Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Inför en glatt sjungande publik på Allianz Arena segrade Bayern München med 2-1 mot Real Madrid. Tungt att släppa in ett bortamål givetvis, men starkt att vinna. Starkt att spela bättre fotboll än spanjorerna. Starkt att radera ut Cristiano Ronaldo. Jag lyfter på hatten för Bayern.

Inför mötet poängterade jag att Bayerns defensiva arbete måste vara fokuserat och hålla världsklass. Och det fungerade riktigt bra under stora delar av matchen. Visst blev det lite oroligt ibland, och agerandet vid 1-1-målet var inte särskilt lysande. Men sett över 90 minuter, sett till världsklasspelarna som stod för motståndet, så fungerade det riktigt jäkla bra.

Luiz Gustavo visade samma härliga takter som från första säsongen med Hoffenheim. En krigare, en bollvinnare, en tuff fan. Var det någon som såg till Ronaldo? Knappt. Philipp Lahm höjde sig ett par nivåer, precis som man vill att en riktigt ledare ska göra när säsongen verkligen brinner till. Unge David Alaba gjorde en strålande match, en mogen match.

Franck Ribéry var en virvelvind som hela tiden ställde till med oreda. Han sprang, rev, slet, passade och sköt. Ett mål gjorde han också.

Men snälla Franck Ribéry, du är en fantastisk fotbollsspelare, men du bara måste sluta lägga dig vid minsta beröring. Igår var det enbart pinsamt. Inte kul att se.

Bastian Schweinsteiger har inte fått upp ångan ännu, förhoppningsvis har han kommit lite längre om en vecka när det är dags för returmötet. Han såg förvånad ut när han blev utbytt, men det var modigt och helt rätt gjort av Jupp Heynckes. Thomas Müller förändrade matchbilden när han kom in. Bayern blev hetare, farligare och fick längre anfall med fler ytor. Arjen Robben mår onekligen bra av att ha en rörlig Müller vid sidan om sig, i stället för orörlige Toni Kroos. Bra noterat och agerat Jupp – där slog du José på fingrarna.

Jerome Boateng gjorde en av sina bättre matcher och Holger Badstuber likaså. De hängde med när Real försökte sätta igång sin snabba offensiv. Det var inte perfekt alltid, men hur ska det kunna vara det i en semifinal mot Real Madrid?

Och så Mario Gomez. Denne Mario Gomez. Han förtjänar allt beröm i världen för sin insats. Inte bara för att han gjorde det där viktiga 2-1-målet när matchen nästan var slut. Hans närvaro i straffområdet var så dominant, så magnifik och så hotfull igår. Han gav aldrig upp. Som en stridsvagn forcerade han barriärerna. Madrid-spelarna måste ha känt sig stressade hela tiden, och det är väldigt viktigt. Aldrig någon vila, aldrig få slappna av. Och Gomez fick betalt, ibland är världen rättvis trots allt.

Han har nu gjort tolv mål i Champions League. 40 mål på 46 tävlingsmatcher den här säsongen. Mäkta imponerande. Sen kan man säga vad man vill om de chanser han bränner samt de plattmatcher han gör.

Lionel Messi står på otroliga 14 mål den här säsongen i CL. Det blir en liten kamp mellan Gomez och Messi. Ett normalt år ska dock tolv mål räcka för att vinna skytteligan i Champions League.

Domaren Howard Webb förtjänar också en eloge. En tuff, ful, tempostark och viljekraftig match höll han i schack. Väldigt viktigt och väldigt starkt gjort. Kul.

Det går att hylla Bayern München för flera olika saker i dag. Jag hoppas att spelarna tar med sig det, men att fötterna stannar på jorden. Det här var blott ett hemmamöte mot Real Madrid som man vann med 2-1. Det kommer att bli en helt annan match i Spanien. Men utgångsläget kunde givetvis varit sämre.

Thomas Müllers ord får avsluta detta inlägg – jag hoppas att hans lagkamrater känner samma sak. Vare sig mer eller mindre. Bayern är inte bäst än, men man kan spela riktigt bra fotboll – även mot upphaussade Real Madrid.

”Alla såg att vi kan hänga med på den här nivån. Med 2-1 här i München har vi skaffat oss ett bra utgångsläge inför returen i Madrid, det är genomförbart. Det står dock även klart att det kommer att blåsa en annan vind på Bernabeu”.

/Wingren

Jag ska inte bli långdragen, det var trots allt ”bara” en träningslandskamp mot Frankrike. Men det var Tysklands första för året, och även den sista innan EM-truppen tas ut och matcherna mot Schweiz samt Israel väntar innan sommarens stora höjdpunkt står för dörren.

Då kan man väl inte uppträda som killarna gjorde i går, eller? Först och främst måste jag förstås berömma Frankrike för deras insats. Det franska landslaget har sett så disharmoniskt och dåligt ut de två senaste mästerskapen. Men Blanc har nog fått lite ordning på det hela. Defensivt stod man kompakt och säkert under stora delar av matchen, givetvis fick man en del hjälp av Tyskland. Offensivt spelade Frankrike glad och energisk fotboll – precis som man kan förvänta sig av dessa världsstjärnor.

Tyskland då. Joachim Löw ställde upp så här:

Wiese
Boateng, Badstuber, Hummels, Aogo
Khedira, Kroos
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Thomas Müller kom in för en skadad Schürrle strax innan första halvlek var slut och i halvtid fick Benedikt Höwedes chansen för Badstuber. Dock flyttade då Boateng in i mittlåset. Även Mario Gomez fick komma in och ersätta Miroslav Klose på topp. Vidare kom Lars Bender för Khedira och Cacau för Reus i mitten av andra halvlek.

Men matchen och insatsen då. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Aogo höll definitivt inte måttet defensivt och Kroos kan aldrig ersätta Schweinsteiger – vare sig i landslaget eller i klubblaget. Det säger mer om Schweinsteigers egenskaper än om Kroos dock. Men den unge mittfältaren är på tok för osynlig, och för Löw hade det varit nyttigare att spela med en sån som Lars Bender intill Khedira när Schweinsteiger saknas.

I går fick helt enkelt backlinjen alldeles för lite hjälp. Det var väl endast Khedira som på allvar hjälpte till med det defensiva jobbet och det håller inte, något som lyckligtvis även Löw påpekade efter matchen. Boateng och Aogo ser inte bra ut, men i övrigt ska vi inte bli allt för rädda. Det saknades helt enkelt riktig motivation och vilja, även om Klose, Özil och Reus blixtrade till ibland. Badstuber ser fortfarande lite för grön ut i en backlinje, och även Hummels ser lite hämmad ut i landslaget. Dock tycker jag att Hummels klarade sig bäst av gårdagens försvarare.

Betänk dock att Lahm och Schweinsteiger, det märks dels i defensiven, dels i speluppbyggnaden. Joachim Löws största problem är ett hitta en fungerande backlinje inför EM, för jag är ganska övertygad om att hela laget kommer att arbeta hårdare och ge rikligt med understöd när det väl är dags för EM. Mitt tips är fortfarande att låta Lahm köra till höger i backlinjen, hitta en lämplig partner till Hummels (hade gärna sett Höwedes få chansen där) samt bestämma sig för en vänsterback att satsa på.

Att Özil, Müller, Schürrle, Kroos, Gomez, Reus och de andra i offensiven hade en lite jobbig dag på jobbet är sånt som händer. Det tycker jag inte vi behöver oroa oss för. Det är backlinjen som måste få förtroende och säkerhet. Det börjar dra ihop sig Löw.

För övrigt var det Cacau av alla som gjorde Tysklands tröstmål. Det var väl dock det enda han uträttade i princip. Men ändå, kul för killen.

Och till nästa gång, även om det är en träningslandskamp: låt oss få se lite mer vilja och inställning tack.

***

Hamburgs målvakt, Jaroslav Drobny, ryktas vara på väg till Bayern München där han i så fall ersätter Hans-Jörg Butt som nummer två bakom Manuel Neuer. René Adler uppges som bekant vara mer eller mindre klar för HSV till sommaren. Tydligen trivs Drobny bättre på Bayerns bänk än på Hamburgs.

Vi stannar i München: Olivier Giroud, killen som gjorde 0-1 i går, ryktas vara på väg till FC Bayern för att ge Mario Gomez en kamp om anfallsplatsen. Intressant kille.

***

Mohamed Zidan, Mainz ståtliga och effektiva nyförvärv, får antagligen räkna med saftiga böter efter att ha sjungit ”Scheiß Kaiserslautern”. Förbundet utreder.

***

Bayer Leverkusen hade nog hoppats på en bättre vecka. På lördag väntar rekordmästarna från München, och precis som alla andra klubbar så är man inte särskilt förtjusta över landskampsuppehåll mitt i veckan. Schürrle, Derdiyok och Corluka skadade sig allihop. Surt.

/Wingren

Gräsmattan var inte alls bra, stämningen i Schweiz var enorm. Bayern München visste redan innan att det här skulle bli svårt. När spelarna vandrade ut på plan så förstod de att det skulle bli ännu svårare. Och det slutade nattsvart.

Bortalaget inledde väldigt bra. Det såg i ärlighetens namn ut som om att Jupp Heynckes hade fått ordning på laget igen. Tiden innan den här matchen har ramats in av mörker, tryck, nervositet och en påtaglig frustration. Men Bayern gick ut i Basel och spelade lika glad fotboll som under hösten. Efter fem minuter kunde det ha stått 0-2. Det gjorde det dock inte, Sommer i målet växte ut till en vägg. I stället växte FC Basel in i matchen och det svängde fram och tillbaka och det var sanslöst intensivt och spännande. Målchanserna och jätteräddningarna löste av varandra. Det var fotbollsgodis. Det var fotboll där enda målet var att göra just ett mål. Fantastiskt.

Efter 20 minuter dog matchen lite. Det blev ett lägre tempo, mer tänk och färre chanser. I andra halvlek tog Bayern München över mer och mer, ett mål hängde sannerligen i luften. Basels målvakt Sommer var fortsatt en vägg dock, en riktigt stor tegelmur var han. Inte den största släggan i världen hade trängt igenom. Sedan gjorde Jupp Heynckes något väldigt märkligt. Han valde att plocka ut en av matchens bästa spelare, Franck Ribéry, för Thomas Müller. Visst borde den tyske landslagsmannen ha kommit in, men inte för Ribéry. Aldrig. Till råga på allt betedde sig Ribéry ganska illa och ignorerade Jupp Heynckes totalt vid sidlinjen. Det står inte rätt till i München nu, Heynckes börjar tappa det här. Rekordmästarna har kört fast och Heynckes verkar gå samma öde till mötes som Chelseas AVB. Spelarna börjar tappa förtroendet.

Sedan kom så chocken. Drygt fem minuter återstod när Münchens försvar, som så ofta i kväll, stod och sov. Inbytte Zoua spelade fram en annan inhoppare, Valentin Stocker, och denne gjorde inget misstag. Manuel Neuer försökte med en handbollsräddning, något han har tagit patent på, men bollen rullade då under honom. 1-0 Basel och St. Jakob-Park kokade. Och det var, trots allt, välförtjänt. Visst borde Bayern ha gjort mål, men Basel gjorde det mycket bra. På tilläggstid borde sedan Ivica Olic fått en straff, när Zoua sparkade honom i huvudet. Domaren friade. Det var inte världshistoriens solklaraste straff, men Zouas fot ska inte vara där. Surt för Bayern, givetvis.

Och nu undrar man ju. Hur kan Toni Kroos hyllas så oreserverat? Jag har länge sagt att hans kvaliteter är enorma, men att det är en ganska lat kille som har så mycket mer att bevisa. Han skulle kunna vara en av världens bästa, om han bara ville. I dag visade han sin svaga sida. Mario Gomez var verkligen så kylskåpslik som en del fans vill ha honom till. I dag var han inte het. Arjen Robben är sönderläst, det centrala mittfältet är tunt utan Bastian Schweinsteiger. Backlinjen håller inte världsklass, förutom eminente Philipp Lahm.

Det återstår förstås en retur. Om Heynckes hinner leta fram rätt recept, om fansen bär fram Bayern, om Kroos bestämmer sig för att ständigt jobba och tänka, om Ribéry får spela hela matchen, om Gomez hittar glöden igen, ja, då kan det absolut gå vägen. Men just nu vilar ett mörker över tysk fotboll och det största flaggskeppet – Bayern München. I kväll var ingen rolig kväll för Bayern, Heynckes, Hoeneß eller tysk fotboll. Men en lysande kväll för FC Basel, som helt välförtjänt vann med 1-0.

Om inte Bayern München lyckas ställa om till returen, och göra det som krävs, då vilar ett mörker över denna säsong för Tyskland. Borussia Dortmund betedde sig som ett pojklag, Leverkusen fegade ur, Mainz låg i ide och skulle nu även München ryka mot Basel – då finns endast Hannover och Schalke kvar i Europa League. Redan i morgon kan de dock vara borta. Nattsvart. Vad hände?

På söndag väntar förresten Schalke 04 för Bayern München. Laget från Gelsenkirchen har varit urusla mot topplag denna säsong. Hur reagerar Hoeneß om Schalke skulle vinna? Åker den gode vännen Heynckes då?

En sista tanke, lite senare efter publicering: Jag hade gjort allt i min makt för att inte vara en Bayern-spelare nu. Folk talar som sir Alex’s berömda hårtork, ty i Bayern kan jag lova att Rummenigge och Hoeneß tankar eldkastarna i detta nu. Det kommer att brinna i söda Tyskland.

/Wingren