Kvinnor som undervisar yoga- inte alltid en självklarhet

Jag har i perioder lite dille på att läsa om kvinnor inom yoga. Något som ibland glöms bort i yogans skimmer och härlighet är att det inte alltid har varit en självklarhet för kvinnor att få utöva yoga.  Den indiska normen sade länge att män och kvinnor borde hållas separerade från varandra. Män har i alla tider kunnat undervisa yoga för kvinnor, men kvinnor har inte kunnat undervisa män. Observera dock att i Indiens äldsta religiösa skrifter, Vedaskrifterna, antyds det att män och kvinnor är jämlika, men traditionen har degraderat kvinnan till att inte vara lika mycket värd som mannen.

Som många yogautövare kanske hört någon gång, så säger även traditionen att kvinnor inte ska yoga när de har mens, med förklaringen att man då ska ta det lugnt, vila osv. Dock har jag någon gång lärt mig att det egentligen beror på att kvinnor med mens ansågs smutsiga och äckliga, och gjorde bäst i att hålla sig borta från yogarummet. Detta är dock inget jag vet säkert, ska lära mig mer om det. Men det låter ju inte helt otroligt, om man tänker rent historiskt på kvinnans roll.

Yoga är inte en religion. Men så som vi utövar den idag har den sina rötter i Indien och är således färgad av dess kultur, därför är det intressant att titta på kvinnors roll inom yoga.  En kvinna som bröt trenden att hålla män och kvinnor separerade var Sri K Patthabis dotter Saraswathi. Hon startade mer eller mindre en revolution i den indiska staden Mysore, då hon var den första kvinnliga Ashtanga Vinyasa yogaläraren som undervisade män och kvinnor tillsammans.

Hon blev enormt kritiserad men stod på sig, och var även den första flickan att studera sanskrit och yoga vid Mysore Sanskrit College. Varken hennes far Sri K Patthabi eller hennes man Sarath var nöjda med hennes beslut att bryta denna indiska norm om män och kvinnor. Men hon stod fast vid sin sak , idag är hon 65 år och undervisar fortfarande.

Saraswathi

Lika stark och glad som jag kände mig när jag började min 30-dagars utmaning -lika stark och glad känner jag mig idag när jag har bestämt mig för att bryta den.

Ett 30-dagars Bikramrace är super för dig som är ute efter en stor förändring i livet, både kroppsligt och själsligt. För dig som vill gå ner i vikt, som behöver få bukt med ryggont eller andra krämpor, eller för dig som helt enkelt är sugen på en rejäl utmaning.

 Bikram Choudhury

Jag var sugen på en rejäl utmaning, och sugen på att fördjupa mig ännu mer samt att ”tajta till mig” lite. (Känner mig redan fastare i huden!) Men jag jobbar, är både anställd och håller på med ett projekt i mitt egna företag, och förra veckan träffade jag min son endast någon timme på morgnarna! Hemskt! En stressklump började ta form i magen och jag kände att yogan inte blev lustfylld alls. Jag fick engagera mina föräldrar för hämtning och passning flera dagar i rad och det slutade med att jag låg där i värmen och var så stressad att glädjen försvann.

 En photoshoppad och avhoppad yogini-glad ändå.

Till saken hör att ett Bikrampass tar sin lilla tid, passet är 90 min, och det tar ca en halvtimme att ta sig till studion (en kvart att gå men med ombyte osv behöver man typ en halvtimme) och så en halvtimme efter klassen att duscha (att inte duscha är heeelt uteslutet!) och ta sig hem. Så det är liksom inte som att dra ner en sväng på gymmet och springa en halvtimme, utan hela processen tar tre timmar. Och droppen kom i dag när sonen min skickades hem från dagis med feber och jag var tvungen att hoppa av ännu ett pass. Jag vill inte att glädjen jag känner inför yogan ska tas över av ett måste och att andra ska få stressa och ta av sin tid för att jag ska göra detta. Jag har gjort det förut innan jag blev mamma och min tid var helt min egen.

Jag kommer att köra varannan dag fram till slutet av november istället, och fortsätta skriva om tips och råd för er som kör Bikram. Och för alla andra som läser också för den delen!

Kör du själv en 30-dagars kan du ändå fortsätta att läsa här! Jag kommer att till slutet av november fortsätta att ge tips som kan hjälpa dig på vägen, som kan underlätta lite vare sig det gäller pepp, kost, hud och annat. Jag har ju trots allt tidigare kört en 63-dagars… Så även fast jag hoppar av nu så har jag på fötterna vad det gäller ett sådant här race 🙂

Om du vill följa eller läsa mer om någon som löper linan ut just nu, samtidigt som du, jag vet ingen specifik blogg, men googla eller ta stöd utav någon lärare på din studio. Det finns många som gör den.

Hoppas inte att jag avskräckt någon från att göra det, det är fantastiskt! Gör det! Se bara till att du verkligen har tiden, planera väl så att det inte blir en stressfaktor, det ska vara härligt!

Jag pallade inte, men känner att en klump fallit från bröstet och jag känner mig inte alls ”dålig” eller som en bangare, tvärtom är det ett sunt beslut jag har tagit.

Hoppas att ni som kör en 30-dagars fortsätter, och att ni som kanske överpresterar just nu (i vad som helst du kan tänkas hålla på med) och börjar känna av det där magontet, taggar ner. Överprestera kan vara bra när man har ett klart mål i sikte, men så fort man börjar känna av det fysiskt är det dags att sluta. Man får ändå betala för det senare.

Vågen i mig har talat –balans är ordet. Nu ska jag fortsätta att yoga, med glädje och utan stress -precis som det ska vara!

Hej!

Är du en Bikramyogi, tränar mycket och duschar håret ofta eller bara har allmänt risigt hår? Investera i en Maroccan Oil, speciellt bra för dig med lite utsatt hår.

Inget funkar så bra i fukt och värme som olja! Både för kropp och hår. Nu har vi ju inte direkt ett problem med ”för mycket fukt och värme” här i Sverige, men ni som gillar att spendera tid in the hot room gör bra i att klämma ut ca en tumnagel stor klick i handen och massera in i håret!

Jobbar man som jag som yogalärare och med musik, så innebär det att man jobbar med andra människors fritid. Vilket betyder att man jobbar på sin egen fritid! Vad nu det är, för mig har det begreppet bleknat för flera år sedan. Jag har så länge jag minns jobbat på helger och kvällar. Har jag varit ledig någon lördag så har jag velat göra så mycket att det bara slutat med att jag typ suttit och gapat på en stol.

Att jobba med andra människors fritid är något jag verkligen gillar. De är glada och avslappnade, arbetsmasken avlagd och de är och träffar mig antingen för att yoga eller lyssna på musik. Härligt.

Men ibland smäller det till, och igår var jag ledig. Och vad jag njöt med mina tjejkompisar under en lunch på Zink, smuttandes på ett gals vitt och smaskandes på pommes frites!

Har numera alltid ”dubbelvatten” när jag yogar. En flaska som legat i frysen över natten, och en vanlig. De går åt!

Gårdagens yoga var av slaget jobbigt. Och inte på grund av yogan själv, utan på grund av trasslet som tillkommer för att jag ska kunna göra denna 30-dagars utmaning. Det ska trixas och fixas barnvakt, jobbas också, fixas ärenden… ja livet självt. Jag ska vara borta från familjen i tre timmar varje dag utöver att jag jobbar, och det krävs planering, en snäll man och snälla föräldrar. Frustrerande, och igår kände jag bara att det är inte så här yoga ska utövas… Som ett måste, liksom. Så jag hoppade gårdagens pass vilket var det enda rätta med den klumpen i magen. Så nu har jag två dubblar att se fram emot! Ja, det var det.

Sedan hade jag en underbar kväll i modets tecken! Mitt favoritmärke Mayla had 20-tals mingel kväll i deras butik på Mood i Stockholm. Och hör och häpna så VANN jag en väska som jag har gått och sneglat på ett bra tag, och en blus! Så sjukt glad! Jag vinner aldrig något, men så hade jag kvällen till ära dressat upp mig i en 20-talsklänning och tog hem andrapriset för min utstyrsel.

 VANN den här fantastiska väskan!

                                      Mer från Mayla

 Den här klänningen ligger högt på min önskelista

 Den här blusen, fast i svart, vann jag också! Mayla A/W 12

                  Det finns även en näckrossort som heter Mayla :-)

 Näcksrosen Mayla. Passande för en Mayla-älskande yogini som mig

Innan 20-tals kvällen begav jag mig på en liten fuskpäls-jakt (det snöade i Stockholm…) och hittade b.la denna på Donna Karen.

Och fuskpälsskor… också Donna Karen

Det är lätt att komma till jobbet när det är så vackert höstdekorerat.

Höstbukett och kokosvatten- inget kan gå fel.

                       Och så dagens pass, det 9:e

(Har ännu ej gjort en dubbel som jag ska, har missat en dag)

Pains and aches har börjat sätta in, höfterna mest (måste både bli armbågad och ligga på tennisboll i kväll…) men det mest skumma (eller kanske inte?) är höger…stortå! Jag vet att det kommer av Awkward Pose, då man står högst upp på tårna och sedan sitter ner. Höger stortå protesterar vilt så jag ska vara snäll mot den i morgon. Annars känner jag mig stark som en björn!! Och det känns så bra det här!

Mr Bikram i Awkward Pose. Grym b.la för benen, ryggen, vrister och fötter! 

…avhyvlades igår morse kl 07.00, och jag hade varit förutseende nog att koka ägg kvällen innan och låt mig bara säga att denna lilla trio verkligen ger kraft! Har sagt det förut, men två kokta ägg och två skedar vetegräs i ett glas vatten ger bättre energi än vilken sportdryck som helst enligt mig. Och så en c-vitamin på det och jag yogade som ett kärnkraftverk.

         Möt Veckans Yogi: Tammy Gaymon

                    Från socialarbetare till Europeisk mästare

Går det att tävla i yoga? Och varför gör man det, är inte yoga en sport i vilken man äntligen slipper prestige och jämförelse? Yoga tar större och större plats i människors medvetande och håller så sakteligen på att bli av med sin ”vi-äter-bara-grönt-och-chantar-stämpel”. I USA anses du lätt märkvärdig om du inte har testat yoga åtminstone en gång, medans det här i Sverige i vissa fall fortfarande ligger aningens inbäddat i ett flummigt skimmer.  En tjej som undervisar hundratals stockholmare i Bikramyoga varje vecka är Europamästaren Tammy, som med sin sköna stil, smidiga kropp och starka sinne tog hem första platsen i 2012 års European Yoga Asana Championship.

Den coola och vackra Tammy Gaymon jobbade som socialarbetare inom barnomsorgen i Sacramento, USA. Ett jobb som kunde vara oerhört emotionellt dränerande. Att dagligen träffa utsatta barn och ständigt vara beredd att rycka ut i krissituationer utan att veta vad man skulle få se, gjorde det väldigt svårt att inte ta med sig jobbet hem. Länge hade hon sökt efter ett sätt att balansera sin tillvaro, att hitta något som gjorde det lättare att koppla bort. Fysisk aktivitet var svaret och Tammy sprang och gjorde aerobics, tills en lördagsmorgon då en väninna övertalade henne att följa med på ett Bikramyogapass. Ett nittio minuter långt yogapass i 40 graders värme gav henne en utmaning hon aldrig stött på förut.

– Nittio minuter kändes som tre timmar! Men känslan efteråt var oslagbar, det bästa som hade hänt mig på länge. Jag kände mig mer avslappnad och balanserad än någonsin förut. Jag svävade fram!

Direkt antog hon yogastudions 10-dagars utmaning och har sedan dess aldrig vänt tillbaka.

Hon började utöva Bikramyoga regelbundet. Det fick henne att lättare kunna sätta saker och ting i perspektiv och känna sig mer jordnära, vilket hjälpte henne i hennes arbete. Med en stabilare grundkänsla gick det lättare att hålla isär arbete och privatliv.

– För mig är både livet och yogan ett pågående flöde. Yogan hjälper mig att balansera livet, livet hjälper mig att balansera yogan, säger Tammy.

Efter två år utbildade sig Tammy till Bikramyogalärare och lämnade arbetet som socialarbetare. Då hon en dag var åskådare i den allra första Bishnu Charan Gosh Cup, Yoga Asana Championship, blev hon totalt hänförd av det hon såg. Det graciösa sätt som de tävlande balanserade styrka, flexibilitet och stillhet på var det vackraste hon sett. Stillheten och den mentala styrka som i frid arbetade sida vid sida hos de tävlande var imponerande.

Yrket som yogalärare och senare den stora kärleken fick henne till Stockholm, där hon idag bor med sin man och lille son. När sonen började dagis fick Tammy tid att ta sitt yogautövande till en högre nivå, och en dag blev hon tillfrågad av en medarbetare om hon inte vill ställa upp och tävla för Sverige i 2012 European Yoga Asana Championship som skulle gå av stapeln i Köpenhamn. 37 år gammal kände hon sig starkare, smidigare och mentalt stabilare än någonsin så hon tänkte, varför inte?

Med mindre än två veckor kvar innan tävlingen var det bara att trappa upp träningen ännu mer. Det blev ett pass varje dag följt av egen träning efteråt, och sedan en timmes träning hemma på kvällen efter att sonen lagt sig. All snabbmat och vin fick uteslutas helt till fördel för mycket melon, nötter och torkad frukt, samt en hemlagad middag varje kväll. Det krävde sin disciplin att utesluta all extra mat och små snacks, som hon gärna äter i vanliga fall. Fysiskt kände hon sig på topp, men inför den annalkande tävlingen började hon tvivla på sig själv rent psykiskt. Men det fanns ingen tid att tvivla.

– Jag var tvungen att bestämma mig för att bara åka iväg och göra mitt bästa. Det var så enkelt. Mind over matter. Fanns inte plats att grubbla mer på det helt enkelt.

Att tävla i andra sporter är naturligtvis nervöst, men man får utlopp för sina nerver i och med att man ständigt är i rörelse. Hur är det möjligt att inför tusentals människor hålla den fokus och stillhet som krävs i utförandet av asanas (yogapositioner)?

-Mitt mål var att vara närvarande och ha roligt! Sanningen är att efter tävlingen tänkte jag: ”Wow. Det är så här det måste vara att vara helt närvarande, i nuet”. När jag var färdig och gick ner från scenen kom jag inte ihåg någonting. Första delen av dagen hade jag praktiserat mitt program i uppvärmningsrummet, och timmen innan det var dags drog jag mig undan helt och fokuserade på programmet, gick igenom det i huvudet steg för steg. När mitt namn ropades upp var jag inte nervös alls. Det var min styrka, då att vara nervös i denna typ av tävling visar att man inte har kontroll. Det tittar domarna på, och det är den kroppsliga kontrollen förenat med den psykiska som ligger i fokus i yoga. (Yoga är sanskrit och betyder ”förening”) Allt kändes så enkelt! Någons mobil ringde under mitt framträdande, det är typ det enda jag minns (ja, någon hade verkligen sin mobil på under tävlingen…). Ha ha!

Tammy knep damernas förstaplats känner sig ödmjuk och stolt att ha fått representera Sverige. Tävlingen, som hon anser är en personlig fördjupning inom yogan, har gett henne många fina lektioner och möjligheter att se sig själv just där hon befinner sig. Möjlighet att upptäcka vad ett stillat sinne, fokus och vilja kan göra med en person vars största skräck i livet alltid har varit att uppträda och prata inför människor…. Mind over matter.

…det skulle ju varit 8:e klassen idag men jag har missat ett så det blir till att ta en dubbel i morgon. Och det var tungt i kväll på Saskias klass. Lärar-Lotta berättade att typ 7:e till 10:e klassen är väldigt tunga, men att det snart lättar upp. Mina höfter höll på å bråka med mig så nu ska jag snart snällt och med ljuva ögon be min babe att ”armbåga” mig, dvs pressa sin armbåge ned i min höft för att triggerpunkta det som krampat där inne.

Det är denna punkt i höften som krampar sig och behöver tryckas på för att släppa taget. Val av sätt att göra det på: 1) Min naprapat Pauline, 2) Min kille med sin armbåge, 3) lägga sig på en tennisboll. Läs mer om det HÄR

En riktig saviour för ansiktet innan och efter ett bikrampass är denna goding:

Dr Hauschkas ansiktsolja. Mycket bättre att ha den innan en klass än en vanlig ansiktskräm som garanterat kommer att rinna. Hauschkas olja är inte bara mjuk och underbar- den löser även upp smust. Så efter passet har du inte bara svettats ordentligt vilket bara det i sig är så bra för huden. Du har även fått en djuprengöring!