Det är bara Kristdemokraternas dag kvar. Så nu åker vi hem.

Det blev, som vanligt, en intensiv vecka. Det kanske tydligaste minnet är Alliansens allmänna sönderfall. Reinfeldt språktesthånade Björklund. Folkpartiet störde ut sig själva. Annie Lööf sågade Allianskollegorna som i sin tur sågade henne.

Inga Alliansutspel, inga gemensamma pressträffar. Inte en enda orange ballong syntes till. 

Vi inledde veckan med Katrine Kielos söndagskrönika om det politiska sammanget kring Jimmie Åkessons tal. Vi följde upp med två texter av Anders Lindberg kring hur SD apar efter Ny Demokrati och att Åkesson i talet visade partiets intoleranta ansikte.

På måndagen var det Miljöpartiets dag. Ingvar Persson tackade för alla inbjudningar och förklarade varför han inte kommer till Almedalen. Miljöpartiet förslog ett avdrag för cykelreparationer som Daniel Swedin kommenterade med att det kanske inte är den allra viktigaste reformen just nu. Åsa Romsons tal gick sådär.

På tisdagen talade Fredrik Reinfeldt. Vi förutspådde roliga timmen och framställe Reinfeldt som en clown. Det blev dock inte särskilt kul. Men däremot farligt för Socialdemokraterna. Vi konstaterade även att Reinfeldt saknar regeringsalternativ och Karin Pettersson skrev att han låter som en nyfrälst sosse men med trovärdighetsproblem.

På onsdagen var det vänsterpartiets dag. Deras nyhet var att de var mot vinst i välfärden vilket inte var någon vidare överraskning. Vi skrev om att Reinfeldt är korrupt istället. Och om Anders Borg.

I torsdags blev det lyteskomik på Folkpartiets dag. Carl B Hamilton ville lägga ner partiet och Luf krävde Björklunds avgång. Dessutom har han tappat skolfrågan. Sen höll han tal om att han är Birgitta Ohlsson.

På fredagen klappade Annie Lööf fullständigt igenom. Hon började dagen med 3,5 procent i Demoskop och avslutade den med att såga Alliansen. Varvid Alliansen sågade henne. Underhållande. På ledarredaktionen såg vi Håkan Juholt gå igen.

Lördag kom och Stefan Löfven trädde upp på scenen. Från en näringsminister som har visioner om hur alliansen ska utvecklas till en oppositionsledare som har idéer om hur Sverige ska utvecklas. Vi inledde dagen med att varna Socialdemokraterna för att underskatta Fredrik Reinfeldt och överskatta Anders Borg. På eftermiddagen hade vi, och många med oss, sett landets näste statsminister. Dessutom pratade S-ledaren om rymden!

Mer lättsamma kommentarer har vi gett i form av dagliga listor. Om du har missat dem så rekommenderar vi verkligen läsning av Saker som är 98 procent,Fem det är synd om i Almedalen, Fem bästa Lööf-omslagen, Saker man kan slå samman Folkpartiet med, Saker Göran Greider (ännu) inte är, Minnesvärda Reinfeldt-citat, Fredriks fem framstående fikor, Gröna rörelsens motsats och Sverigedemokratiska frågor.

Tack och på återseende.

Karin Pettersson, Anders Lindberg, Katrine Kielos, Daniel Swedin

Många saker som är ungefär 98 procent. Vi har HELA LISTAN (nåja):

1. Saddam Husseins valresultat i irakiska presidentvalet. (100 %)

2. Vladimir Putins valresultat i ryska presidentvalet i delrepubliken Tjetjenien (99.82 % vid 107 % valdeltagande).

3. Andel vatten i gurka (96 %).

4. Andelen vatten i Kattegatt (98 %).

5. Andelen rödgröna väljare som inte ställer sig positiva till vinstuttag ur vård, skola och omsorg (98 %).

Anders Lindberg

Almedalen har sina vinnare och förlorare. Och många är det synd om. PR-konsulter ingen lyssnar på. Politiker ingen pratar med. Frivilligorganisationer som plockar fimpar.

Men vilka är det egentligen mest synd om? Vi har HELA LISTAN:

Jan Björklund

Han gick och lade sig till att Carl B Hamilton vill lägga ner Folkpartiet och istället slå ihop med övriga borgerliga. Han vaknade till att Liberala ungdomsförbundet krävde han avgång. Men han hade i varje fall tur med vädret.

Annie Lööf

Det började som en skakning på nedre däck. 3,5 i Demoskop. Sen gick det utför. Vid talet sa hon att Alliansen behöver förnyas och bjöd hon in övriga partiledare till middag. I skrivande stund har hon sågats av Acko Ankarberg (KD), Johan Pehrson (FP) och Tomas Tobé (M). Aftonbladet har på ledarplats jämfört henne med Håkan Juholt. Expressen har på ledarplats jämfört henne med Kent Persson. Svenska dagbladet har i sin tur jämfört Kent Persson med Håkan Juholt. Cirkeln är sluten.

Göran Hägglund

Väljarna har flytt, partiet har inte läkt efter vinterns ordförandestrid och Stefan Attefall ”skakar av ilska” över Annelie Enochson som tycker Hägglund ”marginaliserar” kristna i partiet. Inte ens Hägglund nya, tuffare, profilbild på twitter har hjälpt. Inte att hans nya pressekreterare Johnny Dragon skriver konstiga artiklar om klass heller. I morgon, när alla andra åkt hem, kommer han till Almedalen.

Fredrik Reinfeldt

Se ovan.

Axess

Axess har under veckan haft ett antal seminarier med temat att eliten (läs vi) förtrycker människor och hindrar dem från att prata om invandring och att det är synd om män, ungefär. En lite lustig tes när man äger en TV-kanal…

Till de förtrycktas skara räknas i skrivande stund: Lotta Gröning, Adam Cwejman, Nyamko Sabuni, Paulina Neuding, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Allra mest synd är det om Johan Lundberg, Johan Lundberg, Johan Lundberg, Johan Lund….

Anders Lindberg

I morse sa finansminister Anders Borg i Rapport att försvarsanslagen ökar från 44 till 48 miljarder under kommande år.

Utspelet är ett svar på ÖB:s varningar i söndags om försvaret kan stå inför besparingar motsvarande hela marinen om inget görs.

Problemet är att det Anders Borg säger inte är sant. 

Läser man i vårpropositionen (Utgiftsområde 6 1:1-1:5) föreslås anslag till Försvarsmakten för 2012 på 40 282 miljoner kronor. För 2015 är det uppe i 43 779 miljoner kronor.

Det är alltså ingen ökning av anslagen utan bara kompensation för ökade priser och löner. Så att prata om ökade anslag är fel. De är på oförändrad nivå.

Vad menar då Anders Borg med 44-48 miljarder?

Troligen hela utgiftsområde 6. Då blir det nämligen 49 422 miljoner 2015. Men det inkluderar även bland annat elsäkerhet och strålsäkerhet.

Det Anders Borg försöker göra (förutom att siffrorna är fel) är att påskina att försvaret minsann visst får högre anslag.

Eller ”ljuga” som det heter i dagligt tal.

Anders Lindberg

I går gjorde Folkpartiets Carl B Hamilton utspel om att man borde slå samman Folkpartiet med övriga borgerliga partier till en nytt superparti.

Förslaget har mött intern kritik. Folkpartiet borde ha högre ambitioner.

Vi kan härmed, från säkra källor, presentera HELA LISTAN av saker man kan slå samman Folkpartiet med.

Frankrike

Folkpartiet kallas internt i Alliansen ibland för ”regeringens fransmän”. USA:s tidigare försvarsminister Donald Rumsfeld lär ha sagt, på tal om Irakkriget:

Att gå i krig utan Frankrike är som att gå på jakt utan sitt dragspel.

EMU

Folkpartiet älskar EMU. EMU älskar Folkpartiet. Med ungefär lika många procent av väljarna bakom sig.

Ringhals

Problemet med Folkpartiet är det samma som för kärnkraften. Risken är stor att något läcker ut.

Nato

Folkpartiet vill gärna gå med i Nato. De har stöd av ungefär lika många som tror på spöken. Bröllopsresan går till Irak.

Anders Lindberg

Jonas Sjöstedt är inte kvinna. Det är ett problem.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Därför får Ulla Andersson tala i tio minuter innan Jonas tar plats i talarstolen. Det kallas ”delat ledarskap”.

Sen pratade Jonas Sjöstedt i 20 minuter om att han är mot vinst i välfärden. Lite som när före detta moderatledaren Bo Lundgren pratade om att han var mot skatt.

Nyhetsvärdet är: NOLL.

Tydlighet och underhållningsvärde sammanfaller inte alltid.

Sjöstedt gav ett konkret besked. Han vill göra det till ett vallöfte att få bort vinster i välfärden.

Sedan följde en vänsterpartistiskt checklista i rekordfart.

Feminism – ja.

Västsahara – fritt

Palestina – ja.

Banker – usch.

Euron – vad var det vi sa!

Gå från ord till handling – ja.

Slut – nu.

Tema: vinst, vinst, vinst, vinst i välfärden.

Retoriskt knep: Nej.

Vad han vill att du ska tänka. Jag är inte man, jag är inte rädd, jag kan flyga, jag är kvinna (och inte kommunist)…

Vad han inte vill att du ska tänka: jag har hakat upp mig, hakat upp mig, hakat upp…

 Anders Lindberg

I går hade ÖB ett mingel för särskilt inbjudna gäster. Inbjudan löd:

Välkommen till vår verklighet.

Mingla ombord på HMS Carlskrona.

”Välkommen till vårt verklighet” är försvarets kampanj som där man själv kan testa (i en app) hur vanliga soldater, sjömän med flera har det i sin vardag.

Om man kan testa rosémingel i appen är oklart.

Anders Lindberg

NLD:s högkvarter i Rangoon är närmast tapetserat med bilder av ”The Lady” Aung San Suu Kyi.

Sedan militären tog makten 1962 har Burma varit ett slutet land. Men sedan ett par år har landet börjat öppna upp sig mot omvärlden.

I november 2010 släpptes oppositionsledaren och nobelpristagaren Aung San Suu Kyi från den husarrest där hon av och till befunnit sig sedan 1989. Det var en signal om en förändrad politik.

Beslutet att släppa Aung San Suu Kyi föregicks av en ny konstitution, fastställd i en folkomröstning som inte var varken fri eller rättvis, samt ett val till parlamentet som vanns av militärens parti eftersom det stora oppositionspartiet NLD (som leds av Aung San Suu Kyi) inte ställde upp. 

Efter valet tog generalerna av sig uniformen och bildade en form av civil regering. Sedan dess har landet successivt öppnats upp och många nya lagar har antagits. Bland annat har det blivit tillåtet att bilda fackföreningar och medierna har blivit något friare.

I februari i år släpptes så flera viktiga politiska fångar. Många hade varit fängslade ända sedan studentprotesterna 1988 men även från de protester munkarna genomförde 2007.

Det första april genomfördes fyllnadsval till parlamentet. NLD ställde upp och vann 43 av de 45 platser som valet handlade om. Aung San Suu Kyi valdes själv till parlamentsledamot.

Det verkliga testet kommer 2015 vid nästa ordinarie parlamentsval. Militären är enligt konstitutionen garanterade 25 procent av platserna i parlamentet. Men om valet genomförs fritt och rättvist kommer antagligen NLD vinna egen majoritet. Den stora frågan är vad generalerna gör då. 

Burma är en brutal diktatur. Regeringen har inte sitt mandat av folket och bristen på grundläggande fri och rättigheter är i det närmaste total. Kommer man utanför Rangoon och de stora städerna märks inte särskilt mycket av förändringarna.

Förutom förtrycket av politiska och civila rättigheter finns flera andra stora problem.

Ett är de etniska spänningarna. Enligt officiella siffror finns över 130 etniska grupper i landet. Ett flertal väpnade konflikter har pågått och i varje fall en större konflikt, i området Kachin pågår fortfarande. Som jag skrev i måndags använder armén våldtäkt som vapen i de områden som bebos av minoriteter.

Ett annat problem är det utbredda bruket av tvångsarbete och barnarbete i landet. Många organisationer, med FN-organet ILO i spetsen, arbetar för att tvångarbetet ska upphöra men problemen är så omfattande att det oavsett ansträngningarna kommer ta lång tid. Barnarbete förekommer regelmässigt, bland annat i de så kallade ”industriella zoner” där utländska företag har sin tillverkning. Främst handlar det om företag från länder som Kina och Sydkorea.

Ett ytterligare problem är frånvararon av lagar och rättsstat. Sådana grundläggande saker som äganderätt till land och fungerande civil tvistlösning i domstol saknas. Militären är i praktiken en stat i staten och står över lagen. Konsekvensen blir korruption och att makt i praktiken är rätt. På den grunden blir utländska investeringar ett högriskprojekt och den ekonomiska utvecklingen står still. 

Efter fyllnadsvalet till parlamentet suspenderade EU sina sanktioner mot Burma, med undantag av vapenembargot. Det är nu fritt fram för svenska företag att investera. Detta är bra även om santionerna förmodligen suspenderades för tidigt. Burma behöver kontakter med väst och en ökad handel kan bidra positivt både till ekonomisk utveckling och demokrati. Men investeringar måste ske med en medvetenhet om de problem som finns i landet och ett ansvarstagande. Svenska Burmakommitten manar till försiktighet.

Även turismen tar nu fart. Det är också i princip positivt, Burma är ett fantastiskt land och väl värt ett besök. Tidigare uppmanade oppositionen till bojkott men Aung San Suu Kyi har sedan 2010 sagt att turister är välkomna. Men man måste veta vad man gör. Och man bör följa de råd bland andra Svenska Burmakommitten ger. Även NLD har utfärdat en rekommedation för turism.

I korthet handlar det om hur man kan turista i Burma och samtidigt bidra till att förbättra situationen för vanliga människor och undvika att stödja militären.

Utvecklingen går åt rätt håll. Men än så länge är det för tidigt att fira. Framförallt måste det politiska trycket hållas uppe. 

Det är tyvärr precis som Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, uttrycker saken.

Den långa mörka natten har ännu inte blivit gryning i Rangoon.

Men man kan se en liten stråle ljus. 

Anders Lindberg

I dag fälldes tre personer från tidningen Expressen för vapenbrott av Malmö tingsrätt. Bakgrunden är att tidningen i oktober 2010 granskade den illegala vapenhandeln i Malmö. För att se hur lätt det var att få tag i vapen köpte de en insmugglad tjeckisk pistol som de sedan överlämnade till polisen.

Hela domen finns att läsa här.

Domslutet är mycket olyckligt. Det är svårt att släppa misstanken att åtalet kommit till stånd delvis eftersom polis och åklagare i Malmö ogillar att bli granskade. Tidigare fall när journalister köpt illegala vapen och överlämnat till polisen har heller inte gått till åtal. Lika fall har inte behandlats lika.

När granskande jounalistik nu fälls får det inte innebära att granskningen av myndigheternas arbete i Malmö minskar, tvärtom. Polis, åklagare, tull och domstolsväsende har fullkomligt misslyckats att skapa ordning i staden. 

Man kan tycka att de borde koncentrera sig på det, snarare än jaga journalister.

Att rättegången mot seriemördaren Peter Mangs pågår samtidigt som domen mot Expressen faller är lite av ödets ironi. Mangs höll Malmö i skräck och myndigheterna pratade om att ”vapnen flödade”. Det var just den situationen Expressen granskade.

Självklart finns det en problematik i att jounalister ibland behöver ta till okonventionella arbetstsmetoder. Men det är svårt att se hur man kan ta reda på sanningen om den illegala vapenhandeln i Malmö på något annat sätt än Expressen gjort. Alternativet är att lita blint på vad myndigheter säger.

Den situation som uppstått är märklig. Rimligen kan det inte varit lagstiftarens syfte att lagen skulle användas på detta sätt. Det skulle därför vara intressant med prövning även i högre instans, och kanske framför allt inte i Malmö.

Expressens chefsedaktör Thomas Mattsson citerar idag på nyhetsplats Hugh Cudlipp, tidigare chefredaktör för Daily Mirror: ”Publish and be damned”.

Så är det. Dagstidningar ska utmana.

Nu har tingsrätten sagt sitt. I morgon kommer en ny tidning.

Anders Lindberg

I dag publicerar människorättsorganisationen Human Rights Watch rapporten ”Unacknowledged Deaths” där de gått igenom åtta av Natos flygangrepp i Libyen. Enligt rapporten dödades 72 civila, varav 20 kvinnor och 24 barn.

I mars publicerade Amnesty International en liknande rapport där de hade dokumenterat 55 namngivna civila som dödats av Nato i flygangrepp mot Tripoli, Zlitan, Majer, Sirte och Brega. Vi skrev om rapporten här.

Luftangreppen i Libyen avslutades i oktober förra året men än så länge har ingen tillfredsställande utredning gjorts av de krigsbrott Nato anklagas för. Det är oacceptabelt.

Sverige var ett av de icke-Natoländer som deltog i insatsen. Ungefär 40 procent av flygspaningen för hela insatsen levererades av svenska Gripenplan. Det innebär att Sverige alltså kan vara medskyldiga till att civila dödats i Libyen och, beroende av vad som hänt, till brott mot krigets lagar.

Sverige valde, efter krav från Håkan Juholt och Socialdemokraterna, att inte delta i attacker mot mål på marken i Libyen utan hålla sig till flygspaning. Det innebär inte att vi kan svära oss fria från vad den information som tagits fram används till eller vilka beslut som fattades av ledningen för insatsen.

Problemet är att vi inte vet vad som hänt. Både Amnesty och Human Rights Watch presenterar tunga belägg för att ett stort antal civila dödats. Dessa uppgifter måste utredas ordentligt. Offren måste få hjälp och kompensation.

Anders Lindberg