Efter alltför många dagars väntan fyllda av spekulationer och förväntningar är nu allvaret igång. I lördags drog den spanska ligafotbollen igång igen och det har minst sagt rivstartat.

Carlos Vela planens gigant
I lördagens sparkades den spanska ligafotbollen igång med Real Sociedad och Getafe på Anoeta. Och för att göra en lång historia kort kan man konstatera följande: La Real vilade ett par nyckelspelare, och lyckades ändå kontrollera matchen från första till sista minut och vinna komfortabelt. Getafe däremot såg uddlösa, gråa och fantasilösa ut. Bäst på plan var utan tvivel Carlos Vela, som efter två fantastiska säsonger nu lovat att öka sin målskörd från föregående säsonger (14 ifjol). Tja, det har ju minst sagt börjat bra, både för Vela och Real Sociedad. På tisdag väntar Lyon i CL-kval.

Athletic pressade sönder Valladolid
Real Sociedads baskiska kusiner Athletic (eftersom den vänliga stämningen mellan klubbarna tål de nog att kallas kusiner) imponerade också i sin premiär, som spelades borta mot Valladolid. Hemmalagets Patrick Ebert oroade hela tiden Athletic-försvaret, och gjorde också Valladolids enda mål i matchen, men det räckte inte. Genom ett bättre press- och passningsspel var Bilbao-klubben det bättre laget och vann välförtjänt med 2-1. Markel Susaseta gjorde öppningsmålet efter drömspel av Ander Herrera och Beñat Extebarria i momentet innan, innan Iker Muniain klev fram som matchvinnare när han distinkt tryckte in 2-1 från nära håll i början av andra.

Och just Ander Herrera, som var ytterst delaktig i 1-0-målet, har fått en större offensiv roll under Ernesto Valverde än vad han hade under förra tränaren Marcelo Bielsas tid i klubben. Av gårdagens prestationer att döma såg det förträffligt bra ut, och med sitt fina passningsspel kan han ge Athletic ytterligare en dimension i offensiven med en högre utgångsposition.

Förra säsongen var Athletic säsongens besvikelse i La Liga, medan Real Sociedad var säsongens stora positiva överraskning. Nu känns båda lagen jättestarka och har inlett med varsina treor.

Valencia vann utan att imponera
Lördagens stormatch utspelade sig på Mestalla mellan Valencia och Málaga, och trots ett bra tempo var det premiärdagens ändå tråkigaste match. Hemmalaget Valencia hade svårt i den sista tredjedelen och skrapade knappt fram en handfull chanser. Málaga var inte bättre, men var solida i försvaret och såg ändå vassa ut i omställningsspelet. Men ett bra försvar till trots räckte det inte för poäng. Willy Caballero, som var en av säsongens bästa målvakter, slarvade vid en höjdboll och Valencia-kaptenen Ricardo Costa tackade och tog emot när han fick bollen framför fötterna med öppet mål.

Det var långt ifrån en sprudlande match, och Valencia förtjänade knappast alla tre poäng. Det fanns dock flera ljusglimtar i hemmalaget, så som ynglingarna Juan Bernat och Fede Cartabia (båda födda 1993). Och att vinna är som det alltid brukar heta också en styrka i sig.

Rodas agerande personifierade matchen
Apropå att vinna välförtjänt eller inte. Jag tror aldrig jag har varit med om något liknande som Barcelona visade upp i första halvlek mot Levante. När det stod 4-0 innan halvtimmen spelad var känslan snarare att det kunde rinna iväg mot tvåsiffrigt. Det slutade vid 7-0, men kunde blivit mer, och pausresultatet 6-0 är bara skrattretande.

Levante-försvararen Héctor Rodas agerande vid 7-0-målet personifierar på något sätt matchen. Istället för att enkelt och distinkt passa hem en frispark på egen planhalva till målvakten agerade Rodas allmänt lojt, och fick bara iväg bollen ett par meter. Cesc Fàbregas snappade upp, rundade målvakten och valde i slutändan att servera Pedro Rodríguez öppet mål.

Jag väljer att resultatet till trots inte dra för stora växlar av den här matchen. Även om Barcelona spelade fantastisk fotboll och framför allt pressade sönder Levante, så var gästerna från Valencia samtidigt under all kritik. Det var lojt, oengagerat och väldigt slarvigt. Det var rent av beklämmande att titta på. Kanske kommer man sakna åldermannen Sergio Ballesteros mer än många trodde.

Mer uppdateringar från helgens fighter utlovas senare.

Från att räkna ner månader till veckor, veckor till dagar, så kan vi nu börja räkna ner timmar och minuter. I detta skede är ligastarten bara några timmar bort och därefter har vi 38 förväntansfulla och intensiva omgångar framför oss. Och visst är det här kanske den härligaste perioden på hela säsongen? När alla lag står på noll – alla lag är lika, fyllda av egna förhoppningar och förväntningar. Vem tar hem titeln i år? Vem blir säsongens utropstecken á la fjolårets Real Sociedad? Vilket lag överraskar negativt och slåss i botten trots bättre förutsättningar? I dagläget kan vi bara gissa, spekulera, eller rent av chansa.

Senast igår ställdes jag mot väggen och blev tillfrågad ”hur känns det att La Liga återigen tappar så många stjärnor?”. Personen i fråga syftade förstås på den handfull dos av stjärnanfallare som har försvunnit från ligan. Radamel Falcao har lämnat Atlético Madrid för storsatsande Monaco, Roberto Soldado har bytt den vita Valencia-tröjan mot den vita Tottenham-tröjan, Álvaro Negredo har tagit klivet från Sevilla till Manchester City och Gonzalo Higuaín har bytt Real Madrid mot Napoli.

Och visst svider det för oss La Liga-fantaster att inte kunna se alla dessa fantastiska fotbollsspelare i den spanska ligafotbollen kommande säsong. Å andra sidan har det hänt förut. Atlético Madrid verkar onekligen sitta inne på mallen att hitta duktiga anfallare när stjärnor har försvunnit. Att spelare som Fernando Torres, Diego Forlán, Sergio Agüero och senast Radamel Falcao spelat i klubben säger det mesta. Nu har man fått in David Villa som en direkt ersättare till Falcao, och ska historien upprepa sig kommer även ”el Guaje” göra bra ifrån sig i Madrid-klubben.

Utöver Villa har de andra klubbarna inte ersatt sina stjärnanfallare med lika tunga namn – även om Valencia fortfarande är på jakt efter en anfallare. Men det brukar, om vi fortsätter på det historiska spåret, inte vara några problem. Det är i andra ligor de riktigt stora pengarna finns. I Spanien finns däremot talangfabrikerna. Att Falcao, Soldado & Higuaín lämnar öppnar större möjligheter för spelare som Léo Baptistão (Atlético), Paco Alcácer (Valencia) och Álvaro Morata (Real Madrid). Om ett år kanske jag sitter här och snickrar på en liknande text, och vem vet vilka som är de stora stjärnorna då?

Eftersom det brukar kunna hända en hel del de sista veckorna av transferfönstret väljer jag att vara lite feg när det gäller tippning av säsongens tabell. Därför tänkte jag dela in alla lag i olika fack, var jag tror de kommer placera sig under säsongen.

Lagen som slåss om titeln: Real Madrid och Barcelona

Atlético Madrid hängde med längre än förväntat förra säsongen, men blev till slut omsprungna av stadsrivalen Real Madrid som knep andraplatsen bakom Barcelona. Och är det något lag som ska hänga med gigantduon i toppen, så är min självklara gissning att det är Atlético Madrid. Diego Simeones manskap känns stabila och har sin stomme kvar sen förra säsongen. Men att utmana om ligatiteln? Nej, där står det mellan Real Madrid och Barcelona, och jag tror det kommer bli ett långt guldrace den här säsongen.

***

Lagen som slåss om Europa-platser: Atlético Madrid, Valencia, Real Sociedad, Sevilla, Athletic Club, Real Betis & Villarreal

Jag tror att i första hand sju lag kommer kämpa bakom giganterna i toppen om de åtråvärda Europa-platserna. Atlético behöver ingen närmare presentation och är favoriter att knipa tredjeplatsen. Valencia kommer sakna Roberto Soldado om ingen etablerad målskytt värvas in, men man har fortfarande ett på pappret bra lag och har många unga spelare som står på kanten för att blomma ut på allvar. Inte minst Juan Bernat och Jonathan Viera som kan bli två riktiga utropstecken under säsongen. Real Sociedad har visserligen tappat Asier Illarramendi men i unge Rubén Pardo och nyförvärvet Esteban Granero finns ändå gott om ersättare. Framåt ser det riktigt bra ut för La Real, som däremot saknar bredd bakåt.

Ett lag som inte saknar bredd är Real Betis, som värvat för fullt under sommaren och har ett riktigt spännande lag på gång. Athletic är kanske den klubb som tillsammans med Barcelona & Real Madrid av de förmodade topplagen som på pappret ser bättre ut än i fjol. Beñat är en klassvärvning och nye anfallaren Kike Sola ger Aritz Aduriz konkurrens i anfallet.

Sevilla har underpresterat sett till lagmaterialet de senaste säsongerna, och har nu ruskat om rejält i truppen. Gammalt och rutinerat har bytts ut mot nytt och ungt. Jag tror effekten kommer bli positiv.

Slutligen finns även nykomlingen Villarreal, som jag tror redan nu kana återta en plats på övre halvan och vara med och utmana om en Europa-plats. Med fantastiska spelare som Giovani dos Santos, Mateo Musacchio & Bruno Soriano förfogar Marcelino över en riktigt stark trupp och får man bara igång en målskytt ser det riktigt lovande ut.

***

Lagen som slåss i mitten: Málaga, Celta Vigo, Granada, Espanyol, Getafe & Elche

Málaga har tappat alla sina storstjärnor förutom Willy Caballero, men Bernd Schuster har ändå en relativt stark trupp att jobba med. Ett lag med etablerade spelare som Roque Santa Cruz, Eliseu och Weligton bör inte ha någonting med en bottenstrid att göra. Ett lag som i fjol hade det kämpigt och klarade sig kvar med ett nödrop var Celta Vigo. Nu har man dock ett starkare lag än på länge och med karismatiske Luis Enrique på tränarbänken kan det leda till en mer stabil placering den här säsongen.

Granada har också värvat otroligt smart och ser alldeles för starka ut för att ha med bottenträsket att göra. Espanyol och Getafe är redan tillräckligt etablerade och Elche har liksom Granada och Celta förstärkt sin trupp avsevärt. Dessutom imponerade man väldigt mycket när man lekte hem Segundan förra säsongen.

***

Lagen som slåss i botten: Almería, Osasuna, Levante, Valladolid & Rayo Vallecano

Almería har i stora delar samma lag som förra säsongen men har blivit av med stjärnan Charles (lämnat för Celta Vigo). Nej, det kommer bli en tuff säsong för andalusierna. Likaså gissar jag att det blir för Osasuna, Levante, Valladolid och Rayo. Samtliga har helt enkelt för dåliga trupper och även om något lag säkerligen lär överraska positivt är min gissning att dessa kommer få kämpa ända in i det sista om förnyat La Liga-kontrakt.

—

Slutligen måste jag tillägga att jag snarare går runt med känslan ”det kunde varit värre” när det gäller spelarflykten. Det är många spelare, framför allt anfallare, som har lämnat ligan för nya äventyr. Men det är lika många stjärnspelare som hade attraktiva bud från andra ligor – men istället valde att fortsätta karriären i Spanien och La Liga. Isco, Piti och Beñat är tre praktexemplar på detta. Kryddat med lite nytillskott och den talangfabrik som finns i Spanien är jag övertygad om att vi har en alldeles strålande säsong framför oss.

Vad tror ni – hur slutar ligan? Vem tar hem titeln? Vilka når Europa? Vilka åker ur?

Det är dags att presentera det sista laget inför ligastarten på lördag. Det rör sig om en ny nykomling som är tillbaka för att stanna.

VILLARREAL

Förändringar:
Redan förra säsongen, när Villarreal spelade i Segundan, hade man ett på pappret väldigt bra lag. Klasspelare som Mateo Musacchio, Jaume Costa, Bruno Soriano och Cani valde att stanna kvar och hjälpa klubben tillbaka till La Liga. Nu är man där igen, och har dessutom förstärkt ordentligt. Framför allt är det Mallorca-duon Giovani dos Santos och Tomás Pina som väger tungt. Den förstnämnde växte allt eftersom i Mallorca förra säsongen och har sett otroligt vass ut under försäsongen. Har den La Masía-skolade mexikanen äntligen hittat hem på riktigt nu?

Förutsättningar:
Villarreal har ett lag bra nog att redan den här säsongen kunna utmana om Europa-platser. Den stora frågan är vem som ska göra målen, men klarar Giovani dos Santos, Ike Uche och Jérémy Perbet av den uppgiften kan det bli ett bra kommande år för ”de gula ubåtarna”. Tränaren Marcelino har erfarenhet och har fått tid och ro att jobba med sitt projekt i Villarreal.

Tänkbar startelva:

(4-4-2)

Sergio Asenjo
—
Mario Gaspar
Mateo Musacchio
Chechu Dorado
Jaume Costa
—
Hernán Pérez
Bruno Soriano
Tomás Pina
Cani
—
Giovani dos Santos
Jérémy Perbet

Rimlig målsättning:
Med tanke på degraderingen säsongen 2011/12 lär Villarreals primära målsättning vara att på nytt stabilisera sig som ett lag i högstadivisionen och fixa nytt kontrakt. Men efter en snabb blick på spelarmaterialet förstås vi alla att klubben har råd att sikta betydligt högre. En Europa-plats är fullt realistiskt.

Nedräkningen fortsätter och nu närmar sig ligapremiären med stormsteg. Endast två lag återstår i laggenomgången.

VALLADOLID

Förändringar:
Framgångsrike Miroslav Djukic har lämnat tränarposten i klubben för att söka nya utmaningar i Valencia. In som ersättare har Valladolid lockar över Juan Ignacio Martínez, som har flera starka säsonger i Levante bakom sig. På spelarfronten har det inte hänt särskilt mycket, men målvaktslånet Diego Mariño från Villarreal har rutin fårn ungdomslandslagsspel och utmanar om en plats i startelvan.

Förutsättningar:
I sitt fotbollstänk är JIM väldigt lik Djukic, och det finns all anledning att tro att vi spelmässigt kommer få se ett ganska snarlikt Valladolid gentemot i fjol. Får man behålla storstjärnan Patrick Ebert, som allt talar för, har man en stöttepelare i offensiven. Kan tysken, som gjorde en otroligt stark fjolårssäsong, också hålla sig skadefri kommer det gynna Valladolid ännu mer. I övrigt har man på pappret inget skarpt lag och mycket av förra säsongens stabila insatser stavades Miroslav Djukic. Det gäller att Martínez får lika bra ordning på gruppen för att ens vara i närheten av fjolårets insats.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Diego Mariño
—
Antonio Rukavina
Jesús Rueda
Marc Valiente
Carlos Peña
—
Víctor Pérez
Álvaro Rubio
—
Patrick Ebert
Óscar González
Omar Ramos
—
Javi Guerra

Rimlig målsättning:
Det är inte alls ovanligt att man som nykomling gör ett väldigt bra förstaår. Det allra svåraste året brukar rent historiskt vara det andra, och utan Miroslav Djukic på tränarbänken blir det verkligen upp till bevis för Valladolid. Målsättningen är att hålla sig kvar.

Tre lag återstår att presentera innan säsongen kan dra igång.

VALENCIA

Förändringar:
Ernesto Valverde har blivit ersatt av den betydligt mer defensive Miroslav Djukic på tränarbänken. I spelartruppen är den stora förändringen förstås Roberto Soldados försvinnande. Anfallaren gjorde hela 24 mål i ligaspelet i fjol men fortsätter nu karriären i Tottenham. Även Nelson Valdez har lämnat vilket lämnar frågetecken kring Valencias anfallsuppsättning. Hittills har bara Hélder Postiga värvats in, men det kan mycket väl tillkomma ett större namn innan transferfönstret är slut. Valencia-ikonen David Albelda har deklarerat att han lägger av med proffsfotbollen, och i legandarens otroligt tunga skor har klubben plockat in Javi Fuego (Rayo) och Oriol Romeu (Chelsea) för att fylla luckan på det defensiva mittfältet.

Förutsättningar:
På det offensiva mittfältet finns enorm kvalité och minst lika enorm bredd. Men det vilar stora frågetecken kring försvarslinjen och vem som ska göra målen för Valencia den här säsongen. Förutsättningarna var på pappret bättre förra säsongen, men hitta Djukic lösningar på frågorna kan det ändå bli väldigt bra.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Vicente Guaita
—
João Pereira
Ricardo Costa
Adil Rami
Jérémy Mathieu
—
Javi Fuego
Dani Parejo
—
Sofiane Feghouli
Éver Banega
Jonathan Viera
—
Hélder Postiga

Rimlig målsättning:
Att inte nå Champions League-plats var som ett slag under bältet för klubben förra säsongen. Och även om förutsättningarna för tillfället inte ser mycket bättre ut än i fjol har man en trupp bra nog för att ta sig tillbaka bland topp fyra. CL-plats är ett fullt rimligt mål.

Bara sex dagar återstår till premiären, och bara fyra lag återstår i min lag-för-lag-presentation.

SEVILLA

Förändringar:
Tre av klubbens största stjärnor i Jesús Navas, Álvaro Negredo och allra senast Gary Medel har lämnat. Men ersättarna som Sevilla har plockat in känns oerhört spännande och man har satsat ungt och för framtiden. Ynglingarna Jairo och Vitolo gjorde stor succé i Racing respektive Las Palmas i Segundan förra säsongen. De offensiva mittfältarna kommer bland annat få slåss med Chelsea-lånet Marko Marin om en plats i startelvan den kommande säsongen. Dessutom har hela tre anfallare värvats in. Det tyngsta namnet Kevin Gameiro från Paris Saint-Germain som kostade Sevilla tio miljoner euro. Därtill har man också hämtat in colombianen Carlos Bacca och rumänen Raul Rusescu, som båda öste in mål i belgiska respektive rumänska ligan förra säsongen. För att ersätta Gary Medel har man till reapris plockat in den uruguayanske supertalangen Sebastián Cristoforo för 2,5 miljoner euro. La Liga-bekantingen Nicolás Pareja är också ny och får ses som ett av de mer etablerade nyförvärven Sevilla gjort under sommaren.

Förutsättningar:
Unai Emery fick spelmässigt bättre ordning på Sevilla när han tillträdde mitt under förra säsongen, men man hade fortsatt svårt att ta trepoängare vilket inte räckte till mer än en nionde plats. Nu har truppen ruskats om rejält och det är svårt att placera in Sevilla i något fack. Truppen är bredare än i fjol – det intressanta blir att se hur hög spetnivån är.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Beto
—
Coke
Federico Fazio
Nicolás Pareja
Alberto Moreno
—
Goeffrey Kondogbia
Ivan Rakitic
—
Marko Marin
Vitolo
José Antonio Reyes
—
Kevin Gameiro

Rimlig målsättning:
Att placera sig bland topp sex känns som en klart rimlig målsättning för Sevilla vars lag känns otroligt spännande med många unga spelare som står inför att blomma ut på allvar.

Hur ser förutsättningarna ut hos fjolårssäsongens stora överraskning i La Liga?

REAL SOCIEDAD

Förändringar:
Klubben gav inte Philippe Montanier något tillräckligt kontraktsförslag varpå fransmannen valde att lämna klubben och fortsätta sin tränarkarriär i Rennes. Som ersättare har man plockat in Jogaba Arrasate, som ingick i Montaniers tränarstad i fjol, men som ensam bara tränat lag i motsvarande tredjedivisionen.
Den stora förändringen på spelarfronten är förstås Asier Illarramendi. Den defensiva mittfältsdirigenten har lämnat San Sebastián för att söka lyckan i Real Madrid.
Som nytillskott har man hittills bara plockat in Haris Seferovic, en väldigt spännande anfallare från Fiorentina som gjort en strålande försäsong och redan nu känns redo att utmana Imanol Agirretxe.

Förutsättningar:
Utan förra säsongens kanske viktigaste spelare blir det så klart upp till bevis för Real Sociedad. Med en ny tränare dessutom är det mycket som är ganska ovisst. Sett till spelarmaterialet har man det dock bra ställt, även om truppen borde breddats ytterligare med någon försvarare och någon mittfältare för att kunna slåss på flera fronter.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Claudio Bravo
—
Carlos Martínez
Mikel González
Iñigo Martínez
Alberto De La Bella
—
Markel Bergara
Rubén Pardo
—
Carlos Vela
Xabi Prieto
Antoine Griezmann
—
Imanol Agirretxe

Rimlig målsättning:
Eftersom Real Sociedad gissningsvis kommer satsa ganska hårt på Europa-spelet – oavsett om det blir Champions eller Europa League – känns truppen för tunn för att utmana om en plats lika högt upp i ligan som förra säsongen. Men att återigen vara med och kämpa om Europa-platser känns som ett fullt rimligt mål för baskerna.

Unga spanska nyförvärv, Carlo Ancelotti och inte minst José Mourinho. Det är mycket som har hänt i den spanska huvudstaden under sommaren.

REAL MADRID

Förändringar:
Det lär bli något lugnare på Real Madrid tränarbänk efter att Carlo Ancelotti nu innehar den platsen sedan José Mourinho och klubben gått skilda vägar. På spelarfronten lär Gonzalo Higuaín (Napoli) vara den som kommer lämna störst tomrum efter sig. Annars har klubben stått för ett par riktigt intressanta värvningar. Den unga spanska trion Dani Carvajal (Leverkusen), Isco (Málaga) och Asier Illarramendi (Real Sociedad) har otroligt starka fjolårssäsonger i bagaget och utmanar samtliga om startplatser.

Förutsättningar:
Med två världsmålvakter, en stark försvarslinje och världens i särklass bredaste mittfält är förutsättningarna bättre än på flera år i Real Madrid – i alla fall sett utefter spelarmaterialet. Det ser i nuläget lite tunnare ut på anfallssidan i och med Gonzalo Higuaíns försäljning, men Álvaro Morata täcker upp bra bakom duon Karim Benzema och Cristiano Ronaldo. Nu gäller det bara för Ancelotti att få ihop laget och få ut max av truppen.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Iker Casillas
—
Álvaro Arbeloa
Raphaël Varane
Sergio Ramos
Marcelo
—
Xabi Alonso
Sami Khedira
—
Isco
Mesut Özil
Cristiano Ronaldo
—
Karim Benzema

Rimlig målsättning:
Precis som i fallet med Barcelona finns det bara en målsättning för Real Madrid – vinna. Dessutom har man, som tidigare nämnt, ett på pappret starkare lag än på flera år.

Det är dags att ta itu med ett lag som förra säsongen i det närmaste stod för en mirakelinsats och slutade åtta. Finns det en gnutta chans att det återupprepas nu?

RAYO VALLECANO

Förändringar:
Som vanligt har det hänt mycket i Rayo Vallecano som inte har några stålar att handla för. Storstjärnorna Piti (Granada), Léo Baptistão (Atlético) och Javi Fuego (Valencia) har lämnat klubben och ersättarna är knappast av samma klass eller status. Raúl Baena kommer på fri transfer från Espanyol och lär ta Fuegos plats på innermittfältet. Annars är det svårbedömda spelare som anslutit till truppen. Nery Castillo och Johan Mojica känns som typiska Rayo-värvningar där båda kommer utifrån och är relativt okända. Det kanske mest intressanta nyförvärvet än inlåningen av Atlético Madrids 18-årige talang Saúl Ñíguez, som kommer slåss om en plats på innermittfältet.

Förutsättningar:
På pappret ser det i nuläget oerhört tunt ut för Rayo. Men det sa jag vid samma tidpunkt även förra säsongen. Då klev såväl Javi Fuego som Piti fram mer, samtidigt som Léo Baptistão flyttades upp från reservlaget och gjorde omedelbar succé. Tar Roberto Trashorras samma ansvar nu, och nyförvärven gör bra ifrån sig har Rayo alla möjligheter att få stannar kvar i högsta divisionen. Den största nyckeln är förstås tränaren Paco Jémez som gjorde ett fantastisk jobb förra säsongen och under sommaren förlängt till kontrakt med klubben. Redan där är mycket vunnet.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Rubén
—
Tito
Álex Gálvez
Rodrí
Anaitz Arbilla
—
Raúl Baena
Roberto Trashorras
—
Lass Bangoura
Adrián González
Juan Carlos
—
Nery Castillo

Rimlig målsättning:
Jag har väldigt svårt att den så fina åttonde placeringen från i fjol kommer upprepas nu. Rayos enda mål är att hålla sig kvar.

Klockan tickar vidare och nu återstår bara åtta dagar till säsongspremiären. Men först har vi ytterligare några lag att beta av.

OSASUNA

Förändringar:
En av lagets bästa spelare och förra säsongens främste målskytt Kike Sola har lämnat för grannklubben Athletic. I anfallarens ställe har 27-årige Oriol Riera, som var riktigt bra i Alcorcón förra säsongen, anslutit. Även paraguayanen José Ariel Núñez har värvats in från Libertad för att öka konkurrensen i anfallet. Ett annat högintressant nyförvärv än Joan Oriol från Villarreal. Vänsterbacken var redan med när de gula ubåtarna var uppe i La Liga senast och visat redan då stor potential. I Osasuna är det många som hoppas att Joan Oriol kan växa ut till en ”ny” Nacho Monreal.

Förutsättningar:
Osasuna är den klubb som alltid tråcklar sig kvar i ligan, oavsett hur dåliga förutsättningar är eller hur nederlagstippade de är inför säsongen. Inför den stundande säsongen förfogar José Luis Mendilibar över ett jämbördigt lag med i fjol, då man krigade på den nedre halvan. Någon radikal skillnad rent spelmässigt är det inte bli och det som alltid talar för Osasuna är hemmaborgen El Sadar, där man är svårbesegrade.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Andrés Fernández
—
Damià
Alejandro Arribas
Miguel Flaño
Joan Oriol
—
Gato Silva
Raoul Loé
—
Emiliano Armenteros
Álvaro Cejudo
Miguel de las Cuevas
—
Oriol Riera

Rimlig målsättning:
En säsong utan att vara involverade i bottenstriden vore klart godkänt för Osasuna, vars primära målsättning är att hålla sig kvar. Spelarmaterialet känns alldeles för tunt för att återupprepa den fina sjunde placeringen från säsongen 2011/12.