I somras var jag på plats i Kiev och såg Zlatan Ibrahimovic fantastiska volleymål mot Frankrike i EM. Ett mål som i sig inte blev så betydelsefullt, men som rullats på TV-skärmar runt om i världen om och om igen. Och faktum är att ett mål inte alltid behöver betyda viktiga poäng eller en titel för att vara betydelsefullt.
I helgen såg jag Mallorca-Rayo på plats på Iberostar i Palma, och fick se ett närmast identiskt volleymål fast från andra kanten, med skillnaden att det var Rayo och Piti som gjorde det.

Och det var just Piti som var den stora ledstjärnan för Rayo mot Mallorca, och den spelare som visade överlägset mest kvalité matchen igenom. Sedan Michu försvann till Swansea i somras och Diego Costa återvände till Atlético Madrid har Piti verkligen tagit på sig större ansvar och levererat. Hans sagolika volleymål efter bara några minuters spel tar dock hem priset som hans klart läckraste mål, i alla fall den här säsongen. Och det var inte bara det perfekta inlägget och avslutet som var bra – hela anfallet, som började med målvakten Rubén, var enligt skolboken.

Mallorca replikerade dock snabbt genom Alejandro Alfaro, och därefter bjöds det på massvis med chanser åt båda håll utan att bollen hittade in i nätmaskorna. Det var dock inget snack om vilket lag som var det klart bättre. Rayo var betydligt mer kreativa och mer på tårna än Mallorca hela matchen, och med lite marginaler på sin sida (man hade tre stolpträffar) hade man tagit en ganska bekväm seger. Ö-laget var däremot inte ofarliga heller. Man hade en tydlig matchplan där man pressade Rayo högt och försökte ställa om snabbt med Giovani dos Santos som en länk till det mesta i offensiv väg.

För Rayo kommer kommer det bli tufft att nå Europa League nästa säsong, men hoppet finns där och det råder sannerligen inga tvivel om att det finns tillräckligt med potential och kvalité i laget. Dessutom har man redan presterat långt över förväntan och kan således spela utan större press i avslutningen av säsongen, vilket borde innebära fördel. Mallorca måste å sin sida höja sig ett eller två snäpp för att klara av att ta sig över strecket och spela i La Liga även nästa säsong. Känslan, med utgångspunkt från de senaste tre-fyra matcherna i synnerhet, är att ett otroligt stort ansvar vilar på Giovani dos Santos axlar. Det är han, om någon, som kan göra det för Mallorca.

Det var för övrigt kul att se att hemmapubliken verkligen stod bakom sitt lag nu när de som mest behöver stöttning. Med ett arrangerat tifo inför matchen och livat på läktarplats under densamma där ”si se puede” (fritt översatt till ”vi kan göra det”) säkert sjöngs ett 40-tal gånger eldade man på sitt lag ordentligt. Det är något som även kommer behövas i fortsättningen.

Som neutral åskådare under matchen är det dock Pitis mål jag haft match på näthinnan efteråt. Det tål att ses några gånger.

—

Lite annat från helgen;
Valencia fick revansch på Málaga, som vann höstens möte lagen emellan med 4-0, när man krossade andalusierna med hela 5-1. Champions League-hoppet till hösten blev plötsligt mycket större för Valencia-supportrarna.

Éric Abidal var tillbaka från start för Barcelona när man tog sig an Levante hemma på Camp Nou. Spelmässigt ingen höjdare till match, där katalanerna till slut vann med uddamålet, men Abidal bevisade att han fortfarande är i gammalt slag, och fortsätter han på samma spår lär klubben inte behöva värva in en dyr mittback till sommaren.

I december var Espanyol ligajumbo. Men, sedan Javier Aguirre tagit över som tränare har man lyft som en raket i tabellen, och efter den blytunga 2-0-segern borta mot Getafe i helgen är man nu bara två poäng bakom Rayo, som ligger åtta. Ytterligare tre poäng är sedan upp till Betis på sjunde plats. Håller formen i sig kan Espanyol mycket väl ta en Europa-plats.

Hög intensitet och fantastisk stämning på Benito Villamarin både inför och under matchen. Ja, det var upplagt för för en precis så fantastisk match som det blev mellan Real Betis och Sevilla. Men, för att uttrycka det milt, så började det inte så bra för de grönvita.

Ivan Rakitic gjorde två mål innan Álvaro Negredo visade att hans målform håller i sig när han prickade in 3-0 efter bara en halvtimme. Det såg ut som Betis hittills fantastiska säsong inte var så mycket värt. Men det var innan Parma-lånet Dorlan Pabón sköt in reduceringen strax innan paus – ett mål som väckte hopp.

Tidigt andra livades hoppet upp ännu mer då Rubén Castro slog in 2-3 på straff och Gary Medel samtidigt fick syna det röda kortet. Sevilla gick från något som såg ut som en stabil 3-0-ledning till att med en man mindre spela med kniven mot strupen. Real Betis behövde bara ett mål för att utjämna, ett mål som också skulle komma. Nosa Igeibor av alla var den som frälste de grönvita med sitt 3-3-mål i den 89:e matchminuten – något som också blev slutresultat.

Sevilla var klart bättre i spelet elva mot elva, men trots att de stretade emot bra lyckades de inte hålla undan från Betis press mot slutet. Ivan Rakitic, som för övrigt gifte sig tidigare i veckan, gjorde två väldigt fina mål och en stigande formkurva. Det känns fortfarande inte som Sevilla fått ut mest av kroaten. När man hittar den lösningen har man också hittat en stor nyckel till det offensiva spelet. Kanske kan den vara funnen nu.

Betis fick hur som helst en poäng och slapp bli förnedrade två gånger av sin värsta antagonist, något som ändå gör säsongen mer åtråvärd för supportrarna. Dessutom, att vända 0-3-underläge på hemmaplan mot sin värsta konkurrent, visar både på enorm mental styrka och en otrolig tro på sig själva. Och för oss åskådare bjöds vi på en match där ingenting var självklart, och alla förväntningar man har inför ett derby uppfylldes. Det höga tempot, de heta känslorna, stämningen på läktarplats, många vackra mål och inte minst spänningen – allt fanns där. Till slut blev det Betis som lämnade matchen som vinnare. För Sevillas del är det bara konstatera att nej, det är inte deras säsong, även om de på pappret har betydligt mer klass än de flesta lagen som ligger ovanför dem i tabellen.

—

Real Sociedad har gjort ytterligare ett litet ryck i kampen om den sista Champions League-platsen. Idag söndag slog man Rayo Vallecano på bortaplan, och imponerade återigen spelmässigt. Imanol Agirretxe var matchens huvudperson då han stod för La Reals båda mål tidigt i matchen. Defensivt sett ser San Sebastián-klubben otroligt starka och kompakta ut.

Samtidigt tappade Valencia två blytunga poäng igår när man spelade oavgjort (3-3) borta mot Espanyol. En svängig match där Espanyol tog ledningen med 2-1 när bara åtta minuter återstod. Valencias kanske mest formstarke spelare, Jonas, utjämnade fem minuter senare, för att sedan se Roberto Soldado pricka in 3-2, och något som alla trodde var ett segermål, på tilläggstid. Men, Espanyol fick sista ordet och Sergio García satte verkligen käppar i hjulen för Valencia med sitt kvitteringsmål i matchens sista minut.

Nu halkar Los Ché efter i striden om fjärdeplatsen. Nästa omgång möter man en direktkonkurrent i form av Málaga på hemmaplan – ett Málaga som igår slog Osasuna med 1-0 efter ett sent avgörande av Júlio Baptista. Andalusierna ligger just nu på femteplats med 50 inspelade poäng – samma antal som Valencia. Real Sociedad som ligger fyra har fyra poäng mer. Resultatet i matchen på Mestalla kommande helg kan med andra ord bli direkt avgörande för hur allting slutar.

Dessutom möts Real Sociedad och Valencia om två veckor på Anoeta, och hemmaseger där hade förmodligen kunnat betyda att Los Ché får sikta in sig på spel i Europa League nästa säsong.

—

En annan match som väckt en del uppmärksamhet i helgen är den mellan Levante och Deportivo La Coruña. Gästande Depor – som verkligen prickat in formen – vann med hela 4-0 och krossade Levante på alla plan. 37-årige Juan Carlos Valerón visade Sergio Ballesteros (37 år fast tre månader yngre) att gammal fortfarande är äldst, och vilket mittfältsgeni han fortfarande är. Valerón öppnade målskyttet på Ciutát de Valencia, och avslutade målkalaset med att servera Bruno Gama fram till 4-0.

I skrivande stund är nu Deportivo uppe på säker mark, och eftersom Granada möter Atlético borta och Zaragoza får tufft besök av Barcelona finns alla chanser i världen att A Coruña-klubben kommer ligga kvar över nedflyttningsstrecket när omgången summeras. Vem hade kunnat tro det för fem omgångar sedan? Det är bara ställa sig upp, lyfta på hatten, och applådera Fernando Vázquez och hans jobb i Deportivo. Det är ruskigt imponerande.

Nu börjar dock det minst lika svåra för Deportivo – att fortsätta på samma inslagna väg, och inte tappa onödiga poäng. Det är fortfarande ett getingbo i botten av tabellen.

Det höll på att sluta som en förtrollande saga för Málaga. Joaquín dedikerade sitt 1-0-mål till tränaren Manuel Pellegrinis nyligen bortgångne far med en otroligt vacker gest. Júlio Baptista, som kommit tillbaka efter sitt skadehelvete serverade Eliseu, som i matchen gjorde comeback från sin knäskada, fram till 2-1. Det verkade gå Málagas väg, samtidigt som Willy Caballero återigen storspelade i målet.

Sedan hände det som inte fick hända. Dortmund gjorde 2-2 i 91:a matchminuten, och bara minuten senare petade man in segermålet.

Jag missunnar inte tyskarna avancemanget, inte alls. De har stått för en makalös turnering och förtjänar all framgång. Däremot unnar jag inget lag att åka ut på det sättet som Málaga gjorde. Pellegrini har åkt ur Champions League på förödande sätt förut, men det här tar hem priset.

Málaga har absolut ingenting att skämmas för. Man har gjort mer än vad någon både förväntade sig och begärde inför turneringen. Men man stod verkligen upp bra mot Dortmund och gjorde en ruggigt stark insats i returmötet. I andra halvlek, när egentligen tyskarna behövde göra mål, tyckte jag till och med Málaga var det bättre laget. Man försvarade sig kompakt, i alla fall de första 45 minuterna av halvleken, och var flera gånger giftiga när det bar av i offensiv riktning.

Alla sagor har inte lyckliga slut. Pellegrini fick smaka på fotbollens bitterhet ännu en gång, trots en taktiskt nästan perfekt genomförd match. Baptista fick inte bli en av hjältarna med sin assist till 2-1-målet, och Eliseu fick inte sin drömcomeback. Men Málaga lämnar Champions League med flaggan i topp. Nu är det bara hålla både en och två tummar för att UEFA inte stänger av klubben till spel i Europa nästa säsong. Få lag har bjudit oss på det underhållningsvärdet och inte minst den spänningen som Málaga gjort den här säsongen. Det vore synd att inte låta fotbollsvärlden njuta av det även nästa säsong.

—

I en annan del av Europa spelades också en annan Champions League-match. Galatasaray stod upp bra och gjorde framför allt en ruggigt bra andra halvlek mot Real Madrid, men Cristiano Ronaldo såg till att det aldrig behövde bli lika spännande som i Dortmund. Med sina två mål sänkte han inte bara Galatasaray, utan drygade också ut sin skytteligaledning i Champions League. Välförtjänt, planenligt och stabilt avancemang av Real Madrid.

Barcelona krossade stackars Mallorca hemma på Camp Nou med hela 5-0 sent igår kväll. Slutresultatet var detsamma som när lagen möttes på samma arena förra säsongen. Även den gången var glädjeämnena för Barcelona väldigt många. Leo Messi gjorde ett hattrick, Isaac Cuenca gjorde sitt första mål i A-lagströjan och supertalangen Gerard Deulofeu – som även fick speltid igår – gjorde efterlängtad debut.

Men ingenting kan ens jämföras med hur alla bitar föll på plats för Barça igår. I Messis frånvaro klev Cesc Fàbregas fram i rollen som ”falsk nia”, och stod för ett hattrick och en målgivande passning. Dessutom var han i allra högsta grad inblandad i även det femte målet.

Alexis Sánchez, som stått för en miserabel säsong, verkade vaknat upp på rätt sida och allt gick chilenarens väg. Två mål och två assist noterades anfallaren för, vilket kan betyda otroligt mycket för Barcelona inför säsongsavslutningen.

Även unga spelare som Martín Montoya, Marc Bartra & Cristian Tello fick välbehövlig speltid och gjorde det bra. Till och med Alex Song gjorde en storartad insats på det defensiva mittfältet. Ja, glädjeämnena var många, och samtidigt som många fick nyttig speltid kunde också nyckelspelare vilas.

Som grädden på moset gjorde Éric Abidal efterlängtad comeback efter 14 månaders frånvaro. Han fick tjugo minuter, rörde bollen tolv gånger, och vann boll tre gånger. I princip alla på Camp Nou ställde sig upp för att hylla fransmannen när han äntrade planen – till och med de tillresta bortasupportrarna, vilket var mäktigt att se.

Barcelona fick precis rätt svar inför returmötet med PSG på tisdag. Hinner inte Messi bli spelklar råder inga tvivel om vem som kommer ersätta honom – Cesc Fàbregas. I mittförsvaret gjorde Gerard Piqué och Marc Bartra en bra insats, trots att de inte fått så mycket speltid tillsammans tidigare. Om inte Adriano hinner bli helt återställd efter sin skada lär det bli den nyss nämnda duon från start mot PSG.

—

Gårdagens annars mest intressanta matcher spelades i A Coruña respektive San Sebastián. I den förstnämnda staden tog hemmalaget Deportivo emot bottenkonkurrenten Real Zaragoza, och trots många om och men lyckades A Coruña-klubben knipa alla tre poäng efter totalt 3-2.

Att säga att segern för Deportivo vore välbehövlig och livsviktig vore en underdrift. Det hade förvisso inte varit kört om man hade tappat poäng eller till och med förlorat, men sitter man i klistret och kämpar för sin överlevnad är det precis i det matcherna mot direktkonkurrenterna man skall ta sina poäng. Det är just det Depor gjort. Först slog man Celta Vigo i derbyt, innan Mallorca besegrades på bortaplan i förra omgången.

Deportivo har nu lämnat 20:e platsen efter totalt tio omgångar som jumbo. Sedan den sjätte omgången har Depor bara legat över nedflyttningsstrecket vid två tillfällen. Nu har man gått förbi såväl Mallorca som Celta Vigo. Att dessutom Celta förlorade dagens match hemma mot Rayo och Granada, numera två poäng före Deportivo, också förlorade i helgen när man på hemmaplan släppte in fem baljor mot Real Betis gynnar A Coruña-klubben till max.

Nu är det bara en poäng upp till Zaragoza, och alltså ytterligare en till Granada. Från att det sett i närmast omöjligt ut har nu Deportivo införskaffat sig ett riktigt bra utgångsläge inför de åtta avslutande omgångarna.

Räkna med att bottenstriden återigen kommer bli ruggigt rafflande.

—

Den andra mest intressanta matchen på förhand var den mellan Real Sociedad och Málaga på Anoeta. La Real på fjärdeplats och en pinne före Málaga inför matchen, skulle vid vinst göra ett litet ryck i kampen om Champions League-kvalplatsen. Det var precis vad man gjorde, och det med besked.

Málaga ställde visserligen upp med ett väldigt reservbetonad lag med anledning för Champions League-returen mot Borussia Dortmund på onsdag, men det räcker inte som ursäkt. Real Sociedad körde fullkomligt över andalusierna i den första halvleken och hade en 3-0-ledning redan efter en halvtimme. Att Málaga reducerade strax innan paus spelade ingen roll då Iñigo Martínez nickade in 4-1 per omgående i andra.

Carlos Vela, Antoine Griezmann, Asier Illarramendi, Markel Bergara och Alberto De La Bella var alla strålande i hemmalaget. Real Sociedad har skaffat sig ett drömläge inför säsongsavslutningen att knipa den sista CL-platsen och man har definitivt ett tillräckligt bra lag för att klara av det.

Gissningsvis kommer matchen mot Valencia på Anoeta om några veckor bli väldigt avgörande.

Real Sociedad har gjort en strålande säsong och innehar just nu den åtråvärda fjärdeplatsen som genererar i kval till Champions League. Stor del i framgången har Carlos Vela, som floppade stort i Arsenal, men nu blommat ut till en klasspelare.

Carlos Vela karriär pekar just nu spikrakt uppåt, och han spelar sitt livs fotboll i Real Sociedad. Men det har inte alltid gått som på en dans för rosor för den unge mexikanen. Faktum är att han haft det ganska tufft sedan ankomsten till Europa 2005.

Velas tidiga år i Guadalajara och framför allt hans insatser i U17-VM 2005, där Mexiko segrade och Carlos vann skytteligan, var det många som hade fått upp ögonen för den unge mexikanen. Arsenal vann dragkampen i slutet av 2005, varpå han signade för Premier League-klubben. På grund av att han saknade europeiskt medborgarskap fick han dock ingen plats i Arsenals A-lagstrupp den säsongen, utan lånades istället direkt ut till spanska Celta Vigo. Där dök andra problem upp, och Vela återvände ganska omgående till Arsenal och London utan någon spelad match i bagaget.

Men det var i Spanien som Vela till slut skulle göra sin europeiska debut. Först gjorde han en stark lånesejour i Salamanca 2006/07, som då var nykomlingar i andra divisionen. Säsongen därpå klev han upp en division då han gästspelade ett år i Osasuna, och gjorde det riktigt bra. Sejouren i Osasuna blev så pass lyckad att Arsenal ansåg att det var dags att ge unge Vela en ärlig chans i A-laget.

Så blev också fallet, och säsongen 2008/09 gjorde Carlos sina första matcher i Gunners-tröjan. Och han fick överraskande mycket speltid. Under sin första säsong blev det totalt 29 matcher, där han mäktade med sex mål och fyra assist.

Sedan blev det aldrig så mycket mer lyckat för Carlos Vela i Arsenal. Inför säsongen 2009/10 kämpade han med en ankel-skada, vilket höll honom borta hela försäsongen och fram tills september. Han kom tillbaka, skrev på ett nytt kontrakt med klubben, och hann spela sin 50:e officiella match för Arsenal. Den efterföljande säsongen blev speltiden knapp för Vela, som ville lånas ut våren 2011.

Mexikanen fick sin vilja igenom, och spelade resten av säsongen i West Bromwich Albion, med blandade resultat. Men det var inte i Premier League Vela ville spela, utan där han tidigare hade lyckats som allra bäst – i Spanien. När då Real Sociedad visade stort intresse sommaren 2011 fanns inga tvivel från Vela. Han skulle tillbaka till Spanien, där han hade gjort bra ifrån sig i såväl Salamanca som Osasuna, och spela i La Liga.

– Jag är glad att jag fick chansen i Arsenal, men jag var aldrig riktigt lycklig där och det påverkade mitt spel, konstaterar Vela.

Inför säsongen 2011/12 skrev då mexikanen på ett låneavtal med Real Sociedad. Resten är, som man brukar säga, historia. I ”La Real” har livet som fotbollsspelare flytit på lättare än någonsin för Vela. Under sin första säsong gjorde han totalt 20 poäng (tolv mål och åtta assist) på 37 matcher. Han blev dessutom utsedd till Real Sociedads bäste spelare den säsongen.

Arsenal hade inte gett upp hoppet helt om sin mexikan, men det rådde inga tvivel om vad Vela själv ville efter succén i San Sebastián.

– Jag har trivts utmärkt i Sociedad sedan dag ett och aldrig funderat på att återvända till Arsenal, medger han.

Den 17 juli offentliggjordes det så att Carlos Vela blivit uppköpt av Real Sociedad för en summa omkring fyra miljoner euro. Vela hade fått sin klubb där han kände sig hemma, och La Real hade fått sin guldklimp de nu kunde bygga laget kring.

Senare har det däremot kommit fram att det finns en klausul inbakad i kontraktet som inte gör att Arsenal kan kopplas bort helt från bilden. Gunners har nämligen en tillbaka-köp-option på Vela för strax över fyra miljoner euro. Men, till Carlos Velas fördel ligger makten i hans egna händer då det måste vara han som ska vilja återvända för att en övergång skall bli möjlig i framtiden. Och i nuläget finns ingenting som pekar på att mexikanen vill lämna Real Sociedad – som går som tåget i La Liga.

– La Real är mitt hem nu och jag är evigt tacksam för hur klubben och alla runt om supportat mig sedan jag kom hit. Jag vill ge tillbaka allt det genom prestationer på planen, säger han.

Hittills har han onekligen hållit sina vad han sagt. Lika många mål och assist som han gjorde under sin första säsong för San Sebastián-klubben, lika många har han redan nu stått för den här säsongen. Tillsammans med de andra offensiva krafterna, i första hand i form av Antoine Griezmann, Xabi Prieto och Imanol Agirretxe, har Real Sociedad en sylvass offensiv som varit en av säsongens stora behållningar i La Liga.

– Det är sant att vi har gjort det väldigt bra, men nu är det viktigt att vi inte känner oss nöjda utan fortsätter utvecklas ännu mer som lag.

Säsongen har dock inte gått Real Sociedads väg från starten. Man inledde de första tio matcherna väldigt skakigt, och gick förlorande ur hela sex stycken. Sedan, på La Rosaleda i Málaga, hände något. Man tog en urstark 2-1-seger – som inte bara höjde moralen, utan också blev en vändpunkt för hela säsongen.

– Vi hamnade i en situation där vi, som alltid, var väldigt starka på hemmaplan, men inte fick till vårt spel när vi spelade borta. Det är någonting vi har utvecklat de senaste månaderna – vi har blivit mer kompakta och mer effektiva, berättar Carlos Vela.

Och det är precis vad man blivit, mer kompakta och betydligt mer effektiva. Hemma på Estadio Anoeta kan La Real spela mer vågat och lägga mer kraft framåt. På bortaplan var man i början av säsongen alldeles för naiva och ivriga, vilket resulterade i förluster. De senaste månaderna har tränaren Philippe Montanier hittat ett sätt att spela effektiv och framgångsrik fotboll även på bortaplan, vilket onekligen har synts på resultaten. Sedan Málaga-matchen på La Rosaleda och Real Sociedad tagit ytterligare nio segrar (däribland 3-2 hemma mot Barcelona, 5-2 borta mot Valencia och 1-0 borta mot Atlético), kryssat sju matcher och bara förlorat en. Matchen man förlorade var mot Real Madrid på Santiago Bernabéu, och då föll man ändå med fanan högt då slutresultatet skrevs till 4-3.

Men förutom ett väldigt stabilt lag på varje lagdel, finns det en spelare som stuckit ut lite extra under säsongen – Carlos Vela. Mexikanen är med sin vassa vänsterfot ett ständigt hot för motståndarlagen i alla situationer. Att han är en lika bra framspelare som avslutare själv gör honom än mer oberäknelig och lurig i sitt spelsätt.

Det skrivs att Real Sociedad kommer lägga fram ett jättekontrakt för Vela som ska sträcka sig fram till 2018 – ett tydligt tecken på att man verkligen vill ha kvar sin mexikanska guldklimp och att man tänker satsa långsiktigt. Med tanke på att Vela haft sina kontroverser i andra klubbar vore det ingen vild gissning att han mer än gärna tar chansen och stannar i La Real – där han kommer förbli en av de stora stjärnorna. När de nu är ute efter att erövra folket även utanför Spanien finns det ingen logik i att Vela skulle lämna San Sebastián.

– Jag trivs bra här och fokuserar bara på Real Sociedad. Jag tänker inte så mycket på framtiden då vi är mitt uppe i en säsong som är väldigt viktig för oss. Det gäller att vi håller tankarna på rätt saker så vi kan uppnå våra mål, säger Vela.

Och målen? Ja, de har ändrats allt eftersom hur säsongen har utvecklat sig. Nu är man redo att utmana de stora.

– Vi siktar på att nå Champions League nu. Vi har ett tillräckligt bra lag och vi vet att vi har det som krävs för att nå dit.

Carlos Vela, säsong för säsong
Säsong: totalt antal matcher – mål/assist (klubb)

2006/07: 32 – 8/15 (Salamanca)
2007/08: 33 – 3/4 (Osasuna)
2008/09: 29 – 6/4 (Arsenal)
2009/10: 20 – 2/2 (Arsenal)
2010/11: 13 – 3/1 (Arsenal)
2010/11: 8 – 2/1 (West Bromwich Albion)
2011/12: 37 – 12/8 (Real Sociedad)
2012/13: 29 – 12/8 (Real Sociedad)

Källor: SkySports, The Guardian, Marca, AS & LFP.

—

I kväll tar sig Real Sociedad an Málaga hemma på Anoeta i San Sebastián. Det blir ett möte som i slutändan kan vara direkt avgörande i kampen om den sista och så viktiga Champions League-platsen. Vinner ”La Real”, som just nu ligger på fjärdeplats, har man verkligen skaffat sig ett guldläge inför sluttampen på säsongen. Lyckas däremot Málaga vinna går man i sin tur om Sociedad och parkerar på fjärdeplats i tabellen.

Mycket talar förstås för Real Sociedad. Utöver fördelen av hemmaplan får man också tillbaka just Carlos Vela, som dragits med en lättare skada. Dessutom har Málaga en tung Champions League-match mot Borussia Dortmund i benen, och har förstås störst fokus på returmötet mot tyskarna nästa vecka. Det är anledningar som i praktiken inte behöver betyda någonting – men ska man spekulera är det förstås aspekter som bör vägas in.

Den stora nackdelen med Champions League är att bra matcher ofta spelas samtidigt. Jag vet, i dagens moderna samhälle kan man utan problem sitta med två TV-skärmar (eller datorskärmar) och följa båda matcherna. Dessvärre hade jag ingen möjlighet till det igår, vilket gjorde att jag helt enkelt blev tvingad att välja match.

Hur mycket kvalitativa spelare än Galatasaray köpte in i januari och hur galen tränare de än må ha, var jag ganska övertygad om att Real Madrid skulle käka upp turkarna hemma på Santiago Bernabéu. Därför riktade jag istället blickarna åt den spanska solkusten och La Rosaleda, där Málaga och Borussia Dortmund drabbade samman i ett möte som på förhand kändes alltmer öppet. Det skulle visa sig stämma.

Och även om det till slut blev en mållös tillställning i Málaga kan det varit en av de bästa 0-0-matcher jag någonsin har sett. Den första halvtimmen var Dortmund klart bättre, och visade både fantasi och prov på sitt snabba omställningsspel. För hemmalagets del stod dock en argentinsk levande vägg i form av Willy Caballero i vägen gång efter annan.

Efter drygt 25 minuter kom så Málaga in i matchen. Joaquín kom runt på sin högerkant, Júlio Baptista gjorde några lyckade dragningar, och Isco lirkade in bollar i straffområdet. Man hade chanser – främst genom Javier Saviola – men lyckades inte peta in bollen.

Det var en match med oerhört hög intensitet och stundtals briljanta individuella prestationer – främst från de båda målvakterna. Att det slutade mållöst var egentligen helt mirakulöst. Mario Götze hade tre jättelägen för bortalaget som egentligen borde varit mål alla tre. Saviola, Isco och för all del vänsterbacken Vitorino Antunes, som för övrigt gjorde en riktigt stark insats, hade flera bra lägen för hemmalaget.

Men det var en sådan kväll där målvakterna fick stå i rampljuset och ta emot alla strålar. Och frågan är vilket lag som egentligen är mest nöjda med 0-0-resultatet. Så länge Málaga gör mål på bortaplan, och dessutom inte förlorar, går man vidare. Det är naturligtvis en väldigt svår uppgift i sig, men långt ifrån omöjlig. Målen på bortaplan brukar i slutändan vara guld värda – Borussia Dortmund gjorde inget sådant på La Rosaleda igår.

Kvartsfinalen lever i allra högsta grad, även om tyskarna är fortsatta favoriter.

—

Det tog nio minuter, sedan plingade det till på TV-skärmen och jag kunde läsa mig till att Cristiano Ronaldo hade gjort 1-0 för Real Madrid. Redan där kändes det egentligen klappat och klart för huvudstadsklubben. Vi vet alla hur giftiga de är på hemmaplan när de får ett tidigt ledningsmål och kan spela utan press.

När sedan Karim Benzema utökade till 2-0 och Gonzalo Higuaín hoppade in och knoppade in trean på huvudet fanns det inte längre på kartan att Real Madrid skulle tappa sitt försprång. Man lyckades hålla tätt i slutminuterna, även om Galatasaray hade sina chanser, och har redan nu i princip säkrat en semifinalplats.

Även om Gala är farliga hemma i Turkiet har Real Madrid visat upp ett imponerande försvarsspel de senaste månaderna, samtidigt som Diego López storspelat mellan stolparna. Jag har väldigt svårt att se Madrid släppte in minst tre mål, och samtidigt inte göra ett enda framåt.

Det mest intressanta efter matchen var förstås att se och höra om José Mourinhos något överraskande val av taktik. Hemma på Santiago Bernabéu – där publiken är oerhört kräsna och alltid vill se offensiv och anfallsglad fotboll – gav Mourinho direktiv om att backa hem, låta Galatasaray föra spelet. Och anledningen varför är enkel: Real Madrid är förmodligen världens bästa omställningslag – något som man utnyttjade på allra bästa sätt.

Det vill nog till ett mirakel för att Galatasaray skall vända på det här. Real Madrid kan nog boka in semifinal-datumen redan nu.

2-2 på Parc de Princes är ett bra resultat för Barcelona inför returen nästa vecka. Ändå lämnade katalanerna matchen med sur eftersmak.

– Hade någon sagt 2-2 inför matchen hade jag tagit det direkt och varit väldigt nöjd med det, men med tanke på hur allt utvecklade sig både med ett sent kvitteringsmål och flera skador för oss känns det bittert, sa Xavi Hernández efter matchen.

Jag tror de flesta från Barcelona-håll kan skriva under på det Xavi sa. 2-2 på förhand är ett ruggigt bra resultat på bortaplan i en Champions League-kvartsfinal. Men släpper man in kvitteringsmålet i den absolut sista sekunden – ur ett läge från absolut ingenstans – och dessutom drabbas av skador på såväl Lionel Messi som Javier Mascherano får 2-2-resultatet inte samma värde som det borde.

Catalunya Radio rapporterade efter matchen att Messi blir borta tre veckor med en lättare muskelskada – något som betyder att han definitivt missar returmötet mot PSG nästa vecka. Nya uppgifter idag säger tio dagar för argentinaren, vilket också skulle innebära att returmötet nog kan räknas bort av säkerhetsskäl.

Mascherano hade inte fått spela returen oavsett då han drog på sig ett gult kort igår vilket innebär att han är avstängd.

Det lämnar oss med följande: Barcelona kommer spela returmatchen utan Carles Puyol, Adriano Correia och Mascherano tillgängliga i försvaret. Éric Abidal har inte spelat en officiell match sedan han blev friskförklarad och är knappast redo för det matchtempot, vilket innebär att unge Marc Bartra med största sannolikhet kommer få bilda mittlås med Gerard Piqué. Att Bartra dessutom fick hoppa in i slutskedet när Mascherano skadade sig igår höjer bara trovärdigheten i tesen att han spelar från start i returen.

Kanske har vi också redan svaret på hur Barça kommer ersätta Messi i returen. Det var Cesc Fàbregas som ersatte argentinaren i paus igår och gjorde det bra i sin fria roll. Utan Messi lär katalanerna dessutom behöva en extra spelare som är duktig på att hålla i bollen.

Om vi håller lite på spekulationerna inför returen och riktar blickarna mot gårdagens match går det konstatera följande: Barcelona spelade både rakare och var betydligt bättre i presspelet jämfört med bortamötet med Milan i åttondelsfinalen. Däremot bjöd Paris Saint Germain upp till riktigt bra motstånd, och även om man gjorde ett offsidemål hade man utöver det flera lägen där Barça hade marginalerna på sin sida.

Sett till matchbilden tycker jag 2-2 speglar matchen ganska bra, och är ett rättvist resultat – även om inte Xavi var helt enig i den frågan.

– 2-2 är ett bra resultat, men vi gjorde en riktigt bra match och 2-1 till oss hade varit rättvist. Nu ska vi vinna returen på Camp Nou, sa han.

—

I kväll fortsätter Champions League-äventyret för Málaga och Real Madrid. Klubben från solkusten firar idag 109 år, och vilken födelsedagspresent hade det inte varit med en seger mot de regerande tyska ligamästarna Borussia Dortmund?

För att den önskan skall slå in måste dock Málaga göra en riktigt, riktigt bra match. Man måste, precis som tidigare under turneringen, vara väldigt solida i försvaret och hålla koll på trion Robert Lewandowski, Mario Götze och Marco Reus. Klarar man det, samtidigt som man utnyttjar sina lägen offensivt, är jag övertygad om att man kan skapa sig ett bra utgångsläge inför returen. Även om Dortmund på pappret har ett bättre lag är det värt att komma ihåg att de också är färska i sammanhanget.

Real Madrid är å sin sida raka motsatsen mot Málaga. Man är storfavoriter att gå vidare i sin kvartsfinal där turkiska Galatasaray står för motståndet. I kväll spelar Madrid hemma på Santiago Bernabéu, och det är oerhört viktigt för ”marängerna” att få ett bra resultat, helst vinna med ett par bollar.

Normalt sett innebär det ju en liten fördel att inleda en utslagsomgång på bortaplan, vilket i sådana fall skulle gynna Galatasaray i det här fallet. Får man som hemmalag däremot ett riktigt starkt resultat i första mötet kan man å andra sidan punktera dubbelmötet och spela av returen. Därför gäller det att Real Madrid både ångar på men samtidigt är försiktiga bakåt så de inte släpper in något mål. Det blir en viktig balans att hitta för José Mourinho och hans manskap.

Fyra stycken från klubbens 91-generations spelade från start (Marc Bartra, Martín Montoya, Thiago Alcântara och Cristian Tello), Éric Abidal var uttagen i matchtruppen för första gången sedan i februari ifjol, och Barças kanske största talang i form av Gerard Deulofeu satt på bänken. Det var upplagt för stor fest för Barcelona, och förhoppningarna var stora att såväl Abidal skulle göra comeback som att Deulofeu skulle göra säsongens första ligamatch. Det fanns bara ett problem som ställde till det: Celta Vigo.

De himmelsblå från Vigo kämpade för sin existens, och lika mycket som Celta-spelarna slet för sina liv på varje boll, lika mycket syntes det att inte alla i Barça hade fullt fokus på matchen. Och det klart, har man Champions League-match om bara ett par dagar, och leder ligan så pass överlägset som man gör, går det inte klandra någon för att hålla igen lite.

Å andra sidan gjorde Celta Vigo det väldigt svårt för Barcelona, och jag är inte säker på att gästerna hade vunnit på Balaídos även om de var i en annan sits och ställde upp med sitt bästa lag.

Det blev 2-2, efter en sen Celta-kvittering, till hemmafansens stora förtjusning. Ett rättvist resultat, och jag tror inte något av lagen kände sig särskilt besvikna efteråt.

För Barcelonas del var det största utropstecknet Cristian Tello, som gjorde ett mål och assisterade Leo Messi till ett. Tello är nu uppe på fem mål och fyra assist i ligaspelet – på blott sju starter av totalt 15 matcher. Det som imponerar ännu mer är att han bara spelat 686 minuter. Frågan är om inte Tello, både med sin målfarlighet och snabbhet, vore ett bättre alternativ än Alexis Sánchez för Tito Vilanova att spela från start mot PSG den kommande veckan.

En annan som imponerar, i alla fall målmässigt, är förstås Leo Messi. Mål i 19 raka ligamatcher, mot varje lag i ligan, är unikt, och ett helt galet facit. Frågan är när och om vi någonsin kommer få uppleva något liknande igen.

—

Ett annat lag som hade tankarna på andra saker igår var Real Madrid. Man mötte, på ett liknande sätt som Barça, ett lag som kämpar för sin överlevnad – Real Zaragoza. Och hemmalaget Zaragoza gjorde livet surt för Madrid, speciellt när man tog ledningen redan efter sex minuter.

Cristiano Ronaldo kvitterade visserligen innan paus, men närmare än så kom aldrig huvudstadsklubben. Och även om man försökte var det tydligt att man inte gjorde sin största ansträngning på att vinna matchen. Veckans Champions League mot Galatasaray är så mycket viktigare för ”marängerna”, något José Mourinho knappast undanhöll på den efterföljande presskonferensen.

– Vårt huvudmål resten av säsongen är Copa del Rey-finalen och Champions League, det är ingen hemlighet. Vi ska försöka vinna varje match som är kvar i ligan och sluta tvåa, men ska vi vara ärliga handlar det bara om hur många poäng efter Barcelona vi kommer, sa han.

—

En av gårdagens mest nöjda var annars Pedro Morales. Málaga hämtade in yttern från chilenska ligan i januarifönstret, då man istället tappade Diego Buonanotte till Granada. Innan igår hade Morales bara suttit på bänken vid ett par tillfällen, men inte spelat en enda minut. Men så fick han chansen borta mot Rayo, och som han tog den.

Två assist och ett mål för Morales i en urstark 3-1-seger för Málaga. Nu har andalusierna fortsatt bra häng på fjärdeplatsen, och kanske kan Morales bli en joker som står för den stora skillnaden i slutändan? Tiden får utvisa svaret.

I dag ägde kvartsfinallottningen i Champions League rum i Nyon, Schweiz. Tre spanska hade representanter på plats: Barcelona, Real Madrid och Málaga.

Och med lottningen i handen kan jag snabbt konstatera följande: det kunde varit betydligt värre – för samtliga.

Jag är ganska övertygad om att alla spanska lag är nöjda med sin respektive lottning. Här kommer lite med djupgående kring lottningarna.

Málaga – Borussia Dortmund
På den första lappen som drogs upp stod det Málaga. På den andra stod det Borussia Dortmund. Jag tror båda lagen är ganska nöjda med den här lottningen, inte minst tyskarna.

Men precis som jag skrev efter Málagas avancemang mot Porto, så bör de inte underskattas av något jag. Och de hade kunnat få en betydligt tuffare lottning, det bör poängteras. Borussia Dortmund har spelat fantastisk fotboll genom hela Champions League, och har ett såväl samspelt lag som spelare med enorma spetskvalitéer. Däremot är många av deras spelare ganska färska i sammanhanget, och är det någonting vi lärt oss genom åren är det att rutin väger väldigt tungt när det börjar dra ihop sig.

Málaga debuterar visserligen i Champions League den här säsongen, men har för den sakens skull inte helt purfärska spelare. Martín Demichelis, Jérémy Toulalan, Joaquín, Júlio Baptista, Javier Saviola och Roque Santa Cruz är för att nämna några spelare med stor Europeisk rutin. Dortmund har inte de spelarna.

Ser man på pappret är dock BVB ett bättre lag. Man har vunnit två raka Bundesliga-guld och kanske spelat den mest underhållande fotbollen i säsongens Champions League-upplaga. Men för att ta sig till semifinal måste man ta sig förbi Málagas starka defensiv, och det är inte den lättaste uppgiften.

Málaga har den här säsongen verkligen visat sina muskler då man slagit lag som Real Madrid, Milan, Porto och Valencia. Man har bevisat att man håller en väldigt hög nivå och kan mäta sig med de allra tyngsta namnen.

Det kommer inte bli en lätt uppgift för Málaga, men chansen finns absolut. Dortmund är favoriter, vilket också kan vara en anledning som förbättrar spanjorernas möjlighet till vidare avancemang.

Jag skulle bli förvånad om det här avgörs efter första mötet. Det kommer bli två intensiva och tuffa matcher.

Real Madrid – Galatasaray
Det råder inga tvivel om att Real Madrid drog den stora vinstlotten. Inte för att Galatasaray bör underskattas – de har ett bra lag med många skickliga spelare. Däremot har de inte samma stabilitet och samma spets som Real Madrid, vilket det förvisso är få som har.

Jag hade blivit mycket förvånad om inte Madrid tar sig vidare komfortabelt från det här mötet. Att de kan knalla sig igenom dubbelmötet tvivlar jag dock på, och Galatasaray kan säkert bjuda upp till bra motstånd – inte minst hemma i Istanbul – men över två möten skall det här inte vara några större bekymmer för José Mourinhos manskap.

Barcelona – Paris Saint-Germain
När Paris Saint-Germain drogs upp återstod tre lag: Barcelona, Juventus och Bayern München. Jag är säker på att alla nyss nämnda lag hoppades att de skulle bli uppdragna nästa gång.

Det blev inte FC Bayern eller Juventus – det blev Barcelona. Och jag tror katalanerna är väldigt nöjda med det, då både Bayern och Juventus är två lag de flesta vill undvika så långt det är möjligt.

PSG har på pappret ett starkt lag, men saknar både erfarenhet och är inte på långa vägar lika samspelta som Barcelona. Att man dessutom saknar Zlatan Ibrahimovic i första mötet hemma i Paris stärker knappast lagets odds att gå vidare.

Barcelona har lärt sig en läxa från dubbelmötet med Milan. Jag tror man kommer göra ett bra resultat på bortaplan, för att sedan avgöra hemma på Camp Nou.

Summering
Ingen kvartsfinal i Champions League är enkel, men det finns vissa lag man helst undviker så långt det går. Varken Málaga, Real Madrid eller Barcelona fick något mardrömsmotstånd på sin lott, och alla har bra chanser att gå vidare till semifinal.

Störst chanser har givetvis Real Madrid sett till pappret. Barcelona bör också ta sig vidare mot PSG om de spelar den fotboll de kan. Málaga står inför den tuffaste uppgiften, men har visat tidigare under säsongen vilken kapacitet de har.

Så, blir det något spansk lag i semifinal? Eller kanske två lag? Eller tre?

Málaga CF är – under sin första säsong i Champions League någonsin – klara för kvartsfinal. Man är det efter att ha vänt ett 0-1-underläge från första mötet mot Porto till en total 2-0-seger.

Med bara ett fåtal minuter kvar av matchen zoomades en äldre man iklädd Málaga-keps in. Hans ögon var fyllda med tårar, och det hade redan börjat rinna lite längs kinderna. Den här mannen, som förmodligen varit Málaga CF trogen i större delen av sitt liv och upplevt motgångar som degraderingar och ekonomiska bekymmer, måste suttit där med en helt makalös känsla av att hans Málaga faktiskt är på väg mot kvartsfinal.

Här kommer några viktiga faktorer varför Málaga drog det längsta strået och nu får drömma vidare i världens mest ärofyllda klubblagsturnering.

En solid defensiv och en av Europas främsta målvakter

Man brukar säga att en skarp offensiv vinner matcher, men att en solid defensiv vinner titlar. Málaga lever efter det mottot. Man har individuellt skickliga spelare på flera positioner, även offensiva, men man har framför allt nått kvartsfinal i Champions League tack vare ett otroligt samspelt försvar. Man har därtill en av Europas främsta målvakter i form av Willy Caballero. Ja, jag vågar faktiskt säga att han är på den nivån nu, så som han presterat den här säsongen. Att Willy fortfarande inte fått chansen i det argentinska landslaget är ett smärre under, speciellt med tanke på att de andra målvaktsnamnen som istället plockas ut samling efter samling inte håller i närheten av samma nivå.

I La Liga har Málaga släppt in 25 mål på 27 matcher. Bara Atlético Madrid har släppt in färre mål (24 stycken). I Champions League har samma Málaga släppt in sex mål på nu åtta spelade matcher, vilket är ett ruggigt facit. Då bör man också ha i åtanke att två av målen släpptes in i den sista gruppspelsmatchen, då man ställde upp med ett reservlag eftersom man redan var klar gruppetta.

Det går inte förneka Iscos talang och storhet eller Joaquíns återuppståndelse, men det är i första hand en smart spelande defensiv och en av säsongens bästa målvakter som har hållit ihop Málaga och gjort Champions League-drömmen sann.

Om Málaga fortsätter vara lika täta bakåt kommer man definitivt kunna skapa oreda fortsättningsvis i CL – oavsett vilket lag man ställs mot. De som följt spanjorerna genom turneringen vet deras styrka och vad de är kapabla till. De kommer inte bli en enkel motståndare för något lag.

Utvisningen och Santa Cruz-bytet matchavgörande

Det går trots allt inte komma ifrån hur betydelsefull Steven Defours utvisning för Porto blev för Málaga på La Rosaleda. Med en stark defensiv kan man hålla tätt bakåt, men Málaga ville framåt. Utvisningen gjorde att man fick det utrymmet och den tid som krävdes för att hålla mer boll och skapa fler målchanser.

Ändå var det ett genialt byte av Manuel Pellegrini som fällde avgörandet. Han satte in Roque Santa Cruz för hans styrka i luftrummet, och paraguayanen svarade med att några minuter senare knoppa in segermålet 2-0 på Iscos hörna.

En utvisning och ett succéartat byte, i samband med den alltid lika genuina försvarsinsatsen från Málagas sida har tagit klubben till sin första CL-kvartsfinal någonsin. Och man har bara försökt en gång. Nu väntar ännu större äventyr.