Roger Federer blir troligen den ende ”smurf-mästaren” någonsin.

Efter att ha utvärderat årets Madrid Masters, där arrangören testat det nya blåa gruset, har ATP nu bestämt att inte tillåta gruset nästa under nästa säsong.

– Jag tror på innovation och att utforska sätt att förbättra sporten. Medan det blåa gruset kan ha förbättrat den visuella upplevelsen på tv så var det uppenbara problem med kvaliteten på gruset i Madrid i år, vilket inte var acceptabelt i en ATP Masters 1000-turnering, ett av våra största event. Oavsett färg måste vi i första hand garantera att banorna är säkra och rättvisa för spelarna, säger ATP:s ordförande Brad Drewett.

–Jag vet att Ion Tiriac (Madrid Masters ägare) också var besviken över banornas kvalitet i Madrid. Ion har varit en fantastisk supporter för sporten genom åren och jag fortsätter att uppmuntra hans idéer, som att testa det blåa gruset på icke-ATP World Tour-event. Just nu är det dock tydligt att vidare utveckling krävs innan underlaget kan användas på ATP World Tour-nivå.

En liten seger för alla de spelare som klagade på gruset (Novak Djokovic, Rafael Nadal, Roger Federer för att nämna några).

Sista ordet lär inte ha sagts om ”smurf-gruset” i Madrid.

Vid prisceremonin efter Serena Williams finalseger över Victoria Azarenka visade publiken tydligt sitt missnöje när turneringsdirektören Manolo Santana klev ut på banan.

– Skyll inte på honom, skyll på mig, säger turneringens ägare Ion Tiriac och tar Santana i försvar.

– Det har varit en tuff vecka för alla. Teknikerna har slitit hund till 05.00 på morgonen för att förbättra banorna. Att förhållandena inte varit perfekta är uppenbart, men det är samma för alla spelare. Vi försökte få adekvat studs men lyckades inte.

Tiriac proklamerade också att arrangörerna planerar att behålla gruset till nästa säsong – om ATP tillåter det.

– Jag vet inte när de tar ett beslut om det blåa gruset, men vi kan inte gå emot deras beslut. Spelarna borde tänka på tv-tittarna. Vi slåss för pengar, sponsorer och tv-tid. Studier visar att det är lättare att se bollen i och med det blåa, säger han.

* * *

Diverse experters och skribenters åsikter om gruset går isär, även om de flesta tycks vara emot. Jonas Arnesen skrev i SvD den 11 maj och 12 maj om Rafael Nadals hot om bojkott (den förstnämnda under rubriken ”Småaktigt, Nadal!”).

Jag håller i sak med Arnesen om det idiotiska i att göra hard court och gräs långsammare. Gräs ska vara snabbt, likaså hard court. Det hör ju till tjusningen med tennis – att man som spelare kan skräddarsy sin spelstil för endera underlaget. Att göra vissa hårda underlag i särskilda turneringar långsammare för att skapa dynamik går an tycker jag, men låt bli gräset.

Däremot håller jag som bekant inte med om att Nadal och Novak Djokovic är osportsliga gnällspikar som kritiserar gruset. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att tennisens elit tar sitt ansvar och för spelarnas talan i sådana här sammanhang.

Och ja, det är samma för alla – det vill säga lika dåligt för alla. Upplevelsen för oss tittare blev därefter. Det stora problemet här var ju att ATP inte lyssnade på spelarna i tillräckligt hög utsträckning innan de fattade sitt beslut.

Gör om, gör rätt. För allas skull. Inte bara Nadals och Djokovics.

De har alla med avsky sparkat i det blåa gruset.

Men två av spelarna i Madrid har haft lättare än alla andra att anpassa sig till det förhatliga underlaget – och de stod slutligen racket mot racket i finalen.

Tomás Berdych med sin aggressiva spelstil och dominanta serve. Roger Federer med sin taktiska briljans, sina mjuka handleder och överlägsna precision.

Berdych stegade ut på det så utskällda ”smurf-gruset” med en tydlig matchplan – bestående av stenhårda servar,  djupa cross court-grundslag och högt offensivt risktagande – som han följde till punkt och pricka.

Och just det blev den tjeckiske världssjuans fall.

Det går helt enkelt inte att gå ut mot Federer med en matchplan. När (snarare än om) plan A inte längre funkar måste en plan B plockas fram om man ska ha en chans mot tidernas bäste. Så länge marginalerna var på Berdychs sida hade han övertaget – men när Federer väl läst sönder nye världssexans spel och fått ordning på sitt eget var det inget snack om vem som skulle ta hem Madrid-titeln.

Segern innebär inte bara att ”Fed” tangerar Rafael Nadals rekord i antal Masters 1000-titlar (20) – han petar också ner rivalen från positionen som världstvåa.

Ytterst välförtjänt av en Federer som i finalen inte bjöd på en fläckfri uppvisning, men som så många gånger förr bjöd på precis så högklassig tennis som krävs för att vinna på den här nivån.

Ett viktigt delmål för racketkonstnären, som inte nöjer sig med mindre än att återta tronen och äntligen slå Pete Sampras klassiska rekord på 286 veckor totalt som världsetta (Federer ligger på 285).

Det är inte alls omöjligt att den drömmen förverkligas redan efter den här säsongens slut. Ja, det är till och med högst sannolikt med en Novak Djokovic som enbart har ögonen för Grand Slam – vilken kan bli kostsamt – och en Nadal som återigen besvärats av sina trasiga knän.

Vägen ligger öppen för Roger Federer.

Det blev ingen drömfinal mellan världsettan Victoria Azarenka och världstvåan Maria Sharapova – men en drömfinal blir det likväl.

Azarenka och 13-faldiga Grand Slam-vinnaren (27 om man inkluderar dubbeltitlarna) Serena Williams, numera världsnia, har mötts sju gånger genom åren, senast i US Open förra året (seger för Williams: 6-1, 7-5). Williams leder med 6-1 i inbördes möten – men deras hittills enda finalmöte vann Azarenka (i Miami 2009: 6-3, 6-1).

Båda har inlett säsongen urstarkt; Azarenka med fyra titlar och 29-2 i matchfacit, Williams med en titel och 17-2 i matchfacit.

Båda har också ångat på i Madrid och endast tappat varsitt set (mot Li Na respektive Caroline Wozniacki).

Bäddat för ett riktigt drama i dag, alltså.

Mitt tips? Det blir Williams som lyfter bucklan. Hon var iskall i gårdagens match mot Lucie Hradecká, som satte henne under ordentlig press i första set. Azarenka, å sin sida, var ojämn och visade tecken på enorm frustration när spelet inte stämde till hundra procent. Matchbilden hade kunnat se helt annorlunda ut om det inte varit för att Agnieszka Radwanska uppträdde så pass nervöst mot sin nemesis.

Kan Williams uppbåda samma stora tålamod och stabila returnerande har amerikanen segern som i en liten ask.

* * *

Roger Federer är i final.

Skönt att man åtminstone lyckas pricka in ett rätt i den där förhandsanalysen…

Om Rafael Nadal varit den som stått för motståndet hade den här finalen, av förklarliga skäl, varit en helt annan historia. Likaså om Juan Martín del Potro, som historiskt haft oerhörda problem mot tidernas bäste, hållit känslorna i schack och tagit sig förbi sin tuffa semifinal i går.

Men nu är det världssjuan (världssexan när ATP-rankingen uppdateras) Tomas Berdych som står på andra sidan nätet.

En för Federer lättläst spelare som bara lyckats avväpna racketkonstnären fyra gånger på 14 försök. Berdych har visserligen vunnit tre av de bådas fem senaste möten sedan 2010 och har varit en av dem som bäst lyckats anpassa sig till ”smurf-gruset” i Madrid.

Men till den lilla skaran hör också Roger Federer – och vid sidan av sin finalvana (Berdych har vunnit en i Masters-sammanhang, i Paris 2005, och förlorat en, i Miami 2010) har han dessutom en överlägsen drivkraft: Jakten på ATP-tronen.

Om Federer vinner i dag går han om Rafael Nadal, som förlorar 510 poäng i och med sin förlust mot Fernando Verdasco i omgång 3. Ett viktigt delmål för ”Fed”, som siktar på att slå Pete Sampras rekord på 286 veckor totalt som världsetta (Federer ligger på 285 veckor).

Vad ska kunna stoppa honom? Tomas Berdych?

Nej, jag tror inte det.

Ett glädjebesked för alla Federer-fans: Om racketkonstnären från Basel spöar världssjuan Tomas Berdych i morgondagens Madrid Masters-final innebär det inte bara att han tangerar Rafael Nadals rekord på 20 Masters 1000-titlar – han tar även spanjorens plats som världstvåa.

• Eftersom Nadal hade en finalplats att försvara men åkte ut redan i åttondelsfinal förlorar han 510 poäng på rankingen, och går från 9.615 till 9.105.

• Federer hade ”bara” en semifinalplats att försvara (vilket ger 360 poäng) och vid vinst i morgon går han således 640 poäng plus, från 8.520 till 9.160.

Ett delmål i Federers kamp att återta tronen (från Novak Djokovic, som i och med sin kvartsfinalförlust tappar 820 poäng och går från 12.020 till 11.200).

Bortsett från Federers lilla glädjeskutt sker det även lite andra kul grejer på rankingfronten efter helgen:

• Juan Martín del Potro plockar in 360 friska poäng i och med sin semifinalplats, vilket ger totalt 3.015 (ligger i dag på 2.655). Vilket innebär att argentinaren går förbi både John Isner (som åkte ut i omgång 2 och därför inte inkasserar några nya poäng) och Mardy Fish. ”Delpo” kommer alltså att kunna titulera sig världsnia när han vaknar upp på måndag. Strax bakom Janko Tipsarevic på rankingen…

• … som också går 360 poäng plus och landar på 3.180…

• … vilket är ungefär 800 poäng bakom världssjuan Tomas Berdych, som i dagsläget har 3.990 poäng. Oavsett om Berdych – som tog sig till kvartsfinal i Madrid förra året – vinner finalen eller inte så kommer han att gå om David Ferrer som stannar på 4.280. Om Berdych mot förmodan skulle vinna i morgon landar han på 4.810 – bara 75 poäng bakom världsfemman Jo-Wilfred Tsonga, som liksom förra året åkte ut i åttondelsfinalen.

Nya rankingen skulle alltså vid Federer-seger se ut så här:

1. Novak Djokovic, 11 200
2. Roger Federer, 9 160
3. Rafael Nadal, 9 105
4. Andy Murray, 7 770 (-90 poäng)
5. Jo-Wilfred Tsonga, 4 885
6. Tomas Berdych, 4 410
7. David Ferrer, 4 280
8. Janko Tipsarevic, 3 180
9. Juan Martín del Potro, 3 015
10. Mardy Fish, 2 740 (-10 poäng)

Om jag nu inte har räknat fel, eller missat någon viktig detalj. Men ni säger till i så fall va? Bra, då kan jag sova gott i natt.

Roger Federer.

Behöver man egentligen säga något mer?

Jo, om inte annat så bara för det glada nöjets skull. Men, first things first:

* * *

Det brukar låsa sig för taktiska snillet Agnieszka Radwanska när det är sluggern Victoria Azarenka som står på andra sidan nätet. Så även i dag.

Världsettan klev ut på banan med enorm pondus och bärgade första set på knappt en halvtimme (6-2).

Andra set var Azarenka nära att slarva bort och tappade flera game i egen serve, innan hon till slut fullbordade segern (6-4).

– Agnieszka har en annorlunda spelstil. Hon tycker om att få dig att springa mycket, ändrar tempot och stör din rytm. Jag spelar mer aggressivt. Jag försöker ta kontroll. Vi har olika spelstil, och i dag kändes det som att jag spelade väldigt bra, säger Azarenka efter matchen.

* * *

Även världsnian Serena Williams såg stabilt ut i sin semifinal mot 105-rankade Lucie Hradecká. I första set dominerade de båda spelarna varandra i egen serve, och efter några olyckliga misstag från Hradecká i tiebreak sluggade Williams hem setet: 7-6(5).

Tiebreaket skulle komma att bli ödesdigert – Hradecká kollapsade totalt och Williams kunde enkelt spela hem andra set (6-0).

All heder åt Hradecká. Om hon lyckats hålla nerverna i styr och fixat tiebreak i första set hade matchbilden i andra sett helt annorlunda ut.

Serena Williams uppträdde dock avslappnat och var nästan omänsklig kylig i viktiga lägen.

* * *

Tomas Berdych stod för dagens överraskning. Och det är inte så mycket att han faktiskt vann över förhandsfavoriten Juan Martin Del Potro som förvånar – utan mer på sättet han gjorde det.

Del Potro såg orubblig ut i matchens inledning, dyrkade snabbt upp Berdychs försvar och bröt hans serve tidigt, samtidigt som han inte lämnade några luckor för Berdych att jobba på i egen serve.

Vid ställning 5-4 hade ”Delpo” chansen att serva hem setet.

Då hände någonting.

Plötsligt började världselvan missa sina förstaservar och Berdych bröt blankt. Världssjuan agerade sedan resolut i egen serve och tvingade fram ett tiebreak. Väl där var Del Potro i ruggig obalans (”He’s called The Tower – well, the foundation looks rather wobbley right now”, som tv-kommentatorn så poetiskt uttryckte det). Efter tjafs med domaren, enkla missar och allmän tjurskallighet vann Berdych det ändå jämna tiebreaket: 7-6(5).

Tjurskalligheten följde med Del Potro in i andra set, där han snabbt skaffade sig ett 2-0-underläge.

Då vände plötsligt argentinaren på en femöring och började leverera högklassig tennis igen – vid ställning 3-2 till världselvan trodde nog många att Del Potro skulle lyckas vända på steken, trots allt.

Men icke: Nya missar. Ny frustration. Nytt tjafs med domaren. Ett till tiebreak. Lite fler missar, lite mer tjafs, lite mer omoget uppträdande – och vips stod Berdych där som segrare efter 7-6(6) i andra set.

Så kan det gå när inte haspen är på.

* * *

Janko Tipsarevic hade ju en i det närmaste omöjlig uppgift i dag: Få stopp på Roger Federer.

Det visade sig mycket riktigt vara just det – omöjligt.

6-2, 6-4 blev setsiffrorna efter drygt en timmes spel. Tipsarevic bjöd förvisso på riktigt bra spel emellanåt, men vad hjälper det när mesta mästaren står för motståndet.

Finalen blir Federers fjärde i år, och han har vunnit de tre tidigare (Rotterdam, Dubai, Indian Wells). Vinner han i morgon går han om Rafael Nadal på rankinglistan, vilket lär innebär att ingen eller inget lär kunna stoppa honom – men mer om det lite senare.

Wow.

Hela Madrid Open anno 2012 har ju varit high chaparral, minst sagt.

I går halkade Rafael Nadal ur turneringen. I dag föll nästa tunga pjäs som en ranglig kägel – Novak Djokovic. Mot landsmannen Janko Tipsarevic. Som han förlorat mot blott en gång tidigare. Världsettans fjärde förlust i år.

Crazy.

Samtidigt har världssjuan Tomas Berdych och världselvan Juan Martin Del Potro (fortfarande obesegrad på grus i år!) hållit för trycket och sett ut att trivas riktigt bra på det snabba, halkiga ”smurf-gruset”.

Trodde ni att jag glömt Roger Federer? Självklart inte. Racketkonstnären avfärdade världssexan David Ferrer förhållandevis enkelt (6-4, 6-4) och ställs mot Tipsarevic i morgondagens semifinal. Håller stenhårt på mitt tips att Federer tar sig till final (särskilt som resten av tipsen gått helt åt skogen).

Låt oss titta lite närmare på lördagens semifinaler:

Janko Tipsarevic (8) – √ Roger Federer (3)
Efter den otroligt jämna drabbningen mot Milos Raonic i öppningsmatchen har Roger Federer hunnit bli varm i kläderna och sett sedvanligt stabil ut i Madrid. Spelade enkelt ut David Ferrer och Richard Gasquet i kvarts- respektive åttondelsfinal. Har 4-0 i inbördes möten mot Tipsarevic. Krossade serben sist de möttes, i Franska öppna förra året (6-1, 6-4, 6-3) – för övrigt deras hittills enda möte på grus. Har väldigt svårt att se att Tipsarevic, som hade överraskande ”lätt” mot Djokovic i dag efter jämna möten med Gilles Simon och Federico Delbonis, ska kunna hota världstrean. Federer ska inte behöva mer än två set för att greja det här.

√ Juan Martin Del Potro (11) – Tomas Berdych (7)
Att påstå att Del Potro överraskat på gruset i år vore en överdrift, men att sluggern skulle ha 10-0 i facit där vi nu befinner oss hade i alla fall inte jag väntat mig. Gick igenom turneringen i Estoril förra veckan utan att tappa ett set och har fortsatt på det spåret även i Madrid – vilket alltså innebär att han inför semifinalen mot Berdych vunnit 16 (!) raka set på grus. Makalöst. Del Potro och Berdych har mött varandra fyra gånger tidigare, och ”Delpo” leder serien med 3-1. Berdych har dock även han sett väldigt bekväm ut på ”smurf-gruset” och krossat Kevin Anderson (6-4, 6-3), Gaël Monfils (6-1, 6-1) och Nadaldödaren Fernando Verdasco (6-1, 6-2), vilket bäddar för ett rafflande drama i morgon. Tror ändå Del Potro drar längsta strået i två, möjligtvis tre set.

* * *

Även på damsidan har årets Madrid Open varit vilda västern, om än inte i samma utsträckning som på herrsidan:

• Titelförsvararen, världsfyran Petra Kvitova, åkte ut redan i andra omgången mot 105-rankade Lucie Hradecká i vad som beskrivits som ”en skrattmatch” (de båda är nära vänner och Kvitova hade tydligen svårt att hålla sig för skratt trots förlusten).

• Ovan nämnda Hradecká slog sedan ut världsfemman Samantha Stosur i dagens kvartsfinal.

• Världstvåan Maria Sharapova, som varit urstark på gruset i år och bland annat krossat världsettan Victoria Azarenka i Stuttgart nyligen, blev totalt demolerad av Serena Williams (1-6, 3-6). Sharapovas blott femte förlust i år – tre av de fyra övriga har kommit i finalsammanhang (Australiska öppna, Indian Wells, Miami).

Så, låt oss då titta på semifinalerna:

√ Victoria Azarenka (1) – Agnieszka Radwanska (3)
De båda har mötts fem gånger i år redan – och i samtliga fem har Azarenka slutligen stått som segrare. Om taktikern Radwanska ska lyckas ta en pinne av världsettan någonstans i år så är det i uppochnervända Madrid. Om det faktiskt kommer hända? Nej, jag tror inte det. Azarenka har sett precis så stark ut som krävs för att kunna dribbla bort Radwanska förhållandevis enkelt.

Lucie Hradecká (105) – √ Serena Williams (9)
Skräll-Lucie är den enda oseedade spelaren kvar i turneringen. Hon får passa på att njuta så länge det varar. Om Williams håller samma nivå som hittills (vilket hon lär göra) så kommer hon att fullkomligt mosa 105-rankade överraskningen i två snabba set.

Rafael Nadal är rasande.

Novak Djokovic likaså.

Båda hotar nu med att bojkotta Madrid Open nästa år – om inte arrangören slopar (eller ATP förbjuder) det blåa gruset.

Det är inte svårt att förstå varför. Om gruskungen Nadal stått ensam på barrikaderna hade hans kritik kunnat tas med en näve salt; det är ingen hemlighet att det snabbare spelet påverkat den vidskeplige, ibland bakåtsträvande gruskungen negativt.

Men det är just i spelet (inte färgen) som problemet ligger i den här blåa soppan.

Arrangören har hela tiden hävdat att underlaget är exakt likadant som det traditionella röda gruset.

Det som både spelare och tittare har upplevt är dock något helt annat – en tennis väsensskild från det långsamma spel som grusunderlaget erbjuder.

Matchen mellan Roger Federer och Milos Raonic, för att ta ett exempel, såg stundtals ut som en sluggerfest typisk för hard court.

En uppenbar lögn från arrangörerna, alltså – eller åtminstone en sanning med modifikation.

Att ATP inte tog spelarnas oro på allvar innan de fattade beslutet att låta arrangörerna, med pensionerade tennisspelaren Ion Tiriac i spetsen, införa det kontroversiella gruset var ett avgörande misstag och själva roten till konflikten.

Därför välkomnar jag en bojkott från Djokovic och Nadal, och gärna fler toppspelare, nästa år – om inte ATP tar sitt förnuft till fånga.

För, med handen på hjärtat: Har det varit lättare för oss tittare att se bollen tack vare det blåa gruset? Nej. Har vi bjudits på underhållning av högre klass än på rött grus? Nej, tvärtom. Har det blåa gruset egentligen bidragit med någonting annat än ett nytt annorlunda underlag rent estetiskt, raseri från spelarna och ett helt annat spel än det vi är vana vid på grus? Nej.

Därför: Åt helvete med ”smurf-gruset” till nästa år, ATP.

Annars kan man lika gärna gå tillbaka till hard court i Madrid.

Men framför allt: Lyssna. På. Vad. Toppspelarna. Säger. Innan. Ni. Fattar. Kontroversiella. Beslut.

Rafael Nadal har slagit sin sista boll i Madrid 2012.

Världstvåan tappade en bombsäker ledning med 5-2 i avgörande set och förlorade mot 19-rankade Fernando Verdasco. Setsiffrorna blev 6-3, 3-6, 7-5 till landsmannen.

”Madrids grus har inte varit hans favorit, och kanske lyckades Verdasco slå igenom det bättre. Men det var halt för båda. Så nej, det kan inte ha berott på det”, svarar Tennis Magazine-experten Steve Tignor på en chattfråga direkt efter matchen om underlaget kan ha inverkat negativt på Nadal.

Steve Tignor tror inte att förlusten påverkar Nadals chanser att bärga sin sjunde titel i Franska öppna.

”Jag ser inte det här som ett domedagstecken. Han har bara gått igenom grussäsongen inför Franska öppna obesegrad en gång tidigare. Jag tror att han är glad över att slippa Madrid”, skriver han i chatten.

I och med den oväntade förlusten missar världstvåan finalen för första gången sedan 2008.

Även fjärdeseedade världsfemman Jo-Wilfred Tsonga föll i sin andra match i Madrid: 5-7, 6-3, 6-7 mot Alexandr Dolgopolov.

Rafael Nadal är som bekant inte särskilt förtjust i Madrids blåa grus.

Så till den milda grad att världstvåan begärt att få använda skor avsedda för gräsbanor – men fått avslag från ATP.

Enligt Tennis.com kan inte ATP tillåta sådana sorters skor på grund av rådande regelverk, som helt enkelt förbjuder dem.

Nadal får helt enkelt snällt vänta till Wimbledon (eller någon av ”uppvärmningsturneringarna” dessförinnan) innan han får snöra på sig gräsdojorna.

Till dess får han fortsätta glida runt på ”smurf-gruset” – som många spelare upplever som väldigt halt – i vanliga gruspjucks.