Real Madrid slog Barcelona med 2-1, och man vann för andra matchen i följd mot värsta antagonisten. Det kan diskuteras om att Barça blev blåsta på straff, att de hade domaren emot sig, men ingenting kommer ändra det faktumet att Real Madrid vann. Fotbollsminnet är som bekant kort, och hade katalanerna slagit tillbaka med besked efter förlusten i Copa del Rey hade det varit frid och fröjd i Barça-lägret igen. Nu blev inte så fallet.

Cristiano Ronaldos kommentar efter 3-1-segern i cupen talar sitt tydliga språk.

– Först nu kan vi släppa 5-0-förlusten 2010, sa han till Marca.

Hade Barcelona kommit tillbaka starkare, och visa sina muskler hade Real Madrids njutning av finalavancemanget inte blivit riktigt densamma. Nu vann Madrid igen, och har sannerligen fått ett psykologiskt övertag på sina största rivaler.

Det mest imponerande var att man vann mot ett Barça som mer eller mindre ställde upp med sitt bästa lag, medan José Mourinho valde att matcha en väldigt annorlunda elva jämfört med den som slog Barcelona på Camp Nou för några dagar sedan. Hela sju ändringar gjorde portugisen, och bland annat bjöd han på en jätteskräll i form av ynglingen Álvaro Morata. Och just Morata, som till en början huserade på kanten, stod för en alldeles utomordentlig insats. Han visade prov på vilka, kämpaglöd, mod, god teknik och en riktigt bra spelförståelse. Hans framspelning fram till 1-0 var briljant, och hade det inte varit för ett långt ben av Gerard Piqué hade Morata troligen gjort 2-0 kort efter ledningsmålet.

Jag kan tänka mig att Mourinho fick precis de svaren han ville ha från unge Morata. Räkna med att anfallaren kommer få mer speltid i ligaspelet framöver.

Barcelona då? Är krisen total nu? Nja, än är det väl inte fullt kaos, men det brinner minst sagt i knutarna. Nu hänger allt på det där returmötet mot Milan. För ett par veckor sedan var Barcelona en klubb i fullständig harmoni, och många kallade årets upplaga för en ostoppbar sådan. Och man såg verkligen hungern och den där gnistan i spelarnas ögon. Sedan kom Milan, följt av Real Madrid, som båda hade receptet mot Barcelonas spel.

Nu har Barça åkt ur Copa del Rey, förlorat två raka el Clásicon och har framför allt ett fruktansvärt tufft läge att vända mot Milan i Champions League-returen. Vem hade trott det för bara ett par veckor sedan?

Tito Vilanova skickade genom sin assistent Jordi Roura ut bästa möjliga lag mot Real Madrid i lördags. Xavi Hernández var skadad, Thiago Alcântara klev in i hans ställe. Carles Puyol fick också kliva ut sådan till förmån för Javier Mascherano. Dessutom bänkades Cesc Fàbregas och David Villa fick välförtjänt chansen från start. Visst rör det sig om ett par tunga avbräck, men Barcelona hade ett riktigt bra lag på pappret. Till skillnad mot Madrid, som gjorde hela sju ändringar och vilade sina storstjärnor, var det tydligt att katalanerna ville slå tillbaka.
Och just det faktum att Real Madrid vann trots det laget man ställde upp med gör den psykologiska faktorn än tyngre för Barcelona.

Det har inte hänt sedan 2008 att katalanerna förlorat tre av sina fyra senaste matcher, vilket på sitt sätt talar sitt tydliga språk. Är Barcelona i en djup svacka? Eller har motståndarlagen bara kommit på en metod som fungerar? Jag tror det rör sig om en blandning.

Lyckas inte Barça nu vända mot Milan i Champions League kommer den här säsongen enbart kommas ihåg som en fiaskosäsong. Om det händer kan vi prata om en krissituation på allvar.