Vi måste prata om frukost.

Det som borde vara så enkelt för hotellen att styra upp men som ofta faller på mållinjen. Speciellt i Sverige.

Här är det så dyrt att hålla med personal att hotellen prioriterar bort det där lilla extra. Som färskpressad juice, till exempel. Hur ofta får man inte, till och med på bättre hotell, någon slags morrande maskin som blandar pulver och vatten till en juicehybrid som hade kunnat leva lika länge som en cheeseburgare?

Hur ofta saknar man inte färskt hembakad bröd? Istället för formfranska och bake-off. Hur många gånger har man inte kikat ner i ett stort bleck fyllt med simmig  äggröra på tub? Tätt intill ett bleck med knappt oigenkännlig bacon, svart i kanterna och lika tuggvänlig som en bit kål. Eller smaklös prickig korv som någon satt en skylt med ”italiensk salami” framför.

Dagens viktigaste mål ska man inte tumma på! Gör om – gör rätt! Frukost ska vara sådär bra att man dröjer sig kvar en halvtimma extra, tar en påtår, förlorar sig i en Times-artikel och går loss på nygräddade frasiga croissanter… Sådär så som flera restauranger numer erbjuder på á la carte-vis. Till exempel en avokado-smörgås på Nytorget 6, äggrätt på Riche eller stans bästa takeaway-frukost från Luzette på Centralen. 

Frukost kryddad med extra bonus så som ett stort urval av internationella tidningar, fint porslin i vackra färger och bordsservering av kaffe och thé.

3 x frukost:

Årets sämsta frukost: Gothia Towers, Göteborg. Varför? Blaskig fuskjuice, trista pålägg, bakeoff-bröd och kylskåpskall frukt, mjölig i sin konsistens.

Bästa medvetna frukosten: Hotell Guldsmeden, Köpenhamn. Varför? Bara eko-produkter, vackert porslin och take away-koppar till kaffet om man vill forstätta sippa java efter frukosten.

Härligaste långfrukosten: Förutom att Gran Hotel Ibiza har en superproffsig frukostbuffé med minst 5 olika färskpressade juicer och allt vad man kan önska sig – så är den även öppen till klockan 15 på eftermiddagen. Bästa receptet: börja ät, göra några längder i poolen – och börja om igen! (Det finns även champagne såklart för den som vill kicka igång festen).

Man får nypa sig i armen när man kommer ut till Lickershamnskrogen. I år är det ny drift och krögarna Per Hedberg och Andreas Folkesson har skapat en härlig meny med mycket bra prisbild. Storsäljaren, musslorna, går loss på ynka 165 kronor till exempel.

Granatäppleglaserade lammlägget är to die för om man är sugen på en större rätt. Helgrillade fisken är bland det trevligaste man kan äta i fiskväg på Gotland. Kommer med sparrischutney och syrad rödkål.

Men det absolut bästa är att sitta i soffan på uteserveringen och spana in solnedgången med Biff-Berras jordgubbsmojito. Dessutom finns en camping på gångavstånd med en liten stugby där man kan hyra för 450 kronor natten.

Så, alla Gotlandssemestrare! Bege er till Lickershamn eller var fyrkantiga. Ratta väg väg 149 norrut från Visby.

VISBY. Almedalsveckan har lidit mot sitt slut. Många företagare här nere pustar ut. Ändå saknar man någon slags politisk korrekthet – när det kommer till kläder på restaurang.

Värmeböljan sköljer in över oss. Folk droppar paltorna. Lite för lättvindigt kan jag tycka. De senaste dagarna har jag varit på tre restauranger där folk väljer att hänga i bar överkropp. Häromdan åt jag lunch bredvid en tjej i bikini.

Kan vi snälla komma överens om att man tar på sig när man äter ute? Jag är emot klädkoder som är så vanligt på klubbar utomlands (skjorta, kavaj eller inga jympaskor). Astöntigt. Men jag vill inte sitta och äta middag bland nakna människor.

Och när vi är på säsongsorter, så som Gotland, ja jag fattar att man vill bo i sin bikini – men spara den till stranden! Att gå runt i en stad i bikini är inte okej.

BARCELONA, baby. Jag hade inte varit i Barcelona på tio år när jag landade förra måndagen för en blixtvisit. Det blev en överraskning – wow, vad stan har fått sig en revival. Så. Packa väskan, det här är 10 skäl till att göra den baskiska stan asap:

1. El Born. Stadsdelen som blivit hipp utan att för den delen vara för kommersiell. Tänk Shoreditch i London utan att vara för dyrt. Tänk West Village utan New York-kändisar. Tänk Kreutzberg i Berlin utan knark. Bara bra små tapashak, vermutbarer, uteserveringar, konstgallerier och snygga butiker.

2. Vermut. Starkvinet som var tillskrivet farbröder och äldre damer har fått sig en revival. Det är numer trendigt att dricka små isade dricksglas av den varmt bittersöta drycken. Beställ som aperitif and be cool.

3. Prisnivån. Tja, hur kan man ens hålla sig hemma när det går att äta en schysst 3-rätters lunch med vin och kaffe under €15?

4. Tillgängligheten. När Arlanda kostar en förmögenhet i både taxi och tid så ligger Barcelonas flygplats El Prat på 1,2 mil utanför stan.

5. Maten. Glöm tapas med frittad färdigpotatis och aioli på burk. Den spanska gastronomin sjuder fortfarande här. Som Adria-brödernas alla ställen med Tickets i spetsen (fast det vill du däremot boka 2 månaders i förväg) vars inredning är galet glad med ett tak fyllt av jordgubbar. Och deras hyllade peruanska Pakta med omatalat Nikkei-kök, liksom hajpade Disfrutar med extrem teknisk matlagning. Med mera mera. 

6. Shoppingen. Jag älskar att strosa i matplanet på El Corte Inglés bland hyllor av sherry, vin, delidiskar fyllda av ost och skinkor. Och visst är det fortfarande billigare att handla kläder, inredning och viss teknik. För de som gillar det.

7. Nattlivet. Få städer i Europa, förutom möjligtvis Berlin och Belgrad, är vakna mitt i en tokdans vid midnatt på en vardagkväll. Visst, kan man skylla lite på den ekonomiska krisen, men det måste ligga något i stadens puls. Jag trillade in på en klubb en måndag, och även om det spelades skränig 90-talsrock så var det packat med folk. Säkert 500 pers dansade loss. Sådant kan man ju inte annat än älska (även om GT:n serverades med två isbitar i plastglas)!

8. Havet. Även om den klassiska Barcelona-stranden är något sunkig och fullpackat så kan man ändå doppa sina tår , andas in havsbrisen och blicka bort mot gamla Olympia-området och allt nytt som byggs.

9. Flygtiden. Tre och en halv timme! De nada! Det tar lika lång tid att ta färjan till Gotland. Man når inte ens Göteborg med tåg på den tiden. Och så vidare.

10. Vädret. Det är alltid varmare än hemma. Speciellt så här års när vår försommar inte vill komaa till sin rätt. Då vill man softa i Barcelona i en park med uppknäppt skjorta, strosa på blomstermarknaden i Raval eller ta en caña på en uteservering – och få en oplanerad weekendbränna.

Rökt löjrom. Som ett finmatsvärldens svar på smaksatt Kalles Kaviar. Fast gott då. Ekstedt har gjort det liksom Malin Söderström på Hjerta och härom veckan fanns ett recept med i DN.

Tunn krispig pizza. Lyxpizzans tid är ett faktum. Men hur äter vi brödrätten egentligen? Som vintilltugg att dela med ett gäng vänner såklart! Testa i kroglokal med stans största hjärta – på Babette. Jag lyckades med konststycket att äta två pizzor på raken för ett tag sedan. Var imponerad även själv av mig. (Och vad sjutton Brillos löjromspizza är ju briljant med ett glas bubbel även om den kostar därefter. Helt klart värt det eftersom löjrom kan vara det bästa som finns!).

Sparris. Det är perfekt tajming – dags för primörfest, smörigt såstillbehör och friskt vitt vin till det. Klassisk vårtrendig rätt. Deville på Roslagsgatan gör en trevlig variant med vit sparris, lammbräss och toppmurkelhollandaise (och när du ändå är där: damma in ett glas La Bruja de Rozas till varmrätten – muy bien biodynamiskt och mineraligt rödvin!).

Ramslök. Å, vad dessa vilda blad doftar stort. Det är fint när ramslöken får spejsa till en liten soppa. Jag har gjort ljumna vichoisse-varianter, men tror att Paul Svensson och Fotografiskas variant i helgen är en fullträff: den kommer med pocherat ägg och krutonger. (Obs fredag, lördag only).

Murkla. Jag är barnsligt förtjust i gräddig murkelstuvning på toast. För några år sedan serverade Wasahof det och jag har tjatat på dem ever since. (Inte ätit någon murkla värd att minnas i år, har du krogtips på någon hållkäftenrätt, mejla mig: info@annanorstrom.com – nej, jag skämtar inte). Ser för övrigt att Ekstedt har en rätt, Brinnande Ek, med rödtunga, toppmurkla, mandel och ramslök. Yum.

Nudelsoppa. För de kvällar när man tror att vintern är på ingång igen. Adam & Albin har gett rätten en revival genom att göra sin egna tolkning på deras nudellunch. För övrigt gjorde Pop Up Stockholm ett fantastiskt gästspel i mars med nudelmästaren Haan från Kanada/Paris (se bild). Hiphop och välbalanserade thainudlar. Perfekt kombo. Ki Mama Ramen kan traditionellt nudlar sen gammalt. Surfers har också en sichuanbuljong med anka och krusiga nudlar.

För övrigt så är hetaste vegon just nu: Bakad rotselleri på Linje Tio. Åt förra helgen. Oh my! Kom med rostade gula ärter som gav en slags popcorneffekt, hasselnötter och pecorino.

DET VÅRAS FÖR WEEKENDS. I april blir jag otålig. Vår, sommar, please start! Så då ser jag till att skippa försäsongens snuva – och drar iväg över helgen istället.  Självklart väljer jag stad sett till tallrikens innehåll. Det blir total sommarfeeling och skaldjur med iskallt vitt vin i Nice. Det blir långa dagar med sött te, snacks och shopping på Grand Bazaar i Istanbul. Och så vill jag ändå till världens mesta krogpuls i New York. Nya bardiskar, foodtrucks och finedining – jag laddar upp med dricksdollars.

New York. En av världens mesta krogstäder. Dollarn rusar uppåt men restaurangnotorna har än inte nått svensk höjd.

Nice. På ytan elegant och tjusig – som gästerna på en riktig finmiddag. Efter några minuter är glamouren avdammad, det röks som bara den och krogkulturen är inte alls sådär stift som i Paris.

Lissabon. I skuggan av Spaniens kulinariska muskler – med potential att ta revansch på sin granne. Portugals huvudstad bjuder på skaldjurfest, portvin och sena drinknätter på gatan i Barrio Alto.

Istanbul. En eklektisk buffé av Europas fönster mot Asien. Vattenpipor, arrangerade diskar där man själv väljer sin råvara och

Köpenhamn. Vårt närmaste kontinenten. Där spriten och ölen flödar, där gastronomin tas på högsta allvar och där världens mest kända krog ligger. Min förälskelse med staden verkar svårbotad.

Gästspel är det nya heta. Krögare och personal byter plats med varandra världen över. Som krogens egna utbytesstudenter. Nu får Göteborg den äran.

Max Inazawa är jobbar till vardags i köket på 2-stjärniga Frantzén i Gamla Stan och har tidigare  jobbat i Japan på en traditionell kaiseki-restaurang. Vilken bättre match än att han teamar upp med prisade kocken Frida Ronge på vRÅ inuti hotel Post?

Vik  7 -8 april i de gastronomiska kalendrarna för då går detta gästspel av stapeln. Menyn om cirka 7 rätter kommer att bygga på svenska och nordostatlantiska råvaror.  Som tofu med rökt fiskslag, wasabi och ponzu eller dashi som serveras med friterad havskräfta och pilgrimsmussla och yuzu.

Nu har jag inte testätit just denna meny men jag åt på vRÅ förra veckan. Det var en fest i min gom: favoriten var en kall nudelsoppa, bland sushin en bränd lax-nigiri och eftersom det insisterades testade jag även en färskostglass med soja och rostat bovete. Perfekt med oss som har salta smakpaletter och till vardags inte går igång på desserter.

(Jag fick nog blodad tand för dagen därpå lunchade jag på Norda och gick loss på minichokladbollarna. Hemskt goda. Men man får ju passa på när man befinner sig i sötsaksdomäner som Patrik Fredriksson, chefskonditor på Clarion Hotel Post, basar över). 

//Eat, drink and be happy. Don’t let anyone tell you otherwise. //

I morgon kväll smäller det. White Guide. Lite omisskännligt kallat Sveriges svar på Guide Michelin (ja, jag har också gjort det – för att förklara att priset ändå väger tungt i vissa krogkretsar). Galan, som alla av sitt slag, hålls sedvanligt en måndag då många restauranger håller stängt. Hit kommer branschisar som Mathias Dahlgren, Tommy Myllymäki och Saori Ichihara, liksom gourmander som Edward Blom och Carl-Jan Granqvist.

Det hela är lite mer ostron än tacopaj.

Det finaste priset är ”Årets Bästa Restaurang”. Vinnarens bokningssystem lär haverera någon gång i morgon vid 19.00-tiden. Stay tuned.

Bland de nominerade hittar vi:

Daniel Berlin, Skåne Tranås: En restaurang på skånska möllan som prisats av World’s 50 best restaurants, och som man i grova drag kan säga är södra Sveriges svar på Fäviken, om än lite mer doldis.

Esperanto, Stockholm: Sayan Isakssons japanska filosofi översatt med nära råvaror. En prisskördare som kammat hem just denna kategori två år i rad. 

Restaurant Frantzén, Stockholm: Finkrogen i Gamla Stan som håller 2 stjärnor i Guide Michelin och som alltid tippas för den där tredje – men som guiden snålar med att ge. 

Fäviken Magasinet, Järpen/Åre: Kocken Magnus Nilsson kammar även i år hem priset ”Global Gastronomy Award” som förste svensk. Tidigare har det utnämnts till giganter som Massimo Bottura, Gaston Acurio och min favorit Fergus Henderson. 

Gastrologik, Stockholm: En av Stockholms mest prisvärda fine dining-upplevelser om du frågar mig. Jacob Holmström och Anton Bjuhr har verkligen hittat receptet för casual service och prima råvaror. 

Gothia Towers Upper House, Göteborg: Restaurangen högst upp i hotellet vid Svenska Mässan har rönt framgång sedan öppning. Jag har inte ätit här fysiskt än men i somras deltog de i ett fantastiskt gästspel på hotel Stelor på Gotland som jag älskade (bloggade om det här). 

Oaxen Krog, Stockholm: Prisades med två stjärnor i Guide Michelin i år. Restaurangen på Djurgården räknas alltså numer till stans toppskikt – efter två år inom inspektörernas radie (tidigare låg Oaxen i sörmländska skärgården från vilken ö det bär sitt namn). 

HÄR kan du se live-sändningen av galan. 

Ovan: Meny från Matbaren hos Mathias Dahlgren på Grand Hotel i Stockholm. 

STJÄRNMAT. Det är något med Guide Michelin som skapar nervositet. Kanske är det allt hemlighetsmakeri, spekulerandet om vilka som kanske tappar en stjärna – eller får en extra. Och nu är väntan över! Guide Michelin har just släppt namnen som står präntade i den nordiska guiden.

Och WOW! Michelin blickar mot nya vidder! Malmö (och danska Århus) blir nya städern i guiden. Tre (en stycks-)stjärnor till Skåne totalt. Bonus: Oaxen Krog får en andra stjärna. Göteborg två nya stjärnkrogar samt Volt i Stockholm. 

Så här ser årets stjärnregn ut i Sverige:

2 stjärnor i Stockholm: Frantzén, Mathias Dahlgren-Matsalen, och Oaxen Krog (ny).
1 stjärna i Stockholm: Ekstedt, Esperanto, Gastrologik, Mathias Dahlgren-Matbaren, Operakällaren och Volt (ny).
1 stjärna i Göteborg: Thörnströms Kök, 28+, Sjömagasinet, Bhoga, Koka (ny) och SK Mat & Människor (Ny).
1 stjärna i Malmö (ny): Ambiance à Vindåkra (ny), Bloom in the Park (ny) och Volymers (ny).

Tänkvärt: Sverige fick sin första stjärna 1984. Det har hänt en himla massa på den gastronomiska fronten sedan dess. Tråkigt att den där tredje stjärnan som skulle kunna stickas åt Frantzén och Dahlgren sitter så lång inne. Och nog tycker jag att det finns flera potentiella 1-stjärniga i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Nåväl. Nu blir det till att åka till Malmö ögonaböj. Och flörta till sig ett bord på Volt.

BONUS. Inte en stjärna – men väl en utmärkelse:

Bib Gourmand i Sverige
Tolv restauranger får en Bib Gourmand-utmärkelse – nio i Stockholm, en i Göteborg och två i Malmö. Bib Gourmand indikerar en restaurang som serverar ”vällagad mat till ett rimligt pris”.

Bib Gourmand i Stockholm: Brasserie Bobonne, Den Gyldene Freden, EAT, Oaxen Slip, Proviant, Rolfs Kök, Ulla Winbladh och Lilla Ego (ny).
Bib Gourmand i Göteborg: Familjen.
Bib Gourmand i Malmö (Ny): Bastard (ny) och Sture (ny).

BAR. Förra året kunde World’s 50 best berätta var de tyckte att man drack världens bästa drinkar – Artesian, i London var svaret. (Här skrev jag om saken.) För de nordbor som än inte hittat hem till hotellbaren kommer nu här en chans – i Stockholm. På söndag kommer nämligen ett gästspel att landa på Svartengrens i Vasastan.

Så, anglofiler, hör upp! Artesians egen bartender Rudi Carraro skakar, rör och fixar innehållet i glasen. På tallrikarna utlovas en variant  Bangers n’ Mash och i högtalarna blir det ”British” av  Magnus Carlson från Weeping Willows. Enligt Svartengrens kommer hela krogen att  ”bli till London för en kväll”. Boka in, fellow drinkers and diners. Cheers!