Har gått trögt med bloggandet i helgen. Blir så ibland.

Har hur som helst hänt en del under slutet av veckan.

Som dunderskrällen i dag – suveränen Serena Williams åkte ut med huvudet före mot forna världsettan Ana Ivanovic: 4-6, 6-3, 6-3.

Williams gjorde inte en särskilt bra match (vilket enligt tränaren Patrick Mouratoglou berodde på en ryggskada hon dragit på sig under träning tidigare i veckan; tydligen övervägde Williams att lämna walk over mot Daniela Hantuchova i tredjerundan), medan Ivanovic svarade för en helt fenomenal insats. Hade chansen att vinna första set men hade inte byggt upp självförtroendet tillräckligt för att löpa hela linan ut.

Det gjorde hon i andra och tredje.

Som hon returnerade, Ivanovic. Och sliceade. Och sprang. Och försvarade sig. Allt med enorm pondus. Hon trodde verkligen på sig själv, mer än någon annan denna tävlingsdag i Melbourne. Och det gav resultat.

Förmodligen tog hon fasta på Williams frustrerade kroppsspråk, som gjorde sig påmint redan i första set. Hon var trögfotad i dag, världsettan. Slog ofta backhand i (wide)open stance – och lika ofta fastnade den i nätet. Hennes påtagliga uppgivenhet fungerade som bränsle för Ivanovic, som utnyttjade alla hennes svagheter.

Riktigt tråkigt att Williams återigen klappar ihop i årets första Grand Slam. Men där hon förra året på grund av sin skada knappt ens kunde bjuda på motstånd mot framtidslöftet Sloane Stephens i kvartsfinalen var hon i dag mot Ivanovic faktiskt i spelbart skick. Hon såg inte överdrivet mycket bättre ut mot Hantuchova i tredjerundan, och den vann hon ändå med 6-3, 6-3.

Samtidigt kul att se Ivanovic prestera i de stora sammanhangen igen.

I övrigt då?

Reprisen på Doha-finalen mellan Rafael Nadal och Gaël Monfils blev välspelad, men resultatmässigt ensidig: 6-1, 6-2, 6-4 till Monfils. Vid en första anblicken kan man tro att Monfils gjorde en riktig plattmatch. Så var det inte. Inte alls, inte på något sätt. Han gjorde en riktigt bra match. Det var bara det att Nadal var ofantligt mycket bättre. Spelade med enormt självförtroende, fick bra fart på bollen, försvarade sig sagolikt, stod förhållandevis långt fram i banan för att vara han och var mer solid i sitt backhandspel än han varit sedan US Open förra året. Just nu finns det inte mycket som talar för att han inte ska ta sig till final.

Grigor Dimitrov slog Milos Raonic i fyra set i går: 6-3, 3-6, 6-4, 7-6(10). Miniskräll ändå, tycker jag. Har för mig att båda stod i typ 1,80 gånger pengarna, så det var en sjukt jämn matchup på förhand. Kul för Dimitrov hur som helst, som nu är klar för sin första Grand Slam-åttondelsfinal i karriären.

31-åriga Flavia Pennetta slog ut världsnian Angelique Kerber i åttondelsfinalen i dag: 6-1, 4-6, 7-5. Pennetta var som bekant i sin första Grand Slam-semifinal i US Open förra året. Ska hon återupprepa den bedriften här i Australiska öppna? Tveksamt ändå. Möter grymt formstarka Li Na, som fullkomligt mosade Ekaterina Makarova i sin åttondel: 6-2, 6-0. Känns faktiskt som att Li Na är en av storfavoriterna till titeln nu när Williams åkt ur.

Tommy Robredo slog ut Richard Gasquet i tredjerundan i fredags: 2-6, 7-5, 6-4, 7-6(6). Ganska avslagen tillställning, och det stod ganska tidigt klart att Gasquet inte skulle orka nöta ner evighetsmaskinen Robredo.

Novak Djokovic fullkomligt detroniserade Fabio Fognini i sin åttondelsfinal: 6-3, 6-0, 6-2. Helt i sin ordning. Fognini har helt enkelt inte vad som krävs för att rubba toppspelarna på den här nivån.

Och så har vi då olyckskorpen Kevin Anderson, som återigen åkte på Tomás Berdych i en lottning i de stora sammanhangen. Sedan 2012 har de mötts inte mindre än tio gånger i Masters och Grand Slams (fyra gånger 2012, fem gånger 2013). Och för tionde gången i rad blev det seger för Berdych: 6-2, 6-2, 6-3. Anderson har verkligen kommit att bli en drömmotståndare för världssjuan, som nu möter David Ferrer i kvarten.

Med det sagt,  låt oss nu ta en titt på morgondagens meny:

Finns en hel del göttigt här.

Samtidigt är det verkligen påtagligt att det börjar dra ihop sig nu. Inte alls lika många matcher att hålla koll på, men samtidigt oerhört kvalitativa matchups.

* * *

ROGER FEDERER – JO-WILFRIED TSONGA

Morgondagens tveklöst mest intressanta match, och en repris på semifinalen förra året. Den som förlorar den här matchen tappar med andra ord en hel del sköna rankningspoäng. Inför turneringen plockade jag ut Tsonga som vinnare i den här åttondelen. Han har absolut levt upp till förväntningarna hittills och inte tappat set hittills. Det har inte heller Federer, och underlaget (som varit snabbare dels på grund av den extrema hetta, dels på grund av att man i och med nämnda hetta flera gånger tvingats spela under helt eller delvis stängt tak) passar honom väldigt bra.

Jag måste säga att jag fått positiva vibbar från Federer så här långt – men det tyckte jag även under US Open, då han ändå chocktorskade mot Tommy Robredo i åttondelsfinalen. Nu möter han en Tsonga som är extremt hämndlysten efter en tung höst spolierad av skada, och som dessutom kan tänkas ha ett litet psykologiskt övertag efter en tajt femsetare här förra året och en grym insats i Franska öppna-kvartsfinalen några månader senare.

Jag har sagt Tsonga och tänker stå fast vid det – trots att många, däribland oddssättarna, tror på Federer. Jag hoppas verkligen att det blir en utomordentligt intensiv match, som gärna får gå till fem set.

Spelmässigt då? Kommer nog inte att skilja avsevärt mycket från deras tidigare möten. Federer lär spela väldigt aggressivt och gå för winners – så även Tsonga. Det lär bli en offensiv kraftmätning med andra ord, men det kan mycket väl bli så att den som har störst tålamod i defensiven vinner. Jag tror nämligen att Federer kommer vara aggressiv även i sitt försvarsspel, för att stressa Tsonga och tvinga honom att hela tiden spela i ett väldigt högt tempo. Nu har Tsonga förvisso inga större problem med att spela i högt tempo, men det kan alltid leta sig in en viss osäkerhet om motståndaren får utdelning på ett riskfyllt kontringsspel.

Personligen hoppas jag att Tsonga spelar lika balanserat som i Franska öppna, där han hela tiden gjorde taktiska avvägningar i både offensiv och defensiv. Annars kan fransmannen snabbt hamna i ett mentalt underläge som blir svårt att jobba sig ur – och då blir inte matchen lika rolig att titta på.

Ja, om man inte är notoriskt Federer-fan och helst vill att han ska slå till med en triple bagel, alltså.

* * *

VICTORIA AZARENKA – SLOANE STEPHENS

Det blev alltså en ”drömåttondel” mellan Azarenka och Stephens, vilket så klart är väldigt glädjande. Samtidigt är det lite synd för Stephens, som lär tappa en del rankningspoäng.

Jag tror nämligen att Azarenka är för stark för henne. Världstvåan pressades visserligen till tiebreak mot Johanna Larsson i sin öppningsmatch, men därefter har det varit total utklassning från Azarenkas sida. Stephens har visserligen de spelmässiga kvaliteterna för att störa Azarenka, men inte rutinen, självförtroendet och den mentala styrkan. Än. Jag tror att den här matchen kommer bli en lektion i stabilitet för Stephens.

* * *

GRIGOR DIMITROV – ROBERTO BAUTISTA AGUT

Om det här var en helt vanlig turnering så hade många troligen raljerat en aning kring ynglingen Dimitrovs fördelaktiga lottning. I stället för världsfemman Juan Martín del Potro får han nu möta doldisen Roberto Bautista Agut i sin första Grand Slam-åttondelsfinal i karriären.

Men spanjoren har imponerat enormt i Melbourne, och dessförinnan i Auckland. Skrällen mot del Potro följde han upp med att utklassa framtidslöftet Benoit Paire: 6-2, 6-1, 6-4.

Nu är visserligen Dimitrov en helt annan spelartyp, men eftersom Bautista Agut lyckades nöta ner den betydligt mer rutinerade del Potro (som likt Dimitrov är en betydligt mer offensiv spelare än Paire)… Nej, Bautista Aguts självförtroende är verkligen på topp och jag tror inte att han tänker låta 22-årige Dimitrov stå i vägen för hans sensationella framgångståg i Melbourne.

* * *

JELENA JANKOVIC – SIMONA HALEP

Jankovic har något sånär hittat tillbaka till formen som tog henne till semifinal i Brisbane – medan Halep imponerat enormt (och fått en del hjälp av sin enkla lottning, förstås).

2-1 i inbördes möten till Halep. Båda segrarna kom dock på grus (Bryssel 2012 och Rom 2013), vilket inte precis är Jankovics bästa underlag.

Normalt skulle jag tippa Jankovic som segrare i den här matchen, särskilt efter de fantastiska matcherna i Brisbane. Men hon har inte sett helt hundra ut hittills i Melbourne. Segern över 74-rankade Kurumi Nara (6-4, 7-5) var väl kontrollerad, men knappast övertygande. Jankovic var grinig genom i stort sett hela matchen, gnällde och svor. Hon är inte helt tillfreds med tillvaron. Känns som att självförtroendet hon byggde upp i Brisbane rasade ihop som ett korthus efter den där semifinalförlusten mot Azarenka (där hon vann första set med 6-1) och hon har inte riktigt lyckats bygga upp det på nytt.

Detta talar så klart för Halep i den här matchen. Det kan till och med räcka för henne att låta Jankovic göra jobbet – forna världsettan är känd för att sätta krokben på sig själv.

Oddssättarna håller Halep som favorit, och jag förstår verkligen varför. Men någonstans tror jag att Jankovic samlar ihop sig och får jobbet gjort.

Om inte annat så för att ge sig själv chansen att få revansch i en eventuell semifinal mot Azarenka.

* * *

RAFAEL NADAL – KEI NISHIKORI

Nadal var som sagt snudd på omänsklig mot Monfils i tredjerundan. Nishikori har flugit under radarn. Japanen har ju haft en galet bra lottning: Marinko Matosevic–Dusan Lajovic–Donald Young. Pressades till fem set mot Matosevic men har sedan dess hållit setnollan.

Mot Nadal blir det dock tvärstopp. Seger i raka set för Nadal känns helt givet. Frågan är hur många game Nishikori får med sig. Ska vi dra till med… 8?

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – GARBINE MUGURUZA

Så fick vi alltså en till ”drömåttondel”. Oddssättarna tror stenhårt på Radwanska. Jag tror att de har fel. Hon gjorde en riktigt bra match mot Caroline Wozniacki och kan bevisligen hantera counter-punchers av den kalibern.

Kommer förmodligen bli en match där Muguruza dikterar spelet, medan Radwanska försvarar sig och satsar på att kontra fram misstag från sin motståndare (vilket hon är väldigt bra på). Hoppas på en tresetare.

Vem som vinner? Jag har trott på Muguruza från start och har inte för avsikt att ändra mig.

* * *

ANDY MURRAY – STEPHANE ROBERT

Murray har verkligen överträffat alla förväntningar. Med tanke på världsfyrans enorma kapacitet, och att han trots frånvaron efter ryggoperationen i höstas inte är så långt ifrån sin maxnivå som vi befarat, är det här på papperet en ickematch. Ska bara bli seger i raka set för Murray. Om han tappar ett set är det godkänt, men skrällpotentialen måste ändå anses minimal.

* * *

MARIA SJARAPOVA – DOMINIKA CIBULKOVA

Det allra mesta talar för Sjarapova, men Cibulkova är absolut ingen oäven spelare. Krossade Carla Suarez-Navarro fullständigt i sin tredjerunda (6-1, 6-0), och Suarez-Navarro är ändå en spelare som brukar slå till med ett gäng imponerande segrar per år och således ha relativt hög skrällpotential. Känns inte alls som att det här kommer bli någon promenadseger för Sjarapova, som haft en hel del problem hittills – om hon vinner över huvud taget.

Vi går snart in i femte speldagen i Australiska öppna.

Turneringsträdet har redan tunnats ut, och än har inte alla agnar skilts från vetet.

Vi kollar vad som står på menyn under natten och förmiddagen:

* * *

JERZY JANOWICZ – FLORIAN MAYER

Mayer har imponerat så här långt. Janowicz… Well, han är vidare till tredje omgången, vilket ju faktiskt måste anses imponerande med tanke på vilket spelskick han var i när turneringen inleddes. Krigade sig förbi Pablo Andújar i fyra set i dag: 4-6, 7-6(3), 7-6(5), 6-3. Siffrorna övertygar förstås inte. Andújar är en spelare som Janowicz normalt ska blåsa av banan på harcourt.

Ser man enbart till spelstyrka är Mayer egentligen en spelare som Janowicz ska besegra kontrollerat. Inte överlägset, men med hyfsat god marginal. Mayer är dock vad vi brukar kalla för knepig spelare. Han har en oortodox spelstil, väger upp bristen på vapen med stor taktisk variation och bra spelsinne, och har en riktigt fin slice. Kan mycket väl gå Jerzy på nerverna, och då kan han få problem.

Men spontant: Nej. Jag tycker att Janowicz borde vinna det här, nu när han blivit varm i kläderna.

* * *

ANGELIQUE KERBER – ALISON RISKE

Kerber har sett bra ut hittills. Har ju  varit i fin form under hela säsongsinledningen. Tyckte att finalförlusten i Sydney var oväntad, men hon har överlag spelat bra både i Brisbane, Sydney och nu Melbourne. Riske är dock en sådan där spelare som när hon har en bra dag kan utmana Kerber offensivt. Precis som Jelena Jankovic gjorde i Brisbane-kvarten. Där var Kerber långa stunder helt utspelad, och genom hela matchen enormt tillbakapressad.

Har inte sett någon av Riskes matcher så vet faktiskt inte hur hon sett ut spelmässigt, men resultaten imponerar ju: 6-2, 6-2 mot Elena Vesnina och 6-1, 6-1 mot Yanina Wickmayer. Kan säkerligen göra livet surt för världsnian.

* * *

DAVID FERRER – JEREMY CHARDY

Högintressant match! Ferrer fortfarande lite ur slag, Chardy däremot i kalasform. Ferrer leder med 4-1 i inbördes möten, men Chardy är som bekant inte på något sätt en oäven spelare. Var framme i kvartsfinal här förra året och har hanterat den extrema hettan bra.

Normalt skulle jag säga att Ferrer ska greja det här enkelt. Enkelt med hans mått mätt, alltså. En vanlig dödlig hade troligen hamnat i koma efter en match om man tvingats spela som Ferrer gör, men som vi alla vet blixtrar det sällan om spanjoren. Han vinner på bollsäkerhet, på gnet, på vattentät defensiv och på att trötta ut sin motståndare. Han nöter ner dem, helt enkelt.

Jag tror att Chardy kan bjuda upp till dans, och det rejält. Det finns skrällpotential här, helt klart. Samtidigt har ju Ferrer en osviklig förmåga att krångla sig förbi såna här matcher. Som sagt, högintressant. Och vid det här laget har vi alla lärt oss att man aldrig ska räkna ut David Ferrer…

* * *

ANA IVANOVIC – SAMANTHA STOSUR

Stosur visar gryende form så här lagom till årets första Grand Slam, dessutom på hemmaplan. Samtidigt var Ivanovic bättre än på flera år förra säsongen, och har fortsatt på inslagen väg i inledningen av 2014. Stosur är knappast chanslös, men tycker att Ivanovic ska ta hem det här med hyfsat god marginal.

* * *

THOMÁZ BERDYCH – DAMIR DZUMHUR

Världssjuan mot turneringens stora sensation. Riktigt kul att så många unga spelare har gått så långt i årets Australiska öppna, men Dzumhur har tyvärr inte vapnen för att hota Berdych. Den 21-årige bosniern är i grunden en väldigt defensiv spelare, och Berdych älskar att stå och mata sina tunga grundslag mot levande bollplank (såvida de inte heter Rafael Nadal). I alla fall så länge han får diktera spelet och styra matchbilden.

Vilket han kommer att göra i den här matchen. Som sagt, Dzumhur har imponerat hittills, men här kommer tempot att vara lite för högt för honom. Jag räknar med seger i raka set för Berdych.

Om han nu inte får värmeslag och akuta kramper, som Ivan Dodig… Men nej, det ska han ju inte få.

* * *

EUGENIE BOUCHARD – LAUREN DAVIS

Det här är en kul matchup: Defensiva Bouchard mot aggressiva Davis. 68-rankade amerikanen Davis är väldigt kort, drygt 160 cm, men väger upp det med snabbhet, bra fotarbete, uthållighet och ettrig aggressivitet. Går väldigt ofta för winners. Till skillnad från Bouchard, som hellre förlitar sig på att stressa fram misstag från sin motståndare.

Kan med andra ord bli en intressant match – som Bouchard borde vinna.

* * *

RICHARD GASQUET – TOMMY ROBREDO

Gasquet har faktiskt överraskat mig lite. Han har ju haft vissa skadebesvär under säsongsinledningen. Tommy Robredo är… Tommy Robredo. Vände 1-2 i set och 2-5 i skiljeset mot Lukas Rosol i första omgången. En maskin är han, Robredo. 2-2 i inbördes möten, men de har inte mötts sedan Metz 2010 (seger för Gasquet i raka tiebreaks).

Gasquet har fått en enkel resa hittills, två segrar i raka set, medan krånglat sig förbi ovan nämnde Rosol och därefter Julien Benneteau.

Lär bli en förhållandevis monoton match med långa dueller och mycket spel. Vilket ju gynnar Robredo, med tanke på väderförhållandena. Samtidigt kan ju inte ens han gå helt obekymrad efter två tuffa matcher i den här hettan. Nej, jag tror att Gasquet tar det, men slänger in en skrällvarning på Robredo. Vore ingen jättesensation om han nötte ner franske världsnian.

Juan Martín del Potro är utslagen ur Australiska öppna.

Nej, det var inte Rafael Nadal som fällde jätten från Tandil i en efterlängtad kvartsfinaldrabbning.

Det var inte heller en spelare som normalt brukar räknas som ”knepig” att möta tidigt i Grand Slam-turneringar, som har mycket högre kapacitet än rankningen antyder, eller har spelmässiga vapen som är svåra att hantera även för toppspelare.

Det var Roberto Bautista Agut. 25 år gammal, rankad 62 i världen.

En doldis, med andra ord.

Det ska omgående sägas att Bautista Agut var i riktigt bra form inför Australiska öppna och inte på något sätt är en dålig spelare. Slog framtidslöftena Benoit Paire och Jack Sock och tog set mot mammutservaren John Isner i Auckland förra veckan. I första omgången här i Melbourne tappade han blott fyra game mot amerikanen Tim Smyczek (6-2, 6-1, 6-1). Såg några av 25-åringens matcher under 2013 och överraskades lite av att han är rätt så jämn på alla underlag. Är väl kanske generellt lite bättre på hardcourt än grus – vilket är ovanligt bland spanska spelare – men inget uppseendeväckande.

Mot Juan Martín del Potro i dag spelade han oerhört aggressivt, och mycket offensivare än han brukar. Ungefär fem miljoner (läs: 72) winners slog han, och i sammanhanget blygsamma 53 oprovocerade misstag. Jagade ut argentinaren i hörnen, för att sedan kliva fram i banan och avsluta framme vid nät. Returnerade också rysligt bra genom i stort sett hela matchen och hade grym längd på både grundslag och slice, vilket satte del Potro under stor press.

Samtidigt märktes det att världsfemman inte trivdes i den extrema hettan (matchen spelades sent på kvällen australisk tid, men det var ändå över 30 grader varmt). I femte set såg han sliten ut, och när han inte lyckades få hål på spanjoren i hans serve kändes det som att det bara var en tidsfråga innan turneringens hittills största skräll skulle bli ett faktum.

4-6, 6-3, 5-7, 6-4, 7-5 blev det till slut.

Och att del Potro till slut vek ner sig i avgörande set är inte överdrivet förvånande. Dels har han klappat ihop förut, mestadels på grund av soppatorsk. Så även nu. Han hade helt enkelt inte den fysiska orken att stå emot Aguts bombardemang, och inte heller den psykiska orken att kriga till sig segern.

Om det här hade varit ett undantag som bekräftar regeln så hade det inte funnits någon som helst anledning till oro. Då hade det här bara avskrivits som en flopp och motiverats med att Roberto Bautista-Agut gjorde sin livs match, medan Juan Martín del Potro hade en dålig dag på jobbet. En 62-rankad doldis ska på papperet inte kunna slå en världsfemma i en Grand Slam-turnering, men det händer. Det behöver nödvändigtvis inte ens finnas någon liten orimlig faktor  i en sådan skrällförlust. Bollen är rund och så vidare. Skrällar är ibland oundvikliga, helt enkelt. De kan bero på tuffa lottningar. Eller att motståndaren, som i sin roll som underdog kan slappna av och spela ett högriskspel med väldigt små marginaler, gör en supermatch – medan toppspelaren i fråga underpresterar. Det hände Roger Federer mot då 116-rankade Sergej Stakhovskij i Wimbledon förra året. Likaså Rafael Nadal mot då 135-rankade Steve Darcis i samma turnering.

Men för del Potros del händer sånt här på tok för ofta. Dessa chockförluster staplas liksom på varandra med några turneringars mellanrum, och vid en samlad bedömning är det ibland svårt att inte dra ganska illavarslande slutsatser.

Är han verkligen så bra som vi tror?

Har han verkligen vad som krävs för att vinna en till Grand Slam (det har ju gått över fyra år sedan sist)?

Om vi svarar ja på båda ovanstående frågor, eller ens en: När. Sjutton. Ska. Han. Då. Börja. Leverera?

Vi har pratat om Juan Martín del Potro som (det som en gång i tiden kallades) Big Fours främsta utmanare sedan han vann den där bucklan i US Open 2009 (efter seger över Roger Federer i en femsetsrysare).

Sedan dess har han nått en Grand Slam-semifinal. En! Och det var i Wimbledon förra året. Att jämföra med världstian Jo-Wilfried Tsonga, som efter sin final i Australiska öppna 2008 (förlust mot Novak Djokovic) har nått fyra (Australiska öppna 2010, Wimbledon 2011-2012, Franska öppna 2013) och dessutom fyra kvartar (del Potro har nått tre sedan US Open 2009). Trots det pratas det sällan om att Tsonga ska vinna en Grand Slam. Kanske delvis för att Tsonga är tre år äldre, men ändå.

Novak Djokovics, Rafael Nadals, Roger Federers och Andy Murrays styrka har under deras storhetstid inte uteslutande handlat om hög maxnivå – det har handlat om hög lägstanivå.

Sedan Djokovic slog igenom på allvar i och med sin final i US Open 2007 (förlust mot Federer) har han åkt ur före kvartsfinalrundan i en Grand Slam-turnering vid blott två tillfällen (Wimbledon 2008 och Franska öppna 2009). Han har alltså gått till kvartsfinal eller längre i 20 av 22 spelade GS-turneringar. Gått till final i 10 av de senaste 13 (vunnit 5 av dem). Bärgat minst en buckla per säsong de senaste tre åren. 126-18 i matchfacit 2008-2013. Ett suveränt resultat.

Murrays är inte lika bra, men nog så imponerande: Kvartsfinal eller bättre i 15 av de 19 senaste turneringarna han spelat (stod över Franska öppna 2013, åkte ut före kvarten i Australiska öppna och US Open 2009, Franska öppna och US Open 2010) sedan han gick till sin första GS-final i US Open 2008. Spelade fyra raka finaler mellan Wimbledon 2012 och Wimbledon 2013 (stod över Franska öppna, så som ni förstår menar jag fyra raka i de turneringar han ställde upp i). 91-17 i matchfacit. Vunnit två bucklor på lika många år. Makalöst.

Nadal och Federer behöver vi inte gå in på, de står (än så länge) i en klass för sig rent resultatmässigt.

Juan Martin del Potro då? 34-12 i matchfacit. Har fått respass före kvarten i nio turneringar sedan US Open 2009. Tre gånger har han åkt ut mot förhandsfavoriter (Djokovic i Franska öppna 2011, Nadal i Wimbledon 2011, Ferrer i Wimbledon 2012). Minns i och för sig inte om Ferrer faktiskt var favorit just i Wimbledon-kvartsfinalen 2012, men det betraktades inte som någon vidare sensation att spanjoren vann.

Det innebär alltså att del Potro vid sex tillfällen åkt på pumpen mot spelare som han normalt sett ska besegra – särskilt om man aspirerar på titeln som toppgiganternas främsta utmanare.

Or make that seven, i och med Roberto Bautista-Aguts seger i dag.

Jag kan inte hjälpa att bli en liten gnutta provocerad av att del Potro, fortfarande, än i dag förlorar matcher på grund av bristande uthållighet. Jag menar, det har gått tre hela säsonger sedan handledsskadan som spolierade hans 2010. Vägen var ganska (men inte överdrivet) lång och snårig, men han tog sig tillbaka till toppen i slutet av 2011.

Sedan dess har han mer eller mindre stått och stampat.

För ja, visst var det väl hyfsat imponerande att han tog sig till fyra kvartar och en åttondel i Grand Slam-sammanhang 2012. Eller att han var i två Masters-finaler förra året (Indian Wells, förlust mot Nadal och Shanghai, förlust mot Djokovic). Och så vidare.

Men även Masters är ju i övrigt ett statistiskt sorgebarn för del Potro: Tre finaler totalt, lika många förluster. Världssjuan Tomás Berdych har varit i lika många, men vunnit en av sina (Paris 2005). De senaste tre åren har Berdych överlag betydligt bättre Masters-facit än del Potro. 2013 hade han till exempel 21-9 i matchfacit – i jämförelse med del Potros 16-8 (och då gick han ändå som sagt till två finaler).

Vad argentinaren däremot är en baddare på är att vinna 250- och 500-turneringar (där han ofta är toppseedad, i vissa fall andraseedad, i sällsynta fall tredjeseedad). Men inte ska väl det räcka för att ständigt pekas ut som elitens utmanare #1?

Man kan ha massor av invändningar mot denna redogörelse. Som att del Potro generellt är ett större hot mot Nadal, Djokovic, Murray och Federer än till exempel Berdych och Tsonga, trots att framför allt Berdych är en stabilare spelare som levererar jämnt över ett år. Eller att argentinaren har högre maxkapacitet och därför har bättre chans att skrällvinna i Grand Slam-sammanhang. Eller att del Potro faktiskt vann den enda Grand Slam-final han någonsin spelat, medan Tsonga och Berdych (Wimbledon 2010, mot Nadal) förlorade sina.

Men den här ojämnheten är alarmerande. För att vinna en Grand Slam som kvartsfinalseedad spelare måste man slå minst en, troligen två, i värsta fall tre av spelarna i stjärnkvartetten Nadal-Djokovic-Murray-Federer – och det är mycket svårare nu än det var 2009, eftersom både Djokovic och Murray utvecklats enormt (och Nadal hittat ett spel som fungerar på hardcourt) sedan dess. Bara att vara semifinalseedad innebär ju en snårig väg till seger, eftersom man, generellt, måste slå två av tre spelare i trion Nadal-Djokovic-Murray.

Med all respekt för Roberto Bautista-Agut, men som rankad 62 i världen ska det inte räcka med att göra en strålande insats för att fälla giganternas främsta utmanare och tourens enda egentliga Grand Slam-aspirant utanför stjärnkvartetten.

Surt också att del Potro med stor sannolikhet sumpar chansen att knipa positionen som världstrea framför näsan på Murray och David Ferrer, men sånt är livet. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Skulle dock ljuga om jag sa något annat än att mitt förtroende för del Potro – på ett spelmässigt plan – fått sig en ny törn efter den här floppen. Jag menar, med tanke på lottningen var ju Australiska öppna 2014 som bäddat för del Potro! Om inte det räcker och han fälls av hetta i kombination med svag fitnessnivå, vad krävs då för att han faktiskt ska leva upp till sina skyhögt ställda förväntningar?

* * *

Nåväl. Vad har hänt i övrigt i dag då?

Jo, detta:

18-årige hemmahoppet Nick Kyrgios gjorde en fenomenal insats mot 28-rankade Benoit Paire. Tog ledningen med 2-0 i set och gick mot segern.

Kanske blev den annars så mentalt svage Paire triggad av att ha en hel fanatisk publik emot sig (som inte nöjde sig med att heja på sin favoritspelare, utan buade även ut och försökte psyka dennes motståndare), men i tredje set ryckte Paire upp sig – och visade varför han lyfts fram som en framtida stjärna. Han har talang, Paire. Och kapacitet. I femte set hade Kyrgios så svåra kramper att han knappt kunde stå på benen, ännu mindre returnera Paires servar. Fransmannen å sin sida såg ganska obekymrad ut, trots den extrema hettan (matchen spelades samtidigt som del Potro-Agut, då det alltså var över 30 grader varmt).

6-7(5), 6-7(5), 6-4, 6-2, 6-2 blev slutsiffrorna. Oerhört imponerande match av Kyrgios, förlusten till trots. Har varit väldigt kul att följa honom under den här turneringen.

Likaså hans ett år yngre landsman Thanasi Kokkinakis, som föll i raka set mot Rafael Nadal: 6-2, 6-4, 6-2. Siffrorna ser kanske små ut, men då ska man komma ihåg att Kokkinakis bara är 17 år gammal. Han stod upp bra och gjorde en riktigt bra match utifrån sina förutsättningar.

* * *

Caroline Wozniacki nollade 62-rankade amerikanen Christina McHale i första set. Det följde hon upp med att tappa andra set med 6-1. Hon redde dock ut trasslet och plockade tredje set med 6-2. Svängigt värre.

Svenske tränaren Thomas Högstedt blev för övrigt varnad för coachning under matchen, enligt uppgift för att ha skrikit ”Come on!” (ej verifierade uppgifter, ska tilläggas – det är mycket möjligt att Högstedt ägnade sig åt någonting som kan ha tolkats som coachning). Coachning är ju tillåtet på WTA-touren, men då Grand Slam-turneringarna arrangeras utanför ATP:s och WTA:s kontroll gäller andra regler.

* * *

Världstrean Maria Sjarapova hade stora bekymmer i hettan och pressades till tre set mot 44-rankade Karin Knapp: 6-3, 4-6, 10-8.

* * *

20-årige Jack Sock stod upp riktigt bra mot Gaël Monfils i sin andrarunda, men fransmannen kunde ändå vinna i raka set: 7-6(2), 7-5, 6-2. Blev faktiskt imponerad av Sock. ”Le Monf” är som bekant i ruggigt bra form, men Sock hängde med riktigt bra i spelet och pressade alltså fram ett tiebreak i första set. I andra set låg han under med ett break genom hela setet, men bröt plötsligt tillbaka när det behövdes som mest – nämligen då Monfils servade för setet vid ställning 5-4. Han tappade dock omgående serve på nytt och kunde inte upprepa bedriften. Lite snopet.

Nåväl. Nu blir det hur som helst en drömtredjerunda (hehe) mellan Monfils och Nadal. Den vill ni inte missa!

* * *

Talangen Sloane Stephens kom undan med blotta förskräckelsen mot doldisen Ajla Tomljanovic: 3-6, 6-2, 7-5. Stephens hade break och 3-0 i avgörande set innan matchen avbröts på grund av regn. När den senare återupptogs plockade Tomljanovic fem raka game och servade för matchen.

Hur det gick? Dubbelfel. Bruten. Förlorade tre raka game. Ridå.

* * *

Donald Young slog Andreas Seppi i fem set! Det var ju något av en skräll, förstås. Young som i princip befunnit sig i en formsvacka sedan 2011, typ. 4-6, 6-2, 3-6, 6-4, 7-5 blev det, hur som helst.

* * *

En till synes halv invalid Gilles Simon har bitit ihop och plågat sig igenom två raka femsetare nu – och vunnit dem. 4-6, 7-6(3), 6-7(5), 6-1, 6-2 mot Marin Cilic i dag.

Det är ju en rätt ordentlig skräll, med tanke på att hans medverkan i turneringen äventyrats av benskadan (ännu oklart exakt hur han är skadad, men skadad är han). Journalister på plats rapporterade tidigare i veckan att Simon knappt kunde gå själv efter ett träningspass. För en vecka sedan hoppade han till och med på kryckor, efter matchen mot Richard Gasquet i en uppvisningsmatch i Kooyong (under vilken han ska ha ådragit sig skadan).

Jäkligt imponerande.

Eller som en twittrare uttryckte det:

”Really Tomic, your leg was hurting? Ask Gilles Simon what pain is about.”

* * *

Martin Klizan och Stephane Robert.

Japp, det blir dessa båda lyckostar som på lördag gör upp om en plats i åttondelsfinalen.

Detta sedan Klizan avfärdat Blaz Rola (6-4, 6-3, 5-7, 7-6) och Robert besegrat Michal Prznysischznysznjyj (7-6, 6-1, 6-7, 6-1). Nej jag bara skojar. Przysiezny heter han. Men det är alltid ett jäkla sjå att stava hans namn. Har hittills inte lyckats en enda gång utan att kolla på fusklapp (har dock inte gjort ett riktigt ärligt försök, ska erkännas).

* * *

Milos Raonic smyger fram under radarn. 7-6(9), 6-4, 6-4 mot Victor Hanescu. Inte ett jätteimponerande resultat, men ändå seger i raka set.

Möter Grigor Dimitrov, som spöade Yen-Hsun Lu i raka set (6-3, 6-3, 7-6), i tredjerundan. Det kan bli en mycket intressant match. Båda har sett ganska bra ut hittills. Känner väl spontant att Raonic borde vinna den matchen, men det är inte en totalt självklarhet.

Det har så klart hänt ett och annat de senaste två tävlingsdagarna.

Toppspelarna ångar på, men några småskrällar har vi förstås bjudits på (och många av de har en direkt koppling till den extrema hettan – som när Ivan Dodig klappade ihop och gav upp mot 21-årige Damir Dzumhur efter att ha tagit ledningen med 2-0 i set).

Detta har resulterat i en märklig lottningssituation på herrsidan:

119-rankade Stephane Robert halkade in på ett bananskal. Kom in i huvudturneringen som lucky loser (ersatte Philipp Kohlschreiber, som tvingades lämna återbud). Slog sedan Aljaz Bedene i sin öppningsmatch. 64-rankade Michal Przysiezny å sin sida slog Horacio Zeballos i sin förstarunda. De gör nu upp om en plats i 3R.

185-rankade doldisen (som varit lite av en komet i Melbourne hittills) sluggade sig igenom kvalet och slog Federico del Bonis i förstarundan. Han möter nu Martin Klizan – ännu en lucky loser, som tog sig vidare tack vare att John Isner tvingades kasta in handduken efter två set.

Detta innebär att Robert, Przysiezny, Rola eller Klizan kommer att spela åttondelsfinal i en Grand Slam, troligen mot Andy Murray, om några dagar. Det är så klart lite galet, men också en stor del av tjusningen med tennisens lottningssystem.

I övrigt kan nämnas att Lleyton Hewitt var på väg att vända ett 2-0-underläge i set, men föll i en tät femsetare mot Andreas Seppi i går. Hewitt hade för övrigt matchboll i Seppis serve vid 5-4 i femte set, men förlorade slutligen med matchsiffrorna 7-6(4), 6-3, 5-7, 5-7, 7-5. Tungt nederlag för veteranen, förstås. Men så spelade han inte lika bra som i Brisbane heller. Inte alls lika högt tempo i den här matchen som mot till exempel Roger Federer i Brisbane-finalen, och det syntes att Hewitt nog hade hoppats på lite snabbare underlag.

Nåväl.

En till liten skräll på herrsidan: formsvage Sam Querrey slog Ernests Gulbis i raka set: 6-2, 6-3, 6-4. Blek insats av Gulbis, som inte alls kunde hantera hettan. Samtidigt viktig seger för Querrey. Hans enskilt största prestation sedan han slog Novak Djokovic i Paris Masters 2012, typ. Kan göra underverk för hans sargade självförtroende.

Generellt har det dock varit få skrällar. Alla kvartsfinalseedade spelare är kvar i turneringen på herrsidan, på damsidan är 12 av 16 åttondelsseedade kvar (Petra Kvitová och Sara Errani de enda topp 10-spelarna som fått respass hittills).

Kul också att Jerzy Janowicz ångar på. Krånglade sig förbi Pablo Andújar i sin andrarunda: 5-6, 7-6(3), 7-6(5), 6-3.

Men låt oss nu ta en titt på vad natten och morgonen har att erbjuda:

* * *

De sista andrarundorna som spelas, sedan är det dags för omgång 3.

Och därefter åttondelsfinaler.

Det går onekligen undan i tennis, och börjar redan dra ihop sig till slutspel.

* * *

ROGER FEDERER – BLAZ KAVCIC

Federer har sett stabil ut hittills, men har å andra sidan inte behövt spela i den extrema hettan. Än. Vi får se hur han hanterar värmeböljan i morgon bitti (spelar tidigast 07.00 svensk tid). Ska väl inte vara några problem va? Jag menar, Blaz Kavcic är inte särskilt skräckinjagande. Okej, det var väl inte Sergej Stakhovskij i Wimbledon eller del Bonis i Hamburg på papperet heller? Men ni förstår vad jag menar. Ni Federer-fan ska rimligtvis inte behöva oroa er inför den här matchen.

* * *

SIMONA HALEP – VARVARA LEPTJENKO

Det är kul med Leptjenko, för hon brukar ibland klaga över att man som lite lägre rankad spelare från USA tvingas stå i skuggan av framför allt Serena Williams, men senaste året även Sloane Stephens. Samtidigt överskattas hon konstant av amerikanska experter – och får aldrig med sig resultaten som skulle berättiga den överskattningen (om ni förstår hur jag menar; även Stephens är ju till viss del – i nuläget – lite överskattad, men har visat prov på kapacitet som rättfärdigar den lilla överskattningen). Det jag främst är nyfiken på i den här matchupen är att se hur Halep hanterar pressen av att inte vara underdog längre, utan faktiskt ha förväntningar på sig. Och så är ju hettan en faktor, förstås. Men Halep borde krava den här prövningen.

* * *

BLAZ ROLA – MARTIN KLIZAN

Årets nykomling 2012 mot en spelare som i efterhand kan komma att utses till Melbournes sensation (i hård konkurrens med till exempel Dzumhur, Nick Kyrgios, Thanasi Kokkinakis, Dominic Thiem etc). Klizan är mer rutinerad men generellt i sämre form. Tror dock att Klizan tar tillvara på den här chansen. Han har ett stort spel i sig, och om han inte kommer helt fel in i matchen (som han ofta gjorde under i stort sett hela 2013) borde han knipa en plats i tredjerundan mot Robert/Przysiezny.

* * *

GARBINE MUGURUZA – ANNA SCHMIEDLOVÁ

Kanonmat för Muguruza förstås, men det ska ändå bli intressant att se exakt hur bra form hon är i, nu när det vankas tredjerunda mot Caroline Wozniacki (troligen) – och därefter med stor sannolikhet en åttondelsfinal mot Sloane Stephens. Den åttondelsfinalen kan bli mycket sevärd.

* * *

RAFAEL NADAL – THANASI KOKKINAKIS

Nadal behövde bara spela ett set (6-4) mot Bernard Tomic innan australiske hemmahoppet kastade in handduken på grund av skada. Jag tror inte att världsettan är helt nöjd med det. Han behöver ju matchningen inför en potentiell tredjerunda mot Gaël Monfils och kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förhoppningsvis kan Kokkinakis bjuda på lite motstånd. Med betoning på lite. För normalt, om man enbart ser till ren spelstyrka, ska 18-åringen inte hänga med för fem öre när Nadal blåser på. Kanske att vädrets makter och Nadals eventuella ringrostighet (nåja) kan hjälpa Kokkinakis lite på traven. Men nej, relativt enkel seger i raka set för spanjoren (6-4, 6-3, 6-1, typ?). Allt annat är en skräll.

* * *

MARIN CILIC – GILLES SIMON

Simon krigade sig förbi Daniel Brands med brutet ben. Typ. Eller ja, han hoppade på kryckor och ojade sig inför matchen. På banan såg han inte överdrivet skadad ut. Simon har hur som helst 3-0 i inbördes möten och passar Cilic väldigt dåligt att möta. Cilic har som så många andra med tung och offensiv spelstil problem med defensivare spelare. Framför allt har han problem med bollsäkra, uthålliga bollmotare. Som Simon. Man kan helt enkelt trötta ut Cilic och vinna den vägen. Cilic kommer säkert att klara den här prövningen, men inte utan att få slita hund. Om nu inte Simon är helt utpumpad efter sin femsetare, alltså.

* * *

GAËL MONFILS – JACK SOCK

På papperet en ickematch egentligen, men Sock ska inte underskattas. Han såg bra ut mot Tobias Kamke i sin öppningsmatch och har kapacitet. Nu tror jag i och för sig att Monfils vinner, och det ganska enkelt – han är i ruggigt bra form nu, fransmannen – men det ska ändå bli intressant att se hur Sock hanterar denna matchup.

* * *

BENOIT PAIRE – NICK KYRGIOS

Av de två australiska framtidshoppen var det ju Kokkinakis som drog den stora nitlotten. Kyrgios däremot, ja han får ju sägas ha en ganska god chans till avancemang, faktiskt. Paire har varit stabil hittills, men är som bekant fruktansvärt oförutsägbar. Hittar Kyrgios bollträffen och får stort stöd från läktarna kan han mycket väl blåsa förbi lättsinnige Paire.

Det blev ingen matchkoll inför nattens sammandrabbningar i Melbourne.

Ägnade i stället kvällen åt att spela in och fixa säsongens andra avsnitt av Sportbladets Tennispodd.

I det här avsnittet går jag och Andreas Käck så klart igenom vad som hänt i Australiska öppna så här långt, vi pratar om den extrema värmebölja som sveper över landet mitt under pågående Grand Slam, vi analyserar den statistiska kategorin där Roger Federer är totalt underlägsen alla sina konkurrenter på touren – och vi diskuterar ämnet tankning som taktiskt vapen, apropå Bernard Tomics berömda uttalande ”det har hjälpt mig genom åren”.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt10.mp3

Mycket trevligt att rapportera från första tävlingsdagen i Australiska öppna.

Först och främst är ynglingarna Dominic Thiem och Damir Dzumhur klara för andra omgången, efter klara segrar över Joao Sousa (5-7, 6-4, 6-3, 7-6) respektive Jan Hajek (6-4, 6-2, 6-1). Likaså 19-åriga Madison Keys på damsidan, efter mycket om och men: 6-2, 6-7(10), 9-7 mot 84-rankade Patricia Mayr-Achleitner. Även Eugenie Bouchard fick jobbet gjort: 7-5, 6-1 mot 431-rankade Hao Chen Tang.

Och så bjöds vi förstås på ett gäng skrällar:

• Sara Errani föll i raka set mot Julia Görges: 6-3, 6-2. Ingen jätteskräll tycker jag. Räknade som bekant ut henne inför turneringen och tippade hennes tidiga uttåg i gårdagens matchkoll.

• Världssexan Petra Kvitová föll i en tresetare mot 87-rankade Luksika Kumkhum: 6-2, 1-6, 6-4. Kumkhum spelade oerhört offensivt och Kvitová svajade fram och tillbaka, sin vana trogen. Dubbelfelet på breakboll vid ställning 4-4 i avgörande set lär hemsöka henne ett tag…

• 49-rankade Jie Zheng slog ut världstolvan Roberta Vinci i raka set: 6-4, 6-3. Tung period för Vinci nu. 

Inga ordentliga skrällar på herrsidan, men det var nära att framtidslöftet Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före mot 19-årige Jordan Thompson: 1-6, 4-6, 6-4, 6-2, 6-1. Spelade långt under sin normala nivå i de inledande två seten. Thompson tog tillvara på sina chanser och imponerade verkligen, särskilt i defensiven. Janowicz fick absolut ingenting gratis i egen serve, till och med servarna i 210 km/h fick Thompson tillbaka i spel – till synes frustrerande enkelt. Riktigt bra returnerande av 19-åringen. Servade bra också, och var överlägsen Janowicz i procentuellt vunna poäng i egen serve i inledningen av matchen. Spelade väldigt smart, Thompson. Försvarade sig extremt effektivt och stressade fram enkla misstag från polacken. Över 30 oprovocerade misstag hade han i slutet av andra set, Janowicz. På tok för dåligt.

Men i takt med att Janowicz insåg allvaret i situationen och började hitta sin väg in i matchen blev det också tydligt att Thompson har svårt att hänga med på den här nivån. Allt var inte on his racquet helt enkelt, som det stundtals lät från vissa delar av hyllningskören under den svenska morgonen. Fortfarande stora frågetecken runt Janowicz, dock. Såg inte alls särskilt fit ut och kallade på läkare flera gånger (hade tydligen ont i foten). Har inte särskilt höga förväntningar på honom fortsättningsvis efter den här uppvisningen, trots att det så klart var imponerande att han bet ihop och till slut fick med sig segern.

Även Jiri Vesely var en hårsmån från skräll i sin öppningsmatch mot Kevin Anderson: 2-6, 6-7(4), 6-4, 6-4, 6-4. Nästan lite synd att han inte fick med sig den segern, med all respekt för Anderson. Det hade nog gjort mycket för tjeckens fortsatta säsong.

Tommy Robredo gjorde en typisk Robredo och vände 2-5 i avgörande set till seger mot Lukas Rosol: 6-1, 6-7(7), 3-6, 7-6(5), 8-6. Så här sammanfattade jag hans vändning på Twitter:

@RossiSimon Haha, han är galen. Att ha 5-2 mot Robredo är som att ha 2-5 mot en vanlig spelare, typ.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) January 13, 2014

Ernests Gulbis tappade första set mot Juan Mónaco men var aldrig hotad: 1-6, 6-4, 7-6(4), 6-2.

Venus Williams fick en drömstart mot Ekaterina Makarova men åkte på pumpen i tre set: 2-6, 6-4, 6-4.

Med det sagt – låt oss se vad som står på menyn i natt:

* * *

* * *

RAFAEL NADAL – BERNARD TOMIC

Nadal övertygade inte i Doha, men vann titeln utan att prestera på topp. Tror han behövde den turneringen för att hitta matchform. Är ibland sårbar i öppningsrundor, framför allt på gräs men även på hardcourt. Över fem set tror jag dock inte att Tomic har mycket att sätta emot världsettan.

* * *

VICTORIA AZARENKA – JOHANNA LARSSON

En måstematch förstås, trots att Azarenka lär vinna enkelt. Vore riktigt kul om Larsson kunde pressa världstvåan till åtminstone ett tiebreak, men vi ska inte hoppas på för mycket. Azarenka är trots allt tvåfaldig regerande mästare och trivs väldigt bra på Rod Laver Arena.

* * *

NICK KYRGIOS – BENJAMIN BECKER

Becker är förstås betydligt mer rutinerad, men ändå en bra chans för unge Kyrgios. Hemmaplan och allt, lär få massivt stöd från läktarna (är ju hyfsat mycket folk på court 3 ändå). 1,80 gånger pengarna på Kyrgios och 1,90 på Becker. Säger en del om förväntningarna på 18-åringen. Om det blir så varmt som prognoserna visat måste ju Kyrgios rimligtvis gynnas, eftersom han är van vid klimatet i Australien. Hoppas hur som helst på seger för hemmafavoriten.

* * *

MARIA SJARAPOVA – BETHANIE MATTEK-SANDS

Jobbig öppningsmatch för Sjarapova. Mattek-Sands är känd för sin skrällpotential och höga kapacitet. Fortfarande frågetecken kring Sjarapovas spelmässiga status, så hon sätts på svåra prov direkt. Men hon borde klara det va? Ja, det tycker jag någonstans att hon borde – men Mattek-Sands förtjänar en skrällvarning.

* * *

LLEYTON HEWITT – ANDREAS SEPPI

Jag hade tyckt att det här varit en tuff lottning för Hewitt, om det inte vore för Seppis svaga form. Det var ett gäng månader sedan italienaren presterade nu. Med tanke på Hewitts goda form (”Rusty” säger sig vara bättre rustad än på länge för Australiska öppna) tycker jag att det borde bli en kontrollerad seger för veteranen.

* * *

KAIA KANEPI – GARBINE MUGURUZA

Ana Konjuh fick råstryk mot Li Na i dag, men visst borde Muguruza kunna bära ynglingarnas fana i natt? Ingen busenkel lottning, Kanepi är en ytterst kompetent spelare – men inte heller mardrömslik. Kanepi står i 1,80 och Muguruza i 1,90, så det vore ingen direkt skräll om Muguruza vann den här matchen. Så bra är hon redan.

* * *

ROGER FEDERER – JAMES DUCKWORTH

Bara för att se vilket spelskick Federer är i, och om han testar några nya strategier. Toppspelarna brukar ju använda slagpåsarna till sådant i de här sammanhangen. Med all respekt för Duckworth, förstås. En bra Challenger-spelare som säkerligen kommer etablera sig på ATP-touren inom en snar framtid. Allt annat än seger i raka set för Federer är dock illavarslande, eller snudd på.

* * *

IGOR SIJSLING – THANASI KOKKINAKIS

Kokkinakis ännu en lovande australisk yngling (fyller 18 i april) mot stabile Sijsling. Ska egentligen vara rutinseger för Sijsling, men jag tror att Kokkinakis kan störa. Inte minst om det är värmebölja.

I natt smäller det!

Sydney, Auckland och Hobart hamnar alltid lite i skymundan eftersom de spelas så tätt inpå årets första Grand Slam (att säsongen sparkas i gång i Australien, vilket innebär att matcherna sänds på omänskliga tider i Sverige gör inte direkt saken bättre), men vi har bjudits på en del intressanta matcher där.

Finalen mellan Juan Martín del Potro och regerande mästaren Bernard Tomic i Sydney, inte minst. Oerhört lovande säsongsstart för del Potro, får man ju säga. Körde över Bernie totalt: 6-3, 6-1. Så här i efterhand kan det ha varit ett genidrag av argentinaren att ställa upp i Sydney. Han tenderar att åka på en del stjärnsmällar när han inte är i tillräckligt bra matchform. Som förra året, när han åkte ut redan i tredje omgången mot Jeremy Chardy i Australiska öppna (vilket då var hans första turnering för säsongen). Eller som i US Open, där han torskade mot Lleyton Hewitt redan i andra omgången.

Ska bli oerhört intressant att se vad han kan åstadkomma under säsongen 2014 i allmänhet och i Australiska öppna i synnerhet, nu när han lottats mot Rafael Nadal i kvarten.

Hur som helst. Låt oss nu ta en titt på vad natten har att erbjuda i matchväg och plocka ut några russin ur kakan:

 

Helvetiskt många matcher, som ni ser. Nästan överväldigande.

Så, vilka ska vi hålla ett extra öga på?

Här är mina tips:

* * *

IVO KARLOVIC – IVAN DODIG

Dodig favorit, men Karlovic har imponerat både under hösten och hittills i år. Slog som bekant ut Tomás Berdych i Doha (men föll sedan mot Dustin Brown). Dodig ska normalt sett vara på tok för stabil för att förlora en sådan här match i en Grand Slam, men nog hade han mycket hellre mött någon annan redan i öppningsmatchen. Dodig såg inte särskilt bra ut i Doha, där han torskade mot ovan nämnde Brown i första omgången. Om nu underlaget är snabbare i år så gynnar det så klart Karlovic. Ordentlig skrällvarning på Karlovic, med andra ord.

* * *

EKATERINA MAKAROVA – VENUS WILLIAMS

Makarova körde över Jelena Jankovic totalt i Sydney, men föll sedan mot Carla Suarez-Navarro i raka set. Williams gick till final i Auckland (förlust mot Ana Ivanovic) och ser ut att vara i bättre form än på länge. Kan bli en spännande match, men jag tror på Williams (som också är förhandsfavoriten hos oddssättarna).

* * *

SANTIAGO GIRALDO – SAM QUERREY

Querrey kliver in i den här turneringen som rankad 51 i världen, efter fiaskot i Sydney (förlust i första omgången mot Albert Ramos). Första gången någonsin som USA bara har en spelare rankade inom topp 50 (John Isner). Giraldo är inte direkt en skräckinjagande öppningsmotståndare, men med tanke på Querreys djupa formsvacka – som inleddes redan under förra året – känns 3,00 gånger pengarna lite lockande. Skulle inte räkna det som någon särskilt stor skräll om Querrey får respass direkt.

* * *

LI NA – ANA KONJUH

WTA:s nytillträdda världsfyra mot årets sensation (okej, det är väldigt tidigt på året, men ändå). Konjuh tog enorma steg framåt redan förra säsongen och har inlett 2014 oerhört starkt. Slog ut Roberta Vinci i Auckland och krossade motståndet i kvalet till Australiska öppna. Glömde jag nämna att hon bara är 16 år gammal? Väldigt imponerande förstås. Spelar en kul och väldigt offensiv tennis, för övrigt. En helt fantastisk backhand har hon. Mycket mycket intressant spelare. Vet inte om hon kan skrälla mot en Li Na i så här pass bra form, men hon kan absolut störa världsfyran rejält. En liten skrällvarning här.

* * *

KEVIN ANDERSON – JIRI VESELY

Kevin Anderson har inte direkt sett ut som en rund miljon på sistone. Vesely har å sin sida ganska precis inlett sin ATP-karriär och är egentligen här för att se och lära. Men med tanke på att Anderson haft skadebekymmer under säsongsinledningen finns här en liten öppning för tjecken att ställa till med en skräll. Om inte annat är det intressant att bara följa hans utveckling.

* * *

SARA ERRANI – JULIA GÖRGES

Errani trivs inte på hardcourt i allmänhet och snabba underlag i synnerhet. Görges trivs på hardcourt, på snabba underlag – och i Australiska öppna, som enligt egen utsago är hennes favoritturnering. Mycket som kan gå fel för Errani, med andra ord. Jag tror som bekant inte att italienskan har mycket att hämta här i Melbourne, och risken för respass direkt i öppningsmatchen är överhängande. Görges föll visserligen mot en kvalspelare i Auckland förra veckan, men tog set mot Caroline Wozniacki i Sydney – trots att hon tvingats kasta in handduken mot Bethanie Mattek-Sands i kvalfinalen på grund av sjukdom.

* * *

ERNESTS GULBIS – JUAN MÓNACO

Mónaco borde vara en munsbit för Gulbis, men det ska bli intressant att se status på letten. Förhoppningsvis kan Mónaco åtminstone bjuda på lite tuggmotstånd, så Gulbis sätts på prov.

* * *

ALISON RISKE – ELENA VESNINA

Offensiva Alison Riske pressade Ana Ivanovic i Auckland, medan Vesnina tvingades avbryta sin match mot 95-rankade Estrella Cabeza-Candela i Hobart på grund av hälskada. Väljer alltså att spela i Melbourne ändå, men frågan är vilket spelskick hon är i. Drygt 1,60 gånger pengarna på Riske lockar.

* * *

DAMIR DZUMHUR – JAN HAJEK

21-årige bosniern Dzumhur gick igenom kvalet utan att tappa set – och är nu klar för sin första Grand Slam-huvudturnering i karriären. Hajek är visserligen erfaren i de här sammanhangen, men spelmässigt är Dzumhur starkare. Bosniern är visserligen något av en grusspecialist (som ofta nyttjar en typiskt nadalsk ”lasso-forehand”, eller ”buggy whip” som jag sett den kallas) men är skicklig även på hardcourt. Personligen tycker jag att han går fram på nät lite för ofta när han spelar på hardcourt (han har ingen överdrivet bra volley), men han är snabb och har bra spelsinne. Känns som en nästan perfekt lottning för honom. Hajek är en på alla sätt överkomlig motståndare i förstarundan – vilket oddsen (1,50 på Dzumhur och 2,50 på Hajek) antyder.

* * *

SERENA WILLIAMS – ASHLEIGH BARTY

Barty lär inte ha någonting whatsoever att sätta emot Williams, men det ska bli intressant att se hur hårt Williams går ut här i Melbourne. Hon har trots allt inte imponerat spelmässigt, trots titeln i Brisbane. Så pass dominant är hon, att det inte räcker med att vinna för att övertyga – hon måste vinna överlägset också. Vilket hon lär göra i natt.

* * *

DOMINIC THIEM – JOAO SOUSA

Kanonlottning för framtidslöftet Thiem. Sousa slog ju visserligen igenom ordentligt förra säsongen, med sin tredjerunda i US Open och titel i Kuala Lumpur, och är rankad 47 inför den här turneringen. Men Thiem är som sagt ett framtidslöfte av rang och tog stormsteg utvecklingsmässigt förra året. Bra skrällchans där. Sousa bara knapp favorit enligt oddssättarna, vilket säger en del om Thiems potential.

* * *

MARCOS BAGHDATIS – DENIS ISTOMIN

Australiska öppna är som hemmaplan för ”Baggen”, som tog sig till sin första och enda Grand Slam-final här 2006 (förlust mot Roger Federer). Samtidigt brukar Istomin trivas ganska bra i Australien. Baghdatis form har varit väldigt tveksam under ganska lång tid nu och halkat ner till plats 108 på världsrankningen. Han skulle verkligen behöva en liten framgång nu, för att inte klappa ihop fullständigt. Cyprioten är en kul spelare att ha på touren och det vore oerhört tråkigt om han sjönk ännu djupare ner i träsket. Samtidigt har jag som bekant ett gott öga till Istomin, så av dessa anledningar tycker jag att den här matchen ska bli intressant. Vem som vinner? Istomin. Baghdatis har inte visat några tecken på att vara på väg ur sin djupa formsvacka.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – LUKAS LACKO

En icke-match, men trots allt Djokovics första för säsongen. Lär bli en rejäl överkörning det här. Ändå en sevärd match. Ska bli kul att se Djokovic svinga en racket i tävlingssammanhang igen.

Nu är det inte långt kvar. Herrarnas lottning i Australiska öppna 2014 gick vi igenom i fredags – dags nu för damernas!

* * *

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN:

Serena Williams halva – som hon lär dominera. Går ju inte att säga annat inför turneringen, med tanke på hennes suveränitet under större delen av förra året (med ett fåtal magplask – däribland Australiska öppna och Wimbledon) och starka start på året (titel i Brisbane). I första omgången möter hon Ashleigh Barty, född 1996. Hon var alltså bara två år gammal när Williams debuterade i Australiska öppna (och tre år när världsettan bärgade sin första Grand Slam-titel, i US Open 1999). Svindlande tanke.

Hur som helst väldigt enkel lottning för Williams. Finns ingen spelare som utgör något större hot fram till åttondelsfinal, och väl där möter hon troligen Ana Ivanovic. Finns annars några intressanta namn bland de här 16 spelarna. Heather Watson, till exempel. Hade inget bra år alls 2013 och tappade slutligen 70 placeringar efter att ha avslutat 2011 rankad 49 i världen. Britterna har dock fortsatt höga förväntningar på 22-åringen. Får se om hon tar några kliv framåt i år. Att ta sig fram till en tredjerunda mot Williams vore ju en bra start. Ingen omöjlighet alls. Möter Daniela Hantuchová i 1R och 238-rankade Pauline Parmentier eller 70-rankade Karolina Pliskova i 2R. Hantuchová är visserligen rutinerad, men Watson hade kunnat få en betydligt värre lottning, om man säger så.

Petra Martic är också värd att hålla ett öga på. Utvecklingsmässigt är hon lite av en slowburner. Har onekligen kapacitet – vilket hon visat ett antal gånger under åren, inte minst via sina skrällsegrar mot topp 10-spelare som Petra Kvitová, Marion Bartoli och Jelena Jankovic – men aldrig riktigt lyckats blomma ut ordentligt. Hade en på det hela taget trög säsong 2013, med några få toppar. Tog sig till exempel till tredjerundan i Wimbledon och pressade talangen Sloane Stephens till tre set i Cincinnati.

Ska också bli intressant att se om hemmafavoriten Samantha Stosur kan få stopp på den onda spiralen hon hamnade i förra året. Rankad 17 i världen nu. Bara 8 placeringar sämre än januari 2013 ändå. Det ska hon vara nöjd med, med tanke på att hon inte presterat på ganska länge.

Williams mot Ivanovic i åttondelen, säger jag. Kvarten då? Om underlaget är snabbare, vilket alla tillfrågade spelare utom Andy Murray tycker, så kan vi räkna bort världssjuan Sara Errani på en gång. Hon har fortfarande inte lyckats mejsla fram ett spel som håller på snabbare underlag. Personligen hoppas jag ju på Eugenie Bouchard, men jag kan inte påstå att jag har särskilt höga förväntningar. Laura Robson spelklar, vilket är positivt. Frågan är om hon är i tillräckligt bra spelskick för att bli en kraft att räkna med. Det betvivlar jag, tyvärr. Madison Keys har spelat bra hittills, och har en överkomlig lottning.

Känns överlag som en väldigt öppen del av lottningen, det här. Roberta Vinci har en förmåga att kliva fram och leverera när det ser ut så här, så hon är en potentiell kvartsfinalist. Och vad säger vi om Kirsten Flipkens? Henne har vi inte glömt va, efter succén i Wimbledon (där hon gick till semifinal)? Hade en ganska tung höst men har gjort bra ifrån sig hittills i år.

Hon går vidare till semifinal: Williams.
Skrällvarning: Keys, Flipkens, Vinci.
Bubblare: Robson, Ivanovic, Stosur.

* * *

ANDRA SEKTIONEN:

Li Na fjärdeseedad. Hittade (äntligen) stabiliteten i sitt spel under hösten och har ångat på sedan dess. Bärgade sin åttonde WTA-titel i karriären enkelt på hemmaplan i Shenzhen häromveckan. Mycket bra chans för henne att ta sig till semifinal. Möter dock sensationen Ana Konjuh redan i första omgången. Konjuh har verkligen imponerat i år. Slog ut Vinci i Auckland i förra veckan och krossade nästan allt motstånd i kvalet här i Melbourne. Bara 16 år gammal är hon, Konjuh. Ett riktigt framtidslöfte. Enligt uppgift ska hon dessvärre genomgå en armbågsoperation efter Australiska öppna och blir borta i tre till fem månader, vilket är extremt synd. Henne vill man se mer av.

I åttondelen tror jag att Li Na möter Sabine Lisicki, Ekaterina Makarova eller Venus Williams. Lisicki har kapaciteten men inte stabiliteten (går ju sönder hela tiden), Makarova körde över Jankovic i Sydney men åkte sedan ut i raka set mot Carla Suarez Navarro – medan Venus Williams tog sig till sin första WTA-final på ett och ett halvt år, i Auckland (förlust mot Ivanovic). Kan mycket väl bli Williams som tar sig till åttondel.

I den nedre regionen av den här halvan hittar vi Petra Kvitová och Angelique Kerber. Kvitová är i vanlig ordning ett osäkert kort, men Kerber har börjat hitta formen igen. Föll i en tät match mot Jankovic i kvarten i Brisbane och tog sig sedan till final i Sydney (förlust mot Tsvetana Pironkova). Har sett bra ut hittills i år – och har en enkel lottning här i Melbourne. Borde bli Kerber-Kvitová i åttondelen här, vilket kan bli en väldigt öppen tillställning.

Mitt stalltips är ändå Kerber, eftersom jag är tveksam till att Kvitová ens tar sig så långt. Så pass oförutsägbar är hon.

Hon går vidare till semifinal: Li Na.
Skrällvarning: Kerber, Williams, Kvitová.
Bubblare: Makarova, Lisicki.

* * *

UNDRE HALVAN:

TREDJE SEKTIONEN:

Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Agnieszka Radwanska, Jelena Jankovic, Sloane Stephens. Dessutom underdogs som Kaia Kanepi, Simona Halep, Bethanie Mattek-Sands, Caroline Wozniacki och min poddpartner Andreas Käcks personliga favorit Garbine Muguruza (som bärgade sin första WTA-titel i karriären, i Hobart i går). Hela den här halvan är ett riktigt getingbo, alltså.

Jankovic kvartsfinalseedad. Har god chans att ta sig längre än så. Har ju oturligt nog blivit lottad mot Sjarapova i kvarten, men det är ju fortfarande lite oklart vilket spelskick världstrean är i. Tog sig visserligen till semifinal i Brisbane, men där behövde hon bara spela tre matcher eftersom Ashleigh Barty lämnade walk over i andrarundan. Tappade dessutom set mot Kanepi och hade återigen inte mycket att sätta emot Williams i semin. Samtidigt såg Jankovic oerhört bra ut i Brisbane. Formdipp i Auckland förvisso, men det kan bero på besvikelsen efter semifinalförlusten mot Azarenka i Brisbane (tog första set med 6-1 men förlorade i tre). Sjarapova har dessutom Mattek-Sands i förstarundan. Nitlott.

Halep har en högst överkomlig lottning och borde gå till åttondelsfinal. Om inte typ Sorana Cirstea överraskar. Hon har en förmåga att göra det ibland.

Men nej. Jag tror att Sjarapova får Carla Suarez Navarro eller Dominika Cibulkova i sin åttondel, medan Jankovic får Halep.

Kanske överskattar jag Jankovic, men det jag såg av henne i Brisbane… det var riktigt imponerande. Kan hon hitta det spelet i Melbourne tror jag att hon blir riktigt farlig. I kombination med en busenkel lottning och frågetecknen runt Sjarapova tycker jag att hon har en god chans att ta sig till semi.

Hon går vidare till semifinal: Jankovic.
Skrällvarning: Sjarapova, Halep, Cirstea, Mattek-Sands.
Bubblare: Suarez-Navarro, Cirstea.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN:

Azarenka är kvartsfinallottad mot Radwanska. Passar henne väldigt bra. Tror dock inte att Radwanska tar sig till kvarten. Hon hamnade i en formsvacka redan i höstas (tre raka förluster i WTA Championships, vann inte ett set) och åkte ut mot Mattek-Sands i förstarundan i Sydney. Visserligen ingen dunderskräll det. Mattek-Sands är giftig på snabba underlag och Radwanska såg ringrostig ut. Men nej, jag håller inte världsfemman som favorit här, trots att hennes lottning inte direkt är en mardröm.

Nåväl. Radwanska ska inte ha några större problem med att ta sig till åttondelsfinal i alla fall. Väl där möter hon dock Wozniacki, Kanepi eller Muguruza. Där är Wozniacki den på papperet jobbigaste motståndaren (främst för att hon leder över Radwanska med 5-4 i inbördes möten), men jag hoppas innerligt att det blir Muguruza. Jobbig förstarunda där, mellan Kanepi och Muguruza. Känns som en öppen tillställning.

Hjärtat säger egentligen Muguruza, eller Kanepi som jag också har ett gott öga till, men jag tror på Wozniacki. Hon har kanske inte direkt imponerat under säsongsinledningen, men det känns som att hon är på väg åt rätt håll. Thomas Högstedt är en väldigt kompetent tränare (coachade som bekant Sjarapova under ett par år och hjälpte henne att vinna Franska öppna 2012, bland annat).

Azarenka möter Sverigeettan Johanna Larsson i sin förstarunda. Blytung lottning för Larsson. Världstvåan ställs för övrigt inte inför några riktigt svåra prövningar förrän åttondelen, där hon möter Sloane Stephens. Själv hoppas jag så klart att framtidslöftet Bojana Jovanovskij ska ta sig långt, men jag tror inte att hon rår på Azarenka i en tredjerunda. Och en åttondel mellan Azarenka och Stephens kan ju bli väldigt intressant. Mardrömslottning för Stephens, dock. Hon hade nog gärna bytt plats med Wozniacki och då fått Radwanska, Kanepi eller Muguruza i åttondelen. Dessutom möter hon troligen Svetlana Kuznetsova redan i tredjerundan. Kan bli många tappade poäng där, eftersom hon gick till semi förra året (slog ut en skadeskjuten Williams i kvarten men föll sedan i raka set mot Azarenka).

Hoppas så klart att Stephens ska upprepa sin succé från förra året, men Melbourne är lite som Azarenkas farstu. Två raka titlar och goda minnen härifrån. Svårt att rå på henne här, och även om hon inte direkt imponerade i Brisbane (tappade set mot Stefani Vögele i kvarten och var helt uspelad i första set mot Jankovic i semin) så fick hon jobbet gjort och tog sig till final (där det blev ännu en förlust mot suveränen Williams).

Hon går vidare till semifinal: Azarenka.
Skrällvarning: Kuznetsova, Stephens, Muguruza.
Bubblare: Radwanska, Kanepi, Wozniacki.

Semifinalerna: Williams slår Li Na, Azarenka slår Jankovic.

FINALEN: Williams slår Azarenka.

Dags för Williams att vinna Australiska öppna igen, helt enkelt. Har ju trots allt gått fyra år sedan hennes senaste triumf i Melbourne, och hon är i vanlig ordning storfavorit på förhand.

Äntligen!

Årets första Grand Slam-turnering står för dörren.

Lottningarna till Australiska öppna offentliggjordes i natt svensk tid, men jag kunde tyvärr inte följa den live. Har sedan inte haft tiden att gå igenom dem ordentligt förrän nu.

Så, here goes!

* * *

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN:

Rafael Nadal förstaseedad, förstås. Möter australiske kelgrisen Bernard Tomic, som brukar prestera på hemmaplan, i sin öppningsmatch. Australiska öppna är faktiskt hans totalt sett överlägset bästa Grand Slam-turnering. Ingen busenkel öppningsmatch för Nadal, men samtidigt: kan Tomic verkligen störa honom? På rak arm: nja. Om han spelar tillräckligt aggressivt (som han i vissa stunder gjorde mot Alexandr Dolgopolov i Sydney) kan han irritera spanjoren, möjligen även ta ett set.

Men ni minns väl hur det gick förra året, när hans match mot Roger Federer hajpades enormt på förhand? Förlust i raka set (6-4, 7-6, 6-1) och så var det med den saken. Han har visserligen styrt upp sitt spel (och framför allt sin inställning) under säsongsuppehållet, men tappar fortfarande fokus alldeles för lätt under matcherna för att han ska kunna slå Nadal i en femsetare. Vi ska också komma ihåg att han brukar vara som bäst i inledningen av säsongen – hemma i Australien. Det är med andra ord lätt att tro att det (äntligen) är något stort på gång när han får några segrar med sig i början av året.

Så känner jag spontant när jag ser den här lottningen. Knepig, men knappast livsfarlig. Tror det hade varit värre för Nadal att möta Marin Cilic i öppningsmatchen. Eller Ivo Karlovic.

Nåväl. I andra omgången hoppas jag på australiske ynglingen Thanasi Kokkinakis, men det blir troligen Igor Sijsling. Därefter sannolikt Gaël Monfils. Det kan bli jobbigt! Tror inte fransmannen mäktar med att vinna tre set mot Nadal, men det får ändå anses vara en tuff tredjerunda. Monfils gjorde ju en riktigt bra match i Doha-finalen förra veckan.

I åttondelen har jag svårt att se någon annan än Kei Nishikori. Eller nej förresten, kan så klart bli Lleyton Hewitt. Imponerade  i Brisbane och trivs på hemmaplan. Om underlaget verkligen är snabbare i år (vilket ryktena fortfarande gör gällande, trots turneringsdirektören Craig Tileys förnekande) är han favorit i en eventuell tredjerunda mot Nishikori.

Kvarten då? Juan-Martín del Potro. Ujujuj. Värsta tänkbara lottningen för Nadal där. Den tveklöst tuffaste av de fyra kvartsfinalseedade spelarna – Nadal har dessutom som bekant problem mot argentinaren och har fallit offer för hans forehandslägga förut, vilket gör saken etter värre. Det har ju potential att bli en av säsongsinledningens klart bästa matcher. För del Potros del är det smooth sailing till åttondelsfinal. Ska i alla fall vara det. Jag menar, en kvalspelare i förstarundan, Roberto Bautista–Agut/Tim Smyzcek i 2R och kanske Benoit Paire i 3R? Högst överkomligt. Finns förresten faktiskt en liten chans för framtidslöftet Nick Kyrgios att skrälla här. Möter Benjamin Becker i öppningsmatchen. Vinner han den tycker jag att han har hyfsat god chans att slå Paire, som inte sett bra ut alls hittills i år.

I åttondelen ser det ut att bli Milos Raonic som utmanar del Potro. Kan bli en riktigt bra match det. Båda deras möten har varit ganska jämna, trots att vinnaren har vunnit i raka set (Raonic i Montréal, del Potro i Tokyo). Raonic ska ta sig förbi Daniel Gimeno-Traver, förmodligen Victor Hanescu och sedan eventuellt Grigor Dimitrov på sin väg mot åttondelen. Kanske kan Yen-Hsun Lu överraska, som han gjort i Auckland. Är framme i sin första ATP-final i karriären där, efter skrällseger mot David Ferrer i raka set. Det vore kul, jag gillar Lu. Men nej, Raonic är stalltipset.

Han går vidare till semifinal: Nadal.
Skrällvarning: del Potro, Raonic, Monfils.
Bubblare: Hewitt, Nishikori.

* * *

ANDRA SEKTIONEN:

Andy Murray har Go Soeda i 1R och sedan en av två kvalspelare. Därefter Michael Llodra eller kanske Feliciano Lopez. Mysig lottning för Murray. Precis vad han behöver nu när han precis kommit tillbaka från skada och åkt på tidigt respass i Doha.

God chans för John Isner att ta sig till första Grand Slam-åttondelen sedan US Open 2011. Måste visserligen sannolikt utmanövrera Philipp Kohlschreiber i tredjerundan, men det har han ju lyckats med förr (senast för bara ett par dagar sedan). Brukar bli väldigt öppna matcher mellan Isner och Kohlschreiber. Mardröm att försöka förutset hur de slutar. Men det bör nämnas i sammanhanget att Kohlschreiber sett lite svajig ut på sistone. Kan faktiskt få vissa problem redan i 1R mot Aljaz Bedene, han är en svårare motståndare än man kan tro.

Murray-Isner i åttondelen, alltså? Murray är nog inte vansinnigt förtjust i den tanken. Servekanoner tenderar att ställa till besvär i tid och otid.

Längst ner på den här halvan har vi Roger Federer, som möter sin första tuffa motståndare i tredjerundan: Fernando Verdasco. Eller tror ni Sergej Stakhovskij skrällslår spanjoren, om inte annat så för att Federer ska sätta energidrycken i vrångstrupen? Nja. Kanske. Men visst måste Verdasco hållas som favorit där. Radek Stepanek ska kanske inte avfärdas helt och hållet, men jag har någonstans ändå svårt att se att Federer skulle torska mot honom i andra omgången av en Grand Slam.

Jo-Wilfried Tsonga favorit till att knipa åttondelsplatsen mot Federer, med Cilic som bubblare. Filippo Volandri i öppningsrundan skrämmer inte så klart (där handlar det nog mer om hur många game ”Pippo” får med sig). Cilic borde ta sig till 3R, och väl där är han knappast chanslös. Inte direkt tursamt för Tsonga att åka på just Cilic så tidigt. Lite av en nitlott, får man ju lov att säga. Känns som en ganska öppen match, där dagsformen kan bli avgörande. Cilic föll mot Denis Istomin i Sydney häromdagen. På inget sätt skamligt att förlora mot Istomin, men inte heller särskilt lovande inför Australiska öppna. Intressant matchup det där, hur som helst. Tror spontant att Tsonga klarar prövningen – och får sin belöning i form av Federer.

Med tanke på att antalet topp 10-spelare som Federer slog under hela 2013 går att räkna på tre fingrar är det tveksamt om Federer ens är favorit inför den matchen. Beror helt och hållet på hur de presterar under inledningen av turneringen. Att Federer slog Tsonga i en femsetare i kvartsfinalen förra året vet jag inte om det talar för eller emot honom. Jag menar, då hade ju inte hans stora spelmässiga ras riktigt inletts än – och ändå tog han sig vidare med nöd och näppe. Sedan kvartsfinalen i Franska öppna – där Tsonga vann i raka set – har Federer hunnit störta ner i en djup formsvacka, som han bara de senaste månaderna börjat kravla sig ur. Kan bli en väldigt spännande match det. Och viktig för Federer. Tappar många saftiga rankningspoäng om han åker ur för tidigt.

Trots att toppspelarna i den här sektionen har förhållandevis enkla lottningar fram till åttondelsfinaler och kvartar finns det väldigt många frågetecken. Kommer Murray hinna spela sig i form efter långa skadefrånvaron? Kan Federer reparera sitt redan stukade självförtroende, som fick sig en ny törn i Brisbane mot gamle rivalen Hewitt i finalen? Kan Cilic kliva fram och skrälla? Kan Tsonga dra nytta av en förhållandevis enkel lottning och det psykologiska övertag gentemot Federer han eventuellt byggt upp i och med femsetaren i Melbourne och kvartsfinalsegern på Roland Garros förra året?

Någonstans tror jag på Tsonga. Av det jag läst verkar han satsa rejält inför den här säsongen, känner revanschlystnad efter sin halvt spolierade säsong 2013 och har de spelmässiga verktygen för att lyckas. Man ska också komma ihåg att fransmannen trivs i Australiska öppna. Spelade sin hittills enda Grand Slam-final här 2008 (förlust mot Novak Djokovic) och har överlag bra resultat att stoltsera med i Melbourne.

Han går vidare till semifinal: Tsonga.
Skrällvarning: Cilic, Isner.
Bubblare: Kohlschreiber, Federer, Murray.

* * *

UNDRE HALVAN:

TREDJE SEKTIONEN:

På den övre kvartsfinalhalvan har vi Berdych och Ferrer. Spanjoren är i riktigt risig form. Tre raka finalförluster i höstas (Stockholm Open, Valencia, Paris), sedan tre bleka insatser i World Tour Finals – följt av två skrällförluster i Doha och Auckland. Nej, Ferrer befinner sig just nu i en formsvacka som jag inte tror att han kommer hinna ta sig ur nu när det börjar dra ihop sig. Slog visserligen Alexandr Dolgopolov i Doha men kan mycket väl torska om de möts igen. Notera ”om”. Ukrainaren har sett helt okej ut hittills, mycket bättre än under stora delar av 2013, men han möter troligen Jeremy Chardy redan i andra omgången. Chardy var riktigt bra i Brisbane häromveckan. Kan mycket väl slå både Dolgopolov och Ferrer.

Jerzy Janowicz störs enligt uppgifter fortfarande av skada. Väldigt tråkigt. Blev totalt överkörd av Dolgopolov i Sydney tidigare i veckan. Personligen har jag inga större förväntningar på honom i Melbourne. Lär slå Jordan Thompson i öppningsmatchen, men redan Pablo Andújar eller Albert Ramos kan bli jobbiga – trots att båda är dussinspelare, särskilt på hardcourt. Kanske att det faktum att även Mikhail Juzjnyj dragits med skada under säsongsinledningen kan bli Janowiczs räddning. En skadeskjuten Juzjnyj mot en skadeskjuten Janowicz i en tredjerunda, liksom? Kan gå lite hur som helst. Då är det nästan värre för honom om han går till 3R och tvingas möta knepige Florian Mayer.

Berdych har någorlunda rak motorväg till kvartsfinal. Karlovic utgör ett litet hot, men att kroaten skulle slå honom i bäst av fem set… Nej, det känns inte troligt. Riktigt tuff lottning för Ivan Dodig (som halkade in på ett bananskal, då både Nicolás Almagro och Jürgen Melzer tvingades lämna återbud på grund av skador) för övrigt, som möter Karlovic i första omgången.

I åttondelen ställs han mot antingen Kevin Anderson eller Tommy Haas. Båda har plågats av skador under säsongsinledningen (mycket sånt just nu, som ni vet). Ingen av dem ska utgöra något större hot.

Sen alltså eventuellt Chardy i kvarten. Eller Juzjnyj/Janowicz. Okej, vi kan väl inte räkna ut Ferrer helt och hållet, men ändå. Med allt detta sagt känns det som att det ska mycket till för att Berdych inte ska ta sig till semifinal.

Här tycker jag för övrigt att ni ska hålla koll på framtidsnamnen Jiri Vesely och Steve Johnson. Johnson slog både Marcos Baghdatis och Kevin Anderson i Auckland i veckan. Imponerande segrar för 24-åringen, som är rankad så lågt som 160. Vesely är alltid intressant att hålla ett vakande öga på, eftersom han har potential att bli en framtida toppspelare.

Han går till semifinal: Berdych.
Skrällvarning: Chardy, Janowicz.
Bubblare: Juzjnyj, Haas, Anderson.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN:

Djokovic längst ner på lottningen, som spelare nummer 128, för första gången i en Grand Slam sedan US Open 2012. Busenkel lottning för världstvåan. Första riktiga motståndaren att tala om kommer i åttondelsfinalen, och det förutsätter att Ernests Gulbis inte åker på en chockförlust på vägen. Djokovic har överlägsna 49-3 i inbördes möten mot spelarna i den här åttondelssektionen.

Kan ni gissa vilka som besegrat honom? Gulbis (Brisbane 2009), Sam Querrey (Paris 2012) och Jarkko Nieminen (Sydney 2010). Av dessa spelare är det dock bara Gulbis som ens har en tillstymmelse till chans mot Djokovic. Nu tror jag inte att Gulbis har vad som krävs för att rubba giganten just nu, men jag hoppas verkligen att han står där i åttondelsfinalen och gör ett ärligt försök.

I kvartsfinalen väntar troligen Stanislas Wawrinka, och då får vi med andra ord en repris på den episka åttondelsfinalen 2013. Wawrinka har onekligen vad som krävs för att inte bara störa Djokovic, utan faktiskt dessutom ge honom skrämselhicka. Han gjorde det två gånger förra året, när han pressade serben till fem set både i Australiska öppna-åttondelen, som sagt, och US Open-semifinalen. Wawrinkas svåraste hinder är Gasquet i åttondelen, men det förutsätter att fransmannen är fit for fight efter skadan han ådrog sig inför Doha (och ens tar sig till åttondelsfinal). Han har ju lämnat walk over i finalen mot Berdych i uppvisningsturneringen Kooyong Classic, men då angett utmattning som skäl. Frågetecken där alltså. Tror inte Gasquet kan upprepa sin succé i US Open (där han tog sig till semifinal i höstas) här i Melbourne.

Har Wawrinka några andra hot då? Ptja. Vasek Pospisil, kanske? Men nä, det känns inte troligt. Samuel Groth kan säkert, och i så fall i vanlig ordning, dundra in ett gäng serve-ess och kanske få med sig en skrällseger eller så. Tommy Robredo? Han har visserligen bevisat att man inte ska räkna ut honom så lättvindigt, men nej. Det här är en bra lottning för Wawrinka. Han borde gå till kvartsfinal. Väl där tror jag det blir ett nytt nederlag för schweizaren (har ju underlägsna 2-15 i inbördes möten – nära skjuter ingen hare, och så vidare). Djokovic har bra koll på Wawrinka nu och segern i US Open var mycket mer kontrollerad än den i Australiska öppna.

Han går till semifinal: Djokovic.
Skrällvarning: Wawrinka, Gulbis.
Bubblare: Robredo, Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Tsonga, Djokovic slår Berdych.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Kort update:

I Sydney har vi bjudits på en del skrällar av både större och mindre dignitet. Att Alexandr Dolgopolovs fullständigt mosade Jerzy Janowicz (6-2, 6-2) tillhör den första kategorin. 60-35 i antal vunna poäng för Dolgopolov. Det är ganska överlägset det. Såg själv inte matchen, men tydligen var Janowicz rejält under isen. Inte särskilt konstigt i så fall med tanke på skadebekymren han dragits med på sistone. Reser ju hur som helst återigen frågetecken kring hans status inför Australiska öppna, som drar i gång på måndag. Inte alls bra.

Vidare kan nämnas att kämpen Denis Istomin slog Marin Cilic i raka set: 6-3, 6-4. Det var oväntat, tycker jag. Brukar visserligen öppna sina säsonger starkt och presterar ofta i Australien (semifinal i Sydney 2012 och kvartsfinal i Brisbane och Sydney förra året, till exempel), men ändå. Cilic såg ju stark ut i Brisbane (där han slog Istomin i tre set i första omgången) förra veckan.

Marinko Matosevic slog Andreas Seppi: 6-3, 6-4. Det trodde jag verkligen inte, efter Matosevics plattmatch mot Roger Federer förra veckan. Lät dessutom som att han klagade på skadekänningar i matchen mot Federer, så status inför hans förstarunda mot Seppi här i Sydney var väl på förhand en aning oklar.

Juan Martín del Potro tappade set mot Nicolas Mahut, men tog sig vidare ganska kontrollerat: 1-6, 6-3, 6-4. Typiskt honom att börja trögt i inledningsrundor.

På damsidan är framtidslöftet Madison Keys klar för semifinal, efter att Bethanie Mattek-Sands (som slog ut Agnieszka Radwanska i åttondelen) tvingats kasta in handduken vid ställning 3-2 i första set. Och Tsvetana Pironkova slog världssexan Sara Errani: 7-6(2), 6-3. Petra Kvitová och Angelique Kerber de enda seedade spelarna kvar i turneringen.

Och det här är som ni förstår bara de senaste skrällarna i Sydney. Tidigare i veckan slog Albert Ramos, som inte vunnit en ATP-match sedan juli förra året (9 raka förluster – sist han vann en på hardcourt var i Miami Masters i mars), USA-tvåan Sam Querrey: 4-6, 6-3, 6-4. Avgrundsdjup formsvacka för Querrey. Ska bli intressant att följa honom under säsongsinledningen, som kan bli den viktigaste i hans karriär (fast kanske inte på det viset han hade hoppats).

* * *

I Auckland stod Jack Sock för veckans skräll natten till onsdag, när han slog Tommy Haas i raka set: 6-4, 6-4. Hans hårtslående – men betydligt lägre rankade – kollega Steve Johnson chockslog dessutom fjärdeseedade Kevin Anderson: 7-5, 6-4. Och toppseedade David Ferrer tappade set mot en annan amerikan, Donald Young: 6-7(5), 6-3, 6-1.

Och så måste vi ju säga några ord om Benoit Paire. Han föll alltså mot 73-rankade Roberto Bautista-Agut i raka set: 6-3, 6-4. Samme Bautista-Agut som föll mot 270-rankade Alexandr Kudryavtsev i Chennai förra veckan. Inget illa mot Bautista-Agut, han är visserligen en dussinspelare men inte usel. Det här är dock en match som Paire på papperet bara ska vinna.

Och i Hobart ångar min poddpartner Andreas Käcks personliga favorit Garbine Muguruza på för full! Klar för kvartsfinal efter att Yanina Wickmayer kastat in handduken vid 4-1 i första set.

* * *

Alla dagens resultat:

Sydney, damer:

Hobart, damer: