2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.
2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.
Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.
Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.
Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.
Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.
Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.
Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.
Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.
Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.
De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.
Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.
Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.
Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.
”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.
Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.
Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.
Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.
Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.
Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.
När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?
Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.
”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.
”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.
Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.
Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.
FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?
Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.
På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.
En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.
Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.
Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.
Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?
Der Klassiker
När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.
Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.
En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.
Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?
Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.
Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?
Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.
Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.
Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.
Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.
David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.
Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.
Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.
Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.
Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.
På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).
***
Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:
– Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.
– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?
– Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.
– André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.
***
I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?
***
Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarna på Wembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.
FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.
Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.
Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.
1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.
2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.
3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.
I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).
Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.
Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.
På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.
Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.
På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.
Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.
Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.
Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.
Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:
”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.
Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.
Thomas Schaaf
Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.
Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.
Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!
P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.
***
Knutarna det brinner i
Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.
Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.
4. Schalke 04, 52p, 56:49 — 5. SC Freiburg, 51p, 44:38 6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44 — 7. Hamburger SV, 48p, 42:52 8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45 Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.
Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.
Bundesliga omgång 34: Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).
Lördag 15:30
SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.
Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.
FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.
Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.
1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.
***
Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.
Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).
Så här ser truppen ut:
Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach
Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen
Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio
Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.
Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):
Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln
Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth
Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln
Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg
Das deutsche Traumfinale ist perfekt! Ord som egentligen säger allt, men jag får väl ta och klämma ur mig några meningar till. Tyskland slog Spanien med 11-3 i de här semifinalerna. Borussia Dortmund – Real Madrid 4-3 och Bayern München – Barcelona 7(!)-0. Nästan obegripligt, men ändå helt logiskt för de som har följt de här tyska klubbarna.
Det är naturligtvis väldigt stort. En heltysk Champions League-final. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira 50 år med Bundesliga på.
FC Bayern undvek den gula faran – med bravur. Spelarna som riskerade att missa finalen höll sig i skinnet. Jupp Heynckes lag behövde inte ens spela sin bästa fotboll, de vann ändå enkelt med 3-0. Jag tvekade aldrig på att Bayern München skulle kunna slå ut Barcelona, men jag trodde aldrig att de skulle göra det på det här sättet. Det var en förnedring, en styrkedemonstration. Räknar vi dessutom in matcherna mot Juventus, som slutade 4-0 sammanlagt, så tror jag att vi finner de mest imponerande fotbollsminuterna i Champions Leagues historia. 11-0. Våldsamt.
Två välförtjänta finallag, två tyska finallag. Det kommer att bli en ofantligt stor fotbollsfest i London den 25 maj. Två klubbar som tar ansvar för sin ekonomi, två klubbar med mängder av inhemska spelare och två klubbar som bjuder på underhållande fotboll. Det är en stor stund för tysk fotboll.
Bayern München får givetvis ses som klara favoriter i finalen. De har 20 poäng mer än Borussia Dortmund i Bundesliga och framför allt deklarerade Uli Hoeneß att Dortmund var det enklaste motståndet av de fyra semifinallagen. En situation som givetvis passar Jürgen Klopp och hans spelare alldeles utmärkt. Hoeneß hällde bensin på elden.
Det kommer att bli en ohyggligt intensiv final. Borussia Dortmund har inte så mycket att förlora, men de lever sin dröm och kan dessutom förstöra FC Bayerns säsong på köpet. För de tyska rekordmästarnas del är det här den tredje finalen sedan 2010 – nu är det verkligen dags att få lyfta den där pokalen. Dessutom kan de en gång för alla sätta Borussia Dortmund på plats. De har redan återerövrat ligatiteln och slagit ut dem i DFB-Pokal. Båda lagen kommer att ge allt och lite till.
Borussia Dortmund välkomnar Bayern München till Westfalenstadion på lördag. Vanligtvis en jättematch i Bundesliga, den här gången riskerar duellen att bli smått komisk. Jag skulle bli synnerligen förvånad om vi får se de 22 bästa spelarna i den matchen.
En stor stund. Njut nu. Och vet ni? Jag kan garantera att ett tyskt lag vinner Champions League. Bara en sån sak.
Visst är det lite häftigt ändå? Ska vi lite snabbt återvända till Dortmund år 2008?
Thomas Doll. Så hette tränaren innan sommaren 2008. Han ansvarade för ett Dortmund som inte lyckades med mycket, förutom en final i DFB-Pokal förstås. Men sanningen var att det gul-svarta laget ganska nyligen hade rest sig från en nästan-konkurs. Stjärnorna var borta, men en viss framtid stod för dörren. Thomas Doll stod dock inte för framtiden, han lyckades inte med mycket.
Borussia Dortmund var ett lag i spillror. Viljan var klen, riktlinjerna i spelet var suddiga och ekonomin var obefintlig. Westfalenstadion var ändå mer eller mindre fullsatt – men det handlade mest om självplågeri för supportrarna.
Sommaren 2008 tog Jürgen Klopp över laget. Redan från första stund tog han över scenen. ”Titta på mig, lyssna på mig”. Spelarna hade inte längre någon press på sig, Klopp tog över stjärnrollen. Han charmade ett helt land, gav spelarna självförtroende. Han byggde ett lag. Ett lag.
Fem år senare så står Borussia Dortmund i final i Champions League. Den dyraste spelaren som har inhandlats heter Marco Reus. Han köptes in förra sommaren för ungefär 17 miljoner euro. I övrigt är det ett lag fyllt av egna ungdomar och halvbilliga och smarta nyförvärv. Jürgen Klopp har byggt upp den här truppen och skapat ett stjärnlag. Två raka ligatitlar och en tysk cuptitel. Nu, säsongen 2012/13, så står Borussia Dortmund i final. I Champions League. Visst fasen är det jäkligt häftigt ändå?
Efter lite mer än 180 minuter mot Real Madrid är Borussia Dortmund klart för final. Semifinalen mot Real Madrid slutade till sist 4-3. I Dortmund vann tyskarna med 4-1.
Kvällens match spelades i Madrid. Alla visste att José Mourinho och Real Madrid ville och trodde på ett under. Borussia Dortmund ville stå emot och spela sin fotboll.
Efter första kvarten kunde det ha stått 2-0 till Real Madrid. Men Roman Weidenfeller ville annorlunda. Målvakten var duktig redan i första mötet, men nu tog han över huvudrollen. Robert Lewandowski gjorde fyra mål i Dortmund och blev en stor hjälte. Weidenfeller förhindrade mängder med mål och blev kvällens hjälte, semifinalens hjälte. Dortmund red ut första kvarten, det var ett steg framåt för det här relativt unga och billiga laget.
Sen var det lite stiltje i matchen. Borussia Dortmund skapade farliga chanser, Real Madrid likaså. Men det var aldrig särskilt hett.
Tio minuter kvar av andra halvlek. 0-0. I 82:a minuten stänkte Benzema in 1-0-målet. Nu skulle det väl ändå bli kaos? Jo, lite.
I 88:a minuten tyckte Ramos att det fick vara nog. Pang! 2-0 upp i nättaket. Skulle Real Madrid fixa undret ändå?
Det blev en het dans, det kan ingen förneka. Men efter 96 minuter blåste Howard Webb av matchen. Det här lustiga och energiska Borussia Dortmund hade säkrat en plats i finalen.
Borussia Dortmund förtjänade att gå vidare till final – utan någon som helst tvekan. Real Madrid förtjänade att vinna kvällens match, och det gjorde de. Men Jürgen Klopps lag går helt rättvist till final. Och då ska vi också ge dem en stor eloge för kvällens match. Innan matchen skrev jag att Dortmund skulle behålla lugnet, men som de gjorde det. Otroligt. Det var dock matchen i Dortmund som avgjorde det här, 4-1 blev ett för tungt resultat att vända.
En kommentar: Sergio Ramos. Duktig försvarare, alla dagar i veckan. Men kan du snälla sluta veva med armarna? Lika tröttsamt som att titta på Giorgio Chiellini. Fotbollen mår bättre utan det där.
I den här snabba och nattliga kommentaren ska jag inte heller glömma att berömma Mats Hummels – mittbacken växte verkligen till en hjälte.
Real Madrid-supportrar får ursäkta mig. Jag tycker att fotbollen mår bra av det här. Jag mår bra av det här. Jag lyfter på min hatt för BVB och Jürgen Klopp. Gissa om festen bara har börjat. En modern fotbollssaga.
Det är någon sorts helgdag nu va? Då så: tack för uppvisningen Dortmund och Madrid. Och tack för att ni gjorde det så spännande.
Juanitos anda. Stora, stolta Real Madrid. Bernabéu en storslagen fotbollsscen. Semifinal. Tyska Borussia Dortmund kommer på besök. Ett 1-4-underläge måste vändas. Om Real och José Mourinho tror att det går? Självklart. Om Borussia Dortmund tänker tillåta det? Givetvis inte.
Jag förstår att ni som läser det här törstar efter något att underhålla er med inför matchen. Kollega Erik Niva har skrivit det här om ”Juanitos anda”, inför gruppspelsmatchen skrev jag det här om ”målfallet i Madrid”.
Och Borussia Dortmund har ni redan koll på. Den ”lilla” klubben i sammanhanget, det billiga laget. BVB som nästan gick i konkurs för mindre än tio år sedan, den karismatiske Jürgen Klopp. Den galna publiken. Sagan.
Men också de senaste dagarnas skrämselskott: Mario Götze till Bayern München, Robert Lewandowski någonstans, laget ska falla samman och så vidare. Mitt i den orkanen av kaos spelades den första semifinalen mellan Borussia Dortmund och Real Madrid. Orosvindarna ven utanför arenan, utanför laget. Jürgen Klopp skickade ut en aggressiv bisvärm med ett enda mål: nu får det vara slutsnackat. Stick.
Det är någonstans här dagens blogg tar vid. En vecka har gått sedan de tyska lagen piskade upp de spanska. Det är klart att tankarna har dragit iväg ibland och landat på en heltysk final i London. Men jag har också gått och funderat på de här återstående matcherna – absolut ingenting är klart. FC Bayern har förvisso halva kroppen i final, Dortmund har ”bara” ett ben. Temat har helt enkelt varit Real Madrid och deras fantastiska bragder och vändningar ute i Europa.
Då kommer jag osökt att tänka på Borussia Mönchengladbach i Uefa Cupen 1985. Jupp Heynckes tränade laget och vi kunde hitta spelare som Frank Mill, Ewald Lienen och Wilfried Hannes i truppen. De ställdes mot Real Madrid i åttondelsfinalen, tyskarna vann enkelt med hela 5-1 på hemmaplan.
I returmötet, i den spanska huvudstaden, var det 70 sekunder kvar av matchen när hemmalaget gjorde 4-0. Mönchengladbach var utslaget, Real Madrid hade vänt. Igen. Det var inte första eller sista gången.
Det finns dock en väsentlig skillnad på då och nu. Borussia Dortmund i dag är inte Borussia Mönchengladbach från då. Real Madrid i dag är inte Real Madrid från då – och Bernabéu-Stadion är inte lika skräckinjagande ändå.
1985 hade Borussia Mönchengladbach förlorat matchen innan den ens hade börjat.
”Det började redan på väg mot stadion. Det kastades tomater, ägg och gud vet vad på vår buss. Dessutom sågs Real som extremt hemmastarka. Säsongen tidigare hade laget förlorat med 0-3 i Anderlecht – och vunnit returmötet med 6-1. Det visste vi förstås”, säger Christian Hochstätter till 11 Freunde.
Och det blev bara värre och värre.
”I omklädningsrummet funderade jag över varför Kurt Pinkall satte på sig benskydd. ’Kurt, vad håller du på med?’, frågade jag. ’Du har ju aldrig benskydd när du spelar’. ’Grabben’, svarade han, ’jag är för ung för att dö’”, minns han.
Rädsla på bussresan, rädsla i omklädningsrummet. Kunde det bli värre? Klart det kunde. På planen spelade Madrid oerhört tufft, de armbågades och smällde på. De spelade ut sitt motstånd. Mönchengladbach hade inte modet att sätta emot, inte rutinen.
”Den där kvällen utstrålade Real en vilja att vinna till varje pris. Innan vi gick ut på planen, stod Valdano (Reals målvakt) högt upp på trappan och skrek något på spanska. Jag pratar inte spanska, men vissa saker förstår man ändå. På den tiden fanns det ett staket i mitten av spelartunneln. Vi stod på vår sida, plötsligt öppnades dörren till Real-omklädningsrummet och spelarna störtade ut. De hängde på staketet, skrek och spottade på oss. Vi kanske borde ha spottat tillbaka. Det gjorde vi dock inte”, säger Hochstätter.
Det är inte så svårt att förstå att matchen redan var förlorad.
Det är där vi har skillnaden. Borussia Dortmund har inte förlorat matchen innan den har börjat.
”Jürgen Klopp, kommer dina spelare stelna?”
Klopp:”Nej”.
Real Madrid spelar på den rätta scenen i kväll, frågan är om de har vapnen och nycklarna som behövs? En storslagen fotbollsafton är att vänta, det är gott nog just nu.
Därför låter jag Jürgen Klopps träffande ord avsluta inlägget: ”Det är helt säkert att något historiskt sker. Antingen så går vi vidare – det vore historiskt. Eller så åker vi ut – även det vore historiskt. Därför kommer vi att ge allt. I morgon ska alla se att Borussia Dortmund vill till final”.
Borussia Dortmunds tränare Jürgen Klopp menade att segern påminde om Robin Hood. Han menade så klart att Dortmund stal från de rika. Han menade att hans lag anföll med pilar. Han var glad, han var nöjd. Inte så konstigt.
En dag efter Bayern Münchens överkörning går Borussia Dortmund ut och kör över Real Madrid. Inte tal om någon övningskörning här inte – José Mourinhos lag pulveriserades. Mats Hummels bjöd på ett bortamål, Roman Weidenfeller gjorde ett par sköna räddningar. I övrigt var det här Dortmunds kväll – och det var tysk fotbolls vecka. Bayern München segrade med 4-0 mot Barcelona, Borussia Dortmund segrade med 4-1 mot Real Madrid.
Visst. Som vanligt i fotboll är ingenting klart, den tjocka damen har inte sjungit än. Men det ser bra ut för de tyska storlagen mot de spanska. Och oavsett hur returmötena slutar så har FC Bayern och BVB gjort något alldeles fantastiskt. Något historiskt.
Och Herreminjäklafotbollsgud så bra de gjorde det. I München, i Dortmund. Det var utklassningar utan dess like, en maktdemonstration. Jag skakar. Jag hade aldrig trott att jag skulle få uppleva den här dagen. Just nu står vi toppen av det högsta fotbollsberget och blickar ner, lider med killarna som fumlar efter den rätta vägen med sina guider. Ingenting kan ändra på det här. Tysk fotboll har visat upp sig från sin bästa sida.
Kollega Erik Niva har skrivit en bra text om Dortmunds insats, om den fullkomligt galna stämningen på Westfalenstadion. Han undrar varför någon spelare skulle vilja spela någon annanstans. Jag menar att Mario Götze har fått sitt straff – en kväll som denna får han aldrig uppleva igen. Uppgifter i Tyskland gör gällande att matchhjälten, Robert Lewandowski med fyra mål, är klar för Bayern München. Det sägs att även försvarsgeneralen Mats Hummels hamnar där. I kväll spelar det ingen roll, men om det är sant är det en smäll i ansiktet på Dortmund. Nej, inte en smäll, en spark i kronjuvelerna. Och när du inte kan kvida mer landar dessutom en spottloska i ansiktet på dig. Det kan vara slutet för Borussia Dortmund och fortsättningen på en fantastisk framtid för Bayern München. Men efter 8-1 mot Spanien spelar det ingen roll. Här och nu regerar tysk fotboll, här och nu firar ett helt land stora fotbollsframgångar. Framtiden må ha något att säga till om, men inte den här veckan.
Året är 2013. Matcherna spelades 22/4 och 23/4. Historiska datum från och med nu. Kvällarna då tysk fotboll ställde sig upp och vrålade.
Först fick vi se en helt otrolig uppvisning i München. Ett hemmalag som inte släppte till något, ett hemmalag som hade kniven i högst hugg – de skulle såra. Och som de sårade Barcelona. God natt.
I kväll kunde vi ana onåd. Hur skulle Dortmund reagera på Mario Götzes övergång till FC Bayern? Götze vem? Omständigheter vadå? Publiken bar fram sitt lag, laget bar fram sin publik. Ett misstag i slutet av första halvlek sabbade stämningen. 1-1. Skulle Borussia Dortmund falla nu, var det över? Glöm det. I andra halvlek gick laget ut med samma självförtroende som i första, det fanns en beslutsamhet: vi ska visa omvärlden. 2-1 Lewandowski. 3-1 Lewandowski. 4-1 Lewandowski. Vad hände? Vad i hela fridens namn hände? Den gula besten släpptes ut ur katakomberna under Westfalenstadion. Den förgjorde allt i sin väg.
En oförglömlig kväll, en oförglömlig vecka. Bayern München har jobbat sig till det här under så lång tid, det här erkännandet. Nu har de fått det, de står på toppen. Borussia Dortmund har inte njutit av samma stabilitet, klubbens existens har varit hotad. Smart sanering och en Jürgen Klopp senare så står de här, än en gång i det europeiska rampljuset. Inte så mycket pengar, men mycket vilja – en finalplats i Champions League är nära. Korvförsäljarna i London börjar redan nu gnugga händerna – här ska det säljas Bratwurst!
Maktskifte? Kanske. Det var en historisk kväll i alla fall. Barcelona har varit världens bästa klubblag de senaste åren, och även om det har sett lite jobbigare ut den här säsongen så har de ändå räknats som favoriter, per automatik. Inför matchen skrev jag att de tyska jättarna, Bayern München, skulle kunna få Barcelona att abdikera från fotbollstronen.
”Sen kommer ni kunna berätta för era barnbarn: jag var där”, sa stadionspeakern Stephan Lehmann efter matchen. 4-0. Fyra mot noll. Bayern München hade besegrat Barcelona med 4-0 i en Champions League-semifinal. Inte med tur eller flyt, inte med destruktivitet och osjyssta medel. Med briljans, fart, vilja och kunnande. De körde över och förnedrade Barcelona. Sedan Champions League grundades har inget lag vunnit en semifinal med fyra mål. Av alla lag var det just Barcelona som åkte på den här smällen. Det är för tidigt att fastslå, men vi kan mycket väl ha upplevt kvällen då Bayern München tog över världsfotbollen.
Vi behöver inte ens prata om tveksamma mål, ej heller om straffar som borde ha delats ut. Barcelona var aldrig nära. De avlossade fyra skott, ett gick på mål. Bayern München var bättre på precis allting.
Det märktes ganska snabbt att den där kvällen på Allianz Arena skulle bli något speciellt. Man bara vet det när Arjen Robben plötsligt förvandlas till ett pressmonster. Det räckte för mig, det var allt jag behövde se för att veta: det här går vägen. När dessutom Bastian Schweinsteiger och Javi Martinez plockade bort Xavi och Iniesta ur matchen stod det klart: det här blir FC Bayerns kväll.
Tyskland, Europa och hela världen fick se precis hur otroligt bra det här laget är. Imponerande. Det här var inget stort under, det var logiskt och väntat.
Tack för den galna uppvisningen, Bayern München. Och grattis till ett härligt jobb, Pep Guardiola.
***
I kväll är det Borussia Dortmunds tur. Det var 15 år sedan laget spelade semifinal i Champions League, nya hjältar kan födas precis som säsongen 1996/97. Real Madrid måste naturligtvis ses som favoriter, men om Jürgen Klopps lag kommer upp i full kapacitet kan de slå vilket motstånd som helst. Det vet vi, det vet även Real Madrid.
Götze-bomben sprängdes i går. Även i dag ligger röken tung i Dortmund. Obegripligt, obehagligt och förödande. För Klopp och hans spelare gäller det att stänga ute det där. Det är helt uppenbart att supportrarna inte har lyckats med det, det råder en annan stämning. En ny värld. Förhoppningsvis märkts det inte av på Westfalenstadion, ty laget behöver stödet från läktarna. Det är upp till supportrarna att visa att ingen spelare är större än klubben.
Jürgen Klopp är dock en mästare på att motivera sina spelare och han har under flera års tid format det här laget till ett lag. Kvällens match är en absolut höjdpunkt och jag tror att nervositeten kommer att spöka mer än yttre faktorer.
Det blir en härlig kamp mellan två slipade tränare – frågan är vem som har lyckats bäst med sin läxa. José Mourinho eller Jürgen Klopp? Borussia Dortmund möter ett bättre Real Madrid i kväll än det laget man spelade mot i gruppspelet. Jag tror på en tempofylld och härlig fotbollsmatch där båda lagen gör minst ett mål var.
Två tyska klubbar är med när Champions League-semifinalerna spelas. Det har aldrig hänt förr. När Ruud van Nistelrooy klev fram till de hemlighetsfulla bollarna, efter vad som kändes som en evighet av värdelöst Uefa-snack, var min enda önskan att Bayern München skulle få slippa Borussia Dortmund och vice versa. Den enda fördelen med ett heltyskt möte redan i semifinal hade förstås varit att ett tyskt lag hade fått spela final. Nu finns förvisso chansen att finalen blir heltysk, men också en risk att den blir helspansk.
Oavsett har vi fått två fantastiska dubbelmöten att se fram emot.
Borussia Dortmund – Real Madrid (24/4 och 30/4) Bayern München – Barcelona (23/4 och 1/5)
Det finns en hel del spännande aspekter att titta på, något vi också ska göra när matcherna närmar sig. Anmärkningsvärt är dock att Real Madrid och Borussia Dortmund trivs att kontra – och de är regerande ligamästare utan chans att försvara titeln…
…och de där ligatitlarna tas i stället över av FC Barcelona och FC Bayern München. Två lag som trivs mycket bättre med att styra matcherna, hålla mer i bollen.
Fantastiskt trevligt.
Det blir alltså Tyskland mot Spanien. På landslagsnivå har Spanien varit ett nummer för stort för Tyskland, men nu är det ländernas främsta klubblag som ska mäta krafterna.
Borussia Dortmund – Real Madrid
På sätt och vis hade säkert Barcelona passat bättre för BVB. Av olika anledningar. Jürgen Klopps svartgula gäng älskar att pressa högt och intensivt för att sedan sätta igång blixtsnabba och livsfarliga anfall. Men den största anledningen heter kanske trots allt José Mourinho. En slug räv, en mästartränare. Han blir inte överraskad igen, han arbetar på ett motgift i detta nu. De spanska jättarna kommer garanterat inte att underskatta Borussia Dortmund. Jag är övertygad om att vi får se ett annat Dortmund än det som kämpade med Málaga – och den enkla anledningen stavas underhund. Ruhrlaget älskar att slå ur underläge.
Samtidigt vet Dortmund att de kan slå Real Madrid. De vet att motståndet är överkomligt så länge allting stämmer. De har lärt sig att Mesut Özil står för poängen när lagen möts, men de vet också att Mario Götze kan skapa magi. Det blir en skön batalj mellan MÖ10 vs MG10, CR7 vs MR11, FC5 vs MS29 och så vidare.
Jag förväntar mig en intensiv och vidöppen match, inte helt olik semifinalen för ett år sedan när FC Bayern stod för motståndet. Fotbollsfest att vänta där Real får ses som favoriter.
Jürgen Klopp, tränare Borussia Dortmund: ”Jag är glad att vi vet vilka vi ska möta. Nu ska det spelas fotboll! Jag behöver inte betona att Real Madrid är ett svårt motstånd, men av de tre möjliga lagen är de det enda som vi har vunnit mot en gång den här säsongen”.
Michael Zorc, sportchef Borussia Dortmund: ”Det är en bra lottning, båda semifinalerna är optimala för den europeiska fotbollen. Vi går in i mötet som knappa outsiders, men vi har vunnit mot dem en gång den här säsongen. Då spelade vi till oss mycket respekt. Det blir två absoluta höjdpunktsmatcher. Naturligtvis hade vi önskat oss att få börja på bortaplan”.
Barcelona – Bayern München
Den andra semifinalen blir den mellan två kommande ligamästare. Mellan två lag som är mer bollkära än de andra två semifinalisterna. Jag kan tänka mig att FC Bayern gärna hade undvikit Barcelona och för en gångs skull hade de nog gärna börjat på bortaplan i stället. Samtidigt är inte Barcelona så stabilt och ohyggligt bra som de en gång var, FC Bayern däremot har spänt musklerna ordentligt och får ses som knappa favoriter i mötet.
Bayern München kan egentligen tacka Barcelona för mycket. Hade det inte varit för det förnedrande 0-4-nederlaget i Champions League 2009 vet vi inte hur FC Bayern hade sett ut i dag. Uli Hoeneβ var rasande och gjorde sig av med Jürgen Klinsmann och sen öppnade han plånboken – målet var att bli ett europeiskt topplag. Och där är man i dag.
Jupp Heynckes har bra koll på den spanska fotbollen och vill absolut klara sig utan Pep Guardiolas hjälp. Vi lär få se en match med ett något mindre tempo, men samtidigt en duell i ögonhöjd. Två lag som vill föra spelet. Jag tror och förväntar mig förvisso att FC Bayern låter Barcelona ta över bollinnehavet. De tyska rekordmästarna är snabbare och vassare i djupet efter bollvinst.
Största huvudbryet för Jupp Heynckes heter Mario Mandzukic. Tyskarna måste få med sig ett bra resultat från Allianz Arena men med en skadad Mandzukic försvinner en anfallare som är oerhört viktig för lagets defensiva spel. Och det andra är: vad händer med det här laget när kniven vilar mot strupen? Ett ljuvligt dubbelmöte att vänta.
Jupp Heynckes, tränare Bayern München: ”Bayern mot Barcelona, det är ett gigantmöte i den finaste europeiska turneringen. För oss blir det en enormt stor utmaning att spela mot det här laget, det här laget som har begeistrat och kontrollerat den europeiska fotbollen med sitt fantasifulla och kreativa spel”.
Matthias Sammer, sportchef Bayern München: ”En trevlig lottning. Barcelona är ett underbart lag. Jag är övertygad om att få uppleva två grymma fotbollsaftnar. Jag ser det inte som en nackdel att få börja på hemmaplan. Vi behöver en god matchplan och en god dagsform två gånger om. Barcelona är starka, utan tvekan, men vi blir starkare hela tiden”.
Så, kära läsare, då är frågan: vilka lag går vidare och vilket dubbelmöte lockar mest? Personligen kan jag knappt vänta – vilka pangkvällar vi kommer få uppleva.
Bundesliga omgång 29
Fredag 20:30
SC Freiburg – Hannover 96
En vägvisande och spännande Europa-duell mellan femman Freiburg och nian Hannover. Om lilla Freiburg lyckas vinna i kväll går de upp på samma poäng som Schalke på plats fyra. Christian Streichs lag har tidigare lyckats avfärda konkurrenterna HSV och Gladbach. Nu är det Hannovers tur att försöka göra något åt Freiburg. Målproduktionen har gått lite i baklås för Mirko Slomkas lag och vi kan förvänta oss en tät kvällsmatch.
Lördag 15:30
Bayern München – 1. FC Nürnberg
FC Bayern säkrade ligatiteln förra omgången men siktar fortfarande på fler Bundesliga-rekord och en fortsatt god form inför DFB-Pokal och Champions League. Super-Bayern tar alltså emot der Club i ett bayerskt derby, det finns inte mycket som talar för att den här matchen ska vara avslagen. Nürnberg har chans att nå spel i Europa och är ett av vårens bästa lag, men frågan är om inte serien på nio matcher utan förlust tar slut i München?
VfL Wolfsburg – TSG Hoffenheim
Två klubbar som har investerat stora summor pengar – men den sportsliga framgången har uteblivit. Wolfsburg ligger åtminstone på säker mark i tabellen och har inte förlorat på fyra matcher (dock bara vunnit en). Hoffenheim ligger under kvalstrecket men har bara en poäng upp till Augsburg efter förra helgens 3-0-vinst mot Düsseldorf. Säsongen går ännu att rädda. Fagner saknas i Wolfsburg, Hoffenheim får klara sig utan skadade mittbacken Abraham och målvakten Gomes.
FSV Mainz 05 – Hamburger SV
Van der Vaart har tagit över kaptensbindeln, men i övrigt rådet det dystra tider i norra Tyskland. Tre raka förluster, bland annat 2-9-förnedringen i München, och plötsligt plats elva i tabellen. Klubben noterar ett tvåsiffrigt miljonminus. Det har upplevts stoltare och härligare tider i HSV. Nu väntar ett Mainz som fortfarande har siktet inställt på Europa, klubbens största problem är dock att spelarnas målsikte är snett inställt.
Greuther Fürth – Borussia Dortmund
Fürth har en matematisk chans att klara sig kvar i Bundesliga, men det är det ingen som riktigt tror på. Laget försöker i stället spela fri fotboll och jobba inför nästa säsong – och givetvis vill de ta sin första hemmaseger i Bundesliga. Borussia Dortmund kan inte vinna ligan längre, men andraplatsen vill de behålla så att de senare kan skona spelare inför CL-matcherna mot Real Madrid. Zimmermann är avstängs och Frank Kramer får leta fram en annan högerback.
Fortuna Düsseldorf – Werder Bremen
Källarduell mellan Fortuna (15) och Werder (14). Nykomlingarna från Düsseldorf har fem poäng ner till kvalplats och sex poäng ner till Hoffenheim inför omgången. Tre mycket viktiga poäng står på spel då inget av laget vill dras in i den absoluta bottenstriden. Düsseldorf har inte vunnit på sex matcher, Bremen har inte vunnit på sju. Sitter trotjänaren Thomas Schaaf kvar säsongen ut?
Lördag 18:30
Schalke 04 – Bayer Leverkusen
Omgångens toppmatch äger rum på lördag kväll. Bayer Leverkusen ligger trea inför omgången och tar emot jagande Schalke 04, som ligger fyra. Fyra poäng skiljer lagen åt. Roman Neustädter är avstängd och missar matchen, Farfan missar på grund av skada och Jones är tveksam till spel för Schalke. Leverkusen saknar å andra sidan Reinartz och Boenisch – båda spelarna är avstängda.
Söndag 15:30
VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach
Ingenting är omöjligt men för Stuttgart är Europa-platserna utom räckhåll, det är åtminstone min känsla. Men de ligger trots allt ganska tryggt till i tabellen och kan i stället fokusera på den mycket viktiga cup-semin mot SC Freiburg på onsdag. Mönchengladbach vill förstås ut i Europa igen och inför omgången ligger de bara ett poäng bakom Frankfurt på sista EL-platsen.
Söndag 17:30
FC Augsburg – Eintracht Frankfurt
Augsburg lider av stress, det här är en otroligt jobbig del av säsongen. Hoffenheim har bara en poäng upp till Augsburg inför omgången, samtidigt har Augsburg ”bara” fem poäng upp till räddande mark. Jag behöver väl knappast påpeka att tre poäng på hemmaplan hade varit viktiga. Frankfurt står för motståndet, överraskningslaget har dalat lite i tabellen men ligger fortfarande på en EL-plats. De kan även glädja sig över ytterbacken Sebastian Jung som har förlängt sitt kontrakt till 2015. För Armin Veh blir det ett kärt återseende med den klubb där han inledde sin spelar- och tränarkarriär. Fotbollssöndag när den är som bäst.
Tysk fotboll har tagit mig med storm. Bloggar för Sportbladets räkning, men för er skull, om detta fantastiska lands fotbollssparkande. Bundesliga, tyska cupen, landslaget och annat smått och gott.
Oh wie ist das schön.
Saknas länkarna till historiska dokument om det första målet i Bundesliga eller Ruhrderbyt? Ingen fara, använd er av kategorierna nedan.
