Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Världsettan mot världstvåan.

Ett mer passande avslut på ATP-touren hade vi ju knappast kunnat få. Tillsammans har spanjoren och serben bärgat tre av årets fyra Grand Slam-bucklor och överlägsna åtta av nio Masters-titlar.

Nadal har åstadkommit en comeback utan dess like och Djokovic har tillryggalagt en fläckfri höst med 21 segrar och 0 förluster sedan US Open.

Det är med andra ord ingen slump att det är ett nytt kapitel i tennisvärldens just nu mest intressanta och relevanta rivalitet som skrivs i London i kväll.

Så, vad har vi att vänta oss?

Förhoppningsvis ett rafflande avgörande.

Sett till formen går det inte att säga annat än att Djokovic har ett övertag, trots att han tappade tre set i gruppspelsfasen medan Nadal bara tappade ett (mot Tomás Berdych). Djokovic har 21 raka segrar sedan US Open-finalen (mot just Nadal) och har sett extremt motiverad ut under slutspelet.

Så även Nadal, men han har inte imponerat lika mycket spelmässigt. Han sliter och krigar, och han spelade väldigt smart mot Roger Federer i gårdagens semifinal, men det är ändå tydligt att inomhushardcourt inte är hans paradgren.

Samtidigt vet vi att Djokovic är världens just nu bästa hardcourtspelare i största allmänhet och att serben är ungefär lika skicklig inomhus som utomhus på underlaget.

Djokovic har dessutom mer finalrutin i de här sammanhangen – det här blir hans totalt tredje World Tour Finals-final och han har redan vunnit två titlar (2008, 2012). Nadal har å sin sida bara nått final vid ett tidigare tillfälle, 2010 (förlust mot Federer), och har aldrig försökt dölja sin aversion mot att slutspelet spelas inomhus – hans klart sämsta underlag.

Nadal, som redan har vunnit alla stora titlar utom just den här, lär nog se det här som sin klart bästa chans att komplettera sin samling med den buckla som saknas: Han är i sin åldersmässiga prime, spelmässigt har han i år troligen varit bättre än någonsin och han har hittat ett spel som under säsongen gett honom fyra titlar på hardcourt (Indian Wells, Montréal, Cincinnati, US Open).

Han har dessutom under 2012 och 2013 lyckats vända på steken mot Djokovic och vunnit tre av deras fem senaste möten (dessutom de två viktigaste segrarna: US Open-finalen och Franska öppna-semin) så han kommer att gå in i den här finalen med självförtroendet på topp.

Spelmässigt tror jag att Djokovic kommer att spela så aggressivt som han gjorde i finalen i Peking. Förmodligen leta lägen att slå sin inside out-forehand mot Nadals backhand (ett slag han nyttjar alldeles för sällan), men framför allt sätta hög press i sidled.

Med tanke på hans väldigt goda form och succébetonade höst kan man utgå ifrån att Djokovic kommer att spela så där tryggt och tålmodigt som han gjorde under 2011. Inte försöka stressa fram winners som han gjort under några av deras möten sedan dess.

Risken är att Nadal blir väldigt passiv. Det kommer inte att funka i kväll, inte inomhus på hardcourt mot Djokovic. Han måste kliva fram som han gjort i Indian Wells, Montréal, Cincinnati och US Open. Försvara sig aggressivt, försöka ta kommandot i duellerna och inte låta Djokovic diktera spelet från baslinjen.

Serven är faktiskt en av spanjorens största svagheter i kväll. Han har servat smart men inte jättebra under slutspelsveckan. Nu möter han en av tourens tveklöst bästa returtagare.

Lite skillnad att serva mot honom jämfört med mot Berdych, Federer och Stanislas Wawrinka (David Ferrer är visserligen generellt fantastisk returnerare, men var helt under isen i London). Samtidigt har Djokovic överlag servat stabilt, särskilt mot Wawrinka i semifinalen. Nadal kommer verkligen inte ha råd att tappa break i avgörande lägen, som han gjorde mot Federer i går (när han skulle serva för första set).

Dessutom tror jag att Nadal kommer bli tvungen att använda sin backhandslice mer än han hittills gjort. Djokovic kommer att kunna exploatera Nadals backhand på ett helt annat sätt än Federer mäktade med i går.

Som vanligt kommer vi säkerligen att bjudas på en matchbild som böljar fram och tillbaka. Aggressiv offensiv som varvas med välavvägt försvarsarbete.

Med tanke på att det ändå står ganska mycket på spel i den här matchen – Nadal vill bärga sin första slutspelsbuckla och Djokovic vill ha revansch efter att ha förlorat både US Open-finalen och förstaplatsen på rankningen mot sin ärkerival, om inte annat så för att sätta tonen inför 2014 – så har det här mötet faktiskt stor potential att gå till ett avgörande set.

Jag utgår liksom ifrån att båda verkligen ger sitt yttersta för att vinna.

Vem som till slut gör det?

Djokovic.

Som han sett ut under hösten och den gångna veckan… Det är som att han transformerats till den unstoppable force han var under 2011.

Då kan inte ens ett spanskt immovable object hindra hans framfart.

38 matcher har de redan spelat mot varandra.

I morgon blir det den 39:e bataljen i ordningen.

Detta sedan Rafael Nadal planenligt avfärdat sin gamle rival Roger Federer och Novak Djokovic kört över Stanislas Wawrinka.

Djokovic-Wawrinka blev aldrig den episka drabbning man hade hoppats på. Det har kanske varit frestande att tro att Wawrinka efter deras jämna duster i Australiska öppna och US Open börjat klura ut serben och närmat sig en seger.

Det är precis tvärtom – Djokovic har läst sin läxa och kliver ut på banan väl förberedd när världsåttan står på andra sidan nätet.

Och det handlar egentligen inte om några stora taktiska förändringar. Nej, jag tycker bara att Djokovic helt enkelt varit mer fokuserad i deras två senaste möten. Läser Wawrinkas serve bättre, spelar säkrare och vet när lägena kommer.

Som vid 4-3 i första set. Det var liksom en självklarhet att Djokovic skulle göra sitt dittills bästa returgame i matchen. Kanske kände Wawrinka det på sig, för han var rätt så darrig i just det gamet.

Precis som han var efter att han själv fått med sig ett break i inledningen av setet. Djokovic brukar pressa på för att hindra sin motståndare från att fullborda sitt break, vilket han också gjorde nu.

I andra set fixade världstvåan ett tidigt servegenombrott och höll sedan ifrån ända in i mål. Varken mer eller mindre. 6-3, 6-3 blev slutsiffrorna. Lika överlägset som i Paris förra veckan.

Ändå spelade inte Wawrinka direkt dåligt. Nej, han gjorde en klart godkänd insats. Djokovic var bara på tok för stabil för honom. Jag menar, när man inte ens kan smasha förbi sin motståndare, eller när man blir passerad efter ett slag som mot nästan vilken annan spelare som helst hade varit en självklar winner (se klippet ovan – turneringens tveklöst bästa poäng), vad ska man då göra?

Mot slutet kunde Wawrinka inte dölja sin frustration, och jag tror inte att någon klandrar honom. Han kände nog att han hängde med ganska bra i andra set och hade chans att vända, men den lilla chansen grusades av en smärtsamt effektiv Djokovic (vann 89 procent av poängen i egen serve och 49 procent i Wawrinkas).

Djokovic stannade på drygt 14 oprovocerade misstag och slog sin första winner sent i första set, vilket är det enda man kan klaga på vad gäller Djokovics prestation. Och det där med winners förresten. Räcker det att slå 7-8 stycken under en match, ja varför ska man då behöva slå mer?

Nej, det här var en i grunden nästan helt fläckfri insats. Just nu känns det faktiskt som att ingen kan stoppa honom. Inte när han spelar så här.

Inte ens Nadal.

Spanjoren gjorde en bra match mot Federer, om än inte bländande. Främst var det faktiskt på det taktiska planet han imponerade. Förr i tiden, nästan så långt bak man kan minnas och inklusive deras tre tidigare möten i år, har deras matcher (lite förenklat) handlat om en sak: den som tar kontroll och utmanar den andras backhand i duellerna vinner matchen.

Så var det inte i dag.

Nadal sökte sig i stället osedvanligt ofta till Federers forehand. Och mönstret var tydligt: flytta Federer i sidled åt ena hållet, fånga honom sedan på fel fot genom att byta riktning tvärt.

Det började ganska bra för Federer. Hängde med i duellerna, bjöd på solitt försvarsspel och servade stabilt. Hade tre breakbollar i mitten av setet men brände samtliga och blev sedan själv bruten till 5-4. Plockade fram sitt absolut bästa returspel och bröt tillbaka, men tappade sedan sin serve på nytt.

Då var det adjöss och god natt. Man blir liksom inte bruten två gånger i sådana lägen mot Rafa. Särskilt inte när man redan fått en livlina. Man får sällan, för att inte säga aldrig, en till.

Matchbilden var ungefär densamma i andra set, med skillnaden att Federer aldrig var riktigt nära att hota Nadal i spanjorens servegame. I alla fall inte på allvar. Samtidigt pressades Federer hela tiden i egen serve (Nadal vann 40 procent mot schweizarens förstaserve, 50 procent mot andraserve) och blev bruten två gånger – andra gången i ett väldigt lojt servegame vid ställning 5-3 till Nadal.

Federers stora akilleshäl i dag var faktiskt inte hans backhand, utan för ovanlighetens skull hans forehand. Ovanligt, ja – men inte så oväntat. Det är inte hans forehand i sig som tappat i styrka och precision genom åren, utan främst hans fotarbete. När han hamnade lite fel i positioneringen efter att Nadal ändrade riktning i duellerna kom de oprovocerade misstagen. Särskilt när han försökte sig på att slå rak forehand.

Den största besvikelsen för honom själv lär vara att på tok för många av de oprovocerade misstagen på forehandsidan kom vid bra lägen, där Federer hade övertaget i duellen och chans att döda poängen.

Missarna duggar mycket tätarna numera, så generellt är det inte så mycket att säga om det. Mot Nadal har han dessutom anammat en mycket mer aggressiv taktik. Försöker returnera med backhandslag i stället för chip mycket oftare än mot andra spelare och tar bollen tidigare.

Det är inte alls fel av honom att spela så, särskilt inte när han väger upp det med ett välbalanserat försvarsspel (som han tyvärr dock inte kan upprätthålla under en hel match, vilket är en av anledningarna till att han generellt spelar mycket mer aggressivt), men i dag – liksom i finalen i Rom i våras – kunde han inte fullfölja sin strategi med den precision som krävs.

7-5, 6-3 till Nadal, som alltså bärgade sin första seger inomhus mot Federer. Det här får förresten anses ha varit Federers tveklöst bästa chans i år att faktiskt slå Nadal. Att han sköt så högt över ribban i dag får en ju så klart att undra om han någonsin kommer kunna snygga till den inbördes statistiken. Jag tror inte det, men det är en helt annan diskussion som ni gärna får hänge er åt i kommentarsfältet.

Själv tycker jag att det blev ett riktigt bra avslut för Federer. En final och två semifinaler på tre veckor är hans tveklöst bästa facit på hela året. Som jag sagt tidigare – han har något att bygga vidare på inför 2014. Och vid det här laget har han nog förstått att det krävs mycket jobb och träning om han ska kunna fortsätta på den här nivån.

Nåväl.

Ännu en blockbuster mellan Nadal och Djokovic väntar oss alltså i morgon. Det blir grejer det.

http://www.youtube.com/watch?v=cr0-efJcVhs

Måste givetvis inleda den här texten med att säga några ord om gårdagens matcher, eftersom det tyvärr inte hanns med i går.

Novak Djokovic tappade set mot Richard Gasquet (7-6, 4-6, 6-3), men matchen i sig var  väldigt avslagen redan på förhand. Ingen av dem hade ju något att spela för – så låt oss i stället fokusera på det som var gårdagens höjdpunkt: Roger Federer mot Juan Martín del Potro.

Under matchens gång visste jag inte riktigt vad jag tyckte om den. Det är ju svårt att inte uppskatta den här sortens dramatik, men lika frustrerande är det att bevittna en sådan total avsaknad av spelmässig stabilitet.

För rent spelmässigt var det överlag en ganska dålig match. När det blixtrade till så sprakade det rejält om bådas racketar, men allt som oftast var den här tillställningen en kavalkad i underprestation.

En ojämn bergochdalbana. När Federer var som sämst var del Potro som bäst. När del Potro var som sämst var Federer som bäst. Och båda hade riktigt höga toppar, särskilt Federer – som till slut fick med sig segern, efter att ha krånglat sig ur extremt jobbiga lägen: 4-6, 7-6(2), 7-5.

Jag tyckte faktiskt att det var del Potro som satte tonen redan i första set. Efter svajigt servande från Federer (där han i ett game blev bruten efter att ha haft ledning med 40-0) tog argentinaren en komfortabel 5-1-ledning – men misslyckades kapitalt med att serva hem setet vid ställning 5-2. Han lyckades inte få in en enda förstaserve i det gamet, och det straffade sig.

Vid 5-4 var han på väg att snubbla på mållinjen ännu en gång, när han återigen hade breakboll mot sig. Den gången redde han ut trasslet, men det kändes som att det där inte skulle bli en engångsföreteelse. Med undantag för de inledande 5-6 gamen så saknade han helt stabilitet.

Det gjorde som sagt Federer också, men han lyckades plocka fram sin absolut bästa tennis när det behövdes som bäst – medan del Potro tvekade när han hade matchen i egna händer.

Två gånger krånglade sig Federer ur svåra underlägen: 1-3 i andra set och 0-3 i tredje.

En väldigt bra seger för schweizaren, trots instabiliteten. Imponerade faktiskt som mest i defensiven, då han lyckades neutralisera del Potros offensiv och hitta sätt att flytta runt argentinaren för att skapa ytor.

Samtidigt en dålig förlust för del Potro. Att tappa en ledning med 1-0, 3-1 kan man komma undan med, men förlora ett avgörande set när man har ett 3-0-försprång… Nej, det är faktiskt underkänt på alla sätt och vis.

Det kändes som att den här segern helt enkelt var viktigare för Federer än för del Potro. Schweizaren var beredd att investera blod, svett och tårar i den här matchen, för att få lite upprättelse efter en blytung säsong. Argentinaren har i sin tur inte imponerat alls efter Basel och i London hade han inte den mentala (förmodligen inte heller den fysiska) orken att gasa fullt.

Detta ger oss hur som helst en ny blockbuster mellan Federer och Rafael Nadal, deras 32:a möte.

Låt oss i vanlig ordning ta en titt på dagens matchups:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – ROGER FEDERER (7)

Trots att denna matchup (på grund av Federers långa svacka) känts helt irrelevant just den här säsongen så är det fortfarande något väldigt speciellt med just deras rivalitet.

21-10 i inbördes möten till Nadal. 7-6 på hardcourt. 7-3 på de senaste tio matcherna. 3-0 den här säsongen (Indian Wells, Rom, Cincinnati). På de tre matcherna har Federer aldrig varit i närheten av att vinna, men han gjorde ett fantastiskt första set i Cincinnati, som han också vann med 7-5 – det enda setet han vunnit mot Nadal i år.

Men ser man enbart till statistiken så finns det faktiskt en kategori där Federer är helt överlägsen, och det är i just slutspelssammanhang. 4-0 i matcher har han, schweizaren (2006, 2007, 2010, 2011). 8-1 i set (Nadals enda setvinst kom i finalen 2010).

Och i staden London har Federer faktiskt 4-1 (Wimbledon 2006-2007, World Tour Finals 2010-2011; 2006 och 2007 spelades det som då kallades för Tennis Masters Cup i Shanghai).

Lägger man till att inomhushardcourt är spanjorens klart sämsta underlag, medan det är ett av schweizarens tveklöst bästa, så jämnar oddsen ut sig rätt rejält.

I alla fall i teorin – och enbart om man ser till statistiken.

För det faktum att Nadal haft en sagolik supersäsong medan Federer kämpat i motvind med dålig form och svaga resultat måste givetvis också tas i beräkning.

Spelmässigt har Nadal inte direkt imponerat i 02 Arena, men det har räckt till 3-0 i matchfacit och 6-1 i set. Samtidigt har Federer bjudit på sin allra bästa tennis i år mot Djokovic och del Potro – vilket räckte till 2-1 i matcher, 5-2 i set och avancemang till semifinal med nöd och näppe.

Spelar han sin allra bästa tennis under nio-tio sammanhängande game så kan det ge honom ett set mot Nadal i dag.

Men att han ska slå sin nemesis (som dessutom fått en dags extra vila) knappt 24 timmar efter det energidränerande avgörandet mot del Potro, det måste anses osannolikt. Något annat är orimligt att säga. Nadal måste liksom göra en halvdan insats om han ska förlora det här. Och vi har sett ytterst få sådana insatser från världsettan under den här säsongen.

Jag hoppas på en tresetare, men om Federer inleder de första två seten som han gjorde mot del Potro, ja då tror jag att det blir respass i raka set för meste mästaren.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Fjärde mötet bara i år. 14-2 till Djokovic i inbördes möten. Och det är inte speciellt mycket som har ändrats sedan de möttes i Paris förra veckan.

Det ser med andra ord inte så ljust ut för Wawrinka. Djokovic är uppe i 20 raka segrar under hösten och formkurvan har pekat spikrakt uppåt. Här i London tappade han visserligen set i samtliga tre matcher, men har aldrig varit direkt hotad. Så pass stark är han just nu.

Wawrinka å sin sida tog sig vidare till semifinal tack vare seger över redan avsågade David Ferrer, men han var nära att sumpa den matchen fullständigt. Tappade 5-2 till 6-7 i första set och hade sedan breakbollar mot sig i inledningen av andra.

Visserligen starkt att ändå ro den segern i land, men spelmässigt har han varit underlägsen Djokovic den här veckan.

Jag tror inte att det blir en upprepning på Paris Masters-kvarten. Där var det som om Wawrinka togs på sängen av Djokovics överlägsenhet. Nu vet han vad som väntar.

Har däremot svårt att se honom skrälla i dag. Han har haft sina chanser under året men aldrig lyckats fullborda en skräll, och det finns inte mycket som talar för att han vänder den negativa trenden i dag.

Grupp A är redan färdigspelad.

I dag är det så dags för den direkt avgörande matchen mellan Roger Federer och Juan Martín del Potro.

Låt oss ta en titt på dagens tennismeny:

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (5) – ROGER FEDERER (7)

Argentinaren krånglade sig förbi Richard Gasquet i sin öppningsmatch men föll i en tresetare mot Novak Djokovic i torsdags. Även Federer pressade Djokovic till tre set och slog sedan Gasquet i raka set.

Detta ger båda 1-1 i matchfacit, del Potro 3-3 i setfacit och Federer 3-2. Det spelar dock ingen roll i dag. Eftersom Djokovic står på 2-0 i matcher och Gasquet på 0-2 så går den som vinner den här matchen vidare till semifinal (även om Djokovic skulle förlora mot Gasquet så vinner han gruppen, i och med att inbördes möten avgör om två spelare stannar på samma matchfacit).

Det här har verkligen utvecklats till en riktigt intressant rivalitet sedan den där episka US Open-finalen 2009 (som del Potro vann i fem set).

Klart övertag för Federer, sett till statistiken. 14-5 totalt i inbördes möten, 7-3 under de senaste tio matcherna. 9-5 på hardcourt. 4-4 inomhus. Men 2-0 till del Potro i World Tour Finals. Faktum är att argentinaren är en av bara två spelare någonsin att slå Federer två gånger i slutspelssammanhang (den andra är Djokovic, en bedrift världstvåan fullbordade så sent som i tisdags).

De har varsin seger i år – del Potro i Basel, Federer i Paris. I Basel var del Potro i praktform, medan Federer precis börjat hitta tillbaka till något som kan kallas god form efter en riktigt tung säsong.

I Paris var tvärtom Federer i klart bättre form, medan del Potro gjorde en ganska svag insats i kvartsfinalen.

Hittills i London tycker jag att Federer sett lite piggare ut av de båda. Han imponerade visserligen inte mot Gasquet, men vann ändå kontrollerat i raka set: 6-4, 6-4. Världsfemman å sin sida gjorde en godkänd insats på fransmannen i sin öppningsmatch, men var på tok för ojämn mot Djokovic. Gjorde ett halvdant första, ett fantastiskt andra och ett ganska dåligt tredje set.

Om båda spelar som de gjorde mot just Djokovic så tycker jag att Federer har ett litet övertag. Argentinarens spel skulle i så fall räcka för att blåsa schweizaren av banan i ett set, men förlora ett jämnt – och sedan skulle väldigt små marginaler avgöra i det tredje.

Nu tror jag i och för sig inte att det blir så. del Potro servade trots allt bra i första set mot Djokovic, men var lite för tam i grundspelet för att kunna hota serben. Får han bara serven att fungera så kommer Federer att få det riktigt svettigt.

Jag tror att schweizaren kommer spela all out-attack i dag. Variationen behöver vi väl knappt nämna, den finns alltid där, men rent taktiskt känns det som att Federer kommer lägga störst vikt vid offensiven. Ta kommandot i duellerna, flytta runt The Gentle Giant i sidled och antingen söka sig fram på nät eller lägga stoppbollar (del Potro är fortfarande sårbar i djupled när han pressas tillbaka i defensiven).

I den här matchen tror jag dessutom att Federer inte har något emot att fastna i cross court-dueller på backhandsidan. Han kommer i alla fall hellre söka sig dit än mot del Potros domedagsforehand. Argentinaren har visserligen en giftig backhand, men den är inte lika dödlig som Djokovics. Dessutom har även han, likt serben, problem med Federers lågt skurna slice, så det vore väl förbannat om schweizaren inte utnyttjade den bättre i dag.

del Potro skulle faktiskt vinna på att försöka förlänga duellerna och mala ner Federer, eftersom han i nuläget är betydligt säkrare i bollande. Det tror jag dock inte att han kommer göra. Förmodligen spelar han lite avvaktande i första set, som mot Djokovic, men kommer söka sig till lägen där han kan avsluta poängen med en winner.

Federer måste akta sig för del Potros inside out-forehand under backhanddueller. Det är delvis därför (vid sidan av det jag skrev ovan om del Potros problem med låg slicestuds) jag tycker att han ska nyttja slice mer än vanliga slag. Majoriteten av Federers backhandslag har liksom ingen vinkel, och det ger del Potro lägen att komma runt med sin forehand. Farligt för Federer.

Vem vinner då?

Federer ger drygt 2,10 gånger pengarna, del Potro står i 1,70. Rimligt odds?

Ja, det måste man säga. Trots att 2,10 på Federer känns väldigt lockande. Det här är trots allt World Tour Finals – en turnering han nu spelat tolv år i rad och vunnit sex gånger (på åtta finaler). Dessutom har han bara vid ett enda tillfälle under dessa tolv år åkt ut redan i gruppspelet (2008).

Läs om Federers och del Potros respektive slutspelshistorik här.

Eftersom jag tippat del Potro på förhand tänker jag stå fast vid det, men tycker ändå att den här matchen känns ganska öppen på förhand (att den är direkt avgörande gör det hela ännu mer osäkert – vem hanterar pressen bäst?). Om del Potro presterar som han gjort tidigare under hösten så har han solklart övertag, men han har som sagt inte imponerat hittills i London.

För övrigt en fullständig gåta varför man valt att lägga den här matchen först. Snacka om avslagen kvällsmatch vi bjuds på efter det här potentiellt episka mötet.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – RICHARD GASQUET (9)

En total ickematch. Ingen har något att spela för, eftersom Djokovic redan har säkrat gruppsegern och Gasquet är helt avsågad. Givet hur stabil Djokovic varit i slutspelet hittills har jag väldigt svårt att se honom förlora den här matchen.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga om den här matchen, så jag nöjer mig med det.

Grupp B avgörs ju i morgon, men innan vi kör en planenlig matchkoll tycker jag att det vore roligt att titta lite närmare på de fyra spelarnas historik i World Tour Finals.

Antal framträdanden, titlar, matchfacit och så vidare.

Vi kör i rankningsordning och börjar således med världstvåan Novak Djokovic. Notera att samtliga siffror inkluderar 2013 års upplaga.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2)

Ålder: 26 år.
Antal slutspel: 7 (2007-2013).
Titlar: 2 (2008, 2012).
Segrar: 16.
Förluster: 9.
Setfacit: 34-26.

Sammanfattning: Spelade sitt första ATP-slutspel redan som 20-åring, 2007. Den gången blev det tre raka tvåsetsförluster i gruppspelet (mot Rafael Nadal, David Ferrer och Richard Gasquet) men redan året därpå bröt han Roger Federers dominans när han bärgade titeln efter finalseger över dåvarande världsfemman Nikolaj Davydenko. Vid tre tillfällen har han eliminerats redan i gruppspelsfasen: 2007, 2009 och 2011. Han har spelat två finaler och vunnit båda (2008 och 2012, mot Federer).

JUAN MARTÍN DEL POTRO (5)

Ålder: 25 år.
Antal slutspel: 4 (2008-2009, 2012-2013).
Titlar: 0 (1 final).
Segrar: 7.
Förluster: 7.
Setfacit: 18-19.

Sammanfattning: Den då blott 20-årige argentinaren del Potro åkte ut redan i andra rundan i årets samtliga tre första Grand Slam-turneringar (Australiska öppna, Franska öppna, Wimbledon) men efter Wimbledon vann han sina fyra första titlar i karriären i lika många turneringar (Stuttgart, Kitzbühel, Los Angeles, Washington), nådde ännu en final (i Tokyo, där han förlorade mot Tomás Berdych) och gick till kvartsfinal i US Open. I World Tour Finals-debuten (som då gick under namnet Tennis Masters Cup) blev det två förluster och en seger, och således inget avancemang till semifinal. Redan året därpå, samma år som han vann US Open, gick han dock hela vägen till final (förlust mot Davydenko). Säsongerna 2010 och 2011 kvalificerade han sig inte till slutspelet (på grund av handledsskadan som förstörde hela hans 2010). Förra året nådde han semifinal men i en tresetare mot Djokovic.

ROGER FEDERER (7)

Ålder: 32 år.
Antal slutspel: 12 (2002-2013).
Titlar: 6 (2003-2004, 2006-2007, 2010-2011, totalt 8 finaler).
Segrar: 43.
Förluster: 10.
Setfacit: 99-35.

Sammanfattning: Spelade sitt första slutspel redan 2002 – och gick till semifinal direkt (förlust mot dåvarande världsettan Lleyton Hewitt). Vann sin första titel året därpå (finalseger över Andre Agassi) och försvarade sin titel 2004 (Hewitt). Förlorade inte en enda gruppspelsmatch under sina fem första slutspelsår och hade en svit på 15-0 i gruppspelsfasen inför turneringen 2007, där han föll mot Fernando Gonzalez i första omgången (vann dock sin fjärde titel efter finalseger över David Ferrer). 2008 är hittills enda året han inte gått vidare till semifinal, efter förluster mot Gilles Simon och Andy Murray i gruppspelet. Vid fem tillfällen har han gått obesegrad genom mästerskapet – 2003-2004, 2006, 2010-2011. De två enda spelare som besegrat honom i en slutspelsfinal är Novak Djokovic (2012) och David Nalbandian (2005; Nalbandian vände 0-2-underläge i set i den matchen). Själv har han besegrat sex olika spelare i sina finaler (Agassi, Hewitt, James Blake, Ferrer, Nadal, Jo-Wilfried Tsonga). De enda spelarna som besegrat honom fler än en gång i World Tour Finals är del Potro (gruppspelet 2009 och 2011) och Djokovic (finalen 2012, gruppspelet 2013).

http://www.youtube.com/watch?v=fL7CDF9iM3o

RICHARD GASQUET (9)

Ålder: 27 år.
Antal slutspel: 2 (2007, 2013).
Titlar: 0.
Segrar: 1.
Förluster: 4.
Setfacit: 4-8.

Sammanfattning: Efter semifinalen i Wimbledon 2007 nådde Gasquet toppnoteringen 7 på världsrankningen, och tack vare en semifinalplats i Paris Masters efter en lite mindre framgångsrik höst kvalificerade han sig för slutspelet som världsåtta. Väl där föll han mot Nadal och Ferrer men slog Djokovic i raka set. Han slutade trea i gruppen och gick således inte vidare till semifinal.

World Tour Finals går in i sin fjärde tävlingsdag i dag.

Precis som i går bjuds vi på en måstematch och en som kan komma att bli helt avgörande.

Måstematchen är givetvis den mellan Roger Federer och Richard Gasquet. Den som förlorar den matchen är i princip redan utslagen. I alla fall teoretiskt.

Låt mig förklara:

Om till exempel Juan Martín del Potro slår Novak Djokovic och Federer slår Gasquet, så krävs det att Gasquet besegrar Djokovic samtidigt som del Potro fäller Federer för att han ska ha en chans att gå vidare från gruppen (del Potro, Federer och Gasquet hamnar i så fall nämligen på 1-2 i matchfacit och ”målskillnaden” – det vill säga i första hand antal vunna set, i andra hand antal vunna game – avgör).

Finns ytterligare exempel, men jag tycker att vi stannar där. Vi nöjer oss med att konstatera att Djokovic är klar för semifinal om han besegrar del Potro i dag.

Lite mer komplicerat blir det om argentinaren vinner dagens möte. Då kan nämligen matchen mellan honom och Federer bli direkt avgörande (om världsfemman vinner även den matchen samtidigt som Djokovic slår Gasquet så hamnar de båda på 2-1).

Viktiga matcher i dag, med andra ord. För Federers del kommer hans tredje match, mot del Potro på lördag, att bli avgörande alldeles oavsett, så han är verkligen piskad att vinna i dag.

Vi tar en titt på dagens meny, helt enkelt:

* * *

ROGER FEDERER (7) – RICHARD GASQUET (9)

Det här är en bra matchup för Federer. 10-2 i inbördes möten och 5-0 på hardcourt. Gasquets enda segrar har kommit på grus (Monte Carlo 2005 och Rom 2011). På hardcourt har fransmannen bara lyckats plocka ett set (i Canada Masters 2006). 10-1 i setfacit på hardcourt för Federer, alltså.

Spelmässigt är det Gasquets passivitet som ställer till det för honom. Federer är nämligen i full kontroll över duellerna och kan spela precis det spel han vill spela.

Federer kommer därför att spela ungefär som han gjorde mot Djokovic, fast utan att behöva ta lika stora risker eftersom det är mycket lättare att slå igenom Gasquet.

För fransmannens del måste han ta ett kliv framåt i banan och försöka möta Federer i baslinjedueller om han ska ha tillstymmelsen till en chans. Att styra spelet mot Federers backhand och försöka gå på avslut med rak backhand i schweizarens forehandruta är ingen dum idé. Inte heller att söka sig till nät så ofta som möjligt, om inte annat så för att störa Federers matchrytm.

På förhand känns det som att det här kommer sluta med 2-0-seger för Federer, men samtidigt ska det sägas att Gasquet gjorde en riktigt bra match mot (en förvisso inte hundraprocentig) del Potro i tisdags.

Det kan säkert bli hyfsat jämnt i något set, kanske till och med att Gasquet vinner ett om han presterar på topp, men det här borde Federer vinna. Han gjorde sitt jobb mot Djokovic och fick med sig ett set därifrån, så det här är ju som upplagt för världssjuan.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (5)

10-3 i inbördes möten till Djokovic, men fyra av deras fem senaste matcher har gått till avgörande set. De har redan mötts fyra gånger i år, och fyra gånger under 2012. 6-2 till Djokovic under den tidsperioden. Argentinarens senaste seger kom i Indian Wells i våras.

Djokovic hade vissa bekymmer mot Federer i sin öppningsmatch, men det tror jag berodde på främst tre saker:

• Han har alltid haft svårt för Federers ryckiga spel.

• Hans förberedelser inför turneringen var minimala eftersom han spelade final i Paris i söndags, vilket innebar att han helt enkelt inte hunnit träna in sig på underlaget.

• Förutom Federer hade han ett fullsatt, kokande 02 Arena emot sig. Djokovic hamnar ofta i obalans när han har publiken så tydligt emot sig.

Nu när han har en match här i 02 Arena i bagaget kommer han säkerligen att känna sig mer trygg i sitt spel. Jag tror att han är helt inställd på att vinna den här matchen, för att undvika ett eventuellt scenario där antal vunna set/game blir avgörande efter sista matcherna.

Spelmässigt gäller det för del Potro att serva så där ruggigt bra som han gör ibland (till exempel i Indian Wells, eller Wimbledon-semin) och ta kommandot i baslinjeduellerna. Det är inte lika lätt att slå igenom Djokovic på ett så här pass långsamt underlag, men han måste försöka hålla bollväxlingarna på ett minimum och avsluta duellerna snabbt för att inte ge serben utrymme att komma in i sin berömda matchrytm.

Framför allt måste del Potro vara hundraprocentigt fokuserad. Spelar han lite så där lojt som han exempelvis gjorde mot Grigor Dimitrov och Federer i Paris så är han rökt. Eftersom han inte får riktigt lika hög utdelning på sin serve och forehandslägga som på snabbare underlag måste han helt enkelt vara på tårna från start till mål.

Jag hoppas på en tresetare, och för dramatikens skull vore det faktiskt riktigt kul om del Potro vinner. Men nej, jag tror på Djokovic. Han har sett så otroligt stark ut under hösten och än har han inte visat några tecken alls på att formen är på väg nedåt. Snarare tvärtom.

Jisses.

Vilken extremt svängig match.

Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.

I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.

Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).

Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.

Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.

Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.

Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.

I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.

Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).

Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.

Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:

• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.

• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.

De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.

Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.

För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.

Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.

Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.

I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.

Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.

Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.

Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).

Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.

Ganska skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt så lite som två matcher redan så här i början av en tävlingsvecka, faktiskt.

Och det vi bjuds på i dag har ju all potential i världen att bli riktigt färgsprakande.

Okej, det kanske inte är skönspel med stort s på menyn när Rafael Nadal och David Ferrer drabbar samman, men efter Ferrers skräll i Paris Masters förra veckan är det som upplagt för en riktigt kryddstark förrätt inför kvällens stora Plat principal – Novak Djokovic mot Roger Federer.

Så, vad tror vi om respektive match då?

Låt oss ta en titt:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=msltCY8cgfo

√ RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Det mesta har redan sagts om matchen i Paris (själv är jag inne på att Nadal gjorde en ganska blek insats). Ferrer måste spela precis lika bra i dag och samtidigt hoppas att Nadal är lika tafatt som i Bercyhallen.

De yttre omständigheterna i dag är ungefär samma som i lördags: underlaget är ganska långsamt, särskilt för att vara inomhus. Efter att ha tittat på inledningsmatcherna i går känns det som att studsen var lite högre i Paris, men marginellt. Vi har en hel del långa dueller att se fram emot.

Vad behöver Nadal göra för att få snabb revansch på sin landsman?

Framför allt kan han inte låta Ferrer diktera spelet som han gjorde i lördags. Nadal var på tok för passiv. Stundtals kändes det som att han bara stod och bollade, utan högre mål än att hålla liv i spelet. Det håller inte mot Ferrer, särskilt inte på ett underlag som Nadal inte behärskar på samma sätt som grus.

Att Nadal har så stora problem inomhus enbart skulle bero på att det går för fort och han således inte hänger med är ett klassiskt missförstånd. Högt tempo i sig är i regel inte ett bekymmer för Nadal. Allt handlar om vad Nadal själv kan göra med bollen. Det vill säga: hur bollen beter sig på underlaget och vilka möjligheter han får att spela sitt spel.

Hardcourt i allmänhet och inomhus i synnerhet genererar inte den sortens bollar som Nadal är bekväm med att få mot sig. Att bara prata om att han måste spela mer offensivt funkar inte riktigt när man försöker analysera hans spel på olika sorters hardcourt.

På underlaget i Paris och 02 Arena får han inte samma utdelning i sitt defensiva spel. Överskruven genererar visserligen hög studs, men ger samtidigt motståndaren ett helt annat offensivt övertag än på till exempel grus. Här är det främst i defensiven som Nadal måste vara både aggressivare, mer offensiv och slå mer flackt (vilket han annars nästan bara gör i offensiva forehandlägen).

På snabbare underlag kan han försvara sig mer defensivt, som på grus, och ändå hitta snabba spelvändningar – samtidigt som han får mycket högre utdelning både i egen serve och i sitt offensiva spel.

Därför tycker jag att segern i Indian Wells, mot Juan Martín del Potro, var mer imponerande än i Montréal och Cincinnati. Hans justeringar på hardcourt är egentligen i grunden mer lämpade för de lite snabbare hc-underlagen, medan Indian Wells är av det långsammare slaget.

Hur som helst.

Mot Ferrer i dag är det alltså framför allt defensiven som måste justeras. Simmar han tre meter bakom baslinjen och låter Ferrer exploatera hans backhand kommer han få lika stora bekymmer som i förra veckan.

I stället måste Nadal spela ett svårare spel. Personligen skulle jag gärna se honom nyttja sin backhandslice i betydligt högre utsträckning, eftersom Ferrer har svårt med den lite lägre bollstuds slice i regel genererar. Annars måste han pumpa på mycket mer med sin backhand och så ofta som möjligt söka sig till forehandlägen.

Jag tror inte att matchbilden kommer se likadan ut i dag som i lördags. Ferrer har spelat mycket de senaste veckorna och borde vara åtminstone mentalt trött, om inte också fysiskt. Tror helt enkelt inte att han har två raka segrar mot Nadal i sig just nu, inte ens på hardcourt inomhus.

Siffrorna blir säkert jämna, men den här gången tror jag att det blir Nadal som sitter i förarsätet från start till mål.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – ROGER FEDERER (7)

Federer gjorde en riktigt bra match mot Djokovic i semifinalen i Paris. Fick spelet dit han ville och gjorde det svårt för serben att hitta sin berömda matchrytm.

Men det räckte inte hela vägen. Det hade kunnat bli lite mer spännande om det inte varit för några felbeslut från schweizaren i andra set, men det går inte att säga annat än att Djokovic var överlägsen i de två avslutande seten.

Vad som krävs av Federer i dag?

Att han spelar likadant som i lördags, men ännu bättre. Det vill säga: mycket slice och variation, stabilt servande, försöka styra spelet mot Djokovics forehand, undvika att fastna i malande backhanddueller och absolut inte slå fjösiga andraservar mitt i gapet på Djokovics backhand.

Det som talar för Federer den här gången är att 02 Arena är lite som ett andra hem för honom. Han älskar att spela här. Dessutom är han tveklöst extremt motiverad att tysta alla tvivlar genom att prestera sin absolut bästa tennis just i World Tour Finals. Det skulle faktiskt reparera lite av den skada som åsamkats varumärket Federer under 2013.

Men är det realistiskt att tro att han vinner den här gången?

Njae. Jag tycker egentligen inte riktigt det. Djokovic är i på tok för bra form. Det krävs liksom att serben är oinspirerad, kommer fel in i matchen eller är sliten (främst mentalt), men också att Federer gör en fläckfri insats.

Jag hoppas på en jämn batalj. Att Federer återigen kan plocka första set och sedan verkligen krama ur det allra bästa ur Djokovic. Men att han misslyckades förra året, då han var i betydligt bättre form och spelade en otroligt bra match i finalen, gör det ännu lite svårare att tro att just det scenariot faktiskt inträffar.

För vi ska ju komma ihåg att Djokovic fortfarande har en teoretisk chans att avsluta året som världsetta. Även om han inte erkänner det tror jag absolut att det är en bra sporre för honom. Han gillar som bekant att jaga, den gode herr Novak.

Riktigt matigt avsnitt av Sportbladets Tennispodcast den här gången. Över 60 minuter långt, trots att vi (som alltid med samma resultat) försökte hålla pladdret på ett minimum. Bear with us!

I det här avsnittet snackar jag och Andreas Käck hur som helst om säsongsavslutningen i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet, diskuterar Roger Federers chanser att komma tillbaka starkt under 2014, analyserar hur herr- och damtourens unga framtidslöften presterat under året och listar säsongens flippar och floppar.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt08.mp3

This is it.

Det definitiva slutet på säsongen är här (med undantag för Davis Cup-finalen nästa vecka, men World Tour Finals känns mer som det ”riktiga” slutet).

Novak Djokovic avslutade den ordinarie ATP-säsongen med en övertygande seger i Paris Masters – hans 40:e titel i karriären.

En riktigt bra final, tycker jag. Titelförsvararen David Ferrer gjorde en lika stark insats som mot Rafael Nadal i semifinalen, och särskilt i första set var det faktiskt han som mestadels styrde spelet. Väldigt ovanligt att se ett sådant scenario i en match mellan Ferrer och Djokovic. Det hela accentuerades när Ferrer hade breakboll i början av setet. Han stod verkligen fastnaglad i mitten av banan vid baslinjen och jagade Djokovic fram och tillbaka i sidled – och avslutade med en elegant stoppboll.

Som vanligt kändes det dock aldrig riktigt som att han var nära att vinna. När han servade för setet vid 5-4 plockade Djokovic (som så många gånger förr) fram sitt absolut bästa spel, medan Ferrer sviktade under pressen. Fyra raka game tog serben, från underläge 3-5, och bärgade setet.

Andra set blev i princip identiskt. Ferrer fixade break redan i första game och de följdes åt till 5-4, när Ferrer återigen misslyckades med att serva hem setet. 7-5, 7-5 är ändå fina siffror för spanjoren, som på det hela taget gjorde en bra match.

Segern ger dessutom hoppet om att Djokovic trots allt ska avsluta året som världsetta lite konstgjord andning (men då krävs att han vinner hela kalaset).

Nåväl.

World Tour Finals 2013 känns på förhand faktiskt mycket hetare än förra året. Startfältet i 2012 års upplaga kändes visserligen starkare (bortsett från slagpåsen Janko Tipsarevic), men i år är det betydligt mer intressant. Och med tanke på spelarnas form dessutom mycket mer öppet.

Så ja, jag betraktar nog årets startfält även som starkare än i fjol.

Vi tar en titt på grupperna och försöker sia utgången av gruppspel och slutspel:

* * *

GRUPP A:
Rafael Nadal (1)
David Ferrer (3)
Tomás Berdych (6)
Stanislas Wawrinka (8)

Eftersom Andy Murray tvingas stå över årets slutspel efter sin ryggoperation var det givet att antingen Nadal eller Djokovic skulle (eller i alla fall kunde) få en något enklare grupp.

Drömlotten föll på Nadal.

Nu är det i och för sig svårt att framhäva Roger Federer som en mardrömslottning, trots hans stigande form under hösten, men jag tror att Nadal är särdeles nöjd med att slippa möta Juan Martín del Potro.

Ferrer slog visserligen sin landsman i semin i Paris, men maktbalansen dem emellan är alltjämt i Nadals favör med god marginal. Nadal gjorde dessutom en dålig match i Paris – något som inte lär upprepas i London, trots att hardcourt inomhus i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet aldrig fallit honom på läppen.

Tomás Berdych är sällan ett hot mot världsettan och Stanislas Wawrinka har aldrig tagit set mot honom på elva matcher (Nadal har alltså 11-0 i matchfacit och 24-0 i setfacit).

Att Nadal ska ta de två gruppspelssegrar som krävs för att han definitivt ska låsa sin position som världsetta känns därför bombsäker på förhand.

Här handlar det framför allt om vem som tar den andra semifinalplatsen. Berdych är knapp favorit i dagens matchup mot Wawrinka (tjecken står i runt 1,70 gånger pengarna, schweizaren i 2,00) trots att Wawrinka leder med 7-5 i inbördes möten och vunnit fem av deras sex senaste bataljer.

Om Wawrinka kan hålla nerverna i styr (det här är trots allt hans första framträdande i ATP-slutspelet och trots enorm utveckling på det mentala planer under den här säsongen så är han inte helt ”chokefri” än) så är jag faktiskt beredd att hålla honom som personlig favorit.

Ferrer ska givetvis inte underskattas, men bortsett från finalen 2007 (förlust mot Federer) är hans framgångar här rätt så begränsade. Likadant är det med Berdych, som utöver semifinalen 2011 (förlust mot Jo-Wilfried Tsonga) inte brukar prestera i de här sammanhangen.

2011, då även Ferrer tog sig till semi, var för övrigt ett märkligt WTF-år. Murray var skadad och ersattes av Tipsarevic efter en match och både Djokovic och Nadal stod inte att känna igen (båda sade sig vara utmattade efter en lång och hård säsong). Eftersom Ferrer och Berdych var i samma grupp som Djokovic och Murray/Tipsarevic ger dessa omständigheter förklaringen till deras framgångar det året.

Men ja, på förhand tror jag på Nadal och Wawrinka. Måstematch för Wawrinka redan i dag, förstås. Likaså för Berdych. De måste liksom sikta in sig på att slå varandra och därefter Ferrer. Ferrer å sin sida måste troligen slå både Berdych och Wawrinka för att ha en chans till avancemang, och jag tror inte att han har det i sig just nu. Han har ett gäng tuffa spelveckor bakom sig och sa själv efter semin mot Nadal i Paris att han är trött.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.

Slutställning:
1. Nadal
2. Wawrinka
3. Ferrer
4. Berdych

* * *

GRUPP B:
Novak Djokovic (2)
Juan Martín del Potro (5)
Roger Federer (7)
Richard Gasquet (9)

Gasquet klamrade sig kvar på den där niondeplatsen och säkrade sin slutspelsplats, alltså. Starkt gjort ändå. Och väldigt smart av honom att spela 250-turneringen i Moskva, som var betydligt lättare än Stockholm och Wien. I kombination med Tsongas dåliga fysiska form efter skadefrånvaron och Milos Raonics tillkortakommanden räckte det till en guldbiljett.

Så här på förhand går det dock inte att säga annat än att han blir slutspelets slagpåse. Kan inte se honom fälla någon av de tre andra spelarna, såvida de inte har en dålig dag på jobbet. I det avseendet är väl del Potro det svagaste kortet. Är han på bra spelhumör håller jag honom som favorit till andraplatsen – bakom Djokovic – men det kan lika gärna bli en ny flopp för argentinaren. Det är liksom ganska svårt att från vecka till vecka säga vilken form han är i.

Spelade ju inte särskilt bra i Paris, men tillräckligt för att gå till kvartsfinal. Här gäller det dock att han höjer sig avsevärt. Måste spela som i Tokyo, Shanghai och Basel, helt enkelt. Och det tror jag att han kommer göra.

Riktigt jobbig grupp för Federer, det här. Efter semifinalen i Paris har jag väldigt svårt att se honom slå Djokovic. Jag håller det inte för troligt, serben är i på tok för bra form nu. Även del Potro utgör ett massivt hinder för schweizaren.

Att besegra Gasquet, helst i raka set, är ett måste för Federer. Sedan måste han rikta in sig på att plocka set mot Djokovic och fälla del Potro. Att hoppas på att Gasquet ska göra livet surt för någon av de båda är ett alldeles för osäkert kort.

Om han lyckas? Inte omöjligt, men på förhand går det inte att säga annat än att Djokovic och del Potro är favoriter. Djokovic har 17 raka segrar sedan finalförlusten mot Nadal i US Open och har varit den överlägset bästa spelaren under inomhussäsongen. del Potro har tillryggalagt en överlag mycket stark höstsäsong och trivs bra i 02 Arena.

Det vore visserligen ett underbart statement från Federer att vinna hela kalaset, efter all den kritik som riktats mot honom under detta för honom så fiaskobetonade år.

Men att han ska slå del Potro eller Djokovic i gruppspelet, sedan troligen Nadal i semin och Djokovic eller del Potro igen i finalen, back to back… Nej, det låter inte helt rimligt när man säger det out loud.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.

Slutställning:
1. Djokovic
2. del Potro
3. Federer
4. Gasquet

Semifinalerna: del Potro slår Nadal, Djokovic slår Wawrinka.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Tror vi inte på Nadal? Jodå. Klart vi gör. Om det skulle bli en semi mellan honom och del Potro så känns det som en helt öppen historia, och en match där dagsformen avgör.

Vi måste dock komma ihåg att hardcourt inomhus inte är Nadals arena. Hans förluster på underlaget kan liksom inte bara bortförklaras med ”dålig dag på jobbet” eller dylikt. Han måste verkligen prestera på sin absoluta topp för att vara konkurrenskraftig inomhus.

Dessutom: att han har en enklare grupp innebär ju inte, som ni ser, att han har en enklare semifinal.

Det är precis tvärtom – han lär ju möta antingen Djokovic eller del Potro (alternativt Federer), medan ettan eller tvåan i grupp B (beroende på hur Nadal placerar sig, men nu tror ju jag att han vinner sin grupp) får en betydligt enklare semifinalmotståndare.

Så det hela jämnar ut sig till sist. Nadal får en enklare grupp men svårare semifinal och final. Djokovic har en svårare grupp men enklare semifinal (om han och Nadal vinner respektive grupp).