Javier Mascheranos misstag i den första halvleken kunde bli ett ödesdigert sådant – i alla fall ur katalanernas synvinkel. Men det var Barças kväll. En sådan kväll då passningarna satt på foten, då intensiteten var högre än någonsin, och då ljudvolymen på Camp Nou uppmättes till en av de högsta genom alla tider på den historiska arenan.

Barcelona stod vid klippkanten, men man vågade och ville inte titta ner. Man hade en livlina kvar – att slå Milan med tillräckligt många mål för att avancera i Champions League. Katalanerna hade bestämt sig, de hade inte gett upp än. Barça gjorde mer än att bara slå Milan – man körde fullständigt över italienarna. Hade man förlorat och ramlat ner från den klippa som i mångas ögon varit den högsta under många års tid, hade vi nog kunnat markera slutet på en era. Tillfällig eller långvarig, det vore en annan fråga, men nu behöver vi inte ställa oss den.

Barça reste sig från den miserabla och direkt usla och oengagerade insatsen i Milano och spelade ut alla sina kort helt rätt på Camp Nou. Javier Mascherano startade på grund av att hans passningsfot är bättre än Carles Puyols. Xavi Hernández var tillbaka i startelvan efter sin hamstringskada och tystade alla kritiker som påstått att han inte håller måttet längre. Andrés Iniesta spelade på sin absolut bästa positionen – som central mittfältare – och visade ännu en gång varför det är tjänstefel att ens tänka tanken att experimentera med honom och flytta ut honom på kanten fortsättningsvis. David Villa startade för sin styrka i djupled och sin målfarlighet, och svarade med att sätta dit 3-0-målet.

Det taktiska upplägget från Tito Vilanova och Jordi Rouras sida var perfekt. Att det även fungerade perfekt i praktiken gjorde att det såg så enkelt ut och att spelet flöt på så snabbt som det gjorde.

Hade Barcelona åkt ur Champions League nu hade deras säsong i mångt och mycket varit förstörd. Nu kan den fortfarande bli något alldeles extra. Men tänk vilka små marginaler det trots allt handlar om. En stolpträff åt ena hållet, anfallet därpå ett mål åt andra hållet.

Här kommer ytterligare några punkter som låg bakom Barcelonas seger mot Milan:

Superstjärnorna lyfte sig till maxnivån
Det har klagats på att i första hand Lionel Messi och Xavi inte presterat på den absolut högsta nivån de senaste veckorna. Det är omöjligt att alltid vara på topp, men faktum är att kritiken mot de båda storstjärnorna inte helt är taget ur intet. Båda hade varit ganska så anonyma i de senaste veckornas stormatcher, istället för att kliva fram och visa vägen.

Var det på några pressen var än större mot Milan var det på Barcelonas största stjärnor. Men såväl Messi som Xavi och även den tredje länken i form av Iniesta klev fram, och bevisade på nytt sin storhet. Xavi väggspelade med Messi fram till 1-0. Iniesta assisterade samme argentinare till 2-0. Xavi spelade elegant fram Villa till trean, efter att i sin tur fått bollen av Iniesta.

Det var Barças stjärntrio som visade vägen offensivt, och som presterade på sin respektive maxnivå när pressen var som allra störst. Det är en av många anledningar att de är just världsspelare.

Barcelonas mest underskattade spelare – bäst på planen?
När man pratar om FC Barcelonas framgångar de senaste åren nämns i nästan alla fall de stora stjärnorna som Messi, Iniesta, Xavi eller för all del den forne tränaren Pep Guardiola. Men en spelare som definitivt inte får den uppmärksamhet han förtjänar sett sin sina prestationer är Sergio Busquets.

Det defensiva mittfältsankaret har väldigt många bolltouch under en match, men syns för den delen inte till särskilt mycket. Han gör grovjobbet i det tysta – han bryter bollar, och fördelar enkelt vidare. Uppstår möjligheten tvekar han för den sakens skull inte heller för att slå en längre och avgörande passning.

Busquets stod för en utomordentlig insats mot Milan. Han agerade precis som den länk mellan försvar och mittfält som han skall vara. Han får aldrig de stora rubrikerna, och han uppmärksammas sällan för sina prestationer. Men det är ingen tillfällighet att han gång på gång hyllas av sina tränare och lagkamrater.

Sergio Busquets är en underskattad fotbollsspelare. Mot Milan var det får som såg till honom på planen, men det var han som såg till att Barcelonas spel flöt på så snabbt och enkelt som det gjorde. Om han var bäst på planen är en fråga jag lämnar över till någon annan – det var många som stack ut i hemmalaget. Men utan honom hade spelet inte varit lika rappt som med honom på planen.

Jordi Alba – Barcelonas bästa värvning på många år
Jag flaggar inte för Jordi Albas insats bara för att han gjorde 4-0-målet. Men att det var just han som gjorde målet personifierar vilken enorm skillnad han har gjort i Barcelona. När ingen annan orkade tog 23-åringen en lång löpning från eget straffområde – trots att det återstod ett par minuter och Barça var tvungna att hålla tätt bakåt – upp till motståndarnas straffområde för att sedan få bollen och placera in den i mål.

Jordi Alba har kommit in och bidragit med enorm löpvilja och energi i Barcelona. Matchen mot Milan var inget undantag. Han löpte otroligt mycket på sin vänsterkant, och släppte inte till något i defensiven.

Jag skulle vilja påstå att Alba är Barças bästa värvning på många, många år. Till den låga summan (omkring 14 miljoner euro) gjorde Barcelona ett stort kap när man värvade honom från Valencia. Att han bara är 23 år (fyller visserligen 24 om en dryg vecka) och fortfarande har sina bästa år framför sig försämrar inte värdet i köpet.

—

Real Madrid och Barcelona tog sig vidare efter rysare – Valencia åkte ur mot Paris Saint-Germain. Nu hoppas Spanien på att få ett tredje lag till kvartsfinalspelet i Champions League, då Málaga i kväll skall försöka vända ett 0-1-underläge från bortamötet med Porto.

Málaga CF spelar i afton sin största match genom tiderna. Man har hittills genomfört sin debutsäsong i Champions League på ett prickfritt sätt. Ja, i alla fall sånär. Insatsen borta mot Porto i första mötet kunde man förvänta sig mycket mer av. Manuel Pellegrini valde en alltför defensiv uppställning och satsade helt enkelt på att hålla tätt bakåt, och i bästa fall kontra in en boll. Något fel taktik, kan tyckas, med tanke på hur viktigt det är att göra mål på bortaplan.

Men lyckas Barcelona vända ett 0-2-underläge finns naturligtvis alla chanser i världen för Málaga att också vända på steken i sitt dubbelmöte. Förutsättningarna har varit bättre i klubben, men man kommer ändå till spel med ett slagkraftigt lag. Något vi i alla fall kan vara säkra på är att Pellegrini kommer slopa den defensiva taktiken – nu kommer det bli full fart framåt.