Förra veckan slog nyheten ner som en bomb. Real Sociedads förre klubbpresident Iñaki Badiola berättade då i den spanska tidningen AS att klubben systematiskt dopade sina spelare under flera år. Det skall börjat 2002 (samma säsong som La Real slutade tvåa i La Liga) och nått sitt slut när Badiola själv kom till makten 2008.

Samma år som Iñaki kom till makten anmäldes klubbens doktorer för att de hade använt otillåtna preparat med pengar som egentligen aldrig existerade.

Det har dock varit oklart hur vida spelarna kände till det här eller inte. Sander Westerveld, som var målvakt i klubben mellan åren 2001-04, berättar dock i onsdagens upplaga av AS att han kände till att spelare med injicerade.

– Jag såg aldrig något konstigt eller annorlunda med att spelare injicerades före och efter matcherna, säger han.

Dessutom ska han själv inte märkt av några skillnader, varken förbättringar eller försämringar.

Den stora frågan i sammanhanget är förstås det faktum att Real Sociedad gick som tåget säsongen 2002/03, då man också kom tvåa i ligan. Men till AS menar Westerveld att det knappast rörde sig om varken dopning, eller att de preparat som användes skulle vara det som förde laget till en så hög tabellplacering.

Ännu en i raden som uttalat sig i ärendet är Cristiano Ronaldo. Om det ligger någon relevans i vad han tycker eller tänker om saken är i sig något att diskutera, men det klart att han svarar för sig när journalisterna ställer honom mot väggen.

Och föga förvånande så blev det varken bu eller bä från Ronaldos sida, även om han säger sig tro att ”fotbollsvärlden är fri från dopning”. Jag förstår honom. Han om någon vill väl inte ha mer att stå i än nödvändigt.

Det blåser starka vindar kring Real Sociedad just nu – oavsett vad Ronaldo hävdar eller inte hävdar. Och jag är rädd att det krävs mer än att bara en superstjärna uttalar sig om det. Sanningen kommer förr eller senare fram. Vad skulle egentligen hända om det som påstås nu också stämmer?