Söndagens matcher var lite som sinnebilden av tysk fotboll. Ledningar som tappas och slutar i förlust, hårda närkamper, högt tempo, målrikt, god stämning, ack så oförutsägbart och – givetvis – domslut som kan diskuteras dagen efter på jobbet.

En kille som har tröttnat på domarna är Greuther Fürths Gerald Asamoah. Ex-Schalkern börjar bli till åren nu men spelar ännu en viktig roll för Mike Büskens nykomlingar. Men Asamoah, som visserligen aldrig påpekade några orättvisor under sin tid i Schalke, tycker att hans lag blir bortdömt.

I går åkte rutinerade mittbacken Thomas Kleine på ett rött kort i början av matchen, när Fürth fortfarande ledde. Domaren Peter Gagelmann hade absolut inte sin bästa dag på jobbet. Men nu tycker att Asamoah att det får vara nog.

”Om en Badstuber i FC Bayern gör så där, då hade det blivit gult kort, men Thomas Kleine är en Fürther och spelar inte i FC Bayern. De bedöms inte på samma sätt. Det är inte normalt att sådana domslut drabbar oss vecka för vecka. Vi förtjänar mer respekt”, säger en upprörd Asamoah.

Han är inte glad. Och givetvis finns det en del sanning i det han säger. Ett par domslut har varit ruttna gentemot Fürth den här säsongen, men det är förstås inte bara Fürth som drabbas av konstiga domslut.

En förlust blev det till sist för Greuther Fürth. Ännu ingen vinst på hemmaplan för nykomlingarna.

Hur ser ni på domarnas insatser? Går det att se ett storlag/smålags-mönster?

***

November månads onödigaste match. Den här jäkla landskampen mitt i veckan. I november, när belastningen på de flesta landslagsspelarna är som högst. Vi har förstås inget annan val än att göra det bästa av det.

Men kom inte och säg att det här intresserar någon annan förutom Joachim Löw, Oliver Bierhoff och förbundets kassör. Det är knappast någon tillfällighet att Mesut Özil, Miroslav Klose, Bastian Schweinsteiger, Toni Kroos, Jerome Boateng och Marcel Schmelzer har tackat nej på grund av skada. Jag har givetvis inga bevis för det, men nog fasen är det ganska många som fejkar skador för att få stanna i klubben. Till helgen är det åter dags för Bundesliga och därefter en mycket viktig omgång i Champions League.

Nog för att Amsterdam och Holland ligger nära Tyskland. Men det är ändå en jobbig resa i det här skedet av säsongen, det är viktiga dagar som försvinner.

Som sagt får vi väl dock försöka se något positivt i det hela. En del nya ansikten lär få chansen på onsdag. Joachim Löw har reagerat på de många återbuden och har kallat in Lewis Holtby, Sven Bender och Sebastian Jung till truppen. Idel bra spelare. Spelare som förtjänat en ny chans i landslaget. För Jung är det dessutom första gången i karriären. Alltid kul, förstås.

Får vi kanske se ett BVB-mittfält med Sven Bender och Ilkay Gündogan nu? Får Höwedes chansen som mittback eller blir det till höger?

Joachim Löw har dock gjort ett fatalt misstag. Trots skadan på Klose har han valt att kalla in en försvarare och två mittfältare. Alltså ingen anfallare. Ingen Kießling, ingen Schieber ens. Ingen Mlapa. Ingen alls. Vem som helst hade gått bra. Nu lär alltså i stället Reus eller Podolski axla rollen som ”ensam anfallare”. Varför inte ge en riktig anfallare chansen att visa upp sig – i en träningslandskamp?

Kießling är den som har gjort flest mål av alla anfallare i Bundesliga det här året. Jag säger bara det.

Nej du, gode Jogi Löw. Nu gick du från konstig till helkorkad.

***

Bundesliga omgång 11:

FSV Mainz 05 – 1. FC Nürnberg 2-1
Efter bara 21 minuter hade Mainz 2-0 på Dieter Heckings Nürnberg. När Müller gjorde 1-0 var inte försvaret det bästa och sedan var det Ivanschitz som satte 2-0. Nürrnberg kom dock in i matchen allt mer och Kiyotake – vem annars? – serverade Per Nilsson till 2-1. Omgångens första svenskmål. I andra halvlek var det Nürnberg som försökte föra matchen men offensivt saknades något. Det blev inga fler mål trots tre byten på en och samma gång med cirka 20 minuter kvar. Mainz i fortsatt fin form.

Bayern München – Eintracht Frankfurt 2-0
FC Bayern ångar ännu på, det var inte helt lätt den här gången, det krävdes lite mer. Men med en Martinez som börjar finns sig till rätta och ett försvar som kunde freda sig mot Frankfurts anfall så blev det ändå…ja, ganska enkelt till sist. Ribéry gjorde 1-0 med minuten kvar av första halvlek. I andra halvlek fortsatte Frankfurt sitt respektlösa spel och jobbade hårt, ett tag vann man till och med mittfältet. Men offensivt saknade man det som behövdes. Alaba sköt in en straff till 2-0 och matchen var över, Frankfurt var slut. FC Bayern stod än en gång som segrare. Suveränt.

Schalke 04 – Werder Bremen 2-1
Formstarke Hunt kunde göra 0-1 men Schalke var det dominanta laget i matchen. Det dröjde dock till den 59 minuten innan Neustädter kunde sätta 1-1. Skärpan framför mål hade saknats tidigare i matchen men Draxler såg till att göra 2-1 och avgöra matchen för ett fortsatt starkt Schalke – som ännu har kontakt med Bayern München. Starkt av Stevens att byta ut sina holländska stjärnor i tid när de inte hade någon bra dag.

SC Freiburg – Hamburger SV 0-0
En bra målvakt ska ha tur. Det hade René Adler. Hamburgs debuterande mittback Scharner blev utvisad efter endast 35 minuter och Freiburg hade matchen i sina händer. Men hemmalaget hade svårt att skapa lägen mot ett fint försvarande HSV. Adler räddade fint på ett skott, ett annat tog i stolpen. Och domaren valde att varna Adler för nedboxningen av Kruse. Lite tur ska man ha, helt enkelt.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 1-3
Knappast någon överkörning eller extremt välspelad match av mästarna. Men en supertjusig Reus-frispark, en storspelande Weidenfeller och två snabba Lewandowski-mål i andra halvlek räckte. Mölders tröstmålade för Augsburg som än en gång gjorde en mycket bra match, men det blir på tok för få mål.

Fortuna Düsseldorf – TSG Hoffenheim 1-1
Det började fint för Fortuna när Kruse gjorde 1-0, men Hoffenheim satte igång offensivmaskinen och Real Madrid-produkten Joselu kunde göra ett turligt mål. I 51:a matchminuten fick Hoffenheim-försvararen stirra på det röda kortet och Düsseldorf var en man mer för andra matchen i rad. Men trots ett par fina chanser för båda lag blev det inga fler mål.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-1
Det var något vackert med att se Diegos lättnad och glädje i går. Det var något vackert med att se Diego spela fotboll som han en gång gjorde i Werder Bremen. Bayer Leverkusen tyckte att det var något jobbigt. Brassen var definitivt matchens lirare och gjorde de två första målen själv innan han satte upp anfallet som Dost gjorde 3-0 av. Leverkusen hängde inte med när den gamle Diego virvlade runt. Kießling fick in en reducering på tilläggstid.

VfB Stuttgart – Hannover 96 2-4
I Stuttgart var söndags-vansinnet påtagligt. Hemmalaget spelade bra och Gentner gjorde 1-0, Ibisevic utökade till 2-0. Done deal? Det kändes så, det gjorde det faktiskt, även om Diouf hade dragit på med ett rungande skott i stolpen som svar på Stuttgarts ledningsmål. I andra halvlek gjorde Hannover dock fyra mål på en kvart, ungefär. En helt vansinnig upphämtning och nytändning, en galen kollaps av hemmalaget.

Greuther Fürth – Borussia Mönchengladbach 2-4
Nehrig med 1-0 på straff men sedan kom det där röda kortet. Glädjande nog, med de svenska glasögonen på, var det Oscar Wendt som nickade in bortalagets 1-1-mål. Men det var faktiskt Fürth som skulle göra matchens nästa mål genom Prib. 2-1 i halvtid. I andra halvlek vände Gladbach på matchen och på tilläggstid fick bortalaget en straff som Marx förvaltade. Tung kväll för Fürth, trevlig vändning för Gladbach.

/Wingren

Då var det klart. Det blir en drömfinal i Berlin den 12 maj. Borussia Dortmund ställs mot Bayern München. Den tyska fotbollens två giganter för tillfället. Allting talar för att det blir en dramatisk, tät och svettig uppgörelse om ligatiteln. Bayern München ligger fem poäng efter Borussia Dortmund, men rekordmästarna har hittat vinnarformen igen. Nervkittlande nog så möts lagen i Dortmund i april. En match som mycket väl kan avgöra allt.

Och så bara en vecka efter att Bundesliga har spelats klart drabbar storklubbarna samman i Berlin. På Olympiastadion. I final i DFB-Pokal. Det låter ljuvligt.

Tisdagens och onsdagens matcher var ganska lika varandra. Det fanns ett bättre lag matchen igenom, men som inte lyckades sätta sina chanser och därför kunde motståndarlaget sticka upp och hota i perioder. Båda matcherna gick till förlängning. Den ena avgjordes i 119:e minuten, den andra avgjordes på straffar. Vi fick även två ofrivilliga syndabockar.

Vi börjar väl i Fürth. Borussia Dortmund ägde den första halvlek mot den starka ligaettan i 2. Bundesliga. Men precis som i ligaspelet hade Dortmund svårt att ta tillvara på målchanserna. Greuther Fürth spelade fenomenal fotboll hela match och försökte verkligen spela på ”lika villkor” mot de regerande mästarna. Hemmalaget blev bättre och bättre, farligare och farligare. Matchen slutade 0-0 efter 90 minuter och gick, trots allt, helt rättvist till förlängning. Här kändes Fürth till och med som det farligare laget.

Men det var ändå Dortmund som skulle vinna. Det är helt sjukt vilken vinnarkultur det här unga laget besitter just nu. Med matchens sista spark lyckades Ilkay Gündogan göra mål. Och hur skönt var inte det för mittfältaren som kom i somras för att ersätta Nuri Sahin? Lägger vi ihop matchens 120 minuter så var Dortmund det bättre laget, och den värdiga vinnaren. Men Greuther Fürth förtjänar all respekt efter en modig, uppoffrande och bra insats. Jag är helt övertygad om att vi får se Fürth i Bundesliga nästa säsong.

Och så var ju det här med syndabocken. En ofrivillig sådan. 25-årige Jasmin Fejzic blev rikskänd på två minuter. Fürths tränare, Mike Büskens, valde att göra ett målvaktsbyte med två minuter kvar av förlängningen. Storspelande Max Grün gick ut, Fejzic kom in. Varför? För att Fejzic enligt uppgifter är en jäkel på att rädda straffar, men även att själv göra mål på straffar. Olyckligtvis för honom var inte matchen över. Dortmund försökte fortfarande. Och när Gündogan sparkade iväg bollen mot mål slängde Fejzic sig mot sin högra stolpe, missade bollen, bollen studsade i stolpen och träffade Fejzic i ryggen. Bollen rullade in i mål. Matchen var över. Dortmund hade slagit ut Fürth med 1-0.

I Mönchengladbach utspelade sig en snarlik match. Bayern München var laget som förde spelet, som skapade flest chanser. Men om inte Marc-André ter Stegen gjorde fantomräddningar så stod stolpen i vägen. Om inte stolpen eller ter Stegen var i vägen så skyfflade Bayern-spelarna bollen ovanför målet, eller vid sidan av. Borussia Mönchengladbach försvarade sig ypperligt och visade att Bayern inte skulle få göra några sex eller sju mål här inte. Hemmalaget rusade även iväg på farliga anfall när chansen gavs. Marco Reus var fri med Manuel Neuer två gånger, bland annat. Men i går lyckades Manuel Neuer ta revansch för de två senaste matcherna mot Gladbach.

Matchen gick till förlängning. En förlängning som inte bjöd på särskilt mycket. Det var först mot slutet som Bayern München än en gång tryckte gasen i botten. Gladbach var trötta. Men med snubblande anfallare och storspelande Gladbach-försvarare så slutade det 0-0. Vilken överraskning att matchen skulle avgöras på straffar när Europas två bästa försvar ställdes mot varandra.

Även om det inte krävdes lika många straffar som finalen 1984, så finns det ändå en del paralleller att dra. Givetvis att Bayern München vann (4-2), men även en kille som missade en straff. Dante. Den duktige mittbacken har under ett bra tag kopplats väldigt intensivt till Bayern München. Övergång har länge varit så gott som klar i media. Dante brände sin straff. Lothar Matthäus brände sin straff 1984 – sen gick han till Bayern München.

Två värdiga vinnare i Borussia Dortmund och Bayern München. Två jämna och nervkittlande semifinaler. Och två väldigt värdiga förlorare i Greuther Fürth samt Borussia Mönchengladbach.

Det ger oss en drömfinal i Berlin. Den 12 maj.

Och just det ja: det här innebär även att laget som slutar på plats sju i Bundesliga får kvala till Europa League.

***

Ni som följer tysk fotboll har väl säkert inte missat Kevin Großkreutz aktion efter matchen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, då jag inte vill konstatera eller kommentera något innan vi har alla kort på bordet. Givetvis var det sjukt onödigt av Großkreutz att springa fram till en deppig Asamoah för att fira. Om han sedan sa något rasistiskt också, så är det helt åt helvete och bör bestraffas hårt. Asamoah själv har ju dock inte anklagat Kevin för det här och just nu är tysk media ett hönshus som inte skiljer på fakta och anklagelser. Så får det inte gå till.

Jag lämnar den här händelsen med följande kommentar: Großkreutz firande var onödigt. Ja. Asamoahs ständiga hån inför matchen var onödiga när han vet att en ”halv-ulltra, halv-spelare” återfinns i motståndarlaget. Behöver Großkreutz håna honom för det, när han står som vinnare och Asamoah står som förlorare? Nej. Borde Asamoah räknat med det? Ja. Har Tyskland gjort en elefant av en snabel i väntan på sanningen? Ja.

Har den här händelsen överskuggat det faktum att det spelades en semifinal mellan Dortmund och Fürth – där Fürth spelade på samma nivå som tyska mästarna? Ja, tyvärr. Och det är förbannat tråkigt.