Jag lyfter på hatten, Valencia!
Med sviktande form och spelare som João Pereira, Jérémy Mathieu, Fernando Gago och Sergio Canales på skadelistan kunde det sett bättre ut för Valencia inför stormötet med Bayern München under tisdagskvällen. Speciellt när man dessutom använde sig av Antonio Barragán som högerback…

Mauricio Pellegrino valde en högst märklig startelva till matchen. Att Barragán, med sina defensiva brister, skulle ställas mot Riberý på sin kant hade kunnat sluta riktigt illa. Som tur var för Valencias del blev bara Barragán på planen i en dryg halvtimme – då han drog på sig sitt andra gula kort för dagen och snällt fick lämna planen.

När flera Valencia-supportrar påpekar att de hellre hade spelat med tio man från start än med Barragán förstår man att han inte är den mest populära spelaren i laget. När Los Ché sedan visar att man faktiskt spelar bättre utan än med högerbacken i laget – ja då är det svårt att hålla sig för skratt.

Den inledande halvtimmen var gästande Bayern München bäst på Mestalla. Efter utvisningen vaknade dock Valencia till, och spelade upp sig rejält. När Sofiane Feghouli satte 1-0 efter att ha glidit förbi flera Bayern-spelare och något turligt fått bollen i mål exploderade arenan. Matchklockan stod på 77 minuter. Vid seger skulle man ha ett gyllene läge att gå vidare som gruppetta.

Dessvärre kom tyskarna tillbaka, och Thomas Müller kvitterade bara några minuter därpå. Det blev delad pott på Mestalla – men Valencia visade kämpaglöd och fantastisk moral. Att som tio man spela så pass bra och till och med ta ledningen, det är imponerande. Om Barragán var kvällens stora minus var Dani Parejo definitivt ett stort plus. Spanjoren som haft det kämpigt sedan flytten till Valencia visade äntligen kvalité. Frågan är om det räcker för att hålla honom kvar i klubben framöver.

I och med att Bate åkte på pumpen mot Lille har man trots allt säkrat avancemanget – något som åtminstone nissarna i kostym kan vara nöjda med, då det bringar in värdefulla pengar till klubben.

Chansen till gruppseger finns fortfarande – men då måste man vinna/spela oavgjort borta mot Lille i sista omgången, samtidigt som Bayern får oavgjort/förlorar hemma mot Bate. Oddsen är inte på Valencias sida, men vidare är man hur som helst.

Får man tillbaka sina nyckelspelare, och inte använder sig mer av Antonio Barragán, då kan det bli en väldigt trevlig Champions-vår för fladdermössen.

Barça säkrade gruppsegern
Inför matchen mot Spartak Moskva snackades det en hel del om planen – som består av konstgräs. Det hör nämligen inte till vanligheten att Barcelona spelar matcher på konstgräs, och därför var det många som var lite kluvna hur de skulle handskas med underlaget. Svaret? En busenkel 3-0-seger där Leo Messi blev stor matchvinnare med två mål.

Men det som skall tilläggas angående konstgräset är att Barça inte är helt obekanta med det. Firman som tillverkat konstgräset som används på Luzhniki Stadion i Moskva är katalansk, och är baserad i Tarragona. Samma tillverkare har även lagt konstgräset på Ciutat Esportiva, Barcelonas träningsanläggning. Flera planer består alltså av konstgräs – och det är ingen vild gissning att de småtränade lite där inför tisdagens match.

Något annat som är noterbart från just själva matchen är att Tito Vilanova valde att byta in jättetalangen Gerard Deulofeu (född 1994) i slutskedet. Säsongsdebut för ytteranfallaren, som annars A-lagsdebuterade förra säsongen. Många hävdar redan nu att Deulofeu bör få alltmer chanser i A-laget, då han redan är en framstående figur i det spanska U21-landslaget, där etablerade spelare som Isco, Iker Muniain och Koke huserar.

Nä, på förhand var det inte riktigt vad många av de spanska lagen hade tänkt sig inför veckans CL-omgång. Men åtminstone två lag gjorde bra ifrån sig – och det var varken Barcelona eller Real Madrid.

Barça förtjänade att förlora
Celtic Park. En mardrömsarena för många lag, alla lag. Ett hårt kämpande Celtic, med smått magiska fans som aldrig vänder ryggen till. Onsdagens Champions League-match mot Barcelona var förstås inget undantag. Alla visste på förhand hurdan matchbilden skulle vara, vilket lag som skulle försvara sig mest, och vilket lag som skulle hålla mest boll. Barça dominerade bollinnehavet till den grövsta grad, men vad hjälpte det? Anfall är bästa försvar, brukar man säga, men att enbart hålla i bollen är samtidigt inget särskilt effektivt anfallsspel. Celtic försvarade sig föredömligt, de slet som om deras liv stod på spel, och för många var det så klart en av karriärens största matcher.

Om Barça hade vunnit matchen hade man kunnat vila nyckelspelare i de två sista gruppspelsomgångarna. Nu är man inte ens klara för åttondelsfinal, även om det ska vilja mycket till för att katalanerna ska missa det. Nu väger de sena segermålen mot såväl Spartak Moskva som Celtic på Camp Nou oerhört tungt. Utan dem hade Barcelona varit ordentligt i klistret just nu. Man har ändå allt i sina egna händer för att säkra gruppsegern – Celtic har bara trasslat in Tito Vilanovas manskap i svår hinderbana i stället för att låta Barça knalla till åttondelen den enkla vägen.

Det blev inte riktigt vad Leo Messi hade tänkt sig när han fick dedikera ett mål för sin nyfödde son för första gången. Reduceringsmålet på slutet betydde nämligen inte särskilt mycket.

Barcelona förtjänade att förlora den här matchen. Man agerade både för dåligt bakåt, och skapade på tok för lite framåt. Jag lyfter på hatten för Celtic.

Feghoulis formtopp håller i sig
På förhand skulle naturligtvis vitryska Bate Borisov vara en mumsbit för Valencia hemma på Mestalla. Speciellt efter den blytunga segern mot Atlético Madrid i bagaget. Och till en början gick allt enligt planen, och efter 3-0 i början på andra såg det väldigt bekvämt ut. Sedan ryckte Bate upp sig – eller kanske snarare Valencia gick ner sig. Helt plötsligt var det 3-2 på resultattavlan och rejäl nerv i matchen. Men, fladdermössen redde upp situationen och Sofiane Feghouli spikade igen kistan med sitt 4-2-mål på slutet.

Och det var just Feghouli som var matchens gigant. Han följde upp sin fenomenala insats mot Atlético med en ny storartad prestation. Tekniken, spelsinnet, balansen – och framför allt också två livsviktiga mål. Fjolårssäsongens utropstecken i Valencia är just nu på väg att ta nästa steg, ett steg som är väldigt stort.

Både Valencia och Bayern har nu nio poäng – och står på samma målskillna Jag är väl inte den enda som längtar tills lagen drabbar samman på Mestalla om ett par veckor?

Özil räddade Madrid med nöd och näppe
Farten, finessen och finurligheten chockade Real Madrid på Santiago Bernabéu – trots att man blev varnade redan för två veckor sedan. Borussia Dortmund var det bättre lagen när lagen återigen drabbades samman, och hade det inte varit för Özils sena kvittering (och Manchester Citys kvittering mot Ajax) hade Real Madrid helt plötsligt inte legat så säkert till i sin grupp. Nu ser man, tillsammans med just Dortmund, fortfarande alldeles för starka ut för övriga rivaler, och det vill mycket till för att huvudstadsklubben inte ska greja vidare avancemang.

Jag är för övrigt villig att hålla med José Mourinho i hans uttalanden tidigare under veckan. Dortmund kommer vara en kandidat att gå långt, mycket långt. Kanske till och med hela vägen. För så pass bra är tyskarna.

Höstens överraskning fortsätter att imponera
Det kanske mest glädjande ur ett spansk perspektiv med CL-omgången var naturligtvis Málaga – återigen. Laget från solkusten bärgade en poäng på San Siro, något som jag på förhand är övertygad om att alla Málaga-supportrar hade varit nöjda med på förhand. Och det är svårt att tänka sig att samma lag som i helgen förlorade mot Rayo Vallecano, gjorde en så pass bra insats mot Milan på bortaplan. Samma Milan som i sin tur helgen krossade Chievo just hemma på San Siro. Fast det är förstås en enorm skillnad på Chievo och Málaga – och de sistnämnda hade nog alldeles för mycket fokus på Champions League-matchen mot Rayo.

Isco fortsätter att briljera med sin teknik, sitt enorma spelsinne och eleganta löpsteg. Att Málaga är höstens utropstecken i Champions League är ett faktum – att Isco är detsamma när det kommer till det individuella är precis lika självklart. Frågan jag ställer mig är hur långt 20-åringen kan leda till Málaga i turneringen?

Vi backar bandet några dagar. Till i lördags, närmare bestämt. Joaquín har drömläge att slå in segermålet för Málaga mot Valladolid från elva meter, klockan står på 85 minuter. Han smäller bollen över målet. Två minuter senare revanscherar han sig, och blir sedermera ändå matchvinnare för sitt Málaga.

Vi flyttar fram bandet till i kväll. Málaga mot Milan på La Rosaleda. Årets, nej historiens match för Málaga och dess supportrar väntade. Första halvlek är jämn, hemmalaget pressar Milan högt och är aggressiva. Så får man också ett gyllene läge att gå till paus i ledning – när man tilldöms straff. Joaquín stegar upp – igen. Och han bommar straffen – igen.

Det är med sur eftersmak Málaga nu går till pausvila. Men, Joaquín skulle revanschera sig. Tjugo minuter in i andra slår han till, och skickar Málaga upp i en 1-0-ledning. En ledning som man lyckas hålla tills domaren sätter pipan i munnen och blåser av tillställningen.

Joaquín blev alltså matchhjälte – igen – för Málaga. Detta trots att han åter missade en straff. Och även om han kommer bli hyllad för att kommit tillbaka, lär han inte vara förste straffskytt framöver.

Málaga står nu på nio poäng efter tre spelade CL-omgångar. Full pott, det vill säga. Man har dessutom 7-0 i målskillnad. Jag vet inte vilket som är mest imponerande? Att de tagit Europa med storm är i alla fall något som är glasklart – och nu vill det mycket till för att man inte ska ta sig vidare till åttondelen. Ja, det vill nog mycket till för att man inte ska vinna gruppen – där Milan är närmast bakom med fyra pinnar.

—

Nä, det blev ingen rolig kväll i Dortmund för Real Madrid. Hemmalaget, tillika de regerande tyska ligamästarna, gjorde en strålande insats mot de regerande spanska ligamästarna. När Cristiano Ronaldo smällde in 1-1 rätt så omgående efter Robert Lewandowskis ledningsmål, trodde nog många att Madrid skulle vända matchen helt. Så blev aldrig fallet.

I stället blev Marcel Schmelzer den stora hjälten när han skickade in 2-1 för Dortmund i mitten av andra halvlek.

Och tänk nu vad viktig den där vändningen mot Manchester City i första omgången var för Real Madrid. Utan den hade det sett mörkare ut än vad det nu gör på José Mourinhos skadelista – där Sami Khedira numera kan räknas in sedan han fick utgå skadad under kvällen.

Gruppen är nu helt vidöppen – där Dortmund på sju poäng och Madrid på sex – ändå har övertaget. Ajax på tre pinnar skall dock inte räknas ut på något sätt. Jag tror ändå Real kommer fixa det till slut.

Under tisdagen tog Barcelona emot Celtic hemma på Camp Nou, samtidigt som Valencia spelade en hyperviktig match i Vitryssland mot Bate Borisov. En enkel match för Barça, och en tuff bortamatch i ett kallt Minsk trodde nog de flesta på förhand. Det blev tvärtom.

Barcelona hade nämligen rejäla problem med Celtic. Inte spelmässigt, utan målmässigt. Skottarna tog tidigt ledningen efter att Mascherano ryggat in Barças fjärde självmål den här säsongen. Och precis som Tito Vilanova sa på den efterföljande presskonferensen, så verkar Barcelona ”sätta alla möjliga rekord”.

En sekvens av totalt briljans signerat Xavi och Iniesta precis innan pausvila och den senare kunde skicka in kvitteringen. Ett mål som länge såg ut att bli matchens sista – tills Jordi Alba (som sprang hela 12,477 kilometer under matchen, vilket var mest av alla) höll sig framme vid bortre stolpen och styrde in Adrianos inlägg i den 94:e matchminuten. Forster i Celtic-målet hade storspelat, och skottarna hade stått upp bra. Sett till spel och målchanser var det dock ett ganska rättvist mål – som nu också sätter Barcelona i ett drömläge inför fortsättningen.

Något annat värt att ta upp är att Marc Bartra, 21, äntligen fick chansen från start i Barças backlinje. Något som han klarade av med bravur, och visade att han blir att räkna med i fortsättningen.

—

För Valencias del i Minsk blev det allra en ganska enkel tillställning. Ja, åtminstone sett till slutresultatet 0-3. Roberto Soldado straffade Bate genom att placera in ledningsmålet från elva meter.

Sedan följde skyttekungen upp med att göra Valencias två andra mål i andra halvlek. Soldados straffmål mot Athletic i helgen verkar alltså gett precis den effekt som vi är vana att se hos den gode Roberto. Ojämn? Ja. Ketchupeffekt? Ja. När han väl för mål – då gör han sannerligen många mål.

Valencia har nu guldläge i sin grupp, som man för tillfället leder på sex poäng. Bate och Bayern München står visserligen på samma poängantal – men har sämre målskillnad.

Slår man Bate hemma i nästa omgång vill det mycket till för att inte klara vidare avancemang.

För Valencias del är det bara hålla tummarna för att Soldado är precis lika het den 20 november som han var mot Bate – då tar Los Ché nämligen emot Bayern hemma på Mestalla i något som kan bli direkt avgörande gällande gruppsegern.

—

Under morgondagen utlovas en hel del läsning om Isco, vars Málaga tar emot Milan på La Rosaleda i något som kan bli en riktig höjdare!