Fasen, vi drar en runda till med det här ligasnacket. Som beundrare av tysk fotboll är det svårt att inte känna stor glädje en dag som denna. Jag har tidigare skrivit att jag för några år sedan gav upp tanken på att tyska lag skulle kunna hävda sig i Europa – förutom mäktiga Bayern München. Den ekonomiska situationen i fotbollen var, och är, fullständigt vidrig och de tyska medlemsägda föreningarna fick det allt svårare. Hur skulle Borussia Dortmund, utan hjälp av en rik oligark, någonsin kunna gå långt i Champions League? Hur skulle Hannover 96 kunna hävda sig i Europa när man stöter på oljepengar och annat trams?

Den tyska fotbollen bygger på en sund klubbekonomi. När omvärlden investerade pengar de egentligen inte hade på all världens spelare kändes loppet kört. Tråkigt på många sätt, men Bundesliga skulle bestå och jag var nöjd med det. Arenorna var fulla, passionen glödde i varje hörn och fotbollen var attraktiv. Unga tyska spelare växte på träd och tog plats i klubbarnas lag. Men framgångsrikt deltagande i de stora europeiska turneringarna kändes avlägset.

Men dra mig baklänges, det gick ju!

Här står vi i dag. Ynglingar i startelvorna, sund ekonomi, fullsatta och stämningsfulla arenor och strålande resultat. Hårt arbete och en tro på det man gör. Fotboll är fortfarande fotboll och inte bara pengar. Givetvis är det dock så att även tyska lag, framför allt Bayern München, investerar enorma summor i lagen. Skyhöga summor jämfört med de mindre ligorna i Europa. Men det som är fint är att pengarna kommer från klubben. Inte från någon uttråkad miljardär som har spelat Football Manager alldeles för länge för att det ännu ska vara underhållande.

Och framför allt: supportrarna, medlemmarna, är en del av det hela.

Bundesliga skickar sju av sju lag vidare till slutspel i Europa. Sju av sju tyska klubbar övervintrar i Europa. Det är första gången det händer, otroligt imponerande. Och av samtliga ligor i Europa är det faktiskt bara Tyskland som kan skicka vidare samtliga lag. Ett glädjens och styrkans tecken.

Och på sättet man gör det på. I Champions League vann Schalke 04, Borussia Dortmund och Bayern München sina respektive grupper. Endast FC Bayern åkte på en förlust när BATE Borisov lyckades vinna i Vitryssland.

I Europa League har Hannover 96 och Bayer Leverkusen tagit sig vidare som gruppettor. Borussia Mönchengladbach och VfB Stuttgart går vidare som grupptvåor.

Nu väntar en spännande lottning den 20 december.

Faktum är att Bundesliga-lagen har gjort så bra ifrån sig att engelska Premier League måste se upp – på allvar. Uefas femårs-ranking visar ”hur bra” ligorna är i Europa och avgör hur många lag respektive nation får skicka till CL och EL. Tyskland tog sig förbi Italien och fick skicka ett extra lag till Champions League den här säsongen. Men Bundesliga går som en raket.

I skrivande stund ser rankingen ut så här efter gruppspelsfasen i turneringarna:

1. Spanien 84.168
2. England 77.677
3. Tyskland 75.043
4. Italien 60.481
5. Frankrike 57.333

England och Premier League har alltså ännu lite marginal på Tyskland och Bundesliga men måste prestera bra i vårens slutspel för att inte passeras av Tyskland. Till nästa säsong faller resultatet från säsongen 2008/09 bort. Det var en säsong då England gick bättre än Tyskland. Skulle vi alltså göra bokslut redan nu skulle kampen mellan Tyskland och England se ut så här:

2. England 62.677
3. Tyskland 62.356

Det är dags att börja svettas borta i England. Om Uefas FFP genomförs och efterlevs utan kompromisser väntar troligen en gyllene era för tysk fotboll och Bundesliga. Personligen är jag dock tveksam till de finansiella regelverkets effekter, jag har svårt att se Uefa genomföra det hela konsekvent. Drömma kan man alltid göra. Det är en spännande tid som väntar oss. För er som undrar ska det dock påpekas att antalet lag som får spela i Europa inte förändras för England om de blir passerade av Tyskland.

Just nu är allting möjligt. Eller för att citera Alexander Hleb: ”Varför inte en final mellan Bayern och Dortmund?”.

Hur det än går framöver var den här säsongen ett gott exempel på att fotbollsklubbar kan fungera och konkurrera trots 50+1-regeln och trots ekonomisk hållbarhet. Det kan gå åt skogen för de tyska lagen väldigt snabbt, men det gör mindre efter höstens fina kvitto. Nu har de destruktiva rösterna i Tyskland ett argument mindre och det är jag tacksam för.

Tack för uppvisningen.

***

Sascha Lewandowski och Sami Hyypiä har fått ordentlig fart på Bayer Leverkusen. Den eviga tvåan, som faktiskt ligger tvåa i Bundesliga just nu, har hittat något nytt. Tränarduon har fått Leverkusen att kämpa dag ut och dag in, det är en kamp om varje millimeter. Mentaliteten i klubben har på något abstrakt sätt förändrats till det positiva. Det TSG Hoffenheim uppvisar den här säsongen har ofta varit Leverkusens problem. Spelarnas inställning har varit bristfällig över 34 matcher vilket genererar i onödiga poängtapp, formsvackor som inte kan kämpas bort och en avsaknad av konstans.

Nu sitter två mycket kompetenta herrar vid rodret och det ser bättre ut, det till och med låter bättre (”Det är den här viljan, lidelsen och löpvilligheten som vi har visat upp den här säsongen som är avgörande”, säger Lars Bender). Sami Hyypiä, den en gång så ståtlige mittbacken, har det sista ordet och är den som drar mest i de taktiska trådarna. Men det är Lewandowski som motiverar laget, som eldar på laget. Det är han som får fart på spelarna.

Sascha Lewandowski växte upp i Ruhrområdet. På grund av skador fick han ge upp sin spelarkarriär i VfR Sölde. När han var 22 år tog han över U17-laget i Wattenscheid 09 och tjänade pengar genom att skriva för Ruhr Nachrichten. Men Lewandowskis tränarkarriär hade börjat långt tidigare när han som 16-åring tog över ett av Eintracht Dortmunds D-ungdomslag (ungefär som svenska P 13).

Sascha flyttade från Wattenscheid 09 till VfL Bochum där han arbetade med ungdomslagen. 2007 flyttade han vidare till Bayer Leverkusens ungdomssektion. Och i dag står han är, 41 år gammal och bildar en framgångsrik duo tillsammans med förre världsspelaren Sami Hyypiä.

Lewandowski har alltså redan 25 år som tränare bakom sig och fler lär det bli för 41-åringen. Baye Leverkusen ligger tvåa i Bundesliga och har tagit sig vidare i Europa League. Sami Hyypiä har gnuggat taktik med laget, han har framgångsrikt styrt upp ett tungt och tätt centralt tremannamittfält, kvicka kanter och ett fint defensivt förhållande. Leverkusen är ett flexibelt lag.

Men det är Sascha Lewandowski som får det att hända, det är han som får spelarna att alltid gå för 100 procent även när allting känns tungt.

***

Bundesliga omgång 16

Fredag 20:30

Hamburger SV – TSG Hoffenheim
Första matchen för Hoffenheim utan Markus Babbel på bänken – något som säkerligen kommer att göra laget gott. U 23-lagets tränare Frank Kramer har tagit över för tillfället, men har även chans på vidare anställning. HSV har fortfarande lite skadeproblem och saknar nu även Beister. Viktig match på många sätt.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg
Dortmund ställde upp med ett b-lag mot City, något som inte lär ske på lördag. Men Jürgen Klopp har en hel del skador (Bender, Kehl) och en drös frågetecken (Subotic, Götze, Blaszczykowski, Piszczek). I Wolfsburg är spelgeniet Diego tveksam till spel, något som säkert uppskattas i Dortmund då laget står utan defensiva mittfältare. Wolfsburg har under Köstner börjat spela riktigt fin fotboll men resultaten har inte alltid gått klubbens väg. Dortmund vill hänga på i den absoluta toppen och har inte förlorat mot Wolfsburg på sex matcher.

VfB Stuttgart – Schalke 04
Även Schalke ställde upp med ett b-lag mot Montpellier och spelade 1-1 i Frankrike, Timo Hildebrand gjorde en fin insats i mål och har nog en säkert startplats nu. Schalke är inne i en tung period men har nu en god möjlighet mot Stuttgart då Labbadias lag spelade i Europa så sent som i torsdags – och 0-1-förlusten mot Molde var knappast imponerande. Dessutom saknar hemmalaget lagkapten Tasci, som är avstängd.

1. FC Nürnberg – Fortuna Düsseldorf
Düsseldorf har aldrig lyckats vinna borta mot Nürnberg i Bundesliga – men det var en herrans massa år sedan de båda lagen möttes i det tyska finrummet. Fortuna är formstarkt för tillfället och har spelat in sju av nio poäng på tre matcher – då har man ändå bortaspelat mot mästarna Dortmund. Nürnberg har sakteliga vaknat till liv igen efter en tung formsvacka. Hemmalagets kreatör, japanen Kioytake, är sjuk och därmed tveksam till spel.

SC Freiburg – Greuther Fürth
Fürth är ett annat lag i kris. Precis som Augsburg spelar Mike Büskens killar bra fotboll, men gör man inga mål vinner man inga matcher. Senast mot Stuttgart brände Fürth tre jättelägen och förlorade också med 0-1. Vänsterback Schmidtgal avstängd. Freiburg spelar oförskämt bra fotboll sedan Streich tog över klubben efter Sorg förra säsongen. Laget har det tredje bästa försvaret i ligan efter Dortmund och suveränen Bayern. Nu saknas dock Schuster och Diagné på grund av avstängningar.

FC Augsburg – Bayern München
Det ser riktigt illa ut för Augsburg och tränare Weinzierl som inte har vunnit på åtta matcher. Nu saknas dessutom duktige vänsterbacken Ostrzolek. Som om inte formkrisen vore trubbel nog så heter lördagens motstånd Bayern München. Jupp Heynckes lag är redan klara höstmästare och leder ligan komfortabelt – dessutom vilades viktiga spelare i 4-1-vinsten mot BATE i onsdags. Skadade Holger Badstuber är ensamt orosmoln på den sydtyska himmelen. Augsburg är det lag som släpper in flest mål under de första 15 minuterna – hur ska det gå mot de tyska rekordmästarna?

Lördag 18:30

Eintracht Frankfurt – Werder Bremen
Antagligen helgens behållning. Två lag som älskar att anfalla, som saknar nödvändig struktur för att tråka ut sin motståndare och två lag som hemskt gärna vill ha tre poäng. Det här kan bli fantastiskt underhållande. Eintracht inledde ligaspelet alldeles strålande men har börjat tappa på stistone, nykomlingen har plockat fem poäng på de senaste sju matcherna. Armin Veh vill ha förstärkningar under vintern, särskilt i försvaret där skadeproblemen bidrar till den försvagade formen. Bremen har åkt berg- och dalbana hela säsongen och det är svårt att veta hur 4-1-vinsten mot Hoffenheim ska följas upp. I den matchen hade Arnautovic stor show, kan han äntligen följa upp det?

Söndag 15:30

Borussia Mönchengladbach – FSV Mainz 05
Adam Szalai är för en gångs skull skadefri (ta i trä och så där) och då har han också lyckats bevisa sin klass, anfallaren har gjort nio mål för FSV Mainz så här långt. Tränare Tuchels största problem är inte i anfallet längre utan på målvaktspositionen: vem av Karius och Müller ska få chansen mot Gladbach? Lucien Favres Gladbach vann med 3-0 mot Fenerbache i torsdags och har börjat bättra på resultaten i Bundesliga, nu gäller det att bekräfta formen mot Mainz. Rekorddyre anfallaren Luuk de Jong är tillbaka från skada och nätade i torsdags.

Söndag 17:30

Hannover 96 – Bayer Leverkusen
Två EL-lag som drabbar samman, två gruppvinnare dessutom. Leverkusen är FC Bayerns främste förföljare inför omgången och Lars Bender är nöjd ”Nu är vi i toppen, och där vill vi stanna ett tag”. Leverkusen är i bra form och spelarna verkar trivas under Hyypiä/Lewandowski. Hannover ser äntligen ut att lyckas förlänga med tränare Mirko Slomka – det har varit en evig följetong. Blir även spelet bättre när klarhet råder? Haggui är avstängd och vi lär få se ett provisoriskt mittbackspar bestående av Eggimann och Schulz.

/Wingren

Italien vann med 2-1 och EM är över för den här gången. Än en gång misslyckades den gyllene generationen, det blev ingen titel i år heller. Jag vill påstå att Joachim Löws feghet är anledningen till att det blir så här.

Men först måste vi ställa oss den ack så viktiga frågan: är Tyskland verkligen utslaget? Jag har inte pratat med någon som var på plats på arenan, så jag vet faktiskt inte. Kanske var det Tyskland som vann semifinalen, men det uppskattades inte av Uefa? Hur ska vi kunna vara säkra på att det vi har sett verkligen har skett?

Kommer ni ihåg den tyska tjejen som grät stora tårar när Mario Balotelli gjorde mål? Hon syntes länge och väl i bild. Tårarna rann, hennes kära Tyskland låg under. Det är bilden som Uefa kablade ut över hela världen. Problemet? Det hände aldrig.

Hon grät inför matchen. Hon grät, av lycka, över att vara på plats i Warszawa tillsammans med sin man. Hon var lycklig, rörd. Tårarna kom när idolerna stod uppradade och det var dags för nationalsången. Men Uefa valde att visa bilderna i samband med Italiens mål. Det är oförlåtligt vidrigt och det är inte konstigt att man hyser agg mot föreningar som Uefa och Fifa. Det är så uppenbart korrupt och snedvridet.

Det finns fler exempel. Joachim Löw busade med en bollkalle och även om många skrattade, så var det många som irriterade sig. Har inte förbundskaptenen viktigare saker för sig när hans lag möter Holland i en avgörande EM-match? Klart att han hade, han skojade med pojken innan matchen, men Uefa valde att kabla ut bildmaterialet under pågående match.

Tror ni att det har varit fullsatt på läktarna den här turneringen? Inte alls. Uefa har dock valt att inte visa bilder på tomma stolar. Tror ni att finalen är sedan länge slutsåld? Inte alls. Men jag lovar att Uefa kommer få det att se ut så om nu inte alla biljetter blir sålda.

EM i Polen och Ukraina har omgivits av en het politisk debatt, och lita på att det har funnits en mängd med politiska plakat och liknande på läktarna. Uefa har dock valt att censurera detta för tv-tittarna.

”Vi är förvånade och irriterade. De här bilderna är inte acceptabla för oss – vi pratade dessutom med Uefa om det här problemet för några dagar sedan. Vi kommer nu att ta ett nytt samtal”, säger tv-kanalen ARD:s EM-chef till SZ.

Uefa väljer att tiga. Deras heliga och problemfria världs får inte riskeras.

Den naturliga frågan blir då förstås om det vi har sett på tv är det som verkligen har hänt? Gjorde verkligen Mats Hummels ett pojklagsmisstag, eller var det inspelat sedan tidigare? Gjorde Mario Balotelli verkligen två mål? Vann Italien verkligen över Tyskland? Jag vet inte längre…

…men jag väljer ändå att utgå från det. Här följer kommentarer på Joachim Löw och spelartruppen efter ännu ett förlorat EM.

Det finns många nationer här i världen som gärna hade bytt plats med Tyskland. Det finns många länder som gärna hade haft en garanti på att som minst nå semifinalen i VM eller EM. Tyskland har gjort det sedan 2006. Joachim Löw har verkligen utvecklat det här landslaget till något positivt, till något attraktivt, till något att vara stolt över. Tyskland spelar en snabb och fräck anfallsfotboll, men varför räcker det aldrig hela vägen?

Troligtvis eftersom att Joachim Löw är feg. Han borde fundera över vad han kan göra annorlunda, jag tycker att han ska få sitta kvar, men även han måste ta steg framåt. Precis som spelarna måste göra. Löw litar på lagets styrka fram tills dess att det verkligen bränner till. Då fegar han ur och tittar alldeles för mycket på motståndarnas styrkor. Resultatet blir osäkra spelare som inte litar på sig själva. Resultatet blir vilsna spelare som inte förstår de nya riktlinjerna.

Joachim Löw måste bli modigare, tuffare. Hade han haft mer mod så hade han petat Bastian Schweinsteiger redan efter matchen mot Portugal. En hel värld, och helt säkert Löw själv, kunde se att han inte var i form. Löw har alltid sagt att han endast vill spela med killar som är 100 procent, nu gjorde han ett undantag med Bastian Schweinsteiger, och det kan endast bero på att Löw är för feg för att peta en sådan ledartyp.

Löw var för feg för att peta en helt misslyckad Lukas Podolski. Han har det bästa tyska landslaget någonsin att tillgå, ändå får ur-form-Poldi spela. Noll hot och helt osynlig.

Mot Italien litade han inte på det egna spelet. Han valde att slänga in Toni Kroos på mittfältet. Resultatet blev en helt tom högerkant och ett förvirrat lag. Resultatet blev en 1-2-förlust och uttåg ur EM. Igen.

En modigare Joachim Löw hade litat på sitt lag, på Tysklands kvaliteter. En modig förbundskapten hade petat Schweinsteiger och Podolski – trots att de är inventarier i landslaget. En modig förbundskapten hade spelat med en brinnande Marco Reus från start. En modig förbundskapten hade velat vinna matchen med hjälp av lagets egna styrka.

Joachim Löw ska givetvis få behålla jobbet, han har som sagt gjort något fantastiskt med det här landslaget. Men även Löw måste ta ett par steg framåt i utvecklingen. Det här var egentligen inget imponerande EM spelmässigt. En tursam 1-0-vinst mot Portugal, en nervös seger mot ett totalt uppgivet Holland och ännu en nervös seger mot Danmark. Inte jätteövertygande, men man kan inte argumentera mot tre vinster på tre matcher i dödens grupp.

I kvartsfinalen fick Grekland, som är lika målfarligt som deras ekonomi är stark, göra två mål.

Italien-matchen har vi redan talat om. Ja, Tyskland kunde ha vunnit om de hade gjort mål på sina chanser. Nu blev det inte så och Italien vann helt välförtjänt. Men i onödan.

Kommentarer på spelarna:

Manuel Neuer: Gör ett felfritt EM och utstrålar lugn och självsäkerhet. Bjuder på ett par svettiga räddningar och visar upp en god spelförståelse. Helt fantastisk i slutet av semifinalen när han agerar libero och visar mer hjärta och vilja än någon annan på plan. MVG

Jerome Boateng: Inledde väldigt bra mot Ronaldo i den första matchen, samtidigt frågar man sig om den gode Ronaldo verkligen var i någon vidare form då? Boateng var helt enkelt helt okej, men absolut inte övertygande. Gjorde en ganska svag match mot Italien vilket dock också berodde på Löws val att ha en naken högerkant. Låt oss se en naturlig ytterback snart, Löw. G

Mats Hummels: En helt perfekt turnering fram till matchen mot Italien. Hyllades i England som EM:s bäste spelare efter gruppspelet. Vann närkamper utan att dra på sig frisparkar, var dominant och självsäker. Men så gjorde han det där bedrövliga misstaget mot Cassano så att denne kunde slå inlägget till Balotelli. Såna misstag har man inte råd med i EM. VG

Holger Badstuber: Lite som Hummels men inte lika framträdande, Holger är en kille som hellre faller och följer, än stöter och vinner. Gjorde sin sak mycket bra och bjöd inte på några misstag, förutom att han såg dålig ut när Balotelli obehindrat fick nicka in 1-0. Detta mittbackspar ska dock få chansen även i fortsättningen. VG

Philipp Lahm: Mot Grekland tog kaptenen tag i det hela och gjorde ett mycket vackert mål som fick knutarna att lossna. Var defensivt felfri mot Danmark och Holland, ganska svag mot Portugal. Gör ett stort misstag mot Italien och matchen dog. Man önskar mer från en tysk landslagskapten, mer av Greklands-varan. G+

Sami Khedira: Tysklands bäste utespelare den här turneringen. Tog över Schweinsteigers roll och imponerade med sin vilja. Han var överallt. Han hjälpte till i defensiven och tryckte på i offensiven. Försökte hela tiden hjälpa laget, visade hjärta. Har inte världens bästa teknik men han VILLE hela tiden. Utmärkt EM för Sami. MVG

Bastian Schweinsteiger: Ja, alltså, det är inte Bastians fel att Joachim Löw envisas med att matcha honom. Borde kanske ha tagit större ansvar, ledartyp som han är, och petat sig själv. Han var medveten om att han inte gjorde det bra. Inga problem mot Holland, men så här i efterhand säger inte det så mycket. Han var ofta osynlig och slog fler öppnande passningar än vad Pirlo gjorde – fast till italienarna. Absolut ingen bra turnering, men han var småskadad och ur form. Tyvärr. IG

Thomas Müller: En annan kille som var ur form och som inte lyckades med särskilt mycket. Var inte en lika stor risk som Bastian dock. Müller höll sin kant och jobbade stenhårt hela tiden. Lyckades även styra upp ett par mål i gruppspelet och får ändå godkänt, det är bara det att vi förväntar oss mer av den gode Müller. G+

Mesut Özil: Nja, inte tusan var det här hans turnering. Vilket säkert beror mycket på Bastian och Mario Gomez. Özil hade inte några lekkamrater den här sommaren, han var ensam. Och trycket var stort på honom. Özil är inte en kille som tar tag i saker, och kommer nog aldrig att bli det, han är en konstnär och en konstnär behöver inspiration. Det fick han mot Grekland och då fungerade det. Annars alldeles för blek och som vanligt svag framför mål (men säker vid straffpunkten). G+

Lukas Podolski: Han gjorde ett mål mot Danmark och det var också den enda ljuspunkten. Löw sa att Poldi jobbar mycket i det tysta, hårt i defensiven. Jag kan komma på 50 andra tyska yttrar som hade gjort det ”tysta jobbet” lika bra men bidragit mer i offensiven. En skugga av sig själv, ett uselt EM. Borde verkligen inte ha fått starta fyra av fem matcher. IG

Mario Gomez: Hur dålig är Gomez som inte lyckas passa in i ett så här spelskickligt lag? Hur kan han se så träbent, avskärmad och nästan värdelös ut? Eller, hur värdelös är Joachim Löw som inte kan få en av Europas bästa målskyttar att passa in i ett så spelskickligt lag? Jag vet bara att Gomez aldrig syntes till i spelet, fick inte länken med mittfältet att fungera och var klumpig. Men. Han gjorde också tre helt fantastiska mål som tog Tyskland vidare från dödens grupp. Och det är ju mål en anfallare ska göra. VG

Toni Kroos: Fick speltid i samtliga matcher förutom mot Grekland. Hade inte så mycket tid att visa upp sig, det var först mot Italien vi verkligen fick se Kroos. Kroos skulle hjälpa Özil att störa Pirlo i uppspelsfasen, och det gick bra egentligen. Det resulterade dock i en tom högerkant. Kroos har en finfin fot, men vi fick se allt för lite av den varan förutom ett bra långskott. Godkänd mot Italien, men måste arbeta på karaktären om han vill fortsätta att vara en del av detta landslag. G

Miroslav Klose: Fick göra många inhopp och startade endast mot Grekland. Var inte den gode Klose som vi har vant oss vid, men gjorde inte heller bort sig. Rör sig mer än Gomez och deltar mer i spelet vilket får hans kamrater att se bättre ut. Var som bäst mot Grekland, men det säger inte så mycket. Kom in i halvtid mot Italien och visade enormt mycket vilja, jagade hejdlöst bollar, och hade det bara funnits någon som uppfattade Kloses signaler så hade han kunnat bli den nödvändiga katalysatorn. Men utbrända Bastian och Mesut kunde inte ta till sig Kloses signaler. G+

Marco Reus: Gjorde en lysande insats mot Grekland och var den kantspelare som hade saknats i gruppspelet. Petades oförklarligt mot Italien och det gick som det gick. Kom in i halvtid och visade upp ett driv mot mål som ingen hade visat i första halvlek. Ständigt i rörelse och osar farlighet. Tyvärr blev EM:et alldeles för kort för Reus. VG+

André Schürrle: Fick hoppa in med en halvtimme kvar mot Danmark och var livlig, precis som vi har vant oss vid. Fick sedan chansen mot Grekland utan att ta den, men utgjorde åtminstone ett större hot än Podolski men släppte lite väl i defensiven. Alltid snabb och på språng, en frisk fläkt. G

Lars Bender: Fick göra två korta inhopp för att stabilisera defensiven mot Portugal och Holland. Fick sedan chansen från start i Boatengs frånvaro mot Danmark. Inledningsvis lite svårigheter med den helt nya positionen som högerback, men spelade upp sig och gjorde ett lika gott arbete som Boateng. Blev hjälte med sitt 2-1-mål mot Danmark. G+

Mario Götze fick spela i tio minuter, går inte att betygsätta. Detsamma gäller Ilkay Gündogan, Marcel Schmelzer, Benedikt Höwedes, Per Mertesacker, Tim Wiese och Ron-Robert Zieler som inte fick spela alls.

Tittar jag lite snabbt på dessa klassiska skolbetyg så kommer jag fram till samma sak som magkänslan säger: det här var ett godkänt EM med ett plus i kanten, det var ett EM med såväl positiva som negativa överraskningar. Den inneboende kraft och kvalitet som finns i landslaget gör att man förväntar sig lite mer. Det går inte att komma ifrån. Men hoppet inför framtiden är makalöst stort. Lite mer mod 2014, tack.

/Wingren