Efter att såväl kreti som pleti inom hårdrocksvärlden har skaffat sig en egen vinettikett (bland de senare tillskotten hör Blind Guardian, The 69 Eyes och Nightwish) tycker jag mig spåra ännu ett lukrativt sidoknäck för scenens dignitärer.
Nämligen hörlurar.
Slutsatsen kan tyckas aningen haltande, men det finns någon slags verklighetsförankring där bakom. Om vi sätter Motörhead som trendbärare – och i fallet när det gäller alkoholhaltig druvjuice så kan man faktiskt det – kommer inom kort var och varannan professionell metallskalle leka Dr Dre och kränga sina egna ljudbärande öronmuffar.
En grupp som, trendkänsligt nog, nu hakar på den brittisksvenska krafttrion i jakten om marknadsandelar är världens kanske mest konsekventa boogietrupp, även känd som AC/DC.
Kvintetten har nämligen precis lanserat sin alldeles egna modell i samarbete med tyska tillverkaren On.Earz. 99 euro kostar lurarna, strax över 850 svenska kronor. Och som en liten amusant detalj – med tanke på gruppens långvariga motstånd mot att sälja sin musik digitalt, en väldigt styvnackad linje som bröts först i november förra året – är att de nitklädda skönheterna såklart är fullt kompatibla med såväl Iphone som andra smarta mobiltelefoner.
Okej. Vi säger så här: upplägget låter inte så tokigt och produkten är i alla fall snyggare än Motörheads variant. Men jag sparar nog kulorna fram till det att Slayer prånglar ut sin egen variant.
För det är väl bara en tidsfråga, förutsätter jag.
Som ni kanske märker, och eventuellt struntar fullkomligt i, har fredagstraditionen bytt namn.
Och detta efter ett vaket påpekande från en läsare som uppmärksammade det motsägelsefulla i att inom den avhandlade genren brista ut i en lovsång – bara för att det är fredag. Konsekvens är viktigt, även i detta forum.
Därför blir det från och med detta en försiktig modifikation av banderollen. En bokstav byts ut och vad förkortningen står för … ja, det kan ni nog relativt enkelt gissa er till.
Tänkte även ta tillfället i akt och förklara veckans något sparsmakade uppdateringstakt. Det är helt enkelt så att den dagliga verksamheten, med jobb främst mot nyhetsdelen av Aftonbladets verksamhet, har fått stå i fokus. Detta inför en kommande uppdatering av arbetsredskapen vilket i sin tur har inneburit att jag i onsdags fick en ny datorlösning med dit hörande inkörningsproblem, plus att hela gårdagen ägnades åt kurs.
Därför har bloggandet fått stå tillbaka. Av den enkla anledningen åt att jag gör det här av intresse och en inneboende nödvändighet – och inte plockar ut någon extra lön för det heller. Vilket i sin tur får som konsekvensen att jag försöker göra så lite som möjligt utanför arbetstid. Detta kan låta snålt i överkant, men jag anser att det som berikar Aftonbladets varumärke och läsarnas upplevelse också ska få kosta pengar för beställaren. Kort sagt – jag jobbar inte gratis för ett företag som gör hundratals miljoner kronor i vinst varje år.
Men nog om detta just nu. Och i stället över till det väsentliga; nämligen veckans nya videoklipp. Denna blandning av sött, surt och salt som fyller godispåsen varje fredag och som tycks vara en ganska så uppskattad uppvärmning inför helgen.
Den här veckan kan vi med fördel spana in nykådade bullar från The Sword, Angelus Apatrida, Great White, All That Remains, Turbonegro, Hellyeah, Fulgora och Coheed And Cambria.
Och som extra bonus är det bara att oroas eller roas av ett proffsfilmat klipp med Nightwish (med vikariesångerskan Floor Jansen), en ganska poänglös videotrailer för kommande Kreator-videon ”Civilizations collapse”, en låtpresentation av Nuclear Blasts fynd Free Fall samt mitt egenhändigt filmade klipp från Parkway Drives spelning på Debaser Medis i onsdags.
Det får räcka för den här veckan. En rörig sådan, i en mediebransch i ständig förändringssnurr.
I år var det ju aningen skralt bland superstjärnorna.
Så som det blir när en kväll toppas av Nightwish medan Yngwie Malmsteen har kontrakterats för att knyta ihop festivalpåsen.
Därför gick ju biljettförsäljningen lite så där också. Arrangörerna i FKP Scorpio talade om tiotusentals besökare (oklart exakt hur denna siffra trollades fram), men en sansad okulärbesiktning av trängseln på området talade om definitivt lägre antal biljettköpare.
Kanske fullt naturligt. Med en festivaluppställning som innehöll en hel del coola namn (alltifrån Ministry till Municipal Waste, Behemoth och flera andra akter i en lägre division) men vars enda riktiga publikdragarbokning var Manowar. En grupp som dessutom bjöd på en ovanligt pinsam show, som faktiskt var så beklämmande dåliga att min :+:-recension måhända ha fått komplett okritiska manowarriors att publikt kissa på tidningen dagen efter – bedömningen var ändå fullkomligt korrekt. Tycker jag, så klart.
Nåväl.
Efter att ha bytt helg inte bara en utan två gånger presenterar Getaway Rock nu sina första bokningar. En trio band av ganska olika kalliber, men som alla väl försvarar sin plats på ett välkomponerat festivalschema.
Låt gå för att det inte direkt är några mullrande kanonskott som avlossas. Att lyckas locka In Flames till nästa års begivenhet är såklart detsamma som att en trogen publikmagnet har värvats. Och att såväl Deep Purple som Lamb Of God presenteras som komplement bevisar att det fortfarande finns en ambition att behålla det breda repertoargreppet runt metal/hårdrockvärlden.
Fortsättningen kan därmed bli spännande. Speciellt då jag tidigare spekulerade i att FKP Scorpio efter lanseringen av Bråvallafestivalen i Norrköping (huvudnamn: Rammstein och Green Day) inte direkt tänkte lägga något större krut på sitt metalevenemang i Gästrikland. Det kändes rimligt att de helt enkelt skulle sänka ambitionsnivån och låta Getaway bli en trygg men knappast masspsykotisk tillställning mest för de mest inbitna.
Fel kan man ha. Vilket i det här fallet bara är kul och inspirerande.
Getaway Rock 2013 anordnas den 8 till 10 augusti. Biljetterna säljs via Eventim och kostar från 1 350 kronor och uppåt.
Se på fan. Där kan vi ju ta tillfället i akt att lägga ännu en arbetsvecka bakom oss.
Fem dagar som har bjudit på alltifrån djurparksskandaler, chockavhopp ifrån thrashlokomotivet The Haunted, muthärvor inom den absolut högsta EU-toppen till sedvanligt plaskande i den svenska kändisankdammen.
Kanske få händelser som får just vecka 42 att profilera sig utöver det extra i världshistorien. Men som sådan en trygg förvissning om att jorden fortsätter att snurra runt sin egen axel och att mänskligheten fortsätter att vara minst lika snurrig.
Nu är det emellertid fredag. Och vanan trogen blir det då, så här på den tidiga kvällskvisten videodags här i bloggen. Och lika traditionsenligt blir det en väldigt blandad kompott som får serveras till helgmyset.
Just den här veckan rekommenderas ytterligare inspektion av färska klipp från exempelvis Cradle Of Filth, Atreyu/Bleeding Through-anknutna I Am War, Sister Sin, Antromorphia, Linkin Park, Enslaved, Issa och tidigare Anthrax-gitarristen Dan Spitz nya grupp Red Lamb.
Och som extra veckoslutsgrädde på helgmoset går det alltid att ägna en stund åt ytterligare ett smakprov från kommande albumet med Parkway Drive, en trailer för kommande Nightwish-filmen (baserad på senaste albumet ”Imaginaerum”) samt färska spåret ”Nocturne” från intressanta djentcombon Tesseract.
Som tidigare rapporterats i detta forum har den finska symfometalmaskinen och svenska sångerskan Anette Olzon brutit sitt samarbete – mitt under pågående USA-turné.
I natt, svensk tid, var det dags för den holländska ersättaren Floor Jansen (ReVamp, ex-After Forever) att visa sina färger med gruppen i Seattle.
Hur det föll ut går att inspektera nedan, via ett fanfilmat videoklipp av ”Storytime”.
Tycker jag mig ana lite premiärnerver? Höra en sångerska som inte riktigt hittar rätt tonläge?
Självklart för tidigt att döma ut frontkvinnevikarien. Speciellt tanke på att hennes inhopp aviserades så sent som i måndags.
Det som började med ett sjukhusbesök i fredags har slutat med att den finska pompatruppen, som så sent som i somras besökte Sverige och Getaway Rock, hälsar att samarbetet med svenska sångerskan Anette Olzon nu är avbrutet.
I ett meddelande postat på gruppens hemsida förklarar parterna att den nu aktuella lösningen är bäst för alla inblandade och att samförstånd råder.
”På senare tid har det blivit allt mer tydligt att det rådde konflikt inom bandet angående den fortsatta utvecklingen och detta har lett till en splittring vi inte kan läka”, går det bland annat att läsa.
Detta till trots rullar bandets USA-turné vidare som om allt vore business as usual. Redan i kväll, lokal tid, står Olzons ersättare Floor Jansen (känd från bland andra After Forever) på scen med Nightwish i Seattle och hon ska sedan agera tillfällig (?) vokalissa fram till slutet på den världsturné som har följt på senaste albumet ”Imaginaerum”.
Hastigheten i skeendet gör att det inte krävs någon större konspirationsteoretiker till att nå slutsatsen att det här har varit planerat en längre tid, och att Olzons akutsejour på sjukhuset i Denver i fredags och bandets beslut att genomföra kvällens gig utan henne kan ha blivit droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.
För även om Helsingborgssångerskan redan dagen efter åter stod på scen med sin grupp i Salt Lake City (efter att ha blivit ersatt av Kamelots/Amaranthes Elize Ryd och Alissa White-Gluz från The Agonist) var hon inte sen att såga sina kamraters tilltag att köra på som att det regnade samtidigt som hon själv kämpade mot svåra kräkningar och hög feber.
”Jag blev aldrig tillfrågad vad jag tyckte om att de kallade in Elize och Alicia. Jag tycker att det var fel beslut och jag ber om ursäkt till er som ville se hela bandet men som fick något annat. Men jag var väldigt sjuk och beslutet var inte mitt”, skriver hon på sin blogg och tillägger i ett annat inlägg:
”Rihanna skulle inte be Britney Spears att vikariera om hon var sjuk”.
Nightwish fortsätter nu att turnera med Jansen som sångerska fram till den 20 januari. Gruppen är även bokad för ett framträdande på Wacken Open Air i augusti 2013.
Anette Olzon blev värvad som sångerska 2007 till gruppen efter dess infekterade brytning med Tarja Turunen två år tidigare. Sedan dess har 41-åringen sjungit in albumen ”Dark passion play” (2007) och ”Imaginaerum” (2011). Hon har även jobbat på en soloskiva tillsammans med Anders Bagge, en utgåva som sedan 2010 tycks vara lagd på is.
Det blev ju aningen panikartat där efter midnatt. Med en uppkoppling som bara högst sporadiskt ville låta mig jobba mot tidningens server. Med pressansvariga som helst ville skyffla ut mig från området – trots att Nightwish-texten inte var klar och lämnad.
Nåväl. En styck helsida blev det i alla fall. Som ser ut som ovan. Även om jag inte fick med observationen att basisten/sångaren Marco Hietala ser ut som ett John Bauer-troll eller att huvudrecensionen i sig faktiskt är – plötsligt händer det – aningen kortare än beställt.
Och därtill en liten filmsnutt, från huvudbandets spelning.
METAL Annandag jul förra året komponerade Jimmy ”The Rev” Sullivan ett stycke vid namn ”Death”. Likt en förutsägelse. Som om han tog farväl av sin familj, sitt band och resten av världen.
”I hope it’s worth it/Here on the highway, yeah/I know you’ll find your own way when I’m not with you”, sjunger han på demoinspelningen av den låt som här har döpts om till ”Fiction”.
Bara två dagar senare, den 28 december, hittades trumslagaren avliden i sin lägenhet i Huntington Beach, Kalifornien. En olycklig kombination av alkohol, smärtstillande mediciner och ett förstorat hjärta hade tagit hans liv, bara 28 år ung.
Av uppenbara skäl är ”Nightmare” därför en ytterst mörk skiva. Sorgen efter bandkamraten, vars stycken har återskapats slag för slag av Dream Theaters Mike Portnoy, söker sig in mellan varje riff och harmoni och gör det stundtals riktigt smärtsamt att lyssna. Speciellt då det som från börjat var tänkt som ett konceptverk runt rasism, en galen ekonomi och religionens avigsidor nu i stället har omvandlats till en timslång minnesmässa över en förlorad vän och supertalang.
Musikaliskt är bandets femte fullängdare också den naturliga slutstationen på den innovativa färd som inleddes med förrförra albumet ”City of evil”. Det går fortfarande att spåra influenser från Metallica (vars tidiga balladtänk har inspirerat ”Buried alive”), Pantera, Queensrÿche och Guns N’ Roses, men mest av allt är det här kronan på verket över en fantastisk albumtrilogi som Avenged Sevenfold kan kalla sin egen.
Och därmed är det extra tragiskt att ”The Rev” aldrig fick uppleva den här triumfen.
Bästa spår: ”Save me”.
++
Sonic Syndicate
We rule the night
Nuclear Blast/Warner/ADA
POPMETAL Då framtiden tycks bli synnerligen ljus så får jag hoppas att medlemmarna har packat sina solglasögon. För fjärde långfärden kan mycket väl ta Falkenberggruppen till den absoluta toppen – såväl i Sverige som internationellt. Demonproducenten Toby Wright bevisar att han är rätt man för jobbet genom att klä de okonstlade popstyckena i en ljudskrud som är lika mycket Evanescence och Linkin Park som In Flames och Killswitch Engage, med avsett resultat. Det fullkomligt skriker radiohits om många av refrängraketerna, men för den som söker mer grovmalna inslag missar dessa ofta målet.
Bästa spår: ”Break of day”.
++
Tarja
What lies beneath
Universal
OPERAMETAL Den forna Nightwish-näktergalen kämpar mot två försvårande faktorer: ett engelskt uttal på mellanstadienivå samt ett låtmaterial så blekt att det stundtals blir rent transparent. Och det är ju synd. För den skolade sopranen har en röst som kräver en stadig grund och hänförande melodier för att dess fulla potential ska utnyttjas. På andra engelskspråkiga soloutflykten finns det en handfull ögonblick som lyckas garantera dessa förutsättningar, Joe Satriani-garnerade ”Falling away” och samarbetet med All That Remains Phil Labonte i ”Dark star är ett par exempel, men också fyra ballader så anonyma att de är omöjliga att ta till hjärtat.
Och så kan vi, denna måndag i september, säga grattis till två bloggläsare som får ta med sig sällskap och se den Nightwish-baserade dansföreställningen ”Black silk” i Malmö senare i höst.
And the winners are…
Angélica Tibbling, Uppsala, och Olle Larsson, Norrköping.
Triada Promotion erbjuder två bloggläsare möjlighet att tillsammans med varsinn vän kolla in föreställningen ”Black silk” på Malmö Opera – utan att behöva betala en enda krona i entré.
Föreställningen, som är ett verk av finske dansnestorn Jorma Uotinen samt svenske Jonas Nydesjö, tar grund i Nightwishs senaste album ”Dark passion play” och detta bombastiskta möte mellan dans, opera och finsk arenametal upptar scenen 10–31 oktober.
För att vara med i tävlingen om friplåtarna är det bara att svara på nedanstående fråga, och skriva ett mejl till mattias.kling@aftonbladet.se med namn och adress senast söndag den 6 september.
Och så, frågan är då: Vad heter den svenska sångerska som tog över efter Tarja Turunen i Nightwish?
