När inget går som du vill, först och främst vill jag säga: grattis. Något bättre är på väg.

Inte alltid lätt att se det så, men testa. Väl ”där” så är det en befrielse. Mycket av arbetet vi gör handlar om att låta saker hända, istället för att få dem hända.

Något annat jag vill poängtera vad det gäller när saker och ting inte går som man vill, är att omformulera dina frågor. 

Ofta när man är missnöjd går man runt som ett stort frågetecken och bara frågar sig en massa frågor dagarna i ända. Typ: Varför är min chef så dum? Varför ser alla på mitt jobb sig som ”överordnade” mig? När ska jag ha tid att vila? Varför kan inte min kille förstå mig?

Omformulering som gör underverk för din psykologi:

Hur kan jag bli chef, istället för att vara beroende av en?

Är det mina kollegor som nedvärderar mig, eller är det jag själv som ser dem som smartare än mig?

Varför behöver jag vila, varför är jag trött? Vad kan jag göra åt det?

Är jag tydlig mot min kille med vad jag vill?

Nedan är en video som jag verkligen rekommenderar för att det är så smart, så rätt och så klipskt. Men också för att den visar på hur vi så slentrianmässigt alltid tänker likadant! Det är som ett virus! Och, den visar också att den mest luttrade föreläsare kan vara nervös och att det är såååå ok. Och så ämnet, ämnet. Ord överflödiga.

En frigörande liten rackare på alla sätt 🙂

men som jag talat om tidigare, så kan den här typen av nedklottrade livsregler skapa press hos den alldeles vanlige gemene man, beroende på i vilken sinnesstämning man befinner sig i för dagen.

Fast den här är riktigt bra måste jag säga. Funkar för alla dagar, de då man känner sig som kingen kingen, och även de dagar då man känner sig som en påse skridskor.

Dessa peppisar bjuder in till både inspiration och…. press. Beroende på vilken dag man har, så att säga!

Det finns tre olika alternativ att kvala in på:

1) Du tittar läser texten och tänker YEAH!, och dagen känns fräsch och framtiden ljus.

2) Du läser texten och ett mörker sänker sig över dig. ”Där står allt jag inte är/gör. Inte konstigt att jag inte är Amazing”.

Och den tredje vägen? Den där du förtjust hoppar upp från din stol med ett glädjeskrik och bara: Det DÄR är verkligen JAG! Allt det där! Shit va bra jag är, och va bra saker jag har gjort! Händer nog mer sällan. Men hey, det är inte omöjligt, liksom!

Vad tycker ni?

Själv gillar jag sådana här peppisar, och jag väntar på dagen då jag reagerar med det tredje alternativet! Ha ha.

hej!

… påminner mig ofta om det här, när jag känner mig frustrerad med någon.

”Det vet inte du” påminner hon mig ofta när jag tror mig veta något om någon som jag inte alls känner.

Så sant. Blir lika paff varje gång hur mycket det stämmer. Och paff över att jag tror mig kunna läsa av någon efter bara några träffar.

Yogis och livsstilscoacher och andra intelligenta (he he) människor hävdar ofta att det tar 40 dagar att ändra ett beteende, att etablera en ny vana eller att bryta ett mönster. En del säger 30. Andra 21.

Mycket litteratur du kan hitta inom självhjälps genren lovar ofta ”40 dagar till ett bättre liv” osv. Why detta 40?

Antagligen har det med mytologi och symbolik att göra, med rötter i Bibeln. Numret 40 återkommer ständigt i Bibeln som en `allt ändrades på 40 dagar´-grej. I berättelserna om syndafloden regnade det i 40 dagar och 40 nätter, Jesus fastade i 40 dagar, Moses ledde Israels folk genom öknen i 40 år, osv.

Men faktum är att symboliken för talet 40 inom berättartraditionen är ”många”. Man har velat få människor att förstå att det var många dagar som det regnade, osv.

Ett annat tal som förekommer inom ämnet är 21, och just 21 dagar kommer förmodligen från en bok som publicerades 1960 av en plastikkirurg vid namn Maxwell Maltz, som la märke till att det tog i genomsnitt 21 dagar för de som genomgått en amputation att anpassa sig till förlusten av en kroppsdel. Han drog därför slutsatsen att det tar 21 dagar för människor att anpassa sig till alla former av livsförändringar.

Men en ganska färsk engelsk forskning gjord på 98 personer visar att det i genomsnitt tar 66 dagar för ett nytt beteende mönster att riktigt sätta sig, och visade också att nyckeln är att repetera det nya mönstret så ofta som möjligt i början.

            Nu vet ni det, ni som går i förändringens tankar!

Hej hopp, 

jag har av någon anledning inte tillgång till de kommentarer som jag vet att en del av er har lämnat, jag såg dem som hastigast på något slags gömt ställe i min adminpanel, men sedan kom jag inte åt dem.

Inget Nobelpris för mig i bloggteknik alltså, men jag vill med det säga att jag inte är dryg och inte lägger upp dem, jag fattar bara inte hur. Men! Anmälan är gjord till högre makter (Aftonbladet), och jag hoppas snart kunna läsa och svara på det ni har skrivit.

Nu ska jag bjuda på en sida av mig som jag skulle vilja jobba med. Here it goes: Jag kan inte gå och lägga mig om dagen har varit perfekt, och då menar jag perfekt ur ett hälsoperspektiv.

Ovan syns ett vackert papper signerat Anton Berg, för fem minuter sedan innehållandes ljuvlig choklad. Choklad= nu i mage.

Jag vet inte hur jag ska komma runt det, men att gå och lägga sig ”helt perfekt” ger mig rysningar, jag måste ha gjort något ”fel” under dagen för att jag ska känna mig som mig.

Blir det inte choklad, blir det något annat (läs bulle, kaka, ja, du fattar) och om det inte kan inmundigas så måste synden komma någon annan stans ifrån (aldrig riktigt varit the good girl), det kan vara tillfredställelse i form av att ha stressat, inte städat alls, kolla skräckfilm.. Jag måste ha något slags mörker för att kunna gå till sängs nöjd.

Konstigt! Eller?

Tanken på att gå och lägga sig helt och hållet perfekt, nytränad, inte en gnutta onyttigheter i kroppen, i perfekta lakan i ett nystädat hem gör mig darrig.

Alltså måste jag prova det!

Mot nya mål, hoppas du hänger på!

Hej

      Välkommen 1:a Maj, vårens startskott, och kanske ditt med?

Känner man sig fast i gamla mönster är alltid sådana här datum, milstolpar eller vad man vill, en bra början på något nytt.

Jag ska tipsa dig om några saker som gjort under för mig, kanske tilltalar de dig också.

                                              En inre resa?

Det finns mängder av program och coacher att följa, här är två av mina favoriter:

Underbara Gabrielle har skrivit en fantastisk bok, en 40 dagars resa som kan förändra ditt liv. Klicka in på amazon och klicka hem en.

                  Ekonomisk förändring? (med en spirituell touch :-))

Klicka hem ikonen Marianne Williamsons nya bok om mirakulösa genombrott inom arbete och pengar.

                                          Matförändring?

En fin sida om man är intresserad av raw är den här. 

Vill du göra en förändring vad det gäller ditt matintag kan du t.ex besöka det här stället för en seriös analys av din rådande hälsa, något jag gillade. 

                                  Sugen på Bikramyoga?

Att utmana sig själv med ett Bikrampass varje dag i 30 dagar gör under för din kropp, själ och sinne. Jag kan inte annat än välkomna dig HIT, för en riktig sommar-kickoff! Lova att hälsa på mig, skulle älska att ha dig i min klass! Och mejla mig om du har några frågor.

Jag slog upp dessa dörrar en dag, och det förändrade mitt liv.

Jag är sedan ca ett år tillbaka en student av den fantastiska kursen ”A course in miracles”. En kurs som leder studenten genom en spirituell transformation.

Du är redan med på resan om du läser här inne, och idag vill jag dela något som tog en stund för mig att fatta, men som när jag gjorde det blev till aha:ernas Aha!

A course in miracles lär bland annat ut att vi är en dödlig kropp, och en spirituell kropp. Att vi har ett mänskligt liv här på jorden, men också ett andligt liv, där vi alla är ett.

När vi tar oss fram i livet upplever vi ofta blockeringar av olika slag, poängen är inte att ”skapa” mod och kraft, utan att hitta verktygen att forcera bort blockeringarna i dig som döljer den kraft, det mod och den kärlek som du faktiskt har inom dig, från födseln.

Något som många ser som en blockering är arvet vi har från våra föräldrar. ”Min mamma lärde mig så här”, ”vi har alltid haft dåligt med pengar”, ”min pappa var frånvarande” osv, och vi låter dessa våra ”sanningar” ligga djupt inom oss och faktiskt skapa blockeringar för oss.

Hur galna saker dina föräldrar än gjorde så trodde de nog att de gjorde det bästa för just dig. Även om vissa saker kan få dig att höja på ögonbrynen.. Men, no shame, no blame, bara förlåtelse, acceptans och förståelse kommer att segra i slutändan.

Här är en tanke för dig, om du känner igen dig: Du har inte bara din mamma och pappa, du har även din andliga härkomst- kalla det Gud, Universum, Det Oändliga, vad du vill.

Du är så mycket mer än dina föräldrar, du kommer från en plats av oändliga möjligheter, kärlek, kraft och mod. Tänk på det när du fastnar i hopplösa tankar som t.ex ”Jag är sådan, det är mitt arv”, eller ”Jag kan inte, har aldrig varit en sån som vågar”. 

Wooops, flum flum, men ack så krfaftgivande tanke när du väl låter den gro! Testa!

ps, är du över 30 och kvinna, så har du med säkerhet antagligen börjat analysera din barndom och kan se klara och tydliga mönster som aningen irriterar dig eller ser med stor tacksamhet på dina föräldrar. Det är väldigt vanligt 30-års åldern bland kvinnor!

Att våga betyder… just vad det betyder för dig. Alla som vågar behöver inte vara Rihanna eller Madonna. Man behöver inte heller `säga upp sig och starta företag´(kan till och med vara bra att jobba kvar ett tag inom sin organisation för att lära sig mer), eller ha den vassaste pennan i kolumnvärlden.

Våget ser olika ut för alla, men vilken situation det än är du behöver våga i, så behöver du antagligen stå ut lite grand. Och det är där vi ofta faller som plattfiskar, för att stå ut innebär också att behöva stå ut… med kritik.

Är du redo att acceptera att inte alla kan gilla dig? Tänk på dig själv som två sorters glass. Vanilj och pistage. Alla gillar vanilj, pistage har färre men trognare fans. De som gillar pistage älskar det, smaken är svår och distingt, det går inte att bara halvgilla den.

Är du vanilj, en som alla gillar men som lika gärna kan ersättas mot något med mer smak?

Eller är du pistage- älskad av kanske en inte lika bred skala, men verkligen uppskattad för just din smak, din personlighet och ditt speciella koncept- helt enkelt just den du är?

Denna tanke kan du ta fram var sig det gäller att våga stå upp för något inom din familj, när du startar ditt företag, eller din speciella stil med vilken du förmedlar ett budskap.

Have a pick!

Vi tror oftast att ”alla andra”…… Nej jag glömde inte att avsluta meningen, jag ger dig fortsättningen- fyll i med det första som kommer upp i ditt huvud.

Jag vet med mig själv, att om jag helt släppte den tanken, att ”alla andra” gör nog si, så, det, osv, så skulle jag slippa såååå många små vardagsångestar där jag sågar mig själv av olika anledningar.

Alla andra gör varken bu eller bä, och ju fler människor jag träffar och som öppnar sig för mig, detso mer vet jag att ”alla andra-grejen” inte existerar.