Matchdagen är inte riktigt slut än, men låt oss ändå ta ett svep och se vad som hänt runtom i tennisvärlden.

I Memphis räddade forne världsettan Lleyton Hewitt två matchbollar mot 72-rankade Yen-Hsun Lu i en tresetsrysare: 2-6, 7-6(3), 6-4. Hewitt låg under med 5-6, 15-40 i andra set men lyckades som så många gånger förr att vända på steken.

Såg delar av deras drabbning, och det var precis så där spännande/ovisst som det brukar vara när Hewitt ställer sig på en tennisbana.

Och Donald Young halkar vidare i turneringen. Xavier Malisse kastade in handduken vid ställning 5-1 till Young i första set.

Största skrällen hittills svarade dock Denis Istomin för i natt, när han avfärdade John Isner i raka set: 6-3, 6-4. Han är i oerhört dålig form nu, den reslige amerikanen. Rankningsraset, som jag och flera andra förutspått, har redan inletts.

För övrigt kan nämnas att 33-årige James Blake med viss möda tog sig förbi öppningsrundan efter tresetsseger över Florian Mayer: 4-6, 6-3, 6-2. Alltid kul när Blake vinner, man unnar honom liksom det efter alla år av skadehelvete och envist slit.

På damsidan är äventyret över för titelförsvararen Sofia Arvidsson. Det blev förlust mot 71-rankade fjolårsfinalisten Marina Erakovic redan i andra omgången: 6-1, 3-6, 6-3. Riktigt tråkigt, naturligtvis. Och en smula oväntat, trots att Arvidssons varit sisådär under säsongsinledningen.

* * *

I Dubai inleddes dagen med en riktigt tråkig nyhet: Serena Williams drar sig ur turneringen på grund av ryggskada. Tydligen samma skada som hämmade henne i Australiska öppna (där hon förlorade redan i kvartsfinalen mot 19-åriga Sloane Stephens), vilket kan förklara hennes serveproblem mot Victoria Azarenka i Doha.

Världselvan Marion Bartoli får därför direktbiljett till kvartsfinalen, där hon möter Caroline Wozniacki. Wozniacki krossade Jie Zheng fullständigt: 6-1, 6-0.

I övrigt inga överraskningar, bortsett från en liten skräll: 17-rankade Roberta Vincis seger över världssexan Angelique Kerber. Hon befinner sig i en riktigt formsvacka, Kerber. Inte bra.

* * *

I Marseille hade Tomás Berdych oväntat stora problem mot problembarnet Ernests Gulbis, men vann slutligen i tre set: 6-4, 6-7(10), 6-4. Berdych brända matchboll i andra sets tiebreak, vid ställning 10-9 i egen serve (missade totalt tre), var fullkomligt bedrövlig. Precis när man trodde att han verkligen fått ordning på sina darriga nerver slarvar han bort en säker seger på ett så nonchalant sätt.

Kanske inte lika illa som när han tappade 5-1 och 6-3 i tiebreak mot Novak Djokovic i World Tour Finals, men det där är så klart inte godkänt från en spelare av Berdychs kaliber. Tur för honom att Gulbis inte fullbordade en skräll.

För det kunde han mycket väl ha gjort, med sin oförlåtliga serve och märkliga forehandsving. Det har aldrig varit särskilt svårt för Gulbis att väcka de förtvivlade fansens hopp, men frågan är hur den 118-rankade 24-åringen följer upp åttondelen i Rotterdam (förlust mot Juan Martín del Potro) och dagens kämpainsats i Marseille.

– Man vet aldrig vad som ska hända när man möter Gulbis, som Berdych sa efter matchen.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tredjeseedade Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika stora bekymmer i sin öppningsmatch: 7-6(1), 6-3 mot Nikolaj Davydenko. Tuff lottning för Davydenko, vars goda form under inledningen av turneringen är på väg att kväsas totalt.

I övrigt inga överraskningar. Julien Benneteau slog 412-rankade 18-åringen och landsmannen Lucas Pouille planenligt: 7-6(0), 6-3. Vi kommer därför att bjudas på en batalj mellan Benneteau och Jerzy Janowicz (som ju slog Lukas Rosol i förrgår) i andra omgången. Härligt!

* * *

I Buenos Aires har David Ferrer, Stanislas Wawrinka och David Nalbandian under dagen fått sina öppningsmatcher överstökade. Inga konstigheter.

Och Andreij Kuznetsov slog grusveteranen Filippo Volandri i går: 7-6(5), 6-3. Kul överraskning.

* * *

Dagens samtliga resultat:

DUBAI:

MEMPHIS (WTA):

Eftersom han hängt med i ett par år nu glömmer man lätt att Bernard Tomic bara är 20 år gammal. Att han inte vunnit en enda titel i karriären förrän tidigt i morse känns också en smula märkligt, när man tänker på det.

Men så är det. I och med segern över Kevin Anderson i Sydney har nu Australiens problembarn inom tennisen så äntligen bärgat sin första buckla. 6-3, 6-7(2), 6-3 blev segersiffrorna, efter en imponerande tävlingsvecka.

Så här såg hans väg till guldet ut (rankning inom parentes):

Marinko Matosevic (49) 6-3, 6-4
Florian Mayer (28) 7-6(4), 6-2
Jarkko Nieminen (44) 6-7(6), 6-4, 6-2
Andreas Seppi (23) 7-6(10), 6-4
Kevin Anderson (36) 6-3, 6-7(2), 6-3

Inte illa för en 20-åring med så låg arbetsmoral som Tomic. Får han bara ordning på allt utanför banan och hittar motivation kan han ju bevisligen nå så långt som alla förutspått.

Dock alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser av segern. Tomic är en typisk hemmaspelare som ofta gör bra ifrån sig under den australiska säsongen (semifinal i Brisbane följt av en åttondelsfinal i Australiska öppna förra året, exempelvis).

Kommer han att kunna fortsätta leverera utanför hemlandets gränser under återstoden av året? Det är ännu ytterst oklart.

* * *

Det är inte ofta man ser en ”double bagle” (när en spelare förlorar två set utan att vinna ett enda game; bagle = ett set) i dagens tennis över huvud taget – ännu mer sällan i en final.

Men Dominika Cibulkova, som dittills slagit ut seedade spelare på löpande band, mäktade inte med att plocka ett enda litet game mot Agnieszka Radwanska i Sydney-finalen: 6-0, 6-0.

Ridå.

* * *

Nej, det blev ingen final mellan Gaël Monfils och Sam Querrey. Hade visserligen bara varit snäppet hetare än den mellan David Ferrer och Philipp Kohlschreiber, men Ferrer bärgade hur som helst säsongens första titel efter sin 7-6(5), 6-1-seger över 19-rankade tysken.

Ferrers tredje raka titel i Auckland, fjärde totalt i karriären (2007, 2011, 2012, 2013). Spanjorens 19:e buckla totalt i karriären – och åttonde under de senaste tolv månaderna. Inte illa.

* * *

19-åriga Sloane Stephens kunde dessvärre inte ta sig hela vägen till final i Hobart, och Mona Barthel misslyckades med att försvara sin titel.

Vann gjorde oseedade Elina Vesnina efter 6-3, 6-4 mot titelförsvararen Barthel i finalen. 68-rankade Vesninas första WTA-titel i karriären.

För herrarnas del är det alltså dags för semifinaler i morgon bitti. Inga större överraskningar i Auckland hittills. Om inte Tommy Haas åkt på stryk i tre set mot Gaël Monfils (3-6, 7-5, 6-3) så hade samtliga fyra toppseedade spelare varit representerade i semifinalerna.

Är dock inte alls förvånad att Monfils vann. Han är på det hela taget en bättre spelare, om än mer oförutsägbar så här i inledningen av säsongen efter det långa skadeuppehållet. Härligt att se att han börjar hitta formen redan.

Philipp Kohlschreiber slog planenligt Xavier Malisse: 7-6(6), 6-4. Förstaseedade David Ferrer krossade lika planenligt Lukas Lacko: 6-2, 6-1. Och Sam Querrey avfärdade Jesse Levine i raka set: 6-4, 7-6(5).

Den klart mest intressanta semifinalen är givetvis den mellan Ferrer och Monfils. Visst, Kohlschreiber är en svårtippad spelare och kan mycket väl dra till med en miniskräll mot Querrey, men tycker ändå att amerikanen borde vinna den matchen.

Seger för Monfils ger 4,33 gånger pengarna. Ett lite väl högt odds med tanke på att Monfils leder med 3-0 i inbördes möten (två av de segrarna på gruset i Franska öppna, dessutom) och visat sig vara i överraskande god form i Auckland. Skulle inte förvåna mig alls om han kuvar den outtröttlige spanjoren.

En final mellan Querrey och Monfils vore inte fy skam, ändå.

* * *

I Sydney lyckades 20-årige Ryan Harrison bärga sin första seger över landsmannen John Isner i åttondelsfinalen: 6-4, 6-4. Isner hämmades av den knäskada han ådrog sig i Hopman Cup förra veckan och tvingas nu så över Australiska öppna.

– Läkare har sagt att fortsatt spel kan resultera i en allvarligare skada, säger han efter förlusten i Sydney.

Harrison föll dock i kvartsfinalen mot 35-rankade veteranen Julien Benneteau: 6-4, 6-2.

Bernard Tomic sluggade sig förbi formsvage Florian Mayer i åttondelsfinalen (7-6, 6-2) och Jarkko Nieminen i kvartsfinalen: 6-7(6), 6-4, 6-2. I semin möter han Andreas Seppi, som slog Marcel Granollers: 6-4, 7-5.

Benneteau möter Kevin Anderson, som besegrade Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3.

På damsidan fortsätter Dominika Cibulkova slå ut toppseedade spelare på löpande band – segern över Sara Errani i kvarten (6-2, 6-1) följde hon upp med att besegra Angelique Kerber i tre set: 6-2, 4-6, 6-3.

I finalen möter hon Agnieszka Radwanska, som håller liv i sin förlustfria svit efter seger över Li Na: 6-3, 6-4.

Blir en riktigt intressant final. Cibulkova har visat prov på riktigt god form i Sydney, men 23-åringen har inget skräckinjagande finalfacit att flasha med (två segrar och tre förluster). Hon imponerade visserligen mot Marion Bartoli i finalen i Carlsbad i somras (6-1, 7-5), men Radwanska är en något tuffare motståndare – särskilt med tanke på världsfyrans superform.

Tror på knapp seger för Radwanska där.

* * *

Titelförsvararen Mona Barthel är klar för semifinal Hobart, likaså 19-åriga Sloane Stephens. Hoppas de båda möts i finalen.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-resultat, klicka här.

Turneringarna inför Australiska öppna ångar på. Klimatet har varit betydligt hetare än spelet ute på banorna kan jag säga. En del spelare som klagar på den kväljande värmen i Sydney, i alla fall.

Hur som helst.

Såg matchen mellan Gaël Monfils och  (den evige) kvalspelaren Benjamin Becker i Auckland. Monfils övertygade inte alls men tog sig vidare till andra omgången efter en tresetsseger: 6-7(2), 6-3, 6-4.

Spelet klaffade visserligen inte helt och hållet för fransmannen, men däremot drog han ofta på smilbanden. Ett sundhetstecken, efter alla skriverier kring hans långa skadefrånvaro.

Det är i dagsläget helt omöjligt att veta vad Monfils kan åstadkomma eftersom han inte alls hunnit komma i form vare sig fysiskt eller spelmässigt, men att han ser ut att trivas på banan bådar gott.

Matchen mellan Yen-Hsun Lu och Benoit Paire var en ojämn historia, och framför allt mot slutet uppträdde Paire provocerande lojt. När han skulle serva för att hålla sig kvar i matchen vid ställning 5-2 i avgörande set langade han iväg klena stoppbollar och orkade knappt springa. Pinsamt.

6-3, 2-6, 6-2 slutade matchen, hur som haver.

373-rankade Greg Jones stod för dagens skräll, i och med segern över sjätteseedade Jürgen Melzer: 7-6(7), 6-2. 23-åringens första ATP-seger i karriären!

* * *

I Sydney åkte Brisbane-finalisten Grigor Dimitrov ut med huvudet före – förlust mot Fabio Fognini (för övrigt en av tourens mest ojämna spelare) i raka set: 6-3, 6-1. Väldigt svagt efter uppvisningen i Brisbane förra veckan.

Bernard Tomic slog som väntat landsmannen och rivalen Marinko Matosevic: 6-3, 6-4. Tomic är helt enkelt en mycket bättre spelare än Matosevic, och det är skönt att Tomic har fått en så pass bra start på året efter den katastrofala säsongen 2012.

* * *

På damsidan håller Agnieszka Radwanska och Li Na liv i sina förlustfria sviter. Radwanska efter seger över japanska veteranen Kimiko Date-Krumm (6-4, 6-3) och Na efter seger över 81-rankade 22-åringen Ayumi Morita (6-1, 6-0) – Li Na vann matchens åtta sista game och krossen var överstökad på 51 minuter.

Den enda seedade spelaren som åkte på pisk i dag var Caroline Wozniacki, som föll i tre set mot Svetlana Kuznetsova: 7-6(4), 1-6, 6-2. Den tvåfaldiga Grand Slam-vinnaren och forna världstvåan återvände nyligen efter ett sex månader långt skadeuppehåll och var tvungen att spela sig igenom kvalet.

Det är inte utan att man känner ett visst mått av skadeglädje efter Wozniackis ovärdiga behandling av Thomas Johansson (fick i princip läsa i media att han fått sparken som danskans tränare).

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-resultat, klicka här.

Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.

Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.

Sydney Internationel
ATP 250, WTA International
Sydney, Australien
Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka

14-rankade John Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.

Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.

Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.

På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.

Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).

Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).

* * *

Heineken Open
ATP 250
Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer

David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.

Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).

Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).

Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.

I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.

* * *

Hobart International
WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel

Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.

Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).

En gnutta nervositet, en smula osportslighet, en matsked frustration och en näve kämpaglöd – kryddat med stundtals mästerlig tennis.

Ja, det var en hel del ingredienser i dagens finalsoppa i Doha. Vissa av dem riktigt välsmakande.

Nikolaj Davydenko började bäst, som väntat, och körde mer eller mindre över Richard Gasquet med sina hårda, millimeterprecisa grundslag och offensiva aggressivitet i första set.

Världstian kröp längre och längre bakom baslinjen, precis som David Ferrer i semifinalen. Vad annat kan man göra när en Davydenko som i trans står och matar missil efter missil från andra sidan nätet?

När han dessutom visar prov på sina utsökta defensiva kvaliteter och räddar breakboll vid ställning 5-3 kan man tänka sig hur självförtroendet hos motståndaren bara störtdyker och självdör. Spelar ju ingen roll vad man hittar på – 44-rankade veteranen tycks ha ett svar på allt.

Än mörkare såg det ut för fransmannen när Davydenko fixade ett servegenombrott till 3-2 i andra set efter att själv ha räddat tre breakbollar, och sedan håller sin serve till 4-2.

Hans 43:e vunna servegame på raken i Doha.

Mer än så skulle det inte bli.

För vid ställning 4-3 smyger sig nervositeten in under Davydenkos skinn. Han vet att han bara behöver hålla sin serve två gånger till för att bärga sin 22:a titel i karriären. Han vet också att Gasquet trots utebliven framgång dittills i matchen varit sin ursprungsplan trogen och lyckats förlänga gamen med stabil, om än alldeles för passiv, defensiv.

Det är slitsamt att spela så aggressivt som Davydenko, att ta bollen så extremt tidigt och mata på med slag efter slag, det ena hårdare än det andra. Dessutom rysligt svårt. Marginalerna är otroligt små, och börjar man darra bara lite lite på manschetten så kan hela korthuset rasa.

Det märktes att Davydenko vid sidan av nervositeten dessutom började bli trött, i takt med att duellerna blev längre och längre. När han sedan vann en sanslöst välspelad maratonduell visade sig poängen bli dyrköpt – bensinen var slut, han orkade inte ladda om på så kort tid och blev bruten för första gången i turneringen.

I det oerhört viktiga tiebreak som följde var Gasquet den kyligare och kunde utjämna med 7-4, efter två brända setbollar.

I det här läget hade momentum svängt rejält och det var Gasquet som var den klart hetare av de båda i inledningen av tredje set. Davydenko tvingades rädda två breakbollar redan i sitt första servegame och tog sedan en skadetimeout, som varade i knappt tio minuter.

Aningen osportsligt skulle jag vilja påstå, eftersom det inte syntes några tecken alls på den där ”skadan” när han väl kom ut ur omklädningsrummet. Kändes snarare som ett sätt att få en välbehövlig vilopaus och på så vis kunna hålla sig kvar i gamet och matchen. Skulle inte vara första gången Davydenko gör så, om det nu inte verkligen var en skada han kände av.

Nåväl.

Trots att han kom ut med förnyad energi spelade Davydenko på sparlåga, medan Gasquet bara såg starkare och starkare ut efter varje duell. Världstian lyckades visserligen inte bärga ett servegenombrott i det där första gamet, men tog tillvara på nästa läge och lyckades därefter skaffa sig andrum i form av ett dubbelbreak – och dessutom chansen att själv serva hem titeln vid ställning 5-2.

Den missade han efter svagt servande, förmodligen på grund av nervositet, men bröt sedan ryssen igen och säkrade på så vis sin åttonde buckla i karriären.

Gasquet och hans coach Riccardo Piatti har pratat mycket om världstians förbättrade fysik, att han har legat i stenhård träning under säsongsuppehållet för att öka sin uthållighet. I slutänden kändes det som att det var just uthålligheten som var nyckeln till Gasquets seger – plus den enorma kampviljan, som inte direkt varit hans signum genom åren.

Davydenko var den klart bättre spelaren under matchens två första set. Han dikterade tempot och hade kontroll över i princip hela matchbilden, och pressade tillbaka Gasquet långt bakom baslinjen.

Gasquets hårt toppade och ofta tempofattiga svar på Davydenkos missiler kändes till en början hopplöst ineffektiva, men ju längre matchen led desto mer djup och styrka fick slagen. Det var liksom hans taktik att simma runt där bak i kulisserna, bara hålla bollen i spel så länge som möjligt och låta Davydenko trötta ut och nöta ner sig själv. Briljant, i all sin enkelhet. Lätt att säga i efterhand kanske eftersom det funkade, men att det över huvud taget funkade är imponerande i sig.

Han visade förvisso tecken på frustration vid flera tillfällen, men aldrig mer än att han måste ha varit övertygad om att han kunde gräva sig ur det där underläget.

Med lite hjälp från Davydenko, dock.

För det är trots allt väldigt svårt att inte reflektera över vad som hade hänt om Gasquet inte fixat det där servegenombrottet till 4-4 i andra set. Om Davydenko orkat stå emot pressen och hålla huvudet kallt. Om han inte börjat tänka på hur nära han var att vinna.

För visst var det en mental kollaps och en snöplig förlust, inget snack om saken.

Blir hur som helst oerhört intressant att se vad dessa båda herrar kan åstadkomma i Australiska öppna senare i januari. Om Davydenko viker ner sig så här i en tresetare i en 250-turnering kan han få det förbaskat tufft Down Under, men kan han spela så här bra där så har han goda chanser att sprattla till och göra ett fint Grand Slam-avtryck innan det är dags att lägga av.

Om Gasquets självförtroende höjs ett par snäpp efter den här arbetsinsatsen kan han ställa till med en och annan skräll i Melbourne. Vore onekligen kul om han äntligen bestämt sig för att ta tillvara på sin talang nu.

Under finalens gång meddelades förresten att Gasquet drar sig ur 250-turneringen i Sydney nästa vecka ”av personliga skäl”. Ytterst märkligt. Även landsmannen Jo-Wilfried Tsonga missar turneringen, på grund av en lårskada han ådrog sig under Hopman Cup i går. Synd.

* * *

Serena Williams mosade 36-rankade Anastasia Pavlychenkova i damernas final i Brisbane: 6-2, 6-1. Spektaklet var över på 51 minuter.

Är någon förvånad?

Underbart att se Serena i så grym form inför Australiska öppna, så klart.

* * *

Världsfyran Agnieszka Radwanska bärgade sin elfte titel i karriären efter finalseger över Yanina Wickmayer i Auckland: 6-4, 6-4.

Toppseedade Radwanska gick igenom turneringen utan att tappa set.

* * *

Världssjuan Li Na vann sin sjunde titel i karriären, och blott andra på hemmaplan i Kina, efter en finalrysare mot 28-rankade Klara Zakopalova i Shenzhen: 6-3, 1-6, 7-5.

* * *

Kei Nishikori låg under med 4-6, 0-2 när han valde att bryta semifinalen mot Andy Murray i Brisbane på grund av en knäskada. Troligen samma skada som hämmat honom sedan segern i Japan Open i höstas.

Trist för Nishikori. Hoppas att han får ordning på sin bräckliga kropp snart. Helst lagom till Australiska öppna.

I finalen möter Murray talangen Grigor Dimitrov, som kämpade ner Marcos Baghdatis i tre set: 6-4, 5-7, 7-6(5). Bulgaren slog tolv servess och vann 79 procent av poängen i sin förstaserve. Väldigt imponerande. Hoppas att han inte klappar ihop av pressen i morgon – det är trots allt hans första ATP-final i karriären.

* * *

Janko Tipsarevic lyckades efter lite om och men slå Aljaz Bedene i Chennai: 4-6, 6-2, 6-2. I finalen möter han 80-rankade Roberto Bautista Agut, som slog Benoit Paire i sin semifinal: 3-6, 6-1, 6-4. Spanjorens första ATP-final i karriären.

Har finfint finalfacit på Challenger- och Future-nivå (tolv segrar och bara en förlust). Nio av dem totalt 13 finalerna har dock varit i hemlandet Spanien. Och en ATP-final mot världens nionde högst rankade spelare är jämförelsevis en aning annorlunda…

Jag trodde att vi hade sett det sista av ”den riktiga” Nikolaj Davydenko.

Efter de senaste årens ras på rankningen, och efter ett snudd på helt katastrofalt 2012, kunde jag inte se annat än att mörkret verkligen hopat sig runt hans karriär.

Men i Doha visade han att han fortfarande kan spela tennis – och som han kan spela tennis, må jag säga.

Okej, låt oss nu stanna upp en stund och granska omständigheterna en aning: det är en 250-turnering med blott två topp 10-spelare i startfältet (David Ferrer och Richard Gasquet), dessutom årets första vilket innebär att formen inte är vässad och så vidare.

Det är i sig alltså inte direkt världsomvälvande att en veteran sluggar sig vidare hela vägen till en final i en sådan turnering. Men mot världsfemman Ferrer i dag var faktiskt Davydenko rysligt bra.

Han hade en helt otrolig bollträff och bara matade välriktade, hårda slag som borrade sig djupt ner i Ferrers planhalva. Han tog bollen extremt tidigt men hade ändå nästan hela tiden den där makalösa bollträffen och full precision. Sanslöst.

Han lyckades dessutom krypa in under skinnet på Ferrer, som stundtals såg skärrad ut och inte riktigt visste hur han skulle hantera bombardemanget – vilket inte vill säga lite, eftersom det är väldigt svårt att få världsfemman ur balans på det sättet.

Man satt liksom och väntade på att Davydenko skulle börja svikta, för inte kan han väl fortsätta spela så där svårt och ändå hela tiden precis innanför marginalerna? Ja, så tänkte man. Eller i alla fall jag. Det var ju så länge sedan man såg honom spela så bra.

Men Davydenko bjöd inte bara på glimtar av sitt forna jag utan visade varför han för bara drygt tre år sedan var världstrea – och höll hela vägen in i mål. 6-2, 6-3. Ridå Ferrer.

Riktigt imponerande.

Och hans finalmotståndare Richard Gasquet imponerade även han. Världstian hade visserligen lite större bekymmer i sin match mot 153-rankade Daniel Brands, men var helt omutlig i egen serve och vann med 7-5, 7-5, mer komfortabelt än siffrorna skvallrar om.

Brands kanske inte är speciellt skräckinjagande om man enbart ser till rankning, men han har en bra serve, tyngd i sin forehand, grym räckvidd framme vid nät och dessutom förmågan att kunna läsa sin motståndare som en öppen bok. Han har dessutom erfarenhet av att göra livet surt för toppspelare – som för då åttondeseedade Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna 2010 (Tsonga vann en jämn femsetare i första omgången).

Han lyckades flera gånger bolla ut Gasquet (alltid då i egen serve) men var en smula övertänd och svarade för en hel del enkla misstag. Märktes också tydligt att han inte hade något svar när Gasquet väl lade in sin extraväxel och bärgade matchens två enda servegenombrott. Lite synd, för ett tiebreak hade kunnat bli rätt så nagelbitande.

Noterade för övrigt att Brands i åtta fall av tio placerade bollen snävt mot Gasquets forehand när han servade i deuce court (höger serveruta). Trots enformigheten hade Gasquet stora problem med just den serven och Brands vann ofta poängen efter bara två-tre slag. Något Gasquet behöver fundera på inför finalen mot Davydenko – kan vara läge att försöka hitta på något annorlunda med forehandreturen.

Kan också nämna att matchen hade en distinkt doft av utrotningshotat old school-spel, komplett med serve & volley och winners efter två-tre slag. Inte alltid överdrivet underhållande, men det var kul att se Gasquet i så bra form.

Det bådar också gott inför finalen. Lär bli en riktigt sevärd match.

Vem som vinner?

Efter Davydenkos uppvisning är jag beredd att satsa mina slantar på honom, men det självförtroende som Gasquet byggde upp efter den där galna vändningen mot Grega Zemlja (läs mer här) ska inte underskattas. När fransmannen väl kommer på att han faktiskt kan vinna även de tuffare matcherna kan han bli svårslagen.

Davydenko är dock en bättre returtagare än Brands, och det kommer förmodligen fälla avgörandet i morgon. Nu har visserligen inte Davydenko världens bästa serve, men efter dagens två semifinaler ligger det närmare tillhands att tro att ryssen svarar för fler servegenombrott än Gasquet, som fortfarande har en del att jobba på i det avseendet.

Om Davydenko spelar lika bra som i dag kommer Gasquet få det hett om öronen, minst sagt.

* * *

Andy Murray gjorde en godkänd insats mot 43-rankade Denis Istomin i Brisbane och vann i raka set: 6-4, 7-6(3).

Istomin är en i grunden bra spelare som förmodligen skulle kunna klättra över topp 30-strecket om han vässade sin serve och spelade lite smartare.

Han är ganska långsam och håller väl inte världsklass när det gäller att diktera tempo, men han är bra på att hålla i bollen och tvingar ofta fram situationer där han i ett trängt läge kan avgöra med en rak backhand eller forehand. Man får känslan av att han gärna lurar motståndaren att kliva innanför baslinjen och smacka på med en potentiell winner – bara för att kunna svara med en otagbar passering.

På det hela taget bygger han ofta upp sin poäng på ett sätt som är tänkt att avslutas med just en rak backhand eller forehand. Svåra slag, alltså. Det är ganska lätt att läsa och resulterar också i en del missar.

Tycker hur som helst att han servade ganska bra i dag, särskilt i andra set. Murray var betydligt mer alert än mot John Millman härom dagen, men svor och gormade en hel del efter ramträffar och enkla misstag. Lät vid några tillfällen som att han klagade på sin racket.

Jag är personligen rysligt trött på det där beteendet. När han liksom går som en säck potatis från den ena serverutan till den andra efter en dålig retur, det känns respektlöst mot motståndaren. Osportsligt. Hade hoppats på att Ivan Lendl skulle få honom att lägga av med det där helt och hållet, men det är väl ett uppdrag svårare än att bärga en Grand Slam…

Nåväl. Hoppas han hittar formen inför semifinalen mot Kei Nishikori, för japanen har ångat på bra i Brisbane. Slog Alexandr Dolgopolov i raka set: 6-4, 7-6(3) i sin kvartsfinal. Har inte sett matchen än på grund av tidsskillnaden, men tänkte studera den i efterhand.

* * *

Grigor Dimitrov fortsätter imponera i säsongsinledningen. Forne världsåttan Jürgen Melzer avfärdades enkelt: 6-3, 6-2. I semifinalen möter ”Baby Federer” Marcos Baghdatis, som inte ett dugg oväntat slog Gilles Simon: 6-3, 6-4.

Baghdatis känns inte som ett omöjligt uppdrag för Dimitrov, men han är samtidigt den klart mest rutinerade spelaren bulgaren hittills stött på i den här turneringen. Visserligen första gången Baghdatis tar sig förbi kvarten i Brisbane, men han är alltid en jobbig motståndare att möta.

Vill gärna tro att Dimitrovs uppenbart goda form och höga självförtroende ska räcka hela vägen till final, men är inte helt övertygad. Magkänslan säger 55-45 på Baghdatis.

* * *

80-rankade Roberto Bautista Agut stod för dagens skräll, när han skickade ut toppseedade Tomás Berdych ur Chennai Open:7-5, 2-6, 6-3.

Inte jätteförvånande. Berdych tenderar att klappa ihop så där i mindre turneringar och har väl inte riktigt vaknat till liv än efter säsongsuppehållet.

Men ändå. Bautista Agut vann totalt tre ATP-matcher (kvalmatcher inte inkluderade) under hela säsongen 2012 – två av de segrarna kom i samma turnering (S:t Petersburg, mot 64-rankade Yen Hsun-Lu och 160-rankade Teymuraz Gabashvili). Det är bara för dåligt av Berdych att förlora en sådan match, helt enkelt.

Även tredjeseedade Marin Cilic föll i en tresetare mot framtidslöftet Benoit Paire: 6-4, 1-6, 7-5.

Likaså Stanislas Wawrinka, mot 86-rankade Aljaz Bedene. Men det hade jag faktiskt på känn – Bedene har sett riktigt bra ut i Chennai och man vet sällan vad man får av Wawrinka när han kliver ut på banan. Magi ena dagen och idel ramträffar nästa.

Tror Bedene kan bjuda Janko Tipsarevic (som slog Go Soeda enkelt: 6-2, 6-4) på en ordentligt match i semifinalen. Han mäktar nog inte med en till skräll, för Tipsarevic har sett riktigt bra ut hittills, men han kommer säkerligen att falla med flaggan i topp. Okej, vi ska väl inte räkna ut honom fullständigt, men det känns som att han skulle behöva en hel del hjälp av Tipsarevic själv, i form av en kollaps av något slag, och en sådan har jag svårt att skönja i spåkulan.

Den andra semifinalen borde Paire rimligtvis vinna, om han inte får för sig att klappa ihop mentalt. Vore inte första gången i så fall. Men nej, jag väljer att tro på Paire. Kan bli en kul final mellan honom och Tipsy.

* * *

Vi blev tyvärr snuvade på en semifinal mellan Serena Williams och Victoria Azarenka i Brisbane. Azarenka lämnade walkover på grund av skada i stortån.

Jag vet inte vad ni säger, men det där låter ju som ett svepskäl av rang. Vågar hon inte möta Williams? Man börjar undra, helt klart. Hypokondrikern Azarenka är inte den som drar sig för att hitta på skador i tid och otid.

Okej, det kanske är sant det hon säger, vi ska inte slå fast något här. Tycker bara att den där skadan kommer så ”lägligt”, om ni förstår vad jag menar.

Williams möter hur som helst Anastasia Pavlychenkova, som satte stopp för lucky losern Lesia Tsurenko (4-6, 6-1, 6-2), i finalen.

Kanske hinner Williams tappa formen en aning på grund av den extra vilodagen? Inte särskilt troligt, men det vore ju kul om det inte blev ännu en promenadseger för världstrean.

* * *

Alla dagens resultat (med tryckfelsnisse – Paire slog som sagt Cilic och den ena Chennai Open ska vara Qatar Open):

För WTA-statistik, klicka här.

Om det har hänt något värt att prata om under tennisdagen?

Jo, det får man ju säga att det har.

Vi börjar med Grigor Dimitrov, som piskade Milos Raonic i raka set i Brisbane: 6-3, 6-4. Värt att notera är att Raonic inte vann en enda poäng i Dimitrovs förstaserve. Dimitrov bärgade alltså 26 av 26 möjliga poäng. Lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller Raonics returtagande, om man säger så.

Annars tycker jag inte att man ska dra på för stora växlar efter den här matchen. Dimitrov verkar ha fått en välbehövlig boost av att ansluta sig till svenska tennisakademien Good to Great (som drivs av svenska ex-proffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström) och stärkte sitt självförtroendekapital ytterligare i och med segern över Brian Baker i tisdags.

Det här var säsongens första match för andraseedade Raonic, så förhoppningsvis har han betydligt mer imponerande spel att visa upp under året.

* * *

Andy Murray svajade ordentligt mot 199-rankade hemmahoppet John Millman. Efter att ha blivit totalt överkörd i första set ryckte visserligen Millman upp sig och började spela på toppen av sin förmåga, men att Murray tappade andra set får till stor del tillskrivas Murray själv.

Millman satte väldigt hög press på Murray, hade bra djup på sina slag och dessutom ett rätt ordentligt bett i sin backhand – medan världstrean stundtals såg ut att vara totalt likgiltig inför matchen och dess resultat. Trots att han backade tillbaka, till sin ”comfort zone” någon meter från baslinjen, så kunde han inte för sitt liv hitta rytmen i sitt spel och tappade sin serve två gånger.

Trots att Millman brände två setbollar i egen serve utjämnade han slutligen, men kunde sedan inte hålla jämna steg med Murray när skotten lade i en högre växel i avgörande set.

Murray stapplar således vidare till kvartsfinalen med inte särskilt imponerande 6-1, 5-7, 6-3. Där möter han Denis Istomin, som slog ut Martin Klizan i tisdags och forne världsettan och hemmafavoriten Lleyton Hewitt i dag: 7-5, 7-5.

Inte helt olikt Istomin att leverera under säsongsinledningen. Tog sig till kvartsfinal i Brisbane även förra året, fast då efter walkover från Tommy Haas i åttondelen. I Sydney gick han hela vägen till semifinal, där han föll mot Jarkko Nieminen (som sedan vann turneringen).

* * *

Sloane Stephens gjorde en beundransvärd insats mot Serena Williams i Brisbane, men föll ändå i raka set: 6-4, 6-3.

– Hon pressade mig definitivt. Jag har alltid sagt att hon är en bra spelare. Hon är väldigt lugn, något jag aldrig varit under hela min karriär. Det visar på stor mognad, berömmer Williams efter matchen.

I semifinalen möter Williams rivalen Victoria Azarenka, som fullkomligt mosade Ksenia Pervak: 6-1, 6-0 efter drygt en timmes spel.

Det blir trettonde mötet mellan världsettan och världstrean. Williams leder med 11-1. Ökar hon på de siffrorna till 12-1, eller mäktar Azarenka med en reducering?

* * *

I den andra semifinalen möts två skrällspelare: 136-rankade lucky losern Lesia Tsurenko, som ersatte skadade Maria Sjarapova, och 36-rankade Anastasia Pavlychenkova. Pavlychenkova följde upp sin åttondelsseger över Petra Kvitová med att besegra fjärdeseedade Angelique Kerber i kvarten: 7-6(3), 7-6(3).

Tsurenko är klar för sin första WTA-semifinal i karriären.

– Jag kanske kände lite press i går när jag klev ut på banan, men det var allt. När det var över så kände jag ingen press längre. Jag bara njuter av allt just nu, säger lucky losern.

* * *

153-rankade Daniel Brands slog ut fjolårsfinalisten Gaël Monfils i raka set: 6-1, 7-5. Ser man enbart till kapacitet är det givetvis en skräll, men förlusten är inte alls förvånande med tanke på Monfils skadehistoria.

Tycker att han ska vara nöjd med en kvartsfinalplats och försöka hålla fast vid den positiva attityd han visade upp ute på banan mot Philipp Kohlschreiber i åttondelen och Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen.

* * *

Noterade förresten Novak Djokovics förlust mot Bernard Tomic i förrgår, men fäste ingen större vikt vid den. Hopman Cup är en väldigt rolig turnering att titta på, men den har helt enkelt inte samma nerv som pågående ATP- och WTA-turneringar eftersom den inte distribuerar några rankningspoäng.

Djokovics nederlag känns därför som något av en axelryckning, trots att den kommer så tätt inpå Australiska öppna. Som individ kan han liksom kosta på sig det, eftersom inga poäng och, i ärlighetens namn, inte överdrivet mycket prestige står på spel. Att det däremot smärtar hans serbiska själ att äventyra kollektivet i en sådan turnering är en helt annan sak.

* * *

14-rankade John Isner drar sig för övrigt ur Hopman Cup på grund av knäskada, vilket grusar USA:s chanser att nå final. Isners knä lindades under hans förlustmatch mot Jo-Wilfried Tsonga (6-3, 6-2) i dag och amerikanen sade efter matchen att han plågas av ”en liten inflammation”.

Blir intressant att se om han får ordning på knäet lagom till Australiska öppna, där han har 90 poäng (nådde tredjerundan 2012) att försvara.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-statistik, klicka här.

Vi har nästan kommit halvvägs in i säsongens första tävlingsvecka, så låt oss summera vad som hänt (och händer) hittills:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson svarade för årets första riktiga skräll när hon slog ut världsnian Samantha Stosur i raka set i Brisbane: 7-6(4), 7-5. 41-rankade Arvidssons sjunde seger över en topp 10-spelare.

– Jag var bara exalterad över att få spela kvällsmatchen mot Sam på den här banan. Min första dag här tränade jag inne på arenan och sa ”oj, hoppas jag får spela en match här”. Så det var trevligt, säger ödmjuka Arvidsson efter skrällsegern.

Det tog tyvärr stopp i nästa omgång, mot stjärnskottet Sloane Stephens. 38-rankade 19-åringen vann övertygande: 6-3, 6-4.

– Jag tog en riktigt lång paus efter US Open, för att få ordning på min kropp. Jag hade problem med magmusklerna. Dagen före jag skulle spela mot (Ana) Ivanovic, eller kanske dagen efter det, så började muskeln blöda och svullna upp. Min mage buktade ute på banan och det såg hemskt ut. Jag kunde inte serva, kunde inte göra någonting. Jag gjorde bra ifrån mig som kämpade mig igenom det så gott jag kunde, säger hon.

– Jag blev äntligen frisk igen ungefär sju veckor efter US Open. Ingen fysisk aktivitet alls. Jag bara njöt av mitt liv, gjorde ungdomsgrejer, hoppades att jag skulle bli bättre och kunna komma hit och spela bra. Jag har spelat två riktigt bra matcher hittills, så förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba på.

I kvartsfinalen möter hon idolen och vännen Serena Williams – som har vunnit 14 raka och 33 av sina 34 senaste matcher.

– Jag älskar henne. Hon har självklart varit en stor influens under min tenniskarriär. Jag ser fram emot att möta henne, jag tror det blir kul. Men om man går ut på banan och tror att den andra personen är bättre så har man redan förlorat. Man måste tänka på vad man ska göra och fokusera på sig själv. Även om jag går ut och förlorar, bara bombar och inte vinner ett enda game, så har jag åtminstone gjort det rätta för mig. Det är inte en förlust, menar Stephens.

* * *

Även världsettan Victoria Azarenka och fjärdeseedade Angelique Kerber är klara för kvartsfinal, efter segrar över Sabine Lisicki (6-3, 6-3) respektive Monica Puig (3-6, 6-4, 7-6).

Puigs 6-2, 6-3-seger över wildcard-spelaren Olivia Rogowska var hennes första WTA-match i karriären.

– Jag kände inte till henne innan, men jag är övertygad om att hon är en framtidsspelare för hon slår bollen så djupt och så hårt, och rör sig bra. Jag är säker på att hon slår sig in på topp 50 snart, berömmer Kerber.

I kvartsfinalen möter Azarenka kvalspelaren Ksenia Pervak, som slog ut Caroline Wozniacki i första omgången. Kerber möter Anastasia Pavlysjenkova.

I den sista kvartsfinalen möts skadade Maria Sjarapovas ersättare Lesia Tsurenko och 32-rankade Daniela Hantuchová.

* * *

På herrarnas sida åkte framtidshoppen Martin Klizan, Andreij Kuznetsov, Steve Johnson och Ryan Harrison ut med huvudena före (Kuznetsov och Johnson redan i kvalomgången, Klizan och Harrison i huvudturneringens första omgång). Liten bummer, om man säger så.

David Goffin och Grigor Dimitrov levererade dock: Goffin slog ut hemmahoppet Matthew Ebden i raka set (6-2, 6-2) och Dimitrov kämpade ner Brian Baker (6-3, 7-6). Dimitrov möter mammutservaren Milos Raonic i åttondelsfinalen. En mycket mycket intressant match som inte bör missas. Ja, om man pallar att gå upp mitt i natten alltså. Matchen före börjar 11.30 lokal tid, det vill säga 02.30 svensk tid…

Goffin möter Jürgen Melzer i sin åttondel, och Lleyton Hewitt möter Denis Istomin (som slog ut Klizan). Även det sevärda matcher.

I övrigt har vi inte bjudits på några stora skrällar. Kei Nishikori, Alexandr Dolgopolov, Gilles Simon och Marcos Baghdatis är klara för kvartsfinal (Nishikori möter Dolgopolov, Simon möter Baghdatis).

Andy Murray spelar sin första match i turneringen någon gång under eftermiddagen i morgon, svensk tid. Möter 199-rankade kvalspelaren John Millman.

* * *

Även 73-rankade Johanna Larsson har öppnat säsongen starkt. Svensken är klar för kvartsfinal i Auckland efter segrar över 93-rankade Misaki Doi i första omgången (4-6, 6-3, 6-2) och 18-rankade Julia Görges i andra omgången (7-5, 6-7, 6-3).

Görges var upp ett break tidigt i tredje set men Larsson kämpade sig tillbaka, och efter ett gäng stenhårda och långa games lyckades hon stänga matchen mot den andraseedade sluggern efter drygt två och en halv timmes spel.

– Jag hade faktiskt aldrig vunnit en match under Australienturnén förut, så att gå till kvartsfinal betyder mycket för mig. Jag hade min strategi klar före matchen och jag tycker att jag höll mig till den genom hela matchen, slog några bra slag från baslinjen och slogs om varje poäng. Det känns väldigt speciellt, säger Larsson, som hade 0-6 i facit i WTA-matcher under den australiska säsongen inför mötet med Görges.

* * *

Gaël Monfils, som äntligen återvänt efter skadan som spolierade hans säsong (spelade inte en enda match efter förlusten mot Patrik Rosenholm i Stockholm Open, till exempel), ångar på i Doha. Slog 1,851(!)-rankade hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i raka set (6-0, 6-3) och besegrade därefter tredjeseedade Philipp Kohlschreiber i åttondelsfinalen: 6-4, 2-6, 6-4.

Otroligt kul att se Monfils in action igen. Segern över Kohlschreiber är ett tydligt kvitto på att han fortfarande håller enormt hög klass, de långa skadeuppehållen till trots.

Hoppas det här håller i sig. Vill verkligen se Monfils bli åtminstone delar av sitt forna jag igen under 2013.

* * *

David Ferrer hade oväntat svårt mot Dustin Brown i sin öppningsmatch men vann till slut i tre set: 5-7, 6-3, 6-2. Spelar i skrivande stund sin åttondelsfinal mot Tobias Kamke.

* * *

Richard Gasquet svarade för årets vändning när han kämpade ner 55-rankade slovenen Grega Zemlja – efter att ha legat under med 5-2 i avgörande set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-7(7), 6-4, 7-6(3).

* * *

Andraseedade Janko Tipsarevic, Stanislas Wawrinka, Go Soeda och Aljaz Bedene är klara för kvartsfinal i Chennai. Tipsarevic slog Eduoard Roger-Vasselin med övertygande 6-2, 6-3 och 86-rankade Bedene slog ut 56-rankade (och sjätteseedade) Robin Haase i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Samtliga resultat:

Sofia Arvidsson har svarat för en strålande insats i Generali Ladies Linz och tog sig till kvartsfinal efter segrar över fjärdeseedade Lucie Safarova och 48-rankade Lucie Hradecka.

I kvartsfinalen tog det dock tyvärr stopp mot femteseedade Julia Görges: 6-1, 6-4.

Efter 1-1 i första set vann Görges sju raka game. Arvidsson bröt tillbaka till 4-4 i andra set, men tappade sedan sin serve för fjärde gången i matchen. Något 21-rankade tyskan inte var sen att utnyttja – och servade hem matchen.

Görges möter antingen forna världsettan Ana Ivanovic eller kvalspelaren Kirsten Flipkens i semifinalen.

* * *

Victoria Azarenka är klar för sin tionde semifinal den här säsongen, efter seger över Petra Martic: 6-2, 6-2.

Världsettan möter antingen Bethanie Mattek-Sands eller Irina-Camelia Begu i semin.