Jag har varit inne på temat tidigare, efter den här helgen känns det självklart att ta upp det igen: Japan. Sen VM 2002 har det alldeles uppenbart skett positiva saker med fotbollen i detta land – och just nu ser vi frukten av det arbetet och det ökade intresset. Tyska klubbar har varit snabba att upptäcka den galna potentialen i Japan och dess klubbar. Bundesliga är den toppliga som verkligen har riktat ögonen mot den japanska spelarmarknaden.

Shinji Kagawa skrev på för Borussia Dortmund sommaren 2010. Han kostade inte mer än drygt tre och en halv miljon svenska kronor (utbildningsbidrag) och han anlände till Tyskland och Dortmund som en okänd man. Som en chansning, en joker. Han kom från Cerezo Osaka, där han tidigare hade spelat tillsammans med Takashi Inui. Tillsammans gjorde de offensiva mittfältarna 47 mål (Inui 20 och Kagawa 27) på en säsong och Osaka tog klivet upp i J. League. Shinji lämnade sedan Cerezo Osaka för det där galna äventyret i Tyskland.

Och vilken omedelbar succé det blev.

Staden Dortmund föll pladask för den lille, kvicke och tekniske japanen. Halva Tyskland förälskade sig i Kagawa, ungefär. Det som var så märkligt och förvånande var att Shinji gick direkt in i Jürgen Klopps startelva. Han behövde inte det där halvåret för att anpassa sig, han imponerade direkt. Det klickade på en gång. Allting passade in: hans vilja att bli bättre varje dag, hans hårda arbete, hans otroliga rörlighet och hans målfarlighet. Det blev åtta mål på 17 matcher innan en bruten fot satte stopp för fortsatt succé.

Borussia Dortmund blev tyska mästare det året, mycket tack vare Shinji Kagawa. Japanen var tillbaka i spel förra säsongen och efter en lite halvtung start där Kagawa sökte formen lossnade det till sist. Han var en av ligans bäste spelare när Dortmund försvarade sin titel som tyska mästare. 13 mål och tolv assist på 31 matcher. Han hade tagit Dortmund, Bundesliga och Tyskland med storm. Men så lämnade han för sin pojkdröm, han tog steget till engelska Premier League och Manchester United i somras.

Nu står Borussia Dortmund utan sin Shinji Kagawa – men den fantastiska affären har påverkat hela ligan.

Nu vill alla ha en egen Kagawa, eller åtminstone en japan. Vad som har hänt är att de tyska sportcheferna har kommit på att du endast behöver betala en spottstyver för en spelare av riktigt god kvalitet. Och du får inte bara en duktig fotbollsspelare, du får en kille som arbetar i 90 minuter och som är ivrig att ständigt bli bättre. Nu generaliserar jag givetvis – men det stämmer väl in på de importer som vi hittills har fått se i Bundesliga.

Japan är en ny spelarmarknad som inte har blivit sjuk ännu. Det går ännu att fynda där.

Traditionsenligt blickar de flesta klubbarna mot Brasilien. Det är där fotbollsmagin finns, sägs det. Det finns så klart en mängd bra spelare i just Brasilien, men det har blivit en sjuk marknad. Klubbarna står på sig och kräver fantasisummor för sina spelare och allt för många gånger blir kulturkrocken för extrem för spelarna och många vänder hem halvknäckta till Brasilien några år senare.

Varför lägga ut hundratals miljoner på Oscar, när man kan köpa Hiroshi Kiyotake (1. FC Nürnberg) för cirka 20 miljoner svenska kronor?

Min fasta övertygelse är att Japan gör ett kanon-VM i Brasilien 2014. Det är ett fotbollsland som gör mig begeistrad, som är så fullt av potential. Europa har inte riktigt upptäckt det ännu, men i Shinji Kagawa har Japan skickat ut en fanbärare. Och det har verkligen blivit en Kagawa-effekt. Inget är hetare i Bundesliga just nu, alla vill skaffa sig en egen, fullt ekonomiskt försvarbar, Kagawa.

Och den här helgen blev ett stort genombrott för några Japan-importer i Bundesliga.

Nürnbergs nyförvärv, mittfältsmotorn Hiroshi Kiyotake, 22, hade en stor galaföreställning när laget vann med 3-2 mot Borussia Mönchengladbach. 22-åringen avgjorde matchen med en fantastisk dans och ett välplacerat avslut. Det var svårt, för de flesta, att inte tänka på Shinji Kagawas trollkonster.

”Shinji gjorde gärna såna mål. Jag hoppas att även jag gör fler mål av den typen”, säger Nürnbergs stjärnskott.

Men hur kan det se så lätt ut, hur kan det gå så snabbt att anpassa sig till Bundesliga? Hur kommer det sig att en 22-årig japan redan har producerat ett mål och tre assist på tre matcher? Visst, Kiyotake är snabb, teknisk, smart och förfogar dessutom över en livsfarlig högerfot. Men borde inte hans spel bromsas upp av det tuffare klimatet i Bundesliga, det högre tempot? Precis som i Kagawas fall tycks det gå utmärkt att bara fortsätta som vanligt.

”Just nu spelar jag precis så, som jag tidigare gjorde i Japan. Man känner redan av den kroppsliga hårdheten och de långa benen som fortfarande tar bollen från mig för många gånger. Jag har fortfarande för många bolltapp”, säger han.

Nåja, det går trots allt ganska bra för Kiyotake ändå. Och bättre lär det bli.

I TSG Hoffenheim finner vi Gamba Osaka-lånet Takashi Usami. 20-åringen spenderade förra säsongen i Bayern München men där blev det knappast någon succé för den offensive mittfältaren. Nu får han dock förtroendet av Babbel i Hoffenheim och igår stod han för en underbar solobedrift. Han är vindsnabb och svår att ta bollen ifrån. Igår gjorde han en liten piruett och borrade in bollen bakom Baumann i mål. Matchen slutade dock 5-3 till SC Freiburg.

I Eintracht Frankfurt spelar Takashi Inui, 24, som gick till VfL Bochum från Cerezo Osaka sommaren 2011. För Bochum var fjolåret en besvikelse, men Inui imponerade. Det gick inte obemärkt förbi. Frankfurt fyndköpte japanen för 2,3 miljoner euro i somras och Inui har redan funnit sin plats i laget och i Bundesliga. Igår var det lekande lätt för honom förnedra Hamburgs försvar och René Adler i mål. Ett mål där alltså, och tidigare två assist mot Bayer Leverkusen och TSG Hoffenheim. Låt oss kalla det för omedelbar succé.

Vi har faktiskt nio japaner i Bundesliga för tillfället, det är lika många som antalet serber och danskar. Endast Kroatien, Holland, Tjeckien, Schweiz, Brasilien och Österrike representeras av fler spelare i Bundesliga.

Förutom tidigare nämnda Kiyotake, Usami och Inui är det följande spelare:

Atsuto Uchida, Schalke 04
Högerbacken gjorde sin ligadebut i augusti 2010 och har sedan dess fortsatt att imponera för Ruhrklubben.

Shinji Okazaki och Gotoku Sakai, VfB Stuttgart
Okazaki gjorde sin debut i Bundesliga den 20 februari 2011, ungefär ett år senare fick Sakai debutera. Okazaki är en offensiv vänsterspringare som visserligen kan försvinna ur matcherna ibland men vi har fått se prov på hans kvaliteter vid ett antal tillfällen. Och han jobbar alltid hårt precis som sin landsman Sakai. 21-åringen har gjort ett gott intryck som vänsterback.

Hiroki Sakai, Hannover 96
22-åringen hämtades in från Kashiwa Reysol i somras och ger Mirko Slomka ett nytt alternativ på högerbacken. Något spel i Bundesliga har det inte blivit ännu men i Europa League har han debuterat.

Hajime Hosogai, Bayer Leverkusen
Debuterade i Bundesliga augusti 2011 med FC Augsburg. Nu har den defensive mittfältaren återvänt till Leverkusen och ska försöka spinna vidare på det fina spel han visade upp i Augsburg förra säsongen.

Makoto Hasebe, VfL Wolfsburg
Gjorde sin debut i februari 2008 och vann Bundesliga med Wolfsburg 2009. Slitstark defensiv mittfältare som för tillfället spenderar sin tid i Felix Magaths frysbox.

Och vi kan väl lugnt räkna med att fler japaner dyker upp i Bundesliga framöver.

***

I rubriken utlovade jag även lite rekord, och det tar vi en titt på nu.

Freiburg är nu obesegrat i tio raka hemmamatcher. Nytt rekord, kul för tränare Streich.

Nürnberg tangerade sitt rekord från 1987/88 när man vann borta mot Gladbach, det betyder nämligen fyra raka bortavinster.

Borussia Dortmund är nu obesegrat i 31 raka matcher. Hamburgs rekord på 36 matcher utan förlust närmar sig.

Claudio Pizarro har nu spelat 336 Bundesliga-matcher, det är lika många som rekordhållarna Ze Roberto och Levan Kobiashvili. Vi talar alltså om utländska spelare med flest matcher.

För 46 år sedan vann Eintracht Frankfurt sina tre första Bundesliga-matcher. Nu har Armin Veh upprepat Elek Schwartz bedrift.

För andra gången i Hamburgs Bundesliga-historia har klubben förlorat de tre första matcherna. Sist det hände var säsongen 1972/73.

…Och några andra siffror från omgång 3:

Mats Hummels 1-0-mål var Bundesliga-mål nummer 46 000.

Och på tal om mål: nio matcher resulterade i 32 mål.

I snitt besökte 47 632 åskådare Bundesliga-arenorna den här helgen.

***

För övrigt är det en helt sjuk regel att en spelare kan få två gula kort när han firar ett mål. Det fick Hannovers hemvändare Szabolcs Huszti när han firade sitt avgörande mål med att 1) dra av sig tröjan och 2) hoppa upp på staketet vid bortasektionen. Domare Deniz Aytekin hade inget annat val än att visa ut matchhjälten för sina två förseelser.

***

Bundesliga omgång 3:

FC Augsburg – VfL Wolfsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match spelades i fredags mellan Augsburg och Wolfsburg. Två lag som verkligen hade behövt vinna, av olika anledningar. Givetvis är Augsburg dock nöjda med ett poäng mot Wolfsburg. Det här var en match med ruskigt få chanser, men när chansen väl kom räddade Jentzsch-ersättaren Amsif mycket fint. Och även Wolfsburgs försvar såg åter bättre ut, med Simon Kjaer i backlinjen faktiskt.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 3-0
Det blev ingen tvillingduell den här gången, Lars bar kaptensbindeln i Leverkusen men Sven fick nöja sig med bänken i Dortmund. Dortmund vann lekande lätt mot Leverkusen även om hemmalagets försvar släppte till ett par billiga chanser. Hummels fick ostört nicka in 1-0 och senare gjorde Blaszczykowski 2-0 efter ett fint anfall. Lewandowski satte spiken i kistan i andra halvlek när han nickade in Reus frispark. Är Dortmund i CL-form, eller var Leverkusen helt ur form?

Bayern München – FSV Mainz 05 3-1
Ingen Ribéry, ingen Robben. För många lag hade det betytt trubbel men när man i stället kan spela med Müller, Kroos och Shaqiri på det offensiva mittfältet brukar saker och ting lösa sig ändå. Och det gjorde det. Mandzukic nätade efter bara ett par minuter, Schweinsteiger gjorde mål tio minuter senare. Matchen kändes avgjord men Bayern växlade ner för mycket och bjöd in Mainz i matchen igen. Szalai satte en straff och bortalaget jagade efter en kvittering. Men inbytte miljonmannen Martinez hittade Kroos som avslutade läckert till 3-1.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg 2-3
Nürnberg tog snabbt ledningen med 2-0 och chockerade hemmalaget. Men Gladbach hittade allt bättre in i matchen och Luuk de Jong kunde äntligen göra sitt första mål för sin nya klubb strax innan halvtid. I andra halvlek gjorde ett annat nyförvärv, Granit Xhaka, 2-2. Men matchens gigant var Kiyotake som förutom två assist även dansade in det avgörande målet. De Jong hade två stolpträffar i den här matchen.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf 0-0
Stuttgart är sig likt och inleder hösten svagt. 1-6-förlusten mot Bayern München sved fortfarande och spelarna sökte upprättelse mot nykomlingarna från Düsseldorf. Men med målskytten Ibisevic avstängd blev Düsseldorf-målvakten Fabian Giefer ett för tufft nummer. Stuttgart tappade Schalke-lånet Hoogland i första halvlek då han skadade sig, i andra halvlek fick storspelande Giefer lämna målet på grund av skada. Men Almer höll tätt.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
En av omgångens bästa matcher, ett riktigt spektakel. Och hemvändaren Huszti stal showen. Jag är väldigt imponerad av ungraren, jag trodde faktiskt inte att han skulle hitta tillbaka till sin hysteriska form som han en gång hade i Hannover. Men efter fyra assist mot Wolfsburg förra omgången borde jag ha vetat bättre. Ett mål och en assist betydde snabbt 2-0 till Hannover. Bremen visade dock moral och bestämde sig för att ta sig tillbaka. Hunt satte en straff och de Bruyne stänkte upp 2-2 i nättaket. Sedan tillhörde matchen Bremen, men det här var inte Bremens dag. Werder skapade flera fina chanser och hade även två bollar inne – men båda målen dömdes bort. I stället var det Huszti som avgjorde med ett vackert konstmål på tilläggstid. Ett mål som han firade så hårt att han visades ut. Löjligt, förstås.

Greuther Fürth – Schalke 04 0-2
Schalke dominerade matchen från minut ett och när Fürth försökte kontra var Matip ständigt på plats i försvaret. Schalke skapade dock inte chanser i överflöd och inte blev det bättre av att Huntelaar missade öppet mål och misslyckades med ett friläge. I andra halvlek fick vi dock se omgångens kanske snyggaste mål när Draxler avlossade bössan till 0-1. I slutminuterna punkterade Schalke matchen efter fint kombinationsspel. Büskens och Asamoah förlorade mot sin kärlek, men firades av de tillresta fansen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 5-3
Tim Wiese bytte Bremen mot Hoffenheim i somras, målet var att minst nå Europa League. Då måste en ex-landslagsmålvakt agera bättre. På två hörnor var Wiese ute och hängde stora skrymmande lakan på tork – då blev det också mål. Men allt var inte Wieses fel, hans försvar var katastrofalt och Freiburg hade det lekande lätt. Allt hemmalaget tog sig för blev farlig, men också vackert. En svängande, intensiv, snabb och tuff match slutade med en rättvis 5-3-vinst för Freiburg. Fotbollsunderhållning på hög nivå, men skrämmande många misstag. Hur säkert sitter Babbel egentligen? Det ser riktigt illa ut i Hoffenheim, som faktiskt tog ledning genom Delpierre efter bara två minuter.

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV 3-2
Hemvändaren van der Vaart var mannen som alla pratade om inför matchen, skulle han kunna frälsa HSV direkt? Den planen, om den nu fanns, gick i baklås ganska omgående. Inui och Occéan nätade innan matchen ens var 20 minuter gammal. Hamburgs försvar var en hönsgård med passiva fjäderfä. Westermann reducerade dock precis innan halvtid, i situation därefter åkte Jiracek på en ganska hårt dömd utvisning efter att ha satsat med dobbarna. I andra halvlek gjorde Aigner snabbt 3-1 men plötsligt spelade HSV sin bästa fotboll den här säsongen. Det räckte dock inte till mer än 3-2 genom Son. Eufori i Frankfurt, depression i Hamburg.

/Wingren