Första speldagen av Wimbledon 2013 är historia och ett minne blott (ett som lär leva länge i och med Steve Darcis chockskräll mot Rafael Nadal). Ny dag, nya tag.
Här är några av tisdagens mest intressanta matcher:
* * *
√ NOVAK DJOKOVIC (1) – FLORIAN MAYER (34)
Det är svårt att inte tycka synd om Mayer. Om han varit 32-rankad hade han troligen seedats som nummer 28-30, eftersom han då tillgodoräknats de särskilda ”Wimbledonpoängen” från förra och förrförra året.
Nu blev han oseedad – och möter alltså världsettan Novak Djokovic i första omgången.
Djokovic leder med 3-0 i inbördes möten (Mayer lämnade walkover i Rotterdam 2010, så det räknas inte) – och på de mötena har serben inte tappat ett enda set.
I Wimbledon förra året blev det enkel seger: 6-4, 6-1, 6-4.
Skillnaden då jämfört med nu är att de möttes i kvartsfinalen, då Djokovic alltså haft gott om tid på sig att hitta gräsformen. I dag är förutsättningarna annorlunda, eftersom detta blir Noles första match på underlaget.
Bedömer dock Mayers skrällchanser som små. Kan mycket väl plocka sitt första set mot världsettan, men inte förvånande om Djokovic vinner i raka även den här gången.
* * *
√ MARIA KIRILENKO (10) – LAURA ROBSON (38)
Världstian mot britternas stora framtidshopp. Generellt tycker jag att Kirilenko är den klart bättre grässpelaren, i egenskap av allrounder med varierat slagregister och stabilt grundspel.
Robson lär få utdelning på sin serve, men är den svagare i själva spelet. Kirilenko kommer försvara sig bra, och hittar hon vinklarna för att flytta runt Robson i banan är 19-åringen illa ute.
Kirilenko gick till kvartsfinal här förra året (förlust mot Agnieszka Radwanska) och slog ut Petra Kvitová i London-OS på samma underlag (spelades som bekant i Wimbledon; föll mot Maria Sjarapova i semifinalen och Victoria Azarenka i bronsmatchen).
Såg dessutom helt okej ut i Eastbourne förra veckan.
Blir tufft för Robson, men hoppas på en hyfsat jämn match. Lyckas Robson diktera spelet, slå igenom Kirilenkos försvar och samtidigt hålla de enkla misstagen på ett minimum så ska hon åtminstone undvika att bli överkörd, men världstian är givetvis klar favorit.
* * *
SAM QUERREY (19) – √ BERNARD TOMIC (59)
Querrey är skicklig på gräs. Får hög utdelning på sin serve och rör sig smidigt, sin längd till trots (1,98).
Tomic har dock högre kapacitet. Nu har inte 20-åringen presterat sedan Sydney i början av året (då han tog sin första ATP-titel i karriären), men han har rönt framgångar i Wimbledon och ska inte räknas ut.
Querrey pressades faktiskt till tre set mot betydligt mindre meriterade Aljaz Bedene i Queen’s Club Championships för två veckor sedan och vann den matchen på rutin och större tålamod. Inte så konstigt att han är favorit mot Tomic, dels med tanke på att han på det hela taget såg bra ut i Queen’s och dels på grund av Tomics brist på framgångar den senaste tiden, men jag tror att australiern har en riktigt god chans att skrälla här.
* * *
√ HEATHER WATSON (56) – MADISON KEYS (52)
Ännu en drabbningmellan framtidshopp – i det här fallet Storbritanniens (Watson) mot USA:s (Keys).
Keys är favorit enligt spelbolagen, förmodligen tack vare framgångarna i Birmingham för två veckor sedan, men jag tycker faktiskt att Watson har fördel i den här matchupen. Hon trivs i Wimbledon och har hemmapubliken i ryggen. Slog ut Jamie Hampton förra året och tog sig till tredje omgången (förlust mot Radwanska).
Keys har sett riktigt stark ut inför Wimbledon, men känns ändå som att Watson underskattas lite här. Skulle inte betrakta det som någon särskilt stor skräll om hemmahoppet vinner.
* * *
√ GILLES SIMON (17) – FELICIANO LOPEZ (32)
Möttes i finalen i Eastbourne i söndags. Nu möts de alltså igen, redan i första omgången.
I söndags drog Lopez längsta strået i en jämn tillställning (i alla fall de två första seten): 7-6(2), 6-7(5), 6-0.
En final som plågades av skoningslösa kastvindar, för övrigt. Trodde det skulle missgynna Lopez mer än Simon, men det var oftast tvärtom. I tredje set vek fransmannen ner sig totalt. Kanske för att spara på krutet till Wimbledon?
Lopez är så klart favorit inför det här mötet. Med all rätt. Han är den på papperet bättre grässpelaren och vann som sagt i finalen i söndags.
Men.
När Lopez sist valde att spela veckan före Wimbledon blev det förlust direkt i första omgången. Har han hunnit ladda om fysiskt och mentalt?
Dessutom ska inte Simon underskattas i bäst av fem set. Generellt den mentalt starkare av de båda (Lopez tenderar ibland att haka upp sig på detaljer, typ ”felaktiga” domslut, och kollapsa totalt).
Känns som en öppen historia – och jag tror att Simon omgående får revansch för den där finalförlusten.
Och 135-belgaren var inte den enda sensationella segraren.
Redan knappt två timmar in i turneringen var årets första skräll ett faktum, när 65-rankade 19-åringen Monica Puig krossade världsfemman Sara Errani i raka set: 6-3, 6-2.
Alla referenser till Bambi är tröttsamt uttjatade vid det här laget och alla som sett Errani på en gräsbana vet att hon halkar runt som på ett gigantiskt bananskal. Uttrycket ”gräsofob” passar bra in på världsfemman.
Nu är inte heller Puig en grässpelare av rang, men hennes spel lämpar sig betydligt bättre på underlaget eftersom hon rör sig mycket smidigare och får högre utdelning på sitt tunga grundspel.
Blir intressant att se hur Puig följer upp sin skräll. Med den här lottningen har hon hyfsade chanser att åtminstone gå till tredje omgången.
* * *
Lleyton Hewitt mot Stanislas Wawrinka hade på förhand potential att bli dagens tveklöst bästa match. Hade själv sett fram emot en tuff kamp i minst fyra set.
Det blev inte riktigt så.
Att Lleyton Hewitt vann var inte det minsta överraskande, trots att han var högoddsaren inför matchen. Han är en typisk grässpecialist och var ruskigt bra i Queen’s Club Championships förrförra veckan. Wawrinka har visserligen förbättrat sitt grässpel avsevärt de senaste åren och tog sig till final i ’s-Hertogenbosch förra veckan (föll mot Nicolas Mahut), men är den på papperet svagare av de båda på underlaget.
Trodde dock inte att Hewitt skulle vinna så förhållandevis enkelt: 6-4, 7-5, 6-3. Särskilt inte med tanke på att Wawrinka hade break och 4-1 i andra set.
Och det var inte bara övertaget Wawrinka tappade i det där andra setet, utan större delen av sitt spel. Inte mycket stämde i tredje set för schweizaren.
Oerhört rättvist och välförtjänt för krigaren Hewitt. Det är verkligen som att han genomgår en förvandling vid den här tiden varje år. Som att alla hans krämpor tar semester och låter honom spela ut sitt fulla register på det gyllengröna gräset.
Forne världsettan möter 189-rankade Dustin Brown (ej att förväxla med Los Angeles Kings-kaptenen med samma namn), som slog Guillermo Garcia-Lopez, i andra omgången.
En inte alltför skräckinjagande motståndare efter den här ”skrällen”.
* * *
Jerzy Janowicz var helt omutlig mot 18-årige brittiska framtidshoppet Kyle Edmund: 6-2, 6-2, 6-4. Var rädd för att han inte hittat gräsformen efter skrälltorsken mot 240-rankade Mirza Basic i Halle för två veckor sedan. Polacken kan bli riktigt farlig i årets upplaga av Wimbledon. Får enorm utdelning på sin serve och blytunga forehand när allting funkar för honom.
* * *
Roger Federer han knappt säga ”schweizerost” innan hans förstarunda mot Victor Hanescu var över: 6-3, 6-2, 6-0 efter drygt en timmes spel.
Världstrean slumrade till en kort stund i första set men var på det hela taget kassaskåpssäker. Hanescu å sin sida gjorde en riktigt platt insats. Nu är han visserligen ingen stor grässpelare, men det kändes ibland som att han knappt ens försökte vinna.
Möter Sergej Stakhovskij i nästa match. Mer kanonmat för regerande mästaren, alltså.
* * *
Matchen mellan Maria Sjarapova och 37-rankade Kristina Mladenovic blev oväntat spännande. Slutade 7-6(5), 6-3 till världstrean Sjarapova.
20-åriga Mladenovic påminner en hel del om Sjarapova. Lång, lite klumpig och inte särskilt snabb, men väger upp det med blytung serve och projektiler från baslinjen.
Båda servade stabilt och första breakbollen kom först i matchens åttonde game. En breakboll som Sjarapova räddade med ett ess (vad annars?).
I slutänden var det just serven som blev avgörande. Sjarapova höll sin nivå genom båda seten, medan Mladenovic slog sju dubbelfel och bjöd världstrean på totalt åtta breakbollar – av vilka hon förvaltade en. Det räckte för att säkra en plats i andrarundan.
Sjarapova hade bara en enda breakboll mot sig under hela matchen, den i åttonde gamet i första set. Lite av en drömstart för hardhittern.
* * *
Andy Murray hade inga problem alls med Benjamin Becker, som han besegrade även i Queen’s för ett par veckor sedan: 6-4, 6-3, 6-2.
Lär bli han och Federer som gör upp om finalplatsen.
* * *
Världstvåan Victoria Azarenka skadade sig i andra set mot 106-rankade Maria Joao Koehler, men krossade sin motståndare trots bedövande smärta: 6-1, 6-2.
– Vid ett tillfälle kunde jag inte se bollen. Jag fick panik. Allt jag kunde tänka på var vad som hade hänt. Så det tog en stund för mig att komma över den chocken. Men jag är glad att jag kunde hitta lugnet i de kritiska ögonblicken, berättar Azarenka.
Azarenka föll under en duell och skadade sitt högra knä. Det är oklart hur allvarlig skadan är. Förhoppningsvis kan hon fortsätta spela.
* * *
David Goffin stretade emot riktigt bra mot världssjuan Jo-Wilfried Tsonga men föll i raka set: 7-6(4), 6-4, 6-3.
Snacka om otur för 84-rankade 22-åringen. Först Novak Djokovic i första omgången i Franska öppna. Sedan Tsonga i första omgången i Wimbledon.
* * *
Viktor Troicki avfärdade landsmannen Janko Tipsarevic i raka set: 6-3, 6-4, 7-6(5). Ingen skräll direkt. Tipsarevic har varit under isen sedan början av säsongen, milt uttryckt.
* * *
Sloane Stephens vann de amerikanska framtidshoppens batalj: 6-3, 6-3 mot Jamie Hampton. Stephens höjer sig alltid i Grand Slam-sammanhang, men lite överraskande att hon vann så lätt.
Rafael Nadal åkte ut redan i första omgången mot Steve Darcis i Wimbledon.
Han hade aldrig förlorat i första omgången i en Grand Slam-turnering, oavsett underlag.
Någonsin.
Förrän nu.
Och plötsligt är Rafael Nadal, som efter sin makalösa comebackturné var en av de självklara guldkandidaterna, utslagen ur Wimbledon 2013.
Detta efter att doldisen Steve Darcis, vars dittills största seger i karriären kom mot Tomás Berdych i öppningsmatchen i London-OS förra året (hans första seger över en topp 10-spelare), skickat ut tvåfaldiga mästaren i raka set: 7-6(4), 7-6(8), 6-4.
Matchen som sådan behöver vi egentligen inte orda så mycket om. Darcis var den klart bättre spelaren genom hela drabbningen. Nadal rörde sig klumpigt, han hittade inte bollträffen och hans backhand var fullständigt bedrövlig.
Så bedrövlig att han gång efter annan försökte springa runt och slå forehand på bollar som inte ens Usain Bolt hade hunnit runda. Darcis servade stabilt, satte hög press med sina flacka grundslag och försvarade sig fantastiskt med både slice och vågade kontringar.
Nej, låt oss i stället prata om är Nadals påstådda skada. Den som både tv-kommentatorerna och fansen på Twitter skyllde hans dåliga spel på. Nadal ville själv inte prata om sina sargade knän efter chockförlusten utan avfärdade alla sådana frågor med orden: ”Inte rätt dag att prata om det.”
Ja, det stämmer att Nadal inte nådde upp till sin vanliga nivå.
Att han såg hämmad ut.
Att absolut ingenting stämde för honom, utom serven i tredje set (efter att ha tappat sin serve i setets allra första game).
Men skadad?
Var? Knäet? Uppenbarligen inte det omlindade vänstra, som han stampade i marken med i tid och otid. Det högra? Okej. Hade väl inte varit någon jätteskräll (ursäkta ordvalet) med tanke på Nadals skadehistoria.
Men.
När, var och hur ska han i så fall ha ådragit sig den skadan? I finalen i Franska öppna för två veckor sedan? Han såg sannerligen inte särskilt skadad ut i den matchen. Eller i någon match under den turneringen. Att han inte var i närheten av sin normala nivå såg nog alla, men om det var knäet (eller knäna) som hämmade honom så rör det sig med största sannolikhet om ett permanent tillstånd. Om att hans kropp är så sargad att det krävs minutiösa förberedelser även inför turneringar som spelas på gräs, ett underlag som historiskt varit skonsamt för honom.
Tittar vi på hans historia i London så talar mycket för just detta. Han har genom åren haft vissa problem med omställningen från grus till gräs och har alltid varit sårbar första veckan i Wimbledon. Till exempel låg han under med 2-1 i set mot både Robin Haase och Philipp Petzschner i andra respektive tredje omgången 2010. Hade 2-2 i tredjerundan mot Robin Söderling 2007, låg under med 0-2 mot Mikhail Juzjnyj i åttondelsfinalen samma år och mot 237-rankade Robert Kendrick i andra omgången 2006.
Att han stod över Gerry Weber Open inför årets Wimbledon var en försiktighetsåtgärd eftersom han spelat så mycket under våren, enligt tränaren tillika farbrodern Toni Nadal. Båda har ägnat de senaste tre-fyra månaderna åt att prata om hur bra det känts för Rafa hittills. Hur fantastisk och över förväntan hans comeback varit.
Vilket ju är sant.
Alla som inledningsvis tvivlade, inklusive jag, tystades redan i Acapulco – men framför allt i Indian Wells i mars, där han gick hela vägen och nötte ner en extremt formtoppad Juan Martín del Potro i finalen. På hardcourt.
Jag betvivlar inte att Nadal var skadad mot Lukas Rosol i andra omgången i Wimbledon förra året (då han chockförlorade i fem set, ni vet), även om tecknen under själva matchen inte var särskilt tydliga. Att han lyckades kämpa sig igenom Franska öppna det året tack vare kortisonsprutor och andra smärtstillande preparat. Att han inte var fysiskt redo för Wimbledon efter den tärande våren.
Nu? Hans spelschema har visserligen varit tuffare än under samma period 2012, men vi har inte sett några som helst tecken på spelhämmande skador.
Kanske är det faktiskt precis så som han säger direkt efter förlusten:
– Jag försökte förbereda mig så gott jag bara kunde inför den här turneringen. Jag visste att det skulle bli svårare än någonsin och det var det. Jag kan säga att jag kommer fortsätta jobba hårt och hoppas att jag har några fler år på mig att spela här.
Han fortsätter:
– Glad, det är jag inte. Men livet går vidare. För två veckor sedan vann jag en turnering, två veckor senare förlorar jag i första omgången. Det är det positiva och negativa med den här sporten. Det är tufft att förlora i första omgången, men livet går vidare. Det här är en segrarnas sport, inte förlusternas. Ingen kommer ihåg förlusterna. Jag vill inte minnas förlusterna.
De här två senaste blir nog svåra att glömma, dock.
Och Darcis skräll i London kommer sannolikt att veva i gång spekulationerna. Inte särskilt konstigt. Efter framgångarna under våren (final i samtliga nio turneringar han spelat, har vunnit sju av dem) var förväntningarna, med all rätt, skyhöga på Rafael Nadal.
När han nu är ute ur turneringen spricker den molntäta undre halvan upp och plötsligt skiner solen starkare än någonsin över hemmafavoriten Andy Murray och meste mästaren Roger Federer, som lär göra upp om en finalplats.
Tills vi vet mer om Nadals eventuella skada lyfter jag på hatten för Steve Darcis, som gjorde en riktigt bra match mot en på papperet mycket bättre spelare.
Det ska dock onekligen bli väldigt intressant att se vad Nadal och hans team har att säga om den här förlusten när 135-rankade belgaren fått sina 15 minuter i rampljuset.
Om det visar sig att han faktiskt är skadad, hur påverkar det resten av säsongen? Resten av hans karriär? Är det här början på slutet för The King of Clay?
Kanske – men troligen inte. Möjligen har han offrat Wimbledon 2012 och 2013 för att kunna vinna sin sjunde respektive åttonde Franska öppna-buckla. Om han tvingas offra mer än så för att behålla sin kungakrona på grus några år till återstår att se.
Men en sak är säker: Han kommer aldrig att bli någon Duke of Grass eller Count of Hardcourt om det fortsätter så här.
Suveränen Serena Williams halva. Bland de kvartsfinalseedade fick Williams världssexan Li Na och världssjuan Angelique Kerber, av de semifinalseedade världsfyran Agnieszka Radwanska – vilket alltså omöjliggör en finalrepris från i fjol.
Williams har en förhållandevis enkel lottning. 29-rankade grässpecialisten Tamira Paszek i tredje omgången är första riktiga motståndaren. Väldigt oturlig lottning för Paszek. Som oseedad gick hon till kvartsfinal både 2011 och 2012 (förlorade mot Victoria Azarenka båda gångerna) – och som 28-seedad får hon nu alltså Williams i en eventuell tredjerunda.
De båda har bara mötts en gång tidigare, i Australiska öppna förra året, och då plockade Paszek ändå fem game av världsettan (6-3, 6-2). Skulle kunna bli en lite intressant match ändå – förutsatt att Paszek ens tar sig så långt. Drog på sig en lårskada i Eastbourne tidigare i veckan och tvingades avbryta sin förstarunda mot Caroline Wozniacki.
23-rankade Sabine Lisicki borde stå för motståndet i åttondelsfinalen. Slog som bekant Maria Sjarapova i raka set i åttondelen förra året. Har en ganska överkomlig lottning i år.
14-rankade Samantha Stosur, den sektionens högst seedade spelare, är ingen vidare grässpelare. Bra läge för Lisicki där, alltså.
Kvartsfinalen är lite knepigare att sia om. Finns en del potentiella: Angelique Kerber, Maria Kirilenko, Laura Robson. Kanske Shuai Peng? Inte helt omöjligt. 27-åringens flacka och irrationella spel lämpar sig bra för gräs och hon tog set mot Kirilenko i fjolårets åttondelsfinal.
Tuff lottning för Kirilenko, som möter Robson redan i första omgången. Håller dock henne som favorit till att knipa kvartsfinalbiljetten mot Williams, med Kerber som utmanare.
På den nedre delen av halvan är det så klart Agnieszka Radwanska som står i centrum. Enkel lottning för världsfyran. Kan möta Nadia Petrova i åttondelen, om veteranen ens tar sig så långt. Möjligen Anastasija Pavljutjenkova. Oavsett är det inga jättestora hot mot världsfyran. Hon har utvecklats till en klok grässpelare, Radwanska.
Håll lite koll på mötet mellan amerikanerna Heather Watson och Madison Keys i första omgången. Kan bli en intressant match.
Ganska öppet vem som kniper den andra kvartsfinalbiljetten. Li Na är inte överdrivet bra på gräs. Bra chans för formstarka Simona Halep där. Möter 72-rankade Olga Govortsova i första omgången, eventuellt Lia Na i andra och troligen Daniela Huntochová eller Klara Zakopalova i tredje. Hade nog hållit Dominika Cibulkova som favorit i åttondelen, om det inte vore för hennes svaga form under våren. Öppet där, som sagt.
Känns hyfsat givet att det blir Williams mot Radwanska i semifinalen, hur som helst. Inte speciellt svårt att tippa vinnaren i det mötet, va?
De går vidare till semifinal: Williams, Radwanska. Skrällvarning: Kirilenko, Kerber, Lisicki, Paszek. Bubblare: Halep, Robson, Peng, Zakopalova.
* * *
UNDRE HALVAN:
Återigen Sjarapova och Azarenka i en eventuell semifinal, alltså – vilket öppnar för ett litet ”hatmöte” mellan Sjarapova och Williams. Drog ju i gång en offentlig fejd under medias spelarträffar inför turneringen.
Hur som helst.
Enkel lottning för Azarenka. Jelena Jankovic i en åttondel skrämmer inte. Oförutsägbara Hsie Su-wei skulle kunna bli lite knepig i tredje omgången, men rår inte på världstvåan.
Världsåttan och 2011 års mästare Petra Kvitová i kvarten kan ställa till bekymmer, om hon inte åker på en chockförlust innan. Svårt att veta med Kvitová. Väldigt mycket humörspelare.
Svår lottning för Sverigeettan Johanna Larsson – möter Ekaterina Makarova i sin öppningsmatch. Ingen jättevass grässpelare, men mycket mer erfaren än Larsson. Dessutom i hyfsat bra form. Slog Kerber i åttondelen i Eastbourne den här veckan (föll i kvarten mot Wozniacki). Ganska liten skrällpotential, om än inte helt obefintlig.
På den övre delen av halvan är Sjarapova givetvis storfavorit. Motorväg fram till kvartsfinal. Vem hon möter där är inte helt givet. Sara Errani har ju förbättrat sitt spel avsevärt på hardcourt och gräs, men har Wozniacki på sin halva, som sett riktigt bra ut på gräset hittills. Stor risk att Errani åker ut redan i öppningsmatchen mot Monica Puig. Knepig lottning för italienaren.
USA:s framtidslöften Sloane Stephens mot Jamie Hampton i första omgången, förresten. Kan bli intressant.
Ingen omöjlig lottning för Sverigetvåan Sofia Arvidsson. Möter 31-åriga Mirjana Lucic-Baroni i första omgången. Ni vet, hon som tog en nästan sju år lång paus från tennisen på grund av privata problem. Nådde semifinalen i Wimbledon 1999, hennes till dags dato bästa Grand Slam-resultat i karriären (har aldrig nått längre än till åttondelsfinal varken tidigare eller senare).
Har inte presterat avsevärt bra sedan comebacken 2010. Tog sig visserligen till tredje omgången i Wimbledon förra året, men som sagt. Inte omöjligt att Arvidsson fixar sin första Wimbyseger sedan 2005 (fem raka förluster i första omgången sedan dess).
Kan hur som helst faktiskt tänka mig en kvartsfinal mellan Azarenka och Wozniacki. Oavsett känns det på förhand som att det inte blir mycket mer spännande än ytterligare en semifinal mellan Sjarapova och Azarenka – och på gräs känns det som en ganska öppen historia. Har ju aldrig mötts på underlaget tidigare (7-6 i inbördes möten till Azarenka; 6-3 på hardcourt, 0-3 på grus, 1-0 på carpet).
De går till semifinal: Sjarapova, Azarenka. Skrällvarning: Kvitová, Wozniacki. Bubblare: Errani, Stephens, Su-wei.
Semifinalerna: Azarenka slår Sjarapova, Williams slår Radwanska.
FINALEN: Williams slår Azarenka.
Brasklapp på semifinalen mellan Sjarapova och Azarenka. Svårt att tippa den, även om det på förhand känns som att Azarenka har ett svagt övertag.
Under flera år var Robin Söderling den enda svenska spelaren inom topp 100 på världsrankningen. FOTO: BILDBYRÅN
Det är ju ingen direkt hemlighet att tennisens forna ”stormakt” Sverige successivt tappat precis all sin stjärnglans – och att det som nu återstår är en helt utbränd, sorgligt misskött och nattsvart liten kolbit.
Det blir extra tydligt så här i Grand Slam-tider.
1987 var så många som 18 av 128 spelare i huvudturneringen i Franska öppna från Sverige på herrsidan. Och det var nästan lika många i Wimbledon samma år: 14.
När nu Wimbledon drar i gång på måndag kunde statistiknörden i mig inte låta bli att backtracka och följa det svenska tennisförfallet år för år – givetvis med just Wimbledon som utgångspunkt.
Vad som följer är en lista över antalet svenska herrspelare i Wimbledons huvudturnering från 1990 till 2013 (OBS: Siffrorna gäller enbart singelspelare).
Vi hade alltså i genomsnitt 9,6 spelare i Wimbledons startfält åren 1990-1994, i snitt 8 spelare åren 1995-1999, i snitt 5,4 åren 2000-2004, i snitt 3 åren 2005-2009 och 0,5 åren 2010-2013.
Mellan åren 1990 och 2001 hade vi som sämst sex spelare i startfältet (1994). Mellan 2002 och 2013 har vi som bäst haft fem spelarei startfältet (2004-2005). Det ger ju en ganska tydlig bild av den svenska tennismisären – om den inte redan var tydlig nog.
I skrivande stund är liksom Patrik Rosenholm Sverigeetta.
Var vi hittar honom på rankningen? Tja, på plats… 503. Hans toppnotering i karriären är 362 (vilket han nådde i juli förra året).
Värt att notera är att endast sex olika svenska spelare deltagit i Wimbledon sedan 2003: Robin Söderling, Jonas Björkman, Thomas Enqvist, Thomas Johansson, Joachim Johansson och Andreas Vinciguerra (Björkman och Thomas Johansson spelade i samtliga turneringar åren 2003-2008, Söderling 2003-2011).
Det här förfallet återspeglas så klart också på rankningen. Vid en genomgång av antalet svenskar på topp 100 vid årets slut sedan 1990 är mönstret nästan identiskt:
1990: 12 spelare inom topp 100 på världsrankningen vid årets slut. Stefan Edberg världsetta, Jonas Svensson världselva. 4 spelare inom topp 50.
1991: 9 inom topp 100. Edberg fortfarande världsetta, Magnus Gustafsson världstolva. 5 spelare inom topp 50.
1992: 8 inom topp 100. Edberg världstvåa, Henrik Holm 19-rankad. 4 spelare inom topp 50.
1993: 11 inom topp 100. Edberg världsfemma, Gustafsson 14-rankad. 7 spelare inom topp 50. Ett litet uppsving jämfört med föregående två år, alltså. Jonas Björkman gör entré!
1994: 8 inom topp 100. Edberg världssjua, Magnus Larsson 19-rankad. 4 spelare inom topp 50.
1995: 8 inom topp 100. Thomas Enqvist världssjua, Larsson 17-rankad. Edberg nere på plats 23. 5 spelare inom topp 50, fyra av dem bland de 30 bästa i världen.
1996: 10 inom topp 100. Enqvist världsnia, Edberg 14-rankad. 5 inom topp 50. Thomas Johansson, som tio år senare är en av bara tre deltagande svenskar i Wimbledon, gör entré.
1997: 8 inom topp 100. Björkman världsfyra, Magnus Norman 22-rankad. 6 spelare inom topp 50, fyra av dem bland de 30 bästa i världen.
1998: 7 inom topp 100. Johansson 17-rankad, Enqvist 22-rankad. 5 spelare inom topp 50, tre av dem bland de 30 bästa i världen.
1999: 8 inom topp 100. Enqvist världsfyra, Norman 15-rankad. 3 spelare inom topp 50.
2000: 8 inom topp 100. Norman världsfyra, Enqvist världsnia. 4 spelare inom topp 50.
2001: 6 inom topp 100. Johansson 18-rankad, Enqvist 24-rankad. 4 spelare inom topp 50.
2002: 3 inom topp 100. Johansson 14-rankad, Enqvist 44-rankad, Björkman 48-rankad. Precis som i Wimbledon är det mellan 2001 och 2002 som det riktigt stora raset sker. Inte speciellt konstigt att de här två sakerna hör ihop eftersom kvalificering till Grand Slam-turneringarna har med aktuell rankning att göra, men ändå talande att inga fler svenskar lyckades slå sig in på topp 100 under säsongens återstående sex månader efter Wimbledon.
2003: 4 inom topp 100. Björkman 30-rankad, Robin Söderling 60-rankad. Joachim ”Pim-Pim” Johansson gör entré och Enqvist slår sig in på topp 100 igen, medan Thomas Johansson trillar ur.
2004: 5 inom topp 100. Joachim Johansson världselva, Thomas Johansson 30-rankad. 3 spelare inom topp 50.
2005: 4 inom topp 100. Thomas Johansson 13-rankad, Joachim Johansson 53-rankad. Bara en spelare inom topp 50.
2006: 3 inom topp 100. The Rise of Robin, som med sin 25-plats är enda svensk inom topp 50.
2007: 3 inom topp 100. Söderling-Björkman-Johansson still going strong. I alla fall i ett år till…
2008: 1 spelare inom topp 100. Johansson dalade ner till runt 200 innan han meddelade sin pensionering i juni året därpå. Björkman lade racketen på hyllan efter Wimbledon 2008 (i singel, fortsatte spela dubbel fram till dåtidens motsvarighet till World Tour Finals samma år).
2009: 1 spelare inom topp 100. Söderling världsåtta efter sin final i Franska öppna, åttondelsfinal i Wimbledon och kvartsfinal i US Open.
2010: 1 spelare inom topp 100. Söderlings bästa avslutning på en säsong (var dock världsfyra under två och en halv månad det året, 10 januari till 21 mars – hans toppnotering under karriären).
… och så avslutar vi med en riktigt sorglig bild, nämligen den senaste gången vi hade en svensk spelare inom topp 100:
Det har alltså gått 13 månader sedan vi sist hade en topp 100-spelare från Sverige – och då var Söderling inte ens aktiv när han som the last man standing låg där och skvalpade på plats 67. Sist vi hade en aktiv topp 100-spelare var som bekant för nästan två år sedan – i Swedish Open 2011, Söderlings till dags dato sista turnering.
När man ser de här siffrorna ter det sig än mer obegripligt hur man på allvar kunde tro att Thomas Johanssons Grand Slam-seger i Australiska öppna 2002 var något annat än en isolerad händelse och inte ett tecken på svensk tennis fortsatt goda form.
Men.
Vi kan ju trösta oss med att den där utbrända, sorgligt misskötta och nattsvarta lilla kolbiten kanske återfår sin forna glans.
På måndag smäller det – Wimbledon 2013, årets tredje Grand Slam och på förhand onekligen hittills mest intressanta.
Det går inte att säga något annat än att Wimbledon är den mest prestigefulla av de fyra Grand Slam-turneringarna och har de senaste 25 åren dessutom åtnjutit en väldigt exotisk inramning eftersom det är den enda som spelas på gräs (dessutom en av blott sex turneringar totalt som spelas på underlaget).
På måndag den 24 juni kickar alltså spektaklet i gång.
Drömlottning för Novak Djokovic, alltså. 33-rankade Florian Mayer är visserligen en erkänt skicklig grässpelare och en knepig motståndare i allmänhet, men borde inte utgöra något större hot mot världsettan i öppningsmatchen (Djokovic tappade bara nio game mot Mayer i fjolårets Wimbledon-kvartsfinal).
Bobby Reynolds/Steve Johnson i andrarundan är kanonmat och inte hellerJeremy Chardy i omgång tre ska kunna rubba serben.
Först i åttondelsfinalen bjuds vi på en någorlunda intressant matchup, då det kan bli antingen Tommy Haas eller Gilles Simon. Mest troligt Haas, eftersom han har 5-1 i inbördes mot Simon och är den bättre grässpelaren av de båda. Dessutom liten nitlott för Simon, som möter grässpecialisten Feliciano Lopez i första omgången. Ingen jätteskräll om Lopez vinner den matchen.
Richard Gasquet. FOTO: BILDBYRÅN
I kvartsfinalen väntar troligen världssexan (men sjundeseedade) Tomás Berdych eller världsnian Richard Gasquet. Berdych och Gasquet har aldrig mötts på gräs tidigare, så en åttondelsfinal mellan de båda blir ruggigt intressant. Så här på förhand håller jag Gasquet som knapp favorit i så fall.
Finns inte direkt någon spelare med överdrivet stor skrällpotential i den åttondelssektionen. Bernard Tomic? Tja, han trivs bra på gräs och har presterat i Wimbledon förut, men tror inte att han är redo att ta nästa steg i karriären än.
Sam Querrey? En skicklig grässpelare generellt, men rår inte på de högre seedade spelarna i sin sektion.
Kevin Anderson? Även han en duktig grässpelare, men möter Berdych i en eventuell tredjerunda. Deras femte möte bara i år, i så fall. Berdych har 8-0 i inbördes möten och totalt 19-3 i setfacit. Hyfsat överlägset, om man säger så. Grymt oturlig lottning för Anderson, alltså.
Så nej, en kvart mellan Djokovic och Berdych/Gasquet känns på förhand rätt så given.
Den nedre delen av den här halvan är betydligt mer intressant. David Ferrer stöter på motstånd värt namnet först i tredjerundan, där han kan möta Alexandr Dolgopolov. 24-åringen har dock problem på gräs. Är förvisso väldigt snabb, men hans rörelseschema hämmas och hans bollträff försämras på grund av den låga och oförutsägbara studsen. Klart övertag för Ferrer i den matchupen och har dessutom 5-1 i inbördes möten.
I åttondel ser det ut att bli 18-rankade Philipp Kohlschreiber, även om han har en ganska krokig väg dit. Ivan Dodig i öppningsmatchen är ingen given promenadseger. Denis Kudla och James Duckworth är visserligen duktiga grässpelare, men borde inte störa Kohlschreiber i andra omgången.
Igor Sijsling. FOTO: BILDBYRÅN
I tredje kan tysken möta 59-rankade Igor Sijsling. Holländaren är i bra form, har 2-0 i inbördes möten mot Kohlschreiber (dock på hardcourt och grus) och har ett spel som lämpar sig för gräs: Bra serve, är inte jättesnabb men rör sig ledigt på gräset, stabil enhandsfattad backhand, okej slice, trygg framme vid nät och flacka grundslag. Litet frågetecken kring hans fysiska form eftersom han tvingades dra sig ur ’s-Hertogenbosch på grund av sjukdom, men skrällvarning om han är fit for fight (vilket han sannolikt är).
Milos Raonic huserar också i den här sektionen, men har oerhört svårt att se honom som ett hot. Ingen vidare grässpelare och har verkligen inte visat god form i Halle och Eastbourne. Ryker troligen mot Sijsling i andra omgången.
På den nedre delen är Juan Martín del Potro kvartsfinalfavorit. Obefintligt motstånd för honom fram till tredje omgången, där han troligen möter Grigor Dimitrov. Tycker 22-årige bulgaren generellt är ofarlig mot högre rankade spelare i femsetsmatcher och övertygade inte alls i Queen’s Club Championships, men ska inte räknas ut helt. Särskilt inte med tanke på att del Potro brukar ha problem med omställningen till gräs. Hade en hel del tur i Queen’s förra veckan (borde ha förlorat mot Xavier Malisse redan i öppningsmatchen) och föll slutligen mot gräsräven Lleyton Hewitt i kvarten.
Med tanke på del Potros Grand Slam-erfarenhet har jag ändå svårt att inte hålla honom som kvartsfinalfavorit. Kan världselvan Kei Nishikori skrälla? Kanske, men då måste han först ta sig förbi Denis Istomin eller Andreas Seppi. Japanen kan hotas redan i andra omgången mot Aljaz Bedene. Tyckte han imponerade i Queen’s. Slog Paul-Henri Mathieu och pressade Querrey till tre rysligt jämna set.
Denis Istomin. FOTO: BILDBYRÅN
I en matchup mellan del Potro och Nishikori är argentinaren klar favorit: 4-0 i inbördes och har aldrig tappat set (10-0 i setfacit).
Kastar dock in skrällvarning på framför allt Istomin, men även Seppi. Istomin är en riktigt bra grässpelare, och Seppi har utvecklat sitt spel avsevärt på underlaget de senaste åren. Gick till semifinal i Eastbourne den här veckan, till exempel (föll mot Gilles Simon).
I en eventuell semi mellan Ferrer och del Potro är det svårt att inte hålla Ferrer som favorit: 6-2 i inbördes möten och fyra raka segrar för spanjoren (utklassning i raka set i förra årets Wimbledon-åttondel). Sist del Potro besegrade Ferrer var i Miami 2009.
Frågan är om han hunnit ladda om efter finalförlusten mot Rafael Nadal i Franska öppna? Nederlaget i öppningsmatchen i ’s-Hertogenbosch mot Xavier Malisse var inte direkt oväntat, men likväl oroväckande.
De går till semifinal: Djokovic, Ferrer. Skrällvarning: Berdych, Gasquet, del Potro, Kohlschreiber. Bubblare: Istomin, Nishikori, Dimitrov.
Brasklappar kring Ferrer, som sagt. Känns som en ganska öppen fjärdedel. Många spelare som har chansen att kliva fram och komma upp sig i smeten.
* * *
Klicka på bilden för större version.
UNDRE HALVAN:
Getingboet med stort g. Det var alltså Roger Federer som drog den stora nitlotten: Rafael Nadal redan i kvartsfinal.
Och de lär mötas i en ”drömkvart”. Nadal stöter förvisso troligtvis på Benoit Paire i tredje omgången, men med tanke på hur fransmannen presterat den senaste tiden… Nej, det ska mycket till för en skräll där.
Väldigt intressant vem att se vem Nadal möter i åttondelen, dock. Stanislas Wawrinka har bevisat att han inte ska räknas ut på gräs (är klar för final i ’s-Hertogenbosch) och Lleyton Hewitt visade god form i Queen’s.
Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
Om inte Wawrinka är slutkörd efter veckan (vilket jag inte tror att han är) så tippar jag honom i åttondel mot Nadal. Kommer nog ändå bli en rysligt intressant öppningsmatch mellan schweizaren och Hewitt. På förhand en av de tveklöst mest intressanta matcherna i förstarundan.
John Isner? Förhållandevis enkel lottning fram till tredje omgången, men tar sig knappast längre än så.
Federer har även han motorväg till kvartsfinal. Victor Hanescu i öppningsmatchen, troligen Sergej Stakhovskij i andra omgången och Fabio Fognini eller Jürgen Melzer i tredje.
I åttondelsfinalen hoppas jag få se Jerzy Janowicz. Bra lottning för polacken. Möter 442-rankade 18-åringen Kyle Edmund i första omgången, Radek Stepanek i andra och Nicolás Almagro i tredje. Stepanek visserligen bra på gräs men i dålig form.
Bra lottning även för 15-rankade Almagro. Typ inget motstånd alls fram till åttondelen, där det blir Janowicz. Eller kanske Stepanek, trots allt. Men nej, jag tror på Janowicz. Almagro vann deras hittills enda möte i raka set, i årets Australiska öppna. Som upplagt för en rafflande repris, med andra ord.
Vem det nu än blir så kommer han inte kunna hota Federer, och schweizaren har därmed säkrat en ”drömkvart” mot Nadal.
Som Nadal vinner?
Ja, så känns det ju onekligen på förhand. Dels på grund av Nadals fantastiska comeback, dels på grund av spanjorens mentala och statistiska övertag (20-10 i inbördes möten, två raka segrar i år). Dumt att räkna ut Federer helt och hållet där, men med tanke på hur de båda presterat i år är det svårt att inte se Nadal som klar favorit.
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN
Halvknepig lottning för Jo-Wilfried Tsonga. David Goffin i öppningsmatchen är kanonmat för världssjuan, men Ernests Gulbis kan hota i andra omgången. Slog som bekant Berdych i första omgången förra året. I tredje väntar sedan med stor sannolikhet Julien Benneteau eller Xavier Malisse.
Det är inte så där galet skräckinjagande för en grässpelare av Tsongas kaliber, men inte heller helt enkelt.
I åttondelen väntar sedan med stor sannolikhet Marin Cilic. Marcos Baghdatis är ju normalt en tuff öppningsmatch, men cyprioten är helt under isen och har tio raka förluster sedan Rotterdam i februari (i ATP-sammanhang – vann en Davis Cup-match mot nollrankade Theophile Segodo i april).
Och så blir det slutligen en repris på förra årets Wimbledon-semi redan i kvartsfinal: Tsonga mot hemmahoppet Andy Murray.
Benjamin Becker är visserligen inte helt ofarlig på gräs, men rår inte på världstvåan i öppningsmatchen. 74-rankade Lu Yen-hsun har normalt skrällpotential på gräs men rår inte heller han på Murray. Nicolas Mahut har god chans att ta sig till tredje omgången.
I åttondelsfinalen borde rimligtvis Mikhail Juzjnyj stå för motståndet. Den klart bästa grässpelaren i den halvan av åttondelssektionen – där för övrigt Janko Tipsarevic är högst seedad (14). Frågan är om formsvage Janko ens tar sig förbi landsmannen Viktor Troicki i öppningsmatchen.
Mikhail Juzjnyj. FOTO: BILDBYRÅN
Juzjnyj i åttondelen är knappast ofarlig, men har ändå svårt att se att någon av ovanstående ska kunna sätta stopp för Murrays framfart.
Allt pekar på Nadal vs Federer och Murray vs Tsonga i kvartarna, med andra ord. Där känns Nadal och Murray som klara favoriter.
Och efterföljande semifinal? Fördel Nadal. 13-5 i inbördes möten, 3-0 på gräs (9-1 i setfacit). Det är ingen hemlighet att spanjoren har ett massivt psykologiskt övertag mot Murray, särskilt i Grand Slam-sammanhang (6-2 till Nadal; Murrays enda segrar kom i US Open 2008 och Australiska öppna 2010, då Nadal tvingades bryta matchen på grund av skada i tredje set).
De går till semifinal: Nadal, Murray. Skrällvarning: Federer, Tsonga. Bubblare: Cilic, Juzjnyj, Wawrinka, Janowicz.
Semifinalerna:Djokovic slår Ferrer, Nadal slår Murray.
FINALEN: Djokovic slår Nadal.
Grymt svårt att tippa en eventuell final mellan Djokovic och Nadal så här på förhand, utan att ha sett någon av dem spela en enda gräsmatch. Gräs är visserligen Djokovics sämsta underlag och Nadals näst bästa, men att Nadal inte får så hög utdelning på sin extremt toppade forehand och att snabbare underlag gynnar Djokovic gör att balansen jämnas ut.
Tror att Djokovic är grymt revanschsugen efter nederlaget i Franska öppna, och med den här lottningen känns det som att hela turneringen ligger i hans händer. Behöver liksom bara slå en enda Big Four-spelare för att få lyfta bucklan, medan Federer och Nadal måste slå tre och Murray två.
Drömfinalen skulle jag nog ändå säga är en mellan Djokovic och Federer, alternativt Djokovic och Murray. Nole-Fed vore roligast, eftersom vi inte sett dem göra upp i en GS-final sedan US Open 2007 och underlaget jämnar ut oddsen.
En final mellan Djokovic och Murray skulle kunna sluta lite hur som helst. Dels för att Murray skulle ha typ 15,000 galna hemmasupportrar på läktarna och dels för att underlaget gynnar Murray.
Nåväl. Klart är att Wimbledon 2013 tack vare/på grund av Nadals seedning blir en väldigt intressant historia.
Roger Federer fick en riktig mardrömslottning i Wimbledon 2013. FOTO: BILDBYRÅN
Okej, alla inbitna Roger Federer-fans – nu är det verkligen läge att snacka om otur.
Förutsättningarna inför årets Wimbledon-lottning var nämligen att Rafael Nadal som femteseedad var den stora nitlotten för övriga tre spelare inom Big Four (Federer, Novak Djokovic, Andy Murray).
Och det blev alltså Roger Federer som drog den nitlotten.
Schweizaren hamnar på samma halva som Nadal och fjolårsfinalisten Murray – och kan därför tvingas slå Nadal i kvartsfinalen, Murray i semifinalen och Djokovic i finalen för att försvara sin titel från 2012.
Mission impossible?
Det ser onekligen så ut. I alla fall på papperet.
Förutom Nadal och Murray hamnade även världssjuan Jo-Wilfried Tsonga på samma halva som schweizaren, nämligen. Vilket innebär att vägen till seger kan bli Nadal-Tsonga-Djokovic.
Ingen busenkel resa det heller, om man säger så.
Rafael Nadal och Roger Federer kan mötas redan i kvartsfinal. FOTO: BILDBYRÅN
Novak Djokovic å sin sida fick en riktig drömlottning. 33-rankade fjolårskvartsfinalisten Florian Mayer är förvisso en inte helt enkel öppningsmatch, men med tanke på att Djokovic detroniserade honom i raka set i kvarten förra året borde han inte kunna störa formstarke serben.
I övrigt har han Jeremy Chardy i tredjerundan, Gilles Simon eller Tommy Haas i åttondelsfinal, troligen Tomás Berdych eller Richard Gasquet i kvart och David Ferrer eller Juan Martín del Potro i semifinal (om vi enbart ser till de högst seedade spelarna, som vanligtvis i alla fall så här på förhand utgör de största hoten, alltså).
Känns onekligen som att vägen till final ligger helt vidöppen för Djokovic, med andra ord.
Väldigt mycket kommer därför att handla om den undre halvan i årets Wimbledon, som drar i gång på måndag 24 juni. Worst case scenario för Federer, Nadal och Murray är hyfsat jämbördiga:
• Federer: Nadal i kvart, Murray i semi, Djokovic i final.
• Nadal: Federer i kvart, Murray/Tsonga i semi, Djokovic i final.
• Murray: Tsonga i kvart, Federer/Nadal i semi, Djokovic i final.
Worst case scenario för Djokovic är följande:
• Berdych i kvart, Ferrer/del Potro i semi, Nadal/Federer/Murray i final.
Frågan där är väl egentligen vem som är Noles ”mardrömsmotståndare” i finalen. Spontant måste jag nog säga Federer. Känns som att en final mellan Nole och Rafa på gräs är typ 55-45 fördel Djokovic.. Mot Murray typ 50-50 med Nole som knapp favorit.
Mot Federer?
Där är det nog svag fördel Federer. Så här på förhand, alltså. Analysen i det här blogginlägget kan givetvis inte baseras på något annat än rena spekulationer. Den där maktbalansen kan rubbas helt och hållet efter två tävlingsveckor.
Vägen till final ligger vidöppen för Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN
Däremot känns det inte alls troligt att Federer försvarar sin titel, i alla fall inte om Nadal går till kvartsfinal. Att slå Nadal och Murray eller Tsonga back-to-back, och sedan Djokovic i finalen… Nej, det är snudd på omöjligt till och med för Federer på gräs.
Av dessa tre måste man ändå säga att det är Nadal som fått den ”bästa” lottningen, eftersom han har ett mentalt och statistiskt övertag gentemot både Federer och Murray.
• 20-10 i inbördes möten mot Federer, 7-3 senaste tio och två raka segrar i raka set.
• 13-5 i inbördes möten mot Murray, 7-3 senaste tio och 3-0 på gräs (9-1 i setfacit).
Där är så klart Djokovic i en eventuell final det största hotet mot spanjoren.
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: BILDBYRÅN
Den här undre halvan är verkligen ett getingbo i ordets rätta bemärkelse. Har svårt att se någon annan än Federer, Nadal, Murray och Tsonga ta sig till kvartsfinal.
Betydligt mer öppet på den övre halvan. Ferrer har förbättrat sitt grässpel avsevärt de senaste åren, men är inte direkt solklar favorit mot exempelvis del Potro i en eventuell kvartsfinal. Ferrer riskerar dessutom att möta (vanligtvis) knepige Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och den skicklige grässpelaren Philipp Kohlschreiber i åttondel (eller mammutservaren Milos Raonic, men det känns inte så troligt).
Även Kei Nishikori i en eventuell kvart (om han tar sig förbi del Potro, eller kanske Grigor Dimitrov?) känns som ett potentiellt hot.
Goda chanser för lägre rankade spelare att knipa kvartsfinalbiljetter och eventuell semifinaldito på den halvan, med andra ord.
Sammantaget känns det inte speciellt vågat att tippa Djokovic i final.
Frågan är vem han får möta där – Federer, Nadal eller Murray?
I går gick vi igenom seedningen. I morgon klockan 11.00 svensk tid (10.00 lokal tid) presenteras lottningen.
Passar med andra ord ganska bra att ta en titt på rankningen och hur toppstriden – eftersom det är den som står i fokus – kan påverkas i årets Wimbledon.
Tänkte därför gå igenom topp 5 spelare för spelare, med aktuell rankning och poängställning, och förklara vad som krävs för att respektive spelare ska förbättra (eller försämra) sin position när Wimbledon väl avslutats.
Here goes:
Novak Djokovic är ohotad världsetta. FOTO: BILDBYRÅN
1. NOVAK DJOKOVIC (11,830)
– Ohotad etta. Kan som mest tappa 720 poäng, vilket skulle innebära 11,610 poäng totalt. Ingen spelare under honom kan ens nå 11,000 i Wimbledon.
* * *
Andy Murray kan bara försvara sin position som världstvåa – eller förlora den. FOTO: BILDBYRÅN
2. ANDY MURRAY (8,560)
– Har final från förra året, och därmed 1,200 poäng, att försvara. Kan inte hota Djokovic om förstaplatsen, men i värsta fall förlora sin position som världstvåa till Roger Federer.
– Om Federer försvarar sin titel från 2012 måste Murray gå till minst semifinal för att det inte ska ske.
– Även David Ferrer och Rafael Nadal har teoretiska chanser att gå om Murray (beskrivs nedan).
* * *
Roger Federer måste vinna för att säkra sin position som världstrea.
3. ROGER FEDERER (7,740)
– Har 2,000 poäng att försvara. Kan ta tillbaka positionen som världstvåa om han vinner titeln samtidigt som Andy Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare.
– Om David Ferrer går till semifinal måste Federer vinna hela turneringen för att inte förlora sin position som världstrea (förutsatt att Murray behåller sin plats som världstvåa).
– Om Ferrer åker ut i kvarten måste Federer gå till final.
– Om Federer åker ur i semifinal eller tidigare går både Ferrer och Rafael Nadal om på världsrankningen oavsett hur det går för Ferrer (kan som lägst landa på 6,500 poäng – vid semifinalförlust för Federer slutar schweizaren på 6,460 poäng). Nadal har bara 45 poäng att försvara från 2012 och kan därför som lägst hamna på 6,850 poäng.
– Om Nadal går till final eller vinner titeln går han om Federer oavsett schweizarens prestationer i turneringen.
* * *
David Ferrer har en teoretisk chans att bli världstvåa. FOTO: BILDBYRÅN
4. DAVID FERRER (7,220)
– Går om Federer om han försvarar sina poäng samtidigt som Federer inte vinner turneringen, om han går till kvartsfinal samtidigt som Federer inte går till final eller om Federer över huvud taget åker ur i semifinal eller tidigare.
– Går om Murray om han tar sig till final samtidigt som Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om han vinner hela turneringen.
– Förlorar sin position som världsfyra till Rafael Nadal om han åker ur i kvartsfinal eller tidigare medan Nadal går till minst andra omgången, samt om båda går till semifinal eller bättre. Om de skulle mötas i finalen måste Ferrer vinna för att inte Nadal ska gå om honom på rankningen.
– Kan teoretiskt även bli omsprungen av Tomás Berdych, om Berdych vinner hela turneringen samtidigt som Ferrer förlorar alla sina poäng (om Ferrer förlorar första omgången landar han på 6,510 – om Berdych bärgar titeln landar han på 6,505).
* * *
Rafael Nadal kan som bäst bli världstvåa igen – men riskerar inte att förlora sin position som världsfemma.
5. RAFAEL NADAL (6,895)
– Går om Ferrer om han tar sig till minst andra omgången samtidigt som Ferrer åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om båda går till semifinal eller bättre. Om de skulle mötas i finalen måste Nadal vinna för att gå om Ferrer på rankningen.
– Går om Federer på världsrankningen om Federer åker ur i semifinal eller tidigare, samt om han går till final eller vinner titeln. Om de båda möts i finalen går Nadal om Federer oavsett vem som vinner.
– Går även om Murray på rankningen om han vinner titeln (eftersom han då landar på 8,850 poäng), om han går till final samtidigt som Murray åker ur i kvartsfinal eller tidigare, samt om han går till semifinal samtidigt som Murray åker ur i åttondelsfinal eller tidigare. Om Nadal inte tar sig längre än till kvartsfinal kan han inte gå om Murray. Nadal riskerar inte att förlora sin position som världsfemma eftersom han som lägst kan landa på 6,850 poäng och världssexan Berdych som mest på 6,505.
Seedningen i årets Wimbledon är färdig och offentliggjord. Den som är intresserad av matematik och har mycket fritid hade kunnat räkna ut på förhand exakt hur seedningen skulle bli, eftersom Wimbledons seedningssystem bygger på världsrankningen och resultat i de senaste två årens grästurneringar. För egen del hanns det dock inte med.
Men hursomhelst. Låt oss ta en titt när den nu äntligen presenterats.
Vi börjar med damernas, eftersom den är enklast:
Damernas seedning följer alltså världsrankningen från punkt till pricka. Anledningen till att det är ett litet glapp mellan plats 25 och 26 (där 27-rankade Varvara Leptjenko seedas som nummer 26) beror på att 26-rankade Svetlana Kuznetsova tvingats lämna återbud på grund av skada.
Och så här ser herrarnas ut:
Alltså 1-5 på världsrankningen seedas också 1-5. Vilket inte kan komma som en överraskning för någon, eftersom Rafael Nadal valde att stå över Gerry Weber Open i Halle förra veckan och därmed inte kunde gå om David Ferrer i racet om ”Wimbledonpoäng”.
Eftersom Wimbledons seedningssystem är en kombination av rankningspoäng och poäng intjänade i förra årets grästurneringar plus 75 procent av poängen i det bästa grästurneringsresultatet från året dessförinnan (i det här fallet 2011) hade det krävts att Nadal vann titeln i Halle för att gå om Ferrer.
Så här ser ”Wimbledonpoängen” mellan Nadal och Ferrer ut i detalj:
• Ferrer: 7,220 rankningspoäng + 360 poäng från Wimbledon 2012 (kvartsfinal) + 250 poäng från ’s-Hertogenbosch 2012 (finalseger) + 70 poäng från OS i London (tredje omgången) + 135 poäng från Wimbledon 2011 (åttondelsfinal, hans bästa gräsresultat det året; 75 procent av 180 poäng) = 8,035 ”Wimbledonpoäng”.
• Nadal: 6,895 rankningspoäng + 45 poäng från Wimbledon 2012 (andra omgången) + 900 poäng från Wimbledon 2011 (final, hans bästa gräsresultat det året; 75 procent av 1,200 poäng) = 7,840 ”Wimbledonpoäng”.
Rafael Nadal blir bara kvartsfinalseedad i Wimbledon 2013.
Vid seger i Halle hade Nadal landat på 8,090. Att Ferrer åkte ut redan i första omgången i årets upplaga av Rosmalen Grass Court Championships i ’s-Hertogenbosch påverkar inte årets seedning, eftersom den turneringen avgörs samma vecka som lottningen i Wimbledon presenteras (de poängen har då alltså inte hunnit tillgodoräknats spelarna på världsrankningen).
Att Nadal först valde att ställa upp i Halle tolkade jag delvis som det klassiska sättet att få lite matchvana på gräs, men också som ett försök att gå om Ferrer i den wimbledonska seedningen och därmed bli semifinalseedad.
Att han valde att lämna återbud måste i ljuset av detta ses som en rätt befogad försiktighetsåtgärd.
Nu är Nadal i stället femteseedad – och vi riskerar därför att få se en blockbuster mellan honom och Novak Djokovic eller Roger Federer redan i kvartsfinalen.
Det betyder också att Federer i ett worst case scenario kan få Nadal i kvartsfinal, Andy Murray i semi och Novak Djokovic i final (eller vice versa gällande Murray/Djokovic).
Nadal blir med andra ord en nitlott utan dess like i årets Wimbledon.
Det kan också bli så att Ferrer får Nadal i sin kvartsfinalsektion. Vilket ju skulle kunna betraktas som någon sorts poetisk rättvisa, samtidigt som det vore höjden av otur för Ferrer.
Låt oss för skojs skull måla upp några worst case scenarios för övriga Big Four-spelare, eftersom det är hela två dagar kvar tills lottningen genomförs:
Djokovic: Nadal (kvart) – Federer (semi) – Murray (final). Murray: Nadal – Federer – Djokovic. Federer: Nadal – Murray – Djokovic.
Alla dessa scenarier är givetvis ett worst case scenario även för Nadal.
Även om det är väldigt konstigt och aningen snedvridet (för att inte säga ovant) att Nadal bara är kvartsfinalseedad i en Grand Slam så måste man säga att det, i alla fall så här på förhand, ger årets Wimbledon en helt annan dimension. Som att lite vad som helst kan hända, typ.
* * *
Okej, det var lite om Big Four.
I segmentet under dem sker två smärre rotationer:
• Världssexan Tomás Berdych och världssjuan Jo-Wilfried Tsonga byter plats i seedningen (till stor del på grund av Berdychs fiasko förra året då han åkte ut redan i första omgången mot Ernests Gulbis, medan Tsonga gick till semifinal).
• Världstolvan Marin Cilic hoppar upp två hack, världstian Stanislas Wawrinka och -elvan Kei Nishikori puttas ner varsitt.
Jo-Wilfried Tsonga blir sjätteseedad.
I övrigt inga jättestora skillnader jämfört med världsrankningen. Största skuttet står 28-rankade Mikhail Juzjnyj för – han blir nämligen seedad som nummer 20. Inte särskilt överraskande. Gick som bekant till kvartsfinal i Wimbledon förra året, åttondelsfinal 2011 och final i Halle i år.
Förändringarna utanför topp 5 påverkar inte lottningen över huvud taget, eftersom plats 5-8 kvartsfinallottas mot 1-4. Samma gäller för Cilic/Wawrinka/Nishikori eftersom plats 9-16 lottas mot 1-8 i åttondelarna. Spelar därför inte så jättestor roll exakt var inom dessa segment man ligger.
Ingen utanför topp 32 seedas i år. 2012 blev då 33-rankade Andy Roddick seedad som nummer 30 och 2011 blev då 35-rankade Michael Llodra som nummer 19.
2010 blev hela fem spelare utanför topp 32 seedade: 35-rankade Philipp Kohlschreiber, 36-rankade Tommy Robredo, 37-rankade Victor Hanescu, 38-rankade Julien Benneteau och 39-rankade Philipp Petzschner (seedade 29-33; endast 32 spelare seedades även det året, men 27-seedade Ernests Gulbis drog sig ur på grund av skada, varpå Petzschner togs in som ersättare på plats 33).
Att så många utanför topp 32 blev seedade det året berodde på många skadeavhopp – systemet med ”Wimbledonpoäng” och resulterande justeringar i seedning gäller enbart inom topp 32. En spelare utanför topp 32 kan därför aldrig bli seedad i Wimbledon förutom som ”ersättare” för en skadad spelare.
Krutet från årets första grästurneringar har knappt hunnit svalna, men måndag betyder ny turneringsvecka.
Eastbourne och ’s-Hertogenbosch är det som gäller den här gången.
Vi tar en titt:
* * *
Klicka för större version.
EASTBOURNE INTERNATIONAL ATP 250
Eastbourne, England Regerande mästare: Andy Roddick
Inte lika hett startfält som i London förra veckan. 15-rankade Milos Raonic är förstaseedad, 17-rankade Gilles Simon andraseedad. Tveksamt att någon av dem når final. Mer troligt att ingen av dem gör det.
Raonic möter sannolikt Denis Istomin i sin öppningsmatch, och i den matchupen håller jag Istomin som favorit. Även Ivan Dodig är en skickligare grässpelare än Raonic, men kanadensaren har större chans att slå honom än Istomin.
Övre halvan känns lite vilda västern. Kan sluta lite hur som helst. Istomin, Feliciano Lopez eller Alexandr Dolgopolov har goda chanser att gå till final (Dolgopolov dock fortfarande i ganska dålig form och Lopez lät känslorna ta över mot Marin Cilic i London).
På den undre halvan borde Philipp Kohlschreiber eller Kevin Anderson gå till final. Julien Benneteau och Bernard Tomic utmanare. Regerande mästaren Andreas Seppi fortfarande formsvag, så tror inte han når sin tredje raka final.
De går till semifinal: Istomin, Lopez, Kohlschreiber, Anderson. Skrällvarning: James Blake, Bernard Tomic, Julien Benneteau. Bubblare: Milos Raonic, Alexandr Dolgopolov.
Semifinalerna: Istomin slår Lopez, Anderson slår Kohlschreiber. FINALEN: Anderson slår Istomin.
* * *
Klicka för större version.
ROSMALEN GRASS COURT CHAMPIONSHIPS ATP 250 ’s-Hertogenbosch, Holland Regerande mästare: David Ferrer
Marginellt hetare än Eastbourne. Två topp 10-spelare i startfältet: Världsfyran David Ferrer och världstian Stanislas Wawrinka. Ferrer titelförsvarare.
Tuff öppningsmatch för Ferrer. Xavier Malisse var grymt bra mot Juan Martín del Potro i London förra veckan, innan han vek ner sig mentalt och förlorade en match som låg helt och hållet i hans händer.
Frågan är om han kan besegra Ferrer mentalt? För på en gräsbana kan han slå de flesta spelare rent spelmässigt. Det här blir dessutom Ferrers första match sedan finalen i Franska öppna, och när han spelade sin första grusmatch i Europa efter hardcourt-säsongen tidigare i år blev det förlust i en tresetare mot Dmitry Tursunov.
Samma visa var det månaden innan, när han spelade sin första match på hardcourt efter grussäsongen i Sydamerika: förlust i öppningsmatchen mot Kevin Anderson.
Det finns alltså en hel del faktorer som talar för en skräll.
Nu tror jag i och för sig inte att det blir någon i just det här fallet. Om inte Malisse kan stänga en match mot del Potro på gräs så kommer han att få problem mot Ferrer.
Vinner spanjoren den där första matchen så är han klar finalfavorit. Yen-Hsun Lu kanske kan ställa till det lite för honom i andra omgången, taiwanesen är en skicklig grässpelare, likaså Marcos Baghdatis i en kvartsfinal, men båda är matcher han ska vinna. John Isner i en eventuell semi lär bli en tuff match, men ska vinna även den. Särskilt i och med att gräset vid det laget hunnit bli slitet, vilket gynnar världsfyran.
På den nedre halvan är det lite mer getingbo. Wawrinka möter Igor Sijsling i sin öppningsmatch. Stor skrällpotential där. Sijsling slog Istomin i London och tog sedan set mot Jo-Wilfried Tsonga.
Hatmöte mellan Benoit Paire och Michael Llodra. Blir säkert Llodra som går vinnande ur den bataljen med tanke på att Paire brukar glömma sitt huvud i omklädningsrummet. Segraren där möter sedan troligen Jan Hernych. Kan bli intressant. Ska också bli intressant att se vad Marius Copil kan åstadkomma på gräs.
Känns verkligen hugget som stucket vem som går till final på den här halvan.
De går till semifinal: Ferrer, Isner, Sijsling, Llodra. Skrällvarning: Malisse, Haase, Baghdatis, Haase. Bubblare: Wawrinka, Paire.
