Vi går snart in i femte speldagen i Australiska öppna.
Turneringsträdet har redan tunnats ut, och än har inte alla agnar skilts från vetet.
Vi kollar vad som står på menyn under natten och förmiddagen:
* * *
JERZY JANOWICZ – FLORIAN MAYER
Mayer har imponerat så här långt. Janowicz… Well, han är vidare till tredje omgången, vilket ju faktiskt måste anses imponerande med tanke på vilket spelskick han var i när turneringen inleddes. Krigade sig förbi Pablo Andújar i fyra set i dag: 4-6, 7-6(3), 7-6(5), 6-3. Siffrorna övertygar förstås inte. Andújar är en spelare som Janowicz normalt ska blåsa av banan på harcourt.
Ser man enbart till spelstyrka är Mayer egentligen en spelare som Janowicz ska besegra kontrollerat. Inte överlägset, men med hyfsat god marginal. Mayer är dock vad vi brukar kalla för knepig spelare. Han har en oortodox spelstil, väger upp bristen på vapen med stor taktisk variation och bra spelsinne, och har en riktigt fin slice. Kan mycket väl gå Jerzy på nerverna, och då kan han få problem.
Men spontant: Nej. Jag tycker att Janowicz borde vinna det här, nu när han blivit varm i kläderna.
* * *
ANGELIQUE KERBER – ALISON RISKE
Kerber har sett bra ut hittills. Har ju varit i fin form under hela säsongsinledningen. Tyckte att finalförlusten i Sydney var oväntad, men hon har överlag spelat bra både i Brisbane, Sydney och nu Melbourne. Riske är dock en sådan där spelare som när hon har en bra dag kan utmana Kerber offensivt. Precis som Jelena Jankovic gjorde i Brisbane-kvarten. Där var Kerber långa stunder helt utspelad, och genom hela matchen enormt tillbakapressad.
Har inte sett någon av Riskes matcher så vet faktiskt inte hur hon sett ut spelmässigt, men resultaten imponerar ju: 6-2, 6-2 mot Elena Vesnina och 6-1, 6-1 mot Yanina Wickmayer. Kan säkerligen göra livet surt för världsnian.
* * *
DAVID FERRER – JEREMY CHARDY
Högintressant match! Ferrer fortfarande lite ur slag, Chardy däremot i kalasform. Ferrer leder med 4-1 i inbördes möten, men Chardy är som bekant inte på något sätt en oäven spelare. Var framme i kvartsfinal här förra året och har hanterat den extrema hettan bra.
Normalt skulle jag säga att Ferrer ska greja det här enkelt. Enkelt med hans mått mätt, alltså. En vanlig dödlig hade troligen hamnat i koma efter en match om man tvingats spela som Ferrer gör, men som vi alla vet blixtrar det sällan om spanjoren. Han vinner på bollsäkerhet, på gnet, på vattentät defensiv och på att trötta ut sin motståndare. Han nöter ner dem, helt enkelt.
Jag tror att Chardy kan bjuda upp till dans, och det rejält. Det finns skrällpotential här, helt klart. Samtidigt har ju Ferrer en osviklig förmåga att krångla sig förbi såna här matcher. Som sagt, högintressant. Och vid det här laget har vi alla lärt oss att man aldrig ska räkna ut David Ferrer…
* * *
ANA IVANOVIC – SAMANTHA STOSUR
Stosur visar gryende form så här lagom till årets första Grand Slam, dessutom på hemmaplan. Samtidigt var Ivanovic bättre än på flera år förra säsongen, och har fortsatt på inslagen väg i inledningen av 2014. Stosur är knappast chanslös, men tycker att Ivanovic ska ta hem det här med hyfsat god marginal.
* * *
THOMÁZ BERDYCH – DAMIR DZUMHUR
Världssjuan mot turneringens stora sensation. Riktigt kul att så många unga spelare har gått så långt i årets Australiska öppna, men Dzumhur har tyvärr inte vapnen för att hota Berdych. Den 21-årige bosniern är i grunden en väldigt defensiv spelare, och Berdych älskar att stå och mata sina tunga grundslag mot levande bollplank (såvida de inte heter Rafael Nadal). I alla fall så länge han får diktera spelet och styra matchbilden.
Vilket han kommer att göra i den här matchen. Som sagt, Dzumhur har imponerat hittills, men här kommer tempot att vara lite för högt för honom. Jag räknar med seger i raka set för Berdych.
Om han nu inte får värmeslag och akuta kramper, som Ivan Dodig… Men nej, det ska han ju inte få.
* * *
EUGENIE BOUCHARD – LAUREN DAVIS
Det här är en kul matchup: Defensiva Bouchard mot aggressiva Davis. 68-rankade amerikanen Davis är väldigt kort, drygt 160 cm, men väger upp det med snabbhet, bra fotarbete, uthållighet och ettrig aggressivitet. Går väldigt ofta för winners. Till skillnad från Bouchard, som hellre förlitar sig på att stressa fram misstag från sin motståndare.
Kan med andra ord bli en intressant match – som Bouchard borde vinna.
* * *
RICHARD GASQUET – TOMMY ROBREDO
Gasquet har faktiskt överraskat mig lite. Han har ju haft vissa skadebesvär under säsongsinledningen. Tommy Robredo är… Tommy Robredo. Vände 1-2 i set och 2-5 i skiljeset mot Lukas Rosol i första omgången. En maskin är han, Robredo. 2-2 i inbördes möten, men de har inte mötts sedan Metz 2010 (seger för Gasquet i raka tiebreaks).
Gasquet har fått en enkel resa hittills, två segrar i raka set, medan krånglat sig förbi ovan nämnde Rosol och därefter Julien Benneteau.
Lär bli en förhållandevis monoton match med långa dueller och mycket spel. Vilket ju gynnar Robredo, med tanke på väderförhållandena. Samtidigt kan ju inte ens han gå helt obekymrad efter två tuffa matcher i den här hettan. Nej, jag tror att Gasquet tar det, men slänger in en skrällvarning på Robredo. Vore ingen jättesensation om han nötte ner franske världsnian.
Vad hände egentligen? Ja, det kan man ju fråga sig, Juan Martín del Potro.
Juan Martín del Potro är utslagen ur Australiska öppna.
Nej, det var inte Rafael Nadal som fällde jätten från Tandil i en efterlängtad kvartsfinaldrabbning.
Det var inte heller en spelare som normalt brukar räknas som ”knepig” att möta tidigt i Grand Slam-turneringar, som har mycket högre kapacitet än rankningen antyder, eller har spelmässiga vapen som är svåra att hantera även för toppspelare.
Det var Roberto Bautista Agut. 25 år gammal, rankad 62 i världen.
En doldis, med andra ord.
Det ska omgående sägas att Bautista Agut var i riktigt bra form inför Australiska öppna och inte på något sätt är en dålig spelare. Slog framtidslöftena Benoit Paire och JackSock och tog set mot mammutservaren John Isner i Auckland förra veckan. I första omgången här i Melbourne tappade han blott fyra game mot amerikanen Tim Smyczek (6-2, 6-1, 6-1). Såg några av 25-åringens matcher under 2013 och överraskades lite av att han är rätt så jämn på alla underlag. Är väl kanske generellt lite bättre på hardcourt än grus – vilket är ovanligt bland spanska spelare – men inget uppseendeväckande.
Mot Juan Martín del Potro i dag spelade han oerhört aggressivt, och mycket offensivare än han brukar. Ungefär fem miljoner (läs: 72) winners slog han, och i sammanhanget blygsamma 53 oprovocerade misstag. Jagade ut argentinaren i hörnen, för att sedan kliva fram i banan och avsluta framme vid nät. Returnerade också rysligt bra genom i stort sett hela matchen och hade grym längd på både grundslag och slice, vilket satte del Potro under stor press.
Samtidigt märktes det att världsfemman inte trivdes i den extrema hettan (matchen spelades sent på kvällen australisk tid, men det var ändå över 30 grader varmt). I femte set såg han sliten ut, och när han inte lyckades få hål på spanjoren i hans serve kändes det som att det bara var en tidsfråga innan turneringens hittills största skräll skulle bli ett faktum.
4-6, 6-3, 5-7, 6-4, 7-5 blev det till slut.
Och att del Potro till slut vek ner sig i avgörande set är inte överdrivet förvånande. Dels har han klappat ihop förut, mestadels på grund av soppatorsk. Så även nu. Han hade helt enkelt inte den fysiska orken att stå emot Aguts bombardemang, och inte heller den psykiska orken att kriga till sig segern.
Om det här hade varit ett undantag som bekräftar regeln så hade det inte funnits någon som helst anledning till oro. Då hade det här bara avskrivits som en flopp och motiverats med att Roberto Bautista-Agut gjorde sin livs match, medan Juan Martín del Potro hade en dålig dag på jobbet. En 62-rankad doldis ska på papperet inte kunna slå en världsfemma i en Grand Slam-turnering, men det händer. Det behöver nödvändigtvis inte ens finnas någon liten orimlig faktor i en sådan skrällförlust. Bollen är rund och så vidare. Skrällar är ibland oundvikliga, helt enkelt. De kan bero på tuffa lottningar. Eller att motståndaren, som i sin roll som underdog kan slappna av och spela ett högriskspel med väldigt små marginaler, gör en supermatch – medan toppspelaren i fråga underpresterar. Det hände Roger Federer mot då 116-rankade Sergej Stakhovskij i Wimbledon förra året. Likaså Rafael Nadal mot då 135-rankade Steve Darcis i samma turnering.
Men för del Potros del händer sånt här på tok för ofta. Dessa chockförluster staplas liksom på varandra med några turneringars mellanrum, och vid en samlad bedömning är det ibland svårt att inte dra ganska illavarslande slutsatser.
Är han verkligen så bra som vi tror?
Har han verkligen vad som krävs för att vinna en till Grand Slam (det har ju gått över fyra år sedan sist)?
Om vi svarar ja på båda ovanstående frågor, eller ens en: När. Sjutton. Ska. Han. Då. Börja. Leverera?
Vi har pratat om Juan Martín del Potro som (det som en gång i tiden kallades) Big Fours främsta utmanare sedan han vann den där bucklan i US Open 2009 (efter seger över Roger Federer i en femsetsrysare).
Roberto Bautista-Agut.
Sedan dess har han nått en Grand Slam-semifinal. En! Och det var i Wimbledon förra året. Att jämföra med världstian Jo-Wilfried Tsonga, som efter sin final i Australiska öppna 2008 (förlust mot Novak Djokovic) har nått fyra (Australiska öppna 2010, Wimbledon 2011-2012, Franska öppna 2013) och dessutom fyra kvartar (del Potro har nått tre sedan US Open 2009). Trots det pratas det sällan om att Tsonga ska vinna en Grand Slam. Kanske delvis för att Tsonga är tre år äldre, men ändå.
Novak Djokovics, Rafael Nadals, Roger Federers och Andy Murrays styrka har under deras storhetstid inte uteslutande handlat om hög maxnivå – det har handlat om hög lägstanivå.
Sedan Djokovic slog igenom på allvar i och med sin final i US Open 2007 (förlust mot Federer) har han åkt ur före kvartsfinalrundan i en Grand Slam-turnering vid blott två tillfällen (Wimbledon 2008 och Franska öppna 2009). Han har alltså gått till kvartsfinal eller längre i 20 av 22 spelade GS-turneringar. Gått till final i 10 av de senaste 13 (vunnit 5 av dem). Bärgat minst en buckla per säsong de senaste tre åren. 126-18 i matchfacit 2008-2013. Ett suveränt resultat.
Murrays är inte lika bra, men nog så imponerande: Kvartsfinal eller bättre i 15 av de 19 senaste turneringarna han spelat (stod över Franska öppna 2013, åkte ut före kvarten i Australiska öppna och US Open 2009, Franska öppna och US Open 2010) sedan han gick till sin första GS-final i US Open 2008. Spelade fyra raka finaler mellan Wimbledon 2012 och Wimbledon 2013 (stod över Franska öppna, så som ni förstår menar jag fyra raka i de turneringar han ställde upp i). 91-17 i matchfacit. Vunnit två bucklor på lika många år. Makalöst.
Nadal och Federer behöver vi inte gå in på, de står (än så länge) i en klass för sig rent resultatmässigt.
Juan Martin del Potro då? 34-12 i matchfacit. Har fått respass före kvarten i nio turneringar sedan US Open 2009. Tre gånger har han åkt ut mot förhandsfavoriter (Djokovic i Franska öppna 2011, Nadal i Wimbledon 2011, Ferrer i Wimbledon 2012). Minns i och för sig inte om Ferrer faktiskt var favorit just i Wimbledon-kvartsfinalen 2012, men det betraktades inte som någon vidare sensation att spanjoren vann.
Det innebär alltså att del Potro vid sex tillfällen åkt på pumpen mot spelare som han normalt sett ska besegra – särskilt om man aspirerar på titeln som toppgiganternas främsta utmanare.
Or make that seven, i och med Roberto Bautista-Aguts seger i dag.
Jag kan inte hjälpa att bli en liten gnutta provocerad av att del Potro, fortfarande, än i dag förlorar matcher på grund av bristande uthållighet. Jag menar, det har gått tre hela säsonger sedan handledsskadan som spolierade hans 2010. Vägen var ganska (men inte överdrivet) lång och snårig, men han tog sig tillbaka till toppen i slutet av 2011.
Sedan dess har han mer eller mindre stått och stampat.
För ja, visst var det väl hyfsat imponerande att han tog sig till fyra kvartar och en åttondel i Grand Slam-sammanhang 2012. Eller att han var i två Masters-finaler förra året (Indian Wells, förlust mot Nadal och Shanghai, förlust mot Djokovic). Och så vidare.
Men även Masters är ju i övrigt ett statistiskt sorgebarn för del Potro: Tre finaler totalt, lika många förluster. Världssjuan Tomás Berdych har varit i lika många, men vunnit en av sina (Paris 2005). De senaste tre åren har Berdych överlag betydligt bättre Masters-facit än del Potro. 2013 hade han till exempel 21-9 i matchfacit – i jämförelse med del Potros 16-8 (och då gick han ändå som sagt till två finaler).
Vad argentinaren däremot är en baddare på är att vinna 250- och 500-turneringar (där han ofta är toppseedad, i vissa fall andraseedad, i sällsynta fall tredjeseedad). Men inte ska väl det räcka för att ständigt pekas ut som elitens utmanare #1?
Man kan ha massor av invändningar mot denna redogörelse. Som att del Potro generellt är ett större hot mot Nadal, Djokovic, Murray och Federer än till exempel Berdych och Tsonga, trots att framför allt Berdych är en stabilare spelare som levererar jämnt över ett år. Eller att argentinaren har högre maxkapacitet och därför har bättre chans att skrällvinna i Grand Slam-sammanhang. Eller att del Potro faktiskt vann den enda Grand Slam-final han någonsin spelat, medan Tsonga och Berdych (Wimbledon 2010, mot Nadal) förlorade sina.
Men den här ojämnheten är alarmerande. För att vinna en Grand Slam som kvartsfinalseedad spelare måste man slå minst en, troligen två, i värsta fall tre av spelarna i stjärnkvartetten Nadal-Djokovic-Murray-Federer – och det är mycket svårare nu än det var 2009, eftersom både Djokovic och Murray utvecklats enormt (och Nadal hittat ett spel som fungerar på hardcourt) sedan dess. Bara att vara semifinalseedad innebär ju en snårig väg till seger, eftersom man, generellt, måste slå två av tre spelare i trion Nadal-Djokovic-Murray.
Med all respekt för Roberto Bautista-Agut, men som rankad 62 i världen ska det inte räcka med att göra en strålande insats för att fälla giganternas främsta utmanare och tourens enda egentliga Grand Slam-aspirant utanför stjärnkvartetten.
Surt också att del Potro med stor sannolikhet sumpar chansen att knipa positionen som världstrea framför näsan på Murray och David Ferrer, men sånt är livet. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Skulle dock ljuga om jag sa något annat än att mitt förtroende för del Potro – på ett spelmässigt plan – fått sig en ny törn efter den här floppen. Jag menar, med tanke på lottningen var ju Australiska öppna 2014 som bäddat för del Potro! Om inte det räcker och han fälls av hetta i kombination med svag fitnessnivå, vad krävs då för att han faktiskt ska leva upp till sina skyhögt ställda förväntningar?
* * *
Nåväl. Vad har hänt i övrigt i dag då?
Jo, detta:
18-årige hemmahoppet Nick Kyrgios gjorde en fenomenal insats mot 28-rankade Benoit Paire. Tog ledningen med 2-0 i set och gick mot segern.
Kanske blev den annars så mentalt svage Paire triggad av att ha en hel fanatisk publik emot sig (som inte nöjde sig med att heja på sin favoritspelare, utan buade även ut och försökte psyka dennes motståndare), men i tredje set ryckte Paire upp sig – och visade varför han lyfts fram som en framtida stjärna. Han har talang, Paire. Och kapacitet. I femte set hade Kyrgios så svåra kramper att han knappt kunde stå på benen, ännu mindre returnera Paires servar. Fransmannen å sin sida såg ganska obekymrad ut, trots den extrema hettan (matchen spelades samtidigt som del Potro-Agut, då det alltså var över 30 grader varmt).
6-7(5), 6-7(5), 6-4, 6-2, 6-2 blev slutsiffrorna. Oerhört imponerande match av Kyrgios, förlusten till trots. Har varit väldigt kul att följa honom under den här turneringen.
Likaså hans ett år yngre landsman Thanasi Kokkinakis, som föll i raka set mot Rafael Nadal: 6-2, 6-4, 6-2. Siffrorna ser kanske små ut, men då ska man komma ihåg att Kokkinakis bara är 17 år gammal. Han stod upp bra och gjorde en riktigt bra match utifrån sina förutsättningar.
* * *
Caroline Wozniacki nollade 62-rankade amerikanen Christina McHale i första set. Det följde hon upp med att tappa andra set med 6-1. Hon redde dock ut trasslet och plockade tredje set med 6-2. Svängigt värre.
Svenske tränaren Thomas Högstedt blev för övrigt varnad för coachning under matchen, enligt uppgift för att ha skrikit ”Come on!” (ej verifierade uppgifter, ska tilläggas – det är mycket möjligt att Högstedt ägnade sig åt någonting som kan ha tolkats som coachning). Coachning är ju tillåtet på WTA-touren, men då Grand Slam-turneringarna arrangeras utanför ATP:s och WTA:s kontroll gäller andra regler.
* * *
Världstrean Maria Sjarapova hade stora bekymmer i hettan och pressades till tre set mot 44-rankade Karin Knapp: 6-3, 4-6, 10-8.
* * *
20-årige Jack Sock stod upp riktigt bra mot Gaël Monfils i sin andrarunda, men fransmannen kunde ändå vinna i raka set: 7-6(2), 7-5, 6-2. Blev faktiskt imponerad av Sock. ”Le Monf” är som bekant i ruggigt bra form, men Sock hängde med riktigt bra i spelet och pressade alltså fram ett tiebreak i första set. I andra set låg han under med ett break genom hela setet, men bröt plötsligt tillbaka när det behövdes som mest – nämligen då Monfils servade för setet vid ställning 5-4. Han tappade dock omgående serve på nytt och kunde inte upprepa bedriften. Lite snopet.
Nåväl. Nu blir det hur som helst en drömtredjerunda (hehe) mellan Monfils och Nadal. Den vill ni inte missa!
* * *
Talangen Sloane Stephens kom undan med blotta förskräckelsen mot doldisen Ajla Tomljanovic: 3-6, 6-2, 7-5. Stephens hade break och 3-0 i avgörande set innan matchen avbröts på grund av regn. När den senare återupptogs plockade Tomljanovic fem raka game och servade för matchen.
Hur det gick? Dubbelfel. Bruten. Förlorade tre raka game. Ridå.
* * *
Donald Young slog Andreas Seppi i fem set! Det var ju något av en skräll, förstås. Young som i princip befunnit sig i en formsvacka sedan 2011, typ. 4-6, 6-2, 3-6, 6-4, 7-5 blev det, hur som helst.
* * *
En till synes halv invalid Gilles Simon har bitit ihop och plågat sig igenom två raka femsetare nu – och vunnit dem. 4-6, 7-6(3), 6-7(5), 6-1, 6-2 mot Marin Cilic i dag.
Det är ju en rätt ordentlig skräll, med tanke på att hans medverkan i turneringen äventyrats av benskadan (ännu oklart exakt hur han är skadad, men skadad är han). Journalister på plats rapporterade tidigare i veckan att Simon knappt kunde gå själv efter ett träningspass. För en vecka sedan hoppade han till och med på kryckor, efter matchen mot Richard Gasquet i en uppvisningsmatch i Kooyong (under vilken han ska ha ådragit sig skadan).
Jäkligt imponerande.
Eller som en twittrare uttryckte det:
”Really Tomic, your leg was hurting? Ask Gilles Simon what pain is about.”
* * *
Martin Klizan och Stephane Robert.
Japp, det blir dessa båda lyckostar som på lördag gör upp om en plats i åttondelsfinalen.
Detta sedan Klizan avfärdat Blaz Rola (6-4, 6-3, 5-7, 7-6) och Robert besegrat Michal Prznysischznysznjyj (7-6, 6-1, 6-7, 6-1). Nej jag bara skojar. Przysiezny heter han. Men det är alltid ett jäkla sjå att stava hans namn. Har hittills inte lyckats en enda gång utan att kolla på fusklapp (har dock inte gjort ett riktigt ärligt försök, ska erkännas).
* * *
Milos Raonic smyger fram under radarn. 7-6(9), 6-4, 6-4 mot Victor Hanescu. Inte ett jätteimponerande resultat, men ändå seger i raka set.
Möter Grigor Dimitrov, som spöade Yen-Hsun Lu i raka set (6-3, 6-3, 7-6), i tredjerundan. Det kan bli en mycket intressant match. Båda har sett ganska bra ut hittills. Känner väl spontant att Raonic borde vinna den matchen, men det är inte en totalt självklarhet.
185-rankade doldisen Blaz Rola kan ta sig till åttondelsfinal.
Det har så klart hänt ett och annat de senaste två tävlingsdagarna.
Toppspelarna ångar på, men några småskrällar har vi förstås bjudits på (och många av de har en direkt koppling till den extrema hettan – som när Ivan Dodig klappade ihop och gav upp mot 21-årige Damir Dzumhur efter att ha tagit ledningen med 2-0 i set).
Detta har resulterat i en märklig lottningssituation på herrsidan:
119-rankade Stephane Robert halkade in på ett bananskal. Kom in i huvudturneringen som lucky loser (ersatte Philipp Kohlschreiber, som tvingades lämna återbud). Slog sedan Aljaz Bedene i sin öppningsmatch. 64-rankade Michal Przysiezny å sin sida slog Horacio Zeballos i sin förstarunda. De gör nu upp om en plats i 3R.
185-rankade doldisen (som varit lite av en komet i Melbourne hittills) sluggade sig igenom kvalet och slog Federico del Bonis i förstarundan. Han möter nu Martin Klizan – ännu en lucky loser, som tog sig vidare tack vare att John Isner tvingades kasta in handduken efter två set.
Detta innebär att Robert, Przysiezny, Rola eller Klizan kommer att spela åttondelsfinal i en Grand Slam, troligen mot Andy Murray, om några dagar. Det är så klart lite galet, men också en stor del av tjusningen med tennisens lottningssystem.
I övrigt kan nämnas att Lleyton Hewitt var på väg att vända ett 2-0-underläge i set, men föll i en tät femsetare mot Andreas Seppi i går. Hewitt hade för övrigt matchboll i Seppis serve vid 5-4 i femte set, men förlorade slutligen med matchsiffrorna 7-6(4), 6-3, 5-7, 5-7, 7-5. Tungt nederlag för veteranen, förstås. Men så spelade han inte lika bra som i Brisbane heller. Inte alls lika högt tempo i den här matchen som mot till exempel Roger Federer i Brisbane-finalen, och det syntes att Hewitt nog hade hoppats på lite snabbare underlag.
Nåväl.
En till liten skräll på herrsidan: formsvage Sam Querrey slog Ernests Gulbis i raka set: 6-2, 6-3, 6-4. Blek insats av Gulbis, som inte alls kunde hantera hettan. Samtidigt viktig seger för Querrey. Hans enskilt största prestation sedan han slog Novak Djokovic i Paris Masters 2012, typ. Kan göra underverk för hans sargade självförtroende.
Generellt har det dock varit få skrällar. Alla kvartsfinalseedade spelare är kvar i turneringen på herrsidan, på damsidan är 12 av 16 åttondelsseedade kvar (Petra Kvitová och Sara Errani de enda topp 10-spelarna som fått respass hittills).
Kul också att Jerzy Janowicz ångar på. Krånglade sig förbi Pablo Andújar i sin andrarunda: 5-6, 7-6(3), 7-6(5), 6-3.
Men låt oss nu ta en titt på vad natten och morgonen har att erbjuda:
* * *
De sista andrarundorna som spelas, sedan är det dags för omgång 3.
Och därefter åttondelsfinaler.
Det går onekligen undan i tennis, och börjar redan dra ihop sig till slutspel.
* * *
ROGER FEDERER – BLAZ KAVCIC
Federer har sett stabil ut hittills, men har å andra sidan inte behövt spela i den extrema hettan. Än. Vi får se hur han hanterar värmeböljan i morgon bitti (spelar tidigast 07.00 svensk tid). Ska väl inte vara några problem va? Jag menar, Blaz Kavcic är inte särskilt skräckinjagande. Okej, det var väl inte Sergej Stakhovskij i Wimbledon eller del Bonis i Hamburg på papperet heller? Men ni förstår vad jag menar. Ni Federer-fan ska rimligtvis inte behöva oroa er inför den här matchen.
* * *
SIMONA HALEP – VARVARA LEPTJENKO
Det är kul med Leptjenko, för hon brukar ibland klaga över att man som lite lägre rankad spelare från USA tvingas stå i skuggan av framför allt Serena Williams, men senaste året även Sloane Stephens. Samtidigt överskattas hon konstant av amerikanska experter – och får aldrig med sig resultaten som skulle berättiga den överskattningen (om ni förstår hur jag menar; även Stephens är ju till viss del – i nuläget – lite överskattad, men har visat prov på kapacitet som rättfärdigar den lilla överskattningen). Det jag främst är nyfiken på i den här matchupen är att se hur Halep hanterar pressen av att inte vara underdog längre, utan faktiskt ha förväntningar på sig. Och så är ju hettan en faktor, förstås. Men Halep borde krava den här prövningen.
* * *
BLAZ ROLA – MARTIN KLIZAN
Årets nykomling 2012 mot en spelare som i efterhand kan komma att utses till Melbournes sensation (i hård konkurrens med till exempel Dzumhur, Nick Kyrgios, Thanasi Kokkinakis, Dominic Thiem etc). Klizan är mer rutinerad men generellt i sämre form. Tror dock att Klizan tar tillvara på den här chansen. Han har ett stort spel i sig, och om han inte kommer helt fel in i matchen (som han ofta gjorde under i stort sett hela 2013) borde han knipa en plats i tredjerundan mot Robert/Przysiezny.
* * *
GARBINE MUGURUZA – ANNA SCHMIEDLOVÁ
Kanonmat för Muguruza förstås, men det ska ändå bli intressant att se exakt hur bra form hon är i, nu när det vankas tredjerunda mot Caroline Wozniacki (troligen) – och därefter med stor sannolikhet en åttondelsfinal mot Sloane Stephens. Den åttondelsfinalen kan bli mycket sevärd.
* * *
RAFAEL NADAL – THANASI KOKKINAKIS
Nadal behövde bara spela ett set (6-4) mot Bernard Tomic innan australiske hemmahoppet kastade in handduken på grund av skada. Jag tror inte att världsettan är helt nöjd med det. Han behöver ju matchningen inför en potentiell tredjerunda mot Gaël Monfils och kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förhoppningsvis kan Kokkinakis bjuda på lite motstånd. Med betoning på lite. För normalt, om man enbart ser till ren spelstyrka, ska 18-åringen inte hänga med för fem öre när Nadal blåser på. Kanske att vädrets makter och Nadals eventuella ringrostighet (nåja) kan hjälpa Kokkinakis lite på traven. Men nej, relativt enkel seger i raka set för spanjoren (6-4, 6-3, 6-1, typ?). Allt annat är en skräll.
* * *
MARIN CILIC – GILLES SIMON
Simon krigade sig förbi Daniel Brands med brutet ben. Typ. Eller ja, han hoppade på kryckor och ojade sig inför matchen. På banan såg han inte överdrivet skadad ut. Simon har hur som helst 3-0 i inbördes möten och passar Cilic väldigt dåligt att möta. Cilic har som så många andra med tung och offensiv spelstil problem med defensivare spelare. Framför allt har han problem med bollsäkra, uthålliga bollmotare. Som Simon. Man kan helt enkelt trötta ut Cilic och vinna den vägen. Cilic kommer säkert att klara den här prövningen, men inte utan att få slita hund. Om nu inte Simon är helt utpumpad efter sin femsetare, alltså.
* * *
GAËL MONFILS – JACK SOCK
På papperet en ickematch egentligen, men Sock ska inte underskattas. Han såg bra ut mot Tobias Kamke i sin öppningsmatch och har kapacitet. Nu tror jag i och för sig att Monfils vinner, och det ganska enkelt – han är i ruggigt bra form nu, fransmannen – men det ska ändå bli intressant att se hur Sock hanterar denna matchup.
* * *
BENOIT PAIRE – NICK KYRGIOS
Av de två australiska framtidshoppen var det ju Kokkinakis som drog den stora nitlotten. Kyrgios däremot, ja han får ju sägas ha en ganska god chans till avancemang, faktiskt. Paire har varit stabil hittills, men är som bekant fruktansvärt oförutsägbar. Hittar Kyrgios bollträffen och får stort stöd från läktarna kan han mycket väl blåsa förbi lättsinnige Paire.
Det blev ingen matchkoll inför nattens sammandrabbningar i Melbourne.
Ägnade i stället kvällen åt att spela in och fixa säsongens andra avsnitt av Sportbladets Tennispodd.
I det här avsnittet går jag och Andreas Käck så klart igenom vad som hänt i Australiska öppna så här långt, vi pratar om den extrema värmebölja som sveper över landet mitt under pågående Grand Slam, vi analyserar den statistiska kategorin där Roger Federer är totalt underlägsen alla sina konkurrenter på touren – och vi diskuterar ämnet tankning som taktiskt vapen, apropå Bernard Tomics berömda uttalande ”det har hjälpt mig genom åren”.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
21-årige Damir Dzumhur föll i raka set mot svenske Joachim ”Pim-Pim” Johansson i kvalet till Stockholm Open förra året. Nu är han klar för andrarundan i Australiska öppna. FOTO: BILDBYRÅN
Mycket trevligt att rapportera från första tävlingsdagen i Australiska öppna.
Först och främst är ynglingarna Dominic Thiem och Damir Dzumhur klara för andra omgången, efter klara segrar över Joao Sousa (5-7, 6-4, 6-3, 7-6) respektive Jan Hajek (6-4, 6-2, 6-1). Likaså 19-åriga Madison Keys på damsidan, efter mycket om och men: 6-2, 6-7(10), 9-7 mot 84-rankade PatriciaMayr-Achleitner. Även Eugenie Bouchard fick jobbet gjort: 7-5, 6-1 mot 431-rankade Hao Chen Tang.
Och så bjöds vi förstås på ett gäng skrällar:
• Sara Errani föll i raka set mot Julia Görges: 6-3, 6-2. Ingen jätteskräll tycker jag. Räknade som bekant ut henne inför turneringen och tippade hennes tidiga uttåg i gårdagens matchkoll.
• Världssexan Petra Kvitová föll i en tresetare mot 87-rankade Luksika Kumkhum: 6-2, 1-6, 6-4. Kumkhum spelade oerhört offensivt och Kvitová svajade fram och tillbaka, sin vana trogen. Dubbelfelet på breakboll vid ställning 4-4 i avgörande set lär hemsöka henne ett tag…
• 49-rankade Jie Zheng slog ut världstolvan Roberta Vinci i raka set: 6-4, 6-3. Tung period för Vinci nu.
Inga ordentliga skrällar på herrsidan, men det var nära att framtidslöftet Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före mot 19-årige Jordan Thompson: 1-6, 4-6, 6-4, 6-2, 6-1. Spelade långt under sin normala nivå i de inledande två seten. Thompson tog tillvara på sina chanser och imponerade verkligen, särskilt i defensiven. Janowicz fick absolut ingenting gratis i egen serve, till och med servarna i 210 km/h fick Thompson tillbaka i spel – till synes frustrerande enkelt. Riktigt bra returnerande av 19-åringen. Servade bra också, och var överlägsen Janowicz i procentuellt vunna poäng i egen serve i inledningen av matchen. Spelade väldigt smart, Thompson. Försvarade sig extremt effektivt och stressade fram enkla misstag från polacken. Över 30 oprovocerade misstag hade han i slutet av andra set, Janowicz. På tok för dåligt.
Men i takt med att Janowicz insåg allvaret i situationen och började hitta sin väg in i matchen blev det också tydligt att Thompson har svårt att hänga med på den här nivån. Allt var inte on his racquet helt enkelt, som det stundtals lät från vissa delar av hyllningskören under den svenska morgonen. Fortfarande stora frågetecken runt Janowicz, dock. Såg inte alls särskilt fit ut och kallade på läkare flera gånger (hade tydligen ont i foten). Har inte särskilt höga förväntningar på honom fortsättningsvis efter den här uppvisningen, trots att det så klart var imponerande att han bet ihop och till slut fick med sig segern.
Även Jiri Vesely var en hårsmån från skräll i sin öppningsmatch mot Kevin Anderson: 2-6, 6-7(4), 6-4, 6-4, 6-4. Nästan lite synd att han inte fick med sig den segern, med all respekt för Anderson. Det hade nog gjort mycket för tjeckens fortsatta säsong.
Tommy Robredo gjorde en typisk Robredo och vände 2-5 i avgörande set till seger mot Lukas Rosol: 6-1, 6-7(7), 3-6, 7-6(5), 8-6. Så här sammanfattade jag hans vändning på Twitter:
@RossiSimon Haha, han är galen. Att ha 5-2 mot Robredo är som att ha 2-5 mot en vanlig spelare, typ.
Ernests Gulbis tappade första set mot Juan Mónaco men var aldrig hotad: 1-6, 6-4, 7-6(4), 6-2.
Venus Williams fick en drömstart mot Ekaterina Makarova men åkte på pumpen i tre set: 2-6, 6-4, 6-4.
Med det sagt – låt oss se vad som står på menyn i natt:
* * *
* * *
RAFAEL NADAL – BERNARD TOMIC
Nadal övertygade inte i Doha, men vann titeln utan att prestera på topp. Tror han behövde den turneringen för att hitta matchform. Är ibland sårbar i öppningsrundor, framför allt på gräs men även på hardcourt. Över fem set tror jag dock inte att Tomic har mycket att sätta emot världsettan.
* * *
VICTORIA AZARENKA – JOHANNA LARSSON
En måstematch förstås, trots att Azarenka lär vinna enkelt. Vore riktigt kul om Larsson kunde pressa världstvåan till åtminstone ett tiebreak, men vi ska inte hoppas på för mycket. Azarenka är trots allt tvåfaldig regerande mästare och trivs väldigt bra på Rod Laver Arena.
* * *
NICK KYRGIOS – BENJAMIN BECKER
Becker är förstås betydligt mer rutinerad, men ändå en bra chans för unge Kyrgios. Hemmaplan och allt, lär få massivt stöd från läktarna (är ju hyfsat mycket folk på court 3 ändå). 1,80 gånger pengarna på Kyrgios och 1,90 på Becker. Säger en del om förväntningarna på 18-åringen. Om det blir så varmt som prognoserna visat måste ju Kyrgios rimligtvis gynnas, eftersom han är van vid klimatet i Australien. Hoppas hur som helst på seger för hemmafavoriten.
* * *
MARIA SJARAPOVA – BETHANIE MATTEK-SANDS
Jobbig öppningsmatch för Sjarapova. Mattek-Sands är känd för sin skrällpotential och höga kapacitet. Fortfarande frågetecken kring Sjarapovas spelmässiga status, så hon sätts på svåra prov direkt. Men hon borde klara det va? Ja, det tycker jag någonstans att hon borde – men Mattek-Sands förtjänar en skrällvarning.
* * *
LLEYTON HEWITT – ANDREAS SEPPI
Jag hade tyckt att det här varit en tuff lottning för Hewitt, om det inte vore för Seppis svaga form. Det var ett gäng månader sedan italienaren presterade nu. Med tanke på Hewitts goda form (”Rusty” säger sig vara bättre rustad än på länge för Australiska öppna) tycker jag att det borde bli en kontrollerad seger för veteranen.
* * *
KAIA KANEPI – GARBINE MUGURUZA
Ana Konjuh fick råstryk mot Li Na i dag, men visst borde Muguruza kunna bära ynglingarnas fana i natt? Ingen busenkel lottning, Kanepi är en ytterst kompetent spelare – men inte heller mardrömslik. Kanepi står i 1,80 och Muguruza i 1,90, så det vore ingen direkt skräll om Muguruza vann den här matchen. Så bra är hon redan.
* * *
ROGER FEDERER – JAMES DUCKWORTH
Bara för att se vilket spelskick Federer är i, och om han testar några nya strategier. Toppspelarna brukar ju använda slagpåsarna till sådant i de här sammanhangen. Med all respekt för Duckworth, förstås. En bra Challenger-spelare som säkerligen kommer etablera sig på ATP-touren inom en snar framtid. Allt annat än seger i raka set för Federer är dock illavarslande, eller snudd på.
* * *
IGOR SIJSLING – THANASI KOKKINAKIS
Kokkinakis ännu en lovande australisk yngling (fyller 18 i april) mot stabile Sijsling. Ska egentligen vara rutinseger för Sijsling, men jag tror att Kokkinakis kan störa. Inte minst om det är värmebölja.
Sydney, Auckland och Hobart hamnar alltid lite i skymundan eftersom de spelas så tätt inpå årets första Grand Slam (att säsongen sparkas i gång i Australien, vilket innebär att matcherna sänds på omänskliga tider i Sverige gör inte direkt saken bättre), men vi har bjudits på en del intressanta matcher där.
Finalen mellan Juan Martín del Potro och regerande mästaren Bernard Tomic i Sydney, inte minst. Oerhört lovande säsongsstart för del Potro, får man ju säga. Körde över Bernie totalt: 6-3, 6-1. Så här i efterhand kan det ha varit ett genidrag av argentinaren att ställa upp i Sydney. Han tenderar att åka på en del stjärnsmällar när han inte är i tillräckligt bra matchform. Som förra året, när han åkte ut redan i tredje omgången mot Jeremy Chardy i Australiska öppna (vilket då var hans första turnering för säsongen). Eller som i US Open, där han torskade mot Lleyton Hewitt redan i andra omgången.
Ska bli oerhört intressant att se vad han kan åstadkomma under säsongen 2014 i allmänhet och i Australiska öppna i synnerhet, nu när han lottats mot Rafael Nadal i kvarten.
Hur som helst. Låt oss nu ta en titt på vad natten har att erbjuda i matchväg och plocka ut några russin ur kakan:
Helvetiskt många matcher, som ni ser. Nästan överväldigande.
Så, vilka ska vi hålla ett extra öga på?
Här är mina tips:
* * *
IVO KARLOVIC – IVAN DODIG
Dodig favorit, men Karlovic har imponerat både under hösten och hittills i år. Slog som bekant ut Tomás Berdych i Doha (men föll sedan mot Dustin Brown). Dodig ska normalt sett vara på tok för stabil för att förlora en sådan här match i en Grand Slam, men nog hade han mycket hellre mött någon annan redan i öppningsmatchen. Dodig såg inte särskilt bra ut i Doha, där han torskade mot ovan nämnde Brown i första omgången. Om nu underlaget är snabbare i år så gynnar det så klart Karlovic. Ordentlig skrällvarning på Karlovic, med andra ord.
* * *
EKATERINA MAKAROVA – VENUS WILLIAMS
Makarova körde över Jelena Jankovic totalt i Sydney, men föll sedan mot Carla Suarez-Navarro i raka set. Williams gick till final i Auckland (förlust mot Ana Ivanovic) och ser ut att vara i bättre form än på länge. Kan bli en spännande match, men jag tror på Williams (som också är förhandsfavoriten hos oddssättarna).
* * *
SANTIAGO GIRALDO – SAM QUERREY
Querrey kliver in i den här turneringen som rankad 51 i världen, efter fiaskot i Sydney (förlust i första omgången mot Albert Ramos). Första gången någonsin som USA bara har en spelare rankade inom topp 50 (John Isner). Giraldo är inte direkt en skräckinjagande öppningsmotståndare, men med tanke på Querreys djupa formsvacka – som inleddes redan under förra året – känns 3,00 gånger pengarna lite lockande. Skulle inte räkna det som någon särskilt stor skräll om Querrey får respass direkt.
* * *
LI NA – ANA KONJUH
WTA:s nytillträdda världsfyra mot årets sensation (okej, det är väldigt tidigt på året, men ändå). Konjuh tog enorma steg framåt redan förra säsongen och har inlett 2014 oerhört starkt. Slog ut Roberta Vinci i Auckland och krossade motståndet i kvalet till Australiska öppna. Glömde jag nämna att hon bara är 16 år gammal? Väldigt imponerande förstås. Spelar en kul och väldigt offensiv tennis, för övrigt. En helt fantastisk backhand har hon. Mycket mycket intressant spelare. Vet inte om hon kan skrälla mot en Li Na i så här pass bra form, men hon kan absolut störa världsfyran rejält. En liten skrällvarning här.
* * *
KEVIN ANDERSON – JIRI VESELY
Kevin Anderson har inte direkt sett ut som en rund miljon på sistone. Vesely har å sin sida ganska precis inlett sin ATP-karriär och är egentligen här för att se och lära. Men med tanke på att Anderson haft skadebekymmer under säsongsinledningen finns här en liten öppning för tjecken att ställa till med en skräll. Om inte annat är det intressant att bara följa hans utveckling.
* * *
SARA ERRANI – JULIA GÖRGES
Errani trivs inte på hardcourt i allmänhet och snabba underlag i synnerhet. Görges trivs på hardcourt, på snabba underlag – och i Australiska öppna, som enligt egen utsago är hennes favoritturnering. Mycket som kan gå fel för Errani, med andra ord. Jag tror som bekant inte att italienskan har mycket att hämta här i Melbourne, och risken för respass direkt i öppningsmatchen är överhängande. Görges föll visserligen mot en kvalspelare i Auckland förra veckan, men tog set mot Caroline Wozniacki i Sydney – trots att hon tvingats kasta in handduken mot Bethanie Mattek-Sands i kvalfinalen på grund av sjukdom.
* * *
ERNESTS GULBIS – JUAN MÓNACO
Mónaco borde vara en munsbit för Gulbis, men det ska bli intressant att se status på letten. Förhoppningsvis kan Mónaco åtminstone bjuda på lite tuggmotstånd, så Gulbis sätts på prov.
* * *
ALISON RISKE – ELENA VESNINA
Offensiva Alison Riske pressade Ana Ivanovic i Auckland, medan Vesnina tvingades avbryta sin match mot 95-rankade Estrella Cabeza-Candela i Hobart på grund av hälskada. Väljer alltså att spela i Melbourne ändå, men frågan är vilket spelskick hon är i. Drygt 1,60 gånger pengarna på Riske lockar.
* * *
DAMIR DZUMHUR – JAN HAJEK
21-årige bosniern Dzumhur gick igenom kvalet utan att tappa set – och är nu klar för sin första Grand Slam-huvudturnering i karriären. Hajek är visserligen erfaren i de här sammanhangen, men spelmässigt är Dzumhur starkare. Bosniern är visserligen något av en grusspecialist (som ofta nyttjar en typiskt nadalsk ”lasso-forehand”, eller ”buggy whip” som jag sett den kallas) men är skicklig även på hardcourt. Personligen tycker jag att han går fram på nät lite för ofta när han spelar på hardcourt (han har ingen överdrivet bra volley), men han är snabb och har bra spelsinne. Känns som en nästan perfekt lottning för honom. Hajek är en på alla sätt överkomlig motståndare i förstarundan – vilket oddsen (1,50 på Dzumhur och 2,50 på Hajek) antyder.
* * *
SERENA WILLIAMS – ASHLEIGH BARTY
Barty lär inte ha någonting whatsoever att sätta emot Williams, men det ska bli intressant att se hur hårt Williams går ut här i Melbourne. Hon har trots allt inte imponerat spelmässigt, trots titeln i Brisbane. Så pass dominant är hon, att det inte räcker med att vinna för att övertyga – hon måste vinna överlägset också. Vilket hon lär göra i natt.
* * *
DOMINIC THIEM – JOAO SOUSA
Kanonlottning för framtidslöftet Thiem. Sousa slog ju visserligen igenom ordentligt förra säsongen, med sin tredjerunda i US Open och titel i Kuala Lumpur, och är rankad 47 inför den här turneringen. Men Thiem är som sagt ett framtidslöfte av rang och tog stormsteg utvecklingsmässigt förra året. Bra skrällchans där. Sousa bara knapp favorit enligt oddssättarna, vilket säger en del om Thiems potential.
* * *
MARCOS BAGHDATIS – DENIS ISTOMIN
Australiska öppna är som hemmaplan för ”Baggen”, som tog sig till sin första och enda Grand Slam-final här 2006 (förlust mot Roger Federer). Samtidigt brukar Istomin trivas ganska bra i Australien. Baghdatis form har varit väldigt tveksam under ganska lång tid nu och halkat ner till plats 108 på världsrankningen. Han skulle verkligen behöva en liten framgång nu, för att inte klappa ihop fullständigt. Cyprioten är en kul spelare att ha på touren och det vore oerhört tråkigt om han sjönk ännu djupare ner i träsket. Samtidigt har jag som bekant ett gott öga till Istomin, så av dessa anledningar tycker jag att den här matchen ska bli intressant. Vem som vinner? Istomin. Baghdatis har inte visat några tecken på att vara på väg ur sin djupa formsvacka.
* * *
NOVAK DJOKOVIC – LUKAS LACKO
En icke-match, men trots allt Djokovics första för säsongen. Lär bli en rejäl överkörning det här. Ändå en sevärd match. Ska bli kul att se Djokovic svinga en racket i tävlingssammanhang igen.
Nu är det inte långt kvar. Herrarnas lottning i Australiska öppna 2014 gick vi igenom i fredags – dags nu för damernas!
* * *
ÖVRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
FÖRSTA SEKTIONEN:
Serena Williams halva – som hon lär dominera. Går ju inte att säga annat inför turneringen, med tanke på hennes suveränitet under större delen av förra året (med ett fåtal magplask – däribland Australiska öppna och Wimbledon) och starka start på året (titel i Brisbane). I första omgången möter hon Ashleigh Barty, född 1996. Hon var alltså bara två år gammal när Williams debuterade i Australiska öppna (och tre år när världsettan bärgade sin första Grand Slam-titel, i US Open 1999). Svindlande tanke.
Hur som helst väldigt enkel lottning för Williams. Finns ingen spelare som utgör något större hot fram till åttondelsfinal, och väl där möter hon troligen Ana Ivanovic. Finns annars några intressanta namn bland de här 16 spelarna. Heather Watson, till exempel. Hade inget bra år alls 2013 och tappade slutligen 70 placeringar efter att ha avslutat 2011 rankad 49 i världen. Britterna har dock fortsatt höga förväntningar på 22-åringen. Får se om hon tar några kliv framåt i år. Att ta sig fram till en tredjerunda mot Williams vore ju en bra start. Ingen omöjlighet alls. Möter Daniela Hantuchová i 1R och 238-rankade Pauline Parmentier eller 70-rankade Karolina Pliskova i 2R. Hantuchová är visserligen rutinerad, men Watson hade kunnat få en betydligt värre lottning, om man säger så.
Petra Martic är också värd att hålla ett öga på. Utvecklingsmässigt är hon lite av en slowburner. Har onekligen kapacitet – vilket hon visat ett antal gånger under åren, inte minst via sina skrällsegrar mot topp 10-spelare som Petra Kvitová, Marion Bartoli och Jelena Jankovic – men aldrig riktigt lyckats blomma ut ordentligt. Hade en på det hela taget trög säsong 2013, med några få toppar. Tog sig till exempel till tredjerundan i Wimbledon och pressade talangen Sloane Stephens till tre set i Cincinnati.
Ska också bli intressant att se om hemmafavoriten Samantha Stosur kan få stopp på den onda spiralen hon hamnade i förra året. Rankad 17 i världen nu. Bara 8 placeringar sämre än januari 2013 ändå. Det ska hon vara nöjd med, med tanke på att hon inte presterat på ganska länge.
Williams mot Ivanovic i åttondelen, säger jag. Kvarten då? Om underlaget är snabbare, vilket alla tillfrågade spelare utom Andy Murray tycker, så kan vi räkna bort världssjuan Sara Errani på en gång. Hon har fortfarande inte lyckats mejsla fram ett spel som håller på snabbare underlag. Personligen hoppas jag ju på Eugenie Bouchard, men jag kan inte påstå att jag har särskilt höga förväntningar. Laura Robson spelklar, vilket är positivt. Frågan är om hon är i tillräckligt bra spelskick för att bli en kraft att räkna med. Det betvivlar jag, tyvärr. Madison Keys har spelat bra hittills, och har en överkomlig lottning.
Känns överlag som en väldigt öppen del av lottningen, det här. Roberta Vinci har en förmåga att kliva fram och leverera när det ser ut så här, så hon är en potentiell kvartsfinalist. Och vad säger vi om Kirsten Flipkens? Henne har vi inte glömt va, efter succén i Wimbledon (där hon gick till semifinal)? Hade en ganska tung höst men har gjort bra ifrån sig hittills i år.
Hon går vidare till semifinal: Williams. Skrällvarning: Keys, Flipkens, Vinci. Bubblare: Robson, Ivanovic, Stosur.
* * *
ANDRA SEKTIONEN:
Li Na fjärdeseedad. Hittade (äntligen) stabiliteten i sitt spel under hösten och har ångat på sedan dess. Bärgade sin åttonde WTA-titel i karriären enkelt på hemmaplan i Shenzhen häromveckan. Mycket bra chans för henne att ta sig till semifinal. Möter dock sensationen Ana Konjuh redan i första omgången. Konjuh har verkligen imponerat i år. Slog ut Vinci i Auckland i förra veckan och krossade nästan allt motstånd i kvalet här i Melbourne. Bara 16 år gammal är hon, Konjuh. Ett riktigt framtidslöfte. Enligt uppgift ska hon dessvärre genomgå en armbågsoperation efter Australiska öppna och blir borta i tre till fem månader, vilket är extremt synd. Henne vill man se mer av.
I åttondelen tror jag att Li Na möter Sabine Lisicki, Ekaterina Makarova eller Venus Williams. Lisicki har kapaciteten men inte stabiliteten (går ju sönder hela tiden), Makarova körde över Jankovic i Sydney men åkte sedan ut i raka set mot Carla Suarez Navarro – medan Venus Williams tog sig till sin första WTA-final på ett och ett halvt år, i Auckland (förlust mot Ivanovic). Kan mycket väl bli Williams som tar sig till åttondel.
I den nedre regionen av den här halvan hittar vi PetraKvitová och Angelique Kerber. Kvitová är i vanlig ordning ett osäkert kort, men Kerber har börjat hitta formen igen. Föll i en tät match mot Jankovic i kvarten i Brisbane och tog sig sedan till final i Sydney (förlust mot Tsvetana Pironkova). Har sett bra ut hittills i år – och har en enkel lottning här i Melbourne. Borde bli Kerber-Kvitová i åttondelen här, vilket kan bli en väldigt öppen tillställning.
Mitt stalltips är ändå Kerber, eftersom jag är tveksam till att Kvitová ens tar sig så långt. Så pass oförutsägbar är hon.
Hon går vidare till semifinal: Li Na. Skrällvarning: Kerber, Williams, Kvitová. Bubblare: Makarova, Lisicki.
* * *
UNDRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
TREDJE SEKTIONEN:
Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Agnieszka Radwanska, Jelena Jankovic, Sloane Stephens. Dessutom underdogs som Kaia Kanepi, Simona Halep, Bethanie Mattek-Sands, Caroline Wozniacki och min poddpartner Andreas Käcks personliga favorit Garbine Muguruza (som bärgade sin första WTA-titel i karriären, i Hobart i går). Hela den här halvan är ett riktigt getingbo, alltså.
Jankovic kvartsfinalseedad. Har god chans att ta sig längre än så. Har ju oturligt nog blivit lottad mot Sjarapova i kvarten, men det är ju fortfarande lite oklart vilket spelskick världstrean är i. Tog sig visserligen till semifinal i Brisbane, men där behövde hon bara spela tre matcher eftersom Ashleigh Barty lämnade walk over i andrarundan. Tappade dessutom set mot Kanepi och hade återigen inte mycket att sätta emot Williams i semin. Samtidigt såg Jankovic oerhört bra ut i Brisbane. Formdipp i Auckland förvisso, men det kan bero på besvikelsen efter semifinalförlusten mot Azarenka i Brisbane (tog första set med 6-1 men förlorade i tre). Sjarapova har dessutom Mattek-Sands i förstarundan. Nitlott.
Halep har en högst överkomlig lottning och borde gå till åttondelsfinal. Om inte typ Sorana Cirstea överraskar. Hon har en förmåga att göra det ibland.
Men nej. Jag tror att Sjarapova får Carla Suarez Navarro eller Dominika Cibulkova i sin åttondel, medan Jankovic får Halep.
Kanske överskattar jag Jankovic, men det jag såg av henne i Brisbane… det var riktigt imponerande. Kan hon hitta det spelet i Melbourne tror jag att hon blir riktigt farlig. I kombination med en busenkel lottning och frågetecknen runt Sjarapova tycker jag att hon har en god chans att ta sig till semi.
Hon går vidare till semifinal: Jankovic. Skrällvarning: Sjarapova, Halep, Cirstea, Mattek-Sands. Bubblare: Suarez-Navarro, Cirstea.
* * *
FJÄRDE SEKTIONEN:
Azarenka är kvartsfinallottad mot Radwanska. Passar henne väldigt bra. Tror dock inte att Radwanska tar sig till kvarten. Hon hamnade i en formsvacka redan i höstas (tre raka förluster i WTA Championships, vann inte ett set) och åkte ut mot Mattek-Sands i förstarundan i Sydney. Visserligen ingen dunderskräll det. Mattek-Sands är giftig på snabba underlag och Radwanska såg ringrostig ut. Men nej, jag håller inte världsfemman som favorit här, trots att hennes lottning inte direkt är en mardröm.
Nåväl. Radwanska ska inte ha några större problem med att ta sig till åttondelsfinal i alla fall. Väl där möter hon dock Wozniacki, Kanepi eller Muguruza. Där är Wozniacki den på papperet jobbigaste motståndaren (främst för att hon leder över Radwanska med 5-4 i inbördes möten), men jag hoppas innerligt att det blir Muguruza. Jobbig förstarunda där, mellan Kanepi och Muguruza. Känns som en öppen tillställning.
Hjärtat säger egentligen Muguruza, eller Kanepi som jag också har ett gott öga till, men jag tror på Wozniacki. Hon har kanske inte direkt imponerat under säsongsinledningen, men det känns som att hon är på väg åt rätt håll. Thomas Högstedt är en väldigt kompetent tränare (coachade som bekant Sjarapova under ett par år och hjälpte henne att vinna Franska öppna 2012, bland annat).
Azarenka möter Sverigeettan Johanna Larsson i sin förstarunda. Blytung lottning för Larsson. Världstvåan ställs för övrigt inte inför några riktigt svåra prövningar förrän åttondelen, där hon möter Sloane Stephens. Själv hoppas jag så klart att framtidslöftet Bojana Jovanovskij ska ta sig långt, men jag tror inte att hon rår på Azarenka i en tredjerunda. Och en åttondel mellan Azarenka och Stephens kan ju bli väldigt intressant. Mardrömslottning för Stephens, dock. Hon hade nog gärna bytt plats med Wozniacki och då fått Radwanska, Kanepi eller Muguruza i åttondelen. Dessutom möter hon troligen Svetlana Kuznetsova redan i tredjerundan. Kan bli många tappade poäng där, eftersom hon gick till semi förra året (slog ut en skadeskjuten Williams i kvarten men föll sedan i raka set mot Azarenka).
Hoppas så klart att Stephens ska upprepa sin succé från förra året, men Melbourne är lite som Azarenkas farstu. Två raka titlar och goda minnen härifrån. Svårt att rå på henne här, och även om hon inte direkt imponerade i Brisbane (tappade set mot Stefani Vögele i kvarten och var helt uspelad i första set mot Jankovic i semin) så fick hon jobbet gjort och tog sig till final (där det blev ännu en förlust mot suveränen Williams).
Hon går vidare till semifinal: Azarenka. Skrällvarning: Kuznetsova, Stephens, Muguruza. Bubblare: Radwanska, Kanepi, Wozniacki.
Semifinalerna: Williams slår Li Na, Azarenka slår Jankovic.
FINALEN: Williams slår Azarenka.
Dags för Williams att vinna Australiska öppna igen, helt enkelt. Har ju trots allt gått fyra år sedan hennes senaste triumf i Melbourne, och hon är i vanlig ordning storfavorit på förhand.
Årets första Grand Slam-turnering står för dörren.
Lottningarna till Australiska öppna offentliggjordes i natt svensk tid, men jag kunde tyvärr inte följa den live. Har sedan inte haft tiden att gå igenom dem ordentligt förrän nu.
Så, here goes!
* * *
ÖVRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
FÖRSTA SEKTIONEN:
Rafael Nadal förstaseedad, förstås. Möter australiske kelgrisen Bernard Tomic, som brukar prestera på hemmaplan, i sin öppningsmatch. Australiska öppna är faktiskt hans totalt sett överlägset bästa Grand Slam-turnering. Ingen busenkel öppningsmatch för Nadal, men samtidigt: kan Tomic verkligen störa honom? På rak arm: nja. Om han spelar tillräckligt aggressivt (som han i vissa stunder gjorde mot Alexandr Dolgopolov i Sydney) kan han irritera spanjoren, möjligen även ta ett set.
Men ni minns väl hur det gick förra året, när hans match mot Roger Federer hajpades enormt på förhand? Förlust i raka set (6-4, 7-6, 6-1) och så var det med den saken. Han har visserligen styrt upp sitt spel (och framför allt sin inställning) under säsongsuppehållet, men tappar fortfarande fokus alldeles för lätt under matcherna för att han ska kunna slå Nadal i en femsetare. Vi ska också komma ihåg att han brukar vara som bäst i inledningen av säsongen – hemma i Australien. Det är med andra ord lätt att tro att det (äntligen) är något stort på gång när han får några segrar med sig i början av året.
Så känner jag spontant när jag ser den här lottningen. Knepig, men knappast livsfarlig. Tror det hade varit värre för Nadal att möta Marin Cilic i öppningsmatchen. Eller Ivo Karlovic.
Nåväl. I andra omgången hoppas jag på australiske ynglingen Thanasi Kokkinakis, men det blir troligen Igor Sijsling. Därefter sannolikt Gaël Monfils. Det kan bli jobbigt! Tror inte fransmannen mäktar med att vinna tre set mot Nadal, men det får ändå anses vara en tuff tredjerunda. Monfils gjorde ju en riktigt bra match i Doha-finalen förra veckan.
I åttondelen har jag svårt att se någon annan än Kei Nishikori. Eller nej förresten, kan så klart bli Lleyton Hewitt. Imponerade i Brisbane och trivs på hemmaplan. Om underlaget verkligen är snabbare i år (vilket ryktena fortfarande gör gällande, trots turneringsdirektören Craig Tileys förnekande) är han favorit i en eventuell tredjerunda mot Nishikori.
Kvarten då? Juan-Martín del Potro. Ujujuj. Värsta tänkbara lottningen för Nadal där. Den tveklöst tuffaste av de fyra kvartsfinalseedade spelarna – Nadal har dessutom som bekant problem mot argentinaren och har fallit offer för hans forehandslägga förut, vilket gör saken etter värre. Det har ju potential att bli en av säsongsinledningens klart bästa matcher. För del Potros del är det smooth sailing till åttondelsfinal. Ska i alla fall vara det. Jag menar, en kvalspelare i förstarundan, Roberto Bautista–Agut/Tim Smyzcek i 2R och kanske Benoit Pairei 3R? Högst överkomligt. Finns förresten faktiskt en liten chans för framtidslöftet Nick Kyrgios att skrälla här. Möter Benjamin Becker i öppningsmatchen. Vinner han den tycker jag att han har hyfsat god chans att slå Paire, som inte sett bra ut alls hittills i år.
I åttondelen ser det ut att bli Milos Raonic som utmanar del Potro. Kan bli en riktigt bra match det. Båda deras möten har varit ganska jämna, trots att vinnaren har vunnit i raka set (Raonic i Montréal, del Potro i Tokyo). Raonic ska ta sig förbi Daniel Gimeno-Traver, förmodligen Victor Hanescu och sedan eventuellt Grigor Dimitrov på sin väg mot åttondelen. Kanske kan Yen-Hsun Lu överraska, som han gjort i Auckland. Är framme i sin första ATP-final i karriären där, efter skrällseger mot David Ferrer i raka set. Det vore kul, jag gillar Lu. Men nej, Raonic är stalltipset.
Han går vidare till semifinal: Nadal. Skrällvarning: del Potro, Raonic, Monfils. Bubblare: Hewitt, Nishikori.
* * *
ANDRA SEKTIONEN:
Andy Murray har Go Soeda i 1R och sedan en av två kvalspelare. Därefter Michael Llodra eller kanske Feliciano Lopez. Mysig lottning för Murray. Precis vad han behöver nu när han precis kommit tillbaka från skada och åkt på tidigt respass i Doha.
God chans för John Isner att ta sig till första Grand Slam-åttondelen sedan US Open 2011. Måste visserligen sannolikt utmanövrera Philipp Kohlschreiber i tredjerundan, men det har han ju lyckats med förr (senast för bara ett par dagar sedan). Brukar bli väldigt öppna matcher mellan Isner och Kohlschreiber. Mardröm att försöka förutset hur de slutar. Men det bör nämnas i sammanhanget att Kohlschreiber sett lite svajig ut på sistone. Kan faktiskt få vissa problem redan i 1R mot Aljaz Bedene, han är en svårare motståndare än man kan tro.
Murray-Isner i åttondelen, alltså? Murray är nog inte vansinnigt förtjust i den tanken. Servekanoner tenderar att ställa till besvär i tid och otid.
Längst ner på den här halvan har vi Roger Federer, som möter sin första tuffa motståndare i tredjerundan: Fernando Verdasco. Eller tror ni Sergej Stakhovskij skrällslår spanjoren, om inte annat så för att Federer ska sätta energidrycken i vrångstrupen? Nja. Kanske. Men visst måste Verdasco hållas som favorit där. Radek Stepanek ska kanske inte avfärdas helt och hållet, men jag har någonstans ändå svårt att se att Federer skulle torska mot honom i andra omgången av en Grand Slam.
Jo-Wilfried Tsonga favorit till att knipa åttondelsplatsen mot Federer, med Cilic som bubblare. Filippo Volandri i öppningsrundan skrämmer inte så klart (där handlar det nog mer om hur många game ”Pippo” får med sig). Cilic borde ta sig till 3R, och väl där är han knappast chanslös. Inte direkt tursamt för Tsonga att åka på just Cilic så tidigt. Lite av en nitlott, får man ju lov att säga. Känns som en ganska öppen match, där dagsformen kan bli avgörande. Cilic föll mot Denis Istomin i Sydney häromdagen. På inget sätt skamligt att förlora mot Istomin, men inte heller särskilt lovande inför Australiska öppna. Intressant matchup det där, hur som helst. Tror spontant att Tsonga klarar prövningen – och får sin belöning i form av Federer.
Med tanke på att antalet topp 10-spelare som Federer slog under hela 2013 går att räkna på tre fingrar är det tveksamt om Federer ens är favorit inför den matchen. Beror helt och hållet på hur de presterar under inledningen av turneringen. Att Federer slog Tsonga i en femsetare i kvartsfinalen förra året vet jag inte om det talar för eller emot honom. Jag menar, då hade ju inte hans stora spelmässiga ras riktigt inletts än – och ändå tog han sig vidare med nöd och näppe. Sedan kvartsfinalen i Franska öppna – där Tsonga vann i raka set – har Federer hunnit störta ner i en djup formsvacka, som han bara de senaste månaderna börjat kravla sig ur. Kan bli en väldigt spännande match det. Och viktig för Federer. Tappar många saftiga rankningspoäng om han åker ur för tidigt.
Trots att toppspelarna i den här sektionen har förhållandevis enkla lottningar fram till åttondelsfinaler och kvartar finns det väldigt många frågetecken. Kommer Murray hinna spela sig i form efter långa skadefrånvaron? Kan Federer reparera sitt redan stukade självförtroende, som fick sig en ny törn i Brisbane mot gamle rivalen Hewitt i finalen? Kan Cilic kliva fram och skrälla? Kan Tsonga dra nytta av en förhållandevis enkel lottning och det psykologiska övertag gentemot Federer han eventuellt byggt upp i och med femsetaren i Melbourne och kvartsfinalsegern på Roland Garros förra året?
Någonstans tror jag på Tsonga. Av det jag läst verkar han satsa rejält inför den här säsongen, känner revanschlystnad efter sin halvt spolierade säsong 2013 och har de spelmässiga verktygen för att lyckas. Man ska också komma ihåg att fransmannen trivs i Australiska öppna. Spelade sin hittills enda Grand Slam-final här 2008 (förlust mot Novak Djokovic) och har överlag bra resultat att stoltsera med i Melbourne.
Han går vidare till semifinal: Tsonga. Skrällvarning: Cilic, Isner. Bubblare: Kohlschreiber, Federer, Murray.
* * *
UNDRE HALVAN:
Klicka på bilden för större version.
TREDJE SEKTIONEN:
På den övre kvartsfinalhalvan har vi Berdych och Ferrer. Spanjoren är i riktigt risig form. Tre raka finalförluster i höstas (Stockholm Open, Valencia, Paris), sedan tre bleka insatser i World Tour Finals – följt av två skrällförluster i Doha och Auckland. Nej, Ferrer befinner sig just nu i en formsvacka som jag inte tror att han kommer hinna ta sig ur nu när det börjar dra ihop sig. Slog visserligen Alexandr Dolgopolov i Doha men kan mycket väl torska om de möts igen. Notera ”om”. Ukrainaren har sett helt okej ut hittills, mycket bättre än under stora delar av 2013, men han möter troligen Jeremy Chardy redan i andra omgången. Chardy var riktigt bra i Brisbane häromveckan. Kan mycket väl slå både Dolgopolov och Ferrer.
Jerzy Janowicz störs enligt uppgifter fortfarande av skada. Väldigt tråkigt. Blev totalt överkörd av Dolgopolov i Sydney tidigare i veckan. Personligen har jag inga större förväntningar på honom i Melbourne. Lär slå Jordan Thompson i öppningsmatchen, men redan Pablo Andújar eller Albert Ramos kan bli jobbiga – trots att båda är dussinspelare, särskilt på hardcourt. Kanske att det faktum att även Mikhail Juzjnyj dragits med skada under säsongsinledningen kan bli Janowiczs räddning. En skadeskjuten Juzjnyj mot en skadeskjuten Janowicz i en tredjerunda, liksom? Kan gå lite hur som helst. Då är det nästan värre för honom om han går till 3R och tvingas möta knepige Florian Mayer.
Berdych har någorlunda rak motorväg till kvartsfinal. Karlovic utgör ett litet hot, men att kroaten skulle slå honom i bäst av fem set… Nej, det känns inte troligt. Riktigt tuff lottning för Ivan Dodig (som halkade in på ett bananskal, då både Nicolás Almagro och Jürgen Melzer tvingades lämna återbud på grund av skador)för övrigt, som möter Karlovic i första omgången.
I åttondelen ställs han mot antingen Kevin Anderson eller Tommy Haas. Båda har plågats av skador under säsongsinledningen (mycket sånt just nu, som ni vet). Ingen av dem ska utgöra något större hot.
Sen alltså eventuellt Chardy i kvarten. Eller Juzjnyj/Janowicz. Okej, vi kan väl inte räkna ut Ferrer helt och hållet, men ändå. Med allt detta sagt känns det som att det ska mycket till för att Berdych inte ska ta sig till semifinal.
Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla koll på framtidsnamnen Jiri Vesely och Steve Johnson. Johnson slog både Marcos Baghdatis och Kevin Anderson i Auckland i veckan. Imponerande segrar för 24-åringen, som är rankad så lågt som 160. Vesely är alltid intressant att hålla ett vakande öga på, eftersom han har potential att bli en framtida toppspelare.
Han går till semifinal: Berdych. Skrällvarning: Chardy, Janowicz. Bubblare: Juzjnyj, Haas, Anderson.
* * *
FJÄRDE SEKTIONEN:
Djokovic längst ner på lottningen, som spelare nummer 128, för första gången i en Grand Slam sedan US Open 2012. Busenkel lottning för världstvåan. Första riktiga motståndaren att tala om kommer i åttondelsfinalen, och det förutsätter att Ernests Gulbis inte åker på en chockförlust på vägen. Djokovic har överlägsna 49-3 i inbördes möten mot spelarna i den här åttondelssektionen.
Kan ni gissa vilka som besegrat honom? Gulbis (Brisbane 2009), Sam Querrey (Paris 2012) och Jarkko Nieminen (Sydney 2010). Av dessa spelare är det dock bara Gulbis som ens har en tillstymmelse till chans mot Djokovic. Nu tror jag inte att Gulbis har vad som krävs för att rubba giganten just nu, men jag hoppas verkligen att han står där i åttondelsfinalen och gör ett ärligt försök.
I kvartsfinalen väntar troligen Stanislas Wawrinka, och då får vi med andra ord en repris på den episka åttondelsfinalen 2013. Wawrinka har onekligen vad som krävs för att inte bara störa Djokovic, utan faktiskt dessutom ge honom skrämselhicka. Han gjorde det två gånger förra året, när han pressade serben till fem set både i Australiska öppna-åttondelen, som sagt, och US Open-semifinalen. Wawrinkas svåraste hinder är Gasquet i åttondelen, men det förutsätter att fransmannen är fit for fight efter skadan han ådrog sig inför Doha (och ens tar sig till åttondelsfinal). Han har ju lämnat walk over i finalen mot Berdych i uppvisningsturneringen Kooyong Classic, men då angett utmattning som skäl. Frågetecken där alltså. Tror inte Gasquet kan upprepa sin succé i US Open (där han tog sig till semifinal i höstas) här i Melbourne.
Har Wawrinka några andra hot då? Ptja. Vasek Pospisil, kanske? Men nä, det känns inte troligt. Samuel Groth kan säkert, och i så fall i vanlig ordning, dundra in ett gäng serve-ess och kanske få med sig en skrällseger eller så. Tommy Robredo? Han har visserligen bevisat att man inte ska räkna ut honom så lättvindigt, men nej. Det här är en bra lottning för Wawrinka. Han borde gå till kvartsfinal. Väl där tror jag det blir ett nytt nederlag för schweizaren (har ju underlägsna 2-15 i inbördes möten – nära skjuter ingen hare, och så vidare). Djokovic har bra koll på Wawrinka nu och segern i US Open var mycket mer kontrollerad än den i Australiska öppna.
Han går till semifinal: Djokovic. Skrällvarning: Wawrinka, Gulbis. Bubblare: Robredo, Gasquet.
Semifinalerna: Nadal slår Tsonga, Djokovic slår Berdych.
I årets första avsnitt av Tennispodden snackar jag och min radarpartner Andreas Knäck om den skadetyngda första tävlingsveckan på tennistouren, analyserar de nya träningskonstellationerna som snickrats ihop under silly season, diskuterar de snabbare banorna i Australien, tar tempen på fixstjärnorna inför Australiska öppna och tipsar om vilka framtidsnamn du ska hålla extra koll på under året.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Vem har ATP-tourens tätaste defensiv? FOTO: BILDBYRÅN
Alla älskar statistik, eller hur?
Tja, kanske inte riktigt alla, men älskar man en sport som tennis borde man åtminstone ha ett litet intresse för siffror, data, kolumner och statistiska analyser.
På Twitter, i bloggar och krönikor brukar det ju gå inflation i listor över vilka spelare som har bäst forehand, backhand, serve, slice, volley, offensiva kvaliteter, defensiva kvaliteter, und so weiter.
Inget fel i det. Sådana listor är i regel väldigt underhållande, inte minst eftersom de alltid väcker debatt.
I alla fall i vissa avseenden, där det är svårt att göra undersökningar av det mer vetenskapliga slaget. I andra avseenden är det bara att se till statistiken – slår man flest serve-ess (John Isner) eller har högst procent i antal vunna servegame (Milos Raonic) är det svårt att argumentera för att personen i fråga inte har en av tourens bästa servar. Till exempel.
På samma sätt borde man genom siffror och data kunna fastslå vem som har ATP-tourens bästa defensiv, tänkte jag. Det är visserligen många avgörande faktorer här, men visst känns det som att det borde vara möjligt?
Sagt och gjort.
Jag funderade en liten stund över vad som kännetecknar ett riktigt bra försvarsspel, och insåg att vi tennisskribenter ofta pratar om att vissa spelare är ”svårpenetrerade”/”svåra att slå igenom” alternativt har ”ogenomtränglig försvarsmur”.
Vad innebär då egentligen termen ”svår att slå igenom”?
Det innebär, precis som uttrycket antyder, att det är svårt att slå vinnande slag (winners) mot spelaren i fråga. Det är dels svårt att få med sig winners över huvud taget mot defensiva specialister, och när man väl får det har man i regel tvingats stånga sig blodig. Ska man dra en parallell till ishockey är den här datan som att titta på antal insläppta mål för att avgöra vilket lag som har bäst försvarsspel.
Detta är så klart bara en parameter som avgör hur bra defensiva egenskaper en spelare har, men jag tyckte ändå att det vore intressant att grotta ner sig i den här statistiken för att se om det gick att urskilja några signifikanta tecken.
Det gjorde det.
* * *
Så här gick jag tillväga:
Jag valde att begränsa mig till fjolårets fyra Grand Slam-turneringar och dess totalt fyra finalister Novak Djokovic, Rafael Nadal, Andy Murray och David Ferrer, eftersom det är just denna kvartett som alltid förekommer i diskussioner om vem som har den tätaste defensiven på touren. Jag har tittat på antal winners varje spelare släppt förbi sig i varje enskild match, lagt ihop siffrorna och tagit fram ett genomsnitt per match, per set och per game i varje enskild Grand Slam-turnering, och totalgenomsnitt för alla fyra turneringar sammanlagda.
* * *
DAVID FERRER
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
AUSTRALISKA ÖPPNA:
Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal). Totalt antal spelade set: 21.
Totalt antal spelade game: 192.
TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 759. GENOMSNITT/MATCH: 33 (23 spelade matcher). GENOMSNITT/SET: 8,25 (92 spelade set). GENOMSNITT/GAME: 1,0 (755 spelade game).
————————————————————
* * *
RAFAEL NADAL
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
FRANSKA ÖPPNA:
Totalt antal spelade matcher: 7 (final). Totalt antal spelade set: 25. Totalt antal spelade game: 243.
TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 483. GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (15 spelade matcher). GENOMSNITT/SET: 9,47 (51 spelade set). GENOMSNITT/GAME: 1,0 (480 spelade game).
————————————————————
* * *
ANDY MURRAY
Andy Murray. FOTO: BILDBYRÅN
AUSTRALIAN OPEN:
Totalt antal spelade matcher: 7 (final). Totalt antal spelade set: 24. Totalt antal spelade game: 228.
TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 613. GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (19 spelade matcher). GENOMSNITT/SET: 9,43 (65 spelade set). GENOMSNITT/GAME: 0,98 (625 spelade game).
————————————————————
* * *
NOVAK DJOKOVIC
Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN
AUSTRALISKA OPEN:
Totalt antal spelade matcher: 7 (final). Totalt antal spelade set: 25. Totalt antal spelade game: 249.
TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 758. GENOMSNITT/MATCH: 28,1 (27 spelade matcher). GENOMSNITT/SET: 8,06 (94 spelade set). GENOMSNITT/GAME: 0,84 (905 spelade game).
————————————————————
* * *
Så, vilka siffror ska man fokusera på – och vad drar vi för slutsatser?
Till att börja med är genomsnitten per match och set givetvis relevanta på ett generellt plan, men de är lite mer grovhuggna än genomsnittet per game. Anledningen är så klart att antal set och game varierar från match till match och antal game varierar från set till set. Genomsnittet per game är å andra sidan lite svårare att förhålla sig till eftersom talen är så små. Det skiljer till exempel mycket mer mellan 0,84 och 0,98 än vad det kanske ser ut att göra på papperet – 758 winners mot sig på 905 spelade game är så klart väldigt mycket bättre än 613 på 625 spelade game.
Jag gjorde också en kontrollräkning mot Roger Federer, som är en i grunden mycket offensivare spelare än de fyra ovan nämnda men ändå anses ha ett försvarsspel av världsklass, för att säkerställa att den här datan är solid och tillförlitlig. Jag valde att enbart titta på hans siffror i Australiska öppna 2013, eftersom det var hans överlägset bästa Grand Slam-turnering.
Roger Federer.
Så här ser det ut för Federer:
Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal). Totalt antal spelade set: 22. Totalt antal spelade game: 222.
I klass med David Ferrers Wimbledon, som var spanjorens klart sämsta turneringen utifrån denna parameter. Utgår kallt ifrån att siffrorna i främst Wimbledon och US Open (men även Franska öppna) dessutom drar ner Federers genomsnitt på samma sätt som Rafael Nadals katastrofala Wimbledon-sejour drar ner hans. Personligen tycker jag att denna kontrollräkning validerar den här pseudovetenskapliga undersökningens relevans.
* * *
Och så slutsatsen:
• Novak Djokovic har den överlägset bästa defensiven på ATP-touren. Hans sämsta genomsnitt per game (Franska öppna) är bättre än de bästa noteringarna av Andy Murray (Australiska öppna), Rafael Nadal (US Open) och David Ferrer (Franska öppna).
• Andy Murray kniper som ni ser silvret, men hans ledning över Nadal hade nog blivit betydligt mer knapp om det inte vore för att katastrofsiffrorna i Wimbledon drar ner världsettans genomsnitt. Hyfsat likvärdiga bästa resultat mellan dessa båda herrar.
• David Ferrer på delad bronsplats med Nadal om vi enbart ser till dessa siffror, men det hade blivit en fjärdeplats om Nadal stått över Wimbledon. Har överlägset bästa genomsnittet per set (Franska öppna: 5,45) men så spelade han ju också otroligt få game i den turneringen (i snitt 25 per match). Lika bra bästa resultat och genomsnitt totalt som Nadal, men klart efter både Djokovic och Murray.
Återigen: Det här är ju bara en av många parametrar att titta på när man avgör frågor av den här digniteten, men jag tycker ändå att den här lilla analysen är relevant nog för att dra en slutsats. Att räkna oprovocerade misstag hade inte känts lika relevant eftersom både offensiva och defensiva missar räknas in i den statistiken. Dessutom är det snarare ett tecken på hög bollsäkerhet än tät defensiv, tycker jag (även om de ofta av naturliga skäl hänger ihop). Av samma anledning hade det inte heller varit relevant att räkna oprovocerade misstag från motståndarna, trots att det är en vital del av en defensiv specialists taktik att stressa fram missar. Kom gärna med synpunkter!
Nästa steg blir att undersöka ration mellan winners och insläppta winners (tycker det är ett lite roligt korsbegrepp mellan tennis och hockey/fotboll), men det får bli ett eget inlägg.
