Ibland blir det bara för mycket. Ibland finns det inga ord som kan beskriva idiotin.

Vid det här laget känner ni till den tragiska berättelsen om den förre landslagsmålvakten Robert Enkes självmord. Det var för lite mer än tre år sedan som Hannover-målvakten valde att ta sitt liv. En mörk dag för tysk fotboll. Man får försöka finna något bra med allt som händer och i Enkes fall så är det att klubbarna och det tyska fotbollsförbundet förstår att det finns ett problem. Man har jobbat för att tvätta bort den tabu-stämpel som depression har. Med framgång, lyckligtvis.

Flertalet spelare har tagit ett uppehåll från fotbollen och låtit sig behandlas för den sjukdom de faktiskt har. Även Schalke-tränaren Ralf Rangnick sa upp sig från jobbet innan det var för sent. I dag mår han bra igen och har ett nytt jobb som sportchef i RB Salzburg.

Det overkliga som hände för tre år sedan är inte glömt. Robert Enkes minne lever kvar och vi har tagit en lärdom av det som hände. Men det är fortfarande ett djupt sår som aldrig läker.

Varför kommer jag dragandes med detta nu? Anledningen är lika enkel som den är bedrövlig.

På Stuttgarter Zeitungs hemsida kan läsarna kommentera artiklar och skriva i olika forum. Ett forum handlar självklart om stadens stolthet VfB Stuttgart. När ens lag förlorar tror jag att vi alla känner olika, mindre positiva, känslor. Man säger och gör saker i stridens hetta som man senare ångrar. Men de flesta har också en spärr, man är medveten om att det finns en gräns som man inte ska gå över.

Stuttgart förlorade med 3-0 mot SC Freiburg i söndags och det var på många sätt en smärtsam förlust, förstås. Målvakten Sven Ulreich hade inte heller sin bästa dag på jobbet och borde kanske ha förhindrat 2-0-målet.

Tyvärr så dök det upp ett vidrigt osmakligt inlägg på forumet i söndags.

En användare uppmanar Sven Ulreich att ”göra som Enke”. Detta eftersom att Stuttgart då skulle få ”en Bundesliga-duglig målvakt mellan stolparna igen”.

Där visade någon upp sin mörkaste och mest avskyvärda sida, och tyvärr är internet en förträfflig plats för dessa människor. Här vågar man skriva saker som man annars bara hade tänkt. Det här var fantastiskt långt över gränsen i min bok. Jag blir illamående.

Ulreichs agent Jürgen Schwab har anmält händelsen. ”Jag är ett stort fan av yttrandefrihet, men det finns gränser, och de har överskridits i det här fallet”, säger Schwab.

Otroligt.

***

Bloggen i dag skulle egentligen handla om vad vi har att se fram emot: stormötet mellan Bayern München och Borussia Dortmund på lördag. Höstens match närmar sig med stormsteg. Det kittlar i fotbollssjälen, det värmer fotbollshjärtat. Det som gör det hela än mer intressant är kvällens match mellan Borussia Dortmund och Fortuna Düsseldorf.

Om Dortmund vinner skiljer det sex poäng mellan lagen. FC Bayern åker till Freiburg i morgon för en tuff bortamatch. Inför lördagens möte kan det alltså skilja så lite som sex poäng mellan lagen. Det hade varit önskvärt. Matchen hade känts mindre het om Dortmund förlorar i kväll och FC Bayern vinner i morgon – då skiljer det hela tolv poäng mellan de två storlagen.

Bayern München har varit suveräna i ligaspelet den här säsongen och det är nu upp till bevis. Den här ”engelska veckan” känns fantastiskt avgörande för resten av säsongen. Ska vi få en spännande toppstrid eller ska allt, mer eller mindre, avgöras inom loppet av fem dagar?

Oavsett vilka poäng lagen ligger på inför lördagens stormatch så är jag övertygad om en sak: det blir en sjuhelsikes sammandrabbning.

Men en sak i taget alltså. Tisdagen och onsdagen bjuder på uppvärmning inför lördagens stormöte och mycket annat. Tre poäng är alltid tre poäng.

Och från och med i dag kommer det att vara knäpptyst (det ska åtminstone vara det) på de tyska arenorna i tolv minuter och tolv sekunder. Det hela är en protest mot säkerhetsdebatten som pågår i Tyskland och fansen vill genom detta initiativ visa hur tråkigt det kan vara med fotboll när stämningen saknas – Ohne Stimme Keine Stimmung. Mer om det senare – hoppas jag – nu ville jag bara informera så ni slipper fundera där hemma i tv-sofforna eller på plats i Tyskland.

Bundesliga omgång 14:

Tisdag 20:00

Borussia Dortmund – Fortuna Düsseldorf
Dortmund har fått vänja sig vid att möta lågt stående och hårt kämpande lag – och har också lyckats bemästra det. Matcherna senast mot Fürth och Mainz slutade med segrar – även om det var knappt senast mot Mainz. Düsseldorf fick äntligen ta säsongens första hemmavinst mot HSV och höll dessutom åter nollan. Båda lagen har skadeproblem, men rimligtvis blir det svårare för Fortuna att kompensera. Lewandowski stekhet.

Hannover 96 – Greuther Fürth
Hannover är väl inte i kris, men saker och ting är lite jobbigare för tillfället. Det kan passa Fürth utmärkt som trots allt kan spela utan press borta mot Hannover – dessutom har Mike Büskens lag tagit sex av sina åtta poäng just på bortaplan. Sararer saknas i Fürth, Stindl saknas i Hannover.

Hamburger SV – Schalke 04
Hamburg utan van der Vaart är ett förlorande lag och när dessutom målskytten Son saknas känns det som en given Schalke-seger. Men det är nu det brukar passa att resa sig, återstår att se hur det blir med det. En vinst, eller åtminstone poäng, känns viktigt för HSV. Schalke vill förstås också vinna och hänga på i toppen, helst av allt åter få förbi Dortmund. Huntelaar visade senast att målsinnet finns kvar.

Eintracht Frankfurt – FSV Mainz 05
Frankfurt är förstås nöjda med poängen de plockade i Gelsenkirchen i lördags och siktar nu på tre friska poäng mot ett Mainz som besegrade Frankfurt med 3-0 i april 2011 och mer eller mindre skickade ner dem i 2. Bundesliga. Det var en förbannat lång mening. Armin Veh har dock lite skadeproblem i truppen och Matmour är avstängd. Mainz spelade till sig minst lika många chanser som Dortmund i lördags med förlorade ändå med 1-2. Ivanschitz borde ha gjort något mål och sportchef Christian Heidel är ärlig: ”Han hade kunnat göra 15 mål per säsong. Men eftersom han, som offensiv mittfältare, inte gör det spelar han i Mainz”. Upp till bevis.

Onsdag 20:00

Borussia Mönchengladbach – VfL Wolfsburg
Gladbach har en förmåga att hamna i underläge och komma igen, det är en stark och god egenskap men Favre är förstås inte nöjd med den nya verkligheten. Nu väntar ett tufft test när återuppstånda Wolfsburg gästar. Ter Stegen har tappat sin briljans från förra säsongen och har fått utstå en hel del kritik – förhoppningsvis går han stärkt ur krisen. Han är ännu ung. Wolfsburg har inte bara börjat göra mål, de spelar dessutom fin fotboll. Nu börjar man drömma om Europa-spel igen. Kan bli en underhållande fajt.

VfB Stuttgart – FC Augsburg
Stuttgart följde upp 5-1-galan i Bukarest med en tröttsam 0-3-förlust mot Freiburg. Sportchef Bobic menar att laget saknar krafter. En vinst mot Augsburg hade varit välkommen av flera anledningar men bottenlaget är en tuff nöt även om de bara har sju poäng. 1-1-matchen mot Gladbach stoppade det akuta läget och Augsburg siktar åter på tre poäng med en Mölders i målform.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen
Leverkusen bevisade att man har det som Bremen saknar för att konkurrera i toppen – effektivitet och en förmåga att vinna. Mot Hoffenheim blev det två mål på tre skott, samtidigt avlossade Hoffenheim över 20 skott och gjorde bara ett mål. Bremen däremot tappade på nytt en ledning när Wolfsburg, med en man mer på plan dock, gjorde 1-1.

SC Freiburg – Bayern München
Freiburg har spelat bra fotboll sedan Streich tog över som tränare och man fungerar verkligen som ett lag. Nu har den lilla klubben dessutom fått med sig rättvisa resultat på sistone, ett tecken på mognad i spelet kanske? Formen och självförtroendet är i alla fall på topp inför onsdagens match och det lär behövas mot ett målgalet Bayern München. De tyska rekordmästarna avfärdade snacket om novemberdepression när de krossade Hannover med hela 5-0 på hemmaplan. Intressant blir att se med vilken press Bayern tvingas spela matchen, det är helt upp till Dortmund.

Onsdag 20:45

1. FC Nürnberg – TSG Hoffenheim
På grund av en mässa som äger rum alldeles intill stadion skjuts matchen mellan Nürnberg och Hoffenheim upp 45 minuter, vilket bara är välkommet för oss som vill se mer fotboll. 20:45 är CL-tid, men just den här gången handlar det inte alls om det. Snarare bottenstrid. Nürnberg har åter hittat sitt stabila spel och släpper inte längre in lika många mål, men framåt är det mycket jobbigare. Samma gäller egentligen även Hoffenheim. Det här kan väl mycket väl bli Babbels sista match om Hoffenheim förlorar – tolv inspelade poäng är på tok för lite. Och vad händer med Wiese?

/Wingren

Vi har fått se förskräckliga förhållanden till fotbollens fair play-ideal, men vi har också fått se flera lysande exempel på sistone. Det var inte fint att se hur Sjaktar hur gjorde mål i Champions League, det är inte det minsta underhållande att se dessa ständiga filmningar och förstärkningar världen över och det är inte trevligt med tjuvnyp, spottloskor eller hånande ord.

Däremot värmer det ett fotbollshjärta när Miroslav Klose och Marius Ebbers erkänner att bollen tog på handen innan det blev mål och nu kommer nästa exempel som är värt att uppmärksamma: Lars Stindl.

24-åringen är Hannovers mittfältsmotor, han har blommat ut på ett förträffligt vis den här säsongen, även om han tog elefantkliv redan förra säsongen. Han håller oftast till på högerkanten när Hannover 96 spelar men han kan med fördel flytta in centralt på mittfältet. Oavsett var han är så kämpar han, driver på spelet och är smart. Han gör mål och slår finfina passningar. Han är en oerhört viktig pjäs i Mirko Slomkas lagbygge.

Och han är även ärlig.

Bayern München körde över Hannover i lördags och vann med 5-0. Det var ingen enkel match för Stindl och hans lagkamrater, de förlorade helt rättvist. Lars Stindl drog även på sig ett gult kort i matchen mot rekordmästarna. Inget konstigt med det, mitt i stridens hetta finns inget utrymme för att tänka på nästa match.

När matchen väl var över började dock Stindl fundera. Det var något som inte riktigt stämde.

Lars Stindl var helt säker på att lördagens gula kort var hans femte för säsongen i Bundesliga – med andra ord borde en avstängning följa. Men Hannover och Stindl hörde inget från det tyska ligaförbundet DFL.

Jaha, då får jag ta saken i egna händer då, tänkte Stindl. Han informerade sin klubb om att ”jag har minsann fem gula kort den här säsongen” och Hannover skickade en hälsning till DFL. De tackade för det och kom fram till att Lars Stindl mycket riktigt hade fem gula kort på kontot. Det var under den åttonde omgången som Stindl drog på sig ett gult kort i matchen mot Eintracht Frankfurt. Troligtvis har domare Christian Dingert missat att bokföra detta i rapporten och således föll varningen mellan stolarna.

Men nu är misstaget korrigerat och Lars Stindl missar tisdagens möte med Greuther Fürth.

Antingen är Stindl en slug räv som känner sig sliten och vill vila en match utan att erkänna det för någon – eller så är han en av många ärliga och sportsliga fotbollsspelare. Det är för sällan de ärliga spelarna uppmärksammas, det brukar i stället vara någon spottande eller osportslig fjant som tar rubrikerna. Folk i allmänhet ser därför de flesta fotbollsspelarna som slödder. Så är givetvis inte fallet.

Tack Stindl, du förgyllde en grå måndag.

Bundesliga omgång 13:

Fortuna Düsseldorf – Hamburger SV 2-0
Hamburg-fansen gjorde ett ordentlig självmål och brände av massvis med pyroteknik – riktigt dålig tajming med tanke på den rådande debatten. På planen gjordes det inga självmål dock men Fortuna Düsseldorf gjorde två mål genom Kruse och Reisinger. Det här var en match med bortdömda mål, fina chanser och två tunga skador. Fortuna fick plocka av Langeneke och HSV fick plocka av van der Vaart. Jobbigt, förstås. Berg, som spelade från start, hade kanske gjort mål på en fin chans om han varit i form. I stället såg han till att ytterligare ett HSV-mål blev bortdömt då han var för tuff i straffområdet. En tung dag för Hamburg, en härlig och efterlängtad vinst för Fortuna.

Bayern München – Hannover 96 5-0
Kris i FC Bayern efter 1-1 mot Nürnberg och Valencia? Glöm det! Hannover, som bara hade fått en dags vila, krossades fullständigt och Bayern visade än en gång vilket fenomenalt lag det är i år. Javi Martinez fick premiärnäta med en cykelspark, Dante med ett nickmål. Kroos, Ribéry och Gomez hette de andra målskyttarna. Härligt att se Mario Gomez glädje när han fick göra mål efter bara 26 sekunder på plan. Hannover hade ett par chanser i matchen men i ärlighetens namn var de aldrig riktigt med. Vinsten innebär även att Bayern München utökar sin serieledning då Frankfurt och Schalke tappade poäng.

Schalke 04 – Eintracht Frankfurt 1-1
Omgångens toppmöte spelades i Gelsenkirchen och det var en härlig tillställning där Frankfurt inledde bäst med ett flertal fina aktioner offensivt – som vi är vana att se dem i år. Det var dock Huntelaar som äntligen fick göra ett Bundesliga-mål efter 591 mållösa minuter. Inom loppet av två minuter kunde dock Frankfurt svara genom Aigner. I andra halvlek var Schalke det bättre laget och var flera gånger nära att ta ledningen. Men matchen slutade oavgjort vilket känns ganska rättvist sett över 90 minuter.

VfL Wolfsburg – Werder Bremen 1-1
Klaus Allofs mot sin gamla klubb Bremen, kanske ganska skönt för de inblandade att det slutade 1-1. Arnautovic fixade ledningen för bortalaget strax innan halvtidsvilan. I andra halvlek höjde Wolfsburg tempot och kom bättre in i matchen, när dessutom Schmitz fick sitt andra gula kort för matchen tog Wolfsburg över. Målet kom också via holländaren Dost som nu har gjort fem mål i de fem senaste matcherna. Hemmalaget tryckte på för en seger men Bremen orkade hålla undan.

FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund 1-2
Caligiuri utnyttjade Subotics försvarssims och skickade iväg en ståtlig missil till 1-0 för hemmalaget efter bara några minuter. Men Dortmund svarade omgående när Lewandowski touchade in en boll från Reus. 1-1 och matchen stod och vägde. Mainz fick en lektion i effektivitet, något som Dortmund nyligen har upptäckt vad det är. Hemmalaget brände några fina lägen innan Lewandowski mästerligt tog med sig bollen och gjorde 1-2 strax före halvtid. Andra halvlek bjöd inte på särskilt mycket och bortalaget kunde försvara ledningen relativt enkelt. Men Mainz gjorde en bra match och Dortmund ska vara glada över den knappa segern.

Greuther Fürth – 1. FC Nürnberg 0-0
Första derbyt mellan lagen i Bundesliga – och det var verkligen derbykänsla i den här matchen. Två röda kort, hårda tacklingar, missade jättelägen och ganska lite fotboll som spelades, i stället mycket kamp och känslor. Feulner drog på sig ett rött kort efter bara 35 minuter och satte Nürnberg i ett tufft läge. Asamoah kom fri och borde gjort mål men slarvade bort chansen. Sararer drog på sig sitt andra gula kort med en halvtimme kvar och det var nu tio mot tio. Trots allt ett rättvist resultat då båda lagen kämpade fint men hade svårt att etablera anfallsspel.

SC Freiburg – VfB Stuttgart 3-0
Ett lyckat genrep inför den tuffa matchen mot FC Bayern på onsdag. Freiburg vann helt välförtjänt mot ett Stuttgart som för all del hade mer bollinnehav i matchen. Men Freiburg gjorde målen och vann de avgörande närkamperna. Rosenthal gjorde 1-0 för Freiburg efter 22 minuter och hemmalaget växte. Krmas och Kruse gjorde de andra målen för dagen. Starkt av Freiburg, igen, och ännu ett exempel på Stuttgarts lustiga säsong med blandade insatser.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 1-2
Tim Wiese skadade sig inför matchen och ersattes av Casteels i mål – men det gick inte bättre för Hoffenheim för det, även om de faktiskt gjorde en bra match mot ett Leverkusen som fick kämpa hårt för segern. Bender satte 0-1 efter en kvart och mitt i Hoffenheim-pressen kunde Carvajal dansa in 0-2 i den 38 minuten. I andra halvlek fortsatte Hoffenheim att kämpa för ett mål och fick även ett via Johnson. Med en halvtimme kvar fick Leverkusen kämpa för de tre poängen, men stack också på farliga kontringar.

FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach 1-1
Augsburg hade hoppats på tre mycket välbehövliga poäng och var även nära att fixa det. Mölders, Augsburgs svar på vem som ska göra mål för laget, gjorde 1-0 efter bara fem minuter. Bortalaget hade svårt att skapa chanser mot ett fint hemmaförsvar och Mölders prickade i stället ribban för Augsburg. Med en halvtimme kvar av matchen lyckades Gladbach bättre och skapade ett gäng chanser, det var dock precis före slutet som Herrmann kunde fiska upp en misslyckad rensning och göra 1-1.

/Wingren

Sju Bundesliga-lag har spelat matcher ute i Europa och ska nu ställa om och spela matcher i Bundesliga i stället. Inte alltid en helt enkel övergång, ett stundtals krävande spagat. Hur mycket ska roteras? Vilka småskador kan man ignorera, vilka bör man vara försiktig med? Hur motiverar man sina spelare, hur får man truppen att ladda om?

Att fotbollsspelare hellre spelar match än tränar är ett faktum, att fotbollsspelare klarar av att spela två matcher i veckan vet vi. Men för de sju lagen ute i Europa, de flesta med ett ansenligt antal landslagsspelare, börjar matchandet att märkas av. Vi har sett Schalke sakna fräscha ben en gång den här säsongen, Leverkusen likaså. Men hur har lagen egentligen klarat av det?

Borussia Mönchengladbach har ”bara” spelat in 16 poäng den här säsongen – men hör och häpna – 14 av dessa har kommit efter matcher ute i Europa. Fyra vinster och två oavgjorda är Lucien Favres facit.

Bayern München och Schalke 04 ligger också bra till, de har hanterat belastning bra. Lagen har vunnit tre av fyra matcher efter spel i Champions League. Borussia Dortmund däremot har inte orkat med mer än sju poäng på fyra matcher efter spel i samma turnering.

Hannover 96 och Bayer Leverkusen har lyckats lika bra efter spel i Europa League. Två segrar, två oavgjorda och två förluster. Ett okej facit.

VfB Stuttgart och Bruno Labbadia har haft störst problem – men har också en relativt tunn trupp och en hel del skador. Dessutom har laget, som vanligt, visat upp en allmänt ojämn form under hösten. Endast en seger på sex matcher efter spel i Europa League för Stuttgart.

Så vad säger det här oss? Nja, inte särskilt mycket egentligen. Lagen är olika bra och i olika form, det har varit olika svårt motstånd och skadeläget har sett olika ut. Det är för tidigt på säsongen för att vi ska kunna dra en ordentlig slutsats. Anmärkningsvärt är dock Borussia Mönchengladbachs fina svit efter spel i Europa, kanske passar ett intensivt matchtempo detta Gladbach som ännu söker efter fotfäste och automatism i spelet.

Stuttgart ser ut att ha det extra svårt, men jag är inte så säker på att dubbelbelastning är den skyldiga faktorn till det.

I går följde Europa League-lagen upp CL-lagens insatser. Även om Bayer Leverkusen vilade spelare och förlorade med 0-2 mot Metalist så är laget redan klart för sextondelsfinal. Detsamma gäller Hannover 96 som var klart för slutspel redan innan matchen mot Twente som slutade 0-0.

Borussia Mönchengladbach spelade tålmodigt mot Limassol och inhopparen Igor de Camargo kunde göra 1-0 och 2-0 i slutet av matchen. Segern, i samband med Marseilles förlust mot Fenerbache, innebär att Gladbach nu är klart för sextondelsfinal. Hatten av för hur Favre och laget har arbetat sig in i den här gruppen och slutligen fixat biffen. Starkt.

Det är bara ett tyskt lag som inte är klart för slutspel ännu – VfB Stuttgart. Men de hade en vansinnig uppvisning i Bukarest när de krossade hemmalaget Steaua med hela 5-1. En ordentlig urladdning mot gruppettan och en vinst som innebär att Stuttgart nu har allt i egna händer inför mötet med gruppjumbon Molde.

Fina tyska tider ute i Europa. Hela veckan har varit ett ordentligt slag i ansiktet på många som menar att Bundesliga-lagen endast bemästrar Europa League. Plötsligt bemästrar man inte bara Europa League utan även Champions League. Jag sprang över den här talande bilden nyss:

Och just det: rubriken. Den var kanske inte given att förstå. Låt mig förklara. Efter tisdagens, onsdagens och torsdagens Europaspel har vi nu en uppdaterad femårsranking att tillgå från Uefa. Och just nu är faktiskt tyska Bundesliga den mest framgångsrika i Europa.

Den här säsongen har de tyska lagen spelat in 9,785 poäng. Spanien har gjort näst bäst ifrån sig och står på 9,571 poäng. Fotbollens hemland England har 8,857 poäng. Fyran Italien har 8,250 poäng.

Bundesliga rockar Europa – och det är förbannat roligt.

Det har varit ljuvligt att följa de tyska lagens frammarsch i Europa, det är glädjande att den tyska fotbollsfilosofin inte hindrar klubbarna från att lyckas på den riktigt stora scenen. En gång för alla har vi fått bevis på att en sund ekonomi, otroliga supportrar, medlemsstyrda föreningar och även en avsaknad av oligarker fungerar i de stora turneringarna. Som jag tidigare har varit inne på gör det åtminstone mig väldigt glad. Pengar vinner inte matcher, pengar avgör inte gruppspelet. Det är fint.

Fotbollen lever ännu.

Det vi så länge har fått uppleva, och njuta av, i Bundesliga fungerar nu även i Europa. Engelsk fotboll nämns ofta som en förebild. Jag tror att många engelsmän drömmer om Bundesliga om nätterna, här finner vi det engelsk fotboll en gång var.

Nu låter det kanske som om jag menar att de tyska klubbarna inte har några pengar. Det vore förstås löjligt att påstå för så är det inte alls. Även den tyska fotbollen har moderniserats, globaliserats och kommersialiserats. Klubbarna investerar stora summor i spelare och ungdomsanläggningar, bland annat. Men det har inte nått sjuka proportioner ännu och det är ingen som lever på konstgjord andning. Tacka fan för det.

Låt oss nu i stället rikta blickarna mot en stekhet Bundesliga-omgång där bland annat Naldo, Diego och Allofs möter sin gamla klubb, där ligatvåan spelar mot ligatrean, där Klopp vänder hem till Mainz och där FC Bayern ska mäta sig med Hannover. Och dessutom har vi ett stekhett derby – för första gången i Bundesliga.

Bundesliga omgång 13:

Fredag 20:30

Fortuna Düsseldorf – Hamburger SV
Fortuna inledde säsongen starkt, Hamburg inledde svagt. Det är nu lite ombytta roller inför kvällens match då HSV har samlat på sig ett gäng vinster och förbättrat spelet, Fortuna har däremot rasat samman efter det att nollan sprack. Düsseldorf har inte vunnit på sju matcher, Marcus Berg kan få chansen från start för HSV.

Lördag 15:30

Bayern München – Hannover 96
Bayern München har gjort en strålande säsong men efter 1-1 mot Nürnberg och Valencia har Rummenigge börjat knorra och oron för ett liknande tapp som förra säsongen växer. Skillnaden är dock stor, FC Bayern har en bättre trupp och spelar en annan typ av fotboll. Men det gäller att vara på sin vakt när Hannover kommer på besök. Men allt är inte frid och fröjd där heller. Förlust mot Freiburg och en tråkig 0-0-match mot Twente sitter i benen (och huvudet) på spelarna. Stor kamp att räkna med från Hannovers sida, FC Bayern hoppas på en bättre Ribéry.

Schalke 04 – Eintracht Frankfurt
Ännu en lördagsmatch att se fram emot när tvåan välkomnar trean. Frankfurt är säsongens stora överraskning och även om det har sett lite jobbigare ut på sistone så har de försvarat sin topplacering genom hårt slit och en fenomenal Alex Meier. Schalke vill förstås behålla kontakten med FC Bayern men kommer att behöva spela lite bättre än i de senaste matcherna, känslan är att Schalke hamnade i en liten formsvacka när Afellay skadade sig. Men Huub Stevens har arbetat med laget en hel sommar nu och det märks, det finns en nyfunnen stabilitet. Spännande.

VfL Wolfsburg – Werder Bremen
Klaus Allofs, Klaus Allofs och Klaus Allofs. Sportchefen lämnade sitt uppdrag i Bremen efter 13 långa år och nu sitter han intill Köstner på Wolfsburgs tränarbänk. Inte helt uppskattat i Bremen förstås och mycket handlar förstås om vilken Werder-ikon som får jubla (Schaaf eller Allofs). Men det ska förstås spelas vanlig hederlig fotboll också. Wolfsburg har vaknat till liv sedan Magath försvann och är på väg att lämna tabellträsket. Bremen går också bra och det kan man tacka formstarke Aaron Hunt för. I skrivande stund står det även klart att ex-spelaren Frank Baumann blir ny sportchef i Werder Bremen.

FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund
För Dortmunds del gäller det att göra jobbet och vinna i Mainz om man vill hänga på i toppen. Självförtroendet lär det knappast vara något fel på efter 4-1-vinsten mot Ajax. Mainz har prickat in formen men förlorade senast mot HSV och upptäckte att laget är beroende av en fungerande Szalai på topp. För Klopp och Subotic blir det att vända hem till Mainz.

Greuther Fürth – 1. FC Nürnberg
Första Bundesliga-derbyt mellan klubbarna, två gamla stormakter där Nürnberg sedan länge har haft övertaget. Klubbarna hoppas på ett derby utan större bråk och skandaler, en fotbollsfest helt enkelt. Det hoppas förstås jag med på. Greuther Fürth såg ovanligt svagt ut mot Dortmund senast men har annars visat ganska god form på sistone – dock har man inte vunnit på hemmaplan ännu. Räkna med att Mike Büskens lag kommer att ge allt. Nürnberg spelade oavgjort borta mot FC Bayern och har förstås tankat lite välbehövligt självförtroende.

Söndag 15:30

SC Freiburg – VfB Stuttgart
Freiburg fortsätter att imponera under Christian Streichs ledning. Inför matchen ligger man på samma poäng (16) som större och starkare Stuttgart. Det är imponerande. Stuttgart fick äntligen tanka ordentligt med självförtroende ute i Europa efter 5-1-krossen men vi har lärt oss att laget blandar och ger. Labbadia har dessutom en drös med skadade spelare.

Söndag 17:30

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Markus Babbel har rimligtvis inte många potatisar kvar att sätta i Hoffenheim. En vinst mot starka Leverkusen skulle förstås åter stärka hans aktier. Leverkusen ställde upp med ett B-lag mot Metalist och förlorade följaktligen med 0-2. Men laget var redan klart för slutspel och Lewandowski/Hyypiä ville säkerligen spara på krafterna. Boenisch kan få göra debut om Hosogai inte kan medverka.

FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach
Augsburg spelade återigen en bra match senast mot Frankurt och gjorde dessutom två mål – just målskyttet är vanligtvis problemet. Men så släppte Augsburg också in fyra mål. Nu väntar ett Gladbach som sakteliga börjar vakna men formen är ännu ojämn. Gladbach blev som sagt klart för slutspel efter 2-0 i torsdags, men spelmässigt var det en insats som lämnade mer att önska.

/Wingren

Jag har följt tysk fotboll i många år nu och även om Werder Bremen, Bayern München och Bayer Leverkusen tog sig till åttondelsfinal säsongen 2004/05 så är det här något alldeles extra. Jag måste nypa mig lite i armen.

Alla tyska lag är vidare. Schalke, Dortmund och Bayern. Alla ska de spela åttondelsfinal i Champions League. Vansinne. Bundesliga rockar Europa.

Bayern München styrde skutan i hamn i tisdags. Inte helt övertygande, men smart och tillräckligt. 1-1 borta mot Valencia räckte.

Schalke 04 visade prov på tålamod, styrde spelet mot Olympiakos men saknade den där genomslagskraften. Till sist fick Fuchs på ett fint långskott och det stod 1-0. Välförtjänt, men knappast bländande. Huub Stevens lyckades dock ruska tillräckligt med liv i spelarna efter 0-2-förlusten mot Bayer Leverkusen. Det räckte, tre viktiga poäng spelades in.

Det är dock Borussia Dortmund som har målat det största och fetaste utropstecknet i Champions League den här säsongen. Kollega Erik Niva har redan skrivit bra om det, men även jag måste förstås stämma in i hyllningskören.

Dortmund hamnade i grupp D – dödens grupp – med ligamästarna från Spanien, England och Holland. Utdömda på förhand av många, själv trodde jag att en andraplats var möjlig, men tredjeplatsen kändes troligare. Inte fan trodde jag att Dortmund skulle stå som klara gruppsegrare innan hemmamatchen mot Manchester City. Det är galet egentligen. Med tanke på hur katastrofalt det oerfarna Dortmund-laget uppträdde i CL förra säsongen så kändes en åttondelsfinal ganska långt bort.

Det fanns orosmoln på den förr så förorenade Ruhr-himmelen. Matcherna mot City och Real Madrid hade varit excellenta, välspelade, smarta. Hemmamatchen mot Ajax har faktiskt varit den svåraste matchen för Dortmund, trots 1-0-vinsten. Det fanns en oro för att det skulle upprepa sig, en oro att Dortmund skulle få det svårt när de själva var favoriter i matchen.

De tyska mästarna visade att det inte fanns någon anledning till oro.

Jürgen Klopp skickade ut elva spelare, ett sammansvetsat kollektiv. De brydde sig inte om att äga bollen, de sprang kopiöst, störde sina motståndare och täckte ytor. När de stötte upp och vann boll gick det snabbt framåt. Blixtsnabbt. Och för första gången sedan Klopp tog över Dortmund var det även en uppvisning i effektivitet. Reus, Götze och Lewandowski x 2 satte sina chanser. Sex skott, fyra mål. Ett Dortmund som vi aldrig tidigare har sett.

Och så Mario Götze. Vilken kille. 20 år gammal och bäst på plan. Jag skrev ett dokument om honom för ett och ett halvt år sedan. Han var bra då, man såg ett geni lura i en pojkes kropp. I dag är han på allas läppar. Han är ett fotbollsgeni. Ett mål och tre framspelningar. Det är ett okej facit. Minst sagt. Han är redan en spelare av världsklass. Jag vet inte om jag ens vågar tänka på hur bra han kan bli om han fortsätter att utvecklas så här. Magi. Det här är en av många anledningar till att vi tittar på fotboll – till att vi lever fotboll.

Snart borde det väl dock vara dags för spelarna i Borussia Dortmund att bära hjälm under matcherna.

Bundesliga rockar alltså Europa. De tre Champions League-lagen har representerat tysk fotboll på allra bästa vis. Jag kan bara lyfta på hatten och åter nypa mig i armen. Tack för den här upplevelsen, den här uppvisningen.

Bayer Leverkusen och Hannover 96 är redan klara för avancemang till nästa runda i Europa League. I kväll har Borussia Mönchengladbach och VfB Stuttgart chansen att göra dem sällskap. Får sju av sju tyska lag övervintra i Europa?

/Wingren

Det var inte någon uppvisning i går, det var ingen show. Men resultatet fick de med sig, grabbarna från södra Tyskland. Biljett till åttondelsfinalen är fixad – nu är frågan om det blir som etta eller tvåa.

Valencia förtjänar beröm för insatsen, de spelade bra mot ett Bayern München som var en man mer på plan i drygt en timme. Att då ta ledningen, skapa en del chanser och hålla upp spelet väl förtjänar beröm. Egentligen vaknade Valencia till först när det röda kortet gjorde sitt framträdande, innan dess hade tyskarna varit det bättre laget. Sammanfattningsvis: ett välförtjänt kryss som båda klubbarna kan vara nöjda med. Även Valencia är klart för åttondelsfinal, och det vet ni att det är viktigt.

Men vad fasen är det med Bayern München och november? Varför hamnar laget så ofta i en svacka just då? Okej att Luiz Gustavo och Jerome Boateng saknades, okej att Franck Ribéry spelade med smärtor och hade en dålig dag. Det är inte bara det. Känslan är att någon seg hinna lägger sig över de tyska rekordmästarna när höstmörkret är som mest deprimerande. Jag är likadan själv, jag vantrivs. Ett fotbollslag ska helt inte drabbas av höstdepressioner dock. Nej, det är konstigt, men också alldeles uppenbart hur mycket Ribéry betyder för FC Bayerns spel.

Karl-Heinz Rummenigge har erkänt att så är fallet. Laget är lite väl beroende av Ribéry, men han menar också att samtliga storlag har dessa betydande nyckelspelare. Vi fick även se Mario Gomez göra comeback i går och det var han som serverade Thomas Müller till 1-1-målet.

För att återgå till tidigare resonemang om november: låt oss minnas inledningen av säsongen. Då kunde Jupp Heynckes rotera bäst han ville och kompensera skador med likvärdig kvalitet. Truppen har inte förändrats, det borde ännu vara lika lekande lätt. Det borde gå att spela bra fotboll i 90 minuter även om Ribéry är blek. Men inte i november, tydligen.

FC Bayern gjorde alltså jobbet och behöver inte svettas och våndas inför gruppspelets sista match. Grattis.

Och för er som undrar: David Alaba säger att han mår bra, inget gick sönder i smällen.

Schalke 04 och Borussia Dortmund vill förstås upprepa FC Bayerns bedrift. Båda klubbarna har chansen att bli klara för åttondelsfinalerna i kväll.

För Borussia Dortmund räcker det med en poäng borta mot Ajax. Inte en enkel uppgift, men en uppgift Jürgen Klopps lag bör klara av. Intressant blir att se vem som får ”den lediga platsen” på det offensiva mittfältet. Marco Reus och Mario Götze är givna – men blir det Jakub Blaszczykowski eller Kevin Großkreutz som tar sista startplatsen? Inte Ivan Perisic, väl? De tyska mästarna har sagt att de kommer att gå för en vinst, de känner inte till något annat. Tyska lag brukar dock ha det svårt i Amsterdam, Ajax har vunnit tolv av 13 hemmamatcher mot Bundesliga-lag.

Om Schalke 04 vinner hemma mot ett formstarkt Olympiakos är Ruhrklubben i åttondelsfinal. Men en del har hänt sedan lagen möttes i september. Huub Stevens lag gick och förlorade mot Bayer Leverkusen i helgen, en match där Schalke spelade uselt. Olympiakos däremot har verkligen hittat formen och har tio segrar samt ett kryss på elva matcher i ligan. ”Vi har lagt matchen bakom oss. Vi vet att allt som kan gå snett gick snett mot Leverkusen. Nu gäller det att åter trampa på gaspedalen och enbart fokusera på matchen mot Olympiakos”, säger mittfältaren Roman Neustädter. Om Schalke lyckas med det, och med tanke på att matchen spelas hemma i Gelsenkirchen, ja, då är inte en vinst för mycket begärt.

Det är förstås helt underbart att bollen är rund, som vanligt. Precis allt kan hända i kväll. Jag hoppas att vi har tre tyska lag i åttondelsfinal klockan 22:40.

/Wingren

Tre tyska lag i Champions League. Tre tyska lag som kan bli klara för åttondelsfinal redan den här omgången. Tre tyska lag som har imponerat. Tre tyska lag som vill smasha till den där matchbollen för att undvika en ”liten final” i sista omgången. Tre tyska lag som ännu kan tappa allt.

Och så har vi ett spanskt lag som inte förtjänar att spela fotboll, som inte förtjänar att ta upp en plats i Champions League. Äsch, det var kanske lite tillspetsat, lite magstarkt. Jag vet inte. Jag är bara så oerhört trött på ekonomiskt ansvarslösa fotbollsföreningar, än värre blir det i en tid då delar av Europa står vid ruinens brant. Valencia hamnar ofta i skymundan när vi diskuterar ekonomisk fotbollspolitik. De har ingen rik investerare som gör folk upprörda – men de har skulder. Jag är väl medveten om att det spanska ligasystemet inte ser ut som det tyska. Men varför gör det inte det? Landet lider, arbetslösheten är hög. Pengarna sinar. En sund ekonomi, eller åtminstone en väldigt strikt och detaljerad plan för att lösa problemen, borde vara ett krav för att erhålla den licens som berättigar laget till spel i högstaligan. Det hade varit så enkelt och så sunt.

I Spaniens tredje största stad Valencia håller Bayern Münchens motståndare för kvällen till. Klubben Valencia är en motpol till FC Bayern. Här har vi en klubb i ekonomiskt kaos, FC Bayern däremot har ett av de största sparkonton i fotbollsvärlden. När man bestämde sig för att flytta från gamla Olympiastadion till nybyggda och moderna Allianz Arena visste man vad man gjorde. Uli Hoeneß var tvärsäker på att ekonomin skulle gå ihop och att man skulle kunna betala av skulderna i tid – eller till och med innan.

Valencia däremot, som då styrdes av president Juan Soler, tog sig vatten över huvudet. I ärlighetens namn var det som skedde ganska likt det som hände med Borussia Dortmund i Tyskland. Skillnaden är att Dortmund tvingades börja om och sanera sina skulder och ligga väldigt lågt. Valencia är fortsatt i kaos, så kaotiskt att ingen riktigt vet hur stora skulderna är längre. Experter uppskattar klubbens skulder till någonstans mellan 200 och 400 miljoner euro. Om jag kan komma ett antal seriösa klubbar som förtjänar en plats i Europas finrum i stället? Ja.

Juan Soler led av storhetsvansinne, precis som hönshuvudena i Dortmund. När Valencia hade vunnit ligan och Uefa Cupen 2004 började Solo planera för klubbens ekonomiska undergång. Han ville vinna fler titlar, bli en riktig storklubb. Så inledde han projektet Nou Mestalla – nya Mestalla – ett dyrt projekt. Han räknade med att sälja gamla stadion, fin mark i mitten av stan. Det skulle finansiera det redan påbörjade nybygget. Givetvis slutade det med att han inte hittade någon att lasta över den gamla arenan, och marken den står på, på. I februari 2009 avbröt klubben projektet. Nu står ett betongskelett och spökar i staden, en arena som är klar till 80 procent. Om Valencia någonsin kommer att spela sin fotboll där är högst oklart.

Soler är givetvis inte president längre. Nu sköter Manuel Llorente projektet Valencia. Och det är inte så att han och klubben är helt blinda. Han tvingas jobba med ett enormt skuldberg, sälja spelare som David Silva, Juan Mata och David Villa. På grund av ekonomin förstås. Det existerar något som tycks likna skuldsanering. Sparpaket. Helt naturligt. Men det är inte så att saneringen känns helhjärtad, Spanien-expeterna där ute får mer än gärna rätta mig förstås. Men grejen är ju den att, skulderna till trots, Valencia köper ännu spelare. I somras kom Canales, Gago och Cissokho exempelvis. Okej att Valencia inte spenderade mer än vad de sålde för, men sju miljoner euros överskott på transferaktiviteter klingar inte seriöst. Samtidigt måste förstås Valencia hålla sig kvar i toppskiktet och då krävs en viss kvalitet – de har inte råd att missa spel i Champions League. Det är en överjäkligt tråkig situation för klubben, helt klart.

Nu när jag har skrivit det här undrar jag själv vad jag vill ha sagt. Jag hyser inget agg mot Valencia som klubb, inte dess supportrar och inte spelarna. Men jag hyser agg mot den här vidrigt äckliga situationen som så många klubbar sitter i. Det är inte okej, det borde inte få vara okej.

Om Valencia vinner i kväll är laget klart för åttondelsfinal, det hade varit en otrolig lättnad för klubben. Även Bayern München siktar förstås på att vinna, skulle då Lille också ta en poäng mot BATE är förstaplatsen klar. Möjligtvis får vi också se Mario Gomez göra comeback och förhoppningsvis kan den småskadade trollkonstnären Franck Ribéry spela från start.

Det kan bli en väldigt underhållande match mellan två otroligt olika klubbar.

/Wingren

Det känns självklart att Stefan Kießling förtjänar ett omnämnande här på bloggen efter helgen. Anfallaren spelar för Bayer Leverkusen och var högst delaktig när laget krossade Schalke 04, åtminstone en spelmässig kross. Matchen slutade 2-0 till Leverkusen och Kießling passade även på att bränna en straff.

Det här är en anfallare som har gjort 21 mål under 2012 – det är fler än vad någon annan Bundesliga-spelare mäktat med det här kalenderåret. Han kämpar hårt och deltar i speluppbyggnaden, han kan ta ned och fördela bollar. Okej, han är inte fotbollens svar på Jesus, han är inte heller ligans störste stjärna eller bästa anfallare. Men han levererar, han gör mål och han kämpar.

När Tyskland träningsspelade mot Holland i onsdags valde Joachim Löw att spela utan anfallare, i stället för att nominera Kießling. Mario Gomez och Miroslav Klose var skadade, Mario Götze fick spela på topp i stället.

Löw sa att ”jag har registrerat Kießlings prestationer”. Det måste helt enkelt ligga en hund begraven någonstans.

Stefan Kießling gjorde det bra under helgen, men låt oss inte glömma bort en spelare som har lyft sig flera nivåer och som nu styr och ställer i sitt lags offensiv. Alexander Meier – Alexander den store. För många av er kanske Alex Meier klingar mer bekant.

Eintracht Frankfurt-spelaren har hunnit bli 29 år gammal. Med en längd på 196 centimeter och en respektingivande kroppshydda är han inte urtypen av en modern offensiv mittfältare. De flesta som tar hand om den där positionen är små, tekniska och snabba i vändningarna.

Men Alexander Meier, eller Alex Meier, förfogar också över en förvånansvärt fin teknik och ett gott spelsinne. Ett vansinnigt avslut och tuffa armbågar. Han har alltid varit en personlig favorit, men aldrig förr har han varit så här bra. Han har länge haft förmågan att blixtra till, prestera på topp. Matchen efter har allt för ofta varit katastrof. Den här säsongen har vi sett något annat, vi har sett en mogen Alex Meier. En Meier som gör de viktiga målen för Frankfurt, en Meier som gör de vackra målen. En Meier som tar ansvar och som inte blir osynlig i tid och otid.

Vi har fått se en Alex Meier som har gjort nio mål och två assist på 12 matcher i Bundesliga. En Meier vars mål som i allra högsta grad har inbringat flertalet Frankfurt-poäng. En placeringen i mitten av tabellen hade säkert kunna vara verkligheten utan Meier. Nu ligger nykomlingen trea i Bundesliga.

Sedan Eintracht Frankfurt värvade Meier från Hamburger SV 2005 har han varit en målfarlig mittfältare, det råder det inget tvivel om. Det har dock inte varit ovanligt med burop riktade mot Meier, supportrarna visste vad han kunde, men han visade det för sällan. Det skapar frustration.

Så kom nye tränaren Armin Veh när Eintracht skulle börja om i 2. Bundesliga förra säsongen. Veh hade visat intresse för Meier redan under sin tid som tränare i VfB Stuttgart. Nu skulle de två äntligen få jobba tillsammans. Och det har varit en framgångssaga.

Armin Veh utsåg Alex Meier till vicekapten, gav honom ansvar och förtroende. Något måste ha hänt med Meier sedan dess. Något så enkelt som att han har mognat, blivit vis. Jag tror det. Med 17 mål och åtta assist hjälpte han till att lyfta tillbaka Eintracht i Bundesliga.

Och nu står vi här efter 12 omgångar. Ett vansinnigt Eintracht Frankfurt har charmerat de flesta, en lidelsefylld Alex Meier leder skrällgänget framåt.

”Killen vet inte ens alltid själv vad han kan. Han kan så mycket”, sa Armin Veh för ett par veckor sedan.

Meier, med nummer 14 på ryggen, slog till två gånger om när matchen mot Augsburg började gunga. Nu är hans lag tre poäng rikare.

På tal om att slå till: titta på André Schürrle. Vilket mål människan gör.

Bundesliga omgång 12:

Borussia Dortmund – Greuther Fürth 3-1
Jürgen Klopp valde att vila stjärnan Reus för missnöjde Perisic, och det gick ju bra. Götze hade en stor gala under lördagen och började med att servera Lewandowski till 1-0 efter bara några minuter. Fürth slog dock till direkt mot ett passivt hemmaförsvar och Stieber lyfte in 1-1. Men efter det skärpte sig hemmalaget, men det kunde ändå gått åt skogen när Sararer träffade stolpen strax efter Lewandowskis straffmål. Innan halvtid dansade Götze genom försvaret, lurade målvakten och den sista försvararen innan han retfullt gjorde 3-1. I andra halvlek växlade Dortmund ner och spelade bara av matchen.

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart 1-2
Favres lag skulle äntligen ta det där klivet som innebär Europa-platser i tabellen. Men det klickar inte riktigt på hemmaplan och trots Stranzls 1-0-mål gled matchen ur händerna på det tidigare så säkra och stabila Gladbach. Harnik kvitterade och i andra halvlek tog till och med Labbadias Stuttgart över matchen. Brouwers, som kom in i halvtid, förlängde ett inlägg i eget mål och blev matchens syndabock, Stuttgarts hjälte förstås.

Hannover 96 – SC Freiburg 1-2
En välförtjänt vinst för Freiburg som inte alltid får med sig lika många poäng som deras insatser är värd. Men mot Hannover var Freiburg överlägset på alla plan – förutom att utnyttja chanserna. Schmid gjorde dock 0-1, men Abdellaoue kunde kvittera. Bortalaget blev dock inte knäckta och kunde senare göra 1-2 genom Rosenthal. En fin insats av Freiburg, förvånansvärt svagt av Hannover.

1. FC Nürnberg – Bayern München 1-1
Jupp Heynckes tvingades klara sig utan försäkringen Ribéry och Robben, han valde även att vila Lahm och Martinez och Pizarro fick också börja på bänken. Gomez får vänta på sin comeback i tävlingsmatch. FC Bayern gjorde dock ett tidigt 0-1-mål genom Mario Mandzukic – vem annars. Nürnberg verkade chockat men red ut den första halvleken. I andra såg inte Neuer helt övertygande ut när Feulner, tidigare i just FC Bayern och även Dortmund, gjorde 1-1. Efter målet blev hemmalaget riktigt energiskt och skapade fler chanser, men det blev inga fler mål. I stället fick Nürnberg nöta försvarsspel med en man mindre sista kvarten.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 1-0
Hård kamp och få chanser under lång tid av matchen. Sydkoreanen Son, som äntligen tycks spela efter sin potential i Bundesliga, kunde dock göra 1-0 efter någon timme. Då fick Tuchel försöka mana på sina spelare att släppa på den defensiva handbromsen, men HSV lyckades försvara de tre poängen.

Eintracht Frankfurt – FC Augsburg 4-2
En match som präglades av dålig försvarsspel, av båda lag. Men också en match som präglades av Alex Meier. Jag har alltid beundrat Frankfurt-spelaren som är långt, stark, teknisk och målfarlig. Men den här säsongen har han varit enorm, på alla sätt. Lördagens match var inget undantag då han gjorde två mål. Mölders gjorde dock matchen första mål – men i fel mål. Aigner satte 2-0. Frankfurt ligger därmed fortsatt trea i tabellen.

Bayer Leverkusen – Schalke 04 2-0
Frankfurt och Dortmund gjorde jobbet – nu var det upp till Schalke att göra sitt, eller Leverkusen att ta chansen. Det är ingen hemlighet att det var det sistnämnda scenariot som inträffade – och som det gjorde det. Schürrle börjar äntligen hitta rätt i Leverkusen och efter hans 1-0-mål gasade hemmalaget på resten av matchen. En helt välförtjänt vinst av ett Leverkusen som spelar bra och effektiv fotboll i smyg, Hyypiä och Lewandowskis lag kan bli en riktig outsider om de kan putsa till vissa detaljer. Kießling gjorde 2-0 och lyckades även bränna en straff. I första halvlek hade förvisso Schalke skapat två fina chanser men Leno räddade mot Draxler och Holtby.

Werder Bremen – Fortuna Düsseldorf 2-1
Man blir nästan lite sugen på att börja snacka hockeytermer när vi analyserar Fortuna. Det är knappast första gången laget spelar svagt trots en man mer på planen, de måste helt enkelt bli bättre på powerplay, annars tappar man viktiga poäng. Düsseldorf tog dock ledningen tidigt i matchen då Langeneke gjorde 0-1 på straff. Resten av matchen var en härlig kamp och i andra halvlek lyckades Bremen växla upp tempot och Petersen gjorde 1-1. Med 13 minuter kvar blev Lukimya, tidigare i Düsseldorf, utvisad. Men ett fegt Fortuna lät i stället De Bruyne göra 2-1.

TSG Hoffenheim – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg, nu med Klaus Allofs som sportchef, spinner vidare på den goda formen efter Felix Magaths sorti. Å andra sidan bör jag poängtera att Hoffenheim är fortsatt svagt och jag kan inte för mitt liv förstå vad Babbel gör på den tränarbänken. Hasebe kunde göra 0-1 på en kontring tidigt i matchen, en felpass gav Dost möjligheten att göra sitt femte mål för säsongen. Salihovic brände en fin reduceringschans, även om Benaglio gjorde en fin räddning. Joselu hade sedan två fina chanser i andra halvlek men något mål blev det inte. I stället kunde Wolfsburg fortsätta skapa chanser och gjorde också 3-0 på en Naldo-frispark. Derdiyok putsade till siffrorna.

/Wingren

Två traditionsrika föreningar, en stormrik och en barskrapad. Det är verkligen två olika världar för klubbarna. I den ena ringhörnan finner vi de tyska rekordmästarna FC Bayern München. På årsmötet i går kunde klubben stolt meddela en ny rekordomsättning (trots uteblivna titlar) på 322,2 miljoner euro. Det är ett vansinnigt starkt resultat som de flesta klubbarna bara kan drömma, framför allt klubbar utan löjligt rika ägare som förstör fotbollen.

I den andra ringhörnan finner vi Alemannia Aachen. En klubb som hade ett riktigt härligt uppsving under tränare Dieter Heckings (i dag i Nürnberg) ledning och sportchef Jörg Schmadktes fina värvningar (i dag Hannover). Säsongen 2006/07 gjorde Aachen comeback i Bundesliga men efter en bedrövlig avslutning åkte klubben ner i 2. Bundesliga igen. Man höll sig kvar där ett tag men förra säsongen var katastrofen ett faktum: klubben skulle få spela sin fotboll i 3. Liga med en nybyggd stadion.

Den här säsongen har inte bjudit på särskilt många fler glädjeämnen men den riktiga dödsstöten uppdagades i dag. Klassiska Alemannia Aachen måste ansöka om konkurs då cirka fyra miljoner euro saknas för att verksamheten ska gå runt. Det här innebär att Aachen tvingas börja om i Regionalliga och sakta arbeta sig uppåt igen. I skrivande stund står det inte klart huruvida klubben kan fullfölja säsongen eller ej.

Bedrövligt tråkigt är det, givetvis. En sorgens dag. Inte blir man gladare av att MSV Duisburg (som också spelade i Bundesliga för inte så längesedan) också ligger riktigt illa till. Det kan bli tal om konkurs även där.

***

Om vi bortser från glädjande, och hemska, ekonomiska rapporter så är det fortfarande Wolfsburg som är ett hett samtalsämne. Klaus Allofs har anslutit till klubben och äntligen, äntligen, äntligen vill ägarna se lite kontinuitet i VfL Wolfsburg. Vi vet att Klaus Allofs i grund och botten är en fantastiskt skicklig sportchef, men har han fortfarande det som krävs? Det ska bli oerhört intressant att följa hans väg i Wolfsburg även om jag inte kan låta bli att tycka det är tråkigt.

Thomas Schaaf och Klaus Allofs har jobbat tillsammans i 13 år i Werder Bremen. Mycket framgång och lite motgångar, det har varit ett fint ”par” på tränarbänken och det har känts äkta. Nu känns det som om att pengarna har talat sitt tydliga språk.

Bundesliga omgång 12:

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Greuther Fürth
Mästarna från Bundesliga mot mästarna från 2. Bundesliga. Dortmund vill försöka vinna några matcher i rad för en gångs skull men ett stabilt spelande Fürth kan alltid orsaka problem även om klubben har haft stora problem under säsongen och ligger i botten av tabellen. För mittbacken Lasse Sobiech blir det ett speciellt möte då han lär få en startplats i avstängde Kleines frånvaro – Sobiech tillhör BVB men är utlånad till Fürth.

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart
Stuttgart var verkligen på gång efter en svag säsongsinledning men 2-4-förlusten mot Hannover var katastrofal, åtminstone andra halvlek där Hannover gjorde fyra mål på drygt 15 minuter. Nu väntar ett Gladbach som ser allt bättre ut med två raka ligavinster och ett fint 2-2-resultat borta mot Marseille. Lucien Favres lag tycker dock inte om att möta Stuttgart på hemmaplan – det har endast blivit en vinst på de senaste 14 hemmamatcherna.

Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg och Streich måste klara sig utan ryggskadade Ginter under resten av hösten, men Rosenthal ska kunna göra comeback. Freiburg har sett stabilt ut i de flesta matcherna den här säsongen men saknar ofta genomslagskraft offensivt. Annat är det i Hannover. Mirko Slomka har mängder av formstarka anfallare i Diouf, Abdellaoue, Schlaudraff, Sobiech och Ya Konan. Förra omgången vände laget 0-2 till 4-2 mot Stuttgart och visade upp en fin moral.

1. FC Nürnberg – Bayern München
Derbyvecka för Nürnberg som först välkomnar rekordmästarna innan det är dags för lokalderby mot Fürth. FC Bayern spelar en otrolig fotboll för tillfället och kommer att vilja spela hem de tre poängen. Arjen Robben saknas på grund av skada igen, men Jupp Heynckes trupp är bred och kvalitativ. Helt kört är det förstås inte för Nürnberg som har lyckats ganska bra på hemmaplan mot FC Bayern på sistone. Senaste vinsten kom i februari 2007 dock. Mario Gomez knackar dessutom på FC Bayerns dörr, Heynckes har ett lyxproblem på många positioner.

Hamburger SV – FSV Mainz 05
Hamburg är ett av många lag som blandar och ger. Efter en fin serie kom 0-3-försluten mot FC Bayern som följdes upp med 0-0 mot SC Freiburg. Mainz har däremot börjat hitta formen, framför allt på hemmaplan där laget har vunnit fem raka matcher. Men nu är det en bortamatch mot Bundesliga-dinosaurien Hamburg som väntar.

Eintracht Frankfurt – FC Augsburg
Upp till bevis för Frankfurt och Armin Veh. Överraskningslaget har inte gått lika bra på sistone och har tappat lite flyt. Det såg dock bra ut spelmässigt mot FC Bayern förra omgången men det var rekordmästarna som tog de tre poängen. Nu väntar ett välspelande Augsburg som dock har förtvivlat svårt att göra mål. Om Eintracht menar allvar med att skrälla den här säsongen så vore en vinst på sin plats. Över huvud taget är lagen ganska liga, spelar bra, men förlorar ändå.

Lördag 18:30

Bayer Leverkusen – Schalke 04
Omgångens behållning finner vi i Leverkusen när hemmalaget välkomnar ligatvåan Schalke 04. En viktig match för båda lagen där tre poäng vore riktigt viktiga att få med sig. Schalke vann en tuff match mot Werder Bremen senast, samtidigt som Leverkusen gick under i Wolfsburg. Två lag som gillar snabb anfallsfotboll och som vill gå för tre poäng. Kan bli underhållande. Leverkusen fick chansen att vila fler spelare än Schalke under landslagsuppehållet – fördel hemmalaget?

Söndag 15:30

Werder Bremen – Fortuna Düsseldorf
Första matchen utan Klaus Allofs i klubben, en 13 år lång saga har nått sitt slut. Düsseldorf har inte vunnit på sex ligamatcher men orkade spela 1-1 mot Hoffenheim förra omgången. Werder Bremen, och framför allt Hunt, visar en stigande formkurva men när 1-0-ledningen mot Schalke spelades bort till 1-2 kändes det som gamla vanliga Bremen. Schaaf har dock lyckats få försvaret att se lite stabilare ut.

Söndag 17:30

TSG Hoffenheim – VfL Wolfsburg
Och första matchen med Klaus Allofs för Wolfsburg. Den tillfällige tränaren Köstner får fortsatt förtroende och laget vill förstås bygga vidare på förra omgångens succématch mot Bayer Leverkusen. Då var framför allt Diego helt lysande, han spelade som under tiden i Bremen. Blir det en konstant tillstånd med Allofs i klubben? Compper saknas för Hoffenheim på grund av avstängning. Babbels lag har en en fin 3-2-vinst mot Schalke och ett okej kryss mot Düsseldorf i bagaget.

/Wingren

Som ni redan vet så kände jag absolut ingenting inför gårdagens träningslandskamp mellan Holland och Tyskland. Det är också en av anledningarna till att jag inte ens skrev något inför matchen – för första gången sedan bloggen startade. Det är helt enkelt en så onödig termin. Mitt i den intensivaste fasen av klubblagsfotbollen tycker de nationella fotbollsförbunden att det är läge för en inkomstbringande sista match. Förbundskaptenerna försöker få det att låta viktigt, som att det här testet verkligen behövs. Nåja, det finns ett uns av sanning i det förstås. Men viktigt? Nej.

Det märks givetvis också på de otroligt många bytena som förbundskaptenerna gärna gör redan i halvtid. Nya ansikten är givetvis intressanta, men hur intressant är det när spelstrukturen är bortblåst?

För en gångs skull tycker jag att Joachim Löw gjorde rätt. Visserligen var han delvis tvingad till att inte göra för många byten, men han hade kunnat göra tidigare och fler byten. Det struntade han i. Då börjar åtminstone jag se en poäng i det han gör, i det landslaget gör.

Poängen var att få avsluta ett turbulent år på ett stabilt sätt. Inte ett roligt, inte ett underhållande sätt. En hållen nolla och bollkontroll. Det var faktiskt en avslutning som det tyska landslaget behövde på det här fotbollsåret – då kan det få vara tråkigt. De arma stackarna som betalar finfina pengar för en biljett till en sån här typ av match bör ändå inte förvänta sig annat än en halvljummen tillställning.

Det var en seg match, ett alldeles förträffligt sömnpiller. I Miroslav Kloses frånvaro spelade Tyskland utan någon riktig anfallare, det var Borussia Dortmund-mittfältaren Mario Götze som tog hand om positionen längst fram. Det är klart att en så nykomponerad (på grund av alla skador) och ovan startelva skulle få det svårt i anfallsspelet mot ett tätt och disciplinerat van Gaal-holland.

Vi bjöds på några målchanser ändå. Heitinga lyckades blockera såväl Götzes som Gündogans avslut, Reus drog på några skott, Arjen Robben rundade Manuel Neuers men en glidande Höwedes fixade biffen. Joachim Löw ville nog hålla nollan, Holland ville inte förlora mot Tyskland på nytt. Matchen speglade inställningen väldigt väl.

Positivt i det hela var den nya mittfältsduon Lars Bender och Ilkay Gündogan. Stabilt och med många fina Gündogan-aktioner.

Joachim Löw är antagligen nöjd i dag. Vi summerar det tyska 2012 med en svag EM-insats mot Italien i semifinalen, ett ras i Berlin mot Sverige och många fina anfallsstunder. Åtta segrar, två kryss och fyra nederlag lyder Tysklands facit. Gårdagens match gav Löw andrum, nollan var för en gångs intakt och positionsspelet såg fint ut. Men det var inget publikfrieri och det var ingen reklam för ett spel utan anfallare. Stackars målgöraren Kießling.

Den tyska startelvan såg ut på följande vis:

Neuer
Höwedes, Mertesacker, Hummels, Lahm
L. Bender, Gündogan
Müller, Holtby, Reus
Götze

Inhopp av: Podolski (72), S. Bender (82), Schürrle (84), Neustädter (87), Draxler (91).

***

Den största bomben i Tyskland är inte att landslaget avslutade året mållöst och tråkigt. Det är givetvis att Klaus Allofs lämnar Werder Bremen efter 13 års trogen tjänst. Han ska nu ta över en av de roller som Felix Magath hade i VfL Wolfsburg – nämligen den som sportchef. Allofs har fått lite kritik på sistone i Bremen, de senaste köpen har inte alltid övertygat. Men klubben måste hålla i pengarna och Allofs har verkligen behövt vara kreativ. Det slipper han nu i Wolfsburg, det ekonomiska spelrummet är ett helt annat. En av ligans mest rutinerade och skickliga sportchefer återfinns alltså nu i Wolfsburg. Vad kommer att hända där?

/Wingren

Söndagens matcher var lite som sinnebilden av tysk fotboll. Ledningar som tappas och slutar i förlust, hårda närkamper, högt tempo, målrikt, god stämning, ack så oförutsägbart och – givetvis – domslut som kan diskuteras dagen efter på jobbet.

En kille som har tröttnat på domarna är Greuther Fürths Gerald Asamoah. Ex-Schalkern börjar bli till åren nu men spelar ännu en viktig roll för Mike Büskens nykomlingar. Men Asamoah, som visserligen aldrig påpekade några orättvisor under sin tid i Schalke, tycker att hans lag blir bortdömt.

I går åkte rutinerade mittbacken Thomas Kleine på ett rött kort i början av matchen, när Fürth fortfarande ledde. Domaren Peter Gagelmann hade absolut inte sin bästa dag på jobbet. Men nu tycker att Asamoah att det får vara nog.

”Om en Badstuber i FC Bayern gör så där, då hade det blivit gult kort, men Thomas Kleine är en Fürther och spelar inte i FC Bayern. De bedöms inte på samma sätt. Det är inte normalt att sådana domslut drabbar oss vecka för vecka. Vi förtjänar mer respekt”, säger en upprörd Asamoah.

Han är inte glad. Och givetvis finns det en del sanning i det han säger. Ett par domslut har varit ruttna gentemot Fürth den här säsongen, men det är förstås inte bara Fürth som drabbas av konstiga domslut.

En förlust blev det till sist för Greuther Fürth. Ännu ingen vinst på hemmaplan för nykomlingarna.

Hur ser ni på domarnas insatser? Går det att se ett storlag/smålags-mönster?

***

November månads onödigaste match. Den här jäkla landskampen mitt i veckan. I november, när belastningen på de flesta landslagsspelarna är som högst. Vi har förstås inget annan val än att göra det bästa av det.

Men kom inte och säg att det här intresserar någon annan förutom Joachim Löw, Oliver Bierhoff och förbundets kassör. Det är knappast någon tillfällighet att Mesut Özil, Miroslav Klose, Bastian Schweinsteiger, Toni Kroos, Jerome Boateng och Marcel Schmelzer har tackat nej på grund av skada. Jag har givetvis inga bevis för det, men nog fasen är det ganska många som fejkar skador för att få stanna i klubben. Till helgen är det åter dags för Bundesliga och därefter en mycket viktig omgång i Champions League.

Nog för att Amsterdam och Holland ligger nära Tyskland. Men det är ändå en jobbig resa i det här skedet av säsongen, det är viktiga dagar som försvinner.

Som sagt får vi väl dock försöka se något positivt i det hela. En del nya ansikten lär få chansen på onsdag. Joachim Löw har reagerat på de många återbuden och har kallat in Lewis Holtby, Sven Bender och Sebastian Jung till truppen. Idel bra spelare. Spelare som förtjänat en ny chans i landslaget. För Jung är det dessutom första gången i karriären. Alltid kul, förstås.

Får vi kanske se ett BVB-mittfält med Sven Bender och Ilkay Gündogan nu? Får Höwedes chansen som mittback eller blir det till höger?

Joachim Löw har dock gjort ett fatalt misstag. Trots skadan på Klose har han valt att kalla in en försvarare och två mittfältare. Alltså ingen anfallare. Ingen Kießling, ingen Schieber ens. Ingen Mlapa. Ingen alls. Vem som helst hade gått bra. Nu lär alltså i stället Reus eller Podolski axla rollen som ”ensam anfallare”. Varför inte ge en riktig anfallare chansen att visa upp sig – i en träningslandskamp?

Kießling är den som har gjort flest mål av alla anfallare i Bundesliga det här året. Jag säger bara det.

Nej du, gode Jogi Löw. Nu gick du från konstig till helkorkad.

***

Bundesliga omgång 11:

FSV Mainz 05 – 1. FC Nürnberg 2-1
Efter bara 21 minuter hade Mainz 2-0 på Dieter Heckings Nürnberg. När Müller gjorde 1-0 var inte försvaret det bästa och sedan var det Ivanschitz som satte 2-0. Nürrnberg kom dock in i matchen allt mer och Kiyotake – vem annars? – serverade Per Nilsson till 2-1. Omgångens första svenskmål. I andra halvlek var det Nürnberg som försökte föra matchen men offensivt saknades något. Det blev inga fler mål trots tre byten på en och samma gång med cirka 20 minuter kvar. Mainz i fortsatt fin form.

Bayern München – Eintracht Frankfurt 2-0
FC Bayern ångar ännu på, det var inte helt lätt den här gången, det krävdes lite mer. Men med en Martinez som börjar finns sig till rätta och ett försvar som kunde freda sig mot Frankfurts anfall så blev det ändå…ja, ganska enkelt till sist. Ribéry gjorde 1-0 med minuten kvar av första halvlek. I andra halvlek fortsatte Frankfurt sitt respektlösa spel och jobbade hårt, ett tag vann man till och med mittfältet. Men offensivt saknade man det som behövdes. Alaba sköt in en straff till 2-0 och matchen var över, Frankfurt var slut. FC Bayern stod än en gång som segrare. Suveränt.

Schalke 04 – Werder Bremen 2-1
Formstarke Hunt kunde göra 0-1 men Schalke var det dominanta laget i matchen. Det dröjde dock till den 59 minuten innan Neustädter kunde sätta 1-1. Skärpan framför mål hade saknats tidigare i matchen men Draxler såg till att göra 2-1 och avgöra matchen för ett fortsatt starkt Schalke – som ännu har kontakt med Bayern München. Starkt av Stevens att byta ut sina holländska stjärnor i tid när de inte hade någon bra dag.

SC Freiburg – Hamburger SV 0-0
En bra målvakt ska ha tur. Det hade René Adler. Hamburgs debuterande mittback Scharner blev utvisad efter endast 35 minuter och Freiburg hade matchen i sina händer. Men hemmalaget hade svårt att skapa lägen mot ett fint försvarande HSV. Adler räddade fint på ett skott, ett annat tog i stolpen. Och domaren valde att varna Adler för nedboxningen av Kruse. Lite tur ska man ha, helt enkelt.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 1-3
Knappast någon överkörning eller extremt välspelad match av mästarna. Men en supertjusig Reus-frispark, en storspelande Weidenfeller och två snabba Lewandowski-mål i andra halvlek räckte. Mölders tröstmålade för Augsburg som än en gång gjorde en mycket bra match, men det blir på tok för få mål.

Fortuna Düsseldorf – TSG Hoffenheim 1-1
Det började fint för Fortuna när Kruse gjorde 1-0, men Hoffenheim satte igång offensivmaskinen och Real Madrid-produkten Joselu kunde göra ett turligt mål. I 51:a matchminuten fick Hoffenheim-försvararen stirra på det röda kortet och Düsseldorf var en man mer för andra matchen i rad. Men trots ett par fina chanser för båda lag blev det inga fler mål.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-1
Det var något vackert med att se Diegos lättnad och glädje i går. Det var något vackert med att se Diego spela fotboll som han en gång gjorde i Werder Bremen. Bayer Leverkusen tyckte att det var något jobbigt. Brassen var definitivt matchens lirare och gjorde de två första målen själv innan han satte upp anfallet som Dost gjorde 3-0 av. Leverkusen hängde inte med när den gamle Diego virvlade runt. Kießling fick in en reducering på tilläggstid.

VfB Stuttgart – Hannover 96 2-4
I Stuttgart var söndags-vansinnet påtagligt. Hemmalaget spelade bra och Gentner gjorde 1-0, Ibisevic utökade till 2-0. Done deal? Det kändes så, det gjorde det faktiskt, även om Diouf hade dragit på med ett rungande skott i stolpen som svar på Stuttgarts ledningsmål. I andra halvlek gjorde Hannover dock fyra mål på en kvart, ungefär. En helt vansinnig upphämtning och nytändning, en galen kollaps av hemmalaget.

Greuther Fürth – Borussia Mönchengladbach 2-4
Nehrig med 1-0 på straff men sedan kom det där röda kortet. Glädjande nog, med de svenska glasögonen på, var det Oscar Wendt som nickade in bortalagets 1-1-mål. Men det var faktiskt Fürth som skulle göra matchens nästa mål genom Prib. 2-1 i halvtid. I andra halvlek vände Gladbach på matchen och på tilläggstid fick bortalaget en straff som Marx förvaltade. Tung kväll för Fürth, trevlig vändning för Gladbach.

/Wingren