusen nämligen vidare till Miami. Finns så klart både för- och nackdelar med ett sådant upplägg.

Men en sak i taget – låt oss ta en titt på lottningarna och försöka oss på att vaska fram ett par potentiella slutsegrare:

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Nadal toppseedad. Har till en början en ganska enkel resa, med Dolgopolov och Gaël Monfils som potentiella första hot (i en eventuell tredjerunda respektive åttondelsfinal). På den nedre halvan av den här kvartsfinalsektionen har Andy Murray motorväg till åttondelen. Möjligen att han kan störas lite av Igor Sijsling (eller kanske framtidslöftet Jiri Vesely?), han har trots allt haft svårt att hitta formen efter skadefrånvaron. Pablo Andújar presterade visserligen typ sin bästa tennis i karriären i Rio de Janeiro, men på hardcourt ska han rimligtvis inte kunna rubba världsfemman.

I åttondelen riskerar dock Murray att stöta på Jerzy Janowicz eller Milos Raonic. Med tanke på kanadensarens skadebekymmer (har inte spelat sedan Australiska öppna, på grund av en vristskada) är Janowicz det på papperet mest logiska alternativet. En Janowicz på bra spelhumör är som bekant alltid ett hot mot nästan alla spelare.

Hur som helst känns det som att Murray har riktigt goda chanser att ta sig till kvartsfinal – och där få möta Rafael Nadal för första gången sedan Tokyo-finalen 2011 (som Murray vann). Om Nadal är frisk och hel så kan jag inte se att han blir utslagen före kvartsfinal. Och Murrays fina lottning… Ja, nu är han som sagt inte direkt i kalasform, men han är inte en spelare man bara joggar förbi.

David Ferrer är skadad och Stanislas Wawrinka är därför tredjeseedad. Han har så klart lottats i samma kvartsfinalsektion som sin landsman Roger Federer, den enda personen i världen han inte kan slå. Okej, det är både lite elakt och överdrivet, men det råder liksom ingen tvekan om att Wawrinka har förtvivlat svårt mot Federer. Jag tror att ”Stanimal” i hemlighet önskar att världsåttan ska hamna i en sån där formsvacka som kantade hela hans 2013 och trilla ur på vägen.

Ska för övrigt bli intressant att se hur Wawrinka presterar i sin första ATP-turnering sedan triumfen i Australiska öppna. Han har fixat överlägsna 11-0 i matchfacit och två titlar på två tävlingar så här långt i år. Så klart oerhört imponerande – men än mer imponerande vore det förstås om han fortsatte på inslagen väg. Nu när han inte bara tagit sig till sin första Grand Slam-final i karriären utan dessutom vunnit den har säkerligen de där sista mentala spärrarna släppt, men det skulle inte förvåna mig om han råkar ut för en liten kalldusch i Indian Wells. Han är inte underdog på samma sätt längre och kommer därför att ha en annan sorts press på sig, en som han inte riktigt är van vid.

Han har dessutom en lite halvknepig lottning. Ivo Karlovic vill nog möta i sin öppningsmatch (om han tar sig förbi Alex Bogomolov Jr, förstås). Särskilt inte med tanke på att kroaten upplevt något av en pånyttfödelse de senaste månaderna. Andreas Seppi i en eventuell tredjerunda är inte oäven han heller. Sam Querrey däremot… Nej, det skulle förvåna mig oerhört om Wawrinka förlorade mot honom i en Master. 4-8 i matchfacit och 38 tappade placeringar på världsrankningen inom loppet av knappt ett halvår skrämmer inte direkt.

I åttondelen väntar troligen Kevin Anderson. Och sedan alltså Roger Federer. Ganska smörig lottning för schweizaren. Möter en kvalspelare i sin första match, därefter ännu en kvalspelare eller Juan Mónaco/Dmitrij Tursunov. I åttondelen väntar sedan Kei Nishikori eller formsvaga Tommy Haas (eller kanske Jeremy Chardy? Han brukar kunna höja sig ett snäpp i de här sammanhangen). Det är inte så man darrar av skräck, direkt – även om både Nishikori och Haas kan ställa till lite besvär, under rätt förutsättningar.

Ser väldigt mycket fram emot båda dessa kvartar, faktiskt. Känns på förhand som att Nadal inte borde ha några jättestora problem mot Murray med tanke på den sistnämndes tveksamma form, men det blir ändå häftigt att äntligen få se dem mötas igen. Jag brukar inte se tjusningen i matchupen Federer-Wawrinka, men just här i Indian Wells 2014 känns den extremt lockande.

Semifinalen då? Där ser jag helst Nadal-Wawrinka, för jag tror faktiskt att Wawrinka kan hota Nadal även när spanjoren inte är fysiskt kvaddad. Vem vill inte se en miniatyrrepris på finalen i Melbourne, men med lite jämnare odds? Tror dock lite mer på Federer. Han såg riktigt riktigt bra ut i Dubai och har ett ganska massivt psykologiskt övertag på Wawrinka.

De går vidare till semifinal: Nadal, Federer.
Skrällvarning: Wawrinka, Monfils, Dolgopolov, Janowicz.
Bubblare: Murray, Raonic, Nishikori.

* * *

UNDRE HALVAN:

Är det någon som har imponerats av Novak Djokovic så här långt i år? Det är nog inte så många som svarar ja på den frågan. Nu är ju visserligen kraven på honom snudd på omänskliga, men det han åstadkommit hittills den här säsongen… Han gick in i Australiska öppna som dunderfavorit men föll igenom redan i kvartsfinalen mot Wawrinka. Han gick in i semifinalen mot Roger Federer som stor favorit men klappade ihop och förlorade trots att han vann första set med övertygande 6-3.

Någonting står inte riktigt rätt till när det gäller Djokovic. Jag vet inte vad, men det kanske är något privat – för inte kan väl Boris Becker ha kvaddat honom spelmässigt redan? Skämt åsido. Djokovic må vara mentalt stark i många avgörande matchlägen, men han påverkas också väldigt mycket av yttre omständigheter. Vilket inte är konstigt. Visar bara att han är mänsklig, trots att han säsongen 2011 nästan bevisade motsatsen.

Om de här senaste flopparna påverkar honom negativt eller positivt i Indian Wells återstår att se. Förhoppningsvis känner han hämndlystnad och skärper till sig. Förra året dröjde det till Shanghai innan han ens nådde final i Masters-sammanhang efter triumfen i Monte Carlo. I år hoppas vi att han är med i leken på allvar under hela säsongen.

Halvknepig lottning för världstvåan. Ivan Dodig utgör väl kanske inte ett direkt hot, men ändå inte en idealspelare att möta redan i tredjerundan. Sen väntar troligen formstarke Cilic i åttondelen. Han har tveklöst kapacitet att göra livet surt för Djokovic.

Kvartsfinalen då?

Ja, där måste nog faktiskt Tsonga hållas som favorit på förhand, i och med Juan Martín del Potros skadebekymmer. Återigen den där handleden som krånglar. Struligt år för argentinaren hittills. Förlust mot doldisen Roberto Bautista-Agut redan i andra omgången i Melbourne, torsk i raka set mot Gulbis i kvarten i Rotterdam och var sedan tvungen att avbryta sin öppningsmatch mot Somdev Devvarman i Dubai. Är ju så klart en av huvudutmanarna om han är hel och frisk, men det ser tyvärr ut som att världssjuan kommer att tappa en hel drös värdefulla poäng här (har en finalplats från i fjol att försvara).

På den övre kvartsfinalhalvan har vi världsfemman Berdych, nian Richard Gasquet och ett helt knippe andra intressanta namn – som Gulbis, Dimitrov, Fernando Verdasco, John Isner och Philipp Kohlschreiber. Ett litet getingbo däruppe. Verdasco kan skrälla mot Gasquet, en tredjerunda mellan Isner och Kohlschreiber känns som en ganska öppen historia (fördel Isner dock, i och med att han spelar på hemmaplan), Gulbis och Dimitrov möts förhoppningsvis för tredje gången i år.

Berdych har en enkel väg till åttondelsfinal, men möter där troligen Dimitrov eller Gulbis. Jag sätter ju gärna mina slantar på Gulbis där, eftersom jag tycker att han generellt är starkare än Dimitrov när han är i så bra form som han varit hittills i år (i Acapulco pressade han Dimitrov till tre set, trots att han var sliten efter hård matchning – i Rotterdam vann han i raka set).

Svårare att plocka ut en kvartsfinalist till Berdych. Gasquet, Verdasco eller Isner. Och där ligger ju Isner bra till. Spelar aldrig någonsin så bra som han gör i USA. Jag skulle vilja säga att vägen ligger öppen för Isner här, enbart sett till lottningen. Helst hoppas han nog att Verdasco skrällslår Gasquet. Verdasco avskyr verkligen att möta servekanoner, särskilt på hardcourt.

Berdych-Isner i semi? Inte helt otänkbart. Även om jag personligen gärna skulle se en lite mer oväntad matchup, som Verdasco-Gulbis, eller Kohlschreiber-Dimitrov.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Berdych.
Skrällvarning: Tsonga, Gulbis, Isner, Cilic, Gasquet.
Bubblare: Verdasco, Dimitrov, del Potro, Pospisil.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Berdych slår Djokovic.

FINALEN: Nadal slår Berdych.

Wow. En förhandsanalys där man inte tippar Djokovic i final. Händer ju inte jätteofta, men någon gång ska man väl dra till med mer överraskande gissningar. Det har trots allt hänt mycket spännande på touren den senaste tiden, och maktbalansen i toppen har rubbats rejält. Det blåser kraftiga vindar däruppe. Ska bli intressant att se vilka utmanare som tar tillfället i akt att mobilisera och gå all-in här i årets första Master.

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

Li Na toppseedad som ni ser, eftersom Serena Williams bojkottat Indian Wells sedan hon vann där 2001.  Ingen busenkel lottning för världstvåan. Troligen Klara Zakopalova i tredjerundan och därefter Anastasija Pavljutjenkova eller Bethanie Mattek-Sands i åttondelsfinalen (Sabine Lisicki är givetvis inte chanslös, men hennes formkurva har pekat stadigt neråt sedan Wimbledon-finalen förra året). Alla spelare är förstås underdogs mot Li Na, men med skrällpotential.

Världsnian Petra Kvitová får nog anses vara huvudkandidat till kvartsfinalplatsen mot Li Na, med Australiska öppna-finalisten Dominika Cibulkova, Svetlana Kuznetsova och Ekaterina Makarova som utmanare. Ska bli intressant att se vad hemmafavoriterna Vania King och Coco Vandeweghe kan åstadkomma. Tror hur som helst att det blir Cibulkova eller Kvitová som kniper kvartsfinalbiljetten.

Den nedre regionen av den här halvan är lite av ett getingbo. Världsfemman Maria Sjarapova gör sin första turnering sedan Paris i slutet av januari och måste troligen kriga sig förbi Julia Görges, oförutsägbara Sorana Cirstea eller Andrea Petkovic, och Samantha Stosur/Flavia Pennetta/Mona Barthel. Ingen optimal lottning för Sjarapova.

Även världssexan Angelique Kerber har en krånglig väg mot kvartsfinal. Riskerar att möta framtidslöftet Garbine Muguruza i tredjerundan och Ana Ivanovic eller Sloane Stephens i en eventuell åttondel.  Ivanovic inledde ju året urstarkt men har sedan formdippat lite. Slog dock Kerber i Dubai. Muguruza har gått från klarhet till klarhet under säsongsinledningen, medan Stephens har två raka förluster och svaga 3-3 i matchfacit hittills under 2014. Ingen vild gissning att Kerber nog helst slipper Ivanovic.

Jag skulle tro att det blir Ivanovic mot Kerber eller Muguruza i åttondelsfinalen. Om nu inte Stephens får en plötslig formboost tack vare hemmaplanen. Inte omöjligt, men på förhand tycker jag att en åttondel mellan Ivanovic och Kerber/Muguruza känns trolig.

De går vidare till semifinal: Li Na, Ivanovic.
Skrällvarning: Kerber, Muguruza, Kvitová, Cibulkova.
Bubblare: Sjarapova, Stephens.

* * *

UNDRE HALVAN:

Världstrean Agnieszka Radwanska andraseedad, och hennes största hot på vägen mot semifinal är åttan Jelena Jankovic, tolvan Caroline Wozniacki och 26-rankade Kaia Kanepi.

Möter Heather Watson i öppningsmatchen. Hon har betydligt högre kapacitet än hennes rankning skvallrar om (134), men har haft några tunga månader och ska normalt inte rå på Radwanska. Sedan Elena Veznina i tredjerundan, vilket inte heller borde vara några stora bekymmer. Alize Cornet har ju visat god form på sistone, och tar hon sig förbi Carla Suarez-Navarro kan hon kanske störa världstrean en aning. Men nej, på det hela taget känns det som att Radwanska ska ta sig till semifinal relativt enkelt – oavsett om hon möter Jankovic, Wozniacki eller Kanepi i kvarten. Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla ett öga på 41-rankade 22-åringen Bojana Jovanovski. Möter Wozniacki i andrarundan. Finns ju lite skrällpotential där.

Övre delen av den här halvan är kanske en smula knepigare att tippa, men visst känns det som att världsfyran Victoria Azarenka har motorväg till åtminstone kvartsfinal. Lauren Davis är visserligen inte en busenkel förstamotståndare, men ser inte riktigt att någon ska kunna hota henne (formsvaga Roberta Vinci? Ojämna Kirsten Flipkens? Veteranen Daniela Hantuchova, som har bleka 3-5 i matchfacit i år?), om inte Madison Keys spelar som i trans och tar hela Indian Wells med storm. Känns som att det borde bli Keys eller Flipkens i kvarten.

Vill nog påstå att världssjuan Simona Halep är huvudkandidat till den andra kvartsfinalplatsen. Busenkel lottning, spontant: 162-rankade 18-åringen Allie Kiick i öppningsmatchen, Yanina Wickmayer eller Lucie Safarova i tredjerundan, Sara Errani eller mer troligen Eugenie Bouchard i åttondelen. Hoppas ju väldigt mycket på Bouchard här, men visst vore det kul om Halep överbevisar både mig och min poddkollega Andreas Käck. Inför säsongen trodde vi båda att hon skulle kunna hålla sig inom topp 10, men inte göra så överdrivet mycket större framsteg än så under återstoden av karriären.

De går vidare till semifinal: Radwanska, Azarenka.
Skrällvarning: Halep, Bouchard.
Bubblare: Errani, Flipkens, Keys.

Semifinalerna: Li Na slår Ivanovic, Radwanska slår Azarenka.

FINALEN: Radwanska slår Li Na.

Haha, ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig med att tippa semifinalister, finalister och vinnare. Det är ju snudd på omöjligt att pricka in alla de positionerna.

Men nåväl. Friskt vågat, hälften vunnet – som man brukar säga.

David Ferrers största styrka som spelare är att han är så enormt svårslagen.

Han nöter och gnetar och kämpar och stretar.

Vinner på sin säkerhet, sin jämnhet och får jobbet gjort, helt enkelt.

Som mot Ernests Gulbis i Stockholm Open-semifinalen, bara för att ta ett någorlunda färskt exempel. Gulbis var spelmässigt överlägsen men var också den som brände mest bränsle, både fysiskt och psykiskt. När möjligheten kom tog Ferrer den, vände matchen och vann.

Extremt bra på att dränera motståndarens energi är han, Ferrer, och det väger upp hans brist på mer dödliga vapen.

Men mot Rafael Nadal i gårdagens Paris Masters-semifinal var han den bättre spelaren rakt igenom.

Jag vet inte om Nadal underskattade sin landsman eller bara kom helt fel in i matchen, för Ferrers taktik var på tok för enkel för att få världsettan på fall i raka set: att med aggressivt baslinjespel mata slag mot Nadals backhand för att öppna upp banan och sedan slå sitt favoritslag, inside out-forehand från backhandrutan, mot Nadals forehand.

Det räckte liksom med den offensiva strategin. Försvarsspelet sitter redan i ryggmärgen och aggressiviteten kan han plocka fram när den behövs.

Det kändes tveklöst en smula märkligt att se Ferrer dominera Nadal från baslinjen. Jag säger inte att Nadal torskade med flit, var knäskadad eller något sådant larv, men de många oprovocerade misstagen och oförmågan att hitta lösningar är väldigt okarakteristiskt för Rafa.

Kanske är det så enkelt att vi förblindats en smula av Ferrers förtvivlade oförmåga att besegra Nadal? Han var som bekant bara två poäng från att slå honom i Madrid och plockade set i Rom. Ferrer är helt enkelt en väldigt jobbig matchup för Nadal, på grund av den täta försvarsmuren och jämnheten i spelet. Nadal brukar få slita både för att hålla sina egna servegame och skapa möjligheter som returtagare.

Det kändes ändå på förhand som att det här skulle bli en solklar seger för Nadal, med tanke på hur han presterat dittills under turneringen.

Och när Ferrer misslyckades med att serva hem matchen vid ställning 6-3, 5-4 trodde jag att den klassiska Rafaförbannelsen kickat in.

Men nej, Nadal misslyckades kapitalt med att fullborda sitt break och vid nästa försök kunde Ferrer hålla nerverna i styr: 6-3, 7-5.

Ett märkligt avslut på en ganska märklig tillställning, får ändå sägas. Nadal gjorde inte en speciellt bra match, Ferrer gjorde en snudd på felfri match. Och det räcker mer än väl för att slå världsettan på hardcourt inomhus. Till och med i raka set.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

Roger Federer spelade ett fantastiskt första set mot Novak Djokovic. Precis som jag spådde inför matchen styrde han spelet mot Djokovics forehand (för att undvika att fastna i malande backhanddueller och för att hindra Djokovic från att slå sin fruktade raka backhand) och nyttjade sin giftiga slice (48 procent av slagen på backhandsidan var just slice).

Och så kryddade han med karakteristisk variation. Lät liksom aldrig Djokovic hitta sin matchrytm. I stället fick vi se en frustrerad världstvåa som ofta missbedömde Federers slag och kom helt fel i positioneringen.

I backhandduellerna försvarade sig Federer oftast med slice, och det var intressant att se att det var när han försökte sig på att bryta det mönstret och slå ett offensivt grundslag som misstagen kom. Likadant i serven. Placerade den oftast mot Djokovics forehand, med gott resultat – men när han försökte bryta mönstret (främst i andraserve) och i stället lägga den på backhandsidan svarade serben med sina bästa returer.

Kolla från 06.45 i klippet ovan, där har vi två bra exempel. Vid 30-30 slår Federer en andraserve i gapet på Djokovics backhand. Djokovic får bra längd på sin retur och kan efter det diktera spelet i duellen, som avslutas med att Federer inte hinner fram i tid till ett backhandslag men ändå väljer att inte slå en slice.

Redan i poängen efter, vid 30-40, har vi nästa exempel. Federer placerar en andraserve mitt i Djokovics skottsektor. Djokovic slår en riktigt bra backhandretur cross court, Federer missar återigen med sin backhand.

Federer kunde inte upprätthålla balansen och bygga vidare på det momentum han fick i första set, trots tidigt break i andra (exemplen ovan är vid ställning 1-0, då Federer alltså fått med sig ett break i öppningsgamet). I stället klev Djokovic fram och började ta kommandot i duellerna.

Schweizaren kämpade på riktigt bra och visst bjöds vi på härligt tennisgodis (som duellen vid ställning 4-2, 30-15 i andra set, drygt 14.20 minuter in i klippet ovan) men Djokovic kändes aldrig riktigt hotad. 4-6, 6-3, 6-2 blev till slut matchsiffrorna.

Tycker ändå Federer avslutar veckan med flaggan i topp. Fyra riktigt bra matcher från honom, främst mot Juan Martín del Potro i kvarten och Djokovic i semin. Bådar gott inför World Tour Finals nästa vecka.

Men låt oss nu ta en titt på finalen mellan Djokovic och Ferrer:

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – DAVID FERRER (3)

Okej, nu vet vi alltså att Ferrer inte kan avfärdas på samma nonchalanta sätt som jag gjorde i går. Lesson learned.

Men kan han slå Djokovic i dag?

Den inbördes statistiken ska vi inte stirra oss blinda på. 10-5 till Djokovic och fyra raka segrar för serben, men Ferrer har faktiskt tagit två av sina fem segrar på Djokovics favoritunderlag hardcourt (World Tour Finals 2007 och 2011). Dock inga betydelsefulla segrar i sig, eftersom Djokovic var en osnuten yngling 2007 och både fysiskt och mentalt dränerad i slutspelet 2011.

Mot Djokovic kommer Ferrer inte att kunna nyttja samma strategi som mot Nadal. Han lär visserligen söka sig till sitt favoritslag (inside out-forehand från backhandrutan) när det lämpar sig, men inte i samma utsträckning som i semin.

Anledningen är enkel: Djokovics backhand. Den är som bekant en av de tveklöst bästa i världen, och att lämna så mycket yta öppen på den sidan är självmord.

Nej, Ferrer måste i stället lita till sin backhand och försvara sig mindre aggressivt från den delen av banan. Jag tror att spanjoren likt Federer i stället kommer att försöka styra spelet mot Djokovics forehand, hålla liv i duellerna med säkerhet framför aggressivitet i defensiven och vänta på att möjligheterna ska uppenbara sig.

Något annat kan han egentligen inte göra. Eller ja, han kan ju teoretiskt försöka sig på slice från backhandrutan, men eftersom den inte är i närheten av lika bra som Federers så blir det inte lika effektivt.

Gå fram på nät är en riskabel taktik om man inte behärskar volleyspelet till 110 procent, men någonting Ferrer förmodligen kommer att testa för att mixa upp spelet och störa Djokovics matchrytm.

Världstvåan å sin sida har inga problem alls med att utmana Ferrer i baslinjeduellerna. Tvärtom passar Ferrers malande spelstil honom som handen i handsken, och han kommer flytta runt spanjoren i främst sidled, men även djupled (några kliv innanför baslinjen är way out of Ferrers comfort zone). Tar sig säkert fram mot nät emellanåt för att döda poängen snabbt också.

Men ja, vi kan se fram emot mycket baslinjenötande i den här matchen. Den som håller misstagen på ett minimum och får spelet dit den vill vinner.

Det får ju allt som oftast Djokovic när han är i den här formen. Spelar han som mot Stanislas Wawrinka i kvarten och Federer i semin ska han vinna den här matchen, kanske inte busenkelt, men med god marginal.

Det lilla som talar för Ferrer på förhand är att Djokovic haft tre tuffa matchups fram till finalen: John Isner-Wawrinka-Federer. Nu avfärdades visserligen Wawrinka enkelt (6-1, 6-4), men det är ändå helt klart en tuff resa mot final.

Att säga annat än att serben är solklar favorit på förhand vore dock tjänstefel, men kan Ferrer få Nadal ur gängorna så är väl sannolikheten för att han ska lyckas upprepa bedriften mot Djokovic i alla fall inte 0.

Gårdagens kvartsfinaler blev inte riktigt som jag väntat mig.

Eller ja, att Rafael Nadal skulle köra över Richard Gasquet (6-4, 6-1) var väl ingen hemlighet, men att Novak Djokovic skulle mosa Stanislas Wawrinka…

Nej, jag hade faktiskt hoppats på mer från schweizaren.

Nu blev han visserligen tagen på sängen av en fullkomligt orubblig Djokovic. Kändes som att precis allt han företog sig blev till guld, den gode herr Djokovic. Wawrinka fick bara med sig 14 poäng i det setet. Totalt överkörd, med andra ord.

Han spelade tack och lov upp sig, så det inte blev en fullständig förnedring, men nära var han aldrig någonsin. Djokovic räddade de fyra breakbollar han hade mot sig i andra set och tappade bara fem game på sin väg mot semifinal: 6-1, 6-4.

Även Roger Federer gjorde en riktigt bra match i sin kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förlorade bara en ynka poäng bakom sin förstaserve i första set och var spelmässigt överlägsen.

Det var han i andra set också men slarvade bort ett servegame vid ställning 4-5. Det var efter en enkel forehandcross, som landade precis utanför sidlinjen och innebar 15-30, som han bjöd in argentinaren i matchen.

Det momentum som del Potro fick med sig var dock minimalt och i tredje set var det fortsatt överläge Federer. Han misslyckades visserligen med att fullborda sitt break i inledningen av setet men öste på och vann sin 14:e match mot världsfemman med solklara 6-3, 4-6, 6-3. Borde faktiskt ha vunnit i raka set, så mycket bättre var han.

I och för sig inte direkt del Potros bästa insats i år. Nej, han var stundtals på samma (låga) nivå som mot Grigor Dimitrov i åttondelsfinalens första set.

Men det förtar inte Federers prestation. Hans klart bästa match i turneringen, och faktiskt en av hans bättre under hela året. Stressade del Potro med enorm variation och var så där självsäker i grundspelet som vi är vana vid att se honom. Framför allt backhandslicen var ett giftigt vapen, eftersom argentinaren har svårt med den låga studs den genererar.

Annars väldigt hög bollstuds i Bercyhallen, vilket ju normalt gynnar del Potro. Därför smart av Federer att nyttja den där slicen flitigt. Dessutom kunde han flytta världsfemman i sidled lite som han ville, eftersom det nästan helt uteslutande var han som dikterade spelet. När del Potro försvarade sig med forehandcross kunde Federer bara kliva fram och avsluta med en rak forehandwinner.

Retligt enkelt. del Potro fick inte heller sin serve att stämma (vann katastrofalt låga 47 procent i förstaserve i tredje set) vilket milt uttryckt är ett viktigt vapen för honom.

Nåväl.

Imponerande revansch för Federer. Men räcker hans spel mot Djokovic i dagens semifinal?

Vi tar en titt på vad dagen har i sitt sköte:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (6)

16-13 till Federer i inbördes möten. Möttes som bekant senast i World Tour Finals förra året, där Djokovic vann finalen i två extremt jämna set.

Faktum är att ingen av dem har lyckats besegra den andra fler än tre gånger i följd de senaste åren: Federer gjorde det 2010 och Djokovic 2011 samt från US Open 2011 till Franska öppna 2012.

Det där spelar dock inte jättestor roll i nuläget. Går inte att säga annat än att Djokovic är i bättre form generellt, men det Federer presterat i Basel förra veckan och Paris den här veckan ligger närmare det spel han bjöd på 2012 än han gjort under den här säsongen.

Federer är en av få spelare som kan krypa under skinnet på Djokovic och rubba hans matchrytm med sin variation. Det beror främst på Federers precision i alla de delar av spelet där han är bättre än Djokovic, men även hans svårlästa serve sätter en av världens bästa returnerare på svåra prov.

Båda kommer vilja styra spelet, men på lite olika sätt. Djokovic vill helst låsa fast Federer i cross court-dueller på backhandsidan och spela långa malande dueller överlag.

Federer å sin sida kommer försöka sätta hög press på Djokovic med en all out attack-strategi och söka sig till nätet för snabba avslut. Försvarsmässigt lär Federer nyttja sin defensiva backhandslice (som mot del Potro) eftersom även Djokovic har bekymmer med den låga bollstudsen, och stoppbollar vid väl valda tillfällen för att tvinga Djokovic att lämna sin comfort zone vid baslinjen.

Tror också att Federer kommer att undvika att serva mot Djokovics backhand, efter serbens backhandreturer är de tveklöst bästa på touren. Fastnar han i cross court-dueller på backhandsidan måste han främst använda slice för att hindra Djokovic från att avsluta poängen med en rak backhandwinner. Gissar att Federer kommer försöka styra spelet mot Djokovics forehand över huvud taget.

Med tanke på hur bra Federer spelade mot del Potro känns inte en skräll som en total omöjlighet, men samtidigt… när Djokovic är så här motiverad och beslutsam, då är han extremt svårstoppad. Fråga bara Wawrinka, eller John Isner (som trots att han vann första set inte lyckades få honom ur balans).

Federer satsar säkert allt på ett kort och hoppas på att vinna första set. Tror det är en förutsättning för att han ska kunna vinna den här matchen, medan Djokovic egentligen bara behöver spela lika bra som mot Wawrinka för att ha ett litet spelmässigt övertag.

Så pass stor är skillnaden i spelstyrka mellan Djokovic och Federer just nu.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Ja, det blev ju en drömlottning för Nadal till slut. Jerzy Janowicz var visserligen en ganska jobbig motståndare i åttondelsfinalen, men avfärdades trots allt i raka set.

Gasquet blev äppelmos i gårdagens kvartsfinal.

Och David Ferrer blir någon sorts fruktpuré i dagens semifinal, kan vi utgå ifrån. Han har sett väldigt stark ut så här långt, Nadal.

Ferrer såg ju bra ut mot Tomás Berdych i sin kvartsfinal, men det var knappast oväntat att han skulle vinna den (4-6, 7-5, 6-3). Trots att Berdych långa stunder var den klart bättre spelaren. Ser ju ofta ut så i matcher mot Ferrer. Oerhört svårbesegrad, spanjoren.

Dock inte för Nadal. Nu är det inte säkert att det blir några utklassningssiffror, Ferrer har en förmåga att få med sig gamen även mot tyngre pjäser, men allt annat än seger i raka set för Nadal får ses som en smärre sensation.

Många bra matcher i går, men den tveklöst hetaste var ju den mellan Rafael Nadal och Jerzy Janowicz.

Blev precis så underhållande som man kan förvänta sig när en motiverad Janowicz står på ena sidan nätet. Hans taktik var lika enkel som sevärd: penetrera spanjorens försvarsmur med missiler från baslinjen och rycka sönder hans matchrytm med de patenterat oförutsägbara stoppbollarna.

Det funkade väldigt bra, inledningsvis. Nadal hade visserligen inga breakbollar mot sig i första set men fick slita för att hålla sin serve. Hade flera gånger 0-30 och 40-40, medan Janowicz gled igenom sina servegame enkelt (slog totalt åtta ess, varav fyra i samma game).

Men ju längre matchen led, desto bättre blev också Nadal på att få bollen i spel i Janowicz servegame. När så polacken darrade lite tog Nadal chansen, bröt och bärgade första set med 7-5.

I andra set bröt han sedan Janowicz omgående och det såg ut att rinna iväg för spanjoren. Han tappade dock sin serve lika snabbt, efter fantastiskt returnerande från polacken.

De följdes åt till 4-4, då Nadal efter lite om och men lyckades bryta till 5-4 och stängde sedan matchen i egen serve.

Tycker att Janowicz hade förtjänat att vinna ett set. Riktigt bra spelade han. Visst, det gick lite inflation i de där stoppbollarna emellanåt, och mot slutet kunde Nadal läsa dem tillräckligt bra för att få ett övertag framme vid nät. Men grundslagen satt där de skulle och han försvarade sig otroligt bra.

Bekymret för honom är att en spelare som Nadal i regel alltid hittar lösningar på de mest vitala problemen – i det här fallet serven. När Nadal började hitta mönstret i Janowicz serve och inte bara få bollen i spel utan dessutom med bra längd och placering, så blev Janowicz osäker.

Tillräckligt osäker för att tvingas slita för att inte bli bruten, och då ökar pressen på att själv fixa ett servegenombrott.

Imponerande att han lyckades hitta den högre nivån i sitt spel när han fann sig i underläge (precis som förra året), som i andra sets andra game. Hade han inte brutit tillbaka där så hade det mycket väl kunnat rinna iväg för Nadal.

Han gjorde också ett riktigt bra returgame när Nadal servade för matchen, men inte tillräckligt bra för att lägga krokben för världsettan.

Janowicz tappar nu sju placeringar på världsrankningen, i och med att han misslyckas med att försvara sin finalplats från förra året, och kommer återfinnas först på plats 21 när listan uppdateras på måndag. Lite trist.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Ln9eDEn8kAo

John Isner har kommit att bli en mardrömsmotståndare för Novak Djokovic. I gårdagens åttondelsfinal var han omutlig i egen serve, räddade 6 av 6 breakbollar och tvingade fram ett tiebreak. Där fixade han två minibreak och tog ledningen med 3-0, bara för att sedan själv tappa serve två gångerom.

3-0 blev 3-3, som blev 6-3 till Isner efter mer slarv från Djokovic. Han reducerade till 6-5, men Isner behövde bara en setboll för att ta ledningen i matchen.

Det kändes dock inte som att Djokovic var riktigt så frustrerad som i Cincinnati tidigare i år. Mer… beslutsam. I andra set gick han ut stenhårt, bärgade två servegenombrott och kvitterade via överlägsna 6-1.

Något rafflande avgörande set bjöds vi aldrig på, eftersom Isner började säcka ihop medan Djokovic gasade på. Två nya break gav världstvåan en promenadseger och en kvartsfinalplats efter det där tuffa första setet: 6-7(5), 6-1, 6-2.

Så, Djokovic fortsätter övertyga. Jäkligt tuff resa mot final för honom dock. Möter Stanislas Wawrinka i dag och troligen Juan Martín del Potro – eller Roger Federer – i morgon. Hua.

* * *

Grigor Dimitrov blev en munsbit för del Potro.

I alla fall när argentinaren började spela tennis.

För vad det han presterade i första set ska kallas… ja, jag vet inte. Bra var det inte i alla fall. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen, serven var inte i närheten av så bra som vi är vana att se den och returnerandet var långt under hans normala nivå.

Men lojheten blev kortvarig. I andra set höjde han sig ett snäpp, vilket räckte för en spelmässig överkörning. Dimitrov hängde visserligen med bra tack vare att han servade så resolut på breakbollar, men del Potro behövde bara förvalta en av de totalt sex breakbollarna för att kvittera till 1-1 i set.

Tredje set flöt på precis som andra. De följdes åt till 4-4, då del Potro tog tillvara på sin enda breakmöjlighet i setet. Servade sedan enkelt hem matchen och en kvartsfinalbiljett: 3-6, 6-3, 6-4.

Välförtjänt seger. Han var liksom den klart bättre spelaren i andra och tredje set, och då spelade ändå Dimitrov lika bra som han gjorde i första set.

* * *

Nicolás Almagro fick visserligen med sig ett break tidigt i första set, men var sedan chanslös mot Stanislas Wawrinka: 6-3, 6-2.

Schweizaren kan, som vanligt, bli giftig mot Djokovic i dagens kvartsfinal.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Q-1CwXCPm6U

Roger Federer övertygade i sin åttondel mot Philipp Kohlschreiber. Spelade överlag inte nämnvärt bättre än mot Kevin Anderson, vilket är bra nog, men framför allt var han som bäst i avgörande lägen.

Räddade tre breakbollar i första set. Om Kohlschreiber fått med sig ett break där hade han troligen vunnit setet, och då hade matchbilden blivit helt annorlunda. Nu plockade i stället Federer fram sina ess ur rockärmen när han verkligen behövde det och tog sig enkelt vidare till kvarten: 6-3, 6-4.

Nu tror jag visserligen fortfarande att del Potro blir för svår för honom, men det ska bli riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma i dag.

* * *

Tomás Berdych slog Milos Raonic i raka set: 7-6(13), 6-4.

Små marginaler i det där galna första setet. De vann nästan lika många poäng i egen serve (70 procent för Raonic, 69 för Berdych). Raonic hade dock tre breakbollar men brände varenda en.

Efter att ha förlorat maratontiebreaket var det som om luften gick ur kanadensaren lite. Servade mycket sämre och blev bruten tidigt i setet.

Nåväl. Kul med en vad det verkar formstark Berdych i kvarten.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Redan torsdag – och åttondelsfinaler i Paris Masters står på dagens program.

Vi tar en titt:

* * *

√ STANISLAS WAWRINKA (8) – NICOLÁS ALMAGRO (13)

5-3 i inbördes möten till Wawrinka men 2-1 till Almagro på hardcourt. Wawrinka har etablerat sig inom topp 10 och sett bra ut hela sommaren, Almagro i gryende form.

Har med andra ord potential att bli ett riktigt intressant möte, det här. Framför allt ett väldigt offensivt sådant. Försvarsmässigt är Wawrinka den smartare spelaren av de båda. Ser framför mig en matchbild där Almagro dikterar spelet, men tror det krävs en del för att spanjoren ska utmanövrera världsåttan i dag.

Wawrinka kommer tjäna på att försöka dra ner tempot och tvinga Almagro i sidled med de där snäva vinklarna som han är så makalöst bra på att hitta, och på så vis tvinga fram misstag från Almagro.

Kan mycket väl bli en tresetare det här, med ett tiebreak eller så. Räknar med att Almagro går ut stenhårt och försöker få med sig första set. Fixar han det är det inte alls omöjligt att han faktiskt vinner. Skrällvarning, alltså.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – GILLES SIMON (17)

4-1 i inbördes möten till Ferrer, men Simon vann deras hittills enda möte på hardcourt (Cincinnati 2011).

Simon brukar ju prestera bra på hemmaplan och gick till semifinal förra året (förlust mot Jerzy Janowicz) efter att ha slagit ut Tomás Berdych i raka set i kvarten.

Blir ju ingen sprakande show det här. Ferrer var väldigt ojämn i sin öppningsmatch mot Lukas Rosol (6-0, 2-6, 6-3) och det här kommer bli en väldigt annorlunda matchbild. Ferrer brukar dock inte ha några större problem med att föra spelet mot counterpunchers som Simon.

Håller Ferrer som favorit, men slänger in en liten skrällvarning på Simon. Hans taktiska spelsinne ska inte underskattas och han brukar som sagt prestera inför sina hemmafans.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – JOHN ISNER (16)

Det står faktiskt bara 3-2 i inbördes möten till Djokovic. Isner vann deras senaste möte, i kvartsfinalen i Cincinnati tidigare i år.

Det här är dock utanför USA, och vi vet ju att det brukar vara en helt annan Isner vi får se när han inte spelar på hemmaplan. Dessutom har Djokovic sett oerhört motiverad ut sedan finalförlusten i US Open, då han ju förlorade sin förstaplats på rankningen till rivalen Rafael Nadal.

Givetvis en tuff lottning och en jobbig åttondel för Djokovic, men jag tror att han får sin revansch i dag. Troligen i raka set, till och med.

* * *

√ ROGER FEDERER (6) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (23)

Bra match av Kohlschreiber mot landsmannen Tommy Haas, men Federer är en annan femma. 7-0 i inbördes möten till schweizaren, som bara förlorat ett set (15-1 i setfacit).

Federer vann i raka set sist de möttes, i Cincinnati tidigare i höstas. Lutar åt att tysken tvingas bokföra sin åttonde raka förlust mot Federer i dag. Världssexan slog Kevin Anderson förhållandevis enkelt i går, utan att prestera på topp.

Nu är visserligen Kohlschreiber en bättre returtagare än Anderson, men tror han kommer få stora problem i Federers serve. Helt enkelt en dålig matchup för honom. Kan mycket väl plocka ett set, men tror Federer tar det här.

Såvida han inte är plufsigt nöjd med att ha kvalificerat sig till World Tour Finals och går på halvfart i dag? Men nej, det kan vi ju inte utgå ifrån. Spelar han som mot Anderson i går ska det räcka för att slå Kohlschreiber, såvida inte tysken gör en felfri match.

* * *

√ RICHARD GASQUET (10) – KEI NISHIKORI (19)

Landsmannen Jo-Wilfried Tsonga är redan borta ur slutspelsracet, vilket faktiskt bara är positivt för Gasquet, som nu kan spela mer avslappnat. Tenderar ju att tappa huvudet när han är stressad, fransmannen.

Ganska bra matchup för Gasquet. 3-0 i inbördes möten och ett psykologiskt övertag. Nu är visserligen Nishikori en skicklig inomhusspelare, men Gasquets grundläggande spelkompetens ska räcka för att vara relativt överlägsen Nishikori.

Japanen är dock långt ifrån chanslös. Tsongas uttåg gav visserligen Gasquet andrum, men än är inte racet över. Han har helt enkelt mer att spela för än Nishikori, som därför kan spela mer chansartat och med mindre marginaler. Får han en bra start kan han mycket väl följa upp sin skräll i tisdags med en likadan i dag.

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – JERZY JANOWICZ (14)

Tuff lottning för Nadal. Han vann visserligen i raka set i Cincinnati, men det är lite annorlunda förutsättningar här. Dels håller Janowicz en annan nivå inomhus, dels vill han så klart följa upp fjolårets succé i sin genombrottsturnering.

Nadal måste ändå hållas som favorit här. Såg stabil ut mot Marcel Granollers i går och är pigg och kry efter att ha vilat under förra veckan (lämnade återbud till Swiss Indoors i Basel).

Janowicz kommer givetvis att göra det oerhört svårt för Nadal. Kanske (förhoppningsvis, för underhållningsvärdet) pressa fram ett tredje set.

Men jag tror att Nadal klarar det här setet. Blir dock inte förvånad om Janowicz skräller. Han har ju gjort det förr…

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (5) – GRIGOR DIMITROV (22)

På papperet en ickematch egentligen, men Dimitrov har överraskat de senaste veckorna. En del Potro i så här bra form ska han dock inte rå på. Borde bli seger i raka set för argentinaren.

För övrigt en sån där typisk match där serven blir helt avgörande. Båda har riktigt bra servar och bygger av naturliga skäl hela sitt spel kring den. Ganska jämbördiga returtagare. Dimitrov är bra på att få bollen i spel (när han inte är överambitiös) men del Potro är bättre på att få ut det mesta av sitt returnerande.

Argentinaren är också kyligare i viktiga lägen och är både tyngre och säkrare i sitt grundspel. En på det hela taget bättre spelare, helt enkelt. Krävs att Dimitrov gör en enastående match om han ska fälla jätten från Tandil.

* * *

TOMÁS BERDYCH (7) – √ MILOS RAONIC (11)

2-0 i inbördes möten till Raonic och Berdych i lite tveksam form. Raonic imponerade visserligen inte i Stockholm Open för två veckor sedan (förlust i raka set mot Benoit Paire i kvartsfinalen) och stod sedan över Basel. Förhoppningsvis var vilan precis vad han behövde, dock.

Håller Raonic som favorit här. Han är extremt jobbig att möta inomhus eftersom han får så hög utdelning i egen serve. Dessutom passar Berdychs monotona spelstil med flacka grundslag honom väldigt bra, eftersom han då har lättare att hitta sin matchrytm.

Högt tempo har liksom generellt aldrig varit ett jättestort problem för Raonic. Det är snarare snabba tempoväxlingar och variation som han har svårt att hantera.

Hoppas på en tresetare, men om Raonics serve sitter där den ska kan han lika gärna ta det här i raka. Som i finalen i Bangkok. Berdych är för begränsad i sitt spel för att komma åt Raonic när han servar så bra.

http://www.youtube.com/watch?v=1wQNeIKS8-c

Vi kan ju börja med att säga att Roger Federer i och med sin tvåsetsseger över Kevin Anderson i går är kvalificerad för World Tour Finals – för tolfte året i rad.

Inte bara ännu en milstolpe utan också en viktig prestation för Federers del.

Matchen då? Var segern övertygande?

Nja. Han servade väldigt bra, Roger. Inte speciellt hårt eller tungt, men välplacerat och smart. Vann 78 procent i förstaserve och 70 procent i andraserve i första set (totalt 21 av 28 poäng i egen serve). Fick med sig ett break i matchens första game och höll sedan avståndet setet ut.

I andra set fick han en flygande start, trots att Anderson spelade upp sig rejält i slutet av första, och gick fram till 5-2. Då svarade schweizaren för sitt tveklöst svagaste servegame för dagen och misslyckades alltså med att serva hem matchen.

Vid 5-4 var det sedan på väg att gå käpprätt åt helvete för honom. 15-40 och momentum låg plötsligt hos Anderson.

Han redde dock ut stormen med ett ess, bland annat.

Det var de mest positiva aspekterna av matchen – att han överlag servade bra och att han höll nerverna i styr när matchen var på väg att glida honom ur händerna.

Men spelmässigt… Han spelade absolut inte dåligt, men fotarbetet var ganska trögt och det blev en del riktigt grova missar. 12 oprovocerade misstag i första set är inte extremt på något vis, men det ska poängteras att Anderson spelade med väldigt stora marginaler. Placerade bollen flera meter innanför linjerna och tryckte sällan till i sina grundslag.

Visserligen ingen dum idé att satsa på snäva vinklar nu när Federer inte är i sitt livs form, men han var helt enkelt för passiv i sitt offensiva spel.

Han servade inte heller överdrivet bra, Anderson, och när han höjde sitt spel i slutet av andra set hade Federer svårt att hänga med. Tycker därför inte att den här segern var speciellt övertygande. Inte mer än att det alltid är positivt att vinna med så klara siffror trots att man inte spelar på topp, i alla fall. (Spela på topp ska han dock inte behöva göra mot en spelare som Anderson inomhus.)

Finns garanterat mer att hämta där – vilket också är positivt.

* * *

Matchen mellan Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez blev en intressant tillställning, trots allt. Lopez tvingades ta en medical timeout redan i första set på grund av smärta i ryggen, men det påverkade honom bara under återstoden av setet – inte hela matchen.

Spelade väldigt smart, Lopez. Mycket variation i slagen och oförutsägbara placeringar. Lyckades få Wawrinka ur balans och utjämna matchen i andra set, men schweizaren var för stark i avgörande: 6-3, 3-6, 6-3.

Kul match, hur som helst.

* * *

Riktigt bra servat av Rafael Nadal. Förlorade bara 12 poäng i egen serve mot Marcel Granollers (vann 86 procent i förstaserve och 65 procent i andraserve). Blev ändå jämnt sett till matchsiffrorna: 7-5, 7-5.

Men den stora prövningen kommer ju som bekant i dag, när han möter Jerzy Janowicz i åttondelen. Det kan bli en riktigt dramatisk match det.

* * *

Juan Martín del Potro hade inga större problem med Marin Cilic: 6-4, 7-6(3). Han är i riktigt bra form nu, del Potro. Han är tveklöst den stora utmanaren både här i Paris och i World Tour Finals nästa vecka.

* * *

Även i övrigt helt planenliga segrar. Philipp Kohlschreibers seger över Tommy Haas var visserligen inte helt väntad, men inte heller överraskande. Brukar bli bra matcher när de båda möts.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Paris Masters är som bekant skrällarnas turnering, och vi har redan bjudits på en av lite större dignitet.

Nu kom faktiskt inte Kei Nishikoris seger över Jo-Wilfried Tsonga i går (1-6, 7-6, 7-6) som någon överraskning, men en skräll är det likväl.

Sjukt små marginaler i den matchen, i alla fall efter Tsongas totala överkörning i första set (vann alla sina förstaservar och totalt 80 procent av poängen i egna servegame). I andra set tappade Nishikori en komfortabel 4-1-ledning och i tredje sets tiebreak hade Tsonga två matchbollar (vid 6-5 och 7-6).

Första matchbollen hade Tsonga i egen serve – men han slog dubbelfel. Så nära seger var han alltså.

I stället fick han se sin slutspelsbiljett gå upp i rök. Den är helt utom räckhåll i och med att landsmannen Richard Gasquet redan har en knapp ledning på säsongsrankningen och dessutom vann sin öppningsmatch i Paris: 7-5, 6-7(6), 6-3 mot Fernando Verdasco.

Bara Milos Raonic som kan snuva Gasquet (alternativt Stanislas Wawrinka eller Roger Federer) på en slutspelsplats nu, men han är i skrivande stund 400 poäng bakom Wawrinka, som är nia på säsongsrankningen.

I övrigt flöt gårdagen på som väntat. Novak Djokovic blev visserligen något överraskande pressad av Pierre-Hugues Herbert men vann till slut i raka set: 7-6(3), 6-3. Men han tenderar ju ibland att inleda trögt, den gode herr Djokovic.

Dagens matchprogram är redan i full gång, och där är det några som står ut:

• Juan Martín del Potro mot Marin Cilic. Kan mycket väl bli en tuff match för del Potro, trots att Cilic är lite rostig efter avstängningen (har inte spelat sedan Wimbledon). Argentinaren dock klar favorit på förhand.

• Rafael Nadal mot Marcel Granollers. Ska bli intressant att se hur Nadal agerar inomhus. Kommer nog att märkas ganska snabbt, även så här mot svagare motstånd, hur han tar sig an uppgiften.

• Roger Federer mot Kevin Anderson. Andersons öppningsmotståndare Mikhail Juzjnyj tvingades avbryta i tredje set i går på grund av skada. Kan formsvage Anderson störa Federer? En på papperet bra matchup för schweizaren. Anderson brukar ha problem med det höga tempot inomhus och är som sagt ur form. För sydafrikanen krävs det att han servar på absolut topp för att kunna hota. Ja, om nu inte Federer har ännu en sån där dålig dag, förstås.

• Stanislas Wawrinka mot Feliciano Lopez. Jobbig öppningsmatch för Wawrinka. Statistiskt sett är Lopez inte en inomhusspelare av rang, men han är en knepig spelare i allmänhet och på snabba underlag i synnerhet. Kommer säkert försöka utmanövrera Wawrinka med serve & volley. Om det lyckas är en annan femma, men han har i alla fall potential att rycka sönder schweizarens matchrytm och krypa in under skinnet på honom.

Ja, det är de matcherna jag tycker ni ska ha extra koll på i dag. Överlag mycket stark uppställning i dag. Det är inte utan att man blir ordentligt peppad så här mitt i höstsnörvlandet.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vi har redan nått sluttampen på säsongen – och årets sista Master.

Mycket står på spel i Paris Masters anno 2013.

Inte minst de tre sista guldbiljetterna till slutspelet i London i november, och allt kommer att avgöras i Paris.

Så, utan vidare omsvep tycker jag att vi tar oss en titt på lottningen:

* * *

ÖVRE HALVAN:

Första gången sedan Shanghai 2011 (då Novak Djokovic visserligen var världsetta men stod över turneringen) som Rafael Nadal är förstaseedad i en Master – och vilken drömlottning han fått.

Eller ja, det beror ju lite på hur man ser på saken. I jämförelse med Djokovics är den i allra högsta grad trivsam. Med tanke på att denna Master spelas på hardcourt inomhus, inte optimala spelförhållanden för spanjoren om man säger så, är den dock riktigt tuff.

Varken Dmitrij Tursunov eller Marcel Granollers utgör något större hot i öppningsmatchen, men därefter väntar troligen Jerzy Janowicz. Alla vet vi vad den två meter långa polacken kan åstadkomma inomhus i allmänhet och i Paris i synnerhet.

Har ju inte nått upp till förra årets nivå (då han tog sig till final här i Paris) hittills under hösten, men har å andra sidan bara spelat tre matcher sedan han återvände efter skada. Kan hur som helst bli ett riktigt jobbigt möte för Nadal.

I åttondelen väntar med stor sannolikhet Jo-Wilfried Tsonga. Hans landsman Richard Gasquet får väl sägas vara i bättre form generellt, men har svårt att hävda sig inomhus. Även på hemmaplan. Bortsett från semifinalen 2007 har han inte tagit sig förbi tredjerundan (respass direkt i öppningsmatchen förra året; förlust mot Kevin Anderson). Möter dessutom Fernando Verdasco, som spöade Ernests Gulbis i raka set i 1R, i sin öppningsmatch.

Kei Nishikori kan dock bli farlig. Jobbig öppningsmatch för Tsonga där. Nu har ju inte japanen varit i sitt livs form på sistone, men han är en ytterst kompetent inomhusspelare. Skrällvarning där.

I den undre kvartsfinalsektionen får David Ferrer hållas som knapp favorit. Är ju inte hans bästa underlag, men har trots det nått två raka finaler (Stockholm Open och Valencia Open, förlust i båda). Möter Lukas Rosol i sin första match. Även det en knepig öppning. Rosol avfärdade ju hemmaspelaren Jeremy Chardy förhållandevis enkelt i 1R.

Troligen Ferrer mot Gilles Simon i åttondelen.

Milos Raonic ska ju slå Robin Haase enkelt. Därefter hoppas han nog få möta Tomás Berdych. Berdych befinner sig i en liten formsvacka efter skadan han ådrog sig i Peking, har generellt problem mot servekanoner och Raonic har dessutom psykologiskt övertag. Värre för kanadensaren om han får Gaël Monfils, som är mycket mer oberäknelig och passar honom sämre spelmässigt. Vasek Pospisil ska ju inte vara några större bekymmer.

Tror hur som helst på en åttondel mellan Raonic och Monfils där. Monfils har visserligen två raka 1R-förluster (mot Jaroslav Pospisil i Wien och Ferrer i Valencia) men är giftig på hemmaplan och gick till två raka finaler här 2009-2010. Berdych måste pricka in en formtopp, annars är risken stor att det blir respass direkt.

Så, hur låter Nadal-Tsonga och Ferrer-Raonic i kvartarna? Inte alls osannolikt, säger jag.

Ser ju gärna Nadal mot Raonic i en semifinal, men tror mer på Ferrer. Raonic imponerade inte i Stockholm Open och verkar ha gett upp slutspelsracet, medan Ferrer fått med sig resultaten trots formsvacka. Så svårstoppad är han, evighetsmaskinen.

Nadal då? Nja. Första gången på fyra år han spelar i Paris. Har faktiskt bara spelat den här turneringen tre gånger i karriären (om man bortser från 2003, då han åkte ut i kvalet), åren 2007-2009. Facit så här långt: Final (2007, förlust mot David Nalbandian), semifinal (2009), kvartsfinal (2008). Bra resultat för att vara inomhus, men i år är vägen mot de senare rundorna ganska krokig.

Tror faktiskt att han kan ryka redan mot Janowicz. Gör han inte det så har Tsonga en god chans att fälla kolossen. Det är de otvivelaktigt största hoten. Varken Ferrer, Berdych eller Raonic känns direkt skräckinjagande, även om främst Berdych och Raonic givetvis har stor skrällpotential inomhus.

Tror tyvärr inte att Janowicz försvarar sina poäng från förra året. Vilket är riktigt synd, för det kommer innebära att han troligen avslutar året utanför topp 20. I det här läget speglar som bekant säsongsrankningen vad spelarna faktiskt åstadkommit i år, och där är han inte bättre än 21. Han behöver gå långt i Paris för att säkra en plats på rätt sida topp 20-strecket.

Blir ju lite gissningslek kring semifinalplatserna eftersom det är så svårt att avgöra var framför allt Nadal och Tsonga står i nuläget, men säger spontant Nadal ändå. Nadal mot Ferrer. Med den ordentliga brasklappen att Tsonga, Janowicz, Berdych och Raonic har stor skrällpotential.

De går vidare till semifinal: Nadal, Ferrer.
Skrällvarning: Tsonga, Janowicz, Berdych, Raonic.
Bubblare: Nishikori, Monfils, Gasquet.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nitlott för Djokovic. 189-rankade Pierre-Hugues Herbert (som slog en extremt loj Benoit Paire i första omgången i går) är visserligen kanonmat, men redan i åttondelen väntar sannolikt John Isner. Alla vet vi vad Isner kan ställa till med mot just Djokovic.

I kvarten kan han sedan ställas mot Stanislas Wawrinka och i semifinalen Juan Martín del Potro. Isner-Wawrinka-del Potro-Nadal, till exempel, får ju ses som en ganska tuff lottning, ja…

Jobbig öppningsmatch för Wawrinka, förresten. Feliciano Lopez är en väldigt kompetent spelare under rådande omständigheter. Inte alls säkert att schweizaren överlever andra omgången.

Nicolás Almagro har ju överraskat under hösten. Kan han ställa till med något? Tja, varför inte. Håller det dock inte för troligt att han tar sig längre än till kvart.

Frågan på den här halvan är vilken status vi har på del Potro och Roger Federer. Möttes som bekant i finalen i Basel i söndags. Argentinaren har sett stark ut hela sommaren och hösten (bortsett från US Open), men vi vet också att han följa upp succéer med brutala kraschlandningar.

Tror inte det blir så nu. Han har sett så stabil ut på sistone, del Potro. Vilket är oerhört glädjande. När han spelar med högt självförtroende är han verkligen en fröjd att titta på, och den självklara utmanaren av det som vi tidigare kallat för Big Four. Karriärens första titel i en Master skulle bli en passande krona på verket efter en stark säsong från argentinaren.

Och så Federer, ja. En inte helt omöjlig öppningsmatch. Antingen Mikhail Juzjnyj (som slog Ferrer i Valencia) eller formsvage Kevin Anderson. Inte direkt uddlösa motståndare om man säger så, men båda är helt klart överkomliga. Därefter Tommy Haas eller Philipp Kohlschreiber (troligen Haas). Det ska han ju ordna inomhus, tycker man.

Tar han sig förbi de två hindren väntar sedan förmodligen del Potro, som nog återigen blir för svår för schweizaren. Trots att finalen i Basel var jämn på papperet tycker jag att nivåskillnaden dem emellan är tydlig. En del Potro i bra form är liksom inte att leka med.

del Potro har å sin sida sitt största hot redan i öppningsmatchen: Marin Cilic, som gör sin första turnering sedan dopningsavstängningen. Han fick alltså sitt straff kortat från nio till fyra månader, trots att ITF yrkat på två års avstängning. Men den soppan ska vi inte gå in på nu. Cilic är hur som helst tillbaka och han gjorde en bra match mot Igor Sijsling i går (5-7, 6-1, 6-4). Lite ringrostig, men en stabil insats. Kan bli farlig mot del Potro.

I övrigt ingenting direkt anmärkningsvärt i den kvartsfinalsektionen. Riktigt stor skillnad mellan sektionerna på den halvan. Djokovic mitt i getingboet, del Potro och Federer i något trivsammare miljö.

Tror hur som helst på Djokovic. Han har sett enormt tänd ut under hösten, sedan han förlorat förstaplatsen till rivalen Nadal. Tror även på del Potro, som gått från klarhet till klarhet på sistone. Hoppas verkligen på en semifinal mellan de båda.

Och där får ju i så fall Djokovic hållas som favorit, även om argentinaren har skrällpotential.

Federer? Nja. Som sagt överkomlig lottning, men Juzjnyj/Anderson-Haas/Kohlschreiber/del Potro är inte den lättaste vägen till semifinal. Särskilt inte med tanke på hur Federer presterat under sommaren och hösten. Tycker att han ska vara nöjd om han tar sig till kvartsfinal, även om man så klart inte kan räkna ut honom fullständigt.

De tar sig till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Isner, Wawrinka, Federer.
Bubblare: Cilic, Haas.

Semifinalerna: Nadal slår Ferrer, Djokovic slår del Potro.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Hm. Känns inte helt troligt ändå, när man ser det svart på vitt. Båda har tuffa vägar mot finalen, och tror att det är stor risk för att framför allt Nadal åker ut i en tidigare omgång. Djokovic mot Tsonga i final? Ingen omöjlighet. Inte heller Tsonga-del Potro, eller typ Berdych/Raonic-Federer (även om det är mycket mindre troligt).

En väldigt öppen turnering på förhand, alltså – vilket så klart alltid utgör en extra krydda.

http://www.youtube.com/watch?v=tO1eNZKs9vc

20 raka segrar i Kina.

Andra titeln på lika två veckor.

Obesegrad sedan US Open.

Totalt sjunde bucklan i Peking (4) och Shanghai (3 – den första 2008, när World Tour Finals avgjordes i staden).

Det verkar helt enkelt som att de där bistra finalförlusterna i Wimbledon (mot Andy Murray) och US Open (mot Rafael Nadal) var precis den tändvätska serbiska världstvåan behövde.

Okej, man ska väl inte dra på alltför stora växlar efter en 500-titel och en Masters-buckla (15:e i karriären), men slutspelet i London hägrar som bekant. Viktigt för Djokovic att hitta tillbaka till en vinnande form nu i slutet av den här och början på nästa säsong.

Det går inte att säga annat än att finalsegern var väntad, men Juan Martín del Potro tvingade honom åtminstone att slita för sin tionde raka seger (tolfte om man räknar in Davis Cup-singlarna mot Kanada) efter US Open.

Första set var dock en besvikelse. Djokovic var helt omutlig, medan argentinaren kom helt fel in i matchen. Först vid ställning 5-0 lyckades han hålla serve, och på så vis undvika total förödmjukelse. 6-1 till Djokovic (med poängställningen 31-17) och serben hade kopplat greppet om pokalen.

Det ska sägas att en matchbild mellan Djokovic-del Potro och Nadal-del Potro skiljer sig i grunden. Särskilt på hardcourt. Spanjorens extrema överskruv ger inte i närheten av så hög utdelning som på grus. I stället ger den högre bollstudsen mer tid till argentinaren att ladda bössan – och eftersom han slår sin projektiler väldigt flackt är det svårt för Nadal att hinna med i defensiven.

Djokovic sätter press på ett annat sätt i sitt försvarsspel. Dels är inte hans grundslag lika toppade, och dels är han generellt mer aggressiv och har ofta väldigt bra längd på sina kontringsslag. Det innebär helt enkelt att Djokovic inte placerar sina bollar mitt i del Potros skottsektor, så som Nadal gjorde i går.

Ett lite svårare utgångsläge för del Potro, alltså. Sen ska vi så klart poängtera att Nadal är rysligt jobbig att möta ändå, och att världsfemman med största sannolikhet inte vunnit om han inte spelat så bra som han gjorde. Nadal behöver spela mycket mer aggressivt än han gjorde i semifinalen (som han också gjort stora delar av säsongen, vilket är förklaringen till hans framgångar på underlaget) men del Potro gav honom inte det utrymmet.

Nåväl.

Delpo jobbade upp sig i andra set. Ordentligt.

Bröt Djokovic omgående och höll ifrån hela vägen in i mål: 6-3.

Den största skillnaden mellan första och andra set var att del Potro servade vansinnigt mycket bättre i andra. Vann bara 56 procent av poängen i förstaserve i första set – i andra var den siffran 83 procent (slog dessutom in 72 procent förstaservar, vilket ger rätt bra utdelning).

Och så var det ju i det här setet som Djokovic hade vissa problem med sin balans. Typ. Eller hur ska man förklara det som händer i det här klippet?

Väldigt lustigt, förstås. Han ser nästan lite berusad ut på vissa bollar. Fast det var han förstås inte.

Men det var först i tredje set som det verkligen tände till. Som vid ställning 3-2 och breakboll Djokovic, när del Potro dundrar en rak forehand förbi en desperat rusande Novak – som misshandlar klockan i frustration efter den missade möjligheten.

del Potro räddade totalt fyra breakbollar i det setet. Två av dem vid ställning 5-4, 15-40. Två matchbollar, med andra ord. Den ena av dem i andraserve. Oerhört kyligt.

Argentinaren tvingade fram ett tiebreak, där Djokovic kopplade greppet omgående. Han tappade visserligen minibreaket, men jobbade sig fram till 6-3. Avslutade sedan matchen med en grym retur och en resolut rak backhand som svar på del Potros cross court-backhand.

Bittert för världsfemman, som bommar sin tredje chans att vinna en Master. Förlorade sin första final mot Andy Murray i Montréal 2009 och den andra mot Rafael Nadal i Indian Wells i år.

Men det är inte för inte som han gång på gång lyfts fram som Big Fours främsta utmanare. Vilket han visat prov på i år, trots att han inte nått ända fram den här gången heller.

Jag gillar för övrigt den här ”nya”, lite mer förbannade Djokovic. Jag skriver ”nya” för att det knappast är något nytt att han visar känslor, men under 2012 och 2013 har han faktiskt varit ganska sävlig på banan. Har liksom haft svårt att tända till.

Det han visat här i Shanghai och i Peking förra veckan påminner mer om 2011 än 2012 års upplaga av Novak Djokovic. Han vill verkligen vinna och är inte rädd för att visa det. Bådar mycket gott inför framtiden. Vargen, som med Djokovic-mått mätt nästan varit svältfödd under 2013, börjar bli hungrig igen.

* * *

Joachim ”Pim-Pim” Johansson ångar på i Stockholm Open. Avfärdade i dag 147-rankade Matthias Bachinger relativt enkelt i raka set: 6-3, 7-6(2).

Möter sjätteseedade, 213-rankade bosniern Damir Dzumhur, som slog ut svenske Isak Arvidsson (7-6, 6-4), i sin kvalfinal i morgon. Med tanke på hur det sett ut hittills borde han inte utgöra något större hinder för Pim-Pim. Nästan att man kan slå fast att vi kommer få se ”pensionären” i huvudturneringen.

Ytterligare två svenskar klara för kvalfinal: Patrik Rosenholm (gick vidare efter att andraseedade förhandsfavoriten Paul-Henri Mathieu avbrutit matchen vid ställning 6-3, 2-0 till Rosenholm) och Milos Sekulic (körde över landsmannen Fred Simonsson: 6-1, 6-2).

* * *

Alla dagens matcher i Stockholm Open-kvalet: