Arkiv för kategori Granada

- Sida 2 av 3

Segrar som kan ge en ligatitel

av Adam Pinthorp

Igår trummade La Liga vidare med de sista matcherna av den elfte omgången. Tabelltvåan Atlético Madrid hade en tuff uppgift framför sig på Nuevo los Carmenos mot Granada – en uppgift som man till slut redde upp.

Det var en sådan där match som Atlético för fyra år sedan definitivt inte hade vunnit, kanske inte ens tagit poäng. Dagens Atlético har marginalerna med sig, och är framför allt tillräckligt skickliga defensivt för att inte släppa in mer än ett mål.

Diego Costa gjorde 1-0 från straffpunkten i slutet av första halvlek, något som David Villa fyllde på till 2-0 – också han från elva meter efter att Costa generöst lämnat över ansvaret. Och just anfallsduon var de som var den stora skillnaden i matchen, precis som många gånger tidigare under säsongen. Villa verkar spinna vidare på formkurvan och var en av planens bästa spelare.

Det blev till slut 2-1 till Madrid-klubben efter en sen reducering av Odion Ighalo. Målet för Granada kom lite för sent och även om spänningen steg på arenan var tiden för knapp för att hinna skapa något ordentligt tryck på Atlético, som dessutom hade fått Filipe Luís utvisad.

Efter matchen skrevs det om ”ännu en skitseger för Atlético”. Det är precis var det var. En match som spelmässigt inte höll särskilt hög kvalité, där flera individualister inte kom upp i normal standard. En match som lika gärna kunnat sluta 2-1 till hemmalaget.

Men så har vi det här Atlético Madrid – Diego Simeones version. De vinner sådana här ”skitmatcher” utan att behöva spela på topp, utan att alla stjärnor levererar topprestationer. Det är också precis sådana segrar som kommer göra att Atlético är med och fightas om ligatiteln hela vägen in i kaklet. Det är sådana segrar som ofta får ett lag att slutligen kliva högst upp på tronen.

Getafe knappade in på Villarreal och Athletic
Lite längre ner i tabellen slåss i första hand Villarreal och Athletic Club om fjärdeplatsen. Men nu har uppstickaren Getafe blandat sig i striden på riktigt, detta efter en stark 2-0-seger borta mot Villarreal igår.

Välförtjänt? Nja, trots tio man stora delar av matchen var Villarreal det bättre laget. Men uppenbarligen hade Villarreal utnyttjat all effektivitet i derbyt mot Valencia och gick mållösa av planen. Getafe gjorde två, varav det sista i absoluta slutskedet, och är nu en pinne bakom såväl ”de gula ubåtarna” som Athletic.

Just Bilbao-klubben hade faktiskt chans att dra ifrån i racet kring fjärdeplatsen, men missade den efter att ha fått oavgjort hemma mot Elche. Nykomlingen gick upp till en 2-0-ledning innan Athletic kunde få igång maskineriet och till slut hämta upp till 2-2.

Tre lag i toppen har redan dragit ifrån, men kampen kring den sista CL-platsen känns helt oviss och spänning lär bibehållas fram tills sista omgången är spelad i vår.

Rubén Cani är i sitt livs form

av Adam Pinthorp

Villarreal har inlett säsongen fullkomligt lysande. Sett till spelarmaterialet är facit fem segrar, två oavgjorda och en förlust på de åtta inledande omgångarna ingenting överraskande. Men då Villarreal trots allt är en nykomling höjer det ändå prestationen ytterligare ett snäpp. Faktum är att ingen nykomling har inlett en säsong så bra någonsin som Villarreal gjort.

Den femte trepoängaren för säsongen kom på fredagskvällen hemma mot Granada. Ett Granada som kom till matchen fyllda av självförtroende efter 2-0-segern hemma mot Athletic i måndags, medan Villarreals dessförinnan hade åkt på säsongens första plumt i protokollet efter en 0-1-förlust borta mot Real Betis. Skulle vi få se någon negativ reaktion från Villarreal? Var smekmånaden över nu för nykomlingen?

Nej, blev svaret på båda frågorna. Villarreal är ingen vanlig nykomling. De är inte bara i La Liga för att stanna – de är redan nu redo att ta sig tillbaka till toppen och utmana högt upp i tabellen.

Giovani dos Santos var en stor värvning för ”de gula ubåtarna” i somras, och mexikanen har inlett sin sejour i klubben fantastiskt bra. Men det är ändå en annan spelare som har utklassat alla andra i Villarreal med sina prestationer under säsonginledningen – Rubén Cani.

32-åringen var bra även förra säsongen, framför allt under våren. Men den formen han har visat upp nu är något helt annat. Bra har bytts ut mot briljant och Cani har i många matcher varit tungan på vågen för Villarreal.

Under Juan Carlos Garridos tid som tränare i klubben, när man bland annat nådde semifinal i Europa League, var det Santi Cazorla, Guiseppe Rossi och Borja Valero som ofta stod i centrum. Cani har varit i Villarreal sedan 2006, men fortfarande inte riktigt fått det där erkännandet han förtjänar. Nu är det dags att spanjoren hylls till skyarna för jag kan inte dra mig till minnes att jag sett honom så här bra någonsin.

Han var riktigt bra i Zaragoza, och har hållit en jämn och hög nivå även i Villarreal. Men nu har allting tagits ett steg längre. I dagens moderna fotboll snackas det mycket om ”latebloomer”. Jag skulle inte kalla Rubén Cani en sådan, då han varit bra väldigt länge, men kanske är han av den sorten som bara blir bättre när han tagit sig över 30-strecket.

Flytet i steget, den briljanta tekniken och inte minst spelförståelsen är bättre än någonsin hos Cani. Han har varit inblandad i det mesta offensivt för Villarreal under säsongsinledningen, och är i särklass den individuellt största anledningen till klubbens fantastiska start.

Av de 15 mål som Villarreal producerat yttermittfältaren varit direkt inblandad i sex mål. Han har själv gjort två – och spelat fram till fyra. Därtill har han också ett gäng ”hockeyassist” på kontot.

Mot Granada spelade ubåtarna från den lilla staden Vila-Real sprudlande fotboll. Det gick snabbt, det var fantasifullt och man gjorde tre mål. Gästerna från andalusien stod mest och tittade på när Villarreal gav en rejäl lektion i hur anfallsfotboll spelas – även om man hade kunnat vinna med 6-0 ifall någon av anfallarna varit mer effektiv.

Rubén Cani stod återigen i centrum och noterades för två målgivande passningar och en hockeyassist. 32-åringen är i sitt livs form och fortsätter han så här kan Villarreal-supportrarna redan nu börja se fram emot spel även utanför Spaniens gränser nästa säsong.

Kategorier Granada, Villarreal

Sommarens 20 bästa övergångar i La Liga

av Adam Pinthorp

Radamel Falcao, Mesut Özil, Roberto Soldado & Álvaro Negredo är några som har lämnat ligan. Men Beñat Extebarria, Giovani dos Santos & Isco är några som har valt att fortsätta sina respektive karriärer i Spanien – samtidigt som ligan har kryddats till med namn som Gareth Bale, Neymar & Kevin Gameiro.

Då pengarna tagit överhand fullständigt inom fotbollen har jag i år valt att slopa en mer traditionell lista. Varför? Det är helt enkelt oerhört svårbedömt och jag känner att jag sparar väldigt mycket tid och kraft på att istället bara välja ut de 20 enligt mig bästa övergångarna. För att ge ett exempel: Real Betis har värvat Cedrick Mabwati för en ynka euro, medan Real Madrid pungat upp närmare en miljard för Gareth Bale. Och det råder förstås inga tvivel om att den sistnämnde är en bättre fotbollsspelare – men sitt till priset har förstås Cedrick alla möjligheter att bli ett bättre köp.

Jag har bedömt utefter den köpande klubbens behov, prislappen och framför allt spelarens kvalitéer.

Jonathan Viera (Rayo Vallecano)
Offensiv mittfältare, 23 år, från Valencia på lån.
Trots en briljant försäsong med två mål i 4-0-matchen mot Inter som höjdpunkt valde Valencia att låna ut Jonathan Viera. Spanjoren väntar fortfarande på sitt stora genombrott i La Liga, och fick förra säsongen på tok för lite chanser att bevisa sina kvalitéer. Nu välkomnas han med öppna armar av Rayo som mycket väl kan ha gjort en av sommarens bästa övergångar. Viera är precis den kreatör som behövs i Madrid-klubben.

Dani Carvajal (Real Madrid)
Högerback, 21 år, från Bayer Leverkusen för €6 miljoner.
Ingen blev väl särskilt förvånad när Real Madrid offentliggjorde övergången av Dani Carvajal tidigt i somras. Högerbacken som tidigare tillhört den spanska huvudstadsklubbens ungdomssektion gjorde en fullkomligt strålande säsong i Bundesliga och blev snabbt en publikfavorit hos Bayer Leverkusen. I Carvajal får Madrid det alternativ till Álvaro Arbeloa som man länge letat efter och jag hade inte blivit överraskad om den unge ytterbacken tar en startplats redan den här säsongen.

Cedrick Mabwati (Real Betis)
Yttermittfältare, 21 år, från Numancia för €1
För er som är noggranna och tror att jag bara har glömt att lägga till ”miljoner” efter övergångssumman så är svaret nej. Den vindsnabbe yttermittfältaren Cedrick Mabwati gick till Real Betis från Numancia för en peng man inte ens hade fått ett tuggimmipaket för i Sverige. Kommer bli en stor tillgång på flanken och erbjuder en speed som ingen annan har i truppen.

Rafael ”Rafinha” Alcântara (Celta Vigo)
Central mittfältare, 20 år, från Barcelona på lån
Den yngre broderns Alcântara som genom åren alltid ansetts som den största talangen. Flyttades enligt kontraktet upp permanent till Barcelonas A-lag inför säsongen men på det redan tätbefolkade mittfältet togs beslutet att låna ut honom till Celta Vigo. Rafinha har två fantastiska säsonger i Segundan i ryggen och återförenas nu med före detta Barcelona B-tränaren Luis Enrique i Celta. Kan ge laget en extra dimension i passningsspelet.

Asier Illarramendi (Real Madrid)
Central mittfältare, 23 år, från Real Sociedad för €39 miljoner
En av sommarens stora följetonger som till slut ebbade ut i en övergång. Asier Illarramendi var en nyckelspelare i det Real Sociedad som tog Champions League-plats i ligaspelet förra säsongen, och var dessutom med och vann U21-EM för Spanien i somras. Lär få det tufft att platsa även om han håller enormt hög kvalité, men är lika mycket en värvning för nuet som för framtiden.

Joshua Guilavogui (Atlético de Madrid)
Defensiv mittfältare, 22 år, från Saint-Étienne för €10 miljoner
Diego Simeone eftersökte en defensiv mittfältare hela sommaren, men först sista transferdagen gjorde man helt klart med Joshua Guilavogui från Saint-Étienne. En relativt nybliven fransk landslagsman som gjort det fantastiskt bra i Ligue 1 och hade ett helt gäng klubbar efter sig. Kommer erbjuda ett bättre passningsspel på Atléticos defensiva mittfält och lär direkt utmana Mario Suárez om startplatsen.

Kevin Gameiro (Sevilla)
Anfallare, 26 år, från Paris Saint-Germain för €10 miljoner
Har varit eftertraktad av Valencia under tre somrar i följd, men valde nu istället Sevilla och kommer där bli en direkt ersättare till Álvaro Negredo. Hittade nätet ofta i PSG men bakom Zlatan Ibrahimovic och mångmiljontillskottet Edinson Cavani kände nog Kevin Gameiro att det var läge att röra på sig. Kommer få stort förtroende i Sevilla även om konkurrensen är stor på anfallspositionen.

Haris Seferovic (Real Sociedad)
Anfallare, 21 år, från Fiorentina för €2,5 miljoner
Stor framtidsanfallare som inte riktigt fick chansen i Fiorentina. Kommer nu för att kampera med Imanol Agirretxe om startplatsen längst fram i planen för Real Sociedad. Har bra bollbehandling och tillslag, och erbjuder något nytt i anfallsspelet. Väldigt nyttig förstärkning om La Real ska klara sig på flera fronter under säsongen.

Suso (Almería)
Offensiv mittfältare, 19 år, från Liverpool på lån
Gjorde 14 matcher i Premier League för Liverpool förra säsongen men fick mestadels speltid under hösten. Nu lånas han ut till Almería och få mycket speltid för att utvecklas i rätt takt. Besitter ett bra spelsinne och är svårstoppad när han kommer med fart. Kommer erbjuda La Liga-nykomlingen finess och finurlighet i offensiven.

Marko Marin (Sevilla)
Yttermittfältare, 24 år, från Chelsea på lån
Fick inte alls något förtroende i Chelsea under förra säsongen och lånas nu in av Sevilla i hopp om att kunna ersätta Jesús Navas. Var stundtals helt magisk i Werder Bremen och lär definitivt få en nytändning då VM står runt hörnet nästa sommar. Kommer bli en trevlig bekantskap på Sánchez Pizjuán under säsongen.

Beñat Extebarria (Athletic Club)
Central mittfältare, 26 år, från Real Betis för €8 miljoner
Var med och ledde Betis tillbaks till La Liga 2010/11, och har därefter utvecklats till en av ligans bästa mittfältare. Besitter en magisk högerfot som inbringar många poäng, framför allt på fasta situationer. Återvänder nu till Athletic Club, där han tidigare spenderat elva år av sin karriär. Hade intresse från många storklubbar i Europa.

Isco (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 21 år, från Málaga för €30 miljoner
Fick sitt definitiva genombrott i Málaga förra säsongen, men har länge ansetts vara en av Spaniens största talanger. Den så tekniske och spelskicklige mittfältaren tar nu steget till Real Madrid där han direkt kommer utmana om en plats i startelvan. Har potential att bli en av de riktigt, riktigt stora.

Joan Verdú (Real Betis)
Offensiv mittfältare, 30 år, från Espanyol gratis
Har dirigerat och styrt anfallsspelet i Espanyol de senaste fyra säsongerna och gjorde ifjol kanske sin bästa säsong någonsin då han mäktade med hela nio mål i ligaspslet, hans bästa målnotering i karriären. Sedan Beñat försvunnit kommer Joan Verdú bli en självklar referenspunkt i offensiven och mycket kommer gå genom den nu 30-årige spanjoren.

Charles (Celta Vigo)
Anfallare, 29 år, från Almería för €1 miljon
Smällde in hela 27 mål för Almería i Segundan förra säsongen, och värvas nu in för att ersätta Iago Aspas som flyttat till Liverpool. Är mer av en renodlad anfallare än Aspas, vilket kan vara positivt för Celta då det är en spelartyp man har saknat i flera år. För priset på en miljon euro kan Charles bli ett kap.

Dorlan Pabón (Valencia)
Anfallare, 25 år, från Monterrey för €7,5 miljoner
Den stora anfallsvärvningen sedan Roberto Soldado såldes för €30 miljoner till Tottenham. Gjorde en helt magisk vår i Real Betis och var en av de stora anledningarna att klubben nådde Europa Leauge-plats. Han såldes till Monterrey tidigt i somras men hann bara spendera ett par månader i den mexikanska storklubben innan Valencia kom och knackade på dörren. Dorlan Pabón har en stor fördel i att kunna användas såväl centralt som på kanten och lär därför bli otroligt nyttig för Valencia. Ger också laget en dimension med sitt fruktade skott.

Gareth Bale (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 24 år, från Tottenham för €100 miljoner
Sommarens längsta följetong fick till sist ett slut. Prismässigt är det förstås häpnadsväckande summor, men det råder förstås inga tvivel om Gareth Bales kunskaper på fotbollsplanen. Var förra säsongens bäste spelare i Premier League och den klart mest lysande stjärnan i Tottenham. I La Liga och Real Madrid kommer han få större konkurrens och frågan är hur han fungerar tillsammans med Cristiano Ronaldo i praktiken.

Piti (Granada)
Släpande anfallare, 32 år, från Rayo Vallecano gratis
En av ligans absolut bästa spelare förra säsongen som gjorde hela 18 mål från sin position som släpande anfallare. Lämnar nu gratis för Granada som framför allt hade problematik med målproduktionen förra säsongen, ett problem som Piti definitivt är tilltänkt att bidra till att lösa. Börjar bli till åren men har bara blivit bättre och bättre de senaste säsongerna.

Neymar JR (Barcelona)
Ytteranfallare, 21 år, från Santos för €57 miljoner
Frågan är om någon spelare varit så uppmärksammad och välkänd som Neymar utan att ens sätta sin fot i den europeiska fotbollen (möjligen bortsett från Pelé). Jag tror inte det. Barcelona vann kampen om den talangfulle brassen som kommer för att erbjuda någon nytt i Barcelonas anfallsspel. Har oändlig potential och visade i Confederations Cup att han håller mot motstånd i världsklass.

Giovani dos Santos (Villarreal)
Släpande anfallare, 24 år, från Mallorca för €6 miljoner
Efter flytten till Tottenham har Giovani dos Santos karriär stagnerat. Men i Mallorca förra säsongen började mexikanaren hitta rätt igen och avslutade våren väldigt starkt. Flyttar nu vidare till Villarreal där han har förväntningar och förhoppningar på sig att vara den fulländade ersättaren till Guiseppe Rossi. Kan bli ett av säsongens stora utropstecken.

David Villa (Atlético de Madrid)
Anfallare, 31 år, från Barcelona för €5,1 miljoner
Radamel Falcaos ersättare som kommer för ett reapris sett till hur fotbollen har utvecklats och vilka priser som klubbarna lägger på spelare. Kommer vara motiverad till tusen för att få en plats i den spanska VM-truppen och känns på förhand som klippt och skuren för Atléticos kontringsfotboll. Lär dessutom få spela i sin favoritroll som klassisk nia.

Är det någon spelare ni saknar? Vilken övergång tror ni blir sommarens bästa?

Förutsättningarna för en fantastisk säsong

av Adam Pinthorp

Från att räkna ner månader till veckor, veckor till dagar, så kan vi nu börja räkna ner timmar och minuter. I detta skede är ligastarten bara några timmar bort och därefter har vi 38 förväntansfulla och intensiva omgångar framför oss. Och visst är det här kanske den härligaste perioden på hela säsongen? När alla lag står på noll – alla lag är lika, fyllda av egna förhoppningar och förväntningar. Vem tar hem titeln i år? Vem blir säsongens utropstecken á la fjolårets Real Sociedad? Vilket lag överraskar negativt och slåss i botten trots bättre förutsättningar? I dagläget kan vi bara gissa, spekulera, eller rent av chansa.

Senast igår ställdes jag mot väggen och blev tillfrågad ”hur känns det att La Liga återigen tappar så många stjärnor?”. Personen i fråga syftade förstås på den handfull dos av stjärnanfallare som har försvunnit från ligan. Radamel Falcao har lämnat Atlético Madrid för storsatsande Monaco, Roberto Soldado har bytt den vita Valencia-tröjan mot den vita Tottenham-tröjan, Álvaro Negredo har tagit klivet från Sevilla till Manchester City och Gonzalo Higuaín har bytt Real Madrid mot Napoli.

Och visst svider det för oss La Liga-fantaster att inte kunna se alla dessa fantastiska fotbollsspelare i den spanska ligafotbollen kommande säsong. Å andra sidan har det hänt förut. Atlético Madrid verkar onekligen sitta inne på mallen att hitta duktiga anfallare när stjärnor har försvunnit. Att spelare som Fernando Torres, Diego Forlán, Sergio Agüero och senast Radamel Falcao spelat i klubben säger det mesta. Nu har man fått in David Villa som en direkt ersättare till Falcao, och ska historien upprepa sig kommer även ”el Guaje” göra bra ifrån sig i Madrid-klubben.

Utöver Villa har de andra klubbarna inte ersatt sina stjärnanfallare med lika tunga namn – även om Valencia fortfarande är på jakt efter en anfallare. Men det brukar, om vi fortsätter på det historiska spåret, inte vara några problem. Det är i andra ligor de riktigt stora pengarna finns. I Spanien finns däremot talangfabrikerna. Att Falcao, Soldado & Higuaín lämnar öppnar större möjligheter för spelare som Léo Baptistão (Atlético), Paco Alcácer (Valencia) och Álvaro Morata (Real Madrid). Om ett år kanske jag sitter här och snickrar på en liknande text, och vem vet vilka som är de stora stjärnorna då?

Eftersom det brukar kunna hända en hel del de sista veckorna av transferfönstret väljer jag att vara lite feg när det gäller tippning av säsongens tabell. Därför tänkte jag dela in alla lag i olika fack, var jag tror de kommer placera sig under säsongen.

Lagen som slåss om titeln: Real Madrid och Barcelona

Atlético Madrid hängde med längre än förväntat förra säsongen, men blev till slut omsprungna av stadsrivalen Real Madrid som knep andraplatsen bakom Barcelona. Och är det något lag som ska hänga med gigantduon i toppen, så är min självklara gissning att det är Atlético Madrid. Diego Simeones manskap känns stabila och har sin stomme kvar sen förra säsongen. Men att utmana om ligatiteln? Nej, där står det mellan Real Madrid och Barcelona, och jag tror det kommer bli ett långt guldrace den här säsongen.

***

Lagen som slåss om Europa-platser: Atlético Madrid, Valencia, Real Sociedad, Sevilla, Athletic Club, Real Betis & Villarreal

Jag tror att i första hand sju lag kommer kämpa bakom giganterna i toppen om de åtråvärda Europa-platserna. Atlético behöver ingen närmare presentation och är favoriter att knipa tredjeplatsen. Valencia kommer sakna Roberto Soldado om ingen etablerad målskytt värvas in, men man har fortfarande ett på pappret bra lag och har många unga spelare som står på kanten för att blomma ut på allvar. Inte minst Juan Bernat och Jonathan Viera som kan bli två riktiga utropstecken under säsongen. Real Sociedad har visserligen tappat Asier Illarramendi men i unge Rubén Pardo och nyförvärvet Esteban Granero finns ändå gott om ersättare. Framåt ser det riktigt bra ut för La Real, som däremot saknar bredd bakåt.

Ett lag som inte saknar bredd är Real Betis, som värvat för fullt under sommaren och har ett riktigt spännande lag på gång. Athletic är kanske den klubb som tillsammans med Barcelona & Real Madrid av de förmodade topplagen som på pappret ser bättre ut än i fjol. Beñat är en klassvärvning och nye anfallaren Kike Sola ger Aritz Aduriz konkurrens i anfallet.

Sevilla har underpresterat sett till lagmaterialet de senaste säsongerna, och har nu ruskat om rejält i truppen. Gammalt och rutinerat har bytts ut mot nytt och ungt. Jag tror effekten kommer bli positiv.

Slutligen finns även nykomlingen Villarreal, som jag tror redan nu kana återta en plats på övre halvan och vara med och utmana om en Europa-plats. Med fantastiska spelare som Giovani dos Santos, Mateo Musacchio & Bruno Soriano förfogar Marcelino över en riktigt stark trupp och får man bara igång en målskytt ser det riktigt lovande ut.

***

Lagen som slåss i mitten: Málaga, Celta Vigo, Granada, Espanyol, Getafe & Elche

Málaga har tappat alla sina storstjärnor förutom Willy Caballero, men Bernd Schuster har ändå en relativt stark trupp att jobba med. Ett lag med etablerade spelare som Roque Santa Cruz, Eliseu och Weligton bör inte ha någonting med en bottenstrid att göra. Ett lag som i fjol hade det kämpigt och klarade sig kvar med ett nödrop var Celta Vigo. Nu har man dock ett starkare lag än på länge och med karismatiske Luis Enrique på tränarbänken kan det leda till en mer stabil placering den här säsongen.

Granada har också värvat otroligt smart och ser alldeles för starka ut för att ha med bottenträsket att göra. Espanyol och Getafe är redan tillräckligt etablerade och Elche har liksom Granada och Celta förstärkt sin trupp avsevärt. Dessutom imponerade man väldigt mycket när man lekte hem Segundan förra säsongen.

***

Lagen som slåss i botten: Almería, Osasuna, Levante, Valladolid & Rayo Vallecano

Almería har i stora delar samma lag som förra säsongen men har blivit av med stjärnan Charles (lämnat för Celta Vigo). Nej, det kommer bli en tuff säsong för andalusierna. Likaså gissar jag att det blir för Osasuna, Levante, Valladolid och Rayo. Samtliga har helt enkelt för dåliga trupper och även om något lag säkerligen lär överraska positivt är min gissning att dessa kommer få kämpa ända in i det sista om förnyat La Liga-kontrakt.

Slutligen måste jag tillägga att jag snarare går runt med känslan ”det kunde varit värre” när det gäller spelarflykten. Det är många spelare, framför allt anfallare, som har lämnat ligan för nya äventyr. Men det är lika många stjärnspelare som hade attraktiva bud från andra ligor – men istället valde att fortsätta karriären i Spanien och La Liga. Isco, Piti och Beñat är tre praktexemplar på detta. Kryddat med lite nytillskott och den talangfabrik som finns i Spanien är jag övertygad om att vi har en alldeles strålande säsong framför oss.

Vad tror ni – hur slutar ligan? Vem tar hem titeln? Vilka når Europa? Vilka åker ur?

Inför säsongen: Granada

av Adam Pinthorp

Vi är snart halvvägs i nedräkningen inför säsongen. Näst på tur är en av sommarens stora vinnare.

GRANADA

Förändringar:
Granada är på förhand en av de klubbarna som förstärkt truppen på bästa sätt inför säsongen. Och det gäller framför allt till offensiven. Piti smällde in 18 mål från sin fria offensiva roll i Rayo Vallecano förra säsongen och är en klassvärvning. Även Riki, 13 mål i Deportivo La Coruña i fjol, är en bra och nyttig förstärkning till anfallet. I övrigt är även det defensiva mittfältsankaren Manuel Iturra ny från Málaga och i brassen Douglas Santos har man en oerhört intressant framtidsförsvarare. Inget tyngre namn har lämnat klubben.

Förutsättningar:
Det ser bättre ut än någonsin i Granada. Lucas Alcaraz förfogar över ett väldigt bra lag på pappret och klubben har verkligen satsat för att etablera sig och nå högre placeringar än tidigare. I fjol var målproduktionen det stora problemet, men i och med värvningarna av Piti och Riki lär det nu vara ett minne blott.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Oretis Karneziz

Allan Nyom
Pape Diakhaté
Diego Mainz
Guilherme Siqueira

Manuel Iturra
Mikel Rico

Diego Buonanotte
Yacine Brahimi
Piti

Riki

Rimlig målsättning:
Under sina två första år sedan uppflyttningen har målsättningen varit solklar: hålla sig kvar. Nu är det annorlunda. Granada har satsat för att klättra uppåt i tabellen och vill etablera sig ännu mer. En placering i mitten känns klart rimligt, men om alla nyförvärv gör lika bra ifrån sig som förra säsongen kan man tveklöst utmana ännu högre upp.

Kategorier Granada

Säsongssummering lag för lag – del 2

av Adam Pinthorp

Säsongen är över och klubbarna börjar summera sina prestationer och samtidigt förbereda sig inför nästa säsong. Här följer mina betyg för varje lag sett över hur de presterat under säsongen bedömt utifrån förväntningar och förutsättningar. Jag går lag för lag enligt bokstavsordning.

Betygsskalan ser ut enligt följande:
1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Optimalt

Deportivo La Coruña – betyg 1/5
Efter bara en säsong i Segundan var anrika och klassiska Deportivo tillbaka i Spaniens högsta division. Men de ekonomiska problemen har synnerligen satt sina spår, och klubben fick genom små medel försöka skaffa sig en konkurrenskraftig trupp inför säsongen. Det blev dock en säsong som skulle handla om att jaga i kapp lagen ovanför i tabellen och kämpa mot att nå säker mark. En kanonperiod strax innan den avsoluta sluttampen av säsongen räckte inte för nytt kontrakt för Deportivo – vilket också gör att betyget inte blir annat är underkänt.

Espanyol – betyg 2/5
En katastrofal inledning under Mauricio Pochettino och en jumboplats en bit in på våren förändrades allt när Javier Aguirre kom in. Mexikanen reste upp Espanyol ur kvicksanden, och förde Barcelona-klubben till en sannerligen stabil placering. Sett till spelarmaterialet borde man dock aldrig legat nere i botten på det sättet man gjorde det.

Getafe – betyg 3/5
El Geta hade som mål att slåss om Europa-platser inför säsongen. Man var flera gånger och nafsade på en Europa-plats, men det blev slutligen en tionde placering. En klart godkänd säsong för Getafe, även om man hade en tillräckligt stor och bred trupp för att kunna utmana ordentligt om en Europa-plats.

Granada – betyg 2/5
Man harklade sig omkring i botten av tabellen hela säsongen, men efter en stark avslutning behövde man aldrig oroa sig de sista omgångarna. Starkt att klara av det erkänt svåra andraåret.

Levante – betyg 3/5
Ifjol överraskade Levante en hel fotbollsvärld när man var ett topplag i La Liga. Många trodde på en motsatt effekt den här säsongen, när Valencia-klubben även skulle slåss ute i Europa. Resultatet blev en bombsäker placering i ligan, även om man aldrig var riktigt nära en Europa-plats, samt åttondelsfinal i EL. Starkt.

Det firas i San Sebastián och Vigo

av Adam Pinthorp

Wow, vilken avslutning vi fick igår. Tårar, mycket tårar, forcerade ner för spanjorernas kinder runt om i landet igår. För en del var det glädjetårar, men för en klar majoritet raka motsatsen.

För att istället göra flera långa historier tänkte jag i ett par korta meningar konstatera vad i huvudsak som hände igår kväll. Real Sociedad knep Champions League-platsen före Valencia, medan Zaragoza, Deportivo och Mallorca får spela nästa säsong i Segundan då Celta Vigo var det lag som klarade nytt kontrakt.

Här nedan kommer några rader om varje enskild match.

Real Madrid – Osasuna 4-2

En match som inte betydde särskilt mycket för något av lagen. José Mourinho närvarade som Realtränare för sista gången på Santiago Bernabéu, och tackades av med blandade reaktioner.

Barcelona – Málaga 4-1

Katalanerna knallade hem tre poäng i säsongens sista match, och spräckte därmed drömgränsen på 100 poäng. Det som ändå får rubrikerna från matchen är att Éric Abidal fick hoppa in sista kvarten och gjorde sin sista match på Camp Nou som Barcelona-spelare. Fransmannen möttes, förstås, av stående ovationer och det blev jubel så fort Abidal rörde bollen. Hos Málaga tackades även Manuel Pellegrini av på ett vackert sätt efter sina insatser som tränare i klubben.

Celta Vigo – Espanyol 1-0

Ett lag med allt att spela för, ett lag som redan visste vart de skulle hålla hus nästa säsong. Och hur många pårtföljer med pengar som Celta Vigos bottenkonkurrenter än kunde tänkas skicka till Espanyol så kunde inte Barcelona-laget rubba de ljusblåa. Celta vann matchen med 1-0, efter att stjärnan Iago Aspas precis som så många gånger förr spelat en huvudroll, och fixade nytt kontrakt i ligan.

Deportivo La Coruña – Real Sociedad 0-1

Deportivo hade allt i sina egna händer. Så länge man bara vann mot Real Sociedad fanns det inget lag i bottenstriden som kunde komma i kapp. Det enda problemet? CL-jagande Real Sociedad. Baskerna visade att man är ett bättre lag på i stort sett alla positioner och vann med uddamålet. Samtidigt som La Real säkrade den sista CL-platsen skickade man också tillbaka Deportivo till Segundan. Som om degraderingen inte var tragskt nog för alla Depor-fantaster tog publiken på Riazor också farväl av Juan Carlos Valerón.

Granada – Getafe 2-0

Två lag som i jämförelse som kunde spela ganska avslappnat i säsongens sista match. Granada vann med 2-0, och såg till att få en stabil säsongsplacering.

Levante – Real Betis 1-1

Redan Europa-klara Real Betis mot ett Levante utan att spela för blev inte så högintressant. Det blev i alla fall två mål, ett åt vardera håll.

Mallorca – Valladolid 4-2

Det var inte långt borta för Mallorca, det bör kännas till. Till skillnad från såväl Deportivo och Real Zaragoza vann Mallorca pliktskyldigt sin match, men då Celta Vigo gjorde detsamma mot Espanyol spelade det mindre roll. Mallorca spelar i Segundan nästa säsong, men slapp i alla fall sluta säsongen som ligajumbo.

Rayo Vallecano – Athletic Club 2-2

En match med intensitet, men som i praktiken aldrig betydde särskilt mycket. Rayo, som slutade åtta i tabellen, borde fått en Europa-plats med på grund av ekonomiska skäl fick man ingen licens av förbundet. Från matchen i säg bör väl tilläggas att Rayos fantastiske Piti gjorde mål nummer 18 för säsongen – ett makalöst facit.

Sevilla – Valencia 4-3

För att göra en lång historia kort: Álvaro Negredo sänkte Valencia. Sevilla-anfallaren gjorde lagets samtliga mål när man roffade åt sig samtliga poäng hemma på Ramón Sánchez Pizjuán. Utöver att skjuta Sevilla till en Europa-plats, gjorde Negredo även livet surt för Valencia, som missade Champions League-platsen. Mycket talar för att båda Unai Emery och Ernesto Valverde gjorde sina sista matcher som tränare för Sevilla respektive Valencia igår.

Real Zaragoza – Atlético Madrid 1-3

När Helder Postiga kvitterade för Real Zaragoza i 89:e minuten höll La Romareda andan och hoppades på en sista anstormning, ett sista anfall, ett sista andetag. Nej, det är bara katten som har nio liv – den här gången gick det inte vägen för Zaragoza. Istället för att få till en slutforcering gjorde Atlético genom Diego Costa både ett och två mål till.

Just nu ska jag bara andas in det här, och ta det lugnt för en kväll. Den närmaste tiden kommer sedan ett gäng säsongssummeringar och annat smått och gott. Och för den som inte fått nog av den spanska fotbollen håller Segundan fortfarande på, där vi så småningom också har ett kval att vänta på i kampen om den sista La Liga-platsen.

Messi såg till att guldfesten närmar sig

av Adam Pinthorp

När Cristiano Ronaldo knoppade in två bollar för sitt Real Madrid mot Valladolid – som däremot bjöd upp till starkt motstånd men till slut föll med uddamålet – sköt portugisen upp Barcelonas tilltänkta guldfest. För hade Real tappat poäng kunde Barça korka upp champagnen på hemmaplan om man besegrade Real Betis. Och det skulle man ju, även om guldfesten uteblev, göra. Men det satt sannerligen hårt inne. Det krävdes en viss Leo Messi, vars fysiska status ingen egentligen har hundra procent koll på, för att Barcelona skulle greja segern.

Betis gjorde en riktigt bra match, framför allt i första halvlek, och som vanligt när de båda lagen drabbades samman bjöds det på ett ordentligt målkalas. Dorlán Pabon gav gästerna ledningen, Alexis Sánchez utjämnade, innan Rubén Pérez fick drömträff från 30 meter och gav Betis ledningen på nytt innan paus.

Sedan kom Messi in från avbytarbänken. Strax innan gjorde visserligen David Villa 2-2 på huvudet, men först när argentinaren äntrade planen skulle Barcelona få det där massiva trycket man är så vana att se katalanerna ha. Messi smällde in 3-2 på frispark, och rullade enkelt in 4-2 i öppen kasse efter en upprullning som bara går att applådera.

Ronaldo sköt visserligen upp guldfesten, men Messi såg likväl till att segerjublet bara är millimeter ifrån Katalonien nu.

När man mot slutet av säsongen kollar på topplagens kvarvarande spelschema brukar man ofta räkna matcherna mot bottenlagen som enkla trepoängare. Varför, egentligen? Jag menar, det är ingen nyhet att de lag som kämpar för sin existens alltid är svårrubbade i slutet av säsongen, när varje poäng blir allt viktigare.

Nu räknade jag långt ifrån med att Rayo Vallecano, som fightats om Europa-platser hela säsongen, skulle ta tre lätta mot bottenlaget Real Zaragoza, men det faktum att de som kämpar för sin kvarlevnad i ligan alltid är extremt tuffa att möta blev allt tydligare på söndagen. Rayo, som spelat fantastiskt underhållande fotboll hela säsongen, hade inte i närheten av samma motivation och vilja som Zaragoza-spelarna. Man kanske slog fler passningar inom laget, lyckades med någon dribbling mer, men vad hjälpte det? Zaragoza vann med klara 3-0 inför fullsatta hemmaläktare, och är just nu uppe på säker mark igen.

Övrigt i bottenträsket tog de galiciska lagen Deportivo La Coruña och Celta Vigo varsin pinne i helgen, medan Granada överraskande vann det andalusiska derbyt mot Málaga. Osasuna, som blev överkörda av Valencia, har nu halkat ner till 17:e plats och måste akut börja kolla bakom axeln och öka tempot om de inte vill bli omsprungna i tabellen. Det är, precis som vi vant oss vid de senaste säsongerna, löjligt jämnt i botten av tabellen. Mellan jumbon Mallorca och 15:e placerade Granada skiljer det ynka sex poäng.

I och med Málagas förlust mot Granada är känslan att bara Valencia återstår som utmanare till Real Sociedad om den sista Champions League-platsen. La Real spelar på måndag mot Getafe borta, en klurig match mot en klurig motståndare, som fortfarande inte gett upp hoppet om en Europa League-plats. Men Sociedad-seger där och man är ytterligare ett steg närmare drömmen.

Bottenstriden: varje mål, match och poäng kommer bli avgörande

av Adam Pinthorp

Bottenstriden i Spanien är på sedvanligt vis ruskigt jämn när säsongen går in på slutspurten. Här kommer en liten sammanställning om hur det ser ut för de sex klubbarna som i första hand är inblandade i striden. Efter 31 omgångar ser läget ut som följer i botten av tabellen;

15. Osasuna, 31 poäng (-10 målskillnad)
16. Deportivo La Coruña, 29 poäng (-21)
17. Granada, 28 poäng (-23)
18. Zaragoza, 27 poäng (-21)
19. Mallorca, 27 poäng (-30)
20. Celta Vigo, 24 poäng (-17)

Celta Vigo
Den galiciska klubben förlorade på måndagskvällen bottenmötet med Mallorca, en förlust som kan bli väldigt ödesdiger i slutändan. Celta har för tillfället 24 inspelade poäng, och Mallorca som ligger närmast i tabellen har 27. Vigo-klubben har lidit när Iago Aspas inte varit tillgänglig, eller när han inte levererat i offensiv väg. Som tur är för Celtas del kommer anfallaren finnas tillgänglig i slutet av säsongen, och är det någon som skall leda dem till nytt kontrakt så är det han. De två kommande matcherna mot Zaragoza (hemma) och Levante (borta) kommer bli direkt avgörande för Celtas framtid. Förluster i båda matcherna och man kan börja förbereda sig inför spel i Segundan nästa säsong.

Mitt tips: Celta har redan förlorat för många matcher mot direkta konkurrenter och någonting akut måste hända för att man skall ta sig upp på säker mark när säsongen summeras. Jag tror tyvärr Celtas comeback i Spaniens finrum blir ettårig.

Spelprogram resten av säsongen: Zaragoza (h), Levante (b), Athletic (h), Betis (b), Atlético (h), Valladolid (b) och Espanyol (h).

Mallorca
När Gregorio Manzano tog över Mallorca (för tredje gången i sin tränarkarriär) började man genast prestera bättre resultat. Men allt eftersom det satt sig har Manzanos manskap gått ned sig och de senaste månaderna verkligen dalat i form. Däremot lyckades man vinna den livsviktiga matchen mot Celta Vigo i måndags, och möjligen kan det vara en vändpunkt. Man har också ett överkomligt spelprogram kvar där bortamatchen mot Zaragoza om ett par veckor kommer bestämma mycket om framtiden.

Mitt tips: Efter Giovani dos Santos mål på tilläggstid mot Celta Vigo höjdes Mallorcas chanser för nytt kontrakt betydligt. Men det är fortfarande uppförsbacke och som det sett ut i de senaste matcherna finns det inte mycket som talar för att det blir spel i högsta divisionen nästa säsong. Jo, möjligen att Gregorio Manzano gjort det förr med Mallorca. Jag tror dock man ryker.

Spelprogram resten av säsongen: Rayo (h), Zaragoza (b), Levante (h), Athletic (b), Betis (h), Atlético (b), Valladolid (h).

Zaragoza
Innan förra omgången hade Zaragoza inte legat på nedflyttningsplats eller Europa-plats vid ett enda tillfälle under säsongen. Det var alltså innan Deportivo La Coruña körde över Levante samtidigt som Zaragoza åkte på pumpen hemma mot Barcelona. Det som såg ut att gå mot en stabil säsong har nu blivit det omvända. Det som talar för Zaragoza är ett klart överkomligt spelprogram där man har många matcher mot bottenkonkurrenterna, och dessutom hemmamatcher där man på förhand bär favoritskapet i de flesta.

Mitt tips: Zaragoza klarar sig kvar, men man gör det på håret. De kvarvarande hemmamatcherna kommer bli nycklar.

Spelprogram resten av säsongen: Celta (b), Mallorca (h), Rayo (h), Levante (b), Athletic (h), Betis (b), Atlético (h).

Granada
Laget såg ut att få en nytändning efter januarifönstret med dels ett par starka nyförvärv och framför allt nye tränaren Lucas Alcaraz. Man slog bland annat Real Madrid hemma och krossade Deportivo borta, men därefter har formen sjunkit ordentligt. Just segern mot Deportivo den nionde februari är lagets senaste vinst. De senaste två omgångarna har man 1-10 i målskillnad. Som om det inte var tufft nog har man inte heller något enkelt spelschema framöver.

Mitt tips: Tränareffekten hade behövt vara lite längre för att Granada skulle känna sig tryggare. Man må ligga över nedflyttningsstrecket i nuläget, men med den form man visat upp på sistone lär det inte dröja många veckor innan man ramlat ner en placering eller två. Det blir spel i Segundan för Granada nästa säsong.

Spelschema resten av säsongen: Valladolid (h), Esppanyol (b), Málaga (h), R.Sociedad (b), Osasuna (h), Valencia (b), Getafe (h).

Deportivo La Coruña
Zaragozas vändning förra säsongen, från att vara total jumbo och uträknad av alla, till att klättra över strecket och klara sig kvar var unikt. Deportivo låg inte lika långt efter som Zaragoza gjorde ifjol, men har varit uträknade av många. Fyra raka segrar senare och A Coruña-klubben är nu över nedflyttningsstrecket och har visat en storslagen form. Det återstår däremot många tuffa matcher, men fortsätter man på det inslagna spåret kommer inget lag ta några enkla poäng mot Deportivo.

Mitt tips: Med den stigande formkurva man visat och den framgångsvåg laget just nu surfar på lär poängen inte sluta trilla in nu. Även om det återstår flera tuffa matcher tror jag man tar tillräckligt för att klara sig kvar.

Spelschema resten av säsongen: Athletic  (h), Betis (b), Atlético (h), Valladolid (b), Espanyol (h), Málaga (b), R.Sociedad (h).

Osasuna
På de första 21 omgångarna var Osasuna över nedflyttningsstrecket ynka tre gånger. Men, Pamplona-klubben har gnuggat på och allt eftersom vuxit under säsongen. Den senaste månaden har dock formen dippat igen och man är långt ifrån säkrade spel i Primeran även nästa säsong. Faktum är att man av samtliga bottenlag har det på pappret klart tuffaste spelprogrammet.

Mitt tips: Det tuffa spelprogrammet till trots, de poängen Osasuna ligger före sina konkurrenter i dagsläget kommer bli avgörande i slutändan. Man klarar sig kvar med nöd och näppe.

Spelschema resten av säsongen: R.Sociedad (h), Rayo (b), Valencia (b), Getafe (h), Granada (b), Sevilla (h), R.Madrid (b).

Summering
Varje mål, match och poäng kommer bli oerhört viktiga fram tills säsongens slut. Förmodligen kommer det inte vara avgjort förrän sista sparken i den sista matchen.

Får jag ge mig på en chansning tror jag Celta Vigo och Mallorca, som redan ni ligger under strecket, samt Granada, som har usel form, spelar i Segundan nästa säsong. Det skulle alltså betyda att Zaragoza, Deportivo och Osasuna klarar sig kvar.

Tankar & slutsatser efter helgen

av Adam Pinthorp
Varane har spelat till sig en ordinarie plats
Real Madrid har så här långt sått för en miserabel säsong. Fast en ljusglimt i den annars mörka grottan har varit Raphaël Varane, som verkligen fått sitt genombrott. Efter jul- och nyårsuppehållet har den unge fransmannen fått allt mer speltid än tidigare, och onekligen tagit väl till vara på sina chanser. En fläckfri insats på Mestalla mot Valencia följdes upp med att vara bäst på plan mot Barcelona i Copa del Rey. Varane har inte bara visat stor potential, han har visat att han redan nu håller på den absolut högsta nivån och spelar med en mognad som får de flesta rutinerade spelarna i Madrids spelartrupp att häpna.

Söndagens ligamatch mot Rayo Vallecano var ingen undantag gentemot tidigare. Raphaël Varane stod för en utomordentlig insats i Real Madrids 2-0-seger, och nu borde han ha spelat till sig en ordinarie plats i startelvan.

Annars handlade det mycket om två andra spelare i derbyt mot Rayo, nämligen lagkaptenen Sergio Ramos och ynglingen Álvaro Morata. Den sistnämnde gjorde sin första La Liga-start någonsin – och tackade för det förtroendet genom att sätta 1-0 redan efter tre minuter. Ramos å sin sida prickade också in sig i målprotokollet, detta efter drygt tolv minuter, men fick bara några moment senare syna det röda kortet efter sin andra ostskiva för dagen. Hårt dömt? Ja, speciellt med tanke på att hans första gula kort var aningen tveksam. Rayos fördel av en man mer ändrade matchbilden helt, och gänget från Vallecas blev genast bollförande. Det blev däremot aldrig någon riktig spänning, då Madrid och Diego López höll nollan intakt.

Costa tillbaka – då levererade Atlético igen
Jag har varit inne på det tidigare i bloggen, Diego Costas enorma betydelse för Atlético Madrid. Det visade sig också svart på vitt när han var tillbaka i spel efter att ha varit avstängd i såväl förra ligamatchen mot Rayo som i torsdagens Europa League-möte med Rubin Kazan.Med sin tyngt i anfallsspelet, sin ständiga vilja att gå framåt och sin skicklighet framför mål ledde Costa Atlético till tre nya poäng i toppstriden. Radamel Falcao gav dock Madrid-laget ledningen när petade in sitt 20:e ligamål efter bara tio minuter. Sedan spikade Costa igen butiken med att göra 2-0 i början av andra, innan Cebolla Rodríguez fastställde slutresultatet i slutminuterna.

En sådan här seger, där man dels gjorde tre mål och dessutom håll tätt bakåt, kanske var precis det Atlético behövde inför EL-returen mot Rubin om några dagar. Fast inte heller då kommer Diego Costa finnas tillgänglig. Tänk vad en liten skallning kan sätta sina spår och betyda mycket.

Depor allt närmare Segundan
Det går inget vidare för Deportivo La Coruña just nu. Förlust på förlust på förlust i ligaspelet. Sanningen kommer allt närmare A Coruña-klubben. Det osar spel i Segundan nästa säsong. Men man har ännu inte gett upp – långt ifrån. Och så länge övriga lag inte springer ifrån Deportivo fullständigt finns fortfarande både chansen och framför allt hoppet.

Men spelmässigt är det någonting som måste hända. Depor är alldeles för tafatta bakåt och producerar också lite för lite med mål framåt. Vad som skall göras? Jag vet faktiskt inte. Frågan är om Deportivo själva vet om hur de skall gå till väga för att klara sin överlevnad i ligan.

Fredagens match mot Sevilla var desto gladare ur ett Sevilla-perspektiv. Gänget från andalusien vann med stabila 3-1 och det fanns många ljusglimtar att ta väl till vara på. Gary Medel utmärkte sig allra mest – men för en gångs skull inte bara med att dra på sig sitt obligatoriska gula kort och sparka ner sina motspelare. Nej, den här gången stod chilenaren för två mål – något som sannerligen inte hör till vanligheterna. Han var dessutom nära att hitta rätt en tredje gång, hur enormt hade inte det varit?

Leo Messi är den enda som regelbundet gör mål för Barcelona
Under flera år har Leo Messi varit Barcelonas främste målskytt. Men blickar vi bakåt har han under nästan alla år haft någon eller några som hjälpt honom med målskyttet. Vi minns Samuel Eto’o och Thierry Henry under trippelsäsongen, David Villa under sin första säsong och för all del Pedro Rodrígueznär han varit som hetast. Men den här säsongen har Barcelona saknat en pålitlig målskytt utöver Messi. Villa har förvisso ofta presterat de gånger han har fått chansen, men är fortfarande inte helt hundra återställd sedan sin svåra skada och har därför inte spelat så mycket som han annars borde.Jag köper till viss del argumentet att det räcker om man har Messi i laget. Visst, så länge han är skadefri så brukar det lösa sig ganska bra. Men vad skulle hända om argentinaren ådrog sig en svår skada? Vem/vilka skulle kliva fram då? Att det inte finns någon naturlig ersättare rakt av till Messi är logiskt. Att det däremot inte finns några som i levererat mål regelbundet under säsongen är ett problem för Barcelona.

Mot Granada var det likadant som tidigare under säsongen. Alexis Sánchez schabblade bort tre jättelägen, Pedro Rodríguez hade otur och träffade stolpen och Cristian Tello hade siktet inställt på läktaren. Istället var det Leo Messi, som så många gånger förr, klev fram och avgjorde tillställningen med två mål. Granada stod dock upp bra, och fortsätter imponera under nye tränaren Lucas Alcaraz.

Canales gör Valencia bättre
Han har inte startat en match sedan återkomsten från skadeproblemen. Ändå har Sergio Canales imponerat stort de gångerna han har fått chansen efter nyår. Söndagens match mot Mallorca var inget undantag. Canales byttes in i slutet av första halvlek sedan Tino Costablivit direkt utvisad. Med sin kreativitet och bollskicklighet blev han precis den injektion Valencia behövde för att kunna hålla boll, och även skapa chanser trots en man mindre.

Canales assisterade i början av andra Ricardo Costa fram till 1-0. Senare bröt också Roberto Soldado sin måltorka och satte slutresultatet 2-0. En stark moralisk seger för Valencia trots en tidig utvisning. Matchhjälte? Tja, Diego Alves stod för en magisk insats i målet, men det går inte heller blunda för Sergio Canales prestation. När han är helt återställd kommer han vara bofast i Valencias startelva, och oj vad nytta han kommer göra.
Sida 2 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB