Jag dömde ut honom på förhand, ska erkännas. Trodde faktiskt inte att han skulle mäkta med att skrälla mot Juan Martín del Potro.
Och vid ställning 2-1 i set till argentinaren – efter att Hewitt vunnit första set och bränt chanser att ta en 2-0-ledning – såg det ju ut som att det skulle bli en relativt enkel seger för världssexan at the end of the day.
Men Hewitt ville annat.
32-åringen krigade på, höll näsan över vattenytan, utjämnade efter tiebreak (servade för setet vid 5-3 men blev bruten) – och femte set blev en transportsträcka till australisk seger. Det Juan Martínska skeppet kapsejsade nämligen fullständigt och världssexan blev bruten inte mindre än tre gånger. 6-4, 5-7, 3-6, 7-6(2), 6-1 blev segersiffrorna till slut.
Med tanke på att Hewitt möter den inte fullt så skräckinjagande Jevgenij Donskoj i nästa omgång har forne världsettan riktigt goda chanser att nå sin första Grand Slam-åttondelsfinal sedan Australiska öppna 2012. I den eventuella åttondelen väntar förresten Tommy Haas eller Mikhail Juzjnyj, så den första GS-kvartsfinalen sedan Wimbledon 2009 är faktiskt inte heller någon omöjlighet för Hewitt.
Imponerande seger och riktigt kul för Hewitt förstås, men samtidigt ju nu en av Novak Djokovics främsta utmanare redan försvunnit. Världsettan möter Joao Sousa i tredjerundan och Tim Smyczek eller Marcel Granollers i åttondelen. Haas/Juzjnyj/Donskoj/Hewitt känns som en väldigt överkomlig kvartsfinal, oavsett vem av dem det blir.
Första riktigt ordentliga utmaningen lär alltså bli Andy Murray i semifinalen. Känns spontant som att det ligger Djokovic i fatet att inte bli satt på prov dessförinnan. Hoppas därför att någon av ovanstående fyra spelare (troligen Haas eller Juzjnyj) spelar sin allra bästa tennis just i kvartsfinalen.
* * *
Mer då?
Jo, det blir Richard Gasquet mot Milos Raonic i åttondelen på den undre halvan. Ingen direkt överraskning. Raonic har sett riktigt bra ut hittills. Avfärdade Feliciano Lopez i fyra set, efter att ha tappat första: 6-7(4), 6-4, 6-3, 6-4.
Kan bli en riktigt jämn historia. Passar Gasquet ganska illa att möta servekanoner, eftersom han tenderar att bli alldeles för passiv och har svårt att som returtagare hantera bombardemanget. Relativt enkel seger i raka set för Raonic sist de möttes (deras hittills enda möte), men det var i bäst av tre set (Cincinnati 2012).
Det som talar för Gasquet är så klart rutinen – det som talar emot Raonic är brist på densamma. Framför allt nervositeten kan spöka för kanadensaren, eftersom han har chansen att gå till sin första GS-kvartsfinal i karriären. En god chans, dessutom. Gasquet är en väldigt kompetent spelare, men passar som sagt bra för Raonic rent spelmässigt.
* * *
http://www.youtube.com/watch?v=vunvuqoy7_0
Roger Federer och Rafael Nadal rör sig allt närmare en blockbuster i kvartsfinalen. Nadal avfärdade Ivan Dodig i raka set (6-4, 6-3, 6-3) och Federer pulvriserade Adrian Mannarino (6-3, 6-0, 6-2). Federer möter Tommy Robredo (som satte stopp för 179-rankade 23-åringen Daniel Evans ”dream run”) i sin åttondelsfinal.
10-0 i inbördes möten för Federer, 6-0 på hardcourt (har bara tappat två set på de sex matcherna). Härligt att han börjar hitta tillbaka till sig själv, den gamle.
Och Nadal slipper John Isner – vilket innebär att samtliga tre mer eller mindre potentiella hoten som pekades ut på förhand (Fernando Verdasco, Nikolaj Davydenko, Isner) bommat sina chanser att möta spanjoren. Tror faktiskt inte att det spelar så överdrivet stor roll, nu när Nadal är i en sådan makalöst bra form.
Möter hur som helst Philipp Kohlschreiber (som alltså slog ut Isner: 6-4, 3-6, 7-6, 7-5) i sin åttondel. 25-rankade tysken ska ju inte underskattas, men tror inte att han har något att sätta emot Nadal i dagsläget. 9-1 i inbördes möten (enda segern för Kohlschreiber kom på gräset i Halle förra året) talar sitt tydliga språk.
* * *
Janko Tipsarevic slog framtidslöftet Jack Sock (3-6, 7-6, 6-1, 6-2) och David Ferrer krånglade sig förbi Mikhail Kukusjkin (6-4, 6-3, 4-6, 6-4). Möts alltså i en åttondelsfinal där världsfyran Ferrer måste hållas som klar favorit.
* * *
Så här ser herrarnas respektive damernas åttondelsfinaler ut i dagsläget:
HERRAR:
DAMER:
Vilka åtta spelare som kompletterar på herrsidan avgörs i dag.
Okej, vi är nästan en vecka in i US Open och vi kan snabbt konstatera att skrällarna inte direkt duggat lika tätt som i Wimbledon i somras.
Rafael Nadals galna form tycks hålla i sig. Avfärdade Ryan Harrison enkelt i första omgången (6-4, 6-2, 6-2) och körde sedan över Rogerio Dutra-Silva fullständigt i andra (6-2, 6-1, 6-0).
Blir dock ingen efterlängtad 3R mot Fernando Verdasco eller Nikolaj Davydenko, eftersom båda redan är utslagna. I stället är det Ivan Dodig som väntar där.
Även Roger Federer har visat god form på den halvan: 6-3, 6-2, 7-5 mot Grega Zemlja i öppningsmatchen (visserligen en match där Zemlja vek ner sig totalt, men såg ändå lovande ut från Federer) och förkrossande 6-3, 6-2, 6-1 mot Carlos Berlocq i andrarundan. Närmar sig ett kvartsfinalmöte mot Nadal med stormsteg (möter Adrian Mannarino i 3R och Tommy Robredo/Daniel Evans i åttondelsfinalen).
– Jag hoppas fortfarande jobba upp självförtroendet match för match. Det kanske inte kommer ta bara en match utan några matcher, men innan du vet ordet av spelar du riktigt riktigt bra tennis igen och då är det inte långt till att spela fantastisk tennis, säger världssjuan.
David Ferrer har fått kämpa lite mer men har ändå sett pigg ut hittills. 7-5, 6-3, 6-2 mot framtidslöftet Nick Kyrgios i öppningsmatchen följdes upp med 6-3, 6-7(5), 6-1, 6-2 mot Rogerio Batista-Agut. Möter Mikhail Kukusjkin i nästa match.
Kul att se Milos Raonic ånga på. 6-3, 7-6(6), 6-3 mot 152-rankade Thomas Fabbiano i 1R, förkrossande 6-1, 6-2, 6-4 mot Pablo Andújar i 2R. Möter Feliciano Lopez i 3R. Ingen busenkel match, men en i allra högsta grad överkomlig motståndare.
Lika kul att se hemmahoppet Jack Sock slugga sig vidare också. Ledde med 2-0 i set och 5-2 i tredje mot Philipp Petzschner i första omgången när 163-rankade tysken valde att kasta in handduken. I andra omgången blev det seger över 247-rankade Maximo Gonzalez: 7-6(3), 1-6, 7-5, 6-2. Möter Janko Tipsarevic i 3R, en match han har goda chanser att vinna.
John Isner spelar för övrigt sin tredjerunda i morgon, mot Philipp Kohlschreiber. Blev ju seger för Kohlschreiber i deras femsetare i förra årets upplaga av US Open, så det blir knappast en lätt match för Isner (trots att Kohlschreiber under sommaren inte direkt varit i sin bästa form).
Men ja, på det hela taget får man säga att vi inte bjudits på några stora överraskningar på den undre halvan – bortsett från Jerzy Janowicz respass direkt i öppningsmatchen mot Maximo Gonzalez. Hade tydligen skadekänningar, vilket påverkade hans serve, och föll i raka set. Lite tråkigt, förstås.
På den övre halvan ser det också ut pretty much som förväntat: Novak Djokovic har inte tappat set. Tommy Haas och Mikhail Juzjnyj möts i 3R. Juan Martín del Potro slåss med forne världsettan Lleyton Hewitt om en plats i tredje omgången i natt svensk tid. Kan ju bli en riktigt trevlig match det. Tror inte Hewitt mäktar med en skräll eftersom argentinaren sett stark ut hittills, men han kan säkert darra lite. Hewitt är trots allt hans ”barndomsidol”.
* * *
Även på damsidan har det mesta gått enligt planerna. Sofia Arvidsson svarade för en stark öppning och vann sin öppningsmatchen (vilket jag inte hade väntat mig) mot Petra Cetkovska med 1-6, 6-4, 6-1, men föll sedan mot världssexan Li Na: 6-2, 6-2.
Världssexan slog sedan även Laura Robson i raka set (6-2, 7-5) – och möter precis som väntat Jelena Jankovic i 3R.
Sloane Stephens vann ”framtidsmötet” mot Jamie Hampton enkelt (6-1, 6-3) och möter troligen Serena Williams i tredjerundan.
Även världsfyran Agnieszka Radwanska är klar för tredje omgången, där hon möter Ekaterina Makarova. Makarova slog alltså ut Wimbledon-finalisten Sabine Lisicki redan i andrarundan: 6-4, 7-5. Synd att Lisicki inte riktigt kunnat hitta tillbaka till den där superformen.
Så, ska börja ta lite mer krafttag i bloggen nu när vi börjar närma oss andra veckan. Mycket har ju sabbats av det usla vädret på Flushing Meadows, men förhoppningsvis får vi se lite mer tennis framöver.
Till att börja med: bra lottning för svenskhoppet Sofia Arvidsson! Ja, i alla fall sett till öppningsmatch (146-rankade Petra Cetkovska, som hon har 2-0 i inbördes möten mot), men därefter blir det snudd på mission impossible: formstarka världssexan Li Na.
Med tanke på att Arvidsson tagit sig förbi första omgången blott två gånger i Grand Slam-sammanhang de senaste tre åren (och förbi 2R bara en enda gång under karriären, i Australiska öppna 2006) så måste det ändå ses som en bra lottning.
I övrigt är ju det här Serena Williams halva. Francesca Schiavone är kanske inte direkt en drömmotståndare i öppningsmatchen, men ska inte kunna rubba världsettan. Därefter är det motorväg till åttondelsfinal, där hon troligen möter Sloane Stephens eller Jamie Hampton. Tror på Stephens där, så den åttondelen kan ju bli intressant.
Tycker mig se tre potentiella kvartsfinalmotståndare på förhand: Kaia Kanepi, Angelique Kerber och Kirsten Flipkens. Venus Williams? Vore så klart oerhört kul, men någon gång måste man inse att loppet är kört (beträffande att gå långt i GS, alltså).
På den undre delen av den här halvan får världsfyran Agnieszka Radwanska och sexan Li Na dela på favoritskapet. Tror dock inte på Radwanska. Hon har inte imponerat under sommaren och tampas tydligen med problem utanför banan. Brukar dessutom aldrig leverera i US Open (som bäst åttondelsfinal, 2008 och 2012).
Nej, då tror jag mer på Li Na, med några potentiella utmanare: Laura Robson, Jelena Jankovic, Sabine Lisicki och Madison Keys, för att nämna några. Tror väl framför allt på Jankovic och Robson i det sällskapet.
De går vidare till semifinal: Williams, Li Na. Skrällvarning:Stephens, Kanepi, Jankovic, Robson. Bubblare: Keys, Kerber, Flipkens.
* * *
Klicka för större version.
UNDRE HALVAN:
Bra lottning för Victoria Azarenka. Stöter inte på ordentligt motstånd förrän i åttondelsfinalen, och då i form av forna världsettan Ana Ivanovic – som hon har tre raka segrar mot (på tre olika underlag, 4-2 totalt i inbördes möten). Om nu inte Varvara Leptjenko vaknar till liv och slår ut Ivanovic i andra omgången?
Petra Kvitová är i vanlig ordning huvudkandidat till den andra kvartsfinalplatsen men kan i lika vanlig ordning åka ut mot i princip vem som helst på vägen dit. Samantha Stosur ska så klart kastas in i mixen, men tycker även att spelare som Mona Barthel eller talangen Bojana Jovanovski har chans att gå långt.
Semifinalen då? Ja, det blir ju ingen blockbuster mellan Azarenka och Maria Sjarapova, eftersom världstrean tvingats stå över turneringen på grund av skada. På den övre delen är Sara Errani och Caroline Wozniacki högst seedade, men det finns en flera spelare med potential att nå semin: Simona Halep, Roberta Vinci och Maria Kirilenko. Kirilenko har visserligen haft en tung sommar, men vill gärna tro på henne. Hoppas, kanske man kan säga.
Simona Halep har ju tillryggalagt en otroligt bra senvår och sommar med fyra titlar sedan Franska öppna. Ska hon slå till med en semifinal i US Open? Inte helt otroligt.
Håller Halep, Kirilenko och Wozniacki som favoriter till den där semifinalplatsen. Vem som kniper den? Hua, vad svårtippat. Slår till med Halep, Kirilenko som främsta utmanare.
Och Sverigeettan Johanna Larsson? Hon möter tyvärr Barthel i första omgången. Tuff lottning där. 0-2 i inbördes möten och sist de möttes (på hardcourt i Auckland i år) lyckades Larsson bara ta tre game. Blir dessvärre sannolikt respass direkt.
De går vidare till semifinal: Azarenka, Halep. Skrällvarning:Kirilenko, Wozniacki, Stosur. Bubblare: Barthel, Jovanovski, Wozniacki.
SEMIFINALERNA: Williams slår Li Na, Azarenka slår Halep.
FINALEN: Williams slår Azarenka.
Riktigt bra insats från Azarenka i Cincinnati, där hon ju slog Williams i finalen, men kan hon göra det två gånger i rad – andra gången i Grand Slam-sammanhang? Om någon kan så är det hon, men jag tvivlar på att hon mäktar med det. Williams har haft sin lilla formdipp nu och borde vara taggad till tänderna att försvara sin titel här.
Seedningen var inte mycket att orda om eftersom US Open, likt Franska öppna och Australiska öppna, följer världsrankningen rakt av och nu är även lottningen klappade och klar.
Låt oss i vanlig ordning göra en djupdykning:
* * *
HERRAR
Klicka för större version.
ÖVRE HALVAN:
Till att börja med: Novak Djokovic fick nitlotten Andy Murray, och bäddar alltså för en finalrepris från i fjol redan i semifinalen.
Behöver jag ens påstå att detta passar Murray mycket bättre än tvärtom? Förstaseedade Djokovic och andraseedade Rafael Nadal hoppades så klart på att få världsfyran David Ferrer på sin halva. Murray i sin tur ville nog hemskt gärna slippa Nadal i en eventuell semifinal. Han har erkänt svårt för spanjoren och dessutom bra statistik mot Djokovic (11-8 till Novak i inbördes möten, 7-5 på de senaste tolv mötena från 2011 till nu).
Fram till kvartsfinal är det mer eller mindre motorväg för Djokovic. Ricardas Berankis i öppningsmatchen, sedan Benjamin Becker/Lukas Rosol i andra omgången och troligen Grigor Dimitrov i tredje.
I åttondelsfinal? Känns förvånansvärt öppet. Fabio Fognini och Benoit Paire högst seedade potentiella motståndare. Båda fullkomligt opålitliga. Men Paire? Ptja. Kan lika gärna bli Marcel Granollers, känns det som. Upplagt för skräll. Men jag säger Paire.
I kvartsfinalen väntar troligen Juan Martín del Potro. På papperet inga jättestora hot mot argentinaren: Tommy Haas är i dålig form och överlag inte särskilt konkurrenskraftig över fem set, Mikhail Juzjnyj har bara mäktat med att plocka ett set mot del Potro på fyra försök och övriga spelare ska han bara besegra.
För Murrays del är Michael Llodra en ganska knepig öppningsmotståndare, men ska så klart vinna den matchen utan jättestora bekymmer. Därefter har han inga egentliga hot fram till kvartsfinal. Jag menar, att han i värsta fall möter Juan Mónaco i tredjerunda och Nicolás Almagro i åttondel lär inte hålla honom vaken om nätterna direkt.
I kvartsfinalen väntar dock sannolikt Tomás Berdych (som för övrigt i åttondelen eventuellt möter Kevin Anderson för sjätte gången i år). Nu är det ju på det viset att Berdych alltid är ett potentiellt hot mot toppspelarna. Han har dessutom 6-4 i inbördes möten, och två raka segrar, mot Murray.
Men.
Det är ganska stor skillnad på att möta Andy Murray i någon av årets alla Masters och i Grand Slam-sammanhang – i synnerhet US Open (och Wimbledon). När de båda möttes i semifinalen på Flushing Meadows förra året vann Berdych visserligen första set, men fick sedan storstryk (5-7, 6-2, 6-1, 7-6).
Håller Murray som klar favorit i den matchen, men visst måste det ses som en tuff lottning att potentiellt behöva slå Berdych, Djokovic och Nadal back-to-back?
Tycker för övrigt att ni ska hålla ett öga på framtidslöftet Jiri Vesely (möter Denis Kudla i första omgången, Berdych i andra om han vinner). Har 18-1 i Futures-matchfacit, alla på hardcourt, och 28-6 på Challenger-touren (1-1 på hard) i år. En intressant spelare som vi ska prata mer om vid tillfälle.
Hoppas också att Stanislas Wawrinka har tagit sig ur sin lilla formsvacka lagom till US Open.
De går vidare till semifinal: Djokovic, Murray. Skrällvarning:Berdych, del Potro. Bubblare: Wawrinka, Anderson.
* * *
UNDRE HALVAN:
Stackars Ryan Harrison tvingas möta en formtoppad Nadal i första omgången. Bra öppningsmatch för Nadal. Harrison är tillräckligt bra för att störa honom och kanske tvinga fram en lite högre nivå än tomgångskörning, men ska så klart inte ens vara i närheten av att hota.
I andra omgången Vasek Pospisil eller kvalspelare. Sedan förhoppningsvis Fernando Verdasco. Ja, om han nu inte är slutkörd efter Winston-Salem. Har potential att bli ett intressant möte. Vore även lite kul om det blev Nikolaj Davydenko i tredje omgången (en av väldigt få spelare med plusstatistik mot Nadal).
Åttondelsfinal: Troligen John Isner.
Kvartsfinal: Möjligen Roger Federer.
På det hela taget ingen jättelätt lottning för Nadal, alltså. Nej, den måste nog betraktas som tuff, i alla fall på papperet. Trots att han slapp nitlotten Murray.
Trots den senaste tidens lågvattenmärken borde Federer ta sig till kvarten. Grega Zemjla i 1R, Santiago Giraldo/Carlos Berlocq i 2R, sannolikt Sam Querrey i 3R och Kei Nishikori i åttondel är en överkomlig lottning. Nishikori, förresten. Inte alls säkert att han tar sig till åttondel. Kan kanske bli Bernard Tomic – eller kanske Tommy Robredo.
David Ferrer då? Tja, han kan möta Ernests Gulbis i tredje omgången. Skulle han ens vara favorit då, på hardcourt, givet de senaste två veckornas svaga Masters-resultat? Det återstår att se. Även en eventuell åttondel kan bli tuff för världsfyran, eftersom Jerzy Janowicz har goda chanser att ta sig dit.
Janowicz imponerade inte direkt i Montréal och Cincinnati, men kan säkert hitta tillbaka till formen han visade upp i Wimbledon nu när det vankas Grand Slam igen.
Även Milos Raonic har fått en högst överkomlig lottning till åttondel: Kvalspelare i 1R, Thiemo de Bakker/Pablo Andújar i 2R, Feliciano Lopez i 3R.
Annars överlag den klart mest svårtippade sektionen. Richard Gasquet har väl inte imponerat på sistone men kan ändå hållas som favorit framför David Ferrer. Ska ju ta sig till åttondelsfinal utan större problem, men kan alltså möta Raonic där. Inte helt lätt.
Vill någonstans väldigt gärna tro på trion Janowicz, Raonic, Gulbis (Janowicz och Gulbis kan för övrigt mötas i åttondel). Men som sagt, oerhört svårtippad sektion. Jag menar, Gasquet har ju knappast en mördande lottning men att han ska ta sig till sin första GS-semifinal sedan Wimbledon 2007… Har det den senaste tiden egentligen funnits någonting i hans spel – om vi helt bortser från lottningen – som tyder på det? Tveksamt.
Och Ferrer ska man aldrig räkna ut helt, trots ganska dålig form och svår lottning. Tänker ändå dra till med Janowicz. Lika bra chansning som någon annan, känns det som på förhand.
Finns en hel del andra spelare att hålla koll på här: Gaël Monfils i den understa semifinalsektionen. Kan mycket väl slå ut Isner redan i andra omgången. Vore ingen megaskräll direkt. 19-årige Jack Sock i Ferrers åttondelssektion. Möter kvalspelare i första omgången, sedan troligen Janowicz. 24-årige Aljaz Bedene (som tyvärr trillat ur topp 100 efter en svag sommar)möter Dmitrij Tursunov i sin öppningsmatch. Möttes i kvalet i Cincinnati, gick till tre set (Tursunov vann).
Och 22-årige Andreij Kuznetsov möter Dudi Sela i sin öppningsmatch. Ingen omöjlig uppgift. Har tagit sig till 2R både i Australiska öppna och Wimbledon i år.
De går vidare till semifinal: Nadal, Janowicz. Skrällvarning:Ferrer, Raonic, Gulbis, Federer. Bubblare: Isner, Gasquet.
Semifinalerna: Nadal slår Janowicz, Murray slår Djokovic.
FINALEN: Nadal slår Murray.
* * *
Egentligen hopplöst att tippa GS-turneringar så här på förhand, men det är väl lite det som är tjusningen? Baserat på de senaste veckornas resultat är det till exempel svårt att inte hålla Nadal som favorit, men är det troligt att han vinner med den här lottningen?
Well. Det beror ju på en mängd olika faktorer (knän, trötthet, form etc).
En semifinal mellan Djokovic och Murray känns oerhört öppen. Där kan dagsformen avgöra helt och hållet. Har Djokovic en riktigt bra dag så vinner han. Har han det inte så vinner Murray. Tycker inte att Djokovic har sett tillräckligt hungrig och fokuserad ut på sistone. Han har liksom känts… opålitlig. Därför svårt att hålla honom som favorit.
Och Murray. Tycker han underpresterade både i Montréal och Cincinnati, men i Grand Slam-sammanhang skärper han alltid till sig.
Och så vidare, och så vidare. Brasklappar till höger och vänster.
Kan avslutningsvis säga att Nadal-Djokovic givetvis är drömfinalen. Men visst vore det kul med Federer-del Potro? Eller typ Janowicz-Berdych? Knappast troligt. Men roligt.
Tillbakablickande listor har aldrig riktigt varit min grej. Möjligen för att de varje år vid den här tiden tränger igenom varenda litet mediafilter och fullständigt sköljer över en som en syndaflod av hissar och dissar.
Eller så är jag bara inte riktigt lagd åt det hållet.
Hur det än förhåller sig med den saken kommer jag förmodligen att hosta ur mig några sådana innan året är slut (trots att jag ägnat en del tillbakablickande i podcasten) – men just nu vill jag mycket hellre blicka framåt.
Vi har ju så vansinnigt mycket att se fram emot: Rafael Nadals comeback. Fyra Grand Slam-turneringar som känns mer öppna än på länge. Ett gäng ynglingar som ska göra försök att slå sig in i toppen och på allvar etablera sig som framtidens stjärnor.
Därför ägnar jag mycket hellre tid åt att sätta ihop listor om de sakerna, baserade på spekulationer och vilda gissningar.
Och vad passar väl i så fall inte bättre än att försöka förutspå 2013 års Grand Slam-turneringar? Vi kör!
AUSTRALISKA ÖPPNA Melbourne, Australien 14-17 januari Mästare 2012:Novak Djokovic, Victoria Azarenka
Melbourne Park är platsen för Rafael Nadals förhoppningsvis storslagna comeback, under 2013 års första Grand Slam-turnering (totalt 101:a upplagan av Australiska öppna). Detta är därför den i särklass mest intressanta och efterlängtade GS, i mina ögon.
Regerande mästaren Novak Djokovic kommer säkerligen att få bära det största favoritskapet. Helt rättvist, med tanke på hans starka säsongsavslutning (med segern över Roger Federer i finalen av World Tour Finals som kronan på verket). Djokovic har dessutom historiskt rönt stora framgångar på Melbourne Park – tre av hans totalt fem GS-bucklor har bärgats här. Kan han ta en tredje raka efter sina triumfer 2011 och 2012?
Tja, varför inte – men en orädd Andy Murray och en taggad Roger Federer kommer att stå i hans väg. Murray, stärkt av sin fantastiska prestation i Melbourne förra året, sin Wimbledon-final, sitt OS-guld och sin US Open-trofé, har under 2012 visat att han har vad som krävs för att vinna de största titlarna. När nu så äntligen den första förlösande GS-bucklan är i hamn kommer han att bli farligare än någonsin.
Federer ska givetvis inte ignoreras. Hans starka säsongsavslutning i World Tour Finals, givetvis tillsammans med Wimbledon-triumfen, OS-finalen och tre Masters-titlar, vittnar om en fortsatt hunger. Man ska inte heller glömma bort att han vann Australiska öppna så sent som 2010 (hans totalt fjärde), tills för bara ett halvår sedan hans senaste GS-triumf.
Och Nadal? Jag tror som bekant att han kommer gå ut stenhårt i sin comeback, att det är schemat (ett bantat sådant) och inte spelet som kommer att stå för de största förändringarna efter skadan. Därmed inte sagt att det kommer bära frukt omgående. Efter skadan 2009 gjorde Nadal som ni säkert minns en av sina bästa säsonger i karriären under 2010 – men först efter att ha tvingats avbryta kvartsfinalen mot Murray på grund av den knäskada som spolierade stora delar av hans 2009.
Risken är återigen stor att Nadal känner av skadan och därför antingen inte kan gå för fullt eller tvingas avbryta. Även om så inte skulle ske säger ändå magkänslan att Australiska öppna inte blir Nadals stora ögonblick under 2013.
Magkänslan säger i stället att Andy Murray vinner. Vet inte riktigt varför. Baserat på prestationer under 2012 skulle jag vilja påstå att oddsen för Djokovic, Federer och Murray är hyfsat jämna.
Och doldisar/bubblare/skrällvarningar? De gamla vanliga: spelarna precis utanför Big Four och några enstaka till, typ Milos Raonic, Kei Nishikori och Marin Cilic. Eller Jerzy Janowicz? Har tidigare nämnt att man inte ska dra på alltför stora växlar av hans finalplats i Paris Masters, men det vore ju riktigt kul om han tog ett sådant gigantiskt kliv så här tätt inpå genombrottet i Paris.
På damsidan vore det snudd på tjänstefel att inte plocka ut Serena Williams som den stora förhandsfavoriten. Vad talar egentligen för att hon inte ska vinna Australiska öppna? Jo, antingen att hon inte är tillräckligt motiverad (vilket inte känns särskilt troligt) eller att någon spelare på vägen gör sitt livs match och spelar i någon sorts trans.
Som finalmotståndare ser jag titelförsvararen Victoria Azarenka eller Agnieszka Radwanska, beroende på hur lottningen faller ut. Azarenka för att hennes offensiva vapen visat sig effektiva i Melbourne, Radwanska för att hennes robusta defensiv ger hög utdelning på alla underlag.
Maria Sjarapova bör så klart aldrig räknas ut och är givetvis en del av favoritkvartetten. Till kategorin doldisar/bubblare/skrällvarningar hör Angelique Kerber, 2011 års finalist Li Na, fightern Marion Bartoli och fjolårssemifinalisten Petra Kvitová.
FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Victoria Azarenka.
FRANSKA ÖPPNA Paris, Frankrike 26 maj-9 juni Mästare 2012: Rafael Nadal, Maria Sjarapova
DET HÄR blir givetvis Rafael Nadals stora comeback, inget snack om saken. Om han inte tvingats till nya långa uppehåll på grund av knäskadan kommer spanjoren med största sannolikhet att bärga sin åttonde buckla på Roland Garros. Största utmanare är givetvis Novak Djokovic – men om 2012 års upplaga av superserben inte rådde på ”Rafa” på hans gyllenröda grus har jag svårt att se att 2013 års upplaga ska kunna göra det.
Om Nadal däremot av olika skäl inte är sig själv, så att säga, ja då kommer Djokovic förmodligen att spela hem sin sjätte (eller sjunde, om han vinner Australiska öppna) GS-titel.
Andy Murray ser jag inte som något potentiellt hot. Snarare som en bubblare, hans kapacitet till trots. Grus är helt enkelt inte hans underlag.
Federer? Mja, blir säkerligen en ny semifinal, men en 18:e (eller 19:e) Slam kommer han inte att bärga på Roland Garros.
Största utmanarna utanför toppkvartetten är David Ferrer och Juan Martín del Potro. Om Ferrer någonsin ska nå en GS-final så borde det ske på gruset i Paris. ”Delpo” avslutade 2012 riktigt starkt och är trygg på grus. Lyckas han bara träna upp konditionen ett par snäpp kan han bli riktigt farlig i Franska öppna (vilket han inte minst visade mot Roger Federer i semifinalen 2009 och kvartsfinalen 2012, då han båda gångerna pressade schweizaren till fem set).
Svårt att peka ut några riktiga skrällvarningar. Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? Tar sig sannolikt till kvartsfinal och någon av dem tar möjligtvis en semifinalplats, men förmodligen inte mer än så.
På damsidan är det mycket mer öppet. Titelförsvararen Maria Sjarapova har sin största chans att vinna en Slam i Franska öppna, i och med att grus är hennes båda rivaler Serena Williams och Victoria Azarenkas svagaste underlag. Kan Sjarapova därför möjligen ses som knapp favorit på förhand?
Beror så klart på hur säsongsinledningen sett ut, men det skulle inte förvåna mig. Vore väldigt häftigt om Serena Williams blev den första att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under samma säsong) sedan Steffi Graf 1988, men tror att Franska öppna grusar de förhoppningarna.
Skulle återigen vilja varna för defensiva specialisten Agnieszka Radwanska, men givet hennes svaga facit i Franska öppna blir det svårt att motivera. Tror inte att 2013 blir hennes genombrottsår på Roland Garros grus – en kvartsfinalplats är att räkna som väl godkänt.
Samantha Stosur är största bubblaren, tillsammans med Li Na. Har nått semifinal tre av de senaste fyra åren (2009, 2010, 2012, final 2010). I GS-sammanhang har hon dessutom klart bäst matchfacit i just Franska öppna (22-9). Li Na vann så sent som 2011 och har 21-7 på Roland Garros.
Får även höja ett varningens finger för fjolårsfinalisten Sara Errani. Hon svarade för en riktigt stabil säsong 2012 och det är på grus hon visar sig från sin allra bästa sida.
FINALEN HERRAR: Rafael Nadal slår Novak Djokovic. FINALEN DAMER: Maria Sjarapova slår Li Na.
WIMBLEDON London, England 24 juni-7 juli Mästare 2012: Roger Federer, Serena Williams
Den mest öppna av de fyra Grand Slam-turneringarna. Kan Roger Federer försvara sin titel från 2012? Kan Andy Murray bli första britten att vinna sedan Fred Perry 1936? Kan Novak Djokovic reprisera sin bedrift från 2011? Kan Rafael Nadal vinna sin tredje Wimbledon-titel på sex finaler?
Och så vidare.
Utmanarna är förhållandevis få. Berdych har visat att han har kapaciteten att nå final men har svarat för riktigt släta figurer 2011 och 2012. Tsonga har tagit sig till två raka semifinaler men hans oförmåga att spela effektiv tennis i avgörande lägen har hittills hindrat honom från att utföra stordåd i Wimbledon. Juan Martín del Potro ser långsam och klumpig ut på gräset, och har på grund av sin fysik i allmänhet och längd i synnerhet problem med de låga studsarna (har dessutom aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen).
Om Tsonga får ordning på sina brister – med hjälp från sin nye coach Roger Rasheem, som jobbat med Lleyton Hewitt (2003-2007) och Gaël Monfils (2008-2011) – är han det tveklöst största hotet mot toppkvartetten.
Vem som vinner är nästan helt omöjligt att förutse. Personligen vill jag hemskt gärna se en final mellan Nadal och Murray (givetvis med Nadal som vinnare) eller mellan Djokovic och Federer. En finalrepris mellan Murray och Federer, fast den här gången med Murray som vinnare, vore förstås också riktigt kul.
Mest troligt? En episk final mellan Murray och Djokovic, eller bubblaren Tsonga – med Murray som segrare, framburen av en extatisk hemmapublik. Ja, det vore ju nåt.
På damsidan borde Serena Williams inte ha några problem med att försvara sin titel från 2012. Radwanska kan dock få stora bekymmer med att försvara sin finalplats. Mer troligt att Sjarapova, Azarenka eller Kvitová tar den.
Eller varför inte Angelique Kerber? Vore riktigt kul om hon utvecklats så pass mycket till dess. 21-årige Tamira Paszek en intressant bubblare, likaså Sabine Lisicki och Maria Kirilenko som båda tog sig till kvarten i år (Kirilenko vann dessutom OS-brons på samma arena).
Men en final mellan Williams och Sjarapova tackar vi väl inte nej till?
FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic/Jo-Wilfried Tsonga. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Maria Sjarapova.
;
US OPEN New York, USA
26 augusti-8 september Mästare 2012: Andy Murray, Serena Williams
Nästan lika öppen som Wimbledon. Roger Federer har inte nått final på Flushing Meadows sedan förlusten mot Juan Martín del Potro 2009 och borde således vara vansinnigt taggad på att bärga en sjätte titel här. Min gissning är att schweizaren prioriterar Wimbledon och US Open i av GS-turneringarna under 2013. Jag tror att han är väldigt sugen på att lägga vantarna på en US Open-buckla igen – och kanske i och med det pensionera sig, inte helt olikt idolen Pete Sampras. Helt långsökt är det inte, särskilt inte med tanke på att han i så fall blir den spelare som vunnit flest US Open under Open Era (även Sampras och Jimmy Connors har fem titlar).
Novak Djokovic lär vara inställd på revansch och hämnd efter nederlaget mot Andy Murray. Faktum är att serben bara vunnit en av totalt fyra finaler (2007, 2010, 2011, 2012). Om Djokovic klarar sig från skador även under 2013 håller jag honom som favorit tillsammans med Federer.
Behöver jag nämna att Murray och Rafael Nadal är de andra två stora utmanarna? Vid sidan av toppkvartetten är det återigen Juan Martín del Potro som har störst chans att bryta Big Four-dominansen. Han har gjort det förr (2009, i just US Open) och kan tveklöst göra det igen. Tycker att han under 2012 visat att han bara är någon centimeter ifrån att utvidga konceptet Big Four till en potentiell Big Five – eller ta Nadals plats i kvartetten om spanjorens comeback inte blir så lyckad som många av oss hoppas.
Tomás Berdych har flera gånger visat att han håller måttet på den här nivån, men kan han ta sig till en ny semifinal, eller till och med final? Tveksamt. Får återigen höja ett varningens finger för Jo-Wilfried Tsonga. Stod visserligen för ett ordentligt magplask i år (förlust i andra omgången mot doldisen Martin Klizan).
Etiketten ”skrällvarning” sätter vi på mammutservaren Milos Raonic, kroaten Marin Cilic(ska han äntligen step it up och blomma ut under 2013?), och Kei Nishikori. Var det någon som sa Grigor Dimitrov? Mja, han kommer förhoppningsvis höja sig ytterligare ett par snäpp i och med inträdet i svenska akademin Good to Great, men genombrottet lär låta vänta på sig ett tag till.
Vad tror vi om en finalrepris från 2009 mellan ”Delpo” och Federer? Ännu hellre skulle jag vilja se en final mellan ”Delpo” i toppform och Andy Murray. Det vore riktigt intressant.
Tror dock att det blir Federer mot Djokovic. Det vore riktigt intressant det också.
På damsidan är återigen Serena Williams den stora favoriten, om ingenting världsomvälvande hänt på vägen. Typ skador och annat djävulskap. Utmanare är, återigen, Victoria Azarenka och Maria Sjarapova. Men här skulle jag nog vilja påstå att Angelique Kerber hunnit utvecklas så pass mycket att hon på allvar kan fajtas om en finalplats.
Bubblare är Samantha Stosur, Li Na och Sara Errani.
Eller varför inte Ana Ivanovic? Vore kul om hon kunde göra en storstilad ”comeback” efter flera år ute i periferin, och hon tog sig trots allt till kvartsfinal i år (hennes första GS-kvart sedan segern i Franska öppna 2008).
Jag vill ändå någonstans tro att Kerber norpar den där finalbiljetten.
FINALEN HERRAR: Novak Djokovic slår Roger Federer. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Angelique Kerber.
Som ni säkert förstår har den här genomgången ytterst lite vetenskapligt värde och bygger helt och hållet på spekulationer och rena gissningar, som sagt. Det är ju helt omöjligt, i ordets allra mest rätta bemärkelse, att förutspå hur Nadals comeback blir, vilka som drabbas av skador, vilka som av olika skäl kanske tvingas dra sig ur turneringar och så vidare.
Man kan aldrig säkert veta utan facit i hand, helt enkelt.
Det brukar i regel hända lite roliga saker på rankningslistan dagen efter en Grand Slam-final. Så även nu.
Låt oss ta en närmare titt på vissa intressanta förändringar:
• Andy Murray petar ner Rafael Nadal från platsen som världstrea. Nadal tappar ju sina 1,200 poäng från förra året, medan Murray inkasserar 1,550 nya friska poäng.
• Tomás Berdych och Jo-Wilfried Tsonga gör en rockad. Berdych nu världssexa, Tsonga världsjua. Tsonga, som var världsfemma så sent som juni i år, ligger dessutom åtta – bara 25 poäng före Janko Tipsarevic – på säsongsrankningen. Hans plats i World Tour Finals är i fara, med andra ord.
• Milos Raonic hoppar upp ett hack till och är nu rankad 15, medan Alexandr Dolgopolov tappar fyra placeringar och är nu rankad 19.
• Skrällmannen Martin Klizan tar sex kliv uppåt och återfinns nu på plats 46.
Samtidigt intensifieras nu kampen om de sista fyra platserna i World Tour Finals (Roger Federer, Novak Djokovic, Andy Murray och Rafael Nadal är redan kvalificerade). Känns som att David Ferrer kopplat greppet om den femte platsen med sina 4,735 inspelade poäng i år. Världsåttan Juan Martín del Potro ligger just nu på plats sex på säsongsrankningen och har alltså alla chanser i världen att spela sin första World Tour Finals sedan 2009 (då han förlorade mot Nikolaj Davydenko i finalen).
Det ser i nuläget ut att bli fyra spelare som får kriga om den sista, åttonde platsen: Tsonga, Janko Tipsarevic, Nicolás Almagro och John Isner.
* * *
• På damsidan är Victoria Azarenka kvar som världsetta, medan Maria Sjarapova petar ner Agnieszka Radwanska från andraplatsen. Serena Williams fortsatt världsfyra.
• Sara Errani gör ett litet skutt, från tionde till sjunde plats.
• Fjolårsfinalisten Samantha Stosur tappar två placeringar till följd av sin kvartsfinalförlust mot Victoria Azarenka. Stosur är nu världsnia.
• Caroline Wozniackis rankningsras fortsätter. Danskan är nu världselva (världsnia inför US Open).
• Kim Clijsters avslutar karriären med bravur – som rankad 20 i världen (25 inför turneringen).
Andy Murray kysser sin första Grand Slam-buckla i karriären. FOTO: AFP
Okej, first things first: den här finalen blev inledningsvis inte alls vad vi hoppats på. Detta helt uteslutande på grund av vädret.
Blåsten gjorde ingen av spelarna rättvisa och det hela liknade stundtals pensionärsgympa snarare än en Grand Slam-final. Varken Novak Djokovic eller Andy Murray kunde göra något vettigt med bollen när de tvingades slå från sidan där det var medvind. Det räckte i princip med att fundera på att slå en ordentlig sving så flög bollen all världens väg.
Det var givetvis otroligt synd eftersom vi snuvades på nästan en halv match.
Å andra sidan skapade detta en helt annan dimension av den här US Open-finalen. Den stora frågan var nu inte vem som skulle spela bäst, utan vem som skulle hantera väderförhållandena bäst.
Det gjorde Andy Murray. Tveklöst.
Han spelade smart, återhållsamt, med stort tålamod. Försvarade sig väl och försökte hålla bollen i spel. Tids nog kommer en lucka, om man bara håller duellen vid liv tillräckligt länge.
En effektiv taktik, skulle det visa sig. Murray var den starkare av de båda i ett svängigt tiebreak, som han efter fem setbollar till slut kunde bärga med 10-8.
Andra set fortsatt i samma spår. Djokovic såg stundtals riktigt bekymrad ut. Han var så klart den som missgynnades mest av blåsten, eftersom han har ett så tungt grundspel som kräver hög press och tryck i slagen. Dessutom är Djokovics rörelseschema så djupt inpräntat att han har oerhört svårt att komma rätt till bollen, när ”rätt” innebär att komma fel till bollen (blåsten gör att landning och studs blir väldigt oförutsägbar, vilket innebär att man måste förbereda sig snabbare och på ett lite annorlunda sätt).
Murray å sin sida hanterade det med bravur. Han är helt enkelt väldigt mycket bättre än de flesta aktiva spelare på touren att anpassa och justera sitt spel efter situationen, och det ska han ha en stor dos cred för. Det var Murray som vann de två första seten, inte Djokovic som förlorade dem. Att Djokovic förmodligen vunnit dem under perfekta väderförhållanden är en helt annan sak.
I och med de där två första seten skapade sig Murray ett överläge som krävde enorm kämpainsats från Djokovic att hämta upp. Det, samt det faktum att han spelade en tuff semifinal mot David Ferrer så sent som i går och därför fick snålt med tid till vila, tog ut sin rätt i femte set.
I fjärde ångade han nämligen på, medan Murray hushöll med sin energi. Han såg ordentligt trött ut, skotten – men det var ingenting i jämförelse med Djokovic i avgörande set. Att Murray fixade två servegenombrott efter varandra kändes egentligen logiskt, trots att jag själv faktiskt trodde att Djokovic påbörjat en magisk upphämtning som skulle vara för svår för ”evige förloraren” Murray att sätta stopp för.
Häri ligger också en stor del av vad som gör den här segern så imponerande. Murray vek inte ner sig och trots att han öppet visade sin frustration vid några tillfällen slutade han aldrig tro på sig själv. Han inte bara trodde att han kunde vinna, han visste att han kunde vinna.
När Murrays tålmodiga, eftertänksamma taktik till slut gav maximal utdelning (så att säga retroaktivt, eftersom den tröttade ut Djokovic så pass att Murray kunde kliva fram mer i femte set) fick han den där viktiga injektionen av självförtroende och jävlar anamma. Det gav honom vind i seglen. Medvind, om man nu vill kapitalisera språkligt på det skoningslösa vädret.
Det visar inte bara prov på taktisk genialitet, makalöst spelsinne och lyhördhet – utan även på mental styrka. Något som inte direkt varit Murrays signum genom åren.
Jag har hela tiden trott att Novak Djokovic skulle ta hem den här turneringen och stod fast vid det ända in i slutet (okej, jag trodde kanske inte att han skulle vända 2-5 i avgörande set). Men nu tycker jag att vi gör bäst i att slänga alla om åt sidan.
Tänk om det inte blåst så där i inledningen av matchen?
Tänk om arrangörerna inte varit alldeles från vettet och schemalagt semifinalerna lite bättre, så Djokovic fått lika mycket vila som Murray?
Tänk om Federer inte förlorat mot Tomás Berdych och Murray tvingats ta sig förbi honom på sin väg mot final?
Och så vidare.
Sport i allmänhet och tennis i synnerhet är ett enda stort om.
Det är ju det som gör vår älskade bollsport så jäkla underbar.
Just den här natten råkade väderförhållandena vara som de var. Båda tampades med samma vindar – skillnaden var att Murray gjorde det så mycket bättre än Djokovic.
Det kanske inte var en helt rättvis match, om det nu finns någon rättvisa i sport.
Hörrni, vad sägs om att dyka ner i lite mer siffror inför kvällens US Open-final mellan världstvåan Novak Djokovic och världsfyran Andy Murray?
Ja, det gör vi!
Jag har nämligen tittat lite närmare på det där med förstagångsvinnare i Grand Slam-sammanhang, och det är ingen överdrivet munter läsning för Murray.
Det är bara tolv spelare som vunnit sin första Grand Slam-titel under 2000-talet, på sammanlagt 51 turneringar. Medelåldern för dessa förstagångsvinnare är 23 år. För många av dem var det dessutom karriärens första Grand Slam-final (Goran Ivanisevic och Novak Djokovic enda undantagen).
Andy Murray är 25 år gammal – och har förlorat samtliga av sina fyra GS-finaler.
Mardrömssiffror för världsfyran, alltså. Tränaren Ivan Lendl var dock 24 år gammal när han vann sin första titel – precis som Murray efter fyra finalförluster – och vann sedan totalt åtta Slams under sin karriär.
Murray får ta fasta på det och försöka blunda för siffrorna nedan.
FÖRSTAGÅNGSVINNARE UNDER 2000-TALET:
1. Marat Safin, US Open 2000, 20 år
2. Goran Ivanisevic, Wimbledon 2001, 30 år
3. Lleyton Hewitt, US Open 2001, 20 år
4. Thomas Johansson, Australiska öppna 2002, 27 år
5. Albert Costa, Franska öppna 2002, 27 år
6. Juan Carlos Ferrero, Franska öppna 2003, 23 år
7. Roger Federer, Wimbledon 2003, 22 år
8. Andy Roddick, US Open 2003, 21 år
9. Gaston Gaudio, Franska öppna 2004, 26 år (25 år och sex månader)
10. Rafael Nadal, Franska öppna 2005, 19 år
11. Novak Djokovic, Australiska öppna 2008, 21 år
12. Juan Martín del Potro, US Open 2009, 21 år
Fotnot: Vissa av dessa spelare hade inte hunnit fylla den ålder jag anger ovan, men då det rör sig om några månader (exempelvis är Thomas Johansson född i mars och vann Australiska öppna i januari) har jag tagit mig friheten att avrunda uppåt.
Okej, rubriken hade kanske varit mer spot-on om det var Novak Djokovic och Roger Federer eller Rafael Nadal som klev ut på banan i kväll, men med Wimbledon-finalen och OS-guldet har Andy Murray bevisat att det inte är det minsta missvisande att prata om Big Four.
En US Open-titel skulle ytterligare befästa positionen bland de största.
Men kan han vinna kvällens match?
Ja, definitivt. Andy Murray har alla förutsättningar att bärga sin efterlängtade första Slam: bredden, variationen, returneringen, serven, slicen, spelsinnet. Och så vidare. Han har dessutom, till följd av vädrets makter och arrangörens dåliga planering, fått mer tid till vila och förberedelse än sin motståndare.
Problemet? Motståndaren råkar heta Novak Djokovic.
Det råder knappast någon tvekan om att US Opens snabba hardcourt passar Murray väldigt bra (spelade sin första Grand Slam-final här 2008 och har själv pekat ut turneringen som sin personliga favorit), men så är även fallet för Djokovic (spelar sin tredje raka, karriärens fjärde, final på Flushing Meadows).
Djokovic har dessutom gått på som en ångvält och bara tappat ett set hittills – mot David Ferrer i lördagens snålblåst. Om Djokovic ens är i närheten av att spela lika bra i kväll är Murray snudd på chanslös. När Djokovic presterar på sin absoluta topp är han helt vansinnigt svårslagen. Det har han inte minst bevisat med sina fyra titlar på fem finaler under 2011 och 2012.
Hur bör Murray då agera i kväll?
Först och främst tror jag att serven blir oerhört viktig. Det är två av världens bästa returnerare som kliver ut på banan, så att vi kommer bjudas på en del servegenombrott räknar jag kallt med. Frågan är vem som bjuder på flest. Murray, som förbättrat sin serve avsevärt under året, måste helt enkelt vara snudd på fläckfri i egen serve för att ha en chans. Det är nämligen i Djokovics serve som Murray med sin täta defensiv kan sätta den press som behövs för att få överhanden i matchen. Vinner han viktiga poäng här måste han helt enkelt se till att inte ge tillbaka dem i egen serve.
Vidare tror jag att variationen är nyckeln för världsfyran. Han måste växla tempo ofta och obarmhärtigt, han måste göra rusher mot nät och han måste utnyttja sin giftiga slice för att störa Djokovics stabila försvar. Att bara counterpuncha och vänta på att serben ska trötta ut sig funkar inte, vilket matchen mot David Ferrer visade med all önskvärd tydlighet i går. Det går helt enkelt inte att scrambla ihop tillräckligt med poäng för en seger mot Djokovic.
Man skulle kunna tolka detta som att Murray behöver vara mer offensiv.
Det är fel.
Murray har inte kapaciteten att slugga sig igenom Djokovics försvarsmur i en femsetare. Nyckeln är att vara offensiv i rätt lägen, falla bakåt i banan och agera mänskligt bollplank när situationen så kräver och sätta press i lagom dos. Detta för att komma under skinnet på Djokovic – om världstvåan känner att han inte har kommandot över duellerna till hundra procent, särskilt när han ”borde” ha det, ja då kan osäkerheten börja gro.
Och även då, om Djokovic börjar svikta, är det hela ett vågspel. Vi vet av erfarenhet att Djokovic har en hel arsenal av offensiva vapen att ta till när han är i underläge, och vi vet att dessa underlägen kan fungera som välbehövligt bränsle för världstvåan som bara tycks bli mer eggad när han har både siffror och publik emot sig. (Vem som har störst publikstöd i kväll vet vi kanske inte, men ni förstår min poäng.)
Det är alltså mycket som ska klaffa för att Andy Murray ska ta sin första GS-buckla och samtidigt bli den förste britten att göra så sedan Fred Perry vann just US Open 1936. Pressen är dock inte i närheten av så stor som under Wimbledon, så – givet alla hans spelmässiga kvaliteter – att påstå att Murray inte har chansen att gå vinnande ur denna strid vore nonchalant.
Däremot tror jag inte att han gör det. Jag tippade Djokovic som vinnare inför turneringen, och efter vad jag sett av honom hittills under turneringen kan jag inte annat än stå fast vid det tipset.
Det är dock troligt att det blir en betydligt tuffare match än mellan dessa båda herrar i Australiska öppna 2011 (Djokovic vann i raka set: 6-4, 6-2, 6-3). Fem set? Ja, varför inte. Skulle inte vilja sträcka mig så långt som att påstå att första set är helt matchavgörande, men det kan onekligen bli viktigt: den som vunnit första set har vunnit 13 av deras 14 möten (Djokovic leder med 8-6, 6-5 på hardcourt).
Serena Williams slog Victoria Azarenka i US Open-finalen. FOTO: BILDBYRÅN
– Jag kan ärligt talat inte tro att jag vann. Jag började förbereda mitt ”silvertal” (runner-up speech) för jag tänkte att ”herre, vad bra hon spelar”. Jag är verkligen chockad, sa Serena Williams efter sin 6-2, 2-6, 7-5-seger över Victoria Azarenka i går.
Det är hon förmodligen väldigt ensam om.
Williams som bulldozrat sig fram till finalen inledde matchen lika överlägset som dittills i turneringen och bägrade första set enkelt.
Sedan hände ungefär samma sak som mot Agnieszka Radwanska i Wimbledon-finalen i somras – Williams fick gummiarm, serven började klicka och de enkla misstagen stod som spön i backen.
Det var Azarenka inte sen att utnyttja. Världsettan höjde sig flera snäpp och kvitterade efter 6-2 i andra.
Avgörande set höll stundtals riktigt låg kvalitet, men Azarenka skapade nerv när hon gick fram till 5-3. I Williams serve var hon bara två poäng från titeln – och i nästa game servade hon till och med för matchen.
Williams redde dock ut det hela och fixade karriärens 15:e Grand Slam-titel (fjärde i US Open).
– Jag tror inte att hon var nervös, säger Azarenkas coach om sin adept efter den tunga förlusten. Det var mycket känslor, ingen tvekan om det, men det var ett speciellt ögonblick, en speciell publik och energi, men jag tror inte att det var nerver på ett negativt sätt. Min gissning är att hon var för exalterad mer än något annat. Men det vackra med sådana matcher är att man måste uppleva dem för att förstå och lära sig och inse att ”jäklar vilket otroligt ögonblick”.
Slutet gott, allting gott?
Ja, i alla fall för Williams, som nu ligger fyra på listan över kvinnliga Grand Slam-vinnare sedan Open Era inleddes 1968.
1. Steffi Graf, 22 titlar 2. Chris Evert, 18 titlar 3. Martina Navratilova, 18 titlar 4. Serena Williams, 15 titlar 5. Margaret Court, 11 titlar
Court vann dock totalt 24 titlar (däribland elva Australiska öppna), men 13 av dem kom före Open Era, då endast amatörer fick tävla i Grand Slam-turneringarna.
