Det finns inte så mycket att säga om lottningen. Bayern München fick Olympique Marseille. Det är ingen match som får mig att trilla av stolen direkt. Det ska dock sägas att Marseille absolut kan ge Bayern en match – men det hela känns mest som en transportsträcka som antingen slutar lyckligt. Och då har Bayern gjort jobbet. Skulle rekordmästarna däremot åka ur, då har man förlorat så mycket mer än vad man hade kunnat vinna.

Uli Hoeneß har sedan länge ringat in den 19:e maj i sin kalender. Med guldpenna, påklistrad glitter-konfetti och allt annat som hör till. Han vill att hans Bayern München ska vara där. Bayern München vill vara där. Allianz Arena vill att Bayern München ska vara där. Och plötsligt känns det inte alls omöjligt längre. I min värld handlar nästan allt om hur det går mot Hertha Berlin på lördag. Det känns som en framtidsavgörande bortamatch. Det hade varit så skönt och nyttigt för Bayern att få haka av det där bortaspöket. Och då är inte Marseille borta en stor skräck i Champions League, särskilt inte då arenan byggs om och den där klassiska häxkittel-känslan uteblir. Franck Ribéry får återvända till klubben han spelade för mellan 2005-2007. Det känns kul.

Bayern måste förstås visa inställning och ta sig an den här matchen utan att underskatta motståndet. Gör man det så vinner man med 2-1 i Frankrike och 4-1 hemma på Allianz. I en eventuell semifinal väntar APOEL eller Real Madrid – vi kan väl enas om att Real Madrid väntar där. Ett möte mellan Bayern och Real hade varit häftigt på många sätt och Bayern skulle absolut ha en god chans, även om man då får börja på hemmaplan vilket inte känns särskilt gynnsamt för München. Men mer om det när och om det blir aktuellt.

Bayern München ska alltså vara nöjda med lottningen. Marseilles styrka är snabba omställningar, av det jag har sett den här säsongen, och det är ett bra vapen mot Bayern. Där kan försvaret få det tufft att hänga med. Dock tror jag inte att Marseille kommer få så många möjligheter till det när Robben, Ribéry, Müller och Gomez sysselsätter ett ganska svagt försvar.

Karl-Heinz Rummenigge efter lottningen: ”Det blir inte enkelt. Men jag tror ändå att det är en lottning som man kan vara nöjd med, i jämförelse med exempelvis matchen mellan Milan och Barcelona. Vi är förvarnade efter de goda resultaten. Vi kommer försöka att få ett bra resultat i Marseille. Det hade varit skönt om vi hade kunnat öppna dörren en del där nere”.

Vad tycker ni om Bayerns motstånd? Känns det överkomligt, eller skräller Marseille? Fotboll är fotboll…

***

Och i Europa League har vi kvar två tyska lag i form av Schalke 04 och Hannover 96. I går stod båda lagen för storartade insatser. Hannover körde över Standard Liege med 4-0, och vann då sammanlagt med 6-2. Det här är lilla Hannovers största internationella bedrift någonsin. Det förtjänar att uppmärksammas – det är verkligen en bedrift. En bragd. Men i Europa talas det bara om Athletic Club Bilbao, vilket givetvis inte är särskilt förvånande eller orättvist. Jäklar vad det laget charmade en hel värld i mötet med Manchester United. Men Hannover har också gjort det ohyggligt bra men har verkligen glömts bort. Hannover är inte bara en klubb utan större framgångar och relativt små resurser. Det är även en klubb som för bara ett par år sedan tvingades genomlida Robert Enkes bortgång. Målvakten tog livet av sig och Tyskland var i chock. Mitt i all turbulens tvingades dock klubben inse att jorden inte hade slutat snurra – även om man hade önskat sig det.

Sportsligt gick det uselt. Mirko Slomka kom in som tränare och lyckades rädda kvar klubben med minsta möjliga marginal. Utan nämnvärda nyförvärv står man nu här i kvartsfinal i Europa League och en respektabel sjundeplats i Bundesliga. Vem kunde tro det?

Schalke stod också för en fin bedrift. Men det här är en annan typ av föreningen. Det här är en klubb som man kan ställa krav på, som man ska ställa krav på. En absurd straff i första mötet innebar att Twente kom till Gelsenkirchen med en 1-0-ledning. Och med tanke på Schalkes försvarsspel den här säsongens var det väl inte någon större skräll när gästerna gjorde 0-1, och hade alltså en total ledning på 0-2.

Men Schalke vaknade till liv. Slöt sig samman, knöt näven i byxfickan, även om spelarna faktiskt inte har några fickor på shortsen. Och så körde man. Jermaine Jones var fantastisk på mittfältet – helt strålande. Och Klaas-Jan Huntelaar gjorde ingen besviken när han satte chanserna. En nick, en straff och sedan serverades just Jones av Raúls klack. Pricken över i:et blev Huntelaars tjusiga 4-1-mål. Han är verkligen född till målskytt. Oj. En riktigt fin kämpainsats skickade Schalke vidare till kvartsfinal.

Och plötsligt är Tyskland den nation med näst flest lag i Europa. Endast Spanien är bättre. Och vet ni vad..?
..så här ser kvartsfinalerna ut:

Schalke 04 – Athletic Bilbao

Atletico Madrid – Hannover 96

Tyskland mot Spanien. Spanien mot Tyskland. Visst hade AZ eller Metalist känts som överkomligare lag i den här lottningen. Men det här sätter ju faktiskt lite extra krydda på matcherna. Tyskland mot Spanien – i en kamp om Uefa-poäng, heder och mentalt försprång inför EM kanske. Dessutom kan ju Bayern München få möta Real Madrid i en semifinal. Det här är upplagt för prestige.

Huub Stevens måste givetvis göra något åt försvarsspelet innan matchen mot spanjorerna, annars är man chanslösa. Det stora hoppet heter i mina ögon Höwedes – Jones – Huntelaar. Eller varför inte Raúl mot spanskt motstånd? Men det blir tufft, helt klart. Manchester United-dödarna väntar på Schalke.

Hannover fick Atletico Madrid. Om Slomkas lag kan spela som mot Liege ser det väldigt lovande ut. Framför allt är Hannover en oerhörd makt på hemmaplan i Europa, så det här måste passa tyskarna perfekt. Madrid slog ut Lazio i åttondel. Jag håller Hannover som ett bättre lag, framför allt baserat på den stabilitet som man har uppvisat i Europa. Och med Diouf, Abdellaoue, Ya Konan och Schlaudraff finns matchavgörare. Enkelt blir det förstås inte. Men Hannover är intensiva i sitt spel, jag tror att Atletico kommer att få en del problem med det.

Magkänslan säger: Schalke släpper inte för många hemmamål och åker ur, Hannover avgör på hemmaplan och tar sig vidare.

Vad tror ni?

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren

Schalke 04 och Hannover 96 klev in i Europa League-slutspelet. När vi sammanfattar gårdagen får vi vara nöjda med resultaten.

Viktoria Plzen – Schalke 04 1-1
(Darida – Huntelaar målskyttar)

Hannover 96 – Club Brügge 2-1
(Lestienne – Sobiech, Schlaudraff målskyttar)

Schalke besökte ett kylslaget Tjeckien, flyget var försenat, det var snöstorm och hotellet erbjöd dubbelsängar till spelarna. Inget gick Schalkes väg. Inte heller på plan, åtminstone inte under första halvlek. Tyskarna kom undan med 1-0 i paus, ett ytterst smickrande resultat. Huub Stevens gäng såg trötta och ofokuserade ut. Det kunde ha varit betydligt högre siffror. I andra halvlek ryckte man dock upp sig en aning och efter att inbytte Ciprian Marica missat bollen dök givetvis Klaas-Jan Huntelaar upp och kunde rulla in kvitteringen. Kanske inte välförtjänt sett till 90 minuter, men det var en svår bortamatch och Schalke försökte ju faktiskt i andra halvlek.

Efter matchen sa Huub Stevens att Gladbach-matchen kanske fortfarande spökar i spelarnas huvuden. 1-1 är hur som helst ett fint resultat inför returmötet i Gelsenkirchen.

***

Hannover inledde på hemmaplan och spelade riktigt bra fotboll. Det påminde mycket om förra säsongen, eller början av denna säsong. Det var aggressivt, energiskt och när man vann boll gick det snabbt och finurligt framåt. United-nyförvärvet, Mame Biran Diouf, spelade från start och borde gjort mål tidigt i matchen men sköt på en liggande försvarare. Matchen svängde fram och tillbaka, en fröjd för publiken. Moa Abdellaoue var dock tvungen att avbryta matchen på grund av skadekänning redan innan första halvlek var slut.

Det var dock Daums Brügge som tog ledningen efter att Fredrik Stenman prickat Lestiennes huvud med ett perfekt inlägg. En kalldusch för Hannover och publiken. Men nu växlade hemmalaget upp tempot ordentligt och skapade ett massivt tryck. En straff blev till en frispark, ett mål blev bortdömt. Inget gick Hannovers väg. Det borde ha knäckt vilket lag som helst. Men inte Slomkas sammansvurna trupp.
Till sist kunde Sobiech snubbla in en boll och en stund senare fick Hannover äntligen sin straff. Jan Schlaudraff klev fram och killen måste ha glömt sina nerver i omklädningsrummet. En chipp som till och med hade gjort Totti stolt seglade in i mål. 2-1. Med tanke på hur matchen såg ut borde Hannover ha vunnit med större siffror, å andra sidan är det ett under att de vann över huvud taget – med tanke på hur matchen såg ut.

En vinst är en vinst. 2-1 är trots allt ett okej resultat inför returen.
Förhoppningsvis leder denna länk till Uefas highlights, för den som vill se målen och då framför allt Schlaudraffs läckra straff.

***

Uefa låter ju domarna få hjälp av två extra assistenter i Champions League och Europa League. Förbundet, likväl Fifa, talar väl om försöken. Det är bra med en domare i varje straffområde. Visst, det håller jag med om. Men de gör ju inget? Vad är de då bra för? Hade inte Hannover vunnit till sist så vill jag inte ens veta hur klubbledningen hade agerat. Det var lite så småsaker under matchen, bland annat fick inte Zieler frispark med sig när Akpala dundrade in med dobbar och hela kroppsvikten. Sånt händer. Men det skulle bli värre.

En Hannover-spelare tar sig in i straffområdet, Brügge-backen ligger före i löpningen men halkar. Bollen skickas in i straffområdet och det blir självmål. Eller? Vänta nu, domaren har blåst, mannen på linjen hade redan vinkat för offensiv foul. Det var beklämmande att se. Det måste ha varit åtminstone en meter mellan den spelaren som halkade och Hannovers spelare. Det ser domaren i straffområdet, men linjemannen tar beslutet – och huvuddomaren går på hans beslut. Bedrövligt att se.

Tidigare gjorde svenske Stenman ner en spelare i straffområdet, domaren såg förseelsen och blåste omgående – för frispark. Marginalen var inte extrem, men det var inte heller på linjen. Spelet gick snabbt och jag förstår att huvuddomaren har svårt att se. Men killen i straffområdet då? Han måste se det.

Alltså två horribla domslut som inte kan diskuteras. Det är svårt att döma och se allt, det förstår väl jag det. Men om inte den gode herren i straffområdet kan se till att denna typ av misstag uteblir – vad fasen ska vi ha dem för då?

***

Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß, Bayern-pamparna, har stått för feta rubriker över hela Tyskland. De gick ut stenhårt mot den tyska domarkåren, menade att nivån var för låg samt att Bayern München alltid är det lag som missgynnas vid tveksamheter. Den här kritiken har förstås mötts av oförståelse i Tyskland.

Vad tycker ni? Har Kalle och Uli rätt? Eller är de ute och cyklar?

***

Till allas stora glädje har vi en härlig Bundesliga-omgång att längta efter. Som vanligt förstås. Den här helgen bjuds vi bland annat på Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen, Dortmunds skadeproblem, Magaths återkomst till Gelsenkirchen och Babbels första hemmatch med Hoffenheim.

Och vi har ett par spännande sviter att titta på. När Thomas Schaaf hälsar på Thorsten Fink på lördag, så är det den 14:e HSV-tränaren han säger ”hej” till i ett Nordderby. Ikonen Schaaf, som tidigare representerade Bremen som spelare, har suttit på klubbens tränarbänk sedan 1999. Det är två olika världar…

…Och lika olika är Hertha Berlins och Borussia Dortmunds världar. Berlin befinner sig i fritt fall för tillfället, även om en vinst mot Dortmund kan sätta stopp för det. Men när lagen drabbar samman så är det ett möte mellan en klubb som har tagit noll av tolv Rückrunde-poäng, mot en klubb som har tagit maximala tolv av tolv.

Bundesliga omgång 22:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05
Markus Babbel gör debut som tränare inför de egna fansen. Och dessa supportrar är fortfarande upprörda över att Holger Stanislawski fick sparken. Känslorna börjar koka så smått och kritik riktas mot Dietmar Hopp. Men man ska stötta laget ändå, efter att protesterna är genomförda, heter det.
Hoffenheim har fem oavgjorda matcher i rad på hemmaplan, en trend som Babbel gärna vill bryta. Men gästande Mainz sjuder åter av liv efter Zidans återkomst till klubben. Två mål på två matcher har det blivit, även om det slutade med kryss mot såväl Schalke som mot Hannover.

Lördag 15:30
FC Nürnberg – FC Köln
Frågan är hur säkert Ståle Solbakken sitter? Klubben börjar rasa ihop. Någon kör rattfull och någon annan pratar frikostligt, och utan lov, med tidningar. Hur är stämningen i truppen nu? Solbakken menar att han inte har med dagis-pojkar att göra, vilket ju onekligen är sant. Men ibland undrar man när det gäller välbetalda idrottsmän. Det är två krislag som stöter på varandra helt enkelt, Nürnberg lyckades inte uträtta mer än 0-0 mot Augsburg och bara måste få igång målskyttet. I Köln saknas fortfarande Podolski. En vinst för hemmalaget skulle ta dem förbi gästerna i tabellen.

FC Kaiserslautern – Borussia Mönchengladbach
Samtliga tre topplag tar sig an bottenlag – vilket innebär att två tappade poäng, eller tre, kan få dystra konsekvenser för läget i tabellen. Lucien Favres Gladbach surfar på en enorm framgångsvåg och är sprängfyllt av självförtroende. Och det kan nog behövas. Marco Reus klagar över skadekänningar och är ett högst osäkert kort inför matchen. Dessutom har Gladbach endast tagit ett poäng på de åtta senaste bortamatcherna mot FCK.
Kaiserslautern har förstås inte vunnit på elva matcher, och har ett krävande jobb framför sig även om Reus saknas. Hanke, Herrmann och Arango kan ställa till med problem för hemmalagets försvar.

Hertha Berlin – Borussia Dortmund
Huvudstadsklubben står inför sin 1000:e Bundesliga-match. Vad kan då passa bättre än att de regerande mästarna kommer på besök? Det mesta förstås. Skibbe lämnade sin tränarpost under uppmärksammade former efter bara fem matcher. Före detta Dortmund-spelaren, René Tretschok, tar över det sjunkande skeppet i väntan på en ny tränare. Men kanske är det just det här Berlin behöver? En motståndare som man inte har något att förlora mot, en motståndare som får spelarna att glömma det usla och tänka på annat? Dessutom vet vi alla att Berlin kan, om de vill.
Dortmund å andra sidan är motiverade då Berlin vann förra mötet hemma i Dortmund. Jürgen Klopp tvingas klara sig utan sina kanske viktigaste spelare för defensiven – Mario Götze är skadad sedan tidigare men nu kan vi även räkna in formtoppade Shinji Kagawa. Hur formerar han sitt lag?

Bayer Leverkusen – FC Augsburg
I tisdags var det Barcelona, nu är det bottenlaget Augsburg som gäller för Robin Dutts lag. Om de spelar som de gjorde i andra halvlek mot spanjorerna så känns vinsten säkrad. Men säsongens upplaga av Leverkusen är bara ett enda stort frågetecken. Augsburg har tre matcher i rad utan förlust, och kommer säkerligen att satsa på att göra livet surt nu när Leverkusens fokus kanske driver omkring…ja, jag vet inte vart det är faktiskt. Michael Ballack-soppan lever vidare och klubben har sagt att han får lämna om han vill.

Hamburger SV – Werder Bremen
Dags för der Nordschlager mellan HSV och SVW. Det lär som vanligt bli en fantastisk match. Guerrero och Pizarro går en kamp i anfallet, de är landsmän och goda vänner. Pizarro får väl dock anses vara favorit med sina 14 mål på 19 matcher mot Hamburg. Fink har annars fått ordentlig fart på sitt lag, medan Bremen sakta men säkert dalar nedåt. Det är tre mycket viktiga poäng som står på spel. Hamburg har vunnit sina tre senaste hemmamatcher mot Bremen och är faktiskt min favorit i det här mötet. Känslan är att Fink har något på gång i Hamburg, även om de ibland kastar sig in med huvudet före i matcher.

Lördag 18:30
SC Freiburg – Bayern München
Rekordmästarna från München avslutar Bundesliga-lördagen, och kommer då att veta vad som krävs eftersom att Dortmund och Gladbach redan har spelat. Det kan säkert ge lite extra motivation. Freiburg har bara tagit ett (!) poäng i de senaste 17 mötena med Bayern München. Och det finns faktiskt inte alls mycket som talar för att den serien ska förbättras på lördag. München har gått lite väl dåligt för att Freiburg ska kunna hoppas på att tankarna ligger hos Basel och Champions League. Förra mötet var en kross, då München vann med hela 7-0 på Allianz Arena. Förra veckan kämpade Freiburg tappert mot Wolfsburg men förlorade med 3-2, München vann enkelt mot Kaiserslautern med 2-0 och såg ut att ha hittat balansen i laget igen.
Rekordmästarna har ligans bästa offensiv, med 49 gjorda mål, Freiburg har ligans sämsta defensiv med 47 insläppta.

Söndag 15:30
Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Det här kan bli vändpunkten för båda klubbarna. Wolfsburg börjar sakteliga ta form och närmar sig de internationella platserna i ligan. Senast mot Freiburg klev nyförvärvet Petr Jiracek fram och dominerade med två mål, smart spel och enormt stora lungor. Har Magath hittat rätt nu, förstår spelarna honom? För Schalke å andra sidan kan en förlust här innebära att de tappar greppet om toppen – även om fjärdeplatsen fortfarande känns relativt säker. Stevens måste nämligen klara sig utan två avstängda startspelare. Lagkapten Höwedes saknas tillsammans med Obasi – som dock var oerhört blek mot Plzen i torsdags. Förra helgen förnedrades Schalke av Gladbach med hela 3-0. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men när Magath återvänder till sin gamla arbetsplats lär han ha mer än ett ess i rockärmen.

Söndag 17:30
Hannover 96 – VfB Stuttgart
Två lag som antagligen sjuder av självförtroende just nu. Stuttgart fick det äntligen att lossna senast mot Berlin och man krossade den gamla damen med hela 5-0. Efter det fick Michael Skibbe sparken. Hannover gör det mer än godkänt i ligaspelet, men levererade framför allt otroligt bra fotboll mot Brügge i torsdags. Hannover har verkligen kontakt med de internationella platserna, något även Stuttgart skulle få vid en vinst. Jag undrar dock om inte Mirko Slomka är för slug för Bruno Labbadia i denna match. Å andra sidan: frågan är om målkungen Moa Abdellaoue kommer att kunna medverka i hemmalaget? Hannover har inte förlorat på hemmaplan den här säsongen, fem vinster och fem oavgjorda.

I dag bjuder jag dessutom på en bonus. Nämligen:Lika som bär? Jag vet att ni bara har längtat efter det. Så då kör vi:

Felix Magath?                                                   Penfold?

Det har varit en smått euforisk stämning när de tyska klubblagen har bemästrat Europa. Det gick bra ett tag, riktigt bra. Så bra faktiskt att Bundesliga övertog en fjärde Champions League-plats från Serie A. Problemet nu är att man även måste behålla den. De italienska klubblagen går riktigt bra i år, vi fick se Napoli, Inter och Milan ta sig vidare i Champions League. Lazio och Udinese fixade uppgiften i Europa League.

För de tyska lagen däremot har det gått sämre. Det började på sämsta tänkbara sätt när FSV Mainz 05 åkte ut i kvalet till Europa League. Sedan följde Borussia Dortmunds förfall i Champions League. Två riktigt svaga prestationer som givetvis har sårat den tyska fotbollens status. Bayern München däremot har levt upp till de högt ställda förväntningarna och tog sig likande lätt vidare från ”dödens grupp”. München är utan tvekan Tysklands största hopp i Europa och finalen på hemmaplan borde ge lite extra motivation.

Bayer Leverkusen gjorde det bra som tog sig vidare, all heder åt klubben för det. Men i går gick det knappast något vidare. Det var ingen bra insats. 1-3 slutade matchen mot Barcelona i Tyskland – är det någon i hela världen som tror på en skräll nu?

Robin Dutt valde en minst sagt defensiv uppställning mot Barcelona. 4-3-2-1 och André Schürrle ensam på topp. Var det någon som på riktigt trodde att det skulle fungera? Det var för fegt av Robin Dutt, och hans feghet smittade onekligen av sig på spelarna som vare sig vågade gå in ordentligt i närkamperna eller sticka på anfall. Gå gör Barcelona mål förr eller senare, det har vi lärt oss. Leverkusen försvarade sig egentligen väldigt fint under första halvlek, men bristen på ordentlig vilja vid bollvinst saknades och det bäddade givetvis för en Barcelona-seger. 0-1 kom med fyra minuter kvar av första halvlek, Barcas första chans egentligen. Precis som det såg ut mot Borussia Dortmund i lördags.

I andra halvlek vred Leverkusen upp tempot och försökte åtminstone. De fick utdelning omgående när Michal Kadlec kunde nicka in en boll. Sedan kom dödsstöten bara några minuter senare. Och det är väl just det här som är problemet med ett lag som inte är i form, när tränaren är ifrågasatt och Barcelona kommer på besök. Att spela defensivt räcker inte, då den nödvändiga kvaliteten saknas. Och när man försöker trycka på, spela ut, då blir man straffad direkt.

Jag är ändå beredd att berömma Leverkusen för deras andra halvlek. Där visade laget vilja åtminstone. Det var väl egentligen inget fel på den första heller, men Dutt hade givetvis behövt åtminstone en riktig anfallare på plan. Det var löjligt att se. Vi får väl helt enkelt konstatera att äventyret är över för Bayer Leverkusen. Föga förvånande förstås.

Enligt Bild Zeitung får vi en anledning att ifrågasätta spelarnas inställning. Tidningen menar att Stefan Effenberg, Skys tv-expert, ska ha sett hur Michal Kadlec och Manuel Friedrich bråkade om vem som skulle få Lionel Messis tröja efter matchen. I halvtid hölls den här diskussionen alltså. Har man inte redan gett upp då? För övrigt fick Kadlec den, trots att Friedrich vann dispyten under halvtid.

Vidare är det intressant att notera hur jäkla skev och dålig bevakningen av tysk fotboll är. I svensk och utländsk media…

…Barcelonas officiella hemsida hävdade att Bayer Leverkusen var tyska mästare. Ursäkta? Det är för dåligt, hur självupptagen är den klubben?

…I svensk media heter det att ”Barcelona vann, och det var starkt, för klubben saknade Xavi, Iniesta och Piqué”. Okej, det är väl jättebra av Barcelona att vinna ändå. Men är det någon som nämner att Leverkusen saknade Sidney Sam och Eren Derdiyok, detta är spelare som i högsta grad är viktiga för Robin Dutt om man vill slå Barcelona. Även Michael Ballack saknades, och han hade säkert fått speltid i en sån här match. Visst känns det lite arrogant ibland?

…Vidare kan man ju diskutera kommentatorers och studiofolks insatser så fort det gäller lag som inte är från Italien, Spanien eller England. I viss mån upplever jag till och med att de har bättre koll på storlagen från Frankrike. Men visst, man kan inte veta allt, det är det ingen som begär heller. Men ett försök åtminstone? Det spelas faktiskt fotboll i Tyskland.

Och för övrigt dök ytterligare en fundering upp. Hur kan Barcelona jämnt och ständigt få konstiga domslut med sig? Det här var ingen match där det var av avgörande betydelse, eller särskilt frekvent. Men det är likväl irriterande att se. Det är väl bara Sergio Busquets som får frispark och dessutom gult kort på motståndaren i en situation där det inte är något egentligen.
Och hur kunde Kießling få frispark emot sig när de gick in axel mot axel? Kom inte och påstå något annat än att det är lite lustigt i varje fall.

Jag tror att jag har gnällt klart nu, ursäkta. Givetvis förtjänade Barcelona segern. Spanjorerna ville anfalla, ville föra matchen, ville uträtta något. Och framför allt: det var klasskillnad. I andra halvlek tycker jag ändå att Leverkusen gav det en ärlig chans. Det vore förstås lustigt om det inte var klasskillnad, med tanke på klubbarnas olika ekonomiska världar.

Då fortsätter vi vandringen genom Europa. Hannover 96 och Schalke 04 har ju faktiskt tagit sig vidare i Europa League. Det behövde tysk fotboll efter Dortmunds och Mainz debacel.

På torsdag väntar Viktoria Plzen på Schalke, medan Hannover tar emot Christoph Daums Club Brügge. Daum har ju tidigare tränat Bayer Leverkusen, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart och FC Köln. Så nog känner han till Hannover alltid.

När Pavel Vrba tog över jobbet som tränare i Plzen 2008 injicerade han nytt liv i föreningen – utan några större stjärnor. Han vann den inhemska cupen med Plzen 2010 och i somras blev man alltså också ligamästare. Givetvis blev dock Barcelona och Milan lite väl svårt i gruppspelet. Därför återfinner vi nu klubben i Europa League. I Schalke har man respekt för motståndet, som sålde sig ganska dyrt i Champions League trots allt. En av de viktigaste spelarna har dock lämnat klubben – Petr Jiracek spelar nu för VfL Wolfsburg (han gjorde två mål mot Freiburg).

Även försvararen David Bystron kommer att saknas för Plzen. Han testades positivt under en dopningskontroll efter matchen mot Bate Borisov. Uefa valde att stänga av 29-åringen i två år.
Schalke inleder på bortaplan.

Hannover 96 är för första gången kvar i en europeisk turnering efter jul. Över huvud taget är detta klubbens blott andra försök. Mirko Slomkas lag har inte förlorat på hemmaplan ännu vilket bådar gott inför morgondagens match. I Hannover oroar man sig för att det ska bli stökigt när Brügges supportrar kommer till staden. Låt oss hoppas att det går lugnt till.

Christian Schulz är tillbaka från sin skada och kommer att kunna hjälpa laget, även den i ligan avstängde Pogatetz är tillgänglig.

Magkänslan säger att Schalke och Hannover har goda chanser till avancemang. Och det hade varit roligt för tysk fotboll.

/Wingren