Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag summera vad som skett hittills.

Vi börjar nerifrån i tabellen.

20:e plats – Real Betis (9 poäng)

Säsongen hittills: Europa League-framgångarna är det som håller Betis säsong vid liv utan att klassas som ett totalmisslyckande. Men man har givetvis ett alldeles för bra lag för att ligga sist i tabellen. Ja, Betis ska överhuvudtaget inte ha någonting med bottenstriden att göra. Duon José Cañas och Beñat Extebarria har blivit svårare än väntat att ersätta på innermittfältet, men framför allt har Rubén Castro saknats enormt mycket i anfallet i och med sin skadefrånvaro. Dessutom har Pepe Mel haft svårt att hitta en kontinuerlig startelva att spela ihop.

Den mest lysande stjärnan: Javier Matilla hade först väldigt svårt att platsa i Betis, men efter en lyckad lånesejour i Murcia är nu den mittfältaren tillbaka och har verkligen levererat. Matilla har visat att potentialen man såg från Villarreal-tiden inte bara var en bluff.

Har underpresterat: Joán Verdú värvades för att bli lagets referenspunkt och självklare kreatör i offensiven. Ska vi vara ärliga har Salva Sevilla hittills gjort det betydligt bättre än Verdú i rollen som tia.

Har framtiden för sig: Álvaro Vadillo är den största talangen Betis har skakat fram sedan Joaquín Sánchez, och först den här säsongen har 94-modellen börjat utmana om en startplats på allvar.

Mitt tips inför fortsättningen: Betis har ingenting med bottenstriden att göra när vi närmar oss sluttampen av säsongen, men lär få svårt att upprepa fjolårets succé.

—

19:e plats – Osasuna (10 poäng)

Säsongen hittills: Inget lag har gjort färre mål – bara fyra lag har gjort fler. Det sammanfattar Osasunas säsong så här långt ganska bra. Egentligen är det ingenting, förutom försvarsspelet hemma mot Barcelona, och hela matchen borta mot Málaga, som sett riktigt bra ut. Man har redan tappat oroväckande många poäng hemma på El Sadar.

Den mest lysande stjärnan: Oriol Riera värvades från Alcorcón med en uppgift – göra mål. Hittills har han gjort fem, hälften av Osasunas samtliga fullträffar.

Har underpresterat: Man har väntat länge på att Álvaro Cejudo skall kliva fram och ta mer ansvar, något han hittills inte gjort.

Har framtiden för sig: 16-årige José García gjorde debut i senaste ligaomgången och är klubbens mest talangfulle mittfältare på väldigt länge.

Mitt tips inför fortsättningen: Osasuna kommer få jobba hårt för att hålla sig kvar och tar man inte fler poäng på hemmaplan ryker man.

—

18:e plats – Rayo Vallecano (12 poäng)

Säsongen hittills: Rayo både släppt in alldeles många mål (hela 30 stycken, mest av alla i ligan) och dessutom producerat för snålt framåt. Däremot finns intentionerna, och det är snarare effektiviteten som saknats än chanserna.

Den mest lysande stjärnan: Roberto Trashorras är en av de som slår flest passningar i hela ligan och betyder A och O för Rayo.

Har underpresterat: Det var upplagt för att Lass Bangoura skulle få sitt stora genombrott den här säsongen, men trots elva matcher har den vindsnabbe yttern inte lyckats stå för en enda poäng. Kan betydligt bättre.

Har framtiden för sig: Atlético-lånet Saúl Ñíguez, 18, är en av de mest spännande centrala mittfältarna i ligan för tillfället. Tuff, spelsäker och flexibel.

Mitt tips inför fortsättningen: Paco Jémez får bättre och bättre ordning på sitt Rayo – trots att han måste bygga om på nytt varje säsong. En förstärkning till defensiven hade varit att föredra, men lyckas man bli mer effektiva kommer Rayo fixa kontraktet ändå.

—

17:e plats – Almería (12 poäng)

Säsongen hittills: Inledde säsongen väldigt bra spelmässigt, men fick inga resultat med sig. Sedan vände allt på Mestalla med en 2-1-seger mot Valencia, och därefter har Almería klättrat från jumboplatsen över strecket.

Den mest lysande stjärnan: Den före detta Barcelona-talangen Rodrí har efter flera halvdana utlåningar verkligen hittat rätt i Almería. Anfallaren har hittills stått för sex av lagets 15 mål och varit inblandad i väldigt mycket.

Har underpresterat: Óscar Díaz har visserligen mestadels fått förlita sig på inhopp, men har under sina hittills nio spelade matcher inte gjort särskilt stora avtryck.

Har framtiden för sig: Liverpool-talangen Suso, 19, har varit fullkomligt briljant och om ingenting går snett kommer han blomma ut till en riktig stjärna. Lär inte spela kvar i Almería nästa säsong.

Mitt tips inför fortsättningen: Det såg otroligt mörkt ut när man förlorade hemma mot Rayo, men på ett mirakulöst sätt har Francisco Rodríguez nu lyckats skrapa ihop tre segrar. Spelmässigt har det sett bra ut för Almería och fortsätter man så kommer man hålla sig över nedflyttningsstrecket.

—

16:e plats – Celta Vigo (12 poäng)

Säsongen hittills: Ett av lagen jag tippade som en potentiell uppstickare. Hittills har man inte levt upp till förväntningarna – men ändå visat tendenser på att kvalitén finns.

Den mest lysande stjärnan: Álex López har verkligen hittat rätt under Luis Enriques ledning och blommat ut till en nyckelspelare.

Har underpresterat: Ingen förtjänar att hängas ut fullständigt, men Michael Krohn-Dehli har inte riktigt kommit upp i den nivå han höll förra säsongen.

Har framtiden för sig: 17-årige Santi Mina är en fantastisk talang som kan spela både centralt och på kanten i anfallet. Redan gjort tio matcher under säsongen.

Mitt tips inför fortsättningen: Celta Vigo kommer lyfta från bottenträsket och ta en mer stabil plats i mitten av tabellen.

Varken Almerías tredje raka seger, Rodrís fortsatta målproduktion eller det faktum att Osasuna tappade alla poäng hemma på El Sadar bär ansvaret för de största rubrikerna från gårdagens match. Det såg nämligen en 16-årig debutant till.

Det är få juniorspelare som är allmänt kända på El Sadar i Pamplona innan de har debuterat för A-laget. José García tillhör inte den skaran. Han är känd som ”den lille huliganen” efter att redan som sjuåring börjat vistas med de mest hängivna Osasuna-supportrarna på hemmaarenan. Det har visats klipp på ”huliganen” när han flera gånger slitit av sig tröjan och firat framgångar – men också lidit i tuffa motgångar.

I flera år har José García gått till El Sadar och följt sitt lag. Igår var hans plats tom. García var nämligen ute på planen istället för på läktaren. Den unge och otroligt lovande mittfältaren fick hoppa in med 25 minuter kvar, då Osasuna jagade kvitteringen efter att tidigt ha hamnat i underläge.

Att Almería vann matchen och tog tredje raka segern är helt otroligt med tanke på deras säsongsinledning. Att Rodrí fortsätter ösa in mål för klubben är också imponerande. Men det är varken Almería eller klubbens succéanfallare som drar rubrikerna efter matchen.

Även om matchen i sig helst glöms bort genast av supportrarna, har hela Osasuna någonting att glädjas över – José Garcías debut.

– Det är det enda värt att minnas från matchen, konstaterar Osasuna tränare Javi Gracía, som lustigt nog tränade Almería i Segundan förra säsongen.

– José är väldigt exalterad över att få spela fotboll på den här nivån, han lever för det och hans känslor för klubben går inte att ta fel på. Det enda jag sa till honom inför matchen var att man bara får debutera en gång i livet, och att han bara skulle njuta, fortsätter Gracía enligt Marca.

Sagan i sig har precis börjat, och nu har ännu ett kapitel skrivits. För José Garcías del fick inte kapitlet det slut han hade hoppats på – men som en av klubbens mest lovande mittfältare på flera år lär chanserna inte vara sena att dyka upp igen. Han har åtminstone en tränare som tror på hans kvalitéer.

– Han har allt för att lyckas på den här nivån, säger Javi Gracía.

Är det någonting som inte fungerat som det ska i Osasuna den här säsongen är det mittfältet. Därför finns det all anledning att tro att José Garcías plats på El Sadar riskerar att vara upptagen även framöver.

Oj, vilken comeback i ligaspelet efter landslagsuppehållet. Lördagens fotboll bjöd på både det ena och det andra i form av intressanta resultat och matchutvecklingar – och triggar inte minst igång stämningen ännu mer inför det som komma skall.

Real Madrid helgens stora vinnare
Den stora vinnaren under den nionde omgången kan redan nu tillskrivas Real Madrid. Huvudstadsklubben gjorde jobbet och vann hemma mot Málaga med 2-0 (men kunde vunnit med betydligt större siffror), medan toppkonkurrenterna Barcelona och Atlético Madrid tappade två respektive tre poäng.

Barcelona fick aldrig hål på Osasuna i Pamplona, medan Atlético led av samma problem borta mot Espanyol, men också fick släppa in ett mål i den egna buren.

Det betyder att Barça fortfarande är tabelletta, Atlético fortsatt är stående på andraplatsen, men att Real Madrid knappade in både två och tre poäng. Nu är det tre poäng mellan Real och Barça och nästa helg väntar el Clásico på Camp Nou.

Blir det ett negativt resultat för Real Madrid i den matchen kan fortfarande såväl Barcelona som Atlético göra ett nytt ryck i toppen. Men för stunden är Real de stora vinnarna och just nu lever toppstriden i La Liga mer än någon annan gång under säsongen.

Ett Atlético utan offensiv kreativitet tog inte chansen
Efter att Barcelona tappat poäng mot Osasuna hade inte bara Atlético Madrid chans att tangera Real Madrids historiska rekord på nio raka ligasegrar – utan kunde också gått upp i ensam serieledning. Men Diego Simeones manskap fick en tuff afton på Cornellà El-Prat i Barcelona mot ett försvarsmässigt starkt Espanyol som dessutom inte var ofarliga i offensiven. Man hade visserligen lite otur när Thibaut Courtois styrde in segermålet för Espanyol i eget nät – men det personifierade lite Atlético Madrids match.

Det var inte lika fokuserat, inte lika intensivt och inte lika inspirerande som vanligt. Gabi Fernández och Mario Suárez lyckades inte sätta in den höga press de normalt sett brukar, Koke hade väldigt svårt att ensam stå för kreativiteten på offensiv planhalva och Diego Costa hade märkbart svårt att komma loss till avslutningslägen.

Espanyol visade otrolig styrka i laget att vinna en på förhand väldigt tuff match trots tre raka segrar i bagaget. Landslagsuppehållet – där Atlético hade majoriteten av spelarna ute i alla delar av världen – kom perfekt för Espanyol som kunde ladda om, analysera sina tidigare misstag och förbereda sig till hundra procent inför kommande uppgifter. Man var bättre preparerade för matchen än Atlético, något som också gav frukt på resultattavlan.

Puyol fick inte det välkomnandet han önskade
Senast Carles Puyol spelade en tävlingsmatch för Barcelona var mot Milan, i Champions League, i mars. Ett par operationer och mängder av rehabiliteringstimmar senare fanns då kaptenen återigen med i Barças startelva som gästade Osasuna.

Men Puyol fick inte det välkomnandet tillbaka som han önskade. Barcelona tappade sina första poäng för säsongen efter en mållös tillställning på El Sadar och det var inte oförtjänt.

Osasuna var defensivt bra, och gjorde livet väldigt surt för Barçaspelarna. Neymar dribblade och tog sig ofta förbi både två och tre man, men därefter förvaltades inte överlägena. Leo Messi gjorde liksom Puyol comeback från skada men hann under sina 25 minuter inte sätta en tillräckligt stor prägel på matchen eller kliva fram som en räddande ängel för Barcelona.

Real Sociedad återuppstod från de döda
Efter de förtroendeingivande första tre matcherna avstannades hela Real Sociedads succé och byttes ut mot ett renodlad fiasko. Man hade inte vunnit i ligaspelet sedan i premiären, och ingen trodde väl den sviten skulle brytas i lördagens möte med Valencia på Mestalla.

Men då, när laget är inne i en djup svacka, och har en tuff Champions League-match mot Manchester United på Old Trafford om ett par dagar, återuppstod La Real från de döda. Helt plötsligt var det gamla, fartfyllda Sociedad med ett snabbt omställningsspel som någon hade bankat liv i igen.

Valencia ägde stora delar av matchen, men förlorade densamma med 2-1. Antoine Griezmann dunkade in 1-0, Rubén Pardo pricksköt in 2-0, innan Dorlán Pabón premiärmålade för Valencia i slutminuten – något som bara blev till en klen tröst.

Lika viktig som den här segern var för Sociedad, innebar den ett återfall för Valencia. Los Ché har blivit bättre och bättre sedan den usla perioden inledningsvis, men har fortfarande inte lyckats övertyga spelmässigt. Nu, när man ställdes mot ett svårt prov, men ändå på hemmaplan, motsvarade man inga förväntningar.

Två ändringar jag hade velat se i dagens Valencia är följande: Flytta upp Dorlán Pabón i en central anfallsroll och sätt Hélder Postiga, vars rörelsemönster och spelsätt snarare segar ner än tvärtom, på bänken. Därtill spela båda ynglingarna Juan Bernat (bänkad hela matchen mot Sociedad) och Fede Cartabia (fick hoppa in tidigt i andra) mer vilket skulle generera i fart, fantasi och ett mer oförutsägbart spel.

Förra säsongen inledde Real Sociedad ligaspelet uruselt, men en bortamatch mot Málaga vände allting. Även den här säsongen har baskerns från San Sebastián inlett uselt, och kanske, när vi summerar säsongen, kommer vi se tillbaka på den där lördagsmatchen på Mestalla där allting förändrades. Vi får se vad det får för innebörd för Valencia.

Det fortsätter att gå bra för de baskiska lagen under säsongsinledningen. I fredags tog sig Athletic Club an Osasuna på Real Sociedads arena Anoeta (mer om det kan ni läsa här) och tog en till resultatet sett en komfortabel seger. Men 2-0-resultatet speglade inte helt matchbilden.

Valverdes ändringar – en positiv effekt?
Redan nu går det utläsa stora skillnader mellan Marcelo Bielsas Athletic och Ernesto Valverdes dito. Under Bielsa rullade man nästan alltid igång från egen målvakt, försvararna försökte hitta spelvägar till mittfältarna eller ytterbackarna, och kortpassningsspelet var ett av lagets stora signum. Under Valverde har det sett helt annorlunda ut. Målvakterna har inte fått några direktiv att rulla igång spelet på marken, mittbackarna slår ofta långt och istället för att etablera ett spel och rulla runt försöker man istället hitta den avgörande bollen allt mer direkt.

Men, än så länge verkar onekligen Valverdes taktik fungera. Borta mot Valladolid i premiären blev det en knapp 2-1-seger, och i fredags tog man alltså en ny trea. Först fick man hjälp av Osasuna-försvararen Alejandro Arribas med 1-0-målet, som han styrde in i eget mål efter ett inlägg av Markel Susaeta. 2-0-målet kan man stolt höja näven och tillgodo ge sig själva helt och hållet. I en blixtsnabb kontring hittade Aritz Aduriz fram till Óscar de Marcos, som säkert punkterade tillställningen och satte bollen i nätmaskorna. Oavsett om det inte ser helt klockrent ut spelmässigt, åtminstone inte än, är det trots allt vinna det handlar om. Och utan att dra förhastade slutsatser verkar det som att Valverde lotsat Athletic in på det vinnarspår som Bielsa aldrig lyckades med under hela förra säsongen. Bara att vinna täta matcher, hur det än ser ut, är en enorm styrka.

Saborit debuterade från start
Något som annars var anmärkningsvärt från matchen var att ynglingen Enric Saboric startade som vänsterback för Athletic. Detta i hans första A-lagsframträdande någonsin, bortsett från ett gäng försäsongsmatcher. Saborit har varit en av Athletics mest ansedda talanger under en längre period, och A-lagsdebuten har varit på gång under flera år. Nu fick han alltså chansen från start, och gjorde definitivt inte bort sig. 92-modellen kan mycket väl bli en trevlig bekantskap under säsongen.

Sangalli fick välförtjänt chansen
En annan ung och talangfull spelare som fick debutera i helgen är Marco Sangalli, men för det andra baskiska laget i ligan – Real Sociedad. Ytteranfallaren har stått för en enastående försäsong och äntrade planen med en dryg kvart kvar i bortamötet med Elche, och hann med att uträtta en hel del. Med en briljant teknik och ett modigt spel bevisade Sangalli att han är ett namn att räkna med framöver.

Xabi Prieto ändrade matchbilden
Själva matchen mellan Elche och La Real slutade 1-1. Ferran Corominas tryckte tidigt in 1-0-målet för nykomlingen på Martínez Valero – som var klart bättre än Real Sociedad i första halvlek. Gästerna tog dock över allt mer i andra, och det var framför allt introduktionen av Xabi Prieto i mitten av andra som ändrade matchbilden. Efter kaptenen intåg i matchen fick baskerns med boll och lyckades successivt skapa ett tryck mot Elche. Till slut kunde också Carlos Vela, vem annars, styra in kvitteringsmålet efter ett inlägg från Prieto.

Det skall dock poängteras att Real Sociedad vilade ett gäng viktiga spelare och att mångas tankar säkerligen var på onsdagens retur mot Lyon i Champions League-kvalet.

Mer analyser och tankar från helgens matcher utlovas framöver.

I kväll väntar säsongens första derby mellan Athletic och Osasuna. Och det är förstås bara det en anledning att skriva några rader, men det finns mer än så att grotta ner sig i inför matchen.

Vi tar det från början, och det som kanske är mest unikt med matchen. Den kommer nämligen att spelas på Real Sociedads hemmaarena Estadio Anoeta i San Sebastián. Anledningen varför är enkel. Athletic, som står som hemmalag, rev ned sin gamla arena San Mamés efter sista ligamatchen förra säsongen. Bara några meter ifrån den gamla arenan håller man just i detta nu på att fixa de sista detaljerna för den nya och mäktiga arenan som går under namnet San Mamés Barria.

Problemet är att alltså återstår lite jobb innan den nya arenan är redo att skriva in sig i historieböckerna, och fram tills dess har Athletic nått en överenskommelse med rivalen Real Sociedad att få spela sina hemmamatcher på Anoeta. Förmodligen blir det bara just mot Osasuna man spelar en hemmamatch på bortaplan, då premiärmatchen på San Mamés Barria är planerad att äga rum i ligaomgång fyra mot Celta Vigo.

Skådeplatsen kommer förstås göra det hela till en väldigt knepig och unik inramning. Athletics så ambitiösa supportrar kommer alltså få ta packningen och resa till grannstaden San Sebastián, för att fylla värsta rivalens arena. Det rapporteras om att hela 328 (!) bussar med Athletic-supportrar kommer resa längs vägarna mot San Sebastián under dagen. För att sätta det i perspektiv så fyllde Villarreals supportrar 173 bussar förra säsongen när de mötte Barcelona B på bortaplan. Då hade man cirka 12 000 på plats. Det lär bli dubbelt som många Athletic-fans på Anoeta i afton.

En spelare som dessutom kommer stå i fokus lite extra är förstås Kike Sola. Anfallaren som skrev på för Athletic i somras har tidigare spelat nio år i Osasunas färger.

– Jag kommer inte fira om jag gör mål. Det var nio bra år i Osasuna med många fina minnen, och det är förstås en speciell klubb för mig, säger Kike Sola.

Det bör dock tilläggas i sammanhanget att Kike Sola i grunden är Athletic-fostrad, och representerade klubben på ungdomsnivå mellan åren 1998-03. Efter en vända i Aluvión drog resan sedan vidare till Osasuna, där det blev en säsong som juniorspelare, ytterligare två i reservlaget och resterande i A-truppen. På seniornivå har Kike enbart representerat Osasuna i derbymatcherna mot Athletic. Nu står han på andra sidan, redo att ställas mot sina gamla lagkamrater.

– Det kommer kännas annorlunda inför matchen, men jag lovar att jag kommer vara mer fokuserad än någonsin och när matchen väl drar igång tänker man inte på vilka man möter. Det som händer på planen stannar där – efteråt är man vänner igen, säger han.

—

Notering: Kike Sola såldes från Osasuna till Athletic under sommaren för omkring fyra miljoner euro.

Citatkälla: Marca.com

Från att räkna ner månader till veckor, veckor till dagar, så kan vi nu börja räkna ner timmar och minuter. I detta skede är ligastarten bara några timmar bort och därefter har vi 38 förväntansfulla och intensiva omgångar framför oss. Och visst är det här kanske den härligaste perioden på hela säsongen? När alla lag står på noll – alla lag är lika, fyllda av egna förhoppningar och förväntningar. Vem tar hem titeln i år? Vem blir säsongens utropstecken á la fjolårets Real Sociedad? Vilket lag överraskar negativt och slåss i botten trots bättre förutsättningar? I dagläget kan vi bara gissa, spekulera, eller rent av chansa.

Senast igår ställdes jag mot väggen och blev tillfrågad ”hur känns det att La Liga återigen tappar så många stjärnor?”. Personen i fråga syftade förstås på den handfull dos av stjärnanfallare som har försvunnit från ligan. Radamel Falcao har lämnat Atlético Madrid för storsatsande Monaco, Roberto Soldado har bytt den vita Valencia-tröjan mot den vita Tottenham-tröjan, Álvaro Negredo har tagit klivet från Sevilla till Manchester City och Gonzalo Higuaín har bytt Real Madrid mot Napoli.

Och visst svider det för oss La Liga-fantaster att inte kunna se alla dessa fantastiska fotbollsspelare i den spanska ligafotbollen kommande säsong. Å andra sidan har det hänt förut. Atlético Madrid verkar onekligen sitta inne på mallen att hitta duktiga anfallare när stjärnor har försvunnit. Att spelare som Fernando Torres, Diego Forlán, Sergio Agüero och senast Radamel Falcao spelat i klubben säger det mesta. Nu har man fått in David Villa som en direkt ersättare till Falcao, och ska historien upprepa sig kommer även ”el Guaje” göra bra ifrån sig i Madrid-klubben.

Utöver Villa har de andra klubbarna inte ersatt sina stjärnanfallare med lika tunga namn – även om Valencia fortfarande är på jakt efter en anfallare. Men det brukar, om vi fortsätter på det historiska spåret, inte vara några problem. Det är i andra ligor de riktigt stora pengarna finns. I Spanien finns däremot talangfabrikerna. Att Falcao, Soldado & Higuaín lämnar öppnar större möjligheter för spelare som Léo Baptistão (Atlético), Paco Alcácer (Valencia) och Álvaro Morata (Real Madrid). Om ett år kanske jag sitter här och snickrar på en liknande text, och vem vet vilka som är de stora stjärnorna då?

Eftersom det brukar kunna hända en hel del de sista veckorna av transferfönstret väljer jag att vara lite feg när det gäller tippning av säsongens tabell. Därför tänkte jag dela in alla lag i olika fack, var jag tror de kommer placera sig under säsongen.

Lagen som slåss om titeln: Real Madrid och Barcelona

Atlético Madrid hängde med längre än förväntat förra säsongen, men blev till slut omsprungna av stadsrivalen Real Madrid som knep andraplatsen bakom Barcelona. Och är det något lag som ska hänga med gigantduon i toppen, så är min självklara gissning att det är Atlético Madrid. Diego Simeones manskap känns stabila och har sin stomme kvar sen förra säsongen. Men att utmana om ligatiteln? Nej, där står det mellan Real Madrid och Barcelona, och jag tror det kommer bli ett långt guldrace den här säsongen.

***

Lagen som slåss om Europa-platser: Atlético Madrid, Valencia, Real Sociedad, Sevilla, Athletic Club, Real Betis & Villarreal

Jag tror att i första hand sju lag kommer kämpa bakom giganterna i toppen om de åtråvärda Europa-platserna. Atlético behöver ingen närmare presentation och är favoriter att knipa tredjeplatsen. Valencia kommer sakna Roberto Soldado om ingen etablerad målskytt värvas in, men man har fortfarande ett på pappret bra lag och har många unga spelare som står på kanten för att blomma ut på allvar. Inte minst Juan Bernat och Jonathan Viera som kan bli två riktiga utropstecken under säsongen. Real Sociedad har visserligen tappat Asier Illarramendi men i unge Rubén Pardo och nyförvärvet Esteban Granero finns ändå gott om ersättare. Framåt ser det riktigt bra ut för La Real, som däremot saknar bredd bakåt.

Ett lag som inte saknar bredd är Real Betis, som värvat för fullt under sommaren och har ett riktigt spännande lag på gång. Athletic är kanske den klubb som tillsammans med Barcelona & Real Madrid av de förmodade topplagen som på pappret ser bättre ut än i fjol. Beñat är en klassvärvning och nye anfallaren Kike Sola ger Aritz Aduriz konkurrens i anfallet.

Sevilla har underpresterat sett till lagmaterialet de senaste säsongerna, och har nu ruskat om rejält i truppen. Gammalt och rutinerat har bytts ut mot nytt och ungt. Jag tror effekten kommer bli positiv.

Slutligen finns även nykomlingen Villarreal, som jag tror redan nu kana återta en plats på övre halvan och vara med och utmana om en Europa-plats. Med fantastiska spelare som Giovani dos Santos, Mateo Musacchio & Bruno Soriano förfogar Marcelino över en riktigt stark trupp och får man bara igång en målskytt ser det riktigt lovande ut.

***

Lagen som slåss i mitten: Málaga, Celta Vigo, Granada, Espanyol, Getafe & Elche

Málaga har tappat alla sina storstjärnor förutom Willy Caballero, men Bernd Schuster har ändå en relativt stark trupp att jobba med. Ett lag med etablerade spelare som Roque Santa Cruz, Eliseu och Weligton bör inte ha någonting med en bottenstrid att göra. Ett lag som i fjol hade det kämpigt och klarade sig kvar med ett nödrop var Celta Vigo. Nu har man dock ett starkare lag än på länge och med karismatiske Luis Enrique på tränarbänken kan det leda till en mer stabil placering den här säsongen.

Granada har också värvat otroligt smart och ser alldeles för starka ut för att ha med bottenträsket att göra. Espanyol och Getafe är redan tillräckligt etablerade och Elche har liksom Granada och Celta förstärkt sin trupp avsevärt. Dessutom imponerade man väldigt mycket när man lekte hem Segundan förra säsongen.

***

Lagen som slåss i botten: Almería, Osasuna, Levante, Valladolid & Rayo Vallecano

Almería har i stora delar samma lag som förra säsongen men har blivit av med stjärnan Charles (lämnat för Celta Vigo). Nej, det kommer bli en tuff säsong för andalusierna. Likaså gissar jag att det blir för Osasuna, Levante, Valladolid och Rayo. Samtliga har helt enkelt för dåliga trupper och även om något lag säkerligen lär överraska positivt är min gissning att dessa kommer få kämpa ända in i det sista om förnyat La Liga-kontrakt.

—

Slutligen måste jag tillägga att jag snarare går runt med känslan ”det kunde varit värre” när det gäller spelarflykten. Det är många spelare, framför allt anfallare, som har lämnat ligan för nya äventyr. Men det är lika många stjärnspelare som hade attraktiva bud från andra ligor – men istället valde att fortsätta karriären i Spanien och La Liga. Isco, Piti och Beñat är tre praktexemplar på detta. Kryddat med lite nytillskott och den talangfabrik som finns i Spanien är jag övertygad om att vi har en alldeles strålande säsong framför oss.

Vad tror ni – hur slutar ligan? Vem tar hem titeln? Vilka når Europa? Vilka åker ur?

Klockan tickar vidare och nu återstår bara åtta dagar till säsongspremiären. Men först har vi ytterligare några lag att beta av.

OSASUNA

Förändringar:
En av lagets bästa spelare och förra säsongens främste målskytt Kike Sola har lämnat för grannklubben Athletic. I anfallarens ställe har 27-årige Oriol Riera, som var riktigt bra i Alcorcón förra säsongen, anslutit. Även paraguayanen José Ariel Núñez har värvats in från Libertad för att öka konkurrensen i anfallet. Ett annat högintressant nyförvärv än Joan Oriol från Villarreal. Vänsterbacken var redan med när de gula ubåtarna var uppe i La Liga senast och visat redan då stor potential. I Osasuna är det många som hoppas att Joan Oriol kan växa ut till en ”ny” Nacho Monreal.

Förutsättningar:
Osasuna är den klubb som alltid tråcklar sig kvar i ligan, oavsett hur dåliga förutsättningar är eller hur nederlagstippade de är inför säsongen. Inför den stundande säsongen förfogar José Luis Mendilibar över ett jämbördigt lag med i fjol, då man krigade på den nedre halvan. Någon radikal skillnad rent spelmässigt är det inte bli och det som alltid talar för Osasuna är hemmaborgen El Sadar, där man är svårbesegrade.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Andrés Fernández
—
Damià
Alejandro Arribas
Miguel Flaño
Joan Oriol
—
Gato Silva
Raoul Loé
—
Emiliano Armenteros
Álvaro Cejudo
Miguel de las Cuevas
—
Oriol Riera

Rimlig målsättning:
En säsong utan att vara involverade i bottenstriden vore klart godkänt för Osasuna, vars primära målsättning är att hålla sig kvar. Spelarmaterialet känns alldeles för tunt för att återupprepa den fina sjunde placeringen från säsongen 2011/12.

Säsongen är över och klubbarna börjar summera sina prestationer och samtidigt förbereda sig inför nästa säsong. Här följer mina betyg för varje lag sett över hur de presterat under säsongen bedömt utifrån förväntningar och förutsättningar. Jag går lag för lag enligt bokstavsordning.

Betygsskalan ser ut enligt följande:
1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Optimalt

—

Málaga – betyg 4/5
För att ha stora ekonomiska problem, vilket gjorde att man fick sälja stjärnor som Santi Cazorla och Salomon Rondón inför säsongen, samt all kalabalik på en högre nivå i klubben har Málaga ute på fotbollsplanen presterat fantastiskt bra. I ligaspelet har man varit ett stabilt topplag där framför allt spelet hemma på La Rosaleda klickat väldigt bra. Att man dessutom var en minut ifrån semifinal i Champions League drar inte ned betyget för Málagas säsong.

Mallorca – betyg 1/5
På förhand såg det bra ut med Joaquín Caparrós som tränare och flera starka nyförvärv, men Mallorcas säsong har varit under all kritik. Inte ens Giovani dos Santos uppåtpekande formkurva räcker för ett godkänt betyg.

Osasuna – betyg 2/5
Pamplona-klubben har genomfört en säsong där man ständigt legat på nedre halvan men mot slutet aldrig var riktigt nära att blanda sig in i bottenstriden. Med fjolårets fina sjundeplats i åtanke borde man krävt betydligt mer av Osasuna, som ändå gjort en godkänd säsong.

Rayo Vallecano – betyg 4/5
Jag tror egentligen inte någon inom Rayo-kretsar är missnöjd med säsongen. Man tappade stjärnor som Michu och Diego Costa inför säsongen, utan att värva in några utpekade ersättare, och slutar ändå på åttonde plats. Paco Jémez arbete med Vallecas-klubben har gett storartade resultat.

Real Madrid – betyg 2/5
Huvudstadsklubben vill utmana om alla titlar – den här säsongen lyckades de inte vinna någon. Det i sig är förstås ett misslyckande, men att samtidigt bara vara ett mål ifrån Champions League-final samt två inhemska andraplatser i form av ligaspel och Copa del Rey gör att säsongen inte kan underkännas. Även om klubben hade förväntat sig mer av laget och José Mourinho.

Tidigare i veckan presenterade jag det mig anser vara säsongens bästa elva. Nu är det dags för den inte lika smickrande uttagningen – säsongens floppelva. Det gäller spelare som helt enkelt inte presterat utefter förutsättningarna och på ett eller annat sätt underpresterat.

Här kommer min floppelva för säsongen, med längre motiveringar på varje spelare längre ned. Systemet är ett 4-4-2.

Målvakt: Iker Casillas
—
Högerback: Dani Alves
Mittback #1: Fernando Amorebieta
Mittback #2: Alberto Botía
Vänsterback: José Ángel
—
Högerytter: Adrián
Innermittfältare #1: Javi Hervás
Innermittfältare #2: Luka Modric
Vänsterytter: Jonathan Viera
—
Anfallare #1: Joseba Llorente
Anfallare #2: Fernando Llorente

——

Målvakt: Iker Casillas (Real Madrid)
Motivering: Även om jag inte sett honom i aktion på ett bra tag är han fortfarande en av världens främsta målvakter i mitt tycke. Däremot kan man inte snacka bort att det varit en väldigt miserabel säsong för Iker Casillas. Oavsett om det funnits personliga duster mellan José Mourinho och Iker har den sistnämnde blivit petad av såväl Antonio Adán, och sedan inte ens fått chansen att rubba Diego López sedan han värvades till klubben i vintras. Det har långt ifrån varit en höjdarsäsong för Madrid-kaptenen.

Högerback: Daniel Alves (Barcelona)
Motivering: Det är först och främst viktigt att klargöra en del saker här. Dani Alves är fortfarande en av ligans, och världens, bästa högerbackar. Den stora anledningen att jag sätter honom i säsongens floppelva är på grund av att han prestationsmässigt gått ner sig väldigt mycket gentemot ifjol, och dessutom stått för flera ödesdigra misstag som egentligen bara handlar om slarv under säsongen. Skulle jag gått efter säsongens rakt av sämsta högerback hade nog Antonio Barragán legat högt upp, men sett utefter förutsättningar och förväntningar, har Dani Alves underpresterat.

Mittback #1: Fernando Amorebieta (Athletic Club)
Motivering: Förra säsongen var venezuelanen i vissa stunder en av ligans främsta försvarare. Den här säsongen har han hamnat i trubbel på både på och utanför planen, och till slut också hamnat i frysboxen med utebliven speltid. Nu lämnar Fernando Amorebieta Athletic med en katastrofsäsong i ryggen och flyttar till London för spel i Fulham.

Mittback #2: Alberto Botía (Sevilla)
Motivering: När Sevilla vann kampen om Alberto Botía förra sommaren var jag en av många som applåderade klubben till en på förhand väldigt bra värvning. Den förre Sporting Gijón-spelaren är förvisso fortfarande ung, och har en del brister, men har trots det varit en stabil försvarare i flera säsonger och jagats av de flesta storklubbar i Spanien. I Sevilla har Botía dock haft svårt att ta en startplats, och har mestadels fått nöja sig med en plats på bänken. Det var nog många som hade väntat sig mer av Alberto i Sevilla-tröjan.

Vänsterback: José Ángel (Real Sociedad)
Motivering: José Ángel hämtades in från Roma på lån inför säsongen och var på förhand en riktigt tuff utmanare till Alberto De La Bella om vänsterbacksplatsen. Men, den sistnämnde tog varningsfingret på allvar och höjde sig istället flera snäpp vilket gjorde honom till ohotad etta. José Ángel, som för ett par år sedan bara var detaljer ifrån att skriva på för Barcelona, kan räkna in ännu en ytterst medioker säsong på cv:t.

Högerytter: Adrián (Atlético Madrid)
Motivering: Jag minns inte sist en spelare var så ruggigt bra en säsong, för att säsongens därpå inte vara i närheten av samma spelare. Ifjol var Adrián en nyckelspelare i det Atlético Madrid som tog hem Europa League – den här säsongen har hans form lyst med sin frånvaro. Noll självförtroende, missade lägen och i allmänt väldigt osynlig har symboliserat Adriáns säsong. Frågan är om han blir kvar i Atlético.

Innermittfältare #1: Javi Hervás (Sevilla)
Motivering: Javi Hervás var årets genombrottsspelare i Segundan ifjol när han imponerade stort med sina prestationer i Córdoba. Sevilla vann dragkampen om spelaren, men efter adressändringen har det gått stelt. Bara en start plus åtta inhopp är Hervás facit i ligaspelet den här säsongen vilket måste ses som ett stort misslyckande med tanke på att han på förhand var en kanonvärvning. Oklar framtid.

Innermittfältare #2: Luka Modric (Real Madrid)
Motivering: Precis som i fallet med Dani Alves tål att upprepas även här: Luka Modric är inte i närheten att vara en av ligans sämsta innermittfältare. Det är sett till förväntningarna, och framför allt prislappen på 300 miljoner, som gör att han tar plats här. Värvar man en spelare för de summorna kan man enligt mig kräva betydligt mer än vad Modric presterat. Undantaget borta mot Manchester United i Champions League, där kroaten kom in och vände matchen för Madrid, samt en handfull matcher till, har han generellt sett inte alls levt upp till förväntningarna som ställdes när han köptes för Tottenham. Att han är en värvning för framtiden håller till viss del som argument för den stora prislappen, men inte fullt ut. Madrid kan kräva mer av Modric.

Vänsterytter: Jonathan Viera (Valencia)
Motivering: Värvades som ett stort löfte inför säsongen och många trodde han skulle få sitt definitiva genombrott. Men nja, det gick aldrig riktigt Vieras väg. Av varken Mauricio Pellegrino eller Ernesto Valverde fick yttermittfältaren något förtroende, och den uteblivna speltiden beror förstås på någonting. Kan mycket väl lämna Valencia om inte nye tränaren Misoslav Djukic övertalar honom att stanna.

Anfallare #1: Joseba Llorente (Osasuna)
Motivering: Var utlånad till Pamplona-klubben från Real Sociedad med en huvudsaklig uppgift: att göra mål. Resultatet? 24 matcher, och endast ett mål. Spelmässigt har det heller inte sett särskilt bra ut för Llorente, som inte heller lär få någon mer chans i Sociedad framöver. Åldern har tagit ut sin rätt på Joseba Llorente som för några år sedan var skyttekung i Villarreal.

Anfallare #2: Fernando Llorente (Athletic)
Motivering: Det verkar inte vara någon passande kombo att heta Llorente och spela i La Liga. Ligans andre spelare med samma efternamn, Fernando Llorente, har liksom Joseba inte heller stått för en särskilt minnesvärd säsong. Efter uttalandena om att han ville lämna klubben blev han satt i frysboxen, vilket gjorde att speltiden blev knaper, och att landslagsplatsen förlorades. Han gjorde totalt bara en fjärdedel av sina 16 mål från förra säsongen.

—

Saknar ni redan klubblagsfotbollen i all landslagsyra? Lugna, i kväll spelas en fantastisk match inom den spanska fotbollen. Villarreal tar emot Almería hemma på El Madrigal i en match som blir direkt avgörande om vilket av de två nyss nämnda lagen som roffar åt sig den sista direktplatsen till La Liga. Villarreal innehar den just nu, och klarar sig med oavgjort. Almería, med skyttekungen Charles i laget, måste vinna. Ett fullsatt Madrigal kommer bokstavligen koka.

Wow, vilken avslutning vi fick igår. Tårar, mycket tårar, forcerade ner för spanjorernas kinder runt om i landet igår. För en del var det glädjetårar, men för en klar majoritet raka motsatsen.

För att istället göra flera långa historier tänkte jag i ett par korta meningar konstatera vad i huvudsak som hände igår kväll. Real Sociedad knep Champions League-platsen före Valencia, medan Zaragoza, Deportivo och Mallorca får spela nästa säsong i Segundan då Celta Vigo var det lag som klarade nytt kontrakt.

Här nedan kommer några rader om varje enskild match.

Real Madrid – Osasuna 4-2

En match som inte betydde särskilt mycket för något av lagen. José Mourinho närvarade som Realtränare för sista gången på Santiago Bernabéu, och tackades av med blandade reaktioner.

—

Barcelona – Málaga 4-1

Katalanerna knallade hem tre poäng i säsongens sista match, och spräckte därmed drömgränsen på 100 poäng. Det som ändå får rubrikerna från matchen är att Éric Abidal fick hoppa in sista kvarten och gjorde sin sista match på Camp Nou som Barcelona-spelare. Fransmannen möttes, förstås, av stående ovationer och det blev jubel så fort Abidal rörde bollen. Hos Málaga tackades även Manuel Pellegrini av på ett vackert sätt efter sina insatser som tränare i klubben.

—

Celta Vigo – Espanyol 1-0

Ett lag med allt att spela för, ett lag som redan visste vart de skulle hålla hus nästa säsong. Och hur många pårtföljer med pengar som Celta Vigos bottenkonkurrenter än kunde tänkas skicka till Espanyol så kunde inte Barcelona-laget rubba de ljusblåa. Celta vann matchen med 1-0, efter att stjärnan Iago Aspas precis som så många gånger förr spelat en huvudroll, och fixade nytt kontrakt i ligan.

—

Deportivo La Coruña – Real Sociedad 0-1

Deportivo hade allt i sina egna händer. Så länge man bara vann mot Real Sociedad fanns det inget lag i bottenstriden som kunde komma i kapp. Det enda problemet? CL-jagande Real Sociedad. Baskerna visade att man är ett bättre lag på i stort sett alla positioner och vann med uddamålet. Samtidigt som La Real säkrade den sista CL-platsen skickade man också tillbaka Deportivo till Segundan. Som om degraderingen inte var tragskt nog för alla Depor-fantaster tog publiken på Riazor också farväl av Juan Carlos Valerón.

—

Granada – Getafe 2-0

Två lag som i jämförelse som kunde spela ganska avslappnat i säsongens sista match. Granada vann med 2-0, och såg till att få en stabil säsongsplacering.

—

Levante – Real Betis 1-1

Redan Europa-klara Real Betis mot ett Levante utan att spela för blev inte så högintressant. Det blev i alla fall två mål, ett åt vardera håll.

—

Mallorca – Valladolid 4-2

Det var inte långt borta för Mallorca, det bör kännas till. Till skillnad från såväl Deportivo och Real Zaragoza vann Mallorca pliktskyldigt sin match, men då Celta Vigo gjorde detsamma mot Espanyol spelade det mindre roll. Mallorca spelar i Segundan nästa säsong, men slapp i alla fall sluta säsongen som ligajumbo.

—

Rayo Vallecano – Athletic Club 2-2

En match med intensitet, men som i praktiken aldrig betydde särskilt mycket. Rayo, som slutade åtta i tabellen, borde fått en Europa-plats med på grund av ekonomiska skäl fick man ingen licens av förbundet. Från matchen i säg bör väl tilläggas att Rayos fantastiske Piti gjorde mål nummer 18 för säsongen – ett makalöst facit.

—

Sevilla – Valencia 4-3

För att göra en lång historia kort: Álvaro Negredo sänkte Valencia. Sevilla-anfallaren gjorde lagets samtliga mål när man roffade åt sig samtliga poäng hemma på Ramón Sánchez Pizjuán. Utöver att skjuta Sevilla till en Europa-plats, gjorde Negredo även livet surt för Valencia, som missade Champions League-platsen. Mycket talar för att båda Unai Emery och Ernesto Valverde gjorde sina sista matcher som tränare för Sevilla respektive Valencia igår.

—

Real Zaragoza – Atlético Madrid 1-3

När Helder Postiga kvitterade för Real Zaragoza i 89:e minuten höll La Romareda andan och hoppades på en sista anstormning, ett sista anfall, ett sista andetag. Nej, det är bara katten som har nio liv – den här gången gick det inte vägen för Zaragoza. Istället för att få till en slutforcering gjorde Atlético genom Diego Costa både ett och två mål till.

—

Just nu ska jag bara andas in det här, och ta det lugnt för en kväll. Den närmaste tiden kommer sedan ett gäng säsongssummeringar och annat smått och gott. Och för den som inte fått nog av den spanska fotbollen håller Segundan fortfarande på, där vi så småningom också har ett kval att vänta på i kampen om den sista La Liga-platsen.