Tommy Haas slog Gilles Simon och är alltså klar för sin första Masters-semi sedan Paris Masters 2006.

Inga konstigheter alls att han slog Simon så lätt (6-3, 6-1), inte efter uppvisningen mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen.

David Ferrer hade vissa bekymmer i sin kvartsfinal mot Jürgen Melzer, som var på strålande spelhumör. Matchen i sig var föga underhållande och bjöd på fler servegenombrott än samtliga matcher hittills i turneringen sammanlagt. Typ.

Och det var först när Ferrer dök ner i smutsen som han tände till ordentligt. Många gånger liknade det tennisens motsvarighet till grishockey (ja, gristennis), men framför allt mot slutet av andra och sedan även tredje set sluggade en aggressiv Ferrer vilt omkring sig (allt är relativt).

Efter urladdningen i andra set vek Melzer ner sig totalt. Lite synd, med tanke på att han stundtals – särskilt i första set – spelade riktigt bra. Fult, men effektivt.

4-6, 6-3, 6-2 blev det till slut, hur som helst. Ferrer klar för elfte Masters-semin i karriären.

Och så spelas det ju lite matcher i dag också. Låt oss ta en titt.

* * *

MARIA SJARAPOVA (2) – JELENA JANKOVIC (24)

Sjarapova slog planenligt Sara Errani, i två jämna set: 7-5, 7-5. Jankovic hade det ännu tuffare mot Roberta Vinci: 6-4, 6-7(6), 6-3.

Mot Sjarapova blir det så tufft som det rimligtvis kan bli för forna världsettan (förutom om hon skulle möta Serena Williams i en eventuell final).

Sjarapova leder med 6-1 i inbördes möten. Jankovics enda seger kom på gräset i Birmingham 2007. Fyra av de sju matcherna har dock gått till avgörande set, så Jankovic har inte varit riktigt så underlägsen som siffrorna antyder.

Starkt av henne att ta sig ända till semifinal, även om det till stor del beror på hyfsat enkel lottning. Världstolvan Nadia Petrova och 15-rankade Vinci hennes svåraste motståndare hittills (hade 6-2 i inbördes mot Petrova inför deras match, 3-2 mot Vinci).

Sjarapova har visserligen inte spelat på topp, men sett tillräckligt övertygande ut för att inte låta sig skrämmas av Jankovic. Seger i raka set? Lutar åt det. Om inte världstvåan råkar bjuda bort ett set. Det har som bekant hänt förr.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – AGNIESZKA RADWANSKA (4)

Tuffast möjliga lottning för Radwanska i det här läget. Fyra raka förluster mot världsettan, tre av dem i raka set.

Radwanska passar Williams oerhört bra spelmässigt. Polskan har visserligen ett fantastiskt defensivt och taktiskt spel, men på hardcourt kan inte ens hennes försvarsmur stå pall för Williams missiler.

Williams älskar att diktera spelet, vilket hon får göra helt och hållet mot counterpunchers som Radwanska. Världsfyran måste få maximal utdelning i sin serve för att ens ha en chans, och den är tyvärr för svag för det.

Hon får helt enkelt hoppas på att Williams har en riktigt dålig dag på jobbet.

* * *

ANDY MURRAY (3) – MARIN CILIC (11)

En riktigt intressant match på papperet. Frågan är om den blir det även i verkligheten.

Murray har nämligen inte imponerat så här långt, men kommer å andra sidan inte att underskatta Cilic. Det har han lärt sig att inte göra den hårda vägen.

Cilic var grymt stabil mot Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen. Som vanligt är det hans offensiva kapacitet som imponerar när han spelar på topp. Han har en osviklig förmåga att styra och ställa från baslinjen. Dessutom har serven funkat riktigt bra för honom i Miami, även i pressade lägen.

Han har annars historiskt tenderat att vika ner sig både i över- och underlägen på grund av nervositet.

Det duger inte i kväll.

Murray har varit trögstartad i nästan alla sina matcher hittills, och det måste Cilic utnyttja. Det är hans bästa chans att stressa världstrean. I övrigt sitter Murray på trumfkorten. Hans orubbliga defensiv är oerhört psykologiskt tärande för en spelare som Cilic, och att hela tiden tvingas slå ett eller ett par extra slag letar sig in under skinnet på honom. Det är ofta då han sviktar, börjar spela för svårt för att döda poängen snabbt och sedermera låter misstagen skjuta i höjden.

Jag tror på seger för Murray. Han lät chansen att gå om Roger Federer på världsrankningen glida honom ur händerna i Indian Wells. Kan han verkligen sumpa det gyllene läge som Tommy Haas i och med segern över Djokovic gett honom?

Nej. Jag tror inte det. Men jag tror däremot att han kommer att bli tvungen att kämpa för det.

Passar bra att börja visa lite mer arbetsmoral nu, i en kvartsfinal mot en formtoppad Cilic – med en eventuell final mot Ferrer eller Haas som hägrar i horisonten.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – RICHARD GASQUET (10)

Kvällens klart mest intressanta match. Berdych har som bekant varit i makalöst bra form under hela säsongsinledningen. Likaså Gasquet (som faktiskt bärgat två titlar hittills i år – Berdych noll).

Berdych har dock svajat ordentligt i två matcher mot betydligt svagare motstånd (Daniel Gimeno-Traver i öppningsmatchen och Alejandro Falla i tredjerundan), medan Gasquet bara låtit sig pressas till tre set av Nicolás Almagro.

Spelmässigt är det här en hyfsat jämn match. Gasquets defensiv är i fransmannens bästa stunder precis tillräckligt tät för att både störa och trötta ut tjecken, är ganska komplett över hela banan och har ett brett slagregister.

Detsamma gäller för Berdych, som dock har den spelmässiga tonvikten på aggressiv offensiv med mycket flacka grundslag.

Gasquet leder visserligen med 4-3 i inbördes möten, men blev snudd på överkörd i åttondelsfinalen i Indian Wells (6-1, 7-5).

Jag tror allt hänger på Berdychs fysiska form. Att han är i bra spelmässig form har han redan bevisat flera gånger om i år. Men det tuffa spelschemat, och det faktum att han gått långt i många turneringar, måste tära på världssexan. Han har trots allt inte lika bra uthållighet som Big Four (plus David Ferrer).

Omöjligt att säga annat än att Berdych är solklar favorit, men jag håller det för troligt att matchen går till tre set och jag är redo att kasta in en skrällvarning på Gasquet.

http://www.youtube.com/watch?v=75nO_KzvrzU

Miami Masters bjuder i regel på ett par skrällar varje år. 2012 slog Andy Roddick sin nemesis Roger Federer i tredjerundan. 2011 åkte då fjärdeseedade Robin Söderling ut i tredjerundan, femteseedade Andy Murray i andra. 2010 Gick då 17-seedade Tomás Berdych hela vägen till final, där han föll mot sjätteseedade Roddick.

I år bjöds vi på en blytung skräll redan i andra omgången, när Juan Martín del Potro förlorade sin öppningsmatch mot Tobias Kamke.

Därefter har det rullat på mer eller mindre som väntat.

Tills i natt.

Personligen misstänkte jag att Tommy Haas skulle kunna ställa till besvär för Djokovic, som han gjorde i Toronto Masters förra året. På sin höjd pressa fram ett tredje set.

Men att han skulle vinna med setsiffrorna 6-2, 6-4…

Vem kunde förutse det?

Kolla på de där siffrorna igen. Världsettan och regerande mästaren Novak Djokovic vann alltså bara totalt sex game över två set mot 34-årige, 21-rankade veteranen Tommy Haas – hans första seger mot en världsetta sedan han slog Andre Agassi 1999 (Haas har 2-14 totalt mot världsettor).

Det ska sägas direkt att Djokovic underpresterade, vilket nästan är en förutsättning för att en skräll i den här storleksordningen över huvud taget ska kunna äga rum. Vill inte påstå att Haas överpresterade, men han spelade ruggigt bra. Speciellt taktiskt.

Väderförhållandena var påfrestande, nämligen. Enorm snålblåst.

Det brukar kunna störa Djokovic, eftersom han då tenderar att bli osäker och inte vågar trycka till bollen ordentligt.

Det där utnyttjade Haas perfekt. Han spelade oerhört enkelt, men framför allt defensivt. Inte alls passivt. Bara defensivt. Han loopade ofta bollarna långt mot baslinjen med hög topspin, slog matchen igenom inte speciellt hårt och sällan flackt (vilket han brukar försöka göra) och nyttjade sin slice mer än vanligt.

På så vis lät han alltså Djokovic driva spelet framåt, vara den som i princip själv satte fart på bollen och ta störst risker.

En sådan taktik brukar inte störa världsettans matchrytm avsevärt, men den här gången blev han osäker och lät sig pressas till många oprovocerade misstag.

Båda satte tonen redan i matchens femte game, då Djokovic tappade ledning med 30-0 i egen serve och blev bruten efter tre horribla forehandmissar på raken.

Så där fortsatte det. Djokovic brände enkla transportslag, medan typ allt Haas företog sig landade innanför linjerna. Tysken spelade oerhört enkelt och smart, medan världsettan kämpade för att hitta sin matchrytm (som aldrig riktigt infann sig).

Hur som helst.

Djokovic ute ur turneringen. Eftersom både Federer och Rafael Nadal valde att stå över hela tävlingen är det nu alltså upp till Andy Murray att försvara toppkvartettens dominans i Masters-sammanhang. Världstrean har verkligen inte övertygat så här långt, men visst borde han hållas som favorit i Djokovics, Nadals och Federers (plus del Potros) frånvaro?

Tar han sig förbi Marin Cilic och Berdych/Richard Gasquet (förmodligen Berdych) så väntar troligen David Ferrer eller Tommy Haas i finalen.

Ganska bra odds för skotten, får sägas.

* * *

Ferrer slog Kei Nishikori, som väntat: 6-4, 6-2. Japanen fortfarande några nummer för liten mot toppspelarna, även när han inte plågas av skador.

* * *

Åttondelen mellan Gasquet och Nicolás Almagro var jämn och gick till tre set, precis som jag trodde: 6-7(3), 7-5, 7-6(3).

Fransmannen möter Berdych i kvartsfinalen. Den matchen har potential att bli den klart intressantaste kvarten.

* * *

Jürgen Melzer slog Albert Ramos: 2-6, 6-3, 6-3. Hugget som stucket i den matchen, som sagt, men tycker ändå att Ramos borde ha grejat en kvartsfinalbiljett.

Melzer möter Ferrer i kvarten, och där kan jag inte se annat än att österrikarens framfart får ett abrupt slut.

* * *

Marin Cilic skrällslog Jo-Wilfried Tsonga: 7-5, 7-6(4). Större skrällar har vi upplevt, för den här kändes inte så överdrivet oväntad. Cilic var grymt stabil i egen serve och naggade hela tiden på Tsongas servegame.

Världsåttan spelade återigen alldeles för komplicerat och gav ofta Cilic öppet mål. Kroaten hade faktiskt kunnat bärga den här segern med betydligt mer förkrossande siffror, om det inte vore för att Tsonga lyckades plocka fram några ess ur rockärmen och blixtra till i tuffa underlägen.

Jag är inte särskilt förvånad över Tsongas relativt svaga start på säsongen. Däremot lite besviken. Han har ju så hög kapacitet, som det känns som att han inte tar tillvara på. Synd.

* * *

Andy Murray mosade Andreas Seppi: 6-2, 6-4.

* * *

Berdych fullkomligt pulvriserade stackars Sam Querrey: 6-1, 6-1. Matchen mot Alejandro Falla blev mycket riktigt en turning point för Berdych. Svårt att se hur Gasquet ska kunna stoppa honom nu. Han är i fantastiskt bra form, tjecken.

* * *

Gilles Simon slog Janko Tipsarevic: 5-7, 6-2, 6-2. Inte alls bra från Tipsarevics sida. Kämpasegern mot Kevin Anderson räckte tydligen inte – den svaga formen håller i sig…

* * *

Serena Williams slog Li Na i raka set, men efter att ha pressats till tiebreak i andra: 6-3, 7-6(5).

* * *

Agnieszka Radwanska var illa ute mot Kirsten Flipkens, men lyckades vända på skutan och bärgade slutligen segern i tre set: 4-6, 6-4, 6-2.

De inledande omgångarna är överstökade, agnarna har (överlag) sållats från vetet.

På herrsidan går vi i dag in i åttondelsfinalerna, den första fasen med lite mer nerv och spänning. På damsidan är vi redan framme vid kvartsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad denna tisdag har att erbjuda:

* * *

DAVID FERRER (5) – KEI NISHIKORI (15)

2-2 i inbördes möten. Inte illa med tanke på att Nishikori är blott 23 år gammal och dessutom redan fått delar av karriären spolierad på grund av skador. De möttes så sent som i årets Australiska öppna, och den gången blev det total kross från Ferrers sida. Spanjoren tappade bara sju game i den tre set korta matchen.

Enligt egen utsago hämmades Nishikori dock av knäskadan han ådrog sig i Tokyo i höstas, och han såg inte helt hundra ut på banan. De där skadorna kommer och går lite mystiskt, men förlorar japanen även i Miami borde han inte ha någon att skylla på.

Han har i alla fall inte sett särskilt hämmad ut vare sig mot Victor Hanescu eller Xavier Malisse.

Ferrer klev in i turnering med nedåtgående formkurva och har hittills bara behövt besegra Fabio Fognini på sin väg mot åttondel (Dmitry Tursunov lämnad walkover).

Det här är i grunden två likvärdiga spelare. Jag tycker att Nishikori har snäppet mer offensiv spets, men det förutsätter att han vågar kliva på. Låter sig 23-åringen stressas av Ferrers ointagliga försvarsborg tenderar han att bli passiv – vilket spanjoren kommer utnyttja, precis som i Melbourne.

Nishikoris bästa chans är troligen att attackera Ferrers forehandhörn, och även försöka öppna ytor genom att tvinga fram inside out-forehands i backhandhörnet.

I bollandet är de överlag jämställda, och långa malande dueller kan sluta lite hur som helst. Hoppas att Nishikori går för fullt, för jag förväntar mig en kirurgiskt välspelad försvarsfest.

Vem som vinner?

Ferrer. Helt enkelt för att han har det psykologiska övertaget och fick med sig en viktig tvåsetsseger över Fognini efter magplasket i Indian Wells. Jag vill gärna tro att Nishikori spelmässigt snart sprungit ifatt spanjoren, men riktigt där är vi inte än.

* * *

ANDY MURRAY (3) – ANDREAS SEPPI (19)

Det blev alltså mycket riktigt Seppi som tvingas ta sig an Andy Murray. Världstrean vände 3-5-underläge mot Grigor Dimitrov i första set till tvåsetsseger: 7-6(3), 6-3. Det där med percentage tennis är någonting även Dimitrov behöver lära sig. Spelar på tok för överambitiöst.

Trots att Murray verkligen inte sett hundra ut i Miami hittills (vilket han inte heller gjorde i Indian Wells, där det blev kvartsfinal) måste allt annat än seger i raka set för skotten betraktas som en skräll.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8) – MARIN CILIC (11)

Cilic slog planenligt John Isner i natt (6-3, 7-6). Tsonga körde över Jarkko Nieminen (6-3, 6-3), inte heller det särskilt oväntat trots finländarens formtopp.

Tillsammans med Ferrer-Nishikori dagens mest intressanta drabbning, faktiskt. De har bara mötts två gånger tidigare (1-1 i inbördes) och sist var i Cincinnati 2011. Den gången blev det seger i raka set för Tsonga.

Inte så säker på att det blir så i dag. Cilic har sett stabil ut hittills och han har med sitt tunga grundspel potential att störa Tsonga, som har vissa brister i kontringsspelet och inte är överdrivet förtjust i att bli jagad i sidled.

Dessutom har han inte sett helt bekväm ut under säsongsinledningen – den stenhårda satsningen, med tränarbyte och högtravande snack om att utmana Big Four, till trots.

Skrällvarning utfärdas här alltså, även om jag tror att Tsongas rutin och skapliga form gör honom strået vassare.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1) – TOMMY HAAS (18)

Haas var grymt bra mot Alexandr Dolgopolov i tredjerundan och gav faktiskt Djokovic bekymmer i Toronto förra året.

Världsettan är dock alldeles för stark för att det ska bli tal om annat än möjligen ett jämnt set här. Okej, om Haas spelar om han stundtals gjorde mot Dolgopolov genom ett helt set kan han pressa fram ett tredje, som i Toronto, men det troliga är att Djokovic tar det här i raka.

* * *

JÜRGEN MELZER (42) – ALBERT RAMOS (61)

Melzer var onekligen den som drog det klart längsta strået efter Juan Martín del Potros tidiga uttåg. Tobias Kamke bjöd upp till kamp i tredje omgången men föll i tre set.

Inte direkt dagens hetaste matchup, om man säger så. Melzer har en osviklig förmåga att göra sig själv till underdog och sedan leverera – snudd på överprestera – utifrån det. Kan vara därför hans sejour inom topp 10 blev så kortvarig.

Ramos är dock en lurig spelare, inte minst eftersom han själv oftast slår i underläge. Var högoddsare både mot Juan Mónaco och James Blake men vann de matcherna i tre set.

Känns hugget som stucket vem av de båda som kniper kvartsfinalbiljetten, men det lutar lite åt Ramos. Helt enkelt för att han redan besegrat betydligt tuffare motståndare, medan Melzer glidit fram på en liten räkmacka.

* * *

RICHARD GASQUET (10) – NICOLÁS ALMAGRO (12)

Almagro leder faktiskt med 3-1 i inbördes möten (två segrar på grus, en på hardcourt). Gasquets hittills enda seger kom på gräset i Wimbledon förra året.

Inför den här matchen känns dock den pånyttfödde Gasquet som den mer kompletta spelaren, Almagro får framför allt lita till sin serve. Kommer att gynna fransmannen om matchen blir lång, så vi har säkert en tresetare med minst ett tiebreak att se fram emot.

Tror det blir svårt för Almagro att stoppa Gasquet, historiken till trots. Han är i riktigt bra form nu, världstian. Almagro i hyfsad form, men han måste höja sig ett par snäpp här för att ha en chans.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6) – SAM QUERREY (20)

Världssexan har alltså darrat på manschetten två matcher i rad, mot betydligt svagare motstånd än vad han ställs inför i dag.

Visserligen grymt starkt av honom att vända de matcherna, särskilt mot Alejandro Falla i går – men det duger så klart inte att underprestera på det viset mot Sam Querrey.

Querrey är inte i överdrivet bra form direkt, men han är tillräckligt stabil för att inte låta lägen som Falla hade i går rinna honom ur händerna.

Milos Raonics walkover (på grund av feber) i tredje omgången ligger dock amerikanen i fatet. På sätt och viss var det ju bonnröta eftersom Raonic med stor sannolikhet vunnit den matchen (fast det kan vi ju bara spekulera i), men samtidigt är det en nackdel att gå miste om matchning när man ställs inför topp 10-spelare.

Min gissning är att den här matchen blir Berdychs turning point. Han har varit i fantastisk form hela året och nu har han tack vare ett par tuffa matcher fått spela in sig i Miami också. Tror på seger i raka set.

* * *

JANKO TIPSAREVIC (9) – GILLES SIMON (13)

Båda klev in i turneringen med sviktande form (i Tipsarevics fall milt uttryckt) men har fått några viktiga segrar under bältet. Simon tack vare busenkel lottning, i och för sig.

Tipsarevic har inte fått mycket att stämma under de senaste veckorna, men borde ha fått en välbehövlig självförtroendeboost efter kämpasegern över Kevin Anderson. Och med den vinsten i bagaget borde inte bollfösaren Simon vara ett speciellt skräckinjagande hinder.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

Serena Williams stod för en fullständigt bedrövlig insats mot Dominika Cibulkova i går, men lyckades vända på steken vid ställning 2-6, 0-3. Brände busenkla transportslag och servade som en kratta i ett och ett halvt set, innan hon vaknade till liv.

Det intressanta med den här matchen är att Williams mycket väl kan upprepa den ”bedriften” i dag. Li Na är en notorisk fokusdippare, som låter poäng, game, set och i värsta fall segrar rinna henne som sand ur händerna.

I går ledde hon med 5-1 över Garbine Muguruza i första set. Några mentala kollapser senare var det tiebreak, där Li Na tog ledningen med 6-1. Nya mentala kollapser och efter en jäkla massa om och men kunde världsfemman till slut bärga segern med matchsiffrorna 7-6(6), 6-2.

Helt otänkbart att spela så och vinna över Serena Williams. Tror dessutom att formdippen i går eldade i gång världsettan. Blir förmodligen överkörning och totalt 7-1 i inbördes möten efter dagens kvartsfinal.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA (4) – KIRSTEN FLIPKENS (28)

Flipkens har lite oväntat halkat vidare i Miami. Kanske inte fullt så oväntat när man tänker efter, hon har trots allt visat prov på bra form under säsongsinledningen.

Mot Radwanska borde det dock ta stopp. Världsfyran har visserligen åkt på en del tunga smällar efter den fantastiska sviten i början av året, men en kvartsfinal i en Premier Mandatory förlorar hon inte mot en så pass mycket lägre rankad spelare.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Gränsen mellan fiasko och succé är som bekant hårfin.

Liksom gränsen mellan den enes kollaps och den andres övermod.

I matchen mellan Tomás Berdych och Alejandro Falla bjöds vi på allt mellan himmel och jord. Inledningsvis en vilt sluggande Falla som verkade ha precis alla marginaler på sin sida och en stressad Berdych som inte träffade många slag rätt.

Ja, han såg väldigt stressad ut till en början, världssexan. Ända fram till ställning 5-3 till Falla i andra set, då han avlossar ett rykande servess med matchboll mot sig – i andraserve.

Och i efterföljande game, när colombianen ska serva hem matchen vid 5-4, faller hela hans spel ihop som ett korthus, medan Berdychs projektiler sitter som en smäck djupt ner mot baslinjen. Tjecken får sin första breakmöjlighet i matchen och förvaltar den på bästa tänkbara sätt.

I kommande tiebreak bärgar Falla första minibreaket och tar ledningen med 4-2. Berdych jobbar sig tillbaka, men colombianen får vid 6-5 ny matchboll i Berdychs serve – och återigen i andraserve. Han bränner även den och Berdych utjämnar.

Efter ett break i avgörande set är det världssexan som får chansen att serva hem matchen.

Vilket han till skillnad från Falla också gör – efter att först ha bjudit på en breakboll.

Grymt imponerande av Berdych att vägra vika ner sig och ha så mycket is i magen. Där snackar vi starkt psyke. Finns en hel del spelare på touren som på det mentala planet förmodligen börjat packa väskan redan vid 3-5 och andraserve med matchboll mot sig.

Och med den fanatiska publiken som en extra motståndare… De skrek alltså för full hals, i klass med valfri Premier League-topplags supporterklubb, så fort Falla vann en poäng (eller Berdych förlorade en, beroende på hur man ser på saken). Nej, han hade det verkligen inte lätt därute, Berdych.

Matchsiffrorna skrevs slutligen till 2-6, 7-6(6), 6-4.

Hårfin gräns mellan fiasko och succé, som sagt. Just den här dagen blev Fallas succé ett magplask och Berdychs fiasko en spektakulär vändning.

Övriga matcher pratar vi mer om i morgon.

http://www.youtube.com/watch?v=JBBpnEIsQ7s

Percentage tennis.

Säga vad man vill om underhållningsvärdet i ovanstående taktik, men med den bärgar man de viktiga poängen.

Fråga exempelvis Novak Djokovic, Andy Murray eller Rafael Nadal. De är så bra på det här att det de gör ibland ser löjligt svårt ut.

Percentage tennis handlar i grund och botten om att spela enkelt och att vara väl medveten om sina styrkor/svagheter, men framför allt – att välja det procentuellt bästa möjliga slaget i varje given situation. Det vill säga det slag som spelaren i fråga har störst chans att lyckas med.

Saker som konkret kännetecknar percentage tennis är bland annat att man ofta väljer att slå cross court i baslinjedueller, att man slår bollen högt över nätet och långt ut mot motståndarens baslinje (ofta med relativt mycket top spin), att man i de mest trängda defensiva lägena försvarar sig med en lobb i stället för att chansa på en passering eller vinnande slag (som Roger Federer mot Djokovic i US Open 2009) och att man bygger upp poängen metodiskt i väntan på lägen att slå winners.

Det handlar också i viss mån om att inte gå för fullt i serven om man missar många förstaservar (därav det eviga tjatet från kommentatorer om att spelare i underläge måste ”få in några förstaservar”) och att placera vissa slag i mitten av banan för att kapa av motståndarens vinklar.

Percentage tennis kräver starkt tennispsyke, träffsäkerhet och tålamod – vilket gör just trion Djokovic, Nadal och Murray så oerhört bra på det.

Det knepiga ligger framför allt i den ständiga avvägningen. Man brukar säga att äkta percentage tennis är att välja det (procentuellt sett) enklaste alternativet i 80-90 procent av slagen under en match. Konsten är att veta exakt när man ska plocka fram övriga 10-20 procent – de svåra, oförutsägbara slagen. På den här punkten är, återigen, ovanstående trio i en klass för sig.

(Alla ni Federer-älskare som vet precis hur han spelar förstår också varför jag inte nämner honom här. Schweizarens styrka har alltid varit att han har en närmast omänsklig förmåga att slå in hutlöst många av de svåra slagen.)

Jag tycker att spelare som Bernard Tomic och Alexandr Dolgopolov är en frisk fläkt på touren och fantastiskt underhållande att titta på. Likaså den några år äldre Jo-Wilfried Tsonga. Gemensamt för dessa tre är dock att de ännu inte lärt sig att spela percentage tennis.

Att Tomic i sin öppningsmatch mot Andy Murray valde att spela ”low percentage tennis” – som Murray uttryckte det – är förståeligt. De har en del likheter, men Murray är den väsentligt bättre spelaren på i stort sett alla punkter. Därför krävs det något extra för att Tomic, eller någon annan av framtidsnamnen för den delen, ska kunna besegra honom i ett sådant här sammanhang. Ibland bär det, ibland brister det.

För Tomic brast det mot Murray. Så till den milda grad att han i princip lade sig platt i andra set. I stället för att byta gameplan och försöka effektivisera sitt spel. Lite synd, kan tyckas. Det var ju en riktigt intressant matchup på papperet.

Samma syndrom visade Dolgopolov prov på mot Tommy Haas i går. Nu tycker jag förvisso att Dolgopolov är en snäppet vassare spelare än Haas. En maximalt formtoppad Haas har visserligen tyngre offensiva vapen än en maximalt formtoppad Dolgopolov, men det är inte riktigt relevant i sammanhanget.

Dolgopolov har förvisso varit i usel form under säsongsinledningen, men jag har tyckt mig se en ordentlig höjning efter magplasket i Indian Wells. Haas har varit i okej form de senaste veckorna. Ansåg därför att det på förhand var en hyfsat jämn matchup, med liten fördel Dolgopolov (trots att Haas hade det lägre oddset).

Väderförhållandena har under helgen varit ruggiga, eller i alla fall snudd på. När inte matcherna avbrutits på grund av regn har spelarna tvingats lira i irriterande snålblåst och bedövande hög luftfuktighet.

Så även i går. Märktes redan på uppvärmningen att Dolgopolov inte var helt tillfreds med vädret.

Han fixade hur som helst omgående ett break, tog ledningen med 2-0 – och hade sedan fem breakbollar i Haas nästa servegame. Efter att ha bränt samtliga rasade 24-åringen ihop som ett korthus. Haas bärgade setet med 6-3 och stängde sedan matchen med 6-2.

Överlag var Haas riktigt bra. Offensiv och grymt aggressiv. Satte hög press och hade hela tiden bra svar på Dolgopolovs spel.

Men så fick han också en hel del gratis.

Ukrainarens intensiva, ofta huvudlösa, attacktennis bygger som bekant på oförutsägbarhet, men han har också riktigt bra defensiva kvaliteter. Inte helt olikt Tsonga är han dock mycket mer mån om att bjuda på spektakulär än effektiv tennis, vilket ofta ligger honom i fatet.

Allra tydligast tycker jag att det var i inledningen av första set (minns inte vilket game). Haas styrde och ställde i egen serve, men Dolgopolov försvarade sig riktigt bra. När Dolgopolov räddat ett tungt grundslag från Haas med en riktigt svår rak forehand så att säga i steget, väljer han några slag senare i duellen att försöka sig på samma slag igen. Vid det läget stod Haas framme vid nät och ukrainaren hade därför en mängd alternativ i sin defensiva position. Lobb, till exempel.

I stället väljer han ett jättesvårt slag, svårare än det slag han tidigare lyckats sätta, och bollen seglar iväg flera meter utanför sidlinjen.

Sannolikheten för att Haas vunnit poängen ändå är förmodligen rätt hög, men Dolgopolov gav inte sig själv chansen att vinna just den poängen med sitt omöjliga slag.

Jag tycker att det var symptomatiskt för hela matchbilden som sådan. Haas spelade offensivt, men enkelt. Dolgopolov spelade alldeles för svårt, även i defensiven. När det gick vägen var det snyggt och imponerande (som i inledningen i klippet ovan), men det resulterade i alldeles för många misstag – och att Haas bärgade alla de viktigaste poängen. Att Haas räddade sju av åtta breakbollar mot Dolgopolovs en av fem säger en del om respektive spelares effektivitet och förmåga att välja rätt taktik i rätt läge.

Det håller inte att spela på det sättet som Dolgopolov försökte göra under väderförhållanden som ökar riskerna för oprovocerade misstag.

Oerhört synd. Särskilt med tanke på att Dolgopolov med sitt ovanliga slagregister har stor taktisk potential.

* * *

Janko Tipsarevic har kanske äntligen skakat av sig sin svaga säsongsinledning. Om inte annat borde kämpasegern över Kevin Anderson ge honom välbehövligt självförtroende.

Anderson var nämligen långa stunder överlägsen i första set (men först efter att Tipsy låtit ett 4-2-överläge runnit honom ur händerna). Så pass att Tipsarevic såg ut att vara redo att kasta in handduken när som helst, och skylla på någon slags skada.

”Överkörningen” blev dock inte värre än 6-4 till Anderson, och i andra set lyckades Tipsarevic klamra sig kvar i matchen. Trots att det var Anderson som styrde och ställde.

När andra set gick till tiebreak kändes det som att vinden börjat vända något, men det var ändå Tipsarevic som spelade mer avvaktande av de båda. Kanske var Anderson mån om att stänga matchen redan i två set.

Inte särskilt konstigt, med tanke på vad som hände.

Anderson tappade ledning med 4-2 i tiebreaket och bjöd sedan bort setet med ett dubbelfel vid ställning 6-5 till Tipsarevic. Oerhört olägligt. Och efter det kändes det som att luften totalt gick ur sydafrikanen.

Tipsarevic sprang igenom tredje set och bärgade till slut segern med setsiffrorna 4-6, 7-6(5), 6-0.

Riktigt starkt av Tipsarevic att vända matchen på det sätt han gjorde, men snöpligt att Anderson vek ner sig så i avgörande set.

* * *

Kei Nishikori slog Xavier Malisse: 6-2, 7-5. Såg bara delar av matchen, men om Nishikori förlorar mot David Ferrer (som slog en uppgiven Fabio Fognini i raka set: 6-1, 7-5) i åttondelsfinalen finns det absolut ingen skada att skylla på. I alla fall inte som det sett ut hittills i Miami.

* * *

På damsidan bjöds vi på några skrällar i går. Sorana Cirstea mosade Angelique Kerber i raka set (6-4, 6-0) och Klara Zakopalova slog Indian Wells-semifinalisten Maria Kirilenko (6-2, 7-6).

I övrigt har Maria Sjarapova, Sara Errani och Ana Ivanovic som väntat säkrat sina biljetter till åttondelsfinalerna. Sjarapova efter en lite trög start mot Elena Vesnina (6-4, 6-2), Errani efter totalkross mot Simona Halep (6-1, 6-0) och Ivanovic efter stabil tvåsetsseger över Svetlana Kuznetsova (6-3, 6-3).

I Victoria Azarenkas sektion är det lite, i världstreans frånvaro, lite oväntat Alize Cornet som norpat en av platserna i åttondelsfinalen, efter seger över lucky losern (Azarenkas ersättare) Lauren Davis (2-6, 6-3, 6-2). Där möter hon Roberta Vinci, som slog Carla Suarez Navarro (5-7, 6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Vädrets makter har inte riktigt varit på tennisälskarnas sida den här veckan. En hel drös matcher har avbrutits och återupptagits nästkommande dag på grund av regn.

Vilket i vissa fall kan vara till hjälp. Som i Juan Martín del Potros fall. Efter att ha förlorat första set mot Tobias Kamke med 6-7(5) öppnades himmelen och syndafloden sköljde ner över Miami. Perfekt för argentinaren, tänkte man. Då får han en chans att samla ihop sig och vända på skutan.

Men icke.

I stället rasade världssjuan ihop som ett korthus och fick med sig blott 18 poäng i andra set. 7-6(5), 6-1 blev slutligen Kamkes chockerande segersiffror – och 26-åringen seglar vidare till tredjerundan i en Masters-turnering för första gången i karriären.

– Jag såg fram emot att spela här, men jag hade en dålig dag och han spelade riktigt bra, förklarar del Potro sitt magplask.

Kul för Kamke naturligtvis, som verkligen gjorde det bästa av situationen. Men sådana här enkla förluster har så klart inte del Potro råd med om han har högre mål än att gå till historien som en i mängden ”One Slam Wonders”. Argentinarens kapacitet är obestridlig, men för att kunna utmana Big Four på allvar måste han också hitta jämnheten och leverera sin bästa tennis över tid.

Jag ser inte riktigt att del Potro är där än, och min känsla av att han ännu inte är del av någon Big Five förstärktes efter det här fiaskot. Det är också därför jag framhäver Tomás Berdych som en mer potentiell världsfemma. Han har för länge sedan bevisat att han har maxkapaciteten som krävs – nu börjar han dessutom hitta stabiliteten. 

* * *

Victoria Azarenka tvingas tyvärr kasta in handduken även i Miami, på grund av vristskadan hon ådrog sig i Indian Wells.

81-rankade 19-åringen Lauren Davis gick därför in i turneringen som lucky loser – och hon gjorde det med besked.

Efter en tät sammandrabbning låg hon under med 3-6 i avgörande sets tiebreak mot 76-rankade 18-åringen Madison Keys, men räddade tre matchbollar och vann matchen med segersiffrorna 6-1, 5-7, 7-6(7).

Segern var Davis första i Key Biscayne, och hon fick veta först en timme före matchstart att hon skulle ersätta Azarenka.

– Jag brydde mig inte om jag vann eller förlorade. Jag var bara så tacksam för att få spela, sa hon efter bragdsegern.

Okej, lite överdrivet kanske med tanke på att Madison Keys inte hunnit bli något stort namn hon heller, men det var en imponerande vinst.

Azarenka lämnade som bekant w/o inför kvartsfinalen mot Caroline Wozniacki i Indian Wells förra veckan på grund av en inflammation i högra vristen. Hon återvände till träning på onsdag och insåg då att skadan förvärrats.

Hon valde att hoppa av även Miami Masters efter att ha försökt träna under fredagen. Världstrean, som har 17-0 i matchfacit hittills i år, lär tvingas vila i flera veckor.

* * *

Världstvåan Maria Sjarapova fullkomligt mosade wild card-spelaren Eugenie Bouchard i sin öppningsmatch: 6-2, 6-0. Sjarapova har förlorat fyra finaler i Miami, mot fyra olika spelare – samtliga i raka set (Kim Clijsters 2005, Svetlana Kuznetsova 2006, Victoria Azarenka 2011 och Agnieszka Radwanska 2012).

Herrarnas världsetta och titelförsvarare Novak Djokovic hade inte heller han några som helst bekymmer i sin öppningsmatch. Stackars Lukas Rosol blev totalt förödmjukad: 6-1, 6-0. Krossen var över på 52 minuter.

* * *

Veteranen James Blake avfärdade 24-rankade Julien Benneteau i raka set: 6-2, 6-3. Lite oväntat, men Blake – som spelar Miami Masters för tolfte gången i karriären – har en förmåga att höja sig inför sin hemmapublik.

– Man vet aldrig hur många fler chanser jag får att spela på såna här arenor. Jag är realistisk. Jag hoppas att jag har mycket kvar i tanken, men jag är 33 år gammal, säger han.

I nästa omgång möter amerikanen Albert Ramos, som skrällslog tolfteseedade Juan Mónaco: 6-2, 4-6, 6-3.

Detta är alltså fjärde turneringen som Mónaco förlorar redan i sin första match, femte totalt i år.

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet förvånad. Mónaco är i grunden en grusspecialist, och att han klättrade så högt som till en tiondeplats på rankningen förra året berodde på en makalös urladdning i vissa turneringar och idogt poänghamstrande i största allmänhet.

Det var kul att se honom prestera så bra tennis under ett helt år, men nu har kraschlandningen inletts. Tillbaka till verkligheten. Han tar säkert igen det under grussäsongen och lägger sig någonstans runt topp 20-strecket.

* * *

Tredjeseedade David Ferrer är vidare till tredjerundan efter walkover från kvalspelaren Dmitry Tursunov.

* * *

Andy Murray dundrade förbi framtidslöftet Bernard Tomic i sin öppningsmatch: 6-3, 6-1.

Världstrean och vinnare av 2009 års upplaga av Miami Masters vann 80 procent i sin förstaserve och bröt Tomic två gånger per set i den blott 56 minuter långa matchen.

– Jag vet inte om han var trött eller kämpade med [den höga] luftfuktigheten, men han spelade ganska low percentage tennis. Under rådande omständigheter passade det mig väldigt bra. Jag tror att vi båda spelar med mycket variation och det finns definitivt vissa likheter där. Han träffar förmodligen bollen flackare än jag och kan generera mer kraft, men jag rör mig nog bättre, analyserar Murray matchen.

Murray föll i finalen mot Djokovic förra året och siktar på att vinna sin första Masters-buckla sedan 2011, då han besegrade David Ferrer i Shanghai. Världstrean möter Grigor Dimitrov i nästa runda i en repris av årets final i Brisbane, där Murray vann.

Dimitrov ledde med 6-4, 1-1 när Simone Bolelli tvingades avbryta matchen på grund av en handledsskada.

* * *

David Goffin tycks ha prickat in formtoppen inför Miami. Först slog han Robin Haase i en tajt tresetare (7-6, 3-6, 6-1) och i dag skrällslog han Philipp Kohlschreiber: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Visst, Haase går sällan långt i ATP-turneringar och åkte här på sin fjärde raka förlust i förstarundan (totalt sjätte i år) och 21-rankade Kohlschreiber har hamnat i en ordentlig formsvacka efter finalförlusten mot Ferrer i Auckland, men ändå imponerande av Goffin att kravla sig ur grottan och börja få några välbehövliga segrar under bältet.

* * *

Andreas Seppi slog planenligt Aljaz Bedene, om än med vissa bekymmer: 7-5, 5-7, 7-5. Intressant spelare, Bedene. Börjar komma i gång nu. Ska bli intressant att se mer av honom under året.

* * *

Richard Gasquet bättrar på sitt säsongsfacit till 18-4 efter sin seger över kvalspelaren Olivier Rochus: 7-5, 6-2. Blir intressant att se vad fransmannen kan åstadkomma i Miami. I Indian Wells blev det platt fall mot Tomás Berdych i åttondelsfinalen.

* * *

24-rankade Jerzy Janowicz åkte ut med huvudet före: 7-6(5), 3-6, 6-3 mot Thomaz Bellucci. Ser alltså ut att bli Seppi som står för motståndet mot Andy Murray i åttondelsfinalen, alltså.

Och formsvaga John Isner lyckades till slut kämpa ner Ivan Dodig: 4-6, 7-5, 7-6(5). Viktig seger för amerikanen, som redan rasat flera placeringar på världsrankningen efter en bedrövlig säsongsinledning.

* * *

Daniel Gimeno-Traver har precis pressat Tomás Berdych till ett avgörande set i världssexans öppningsmatch. 7-5, 6-7(3) till Gimeno-Traver så här långt. Nu borde så klart Berdych med sin rutin stänga den här matchen, men det kan mycket väl bli en ny skräll i natt.

Samtidigt har Milos Raonic 6-2, 4-2 mot kvalspelaren Guillaume Rufin (som slog Marius Copil i sin öppningsmatch). En ledning som 22-årige kanadensaren inte borde släppa.

* * *

Alla dagens resultat (hittills):

Miami Masters känns sällan lika het som Indian Wells Masters.

Det är inte särskilt konstigt, med tanke på att den står i skuggan av årets första Master – och inleds med knappt tre dagars mellanrum.

Man har helt enkelt inte riktigt hunnit hämta sig innan det är dags igen.

Kvalitetsmässigt är det egentligen inga astronomiska skillnader. I årets Indian Wells var visserligen ovanligt många topp 100-spelare representerade (samtliga seedade spelare var rankade 1-32), men även Miami är precis så stjärntätt som en Master ska vara, trots det är back to back-turneringar och man således kan förvänta sig en del skadeavhopp.

I år är det bara fyra av de ursprungliga 32 seedade spelarna som tvingats lämna återbud. Problemet är bara att två av dem råkar vara världstvåan Roger Federer och världsfyran Rafael Nadal, vilket givetvis är blytunga avhopp (de andra två är Stanislas Wawrinka och Mardy Fish).

Finns ett helt knippe andra spelare som tvingats stå över på grund av skador och annat, som Ernests Gulbis, Marcos Baghdatis och Brian Baker.

Hur som helst.

Utan Federer och Nadal blir alltså David Ferrer och Tomás Berdych semifinalseedade. Inte fy skam ändå.

På damsidan är det bara Samantha Stosur, som skadade sig under Indian Wells, av de seedade spelarna som tvingats lämna återbud.

Kaia Kanepi fortsatt skadad. Missade ju stora delar av säsongen 2012 – närmare bestämt drygt tre hela tävlingsmånader efter Franska öppna. Gjorde comeback i Seoul i september, där hon gick hela vägen till final (förlust mot Caroline Wozniacki), men har nu inte spelat sedan Tokyo i slutet av september.

Ett litet avbräck, naturligtvis. Hon är både talangfull och underhållande, Kanepi.

Låt oss nu, sent omsider, ta oss en titt på lottningen:

* * *

HERRAR, SINGEL

ÖVRE HALVAN

Enkel resa mot kvartsfinal för Novak Djokovic. Lukas Rosol i öppningsmatchen blir en munsbit, och sedan får Feliciano Lopez/Somdev Devvarman och troligen Tommy Haas agera hajmat innan det är dags för… Janko Tipsarevic? Nja, med tanke på världsnians usla form lär det snarare bli Kevin Anderson eller Gilles Simon som får stå för motståndet i kvarten.

Ska Alexandr Dolgopolov äntligen ta sig ur den formsvacka som plågat honom hela säsongsinledningen? Hoppas det, men han utgör ändå inte ett seriöst hot mot Djokovic.

Det är först i semifinalen det kan bli intressant för världsettan. Där väntar nämligen med stor sannolikhet Juan Martín del Potro (om han inte hämmas av den ömmande handleden eller bara är sliten efter Indian Wells).

Väldigt svag form bland spelarna i den högra sektionen. David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga, Kei Nishikori, Juan Mónaco och Julien Benneteau har verkligen inte lämnat några särskilt imponerande styrkebesked den senaste tiden.

Ferrer borde studsa tillbaka omgående efter förlusten mot grymt formstarke Kevin Anderson i Indian Wells. Han har dessutom en till synes enkel resa mot kvartsfinal: Dmitry Tursunov, Fabio Fognini, Kei Nishikori troliga motståndare. Nishikori är alltid lurig, men han verkar ju ha gått sönder igen efter segern i Memphis…

del Potros största hot är typ Julien Benneteau. Det säger en hel del om hans lottning.

Några skrällvarningar då? Mja. Igor Sijsling kan måhända ta sig till en åttondelsfinal och Michael Llodra brukar vara duktig på att segla igenom några tidiga rundor. Lleyton Hewitt kanske vinner ett par, tre matcher. Men nej, det ska rimligtvis vara Djokovic och del Potro eller Ferrer som gör upp om finalplatsen.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Juan Martín del Potro.
Skrällvarning: Kei Nishikori, Kevin Anderson.
Bubblare: David Ferrer.

Han går vidare till final: Novak Djokovic.

* * *

UNDRE HALVAN

Ingen glidarlottning för Andy Murray direkt. Möter troligtvis Bernard Tomic redan i öppningsmatchen och därefter Grigor Dimitrov. Helt överkomligt så klart, men onekligen luriga matcher. Därefter lär Jerzy Janowicz, eller Andreas Seppi, för motståndet. En repris av fjolårets tredjerunda i Paris Masters mellan Murray och Janowicz vore väldigt intressant.

I kvarten väntar troligen Tsonga. Eller Marin Cilic? Inte omöjligt, men den här lottningen är alldeles för bra för att Tsonga inte ska ta chansen. Inga egentliga hot förutom Cilic. John Isner har spelat så risigt så här långt under 2013 att det är tveksamt om han ens tar sig förbi Ivan Dodig/Lukas Lacko i öppningsmatchen.

Martin Klizan slog honom visserligen i US Open förra året, men det finns i nuläget ingenting som talar för att han ska lyckas upprepa den bedriften i en eventuell tredjerunda.

Vänstra sektionen är lite mer av ett getingbo. Här är det alltså Berdych, Richard Gasquet, Milos Raonic, Nicolás Almagro och Sam Querrey som gör upp om en plats i semifinalen. Där får givetvis Berdych hållas som solklar favorit, men jag tycker att även Gasquet och Raonic har hyfsade chanser att ta sig långt.

Raonic föll på mållinjen i åttondelen mot Tsonga i Indian Wells. Besegrade dessutom både Berdych och Gasquet i Cincinnati förra året, och mosade Querrey i San Jose tidigare i år.

En åttondel mellan Raonic och Berdych vore därför onekligen riktigt intressant.

Ska man sia tycker jag ändå att det känns mest troligt att Berdych och Gasquet möts i kvarten, med Berdych som segrare. Har dock svårt att se honom fälla Murray i semifinalen.

Kul förresten att Marius Copil kvalat sig till huvudturneringen och fått en överkomlig motståndare i öppningsmatchen (Guillaume Rufin). En match mellan 22-åringarna Copil och Raonic vore inte helt fel.

De går vidare till semifinal: Andy Murray, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Richard Gasquet, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Sam Querrey, Marin Cilic.

Han går vidare till final: Andy Murray.

FINALEN: Djokovic besegrar Murray.

* * *

Kan ni tänka er va, en förhandsanalys som landar i en repris av fjolårets final? Inga överraskningar. Men det är ju i regel så tennisen på herrsidan ser ut nu för tiden.

Med tanke på vad som hände under Indian Wells vill jag ändå kasta in några brasklappar. Det är nämligen inte helt otänkbart att del Potro och Berdych möts i finalen, till exempel. Eller Gasquet och Ferrer… Haha okej, riktigt så långt ska vi inte gå. Paris Masters förra året var trots allt den första 1000-finalen där ingen från Big Four gjorde upp om titeln sedan Paris Masters 2010 (då Robin Söderling slog Gaël Monfils).

Det jag vill säga är att marginalerna krympt något, i och med exempelvis Berdychs och del Potros formtoppar.

Dessutom börjar topp 10 knaka i fogarna. Tipsarevic kan mycket väl halka ur inom en snar framtid och det finns en drös spelare i segmentet strax under topp 10 som hittills i år inte presterat tillräckligt bra för att slå sig in, men som har kapaciteten att göra det under våren.

Jag hoppas så klart fortfarande mycket på ynglingar som Raonic, Nishikori, Dolgopolov och Cilic, men jag ser inte riktigt att någon av dem tar det där sista klivet redan i Miami.

Nej, där får ändå Berdych och del Potro ses som största hotet mot Big Four.

* * *

DAMER, SINGEL

ÖVRE HALVAN

Serena Williams tillbaka i hetluften igen (hon bojkottar som bekant Indian Wells efter en incident 2001, då storasyster Venus Williams drog sig ur deras semifinalmöte bara minuter före matchstart).

Världsettan lär får en komfortabel resa till kvartsfinalen, där hon ställs mot antingen Li Na eller Caroline Wozniacki. Ingen av dem rår på henne, så det är först i semifinalen det hettar till på den övre halvan. Wozniacki slog visserligen ut Williams i kvartsfinalen förra året, men det kommer med största sannolikhet inte att hända igen i år.

I den högra sektionen trängs en hel del potentiellt farliga semifinalmotståndare, nämligen: Agnieszka Radwanska, Petra Kvitová, Sloane Stephens, Marion Bartoli. Av dessa är det egentligen bara två – Kvitová och Stephens – som på senare tid bevisat att de har vad som krävs för att hota Williams, men Radwanska bör inte underskattas.

Hade det inte varit för att Radwanskas formtopp börjat avta skulle jag lyfta fram henne som solklar favorit. Nu har hon en del riktigt tuffa hinder framför sig på vägen mot semifinal: Stephens i åttondelen och Kvitová i kvarten. Ja, till och med Mona Barthel kan ställa till det för världsfyran redan i tredje omgången (22-åringen pressade Radwanska till tiebreak i skiljeset i Montréal förra året). Hon har med andra ord åkt på den klart svåraste lottningen av spelarna i toppkvartetten.

Eftersom titelförsvararen Radwanska trivs bra i Miami, medan Kvitová aldrig tagit sig förbi tredjerundan, håller jag ändå henne som favorit.

De går vidare till semifinal: Serena Williams, Agnieszka Radwanska.
Skrällvarning: Sloane Stephens, Mona Barthel.
Bubblare: Petra Kvitová, Marion Bartoli.

Hon går vidare till final: Serena Williams.

* * *

UNDRE HALVAN

Vi kan få en repris på Indian Wells-semifinalen mellan Maria Sjarapova och Maria Kirilenko redan i åttondelsfinalen. Det vore inte helt fel. Och inte heller osannolikt. De har båda en behaglig resa dit, och vinnaren i det mötet får sedan förmodligen möta Sara Errani (med liten skrällvarning på Ekaterina Makaraova och till viss del även Ana Ivanovic).

I den högra sektionen har Victoria Azarenka fått en lite knepigare lottning. Möter först 18-åriga talangen Madison Keys redan i öppningsmatchen och därefter troligen 19-åriga Laura Robson. Inte överdrivet skräckinjagande motståndare för världstrean på papperet kanske, men de är unga och hungriga och har framför allt ingenting att förlora. I åttondelen ser jag gärna att hon möter Jamie Hampton.

Vem det blir som möter Azarenka i kvarten kommer att stå mellan världssexan Angelique Kerber och världstolvan Nadia Petrova. Kerber har aldrig tagit sig förbi andrarundan i Miami, men efter Indian Wells är jag benägen att hålla henne som favorit till kvartsfinalplatsen. Lite vanskligt med tanke på hennes vikande form kanske, men jag ser inte riktigt att någon ska mäkta med att stoppa hennes framfart.

Förutom Petrova, som börjat hitta formen och bara förlorat mot topp 10-spelare i de tre senaste turneringarna (varav två gick till skiljeset).

Om inte Azarenka hämmas av skadan borde hon ses som klar favorit till att knipa den andra semifinalbiljetten.

De går vidare till semifinal: Maria Sjarapova, Victoria Azarenka.
Skrällvarning: Laura Robson, Jamie Hampton, Maria Kirilenko.
Bubblare: Angelique Kerber, Nadia Petrova, Sara Errani.

Hon går vidare till final: Victoria Azarenka.

FINALEN: Williams slår Azarenka.

Hade tänkt gå igenom världsrankningen redan i går, men det fick bli en ofrivillig (dock välbehövlig) bloggpaus i stället.

Låt oss ta en titt.

* * *

ATP-RANKNINGEN

• Till att börja med kan vi konstatera att ”ordningen återställts” uppe i toppen: Rafael Nadal går i och med finalsegern i Indian Wells om David Ferrer, som fick respass direkt, och tar således tillbaka sin (rättmätiga) plats som världsfyra. Knappt två månader efter Nadals comeback har vi alltså en intakt Big Four igen. Mer om det lite längre ner.

• Roger Federer tappar en drös poäng efter sin kvartsfinalförlust mot Nadal. Vilket innebär att Andy Murray, som inkasserar 170 friska poäng efter fiaskot förra året, nosar på hans andraplats. Federer står nu på 8,715 poäng, Murray på 8,350. Murray har dock en finalplats att försvara i Miami, medan Federer (som alltså står över turneringen) går miste om blott 45 poäng. Åkte som bekant ut redan i tredje omgången förra året, mot Andy Roddick. Vinner Murray titeln går han om.

• Marin Cilic och Nicolás Almagro byter plats. Cilic ny världselva, alltså. Utan att egentligen åstadkomma något. Tog sig till andrarundan i Indian Wells förra, tredje i år. Rotationen beror i stället mestadels på att Almagro åkte ut redan i tredjerundan och därför tappar 135 poäng.

• Janko Tipsarevic fortfarande världsnia trots flopp i Indian Wells, men Richard Gasquet knappar in och är nu bara 130 poäng ifrån.

• Sam Querrey hoppar upp tre placeringar och landar på plats 20. Han är därmed ny USA-etta, eftersom John Isners rankningsras fortsätter. Efter nytt tidigt respass tappar han åtta placeringar och återfinns nu på plats 23. Med tanke på Isners dåliga form, skadebekymmer i början av året samt det enkla faktum att han i grunden inte är en stabil topp 10-spelare lär inte raset ha stannat av riktigt än. Högst troligt att han trillat ur topp 30 innan årets slut.

• Kevin Anderson tar i och med sin kvartsfinalplats ett åtta placeringar stort skutt uppåt, till plats 29. Bara en plats från toppnoteringen för ett år sedan. Väldigt välförtjänt. Har lyckats pricka in en grym formtopp under säsongsinledningen. Kan han hålla liv i den är det inte omöjligt att han närmar sig topp 20 ytterligare, även om 29 är en rättvis placering sett till kapacitet. Hans kraftfulla tennis lämpar sig inte jättebra för grus, vilket utgör en ganska stor del av säsongen.

• David Goffin hoppar upp sju hack, till plats 47. Detta efter en seger i Indian Wells och en i Challenger-turneringen Dallas Tennis Classic, som spelas under Indian Wells andra vecka (och därför brukar vara betydligt mer ”stjärnspäckad” än andra Challengers på touren – i år var Marcos Baghdatis förstaseedad). Så lätt är det alltså att klamra sig fast i de lite högre regionerna av rankningen när man väl tagit sig dit upp. Se nu inte detta som på något vis raljant. Det är inte alls ovanligt att unga spelare har svårt att upprepa ett ”minigenombrott” och göra en bra uppföljningssäsong när man lämnar Challenger- och Future-träsken bakom sig. Hade snarare varit märkligt om Goffin (liksom Jerzy Janowicz, Martin Klizan och andra som så sent som förra året spelade frekvent på Challenger- och Future-touren) som från ingenstans plötsligt skulle börja leverera på den här nivån.

• Ernests Gulbis är tillbaka på plats 55, efter sin långa ökenvandring (trillade ur topp 60 i november 2011). Upp tolv placeringar efter åttondelen i Indian Wells, alltså. 13 raka segrar (från Delray Beach) och ett vunnet set mot Rafael Nadal är väldigt imponerande. Vi har vetat länge att talangen finns där, men har 24-åringen nu äntligen hittat motivationen också? I så fall lär han närma sig toppnoteringen 21 (februari 2011) med stormsteg.

• Carlos Berlocq tar ett 16 placeringar stort skutt uppåt efter sina imponerande insatser i Indian Wells, och landar nu på plats 69. Minns knappt när 30-åringen senast hade plusstatistik (10-6 i matchfacit hittills) vid den här tiden på året – om det någonsin har hänt.

* * *

WTA-RANKNINGEN

• Inga jättestora förändringar i toppen. Serena Williams fortsatt etta, men Maria Sjarapova och Victoria Azarenka byter plats efter Sjarapovas seger i Indian Wells. Även Sara Errani och Petra Kvitová gör en rockad.

• Caroline Wozniacki är nu återigen på rätt sida av topp 10-strecket. Tar över platsen som världstia från Samantha Stosur, som tvingades lämna walkover mot Angelique Kerber i Indian Wells-kvarten.

• Maria Kirilenko hoppar upp två snäpp, till plats 13. Borde kunna slå sig in topp 10 under året, särskilt om den goda formen håller i sig under våren.

• Venus Williams rankad 18! Avslutade säsongen 2011 på plats 103, säsongen 2012 på plats 24. Imponerande, minst sagt.

* * *

Efter Nadals imponerande seger i Indian Wells ligger det givetvis nära till hands att börja spekulera i hans eventuella återtåg till tronen som världsetta.

Förutom att knäna verkar hålla riktigt bra och att han är i god form är det dock i vanlig ordning alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser. Nadal är Nadal, och så länge han är spelklar kommer han alltid att slåss om de absoluta topplaceringarna på världsrankningen.

Men.

Han har enormt mycket att försvara under våren. Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna. Madrid är egentligen enda turneringen under europeiska grussäsongen där spanjoren kan inkassera färska poäng.

Det är först i Wimbledon som Nadal kan börja jobba sig uppåt. Ja, såvida inte Federer, Murray och Djokovic tappar överraskande mycket poäng under samma period, men det får anses ytterst osannolikt. I så fall mest troligt Federer som tappar, men han ligger trots allt 2,000 poäng före Nadal just nu, så att han skulle rasa mer än en placering före Wimbledon finns det ingen anledning att tro.

Djokovic ligger på stabila 13,280 poäng och det försprånget kommer inte Nadal att kunna äta sig ikapp förrän i slutet av året, men inte ens det är speciellt troligt. Nadal inkasserade trots allt 0 poäng efter Australiska öppna – Djokovic 2,000. Mycket att ta igen bara där.

Nu pratar vi alltså de rent tekniska möjligheterna för Nadal att återta tronen. Finns en hel massa andra variabler att ta i beräkningarna, men det är helt enkelt föga troligt att han ens närmar sig Djokovic, Federer och Murray före sommaren.

Att han har kapaciteten att ta sig tillbaka ända upp till toppen av ATP-berget råder det ingen som helst tvekan om, men i nuläget känns Djokovic alldeles för överlägsen (semifinalförlusten mot Juan Martín del Potro till trots) och Nadal som ett lite för osäkert kort för några större scenförändringar redan under 2013.

I övrigt är det mycket trevligt att se ovan nämnde del Potro samt Tomás Berdych prestera så bra som de gjort under säsongsinledningen. Känns som att de här två utgör ett eget litet segment under Big Four. Håller inte riktigt med dem som bakar in del Potro i ett Big Five, i alla fall inte än. Han har mer att bevisa för att nå dit.

Glappet mellan världsfyran Nadal och sexan Berdych är drygt 1,700 poäng. Glappen mellan sjuan del Potro och åttan Jo-Wilfried Tsonga cirka 1,100 poäng. Men det skiljer bara 180 mellan Delpo och Birdman.

Okej, nu ska även världsfemman David Ferrer rent tekniskt bakas in i det här segmentet, men i och med hans stora formsvacka känns det som att han är på väg neråt igen. Dessutom är det inget som just nu talar för att han kommer kunna upprepa succésäsongen 2012.

Givet allt detta känns det här scenariot inför säsongshösten inte särskilt långsökt:

1. Novak Djokovic.
2. Andy Murray.
3. Rafael Nadal.
4. Roger Federer.
5. Tomás Berdych.
6. Juan Martín del Potro.
7. David Ferrer.
8. Jo-Wilfried Tsonga.
9. Richard Gasquet.
10. Marin Cilic.

Med några få brasklappar: Nadal kan mycket väl knipa andraplatsen, beroende på hur Murray presterar i Wimbledon och US Open. Delpo kan lika gärna roffa åt sig femteplatsen, hugget som stucket där. Platsen som världstia oerhört öppen. Finns egentligen ingen utanför topp 10 som de senaste månaderna visat upp stabil topp 10-nivå. Om inte Gasquet faller tillbaka i gamla vanor borde han kunna parkera sig på en niondeplats.

Och Tsonga? Han har inte direkt imponerat i år, och än är ingen vändning i sikte. Insatsen mot Djokovic i Indian Wells var direkt pinsam. Han har fortfarande en lång väg att vandra, och eftersom han inför säsongen både bytte tränare och pratade vitt och brett om att han skulle satsa hårdare än någonsin (hittills med högst måttligt resultat) känns det tyvärr som att man börjar tappa hoppet om att fransmannen ska bli den topputmanare han så länge marknadsförts som.

Och Federer? Är han slut?

Nej. Självklart inte. Men han lever i den absoluta toppen, en placering under världens just nu bästa tennisspelare, på lånad tid.

Och det vore faktiskt väldigt konstigt annars, när ni tänker efter. Han må vara GOAT, men han är trots allt snart 32 år gammal och har precis tillryggalagt en makalös säsong 2012. Anledningen till succén var enormt hårt slit.

I år har han valt att banta schemat ganska ordentligt. Exempelvis står han över både Miami Masters och Monte Carlo Masters, vilket innebär ett två månader långt uppehåll mellan Indian Wells Masters och Madrid Masters. Det gör det inte bara betydligt svårare för honom att hänga med däruppe i toppen – det är också ett ganska tydligt tecken på att det inte är just rankningen Federer prioriterar i år.

Förra året pekade han själv ut positionen som världsetta, och delvis en sjunde Wimbledon-buckla (men på den punkten var han lite mer trevande), som absolut högsta prio – och uppnådde det målet.

I år tror jag faktiskt att han nöjer sig med att ”bara” vara världsfyra. Det spelar liksom ingen roll var han ligger inom Big Four, för det är ändå framför allt de här tre spelarna som sätter de tjockaste käpparna i hans hjul.

Och Big Four kommer Federer att fortsätta tillhöra under hela 2013. Tveklöst. Berdych och del Potro har börjat få upp vittringen, men än har de en bit kvar att vandra.

Skillnaden nu är att Federer förmodligen inte kommer att slita hund i precis varenda turnering (vilket vi redan sett tendenser till) som förra året (då han gjorde det för att hamstra poäng). Wimbledon, US Open och till viss del Franska öppna är hans högsta prio och mål.

Att flopparna i Rotterdam, Dubai och Indian Wells (okej, där var han skadad) skulle vara början på slutet för schweizaren är rent nonsens. Han kommer hålla Big Four intakt minst en säsong till.

Men vad som händer 2014, det är en helt annan femma. Och en historia vi kan ta någon annan gång.

Han gick in i den här finalen, totalt fjärde i Indian Wells i karriären, med 13 raka segrar efter skrällförlusten mot Horacio Zeballos i Vina del Mar-finalen i februari.

Det här var hans första hardcourt-turnering på nästan ett år – och han hade inte vunnit en titel på underlaget sedan Tokyo 2010.

Men efter två och en halv timme och tre set är Rafael Nadal återigen ensam rekordhållare i Masters-sammanhang med sina 22 bucklor.

Det satt dock långt inne. Efter en drömstart och 3-0-ledning i första set tappade han tre raka game och kunde ingenting göra när den store björnen med sin makalösa forehandslägga vaknat till liv.

Inte förrän han halkat efter i andra set: 0-2 och 1-3 och ett tag kändes det som att Juan Martín del Potro, som redan avfärdat Andy Murray och Novak Djokovic i kvarts- respektive semifinal, gick mot överlägsen seger i raka set.

Men Nadal var inte redo att kasta in handduken. Med en makalös kämpaglöd och lite slarv från del Potro jobbar han sig tillbaka, bärgar fem raka game – och stänger setet med ett servess.

Det var när han fixade breaket till 3-3 som det stora momentumskiftet kom, och det där övertaget klamrade han sig sedan fast i genom resten av matchen.

I tredje set såg del Potro ordentligt slutkörd ut, och precis som i semifinalen mot Djokovic hamnar han tidigt i underläge. Den här gången finns det dock inte tillräckligt med bränsle i tanken för att argentinaren ska mäkta med en magisk vändning. Nadal håller sina servegame enkelt, medan del Potro får slita hund för att inte tappa sina.

Den absolut sista skvätten i energireserven går åt till att rädda tre matchbollar i egen serve vid ställning 5-3 till Nadal, men när spanjoren har avgörandet helt i egna händer gör han inga som helst misstag.

När del Potro slår ut en forehand lägger sig Nadal i en jublande hög på banan. Segervrålet för tankarna till en Grand Slam-final snarare än en Master.

Men så är det ju också hans första stora titel sedan Franska öppna förra året (de två tidigare titlarna i år, i Sao Paolo och Acapulco, var 250- respektive 500-turneringar).

Förutom tredje i Indian Wells (2007, 2009, 2013, finalförlust 2011) var det här världsfemmans totalt 53:e titel i karriären.

Hur vann han då?

Ja, en väldigt stor del av den här segern får tillmätas hans fantastiska uthållighet och heroiska kämpaglöd, men också del Potros trötthet.

Faktiskt.

Och tyvärr.

Det är lite smolk i bägaren nämligen, att Nadal fick många fler timmars vila än del Potro, som tampades i en flera timmar lång och oerhört krävande semifinal mot Djokovic – och dessförinnan i en nästan lika dränerande kvartsfinal mot Murray.

När del Potro hade soppa i tanken bara matade han på med sina osannolika forehandmissiler, som en efter en ven förbi en chanslös Nadal. Backhandslicen såg vi inte så mycket av, och den behövdes inte heller. Backhanden var visserligen inte lika mördande som forehandsläggan, men den var stabil och gjorde sitt jobb.

Argentinaren lyckades dessutom leta sig in under skinnet på Nadal med solitt försvarsspel, makalösa passeringar och effektivt kontringsspel, som gjorde att spanjoren inte hade mycket för att röra sig inåt i banan.

Nadal försökte dessutom ofta slå sig fri när del Potro satte hög press, vilket inte funkade alls när argentinarens forehand var både blytung och pricksäker. Tycker därför att det var ganska förvånande att han inte försvarade sig mer med sin backhandslice, för den hade del Potro uppenbara bekymmer med. Dels kom han inte riktigt under bollen i sin sving och genererade därför inte ordentlig fart, och dels fick Nadal tid på sig att hitta rätt position och kunde på så vis förlänga duellerna.

Ju längre matchen led – och ju längre Nadal lyckades hålla liv i duellerna – desto mindre krut hade del Potro kvar i bössan.

Fysiken är onekligen världssjuans största brist. Att spela med sådan enorm kraft är energidränerande. Nu har han visserligen blivit mycket bättre på att vårda bollen, men det blir så tydligt att det, när han möter spelare av den här kalibern, går åt så mycket energi till försvarsspelet att det påverkar offensiven negativt.

Och när del Potros offensiva vapen blir uddlösa på grund av trötthet, ja då slutar det ofta som det gjorde i natt – med förlust.

del Potro hade verkligen varit en värdig vinnare, och om förutsättningarna sett lite annorlunda ut hade detta lika gärna kunnat sluta med seger i raka set för The Gentle Giant. Så överlägsen var han faktiskt från andra halvan av första set till det där ödesdigra missade servegamet i andra.

Lika imponerande är dock Nadals seger. Att komma tillbaka efter ett sju månader långt skadehelvete och bärga tre raka titlar varav en på hardcourt… Det är riktigt riktigt starkt, milt uttryckt. Och mot del Potro i natt visade han återigen prov på sin magiska vinnarinstinkt.

Nu känns det som att hoppet om en riktig magisk grussäsong, med en känslosam rivalitet mellan Nadal och Djokovic, både återvänt och är på god väg att förverkligas.

http://www.youtube.com/watch?v=Hx3r7D00Dbs

Rafael Nadal mot Juan Martín del Potro.

Visst hade väl en klassisk batalj mellan Nadal och rivalen Novak Djokovic suttit fint, men med tanke på hur del Potro presterat i Indian Wells kan det här bli en riktigt högoktanig finaldrabbning.

Den smärtande handleden verkar bara ha gynnat del Potro, som då tvingats nyttja sin backhandslice mer än vanligt. Det är måhända inte tourens bästa slice, men den var rysligt effektiv mot Andy Murray i kvarten och Djokovic i semin. Delvis för att den skapade variation som störde de bådas matchrytm, men också för att den filade ner deras offensiva spets på backhandsidan.

Den kommer troligtvis inte vara fullt så effektiv mot Nadal som med sin massiva överskruv inte kommer ha lika mycket problem med att skopa upp dem.

Kollar vi lite statistik så ser vi att Nadal leder med 7-3 i inbördes möten. Delpos samtliga tre segrar kom efter varandra och under hans succéår 2009 (Miami, Montréal och US Open). På hardcourt står det 3-3 i matcher.

När del Potro spelar på topp har han en förmåga att dundra igenom Nadals försvarsmur med sin enorma forehandslägga. Nadal kan som bekant ha vissa problem med offensiva sluggers, särskilt på hardcourt, och där är del Potro inget undantag.

Likt Ernests Gulbis är han bra på att själv sätta fart på bollen och har i regel inte lika stora problem med att ta ner Nadals överskruvade loopar som många andra på touren.

En förutsättning för att han ska kunna slå spanjoren i kväll är att han servar i det närmaste felfritt. Han kunde kosta på sig ett par bortslarvade servegame mot Djokovic i går, men det berodde på att serben bjöd tillbaka med eget slarv – medan Nadal varit betydligt stabilare i just serven än både Djokovic och Murray.

Han måste dessutom i huvudsak försöka placera sina tunga grundslag djupt ner i Nadals forehandhörn. Världsfemman har verkligen lyckats anpassa sitt spel till hardcourt, men han har fortfarande problem med att justera sin position bakåt i banan. Det kräver dock enorm precision och kraft, och är således ett vanskligt högriskspel. Bär det frukt kan han få Nadal ur gängorna, men det kan också generera många oprovocerade misstag.

I övrigt måste han fortsätta vårda bollen i duellerna och hitta lägen att vända försvar till attack.

http://www.youtube.com/watch?v=Gxosmuk5lug

Det kommer verkligen inte bli lätt för del Potro, givet vem som står på andra sidan nätet. Nadal kommer nämligen med största sannolikhet inte att bjuda på en flod av oprovocerade misstag à la Murray, eller fokusdippar i avgörande lägen à la Djokovic.

Nadal har också varit grymt aggressiv i sitt returnerande så här långt i turneringen och kommer hela tiden nagga på Delpos serve, vilket kan skapa enorm stress.

Så vad tror vi om det här då?

Det kommer förmodligen att bli jämnt, men jag är inte säker på att det går till tre set. Jag tror nämligen att Nadal har en till växel att lägga i och kan då bärga ett par, tre break per set. Tror inte att del Potro kommer kunna sätta kontinuerlig press i spanjorens serve, utan måste ta tillvara på de luckor som uppstår och chanser han då får.

Det är nämligen en del annat som talar emot del Potro. Han har precis sluggat sig igenom två energikrävande tresetare. Vilket gett honom back-to-back-segrar över Djokovic och Murray, två av världens bästa tennisspelare. Inte ens det hör till vanligheterna, och nu ska han alltså slå en tredje. Ingen lätt uppgift.

Risken är att de där två segrarna dränerat honom både fysiskt och psykiskt – medan Nadal i och med tresetssegern över Gulbis och tvåsetskrossarna mot skadehämmad Federer och formtoppad Berdych gett spanjoren precis det självförtroende han behöver.

Dessutom har Nadal rutinen. Det här blir hans 33:e Masters-final (av de tidigare 32 har han vunnit 21) – del Potros blott andra (förlorade mot Murray i Montréal 2009). Det är dessutom Nadals fjärde final i Indian Wells (segrar 2007 och 2009, förlust 2011).

Delpo har verkligen imponerat så här långt i Indian Wells, men jag tycker att Nadal har varit snäppet mer övertygande. Att Nadal endast låtit sig pressas till tre set mot Gulbis säger faktiskt lika mycket om spanjoren som om letten. Jag menar, även formstarke världssexan Berdych har ett flackt och tungt grundspel och får dessutom hög utdelning på sin serve, men avfärdades ändå i raka set.

Jag tycker därför inte att det är riktigt 50-50, som det på förhand kändes mellan Nadal och Federer. Snarare 60-40 i Nadals favör.

Det vore väl snudd på tjänstefel att inte kasta in en skrällvarning på del Potro med tanke på hans segrar över Murray och Djokovic, men jag tror faktiskt att Nadal är betydligt mer motiverad än världsettan och -trean i den här turneringen. Det är också en viktig del av matchbilden – Nadal kommer inte att vika ner sig och han kommer inte att bjuda på några billiga poäng.

* * *

Det känns som att vi blivit snuvade på en drömfinal mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka.

I stället får vi en mellan Sjarapova och forna världsettan Caroline Wozniacki.

Känns inte riktigt lika hett.

Sjarapova leder med 4-2 i inbördes möten, men har historiskt haft en del problem mot bollmotaren Wozniacki. Danskan är nämligen grymt bra på att stressa fram misstag med sitt passiva counterpunchande, och Sjarapova kan som bekant svaja som en flaggstång om hon har en sådan dag.

Det tror jag inte att hon har i kväll. Hon har nämligen inte ställts inför en del utmaningar och inte bara glidigt igenom den här turneringen. Viktigt för Sjarapova att få lite tuggmotstånd så hon hittar sin matchrytm i en sådan här turnering.

I finalsammanhang brukar hon inte vika ner sig, om inte motståndaren heter Azarenka eller Serena Williams (och då beror det helt enkelt på att de är överlägsna).

Wozniacki är inte överlägsen Sjarapova ens när hon har en bra dag – då krävs också att Sjarapova har en dålig.

Det går säkert till tre set, men vill det sig riktigt illa för Wozniacki blir det förlust i två raka.