Vi bjöds på en ordentligt häftig afton i går. Den tidiga kvartsfinalen mellan FSV Mainz 05 och SC Freiburg utvecklade sig till ett riktigt spektakel.

För första gången i SC Freiburgs historia har de nu äntligen nått en kvartsfinal. Glädjen var givetvis stor och jag måste erkänna att jag verkligen unnar Christian Streich den här framgången.

Det var en vansinnigt tokig kvartsfinal som började med två extremt snabba Mainz-mål. Hemmalaget gasade på när Freiburg fortfarande försökte ta sig in i kvartsfinalstämningen. Parker och Zimling hade gjort 2-0 efter bara fyra minuter. Freiburg arbetade sig in i matchen och tog över spelet – men de hade svårt att skapa farliga målchanser. Samtidigt låg Mainz och lurade, spelarna stack iväg blixtsnabbt och skapade bra möjligheter som mycket väl kunde ha resulterat i 3-0.

Ett tag tycktes inte Fotbollsguden stå på Freiburgs sida den här aftonen. Bortalaget träffade ribban, stolpen eller så räddade Müller bortalagets försök. Men så tog matchen en vändning, en typisk cupvändning.

Hemmalagets högerback drog på sig ytterligare ett gult kort och visades ut med 25 minuter kvar av matchen. Innan utvisningen hade Mainz koll på ett bollrullande Freiburg, men nu kände Freiburg-spelarna att det fick bära eller brista.

Fler ribbträffar och bra lägen – det ville sig inte. Men inhopparen Santini lyckade rulla in bollen i mål efter att Ginter just prickat stolpen. 2-1 i den 86 minuten. Vad hade Fotbollsguden planerat egentligen?

Äkta DFB-Pokal-dramatik hade hen planerat in.

Fyra minuters tilläggstid. I den 93 gjordes Santini ner i straffområdet, domaren pekade på straffpunkten. Caligiuri traskade fram och förvaltade säkert. 2-2. Förlängning.

Mainz-spelarna förstod inte riktigt vad som hade hänt. Vad hände med 2-0? Så snabbt? Och nu var de trötta och i psykologiskt underläge. Freiburgs Caligiuri gjorde så det där ack så förlösande 2-3-målet i 108 minuten. Mainz orkade inte vända på matchen. För första gången någonsin är nu SC Freiburg i semifinal. En magisk cupafton utspelade sig i Mainz i går, jag tackar så hjärtligt.

Det blev dock inte någon pokalsaga i Offenbach. 3. Liga-laget Kickers Offenbach kämpade länge och väl mot ett bollförande VfL Wolfsburg. Sagan fick sitt slut när Wolfsburg stod som segrare med 2-1 efter 90 minuter. Helt välförtjänt, men kudos till hemmalaget som har fajtat ordentligt den här säsongen i tyska cupen. Ärligt talat hade Offenbach den bästa chansen i första halvlek, men tidigt i andra så satte Olic ledningsmålet för gästande Wolfsburg. Olic gjorde också 2-0-målet för Wolfsburg efter 71 minuter. Stadel fixade tröstmålet med en frispark, då återstod nio minuter av matchen men det ville sig inte riktigt.

Det blev inget mirakel. Det blev en välförtjänt plats i semifinal för VfL Wolfsburg.

SC Freiburg och VfL Wolfsburg ska ackompanjeras av ytterligare två lag.

19:00
VfB Stuttgart – VfL Bochum

20:30
Bayern München – Borussia Dortmund (sänds på Viasat fotboll)

***

Kvällens första kvartsfinal är den mellan Stuttgart och Bochum. Båda klubbarna har haft en ganska tung säsong hittills – även om Bochums givetvis smärtar lite mer. Ruhrklubben som har varit van vid att pendla mellan Bundesliga och 2. Bundesliga ligger på plats 13 i andradivisionen, vägen till det tyska finrummet är långt. Vad passar då bättre än att få byta ut den dystra vardagen mot en härlig cupfajt i Stuttgart?

Bruno Labbadias gäng bestämde sig redan i somras för att satsa på DFB-Pokal. I ligan ligger de och lurar, väntar på att hitta formen och skutta upp på en Europa-plats. I Europa League är Stuttgart faktiskt kvar, de ska möta Lazio i åttondelsfinal. Men nu är det Bochum och cupen som gäller.

VfL Bochum har inget att förlora, pressen ligger på Stuttgart i kväll. Stuttgart får förlita sig på anfallaren Vedad Ibisevic som har nätat i samtliga i cupmatcher den här säsongen.

***

Senare på kvällen bjuds vi på jättemötet mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Allianz Arena är sedan länge utsålt – 71 000 åskådare får chansen att följa kampen mellan de tyska jättarna på plats. Miljontals människor får nöja sig med att sitta framför tv-apparaterna.

Det här är ett möte med tradition, av förklarliga skäl har det dock fått den där extra kryddan igen under de senaste åren. Borussia Dortmund och Jürgen Klopp har gått från klarhet till klarhet, hyllats i pressen och vunnit två raka ligatitlar samt en cuptitel så sent som i maj. Då besegrades FC Bayern med 5-2 i finalen i Berlin – något som givetvis inte faller Bayern München i smaken.

Två titellösa år är inte okej i München. Än värre har det blivit av att FC Bayern inte har lyckats vinna någon av de senaste sex tävlingsmatcherna mot Dortmund (de vann förvisso supercupen inför säsongen, men den räknas inte i sammanhanget).

Nu är det dags för revansch. Och det har präglat ett fantastiskt Bayern München den här säsongen. I somras breddade man och spetsade truppen, knöt näven i byxfickan och har sedan dess fyrat av en kavalkad av toppenfina fotbollsmatcher. De tyska rekordmästarna leder Bundesliga överlägset, ångar på i Champions League och nämns i flera sammanhang som Europas bästa lag.

Då vore det själve fan om de inte skulle lyckas tvåla dit den kaxiga uppstickaren från Ruhr.

Den här kvartsfinalen handlar så mycket mer om vilken jätteklubb som vinner, vilket lag som är bäst för tillfället i Tyskland. Givetvis är finalen i Berlin ett åtråvärt mål, men i kväll är den slutgiltiga destinationen oväsentlig. Det handlar om att gnida salt i såren, eller återta sin position som de oslagbara.

Bayern München har onekligen en god chans. De har hemmaplan, de tycks ha lagt de senaste säsongernas trauma bakom sig och de spelar en helt utomordentligt bra fotboll. De möter ett Dortmund som de så gärna vill slå, ett Dortmund som inte riktigt har orkat prestera match efter match. De har blandat och gett lite väl mycket den här säsongen.

Men de möter också ett spelskickligt och hårt arbetande Dortmund. Ett Dortmund som är bättre än Arsenal eller Werder Bremen.

Eller för att citera tränaren Jürgen Klopp:

”Vi vet att vi är ett av få lag i världen som kan slå Bayern”, säger han på presskonferensen.

Bayern München vill ta sin revansch nu. Bundesliga-titeln är redan i hamn, och den har de säkrat på ett fantastiskt sätt, men den betyder lite mindre om de inte lyckas vinna över Dortmund den här säsongen heller.

Jupp Heynckes fick den givna frågan inför matchen: är Dortmund er skräckmotståndare?

”Det kan ni glömma, Borussia är helt enkelt ett lag som spelar på samma nivå som oss”, säger han.

Borussia Dortmund å andra sidan har inte lika mycket att förlora som Bayern München. Det betyder dock inte att de inte vill vinna – givetvis vill de det. Jürgen Klopp och hans spelare har fått se FC Bayern segla i väg i tabellen, nu vill de visa att de fortfarande är att räkna med, den här enda matchen. Sett över 34 omgångar i ligan har Dortmund redan fått kasta in handduken, men det här är cupen, det här är en drabbning mellan tysk fotbolls två giganter.

…Hur ser det ut i lagen?

Franck Ribéry är avstängd för Bayern München, ett tungt tapp men Arjen Robben är ingen dålig fotbollsspelare. Holger Badstuber är långtidsskadad, Rafinha är förkyld. I övrigt ska Jupp Heynckes ha en komplett trupp att tillgå.

Mats Hummels sägs ha åkt till sjukhuset i München, ryktena säger att han missar matchen. Mycket tungt för BVB om ryktena stämmer, i så fall ersätter Felipe Santana, han har dock sett skakig ut på sistone. I övrigt är det långtidsskadade Patrick Owomoyela som saknas.

Jag förväntar mig en intensiv match, en häftig cupknall. Jättematchen hela Tyskland har väntat på är här. Nu är det dags. Tysklands två bästa lag drabbar samman. Det här, det här blir häftigt. Jag begär en tvättäkta fotbollsupplevelse – låt oss få det.

/Wingren

Tre tyska lag i Champions League. Tre tyska lag som kan bli klara för åttondelsfinal redan den här omgången. Tre tyska lag som har imponerat. Tre tyska lag som vill smasha till den där matchbollen för att undvika en ”liten final” i sista omgången. Tre tyska lag som ännu kan tappa allt.

Och så har vi ett spanskt lag som inte förtjänar att spela fotboll, som inte förtjänar att ta upp en plats i Champions League. Äsch, det var kanske lite tillspetsat, lite magstarkt. Jag vet inte. Jag är bara så oerhört trött på ekonomiskt ansvarslösa fotbollsföreningar, än värre blir det i en tid då delar av Europa står vid ruinens brant. Valencia hamnar ofta i skymundan när vi diskuterar ekonomisk fotbollspolitik. De har ingen rik investerare som gör folk upprörda – men de har skulder. Jag är väl medveten om att det spanska ligasystemet inte ser ut som det tyska. Men varför gör det inte det? Landet lider, arbetslösheten är hög. Pengarna sinar. En sund ekonomi, eller åtminstone en väldigt strikt och detaljerad plan för att lösa problemen, borde vara ett krav för att erhålla den licens som berättigar laget till spel i högstaligan. Det hade varit så enkelt och så sunt.

I Spaniens tredje största stad Valencia håller Bayern Münchens motståndare för kvällen till. Klubben Valencia är en motpol till FC Bayern. Här har vi en klubb i ekonomiskt kaos, FC Bayern däremot har ett av de största sparkonton i fotbollsvärlden. När man bestämde sig för att flytta från gamla Olympiastadion till nybyggda och moderna Allianz Arena visste man vad man gjorde. Uli Hoeneß var tvärsäker på att ekonomin skulle gå ihop och att man skulle kunna betala av skulderna i tid – eller till och med innan.

Valencia däremot, som då styrdes av president Juan Soler, tog sig vatten över huvudet. I ärlighetens namn var det som skedde ganska likt det som hände med Borussia Dortmund i Tyskland. Skillnaden är att Dortmund tvingades börja om och sanera sina skulder och ligga väldigt lågt. Valencia är fortsatt i kaos, så kaotiskt att ingen riktigt vet hur stora skulderna är längre. Experter uppskattar klubbens skulder till någonstans mellan 200 och 400 miljoner euro. Om jag kan komma ett antal seriösa klubbar som förtjänar en plats i Europas finrum i stället? Ja.

Juan Soler led av storhetsvansinne, precis som hönshuvudena i Dortmund. När Valencia hade vunnit ligan och Uefa Cupen 2004 började Solo planera för klubbens ekonomiska undergång. Han ville vinna fler titlar, bli en riktig storklubb. Så inledde han projektet Nou Mestalla – nya Mestalla – ett dyrt projekt. Han räknade med att sälja gamla stadion, fin mark i mitten av stan. Det skulle finansiera det redan påbörjade nybygget. Givetvis slutade det med att han inte hittade någon att lasta över den gamla arenan, och marken den står på, på. I februari 2009 avbröt klubben projektet. Nu står ett betongskelett och spökar i staden, en arena som är klar till 80 procent. Om Valencia någonsin kommer att spela sin fotboll där är högst oklart.

Soler är givetvis inte president längre. Nu sköter Manuel Llorente projektet Valencia. Och det är inte så att han och klubben är helt blinda. Han tvingas jobba med ett enormt skuldberg, sälja spelare som David Silva, Juan Mata och David Villa. På grund av ekonomin förstås. Det existerar något som tycks likna skuldsanering. Sparpaket. Helt naturligt. Men det är inte så att saneringen känns helhjärtad, Spanien-expeterna där ute får mer än gärna rätta mig förstås. Men grejen är ju den att, skulderna till trots, Valencia köper ännu spelare. I somras kom Canales, Gago och Cissokho exempelvis. Okej att Valencia inte spenderade mer än vad de sålde för, men sju miljoner euros överskott på transferaktiviteter klingar inte seriöst. Samtidigt måste förstås Valencia hålla sig kvar i toppskiktet och då krävs en viss kvalitet – de har inte råd att missa spel i Champions League. Det är en överjäkligt tråkig situation för klubben, helt klart.

Nu när jag har skrivit det här undrar jag själv vad jag vill ha sagt. Jag hyser inget agg mot Valencia som klubb, inte dess supportrar och inte spelarna. Men jag hyser agg mot den här vidrigt äckliga situationen som så många klubbar sitter i. Det är inte okej, det borde inte få vara okej.

Om Valencia vinner i kväll är laget klart för åttondelsfinal, det hade varit en otrolig lättnad för klubben. Även Bayern München siktar förstås på att vinna, skulle då Lille också ta en poäng mot BATE är förstaplatsen klar. Möjligtvis får vi också se Mario Gomez göra comeback och förhoppningsvis kan den småskadade trollkonstnären Franck Ribéry spela från start.

Det kan bli en väldigt underhållande match mellan två otroligt olika klubbar.

/Wingren