Málaga CF har varit höstens stora utropstecken i Champions League. När man chockade Zenit St Petersburg i första omgången och vann med 3-0 trodde nog de flesta att det rörde sig om en engångsföreteelse. När man sedan slog Anderlecht borta med samma siffror, och hemmaslog Milan med 1-0 förstod fotbollseuropa att Málaga menade allvar.

Efter 1-1 på San Siro mot Milan fixade man avancemanget till åttondelsfinal, och under onsdagskvällen säkrade man också gruppsegern. Detta efter 2-2 i iskalla Ryssland mot Zenit – trots en rejält reservbetonad startelva. Frågan man då kan ställa sig är; hur kan det ha gått så här bra för Málaga CF? Klubben som tappade stjärnorna Santi Cazorla och Salomón Rondón i somras och befann sig i allmänt kaos. Ja, ingen vet väl fortfarande exakt vad som hänt och händer i klubben. Något som däremot är glasklart är att spelarna och Manuel Pellegrini inte påverkats någonting alls av allt som pågått utanför planen. På densamma har man presterat, och det till den grövsta grad.

Prioriterat defensiven
Ett gammalt ordspråk är ”anfallare vinner matcher, försvar vinner titlar”. Manuel Pellegrini har satsat stenhårt på defensiven den här säsongen, och det har verkligen gett resultat. På fem omgångar i Champions League har man släppt in tre mål (varav två kom borta mot Zenit, där man inte matchade bästa möjliga lag). Men det är inte bara i CL man har spelat bra defensivt, även i ligaspelet har man hållit tätt och är tillsammans med Real Madrid det lag som släppt in minst antal mål – nio stycken på tolv matcher.

Den defensiva spelare som kanske förtjänar allra mest cred är keepern Willy Caballero. Den numera 31-årige argentinaren spelade för ett par säsonger sedan i Segundan med Elche, men har nu gjort sig ett namn på den riktigt stora scenen. Varför han däremot aldrig får chansen i landslaget är en fråga omöjlig att svara på, speciellt med tanke på de erkänt stora målvaktsproblem Argentina haft de senaste åren. Något som gör det ännu knepigare är att Espanyols Cristian Álvarez blev uttagen till den senaste landslagssamlingen.

Men även om många spelare höjt sig avsevärt gentemot förra säsongen (Willy är ett exempel, Martín Demichelis, Weligton och Ignacio Camacho några andra) är det framför allt kollektivet Málaga som har imponerat defensivt. Pellegrini har byggt laget bakifrån och prioriterat defensiven stenhårt – men samtliga elva som befinner sig på planen har en livsviktig roll i det defensiva spelet. De offensiva spelarna är de som sätter in den första pressen, och helst ska se till att motståndarna inte ens når fram till det egna försvaret.

Det är lätt att lyfta på hatten till de mer renodlade defensiva spelarna när ett lag släpper in få mål. I fallet Málaga bör samtliga spelare ha en stor eloge för det hårda jobb man lägger ner match efter match. Det är nämligen det som gjort att laget skördat så här stora framgångar under hösten.

Cazorla lämnade – då klev andra fram
Det var många som var fundersamma kring hur Málaga skulle klara sig ute i Europa utan storstjärnan Santi Cazorla. Så här, några månader in på säsongen, kan vi konstatera att gänget från solkusten klarat sig ypperligt utan landslagsmannen. I Cazorlas frånvaro har nämligen andra klivit fram i stället. Camacho har tagit enorma kliv och blivit en hyperviktig kugge på det defensiva mittfältet, och med sitt fina passningsspel bidrar han med en del i det tomrum som Santi lämnade efter sig. Isco är naturligtvis den spelaren som fyllt rollen efter Cazorla allra bäst. 20-åringen har tagit ett betydligt större ansvar, och huserar numer enbart centralt i banan. Det mesta går genom Isco, och medspelarna försöker allt som oftast hitta spelgeniet som sedan kan sända bollen vidare.

Även spelare som Joaquín, ofta kallad den eviga talangen, och Eliseu har tagit större plats i laget och vuxit ut till stora nyckelspelare.

När Santi lämnade Spanien trodde nog dem allra flesta, inklusive undertecknad, att Málaga skulle få det riktigt kämpigt. Nu i efterhand känns det snarare som att försäljningen av Cazorla bidragit till en effekt att övriga spelare blivit ännu mer taggade och dragit ytterligare ett strå var till stacken. För det Málaga vi har lärt känna under hösten är minst lika bra som det Málaga vi såg förra säsongen – i vissa stunder ännu bättre. Och det är naturligtvis inte bara defensivt det sett bra ut för Málaga – även offensivt har man spelat bra. I Isco har man fantasin, i Saviola har man spelet i djupled, i Eliseu har man tyngden och i Joaquín har man finurligheten. Med dessa spelare, samt en joker i form av Júlio Baptista (som nu är helt skadefri efter ett helvetesår i sjukstugan) att använda sig av längre fram i turneringen, kan det sluta riktigt väl för Málaga.

Nu seglar man vidare och gruppsegern gör framför allt att man kommer få en lättare lottning i åttondelen. Manuel Pellegrini har erfarenhet att föra underdogs långt i Champions League (tog Villarreal till semifinal 2005/06 då man föll på målsnöret mot Arsenal), och han kan tveklöst göra Málagas resa i Europa betydligt längre än en åttondelsfinal.

Málaga matcher i säsongens Champions League
Málaga – Zenit 3-0 (Målskyttar: Isco x2 & Saviola)
Anderlecht – Málaga 0-3 (Eliseu x2 & Joaquín)
Málaga – Milan 1-0 (Joaquín)
Milan – Málaga 1-1 (Eliseu)
Zenit – Málaga 2-2 (Buonanotte & Seba Fernández)