Arkiv för kategori CL & EL

- Sida 2 av 6

Trubbel på läktaren när S04 kryssade

av Pierre Wingren, reporter

Måstematchen mot Huub Stevens PAOK Thessaloniki borde ha slutat annorlunda. Och vissa scener borde inte ha utspelats.

Jens Keller satsade på Joel Matip och Benedikt Höwedes i mittlåset, Marco Höger fick en ny chans intill Jermaine Jones på det centrala mittfältet. Den största skrällen i startelvan hette Max Meyer. Den ytterst begåvade tonåringen fick chansen som central offensiv mittfältare och Julian Draxler flyttades ut till vänster.

Den första halvleken var ett steg framåt jämfört med ligamatcherna. Schalke dominerade spelet och PAOK såg uddlösa ut. Men hemmalaget hade svårt att skapa farliga chanser av allt bollinnehav. Trots det lyckades till sist Farfan placera in det förlösande 1-0-målet efter drygt 30 minuter. Skulle resultatet rinna iväg nu?

Icke.

Släkten är alltid värst. Huub Stevens beordrade sina spelare att vara mer aktiva i andra halvlek, ta för sig lite mer. Samtidigt föll Schalke tillbaka in i gamla ovanor och släppte greppet om matchen. Följaktligen kunde Miroslav Stoch göra 1-1 efter 73 minuter. 1-1 slutade också matchen. Inget bra resultat för Schalke, även om det inte är någon förlust. Det blir en tuff bortamatch och spelet bara måste bli bättre.

När Stoch gjorde sitt 1-1-mål började stadion i Gelsenkirchen att fyllas av burop. Var det supportrarna som hade tröttnat på sitt lag? Nej. Det var polisen som stod i rampljuset.

Jag brukar ligga lågt i de här diskussionerna. Men jag måste kommentera gårdagens händelser. Det var förödande.

Med en kvart kvar av matchen stormade cirka 100 poliser in på Nordkurve där många ultras håller till. De slogs med batonger och doserade ut rikligt med tårgas. Obekräftade uppgifter gör gällande att en kvinna vårdas på intensivvårdsavdelningen i dag.

Det var en massiv insats som drabbade många oskyldiga och oförstående människor. Det var en insats som hindrade vårdarna från att ta hand om de som behövde hjälp. Även vårdarna fick sig en dusch av tårgasen.

Varför skedde denna stora, och i Tyskland ovanliga, aktion?

En makedonsk flagga, modell äldre (1992-1995, med Vergina-solen), syntes i Nordkurve. PAOK-fansen på andra sidan arenan tog illa vid sig av flaggan och hotade med att ”anfalla” Nordkurve. Polisen valde då att storma läktaren för att få tag på flaggan. De stormade alltså läktaren för att beskydda fansen och undvika kravaller. Det gick så där.

Polisen i Nordkurve
Polisen i Nordkurve

Flaggan har synts i Nordkurve förr. Det är en hyllning till Skopje Ultras som Schalke-ultras har ett vänskapsband till. Polisen motiverade sitt ingripande med att det var ”hets mot folkgrupp”.

När polisens taleskvinna i en radiointervju sedan säger att hon ”inte kan svara på hur den är det”, så blir det hela väldigt surrealistiskt.

Men även om vi nu bestämmer oss för att flaggan skulle ha tagits ner – så är polisinsatsen så överdriven att det inte är försvarbart. I PAOK-klacken hade några människor tidigare under matchen bränt bengaler och fyrat av knallskott. Uppenbarligen är en flagga värre. Det kan aldrig vara rätt.

Direkt efter matchen fördömde klubben polisens agerande. Och det med all rätt.

Efter den här incidenten (samt den i Dortmund i söndags) är jag rädd för att relationen mellan supportrar (framför allt ultras) och polisen i NRW är förstörd. Jag vågar inte tänka på vad det här leder till.

Här är en länk till rörliga bilder.

***

I kväll spelar VfB Stuttgart och Eintracht Frankfurt två viktiga bortamatcher. Bruno Labbadias Stuttgart har åkt till Kroatien för att möta Rijeka, Armin Vehs Frankfurt befinner sig i Azerbajdzjan för att ta sig an Qarabag Agdam. Nu gäller det att hitta spelet och fixa en plats i Europa League.

/Wingren

Källar-Jens tuffa uppdrag och Aogos soppa

av Pierre Wingren, reporter

Än en gång, kära läsare, ber jag om ursäkt. Uppdateringarna här på bloggen har som sagt blivit färre på grund av de biblar som vi ger ut. Men nu ska jag snart vara tillbaka i verkligheten och ge er allt som har med tysk fotboll att göra.

Redan i kväll är det dags för en spännande munsbit. Schalke 04 tar emot ex-tränaren Huub Stevens PAOK Thessaloniki i Champions League-kvalet. En tuff uppgift – på flera sätt. Huub Stevens känner till spelarna och klubben och han är med all säkerhet revanschsugen. Holländaren är fortfarande en sann Schalke-människa, men han har inte den bästa relationen med sportchefen Horst Heldt. ”Jag hoppas på en sensation”, säger Stevens inför matchen.

Vidare har PAOK absolut ingenting att förlora. De skulle inte ha varit här. De fick en gratischans. Schalke har betydligt mycket mer press på sig. Som om inte det vore nog har Schalke redan lyckats måla in sig i ett litet kris-hörn, och nu saknas målskytten Klaas-Jan Huntelaar. Det är en förbannad tur att Horst Heldt plockade in Adam Szalai i somras.

Det blir alltså ungrarens första tävlingsmatch från start. En minst sagt viktig match. Tränaren Jens Keller är redan pressad efter en svag inledning på säsongen. 3-3 mot Hamburger SV och en 0-4-förlust mot VfL Wolfsburg. Två matcher där försvarsspelet har sett svagt ut. Oroväckande och välbekant.

Klaas-Jan Huntelaar skadade knäet i matchen mot Wolfsburg och i andra halvlek fick Adam Szalai hoppa in. Han lyckades inte uträtta särskilt mycket då, men nu får han en ny chans att visa upp sig.

Hur Jens Keller tänker ställa upp laget i övrigt känns oklart. Joel Matip och Roman Neustädter petades med all rätt efter 3-3-matchen mot HSV. Mot Wolfsburg fick i stället Felipe Santana och Marco Höger chansen – de gjorde det om möjligt ännu sämre. Hur tänker Keller i kväll? Ska han demontera Santana och Höger, eller ge dem fortsatt förtroende?

Klart är att vänskapen mellan Huub Stevens och Schalke 04 kommer att vila i 90 minuter i kväll. Nu är det upp till Schalke att få fart på säsongen, styra den år rätt håll. Jag vet faktiskt inte vad som händer med Jens Keller om Schalke missar Champions League.

Lagkapten Benedikt Höwedes uttrycker situationen väl: ”Mitt intryck efter försäsongen var väldigt positivt. Vi alla hade hoppats att laget hade tagit ett steg framåt, men uppenbarligen är vi inte så långt fram som vi trott”, säger han till FAZ.

Det här laget har kapacitet, här finns spännande talanger som väntar på att explodera och det finns rutinerade spelare. Truppen är bättre än för ett år sedan. Många av de yngre har tagit ett kliv framåt. Ändå händer det alldeles för lite, det slarvas för mycket, riktlinjerna i spelet saknas ofta och framför allt spelar de inte på en konstant nivå.

Så sätt fart nu, Schalke.

***

Dennis Aogo har kastats ut ur Hamburgs matchtrupp som ska ta sig an Hertha Berlin. Tränaren Thorsten Fink meddelade detta i dag. Hamburger SV har fått en lika tung start på säsongen som Schalke och åkte på storstryk med 1-5 hemma mot TSG Hoffenheim. Thorsten Fink var rasande och missnöjd, i stället för grillfest med supportrarna beordrade han spelarna att ta två dagars ledighet den här gången.

Dennis Aogo, som spelade den sista kvarten, valde att åka till Mallorca. Enligt spelaren själv var det ingen nöjesresa, han ska ha träffat sin agent. Resan är anledningen till att Aogo stängs ute.

”Vi ger inte två dagars ledighet för att någon ska flyga till Mallorca, utan för att alla funderar på hur de kan bli bättre”, säger Fink.

Okej. En floppstart på säsongen och tränaren ger spelarna två dagars ledighet. De ska fundera på situationen. Nu vet inte jag om Dennis Aogo festade och roade sig på Mallorca, eller hur han har betett sig internt, men kan man inte fundera på Mallorca? Kan man inte komma till insikt till något om man inte sitter i Hamburg?

Om det nu var så ansvarslöst och hemskt av Dennis Aogo att åka till Mallorca, varför gav du ens spelarna två dagars ledighet, Fink?

Med eller utan Dennis Aogo – Hamburger SV behöver hitta formen illa kvickt.

/Wingren

Äntligen, FC Bayern!

av Pierre Wingren, reporter

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Der Klassiker

av Pierre Wingren, reporter

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

Der Klassiker
Der Klassiker

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren

Läge att titta på Tyskland, England?

av Pierre Wingren, reporter

FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?

Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?

Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?

Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.

”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.

Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.

För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.

Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!

Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.

Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.

Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.

***

Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.

Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.

I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.

I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.

”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.

Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.

/Wingren

Säsongens elva och splitter

av Pierre Wingren, reporter

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarnaWembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

Drömfinalen fixad

av Pierre Wingren, reporter

Das deutsche Traumfinale ist perfekt! Ord som egentligen säger allt, men jag får väl ta och klämma ur mig några meningar till. Tyskland slog Spanien med 11-3 i de här semifinalerna. Borussia Dortmund – Real Madrid 4-3 och Bayern München – Barcelona 7(!)-0. Nästan obegripligt, men ändå helt logiskt för de som har följt de här tyska klubbarna.

Det är naturligtvis väldigt stort. En heltysk Champions League-final. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira 50 år med Bundesliga på.

FC Bayern undvek den gula faran – med bravur. Spelarna som riskerade att missa finalen höll sig i skinnet. Jupp Heynckes lag behövde inte ens spela sin bästa fotboll, de vann ändå enkelt med 3-0. Jag tvekade aldrig på att Bayern München skulle kunna slå ut Barcelona, men jag trodde aldrig att de skulle göra det på det här sättet. Det var en förnedring, en styrkedemonstration. Räknar vi dessutom in matcherna mot Juventus, som slutade 4-0 sammanlagt, så tror jag att vi finner de mest imponerande fotbollsminuterna i Champions Leagues historia. 11-0. Våldsamt.

Två välförtjänta finallag, två tyska finallag. Det kommer att bli en ofantligt stor fotbollsfest i London den 25 maj. Två klubbar som tar ansvar för sin ekonomi, två klubbar med mängder av inhemska spelare och två klubbar som bjuder på underhållande fotboll. Det är en stor stund för tysk fotboll.

Bayern München får givetvis ses som klara favoriter i finalen. De har 20 poäng mer än Borussia Dortmund i Bundesliga och framför allt deklarerade Uli Hoeneß att Dortmund var det enklaste motståndet av de fyra semifinallagen. En situation som givetvis passar Jürgen Klopp och hans spelare alldeles utmärkt. Hoeneß hällde bensin på elden.

Det kommer att bli en ohyggligt intensiv final. Borussia Dortmund har inte så mycket att förlora, men de lever sin dröm och kan dessutom förstöra FC Bayerns säsong på köpet. För de tyska rekordmästarnas del är det här den tredje finalen sedan 2010 – nu är det verkligen dags att få lyfta den där pokalen. Dessutom kan de en gång för alla sätta Borussia Dortmund på plats. De har redan återerövrat ligatiteln och slagit ut dem i DFB-Pokal. Båda lagen kommer att ge allt och lite till.

Borussia Dortmund välkomnar Bayern München till Westfalenstadion på lördag. Vanligtvis en jättematch i Bundesliga, den här gången riskerar duellen att bli smått komisk. Jag skulle bli synnerligen förvånad om vi får se de 22 bästa spelarna i den matchen.

En stor stund. Njut nu. Och vet ni? Jag kan garantera att ett tyskt lag vinner Champions League. Bara en sån sak.

/Wingren

Den gula faran

av Pierre Wingren, reporter

Vi har kommit en bit på vägen. En tysk drömfinal i London är inom räckhåll. Det blev nervöst under de sista minuterna i Madrid – men Borussia Dortmund löste uppgiften. I kväll är det Bayern Münchens tur att fixa finalbiljetten, och utgångsläget är ännu bättre då de tyska rekordmästarna höll nollan i 4-0-vinsten i München.

Efter matchen i går skrev jag att det ändå var lite häftigt med Dortmund. I dag publicerade Zeit Online passande siffror på det hela. Det gör gott för fotbollen att ett på papperet underlägset lag kan ta sig till final.

Så här mycket har semifinalisterna spenderat och genererat i spelarövergångar de senaste tre säsongerna:

Real Madrid
Utgifter: 181,5 miljoner euro
Intäkter: 51,5 miljoner euro

Barcelona
Utgifter: 165,5 miljoner euro
Intäkter: 99,45 miljoner euro

Bayern München
Utgifter: 131,4 miljoner euro
Intäkter: 15 miljoner euro

Borussia Dortmund
Utgifter: 44,55 miljoner euro
Intäkter: 49,15 miljoner euro

Så här rutinerade spelare har klubbarna:

Barcelona
653 CL-matcher och 539 landskamper

Real Madrid
524 CL-matcher och 580 landskamper

Bayern München
450 CL-matcher och 536 landskamper

Borussia Dortmund
162 CL-matcher och 258 landskamper

Jag tycker det är fint att fotbollen fortfarande avgörs på en gräsmatta under 90 minuter – även på den här nivån.

Åter till kvällens match. Bayern München körde över Barcelona i första mötet och har med sig en komfortabel 4-0-ledning till Spanien. Om tyskarna gör ett mål måste spanjorerna göra hela sex stycken. Barcelona ska inte kunna vända på det här. Jag ser egentligen bara en risk – och det är den gula faran.

Sex spelare i FC Bayern riskerar att missa en eventuell final om de drar på sig ett gult kort i kväll. Mittfältsgiganterna Bastian Schweinsteiger och Javi Martinez, försvarsklipporna Philipp Lahm och Dante och de fullgoda ersättarna Mario Gomez och Luiz Gustavo. Det hade varit bättre för FC Bayerns del om fler offensiva spelare var berörda.

Jag tänker inte på effekten av avstängningar i finalen, snarare matchprestationen i kväll. Ingen av de nämnda spelarna vill missa en final och de vet med sig att utgångsläget inför matchen är superbt.

Kan det finnas en risk för att några av spelarna slappnar av och fokuserar mer på att undvika gula kort än att spela fotboll i 90 minuter? Om så blir fallet så kan maktbalansen i den här kampen vända på en femöring.

Tränare Jupp Heynckes har sagt att han tänker ställa upp med sitt bästa lag. Det är inte tal om att vila några spelare. Det är trots allt en semifinal i Champions League. På bortaplan mot Barcelona. Om hans spelare enbart fokuserar på att lösa uppgiften så är jag övertygad om att Bayern München klarar det galant.

Det finns bara en chans för Barcelona, det finns bara en risk för FC Bayern. Den gula faran.

Trolig startelva

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

Mot en heltysk final!

/Wingren

Från botten till toppen på fem år

av Pierre Wingren, reporter

Visst är det lite häftigt ändå? Ska vi lite snabbt återvända till Dortmund år 2008?

Thomas Doll. Så hette tränaren innan sommaren 2008. Han ansvarade för ett Dortmund som inte lyckades med mycket, förutom en final i DFB-Pokal förstås. Men sanningen var att det gul-svarta laget ganska nyligen hade rest sig från en nästan-konkurs. Stjärnorna var borta, men en viss framtid stod för dörren. Thomas Doll stod dock inte för framtiden, han lyckades inte med mycket.

Borussia Dortmund var ett lag i spillror. Viljan var klen, riktlinjerna i spelet var suddiga och ekonomin var obefintlig. Westfalenstadion var ändå mer eller mindre fullsatt – men det handlade mest om självplågeri för supportrarna.

Sommaren 2008 tog Jürgen Klopp över laget. Redan från första stund tog han över scenen. ”Titta på mig, lyssna på mig”. Spelarna hade inte längre någon press på sig, Klopp tog över stjärnrollen. Han charmade ett helt land, gav spelarna självförtroende. Han byggde ett lag. Ett lag.

Fem år senare så står Borussia Dortmund i final i Champions League. Den dyraste spelaren som har inhandlats heter Marco Reus. Han köptes in förra sommaren för ungefär 17 miljoner euro. I övrigt är det ett lag fyllt av egna ungdomar och halvbilliga och smarta nyförvärv. Jürgen Klopp har byggt upp den här truppen och skapat ett stjärnlag. Två raka ligatitlar och en tysk cuptitel. Nu, säsongen 2012/13, så står Borussia Dortmund i final. I Champions League. Visst fasen är det jäkligt häftigt ändå?

Efter lite mer än 180 minuter mot Real Madrid är Borussia Dortmund klart för final. Semifinalen mot Real Madrid slutade till sist 4-3. I Dortmund vann tyskarna med 4-1.

Kvällens match spelades i Madrid. Alla visste att José Mourinho och Real Madrid ville och trodde på ett under. Borussia Dortmund ville stå emot och spela sin fotboll.

Efter första kvarten kunde det ha stått 2-0 till Real Madrid. Men Roman Weidenfeller ville annorlunda. Målvakten var duktig redan i första mötet, men nu tog han över huvudrollen. Robert Lewandowski gjorde fyra mål i Dortmund och blev en stor hjälte. Weidenfeller förhindrade mängder med mål och blev kvällens hjälte, semifinalens hjälte. Dortmund red ut första kvarten, det var ett steg framåt för det här relativt unga och billiga laget.

Sen var det lite stiltje i matchen. Borussia Dortmund skapade farliga chanser, Real Madrid likaså. Men det var aldrig särskilt hett.

Tio minuter kvar av andra halvlek. 0-0. I 82:a minuten stänkte Benzema in 1-0-målet. Nu skulle det väl ändå bli kaos? Jo, lite.

I 88:a minuten tyckte Ramos att det fick vara nog. Pang! 2-0 upp i nättaket. Skulle Real Madrid fixa undret ändå?

Det blev en het dans, det kan ingen förneka. Men efter 96 minuter blåste Howard Webb av matchen. Det här lustiga och energiska Borussia Dortmund hade säkrat en plats i finalen.

Borussia Dortmund förtjänade att gå vidare till final – utan någon som helst tvekan. Real Madrid förtjänade att vinna kvällens match, och det gjorde de. Men Jürgen Klopps lag går helt rättvist till final. Och då ska vi också ge dem en stor eloge för kvällens match. Innan matchen skrev jag att Dortmund skulle behålla lugnet, men som de gjorde det. Otroligt. Det var dock matchen i Dortmund som avgjorde det här, 4-1 blev ett för tungt resultat att vända.

En kommentar: Sergio Ramos. Duktig försvarare, alla dagar i veckan. Men kan du snälla sluta veva med armarna? Lika tröttsamt som att titta på Giorgio Chiellini. Fotbollen mår bättre utan det där.

I den här snabba och nattliga kommentaren ska jag inte heller glömma att berömma Mats Hummels – mittbacken växte verkligen till en hjälte.

Real Madrid-supportrar får ursäkta mig. Jag tycker att fotbollen mår bra av det här. Jag mår bra av det här. Jag lyfter på min hatt för BVB och Jürgen Klopp. Gissa om festen bara har börjat. En modern fotbollssaga.

Det är någon sorts helgdag nu va? Då så: tack för uppvisningen Dortmund och Madrid. Och tack för att ni gjorde det så spännande.

/Wingren

Det var annat då: ”De spottade på oss”

av Pierre Wingren, reporter

Juanitos anda. Stora, stolta Real Madrid. Bernabéu en storslagen fotbollsscen. Semifinal. Tyska Borussia Dortmund kommer på besök. Ett 1-4-underläge måste vändas. Om Real och José Mourinho tror att det går? Självklart. Om Borussia Dortmund tänker tillåta det? Givetvis inte.

Jag förstår att ni som läser det här törstar efter något att underhålla er med inför matchen. Kollega Erik Niva har skrivit det här om ”Juanitos anda”, inför gruppspelsmatchen skrev jag det här om ”målfallet i Madrid”.

Och Borussia Dortmund har ni redan koll på. Den ”lilla” klubben i sammanhanget, det billiga laget. BVB som nästan gick i konkurs för mindre än tio år sedan, den karismatiske Jürgen Klopp. Den galna publiken. Sagan.

Men också de senaste dagarnas skrämselskott: Mario Götze till Bayern München, Robert Lewandowski någonstans, laget ska falla samman och så vidare. Mitt i den orkanen av kaos spelades den första semifinalen mellan Borussia Dortmund och Real Madrid. Orosvindarna ven utanför arenan, utanför laget. Jürgen Klopp skickade ut en aggressiv bisvärm med ett enda mål: nu får det vara slutsnackat. Stick.

Det är någonstans här dagens blogg tar vid. En vecka har gått sedan de tyska lagen piskade upp de spanska. Det är klart att tankarna har dragit iväg ibland och landat på en heltysk final i London. Men jag har också gått och funderat på de här återstående matcherna – absolut ingenting är klart. FC Bayern har förvisso halva kroppen i final, Dortmund har ”bara” ett ben. Temat har helt enkelt varit Real Madrid och deras fantastiska bragder och vändningar ute i Europa.

Då kommer jag osökt att tänka på Borussia Mönchengladbach i Uefa Cupen 1985. Jupp Heynckes tränade laget och vi kunde hitta spelare som Frank Mill, Ewald Lienen och Wilfried Hannes i truppen. De ställdes mot Real Madrid i åttondelsfinalen, tyskarna vann enkelt med hela 5-1 på hemmaplan.

I returmötet, i den spanska huvudstaden, var det 70 sekunder kvar av matchen när hemmalaget gjorde 4-0. Mönchengladbach var utslaget, Real Madrid hade vänt. Igen. Det var inte första eller sista gången.

Det finns dock en väsentlig skillnad på då och nu. Borussia Dortmund i dag är inte Borussia Mönchengladbach från då. Real Madrid i dag är inte Real Madrid från då – och Bernabéu-Stadion är inte lika skräckinjagande ändå.

1985 hade Borussia Mönchengladbach förlorat matchen innan den ens hade börjat.

”Det började redan på väg mot stadion. Det kastades tomater, ägg och gud vet vad på vår buss. Dessutom sågs Real som extremt hemmastarka. Säsongen tidigare hade laget förlorat med 0-3 i Anderlecht – och vunnit returmötet med 6-1. Det visste vi förstås”, säger Christian Hochstätter till 11 Freunde.

Och det blev bara värre och värre.

”I omklädningsrummet funderade jag över varför Kurt Pinkall satte på sig benskydd. ’Kurt, vad håller du på med?’, frågade jag. ’Du har ju aldrig benskydd när du spelar’. ’Grabben’, svarade han, ’jag är för ung för att dö’”, minns han.

Rädsla på bussresan, rädsla i omklädningsrummet. Kunde det bli värre? Klart det kunde. På planen spelade Madrid oerhört tufft, de armbågades och smällde på. De spelade ut sitt motstånd. Mönchengladbach hade inte modet att sätta emot, inte rutinen.

”Den där kvällen utstrålade Real en vilja att vinna till varje pris. Innan vi gick ut på planen, stod Valdano (Reals målvakt) högt upp på trappan och skrek något på spanska. Jag pratar inte spanska, men vissa saker förstår man ändå. På den tiden fanns det ett staket i mitten av spelartunneln. Vi stod på vår sida, plötsligt öppnades dörren till Real-omklädningsrummet och spelarna störtade ut. De hängde på staketet, skrek och spottade på oss. Vi kanske borde ha spottat tillbaka. Det gjorde vi dock inte”, säger Hochstätter.

Det är inte så svårt att förstå att matchen redan var förlorad.

Det är där vi har skillnaden. Borussia Dortmund har inte förlorat matchen innan den har börjat.

”Jürgen Klopp, kommer dina spelare stelna?”

Klopp: ”Nej”.

Real Madrid spelar på den rätta scenen i kväll, frågan är om de har vapnen och nycklarna som behövs? En storslagen fotbollsafton är att vänta, det är gott nog just nu.

Därför låter jag Jürgen Klopps träffande ord avsluta inlägget: ”Det är helt säkert att något historiskt sker. Antingen så går vi vidare – det vore historiskt. Eller så åker vi ut – även det vore historiskt. Därför kommer vi att ge allt. I morgon ska alla se att Borussia Dortmund vill till final”.

/Wingren

Sida 2 av 6
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB