Egentligen var planen att använda detta utrymme till något helt annat. Till att ytterligare hissa fyra svenska grupper som på olika sätt har använt sina senaste fullängdare till att pressa sig utanför sina angivna genreramar. En brokig kvartett från väldigt disparata hörn av musikscenen som vågade måla utanför ramarna, med strålande resultat.

Men de tänkta hyllningarna av Cult Of Luna, Ghost, Watain och In Solitude får faktiskt stå åt sidan just i dessa sammanhang. Vad jag tycker om ”Vertikal”, ”Infestissumam”, ”The wild hunt” och ”Sister” torde inte ha undgått någon vid det här laget, och andra än jag kommer säkert att påminna om dess förträfflighet även efter tjugondag Knut.

För när jag ser tillbaka på förra året är det snarare en annan känsla som dröjer sig kvar. En istapp i hjärtat. En gnagande oro i magen.

Jag kan omöjligt stå likgiltig inför att vi har ett rasistiskt riksdagsparti som efter valet i september mycket väl kan vara landets tredje största. Kan inte tiga när nazister attackerar fredliga människor i Kärrtorp, demonstrerar på Östermalm eller sprejar hakkors på moskéer eller andra samlingslokaler som sticker i dess intoleranta ögon.

Därför önskar jag att ett nyckelspår från Dobermann Cults tredje skiva ”Lions share of the dog years”, släppt under den gångna hösten, ska tonsätta 2014. Ett år då den skrämmande hattrenden förhoppningsvis vänder. Vi är så många som vill det. En förkrossande majoritet som ger de mörka krafterna fingret och vill ha ett Sverige där alla får plats.

Tillsammans är vi starkare än all den ondska som sprids via järnrörssajter och knogjärn. Glöm aldrig det, bröder och systrar.

Med detta sagt är det måhända dags att dyka huvudstupa rakt in i de musikaliska prestationer som är värda att uppmärksamma förra året. En gigantisk låtkavalkad som tar oss från The Acacia Strain till Rob Zombie på över 43 tumultartade timmar, via fler än 580 låtar på Spotify (väsentligt färre på Wimp).

Här finns något för alla. Vare sig det handlar om Amaranthes workoutmetal eller Moss sävliga doom ger samlingen en tämligen rättvis bild av hur 2013 lät när inga direkta begränsningar får diktera villkoren. Därför lär inte allt falla alla i smaken, men det finns samtidigt något för alla att upptäcka. Måhända den där guldklimpen som gick en förbi då uppmärksamheten riktades åt annat håll, en ny favoritgrupp som en inte ens visste existerade. Märk väl – allt av värde finns inte på dessa lagliga streamingtjänster, varför superspår från exempelvis Clutch och Subrosa tvingas utgå.

Mycket nöje. Nu kör vi full gas in i 2014.

Fotnot: Här går det att syna kollektionen på Spotify och för att ta del av den fullständiga kollektionen på Wimp är det bara att styra pekaren hitåt.

Huruvida Uppsalatrion gillar 2013 förtäljer inte historien, men 2013 är i alla fall väldigt välvilligt instämt till den.

Inte nog med att gruppen fick black metal-genrens paragrafryttare att få kollektiv kärlkramp av balladen ”They rode on” (ytterst medvetet, så klart), i och i och med det allmäna genomslag som Century Media-debuten ”The wild hunt” har fått.

Det finns en tid och en plats för att fördjupa sig ytterligare i detta. Och även om forumet är korrekt är inte just nu då detta känns rimligt. Med tanke på Nelson Mandelas bortgång i går är det mått kaotiska tider på Superdesken. Storsatsningar ställs. Görs om. Det kastas ut och förbereds för annat.

Därför blir det bara en påminnelse om att Watain nu har släppt sin första video, till spåret ”Outlaw”. Du hittar den här nedan. Orolig tittstund, vänner och fiender.

Det är inte så konstigt att en behöver växla ner mellan varven. Speciellt inte efter det där tokiga snurret som var hårdrockssommaren 2013.

Hur många konserter jag såg? Inte en susning. Men jag vet att jag mellan maj och augusti i alla fall synat grupper i såväl Tilburg som New York och ombord på Wacken-arrangerade Full Metal Cruise ute på Nordsjön. För att inte nämna Norje, Norrköping, Göteborg, Stockholm, Solna, Gävle och alla de andra orterna innanför Sveriges gränser.

Många gigs har det blivit. Många tecken har levererats, både till den stofiltingest vi brukar kalla papperstidning och till nätsida och blogg. Några texter blev nog bra. Andra inte fullt så lyckade som de kan bli. Som vanligt, med andra ord.

Nu är i alla fall hösten här. Vilket gör att det är hög tid att knyta ihop snöret runt det här med easy living och snöra på sig arbetskängorna igen.

Det har ni måhända märkt. Det har ju uppdaterats några gånger här de senaste veckorna, någon skön balans mellan irrelevant och informativt, får jag hoppas. En blogg där musiken tas på blodigt allvar, men där allt inte är så jävla gravallvarligt. Där lite lösare tyglar råder, men kärleken till det omskrivna är aldrig så stor.

Och med detta sagt, kalla det en programförklaring eller ett försök att kort beskriva min ambition och önskan, dyker vi in i hösten – genom att närmare syna några av de releaser som har släppts under juli och augusti.

Vilket så klart inte är fy skam. Speciellt inte då dessa bjuder på färsk musik med såväl de kommande turnékamraterna Five Finger Death Punch och Avenged Sevenfold. Samt All Pigs Must Die och Gorguts. Eller varför inte Watain och Deafheaven. Och Comin Correct och Pearl Jam. En hisnande blandning är det i alla fall, nära nog 70 låtar som blottlägger i stort sett varje subgenre som kan härledas till hårdrock, punk eller metal.

Klicka här för att lyssna om du använder Spotify och här om du använder Wimp. Eller prova att köra båda simultant och se hur det låter.

Ha en skön helg.

Som vanligt har den gångna månaden känts som att den tog slut strax innan den egentligen började.

Så som juni alltid brukar vara år efter år; ett svanhopp in i en hetsig och händelserik musikperiod som maxar från start. Och som sen bara ökar ju fler dagar som förflyter.

Mitt i detta omtumlande konsert- och festivalbonanza släpps det emellertid även skivor. Som en påminnelse om att allt här i livet inte handlar om överdyr skräpmat med tveksamt näringsinnehåll, leriga fält och öl i plastmuggar. En hänvisning till en parallell verklighet, där man besöker tvättstugan, sorterar soporna, handlar mjölk – och lyssnar på musik i studioförnumstlig version.

Därför tar jag denna korta andningspaus mellan Bråvalla och Metaltown i akt att bjuda på en kollektion av något av det tuffaste och bästa som har nått allmän konsumtion under månaden. Och den är ju inte den sämsta, så att säga.

Förutom Black Sabbaths comebackskiva med Ozzy Osbourne i mikrofonposition, den första av sitt slag på 35 år, har de gångna veckorna även hintat om en riktigt trevlig skivhöst via smakprov från kommande alster med såväl Watain som Nine Inch Nails. Två ytterligheter som får rama in övriga stycken levererade av bland andra Megadeth, Children Of Bodom, Asta Kask, Autopsy och Queensrÿche. För att nämna några få.

Så nog har juni 2013 bjudit på intressant musik. Även hemma vid stereon.

Och spellistorna då? Spotifyanvändare smackar till här, medan Wimpvännerna pekar hitåt.

Mycket nöje, får jag hoppas.

Inom kort blir det ganska så mycket om Metaltown på detta utrymme. Mer om det då.

Man kan ju verkligen säga att den tyska metallabeln har ökat på sitt internationella kapital just i dag. Kontrakten tycks ha flugit över halva jorden, vilket har gjort att det just efter att värvningen av australiska Deez Nuts blivit offentlig presenteras ännu en akt i stallet:

Svenska black metal-kungarna i Watain.

Vilket innebär att gruppen ytterligare accelererar sitt avancemang inom branschen. Och bara ett par månader efter att deras förlagskontrakt med BMG Chrystalis Scandinavia (mer om detta här) blivit offentliggjort också kan se sig handplockade till ett av scenens mest respekterade skivbolag.

– Century Media är grymt peppade på att jobba med Watain, hälsar bolagets Europachef Antje Lange.

– Den här gruppen har allt: karisma, en benhård önskan att erövra världen och en trovärdighet som är ovanlig i dag. Detta och deras kreativitet och musikaliska genomslagskraft kommer att ta dem till toppen.

USA-chefen Don Robertson:

– Det finns få grupper som påminner mig om känslan jag som tonåring fick av Slayer, Venom och Mercyful Fate. Watain är en av dessa och jag ser fram emot att få vara en del av deras växande karriär.

Trions femte album är planerad att släppas första halvåret 2013. Den ännu namnlösa skivan följer upp genrebändande ”Lawless darkness” från 2010 och föregångaren ”Sworn to the dark” (2007), båda presenterade via Season Of Mist.

Här kan du lyssna på gruppens samlade verk – även innehållande fullängdarna ”Rabid death’s curse” (2000) och ”Casus Luciferi” (2003) samt mastiga livedokumentet ”Opus diaboli” (2012).

På ett sätt kan det ses aningen löjligt. Måhända nördigt och materialistiskt på ett mindre smickrande sätt.

Men jag kan inte rå för det. Lika lite som det går att kväva en nysning för evigt går det att stå emot suget när någon uppskattad grupp berikar marknaden med en produkt av extra begärligt snitt.

Ja. Jag erkänner. Jag älskar vinylboxar.

De som någorlunda regelbundet återvänder till den här kvadratmillimetern på internet har kanske noterat att jag för ett par veckor sedan höll på att gå ner i brygga över leveransen av en finfin Possessed-låda, innehållande gruppens tre klassiska 80-talsplattor i nya utgåvor. I sig ett ganska oförsvarligt inköp, då jag redan ägde skivorna i både ett och tre utföranden redan, men … ja … en låda är en låda. Och är därmed per definition begärlig över det ordinära.

Och snart tycks det återigen dags att lätta på lädret för att pryda hemmet med ännu en hyllvärmare av lyxmodell.

Season Of Mist låter nämligen hälsa att man den 16 november planerar släppa hyllade black metal-combon Watains samlade studiodiskografi i ett behändigt – och självklart begränsat – tolvtumsformat. I en läderklädd trälåda samsas därmed remastrade versioner av ”Rabid death’s curse” (grå-, vit och svartspräcklig vinyl), ”Casus Luciferi” (grå), ”Sworn to the dark” (röd) och ”Lawless darkness” (transparent).

109 euro går kalaset på. Strax under tusen spänn, med andra ord, plus ett par extra hunkor i frakt.

Här går det att förhandsboka.

Och, ja.

Det har jag redan gjort.

Vad göra på lördag?

Se frågan ovan som rent retorisk. Det finns säkert lika många förslag som läsare därute, vare sig det handlar om att marinera kroppens organ i alkohol, besöka premiärkvällen för återuppväckta Kool Kat Club – med Mats Levén (Krux, Candlemass), Kicken Lundqvist (The Poodles), John Levén (Europe) och Pontus Norgren (Hammerfall) på scen under korpligenamnet Metal Allstars – eller spana in hypade Year Of The Goat i Püssy A Go Go-kryptan på The Liffey. Eller vad som nu råkar stå på tapeten i just din stad.

Eller så kan man ju titta på tv. Från klockan fyra på eftermiddagen fram till kvart över midnatt.

Det är nämligen precis då som SVT-avknopparen Kunskapskanalen bjuder på en riktig helkväll tillägnad hårdrocken och alla dess avläggare. Själva fundamentet i maratonsändningen – vars studioinslag spelas in på anrika Kafé 44 i Stockholm – består av Sam Dunns och Scot McFaydens ”Hårdrockens historia”, en elva akter lång genrerepkapitulation som tar fasta på genren från dess tidigaste frösådd fram till dagens uttrycksspridda jambalaya och som visades i SVT 2 under våren.

Därtill kommer mellansnack med hart när kreti och pleti inom svensk metal. Eller, vad sägs om Ragne Wahlqvist (Heavy Load), Mikael Åkerfeldt (Opeth), Erik Danielsson (Watain) och Henke Palm (In Solitude)? Bara för att nämna några?

Ciceron för eftermiddagen och kvällen är Ika Johannesson, kanske mest känd som ena halvan av författarduon bakom utmärkta ”Blod eld död”.

Garanterat vänligare mot kropp och själ än en slentrianfylla. Det kan jag nästan lova.

Alliansen kan ses som en av årets mest oväntade.

Ungefär som om Barack Obama skulle anställa Dave Mustaine som vallokomotiv. Eller Djurens Rätt kontraktera McDonald’s för att styra upp cateringen på nästa årsfest.

Till skillnad från ovan, högst hypotetiska och tämligen orimliga, scenarier är emellertid detta sant:

Uppsalas mest hyllade black metal-pluton Watain har tecknat förlagsavtal – med BMG Chrystalis Scandinavia, skriver Musikindustrin.se.

– Det känns väldigt bra att samarbeta med ett kompetent förlag som har ett genuint intresse för musik och som – uppenbarligen – vågar ta ut svängarna och testa nya, ännu oexploaterade områden, kommenterar bandets vokalist Erik Danielsson det hela i den länkade artikeln ovan.

I och med värvningen är Watain därmed uppbackade av världens fjärde största förlag, bildat 2009, och i samma veva även kolleger med exempelvis Alice Cooper, Hammerfall, Foo Fighters, ZZ Top, Thåström – och Duran Duran. För att nämna några väldigt få.

Som tidigare har rapporterats här i bloggen påbörjar gruppen i veckan arbetet med sitt kommande album, med planerad release någon gång under 2013.

Kanske det mest oväntade mötet i det just nu pågående Rockbjörnenminglet på Gröna Lund i Stockholm:

En viss black metal-sångare från ett visst dunderhyllat band.

Tvärtemot vad man kan tro så säger sig Erik Danielsson trivas bra på tillställningar likt dessa – och passar även i farten på att avslöja att hans grupp – ansvariga för årets album 2010 i och med ”Lawless darkness” – ligger i stargroparna för att påbörja arbetet på en uppföljare.

– Jag åker till Transylvanien nästa vecka för att skriva, säger han.

– Jag har hyrt en stuga uppe i Karpaterna där jag ska jobba. Det känns klassiskt, på många sätt.

Om allt går enligt planerna ska den Uppsalabördiga trion börja inspelningarna av det som ska bli album nummer fem tidigt nästa år.

++++

Ghost

Opus eponymous

Rise Above/Sound Pollution

METAL Receptet för en finsmakarhype av sällan skådat slag: Vägra konsekvent att uppge medlemmarnas identitet och högprioritera i stället en ritualistisk mörkermässa lika synonym med Mercyful Fate som med The Devil’s Blood och Roky Erickson. Helt rätt beslut – då hemlighetsmakeriet på ett förtjusande sätt förstärker gruppens övertygelse att sätta budskapet före leverantörerna i sig. Med spöklik perfektion letar sig blodisande harmonier in i ockulta lovsånger som får dig att vilja knäfalla och headbanga i samma stund som pulsen rusar upp till 666 slag per minut. Skrämmande bra, helt enkelt.

Bästa spår: ”Elizabeth”.

LADDA NER: NÖJESBLADETS MATTIAS KLING TIPSAR OM FEM GRYMMA LÅTAR

DON’T LOOK BACK (KYLESA)

Så här hade det kanske låtit om Smashing Pumpkins haft andra svampar än champinjoner i omeletten när de spelade in ”Siamese dream”.

RETURNING TO KILL THE LIGHT (NECRONAUT)

Bara en av många smällkarameller i Dismember-kände Fred Esbys färska godispåse till solodebut. Den högexplosiva gästsången från Watains Erik Danielsson gör knappast saken sämre. (Tyvärr finns ingen video eller liknande på detta spår – än)

DOWN THE BEACH (SURF LITTLE GIRL) (SONIC SURF CITY)

Första smakprovet från comebackplattan ”Pororoca” släpptes för allmän konsumtion i Itunes affär i veckan. 

INVIGORATE (MADBALL)

När du känner för att slå sönder en balkongdörr så finns det ingen bättre bakgrundsmusik just nu.

HALLOWEEN (MISFITS)

Du kan med ont samvete pumpa den här gamla godingen en helg till.