Federer-Dimitrov var den våta drömmen för många.

Nu blir det i stället, inte så oväntat, Federer-Djokovic.

Och visst är det väl på tiden att de båda möts i en Grand Slam-final igen?

Till att börja med måste jag nämna att mitt Twitterflöde var märkligt pro-Dimitrov under gårdagens semifinal mellan bulgaren och Novak Djokovic.

Märkligt för att till och med professionella tennisbevakare inte kunde dölja sin kärlek till ”baby Federer”.

Nåväl. Nog om det.

Matchen i sig var ganska underhållande, men inte särskilt välspelad. Första set var en servefest (Djokovic satte 19 raka förstaservar – totalt 20 av 24 – kan ju nämnas) som vanns av serben efter att Dimitrov slumrat till i ett servegame.

I andra set jobbade sig Djokovic fram till en 3-1-ledning, innan Dimitrov plockade fem raka game och utjämnade matchen. I tredje sets tiebreak hade han känslorna utanpå kroppen, varpå Djokovic kunde ta ledningen efter klara 7-2.

I fjärde set räddade världstvåan fem breakbollar (blev bruten i början av setet, direkt efter att själv ha fått med sig ett servegenombrott). Dimitrov var rätt överlägsen i sina servegame, medan Djokovic fick kämpa i nästan alla sina. Mycket negativt kroppsspråk från honom. Och om det halkades mycket, från båda, i hela matchen så var det närmast parodiskt under just det här setet.

Hur som helst nytt tiebreak och Dimitrov jobbade sig fram till 6-3 och tre setbollar. Djokovic räddade två i egen serve och kunde sedan kvittera till 6-6 efter en alldeles för försiktig duell från Dimitrov – som sedan slog ett dubbelfel. Djokovic brände sin första matchboll (i egen serve) men stängde matchen vid nästa: 6-4, 3-6, 7-6(2), 7-6(7).

Precis som i kvartsfinalen mot Marin Cilic var Djokovic mycket irriterad i den här matchen. Tydligen var ”löpgraven” bakom baslinjen väldigt hal och svårbemästrad – något som ju inte riktigt passar perfektionisten Djokovic. Även Dimitrov hade stora problem med fotfästet (dock över hela banan) men utstrålade mycket mer positiv energi än sin motståndare. Givetvis starkt av världstvåan att vinna trots att han på det hela taget gjorde en ganska blek insats, men beteendet är oroväckande.

Finalmotståndaren Roger Federer verkar nämligen inte ha några bekymmer alls med det där. Kontrollerade sin semifinal mot Milos Raonic från början till slut: 6-4, 6-4, 6-4.

Vet inte riktigt hur stora växlar man kan dra på den segern? Ja, Federer var helt överlägsen och Raonic var aldrig riktigt nära över huvud taget, bortsett från i början av första set när han hade en breakboll (hans enda i matchen). Men riktigt så omänskligt bra som exempelvis eminente analytikern Craig O’Shannessy fick det att låta som:

Roger #Federer leads 6-4 5-4 serving. He is absolutely on top of his game. Defending well & crushing from the back when he can #Wimbledon

— Craig O'Shannessy (@BrainGameTennis) July 4, 2014

If the final was played right now #Federer beats #Djokovic. But it's not. Just a fun thing to think about #Wimbledon

— Craig O'Shannessy (@BrainGameTennis) July 4, 2014

Det ska nämligen påpekas att Raonic inte servade särskilt bra. Vann visserligen 81% bakom sin förstaserve, men slog bara in 55%. Var dessutom trög i fotarbetet och hanterade inte stundens allvar så bra. Nervös, helt enkelt. Precis som Dimitrov.

Vilket gör det svårt att dra på några växlar av någon av dessa matcher, mer än att Federer utstrålade mycket mer positiva känslor än Djokovic. Han befinner sig i känslomässig harmoni, schweizaren – vilket inte direkt kan sägas om serben. Och det där kan ju förstås bli helt avgörande i finalen.

Men mer om den senare!

And then there were four.

Novak Djokovic, Grigor Dimitrov, Roger Federer och Milos Raonic gör i dag upp om de två sista Wimbledon-biljetterna.

Gårdagens semifinaler, på damsidan, blev nästan identiska: hård fight i första set, enkel resa i andra.

Lucie Safarova pressade Petra Kvitová till tiebreak i första set, men föll sedan platt: 7-6(6), 6-1.

Och Eugenie Bouchard bokförde övertygande 7-6(4), 6-2 mot världstrean Simona Halep.

Halep hade en lite oturlig dag, måste sägas. Stukade foten vid 2-2 i första set, krigade på ändå men rasade ihop spelmässigt efter det förlorade tiebreaket (där hon hade minibreak och 4-2 innan Bouchard vann fem raka poäng).

–Det är svårt att hålla fokus uppe i varenda poäng eftersom man är lite rädd efter att ha gjort illa sig… Jag spelade till slutet, men i andra set tappade jag all energi och trodde inte längre att jag kunde avsluta på rätt sätt, säger hon efter nederlaget.

Kvitová mot Bouchard i final, alltså. Första Grand Slam-finalen för Bouchard, andra för Kvitová. Kan bli riktigt bra det!

Men nu: låt oss ta en titt på dagens semifinaler:

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – GRIGOR DIMITROV (13)

3-1 i inbördes möten. Svårt att dra några växlar på de matcherna, dock. Djokovic har varit överlägsen i de tre han vunnit (6-2, 6-2, 6-3 i Franska öppna förra året säger väl det mesta), så det enda resultat som sticker ut här är deras möte i Madrid 2013, då Dimitrov vann överraskande i tre set (7-6, 6-7, 6-3).

De där fyra matcherna har dock spelats på grus och hardcourt. Nu gäller det ju gräs.

Spelar det någon roll?

Ja, det är så klart en faktor. Gräs är som ni vet Djokovics sämsta underlag och har halkat runt en del under årets Wimbledon – vilket resulterade i en hel del frustration i kvartsfinalen mot Marin Cilic (det var först efter skobyte och allsköns vredesutbrott som han vände skutan på rätt köl).

Man ska dock akta sig för att dra på några stora växlar gällande Dimitrovs seger över regerande mästaren Andy Murray. Så loj som hemmahoppet var i den matchen kommer Djokovic garanterat inte att vara i dag.

Som jag ser det är de största hoten mot världstvåan

1) han själv
2) publiken.

Och de två punkterna hänger så klart ihop. Publiken här älskar Dimitrov (vilket givetvis har att göra med att han tagit spelmässig inspiration från Roger Federer) men har en ljummen inställning till serben. Inte lika sval som i US Open, men ljummen. Hur hanterar han det?

Risken för honom är att Dimitrov får vind i seglen om han får ett övertag och ännu större boost av publikens stöd, vilket innebär att Djokovic behöver hålla sig kylig nog att ta ner bulgaren på jorden igen. Det där är något som Djokovic jobbar stenhårt på – att hitta sin mentala groove. I kvarten mot Cilic gjorde han enkla yogaövningar (satt rak i ryggen, blundade, tog djupa andetag, höll in en stund innan han blåste ut osv; mycket enkla, alltså) i sidbytena.

Och så var det ju det här med matchrytmen. Dimitrov, med sin hårda, välriktade serve och effektiva slice, kan likt Roger Federer hacka sönder den om han har en riktigt bra dag, och då kan Djokovic få det tufft.

Allt detta på ett teoretiskt plan, förstås. Hur tror vi att det kommer ser ut i praktiken?

Min gissning är att Djokovic inte är särskilt sugen på att låta Dimitrov slå en av de sista spikarna i Big Four-kistan. Hit, men inte längre. Typ. När han hittat sin mentala balans var han överlägsen Cilic, en skicklig grässpelare. Jag räknar kallt med att han kommer gå ut på banan med känslan av att han har en riktigt god chans att vinna Wimbledon igen, och få revansch för sina tre raka Grand Slam-finalförluster. Dimitrov lär dessutom vara nervös. Det är trots allt hans första Grand Slam-semifinal i karriären.

Dimitrov ska absolut inte underskattas här. Inte minst just för att han spelmässigt påminner om Federer, som ju serben inte direkt har lätt för.

Men sett till spelstyrka är Djokovic likväl klar favorit. Vinner med 3-1 i set?

* * *

ROGER FEDERER (4) – MILOS RAONIC (9)

Federer framme i sin hundrasjuttielfte Grand Slam-semifinal – Raonic i sin första.

Precis som Djokovic-Dimitrov är detta alltså en klassisk nutid-möter-framtid-historia.

4-0 i inbördes möten för Federer. Tre av deras möten har dock varit väldigt tajta:

• Indian Wells 2012: 6-7(4), 6-2, 6-4

• Madrid 2012: 4-6, 7-5, 7-6(4) 

• Halle 2012: 6-7(4), 6-4, 7-6(3)

Bara ett möte, åttondelen i Australiska öppna förra året, har slutat med utskåpning: 6-4, 7-6(4), 6-2.

Men Raonic har tagit väldigt många – och stora! – kliv framåt sedan den åttondelsfinalen. Han har genom åren haft stora problem på gräs, men hittat rätt lagom till i år. Får ju så klart enorm utdelning på sin mammutserve, men han har även rört sig mycket bättre på underlaget än tidigare.

Kanadensaren leder ess-racet med 147 på 5 matcher (i genomsnitt 30 per match, alltså) och även antal vunna poäng i förstaserve (275 av 313 = 88%). Vinner dessutom 66% i andraserve.

Siffrorna för Federer är 63 ess (i snitt 13 per match), 83% vunna poäng i förstaserve och 68% i andraserve.

Som ni förstår kommer serven att vara en avgörande faktor, därav statistiken ovan.

Sett till spelstyrka har Federer fler vapen i sin arsenal, något annat går inte att säga. Men Raonic har som sagt imponerat på många plan i år (serven vet vi redan att han har). Jag har tjatat rätt mycket om det, men det som imponerat mest på mig är mognaden i spelet. Han är helt enkelt mycket mer balanserad, särskilt i defensiven. Nyttjar slice mer frekvent, försöker hålla liv i duellerna och hitta öppningar i stället för att bara gå all-in på vartenda slag.

Raonics främst vapen är dock serve och forehand (även om hans vanligtvis svaga backhand sett mycket bättre ut de senaste månaderna), det går inte att komma ifrån. Och om krutet är torrt och siktet kalibrerat så kan det faktiskt räcka för seger i en sådan här matchup. Mycket lär nämligen handla om serven, och tiebreaks är alltid en katt och råtta-lek.

Stan Wawrinka pressade tillbaka världsfyran ordentligt i första set i kvartsfinalen, innan han kollapsade fysiskt. Raonic har spelet för att stressa Federer rejält, och har på sistone också visat upp en mognad på det mentala planet. Ser det därför inte som någon omöjlighet alls att han fladdrar med sig några servegenombrott och plockar ett eller ett par tiebreaks, och därmed fullbordar ännu en skräll – även om Federer så klart måste hållas som favorit.

Federer-Dimitrov i final är nog många tennisentusiasters våta dröm, men det lutar mer åt Djokovic-Federer. Vilket inte vore dumt alls, med tanke på att de bara mötts en gång i en Grand Slam-final (US Open 2007). Lite sjukt att det inte blivit fler egentligen.

Sannolikheten för Djokovic-Federer är hur som helst störst, men någonstans tror jag ändå lite på Djokovic-Raonic. Det jag sett av Raonic har verkligen övertygat så pass mycket.

Slutet på Wimbledon 2014 hägrar.

Kvartsfinalerna stökades undan i går – dags nu för damernas semifinaler.

Gårdagens matcher gick ju lite som väntat, men ändå inte.

Till att börja med kan vi konstatera att Grigor Dimitrov och Milos Raonic är klara för semifinal i en Grand Slam-turnering för första gången i respektive spelares karriär. Raonic efter att ha avfärdat Wimbledons stora sensation Nick Kyrgios i fyra set (6-7, 6-2, 6-4, 7-6) och Dimitrov efter att ha skickat ut regerande mästaren Andy Murray med huvudet före (6-1, 7-6, 6-2).

Tennisvärlden (särskilt den som lever och frodas på Twitter) gick fullständigt bananas över Dimitrovs knall. Kanske hade de glömt ta på sig glasögonen, eller var så berusade av att ”baby Federer” kan ställas mot sin stora inspirationskälla i en eventuell final, för såg man matchen i nyktert tillstånd var det svårt att missa att något inte var som det skulle med Murray.

Han kom helt fel in i matchen, strösslade banan med för honom osedvanligt enkla missar och fick inte ordning på någonting i sitt spel. I tredje set bara duttade han bollen långa stunder, och drämde den i nät så fort han försökte ta i lite.

All respekt för Dimitrov, men han vann inte den här matchen enbart tack vare ”taktisk briljans”. Murray gjorde en horribel insats. Visst var vi många som pekade ut Dimitrov som ett hot mot Murray inför turneringen, och bulgaren har sett bra ut i turneringen, men han slår inte en Murray i toppform i raka set på gräs. Så är det bara.

Dimitrov, som ofta tränar med Murray (de är polare), vittnar ju dessutom själv om att Murray inte stod att känna igen – redan vid inbollningen.

– Jag har tränat rätt många gånger med honom och jag vet hur han träffar bollen när han är på topp, och jag vet hur han spelar när han inte är det. Det var bara en känsla jag hade, säger han efter triumfen.

Enligt brittiska dagstidningen The Independent muttrade Murray mystiska grejer till sig själv under matchen (”Håll käften! Fem minuter före den jävla matchen…!”) vilket indikerar att något hänt strax före matchstart.

Nåväl.

Likväl kul att det går bra för ynglingarna. 23 år gamla är de, Dimitrov och Raonic. Fortfarande ett par år från sin peak. Det bådar mycket gott för framtiden.

I semin möter Dimitrov världstvåan Novak Djokovic, som var skitirriterad under sin kvart mot Marin Cilic och tappade två set innan han krånglade sig vidare i fem (6-1, 3-6, 6-7, 6-2, 6-2), och Raonic möter världsfyran Roger Federer, som slog Stan Wawrinka i fyra set (3-6, 7-6, 6-4, 6-4). En Wawrinka som bara orkade spela bra tennis i ett set innan soppan tog slut, ska tilläggas.

Sabine Lisicki spelade riktigt bra i typ fem game och tog ledningen med 4-1 i första set, men så fort Simona Halep hittat sin matchrytm föll fjolårsfinalisten ihop som ett korthus: 6-4, 6-0. Elva raka game för Halep, som går från klarhet till klarhet. Helt sjukt egentligen, att en världstrea kan smyga sig fram i lottningen under radarn som Halep gjort. Nu har hon återigen levt upp till mina förväntningar – och har till och med chans att överträffa dem. Stort.

Angelique Kerber blev en munsbit för Eugenie Bouchard: 6-3, 6-4. Trodde Kerber skulle kunna stå emot bättre, men hon har svårt för Kanadaettan.

Nå. Låt oss nu titta på dagens två matcher!

* * *

PETRA KVITOVÁ (6) – LUCIE SAFAROVA (23)

5-0 i inbördes möten till Kvitová, men senaste matchen – på gräset i Eastbourne – blev en tajt historia: 6-1, 5-7, 7-6(4).

På ett spelmässigt plan är Kvitová kraftfullare och på papperet den bättre spelaren av de två, men om Safarova har en bra dag kan hon absolut störa världssexan. På det mentala planet är båda levande bergochdalbanor – detta är dock Safarovas första Grand Slam-semifinal, så hon lär ha nerverna utanpå kroppen.

Dessutom brukar Kvitová leverera när hon väl tagit sig så här långt. Känns som att hon hittat sin mentala balans nu (peppar peppar, ta i trä).

Safarovas måste verkligen vara på tårna från start i den här matchen. Exploatera varenda liten lucka som uppstår och ta tillvara på alla chanser, om/när det kommer dippar från Kvitová. Frågan är om hon har psyket för att göra det? Tveksamt.

Hur det än är med den saken så lär det här bli något av en sluggerfest. Båda är väldigt dominanta i egen serve: Safarova har flest vunna poäng bakom förstaserve i turneringen så här långt (82%), Kvitová har slagit flest ess (30) och har dessutom Wimbledons klart bästa andraserve (64%).

Kvitová hur som helst klar favorit hos oddssättarna. Jag håller med. Gör hon inte en fullständig plattmatch så ska hon vinna det här.

* * *

SIMONA HALEP (3) – EUGENIE BOUCHARD (13)

Har bara mötts en gång tidigare, och det var i Indian Wells i våras. Blev 6-1, 1-6, 6-4 till Halep den gången.

Nå, följer rumänska världstrean upp sin succé i Franska öppna med en ny final här i Wimbledon?

Det ser så ut. Precis som i Franska öppna har hon övertygat utan att skapa minsta lilla rabalder. Som sagt helknäppt att en världstrea kan flyga så under radarn i en Grand Slam-turnering – hela vägen till semifinal. Men det har med hennes stillsamma, ödmjuka personlighet att göra. Hon gör liksom inte så mycket väsen av sig vare sig på eller utanför banan.

Det jag föll för tidigt hos hennes är den totala stabiliteten. Hon är så otroligt solid, utan att egentligen ha några explosiva vapen. Allt är bara så tajt. Påminner till viss del om Agnieszka Radwanska, men är samtidigt så väldigt olik. En på många sätt komplett spelare.

I Tennispodden argumenterade jag för att Halep kommer hantera Bouchard bra om hon hanterat Sabine Lisicki tillfredsställande i kvartsfinalen – och det får man ju säga att hon gjorde. Ungefär samma spelartyp, Lisicki och Bouchard, om ni förstår vad jag menar. Båda är aggressiva och fokuserar främst på offensiven. Bouchard är snäppet bättre i sitt försvarsarbete och har lite giftigare kontringsslag, men det kommer inte vara jättestor skillnad på matchbilden i semin än i kvarten.

Halep måste främst se upp för Bouchards aggressiva returer. Bouchard måste i sin tur serva på sin absoluta topp. Det var trots allt ett svagt servegame från Lisicki, med ett gäng andraservar rätt i gapet på Halep, som bjöd in världstrean i matchen. Sådant har inte heller Bouchard råd med.

Bouchards bästa chans är hur som helst att gå ut stenhårt, ta kommandot direkt, få med sig första set och sedan gå all-in för att få med sig ett break tidigt i andra set. Lite som mot Maria Sjarapova i Franska öppna-semin. Ju längre matchen lider, desto mer gynnar det Halep. Hon är helt enkelt den jämnare av de båda, och Bouchards högriskspel tenderar att mattas av en bit in i matcherna.

Vinner Halep första set så blir uppförsbacken enorm för Bouchard, tror jag. Räknar därför kallt med att hon kommer gå ut hårdast.

Vem som vinner?

Jag har trott på Halep förut och gör det igen. Hon har helt enkelt känts strået vassare hittills.

Gårdagens matcher gick som på räls.

I dag: Kvartsfinaler.

19-årige Nick Kyrgios dunderknall mot Rafael Nadal i går har vi redan både skrivit och pratat om.

Dessförinnan hade vi bjudits på en till, men i storleksordning lite mindre, skräll – nämligen Angelique Kerbers. Hon slog alltså ut Maria Sjarapova i en tresetare: 7-6(4), 4-6, 6-4.

Jag har visserligen inte haft så höga förväntningar på Sjarapova i årets Wimbledon, men jag trodde inte att just Kerber skulle slå henne. Visserligen duktig på gräs, men både form och resultat har som bekant farit upp och ner som en jojo de senaste två säsongerna.

I övrigt var det väl egentligen inga överraskningar. Lucie Safarova mosade Ekaterina Makarova: 6-3, 6-1. Det kunde jag inte förutse, men å andra sidan tyckte jag att den matchen var rysligt svår att tippa på förhand. Som att singla slant, typ.

Feliciano Lopez föll platt som en pannkaka mot Stanislas Wawrinka: 7-6(5), 7-6(7), 6-3. Lopez hade sina chanser i andra set, men när han brände dem kändes det avgjort. Lite besviken på Lopez, faktiskt. Trodde att han skulle utgöra ett mycket större hot än så mot Wawrinka, som ju sett bra ut hittills men samtidigt inte är något unikum på gräs.

Precis som jag och Andreas Käck var inne på i Tennispodden inför turneringen passar det Wawrinka ypperligt att spela på gräs på ett plan – det psykologiska. Uträknad av snart sagt alla slipper han allt vad press heter och kan i lugn och ro fokusera på sitt spel. Jag trodde inte att det skulle räcka med tanke på hur mycket han ändå missgynnas av underlaget, men hade uppenbarligen helt fel.

Roger Federer körde över Tommy Robredo: 6-1, 6-4, 6-4. Inga konstigheter. Federer är i grunden överlägsen Robredo spelmässigt och trivs dessutom bättre på gräs.

Petra Kvitová slog Barbara Zahlavova Strycova i raka set: 6-1, 7-5. Såg bara första set, och där var Kvitová helt överlägsen. Hade tydligen lite bekymmer i andra set, men red ut stormen.

Simona Halep detroniserade Zarina Diyaz: 6-3, 6-0. Inte mycket att säga om det.

Milos Raonic serve blev alldeles för svår för Kei Nishikori, helt enligt förväntan: 4-6, 6-1, 7-6(4), 6-3. Mycket bra match av Raonic. Svajade lite i första set, men samlade ihop sig direkt. Såg helt oberörd ut genom hela matchen. Som att han hade full kontroll.

Två saker värda att notera: dels en sak som jag tjatat om rätt ofta på sistone, och det är att han är mycket mer balanserad i defensiven. Där han förr ofta försökte sig på omöjliga kontringsslag i trängda lägen, som man lyckas med typ max två av tio gånger, nyttjar han nu i stället sin slice (som dessutom förbättrats avsevärt) i mycket högre utsträckning – till och med på forehandsidan.

Och så de små taktiska justeringar han gjorde efter första set, framför allt i andraserve. Märkte att han serverade dem rakt i Nishikoris skottsektor och tänkte om helt. Började mixa hårda, flacka andraservar i 190-200 km/h med snäv slice och tunga ”månbollar” à la John Isner. Klar för sin andra raka Grand Slam-kvartsfinal nu, Raonic. Oerhört fin utveckling de senaste månaderna.

Sabine Lisicki hade ont under sin match mot Jaroslava Sjvedova, men tog sig likväl vidare: 6-3, 3-6, 6-4.

* * *

Innan vi går igenom dagens meny match för match så måste vi titta lite på oddsen på herrsidan:

Novak Djokovic, Andy Murray, Roger Federer och Milos Raonic är av förklarliga skäl favoriter.

Men vem har störst chans att skrälla?

Jo, det tycker oddssättarna att Nick Kyrgios har, mot Raonic. Inte så överdrivet underligt kan tyckas, med tanke på att Kyrgios precis slagit ut världsettan Rafael Nadal och att Raonic, sin fina form till trots, faktiskt är den på papperet svagaste av de fyra favoriterna.

Tvåan? Stanislas Wawrinka.

Det tycker jag är aningen märkligt. Han har 2-13 i matchfacit (vann visserligen deras senaste möte, men det var på gruset i Monte Carlo) och Federer har sett orubblig ut hittills. Det har han visserligen gjort förut och sedan svarat för plattmatcher, men ändå. Jag vet inte om jag tycker att Wawrinka har en större chans att slå Federer än Grigor Dimitrov har att slå Murray, faktiskt.

Nåväl. Marin Cilic är slagpåsen i sällskapet. Drygt 8,50 gånger pengarna på honom mot Djokovic. Helt rimligt.

Med det sagt: Låt oss ta en titt på dagens smörgåsbord!

* * *

ANGELIQUE KERBER (7) – EUGENIE BOUCHARD (13)

Lite svårtippad match, ändå. 2,10 gånger pengarna på Kerber, drygt 1,70 på Bouchard. 1-1 i inbördes möten. Möttes så sent som i Franska öppna för några veckor sedan – den gången blev det total kölhalning: 6-1, 6-2 till Bouchard.

Styrkeförhållandet på gräs ser lite annorlunda ut, eftersom Kerber trivs mycket bättre på gräs än på grus.

Av det jag sett hittills tycker jag egentligen att Kerber imponerat mer än Bouchard, men Bouchard har ju en osviklig förmåga att kriga sig igenom sådana här matcher.

Jag säger Bouchard, men det skulle inte förvåna mig om Kerber sluggar sig vidare till semifinal.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – MARIN CILIC

Ingen jätteskräll att Cilic tog sig förbi Tomás Berdych, även om jag tycker att det var överraskande att han gjorde det i raka set. Nu möter han Djokovic för tionde gången – efter nio raka förluster.

Tre set har han tagit på de där nio matcherna, Cilic.

De har dock aldrig mötts på gräs tidigare. Om Cilic servar så stabilt som han gjort hittills i turneringen och sätter press på Djokovic med sitt tunga grundspel, då kan han faktiskt störa serben. Har han dessutom en riktigt bra dag då allting sitter, då kan han till och med göra det rejält.

Cilic är nämligen trygg på underlaget, till skillnad från Djokovic. Nu är världstvåan en i grunden så bra spelare att han ordnar det där ändå, men gräset jämnar ut styrkeförhållanden mellan de båda. På grus och hardcourt är Djokovic överlägsen. På gräs? Det återstår att se.

Som sagt, om Cilic tror på sig själv tillräckligt mycket och har en bra dag på jobbet, som Juan Martín del Potro hade i förra årets semifinal, då kan Djokovic få det riktigt tufft. Men visst ska han vinna det här, serben? Klart han ska. Cilic måste trots allt plocka tre set för att vinna. Om Djokovic bara gör det han ska så fixar han det här utan jättestora besvär.

* * *

SIMONA HALEP (3) – SABINE LISICKI (19)

2-1 i inbördes möten för Halep, men Lisicki pressade henne faktiskt till tre set på gruset i Madrid.

Wimbledon är ju verkligen Lisickis turnering, så är det. I de tre andra Grand Slam-turneringarna har hon aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal, men här i London är hon nu klar för sin femte raka kvartsfinal (2009, 2011-2014 – tvingades stå över 2010 på grund av skada). Kvart 2009, semi 2011, kvart 2012, final 2013. Det är så klart ett fantastiskt facit för en spelare som aldrig varit rankad inom topp 10 och som plågats av skador under hela sin karriär.

Hon hade som sagt ont, jag tror att det var i axeln, mot Sjvedova i går. Det bådar inte gott. Mot en spelare som Halep måste hon vara hundraprocentig för att kunna vinna.

Om hon är det, då har Lisicki en fin chans att skrälla. Men nej, jag tror på Halep här. Hon har levt upp till mina högt ställda förväntningar förut och har i vanlig ordning sett solid ut under dessa två tävlingsveckor. Jag tror inte att Lisicki kommer upp i den nivå som krävs för att slå världstrean i dag.

* * *

ANDY MURRAY (5) – GRIGOR DIMITROV (13)

En väntad kvartsfinal, eftersom båda hade rätt så trevliga lottningar. Murrays första riktiga test, faktiskt.

Dimitrovs första prövning kom i tredjerundan, där han krånglade sig förbi Alexandr Dolgopolov i fem set. I övrigt har han fått möta en trio dussinspelare (känns lite så där att kalla Ryan Harrison för dussinspelare, men i nuläget utgör han ett minimalt, på gränsen till helt obefintligt, hot mot högre rankade spelare).

3-1 i inbördes möten till Murray. Dimitrov vann dock senaste matchen, på hardcourt i Acapulco. Fast det var ju när Murray precis kommit tillbaka från sin ryggoperation.

Nåväl.

Har Dimitrov skrällpotential här?

Ja, det har han. Så pass bra är han. Men kommer han att göra det? Nej, det tror jag inte. Murray har verkligen sett ruggigt bra ut så här långt. Dimitrov är ganska dålig på att hantera de här matcherna, på den här nivån. Han hade på förhand en ganska bra chans att skrälla mot Nadal i Australiska öppna, i och med världsettans monsterblåsa, men föll i fyra set. Han gavs sedan återigen skrällpotential mot samme Nadal i Rom, på grund av Nadals då usla form.

Hur det gick? Total utskåpning. Bara fyra vunna game. Förnedring.

Nej, Dimitrov är inte de stora matchernas man. Än. Detta, i kombination med Murrays kalasform, talar för skotten.

* * *

MILOS RAONIC (9) – NICK KYRGIOS (144)

Kyrgios slog alltså ut Nadal i går.

Betyder det att han automatiskt har jättehög skrällpotential mot Raonic?

Nej, egentligen inte. Dels för att matchbilden kommer att bli en helt annan, dels för att det brukar vara svårt att landa så snabbt efter en mental urladdning av det här slaget (Lex Lukas Rosol 2012, Sergej Stakhovskij 2013).

Skrällpotentialen ligger främst i att Raonic, som sagt, är den svagaste av de fyra förhandsfavoriterna och att det mycket väl kan bli ett gäng tiebreaks, eftersom båda är så svåra att bryta.

Det ska bli mycket intressant att se hur Kyrgios följer upp gårdagens skräll. Faller han i raka set så är det ingen skam alls i det tycker jag. Han är trots allt bara 19 år och har inte hunnit lära sig hantera den här sortens situationer. Dessutom är Raonics mammutserve extremt svår att hantera. Duellerna lär bli oerhört mycket kortare än mot Nadal, och då är frågan om Kyrgios kan hitta samma matchrytm och groove som i går.

Jag hoppas på blod, svett och tårar men tror att Raonic tar det i tre eller fyra set.

* * *

STAN WAWRINKA (3) – ROGER FEDERER (4)

Okej. 13-2 i inbördes möten för Federer. Gräs är världsfyrans klart bästa underlag, och världstreans klart sämsta. Båda har sett väldigt bra ut hittills, men Federer är den som övertygat mest (i hela turneringen till och med, tillsammans med Murray).

Så vad tror vi?

Det ska mycket till för att Wawrinka ska slå Federer, säger jag. Wawrinka måste inte bara göra sitt livs match på gräs – Federer måste också göra en ganska svag insats.

Med det sagt: Federer vinner.

Nick Kyrgios!

Ja, givetvis kastade vi oss över mikrofonerna och spelade in en halvtidspodd efter Wimbledons hittills största skräll.

Är Nick Kyrgios skräll större än Lukas Rosols 2012 och Steve Darcis 2013?

Ja, tycker jag och Andreas Käck – och i detta rykande färska Tennispodden förklarar vi varför.

Dessutom utvärderar vi våra förhandstips och försöker förutspå kvartar, semifinaler och finaler.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt23.mp3

Lukas Rosol och Steve Darcis i all ära.

Men det här, det kan ingen av dem mäta sig med över huvud taget.

Säg hej till Nick Kyrgios, 19 år – och framtida världsstjärna.

Är det någonstans en skräll av den här digniteten ska ske mot just Rafael Nadal så är det i Wimbledon. Det har ovan nämnda Lukas Rosol (2012) och Steve Darcis (2013) redan bevisat.

Redan när Nadal blev överkörd av 85-rankade Dustin Brown i Halle slog jag fast att Nadal inte är att räkna med i årets upplaga av Wimbledon. Han har helt enkelt inte längre ett fungerande spel på gräs. Vad det kan bero på kan man bara spekulera i, men det får vi ta någon annan gång.

När jag skrev min analys av lottningen inför Wimbledon räknade jag bort Nadal. Jag såg honom helt enkelt inte som en given finalkandidat.

Men att han skulle förlora mot 19-årige, 144-rankade Nick Kyrgios från Australien?

Nja. I ärlighetens namn trodde jag inte ens att han skulle gå så långt som till åttondelsfinalen. Inte minst för att den på gräs så skicklige Richard Gasquet (som han räddade osannolika nio matchbollar mot) stod i hans väg.

Det fanns andra hot på Nadals lottning: Martin Klizan i första omgången, Lukas Rosol i andra. Och i tredje lurade servekanonen Ivo Karlovic i skuggorna (fast han åkte ut redan i förstarundan).

När världsettan så krånglade sig förbi både Klizan och Rosol (och Mikhail Kukusjkin) verkade det som att den värsta faran var förbi. Att Kyrgios har spelet för att hota Nadal på snabbare underlag, det visste redan alla vi som följt honom ett tag – själv har jag gjort det i över ett års tid, och tjatat i både blogg och podd om att han är en av de klarast lysande stjärnorna bland framtidslöftena.

Men att han i praktiken skulle få med sig turneringens överlägset största skräll hittills? Jag trodde faktiskt inte att han skulle ha nerverna för att greja det. Jag trodde att han fortfarande var lite för ”valpig”. Att han inte skulle ha den mentala orken att spela på den nivå som krävs för att utmanövrera Nadal i Grand Slam-sammanhang, i bäst av fem set. Och jag trodde inte att han skulle ha den fysiska orken om matchen höll på för länge.

Allt det där visade han i kväll prov på att han redan har. Han har spelet, han har psyket, han har fysiken.

Men framför allt: han har självförtroendet.

Jag fick en rapport under matchen från en bekant som träffat ett gäng personer som är involverade i Australiska Tennisförbundet. De sa att Kyrgios var helt övertygad om att han skulle vinna. Att hans självförtroende är helt enormt.

Det är ingen hemlighet att Nadal är sårbar mot explosiv offensiv och frenetisk aggressivitet i allmänhet och på gräs i synnerhet. Ska du slå honom så måste det smälla i hörnen, helt enkelt. Du måste bomba in ess och du måste se till att winners viner förbi spanjoren. Du får inte låta honom hitta sin matchrytm, förlänga duellerna – och du får absolut inte slappna av. Minsta tecken på distraktion och världsettan hugger som en kobra.

Det blev Kyrgios varse i andra set, när tankarna verkade fladdra förbi för bara några ögonblick – och plötsligt hade en spelmässigt underlägsen Nadal utjämnat.

7-6(5), 5-7, 7-6(5), 6-3 blev hur som helst matchsiffrorna, och passande nog avslutade 19-åringen med ett ess. Hans totalt 37:e i matchen (addera 70 winners och ni förstår vad jag menar med frenetisk aggressivitet).

Betänk att detta var Kyrgios blott femte huvudturnering i en Grand Slam (bästa resultaten inför Wimbledon var 2R, i Franska öppna 2013 och Australiska öppna tidigare i år). Det kan liksom inte råda några som helst tvivel om att den här skrällen är större än Rosols 2012 och Darcis 2013. Rosols var visserligen mer oväntad, men Nadal var helt ur slag i den matchen och var borta i sju månader på grund av skada efter det nederlaget.

Mot Darcis förra året var han visserligen inte skadad, men helt ur form efter en lång och slitsam grussäsong.

I år var han taggad till tänderna. Han var redo att slita hund och verkligen ge allt för att få sin revansch efter två bittra fiaskon. Spelmässigt övertygade han inte i sina tre inledande matcher, men hans attityd gick inte att ta miste på: han var fast besluten att tysta skeptikerna. Att få upprättelse.

I stället blev han själv tystad – av en 144-rankad 19-åring.

Det ingick nog inte i planerna.

Självklart är det busenkelt att dra på enormt stora växlar efter en sådan här skräll. Jag själv gjorde det efter att Dominic Thiem slog ut världstrean Stanislas Wawrinka i Madrid. Efter det har resultaten i mångt och mycket uteblivit för den sensationelle österrikaren.

Men vi som den kvällen och även denna pratar om dessa unga lirare som framtida fixstjärnor har faktiskt fog för det. Personligen har jag följt båda under över ett års tid och noterat att de inte bara har kapaciteten utan även mentaliteten för att slå igenom stort.

Jag kunde inte i min vildaste fantasi förutspå att det för Kyrgios skulle ske redan i Wimbledon 2014. Några år till trodde jag allt att han skulle behöva för att kunna prestera på den här nivån.

Nu står han här, klar för kvartsfinal i världens mest anrika Grand Slam-turnering.

Och väl där möter han 23-årige mammutservaren Milos Raonic.

Ännu en enorm prövning för australiern, men inte alls oöverkomligt.

Inte efter kvällens monumentala skräll – en av tennisens allra största i modern tid.

Hälften av åttondelsfinalerna är överstökade.

I dag ska förhoppningsvis resten avverkas (om inte vädrets makter har några invändningar).

Ja, vädret är ju som alltid en faktor i utomhusturneringar i allmänhet och Wimbledon i synnerhet.

Alla gårdagens matcher kunde så småningom spelas, efter diverse avbrott. Blev inte många skrällar. Egentligen bara två ordentliga: Ekaterina Makarova mosade Agnieszka Radwanska (6-3, 6-0) och Barbara Zahlavova Strycova följde upp sin skrällseger mot Li Na med att köra över forna världsettan Caroline Wozniacki i raka set (6-2, 7-5).

Varnade visserligen för Makarova i min förhandsanalys, men tippade likväl att vi skulle få se Radwanska i kvarten:

”Jobbig lottning för Radwanska, med andra ord. Makarova har en kanonchans att gå långt här, men jag tror ändå på Radwanska.”

Och så bjöds vi på en miniskräll: Sabine Lisicki slog Ana Ivanovic i tre set: 6-4, 3-6, 6-1. Enda anledningen till att det ens betraktas som en liten skräll är att Ivanovic var hyfsat klar favorit hos oddssättarna. Själv tippade jag Lisicki.

I övrigt då?

Madison Keys kastade in handduken mot Jaroslava Sjvedova och deras match, som sköts upp i lördags, spelades aldrig färdigt. Trist.

Regerande mästaren Andy Murray hade inga större problem mot Kevin Anderson: 6-4, 6-3, 7-6(6). Imponerande insats av Murray, som verkligen går från klarhet till klarhet. Anderson har sett bra ut hittills i turneringen och gjorde inte en dålig match. Murray var helt enkelt bara för bra. För Andersons del handlade det egentligen aldrig om att fokusera på att hålla sin serve, eftersom det är snudd på omöjligt att inte bli bruten mot Murray, utan mer om att hitta sätt att bryta Murray. Där var han dock aldrig nära – och som storservare vill man nog gärna ha mer utdelning än han fick i egen serve: slog in 65% förstaservar, vann blott 64% av dem och 50% bakom andraserve. Dessutom ”bara” 10 ess.

Även Novak Djokovic var för bra i går, och han avfärdade Jo-Wilfried Tsonga nästan lika enkelt som Murray utmanövrerade Anderson: 6-3, 6-4, 7-6(5). Lite jämnare match än den mellan Murray och Anderson, men Djokovic var likväl överlägsen. Hade hoppats på lite mer från Tsonga, som trots allt är en i grunden väldigt bra grässpelare, men det vill sig inte riktigt för fransmannen.

I kvarten möter Murray hur som helst Grigor Dimitrov, som körde över Leonardo Mayer planenligt (6-4, 7-6, 6-2), och Djokovic möter Marin Cilic, som utmanövrerade Jeremy Chardy (7-6, 6-4, 6-4).

Många raka set här alltså. En till blev det på herrsidan: Stanislas Wawrinka mosade en märkbart seg Denis Istomin: 6-3, 6-3, 6-4. Istomin kallade på läkare redan i mitten av första set och klagade på att han kände sig matt. Fick sedan vätskeersättning i andra set, men till ingen nytta. Nåväl. Bra match av Wawrinka. Inte helt enkelt att hantera sådana matcher, eftersom man lätt slår av på takten själv när ens motståndare inte presterar på topp.

Kei Nishikori vann avgörande set mot Simone Bolelli (stod 3-3 när deras match avbröts i lördags) utan krusiduller och har nu chansen att ta sig till sin andra Grand Slam-kvartsfinal i karriären (första kom i Australiska öppna 2012) efter 3-6, 6-3, 4-6, 7-6(5), 6-4.

Dessutom slog formstarka Feliciano Lopez världselvan John Isner i en fyrsetare: 6-7(8), 7-6(6), 7-6(3), 7-5. Totalt 85 ess (34 för Lopez och 52 för Isner, vilket innebär att han slår Joachim ”Pim-Pim” Johanssons gamla rekord på 51 ess i en fyrsetsmatch, mot Andre Agassi i Australiska öppna 2005) och bara ett enda servegenombrott – i matchens näst sista game.

På damsidan seglar världssexan Petra Kvitová och 13:e-seedade Eugenie Bouchard vidare till kvarten: 6-3, 6-2 för Kvitová mot Shuai Peng och 7-6(5), 7-5 för Bouchard mot Alize Cornet, som alltså inte lyckas följa upp sin skräll mot Serena Williams. Dessutom körde Lucie Safarova över Tereza Smitkova: 6-0, 6-2.

Det var det om i går – nu kollar vi på dagens buffé!

* * *

MILOS RAONIC (9) – KEI NISHIKORI (12)

Faktiskt tredje gången i år som de båda talangerna hamnat på samma halva i Grand Slam-sammanhang: I Australiska öppna kunde de ha mötts i kvarten (Nishikori föll mot Rafael Nadal i åttondelsfinalen, Raonic fick stryk mot Dimitrov redan i tredjerundan) och i Franska öppna var de lottade mot varandra i åttondelsfinal (Nishikori gick på pumpen i raka set mot Martin Klizan, Raonic förlorade mot Djokovic i kvarten).

Nu möts de alltså i åttondelen här i Wimbledon. Det hade nog inte jag gissat i början av året. Att Raonic tagit så stora kliv framåt på grus i år kom ju som något av en överraskning, och jag trodde inte att han redan samma år skulle kunna justera sitt spel så pass bra även på gräs. Men tydligen har han höjt sig så mycket generellt att det ger utdelning på samtliga underlag.

Om båda får hålla sig friska och hela under återstoden av sina karriärer är det här en rivalitet jag tror kommer bli mycket intressant att följa de kommande åren. Nishikori leder för tillfället med 2-0 i inbördes möten. Tror dock inte att det räcker för att han ska ha utvecklat ett mentalt övertag på kanadensaren. Det är snarare Nishikoris returer som stör Raonic, som hela tiden måste serva på topp och inte ge bort något billigt.

73 ess har han slagit på tre matcher, Raonic, och vunnit 88,6% i förstaserve (68% i andraserve) och dessutom fått med sig 9 servegenombrott. Nishikori har spelat två set fler än Raonic (som vunnit sina matcher i raka set) men ”bara” plockat 11 breaks. Har däremot servat stabilt även han: 77% vunna poäng bakom förstaserve, 66% i andraserve.

Siffrorna talar hur som helst för Raonic. Så även formen. Nu gjorde visserligen Bolelli en bra match, men Nishikori övertygade inte. Han har inte riktigt hittat sitt spel på gräset än i år. Samtidigt är Raonics självförtroende på absolut topp. Jag tror att det blir väldigt svårt för Nishikori att hantera kanadensarens serve i dag. Större chans att Raonic, med sitt aggressiva returtagande, fladdrar med sig ett break eller så.

* * *

SIMONA HALEP (3) – ZARINA DIYAS (72)

20-åriga Diyas är tveklöst turneringens stora sensation hittills. Detta är hennes blott tredje huvudturnering i en Grand Slam och hon har alltså tagit sig till åttondelsfinal. Riktigt bra.

Här bör det dock ta stopp. Simona Halep är en av tourens stora framgångssagor (med Bouchard på en god andraplats) och har under året tystat skeptikerna, en efter en. Halep hade inga problem när de möttes i tredjerundan i Australiska öppna tidigare i år (6-1, 6-4 – Diyas första GS-huvudturnering) och även om jag tror att det kan bli lite kämpigare här så ska inte Diyas kunna hota om Halep har en bra dag.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (3) – FELICIANO LOPEZ (26)

Personligen trodde jag att Wawrinka skulle få problem mot Istomin, men så blev det ju inte. Tror i och för sig att det hade blivit en mycket tätare match om inte Istomin varit sjuk, men nåväl.

Mot Lopez borde Wawrinka få vissa bekymmer. Lopez är i kalasform och har sett riktigt bra ut. Nu är visserligen Wawrinka en bättre returnerare än Isner, men han är inget unikum i det avseendet han heller.

Wawrinka knapp favorit enligt oddsättarna, av förklarliga skäl. Känns ändå som att Lopez ska ha en riktigt god skrällchans här. Han har verkligen höjt sig rejält på det mentala planet och är numera inte samma darrande asplöv när det vankas tiebreak.

Ska bli intressant att se hur Wawrinka hanterar Lopez frenetiska serve & volley. Tror han kan bli rätt frustrerad om han inte hittar några sätt att ta sig förbi honom, och då kan han tappa självförtroendet.

Vad säger ni, tror vi på Lopez? Jag gör nog det, faktiskt. Eller underskattar jag Wawrinka nu?

* * *

SABINE LISICKI (19) – JAROSLAVA SJVEDOVA (65)

Första riktiga hindret för Lisicki, Ana Ivanovic, är avklarad. Ska hon då låta Sjvedova sätta punkt för hennes äventyr i Wimbledon i år?

Inte helt omöjligt faktiskt. Sjvedova har sett solid ut hittills och är inte på något sätt en oäven spelare. Lisicki är förvisso generellt sett bättre på gräs, men hennes högriskspel lämnar öppningar som Sjvedova kan exploatera. Pressade faktiskt tysken till tre set när de möttes på gräset i London-OS för två år sedan.

Tror ändå på Lisicki. Det här är hennes turnering, och hon lär ha fått en rejäl självförtroendeboost efter segern mot Ivanovic.

* * *

ROGER FEDERER (4) – TOMMY ROBREDO (22)

Det har hänt förut att Federer sett helt omutlig ut i de inledande Grand Slam-rundorna, för att sedan falla platt så fort det vankas lite svårare motstånd (Lex US Open 2013, där han föll mot just Robredo).

Men att det ska hända igen, här i Wimbledon… nej, det känns osannolikt. Tidigare har man ändå kunnat skymta vissa problem. Som i Franska öppna, där han var väldigt blek i sina matcher mot Diego Sebastian Schwartzman och Dmitrij Tursunov, innan han föll mot Ernests Gulbis i åttondelen.

Nu har han inte visat några som helst negativa tecken.

Robredo kanske kan irritera schweizaren med sin täta defensiv, men på papperet ser det här ut att bli enkel seger för Federer.

* * *

MARIA SJARAPOVA (5) – ANGELIQUE KERBER (7)

Intressant matchup. Visserligen 4-1 i inbördes möten för Sjarapova, och tre av segrarna kom i raka set, men Kerber imponerade mot Kirsten Flipkens i tredje omgången.

Kerber är visserligen bra på gräs men har varit ruggigt ojämn sedan succésäsongen 2012. Samtidigt har Sjarapova detroniserat allt motstånd hittills.

Hoppas på en bra match, och visst finns det viss skrällpotential, men tror Sjarapova fixar det här relativt enkelt.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – NICK KYRGIOS (144)

Nadal åker alltså på ännu en hardhitter. Han städade ju undan Klizan i 1R och Lukas Rosol i 2R ganska enkelt (efter vissa svårigheter inledningsvis) och frågan är hur 144-rankade Kyrgios ska kunna stoppa världsettan.

Ja, det skulle ju vara med serven då. 76 ess hittills och 76,6% vunna poäng i förstaserve. Inga uppseendeväckande siffror i årets Wimbledon (som bjudit på många ess), men likväl mycket bra.

Kyrgios bästa chans är att släppa alla hämningar och spela ut hela sitt kraftfulla register som om det inte fanns någon morgondag. Typ som Rosol, Steve Darcis och Dustin Brown, för att nämna några exempel. Största hindret, förutom Nadal himself, är pressen. Hur hanterar han ett eventuellt övertag? Hittills har motståndarna stått mer eller mindre handfallna när Nadal trampat i gång. Kan Kyrgios hålla emot?

19-årige Kyrgios har spelet för att störa spanjoren, men visst är det här en match som världsettan ska vinna.

* * *

EKATERINA MAKAROVA (22) – LUCIE SAFAROVA (23)

En av dagens två kvartsfinaler. Många likheter mellan dessa spelare: ingen av dem har varit förbi tredjerundan i Wimbledon, båda är vänsterhänta, båda är rankade precis utanför topp 20, båda är 27 år gamla, de bärgade varsin skräll i förra veckan (Makarova pulvriserade världsfyran Agnieszka Radwanska, Safarova mosade världstian Dominika Cibulkova) och de har 1-1 i inbördes möten.

Svårtippad match. Oddssättarna säger Makarova, och jag är benägen att hålla med. Egentligen mest för att hon slagit snäppet vassare spelare än Safarova och helt enkelt sett lite lite bättre ut.

* * *

PETRA KVITOVÁ 6) – BARBORA ZAHLAVOVA STRYCOVA (43)

Den andra av dagens två kvartar.

Bra utdelning för Zahlavova Strycova i år. Har haft det tufft periodvis, kvalat in till vissa turneringar och faktiskt spelat två på ITF-nivå – men på gräset har hon sett stark ut (bortsett från torsken i ’s-Hertogenbosch, mot Carla Suarez Navarro).

Men även Kvitová har sett oerhört fokuserad ut. Och när hon har en bra dag är hon mycket svårslagen.

Har ju tippat Kvitová som slutsegrare och ser ingen anledning till att ändra den tippningen just i dag.

Novak Djokovic är en sann perfektionist med en besatthet av att finna rätt mentala balans – men har de senaste åren inte lyckats prestera på topp i de allra största matcherna.

Varför har serben så svårt att hantera ”bortamatcher”? Hur ska han tackla ett möte mot hemmasonen Andy Murray i en eventuell semifinal? Kan han hitta rätt mentalitet i årets Wimbledon?

Här redogör journaliststudenten Isaak Bowers för sin teori om Novak Djokovics ”svaga psyke” i stora sammanhang.

Hade tänkt publicera den här texten redan i går, men lite andra saker kom emellan.

Det här blir hur som helst Tennisbloggens första gästinlägg, skrivet av Isaak Bowers. Isaak är en 21-årig journaliststudent som läst ett antal kurser inom olika idrottsvetenskapliga områden (psykologi, historia, idrottspolitik och -organisation, idrottens sociala funktioner).

Han tog kontakt med mig och berättade, bland annat, om sin tes kring Novak Djokovic; världstvåans strävan efter perfekt mental balans och hans tillkortakommanden i Grand Slam-sammanhang. Jag tyckte att det lät intressant och det ena ledde till det andra.

Tänker att vi först kör en liten fråga/svar, så ni får ett hum om vem Isaak är:

Många experter brukar säga att de allra bästa spelarna har en förmåga att höja sig i viktiga lägen, medan exempelvis kommentatorn Robbie Koenig hävdar att det är precis tvärtom – alltså att lägre rankade spelare tenderar att prestera sämre i sådana lägen, medan toppspelarna ligger kvar på samma nivå. Vilket påstående finner du mest rimligt?
– Är inne på Koenigs linje. Sedan har det också med spelstilar att göra, toppspelare som Nadal och Djokovic har inte byggt sina karriärer på att ta stora risker i avgörande lägen, vilket kanske hade gett ett tydligare facit på huruvida, eller hur mycket, de höjer sig. De prioriterar i stället att vara konstanta och konsekventa.

Vilka faktorer är viktigast för att utveckla mental styrka?
– Intresse för ämnet, nyfikenhet på att själv testa och reflektera över olika metoder, och självklart en motivation i det du gör. Då kan även du bli en Radek Stepanek vid 35-års ålder! Och vem vill inte det?

Kan du ge några enkla tips på hur man förbättrar sitt spel på ett psykologiskt plan?
– Använd alla tävlingstillfällen, tennismatchen mot brorsan eller familjens söndagsrunda på golfbanan eller vad det än må vara, till att skaffa dig erfarenhet. Känn efter hur du reagerar i olika situationer, tänk över det i efterhand. Hur mycket tankar och stress kan du kontrollera, och när känns det endast hindrande och funkar bäst att bara släppa och acceptera situationen och din spontana reaktion?

FAKTA

* * *

”Jag letar hela tiden efter att hitta den rätta balansen. Jag behöver ett par aktiviteter likt den här för att hålla mina tankar från tennisen. Det är extremt viktigt att hålla huvudet fräscht”.

Så kan det låta när elitidrottare ombeds att prata om sitt speciella intresse – golf, film, böcker, eller vad som helst egentligen – utanför sin sport, och betydelsen av detta intresse för att kunna slappna av och ladda upp energi till när den verkligen behövs. Så lät det när Novak Djokovic i en intervju i The Guardian inför Wimbledon pratade om sin svensexa från den föregående veckan.

Bilden man som betraktare får av Djokovic är bilden av en sann, total, perfektionist. Serbens perfektionism verkar gå igenom i allt han gör – från träningsupplägg till kosten till hur han hela tiden letar efter små, nya pusselbitar för att utveckla sitt spel (Lex Boris Becker, och de inte helt övertygande sekvenser av serve & volley som dyker upp i de flesta av Djokovics matcher i år). Men om jag skulle plocka ut det tydligaste exemplet på denna perfektionism, skulle jag välja hans inställning kring sportens mentala dimensioner, och det nästan besatta sökandet efter den fulländande mentala balansen.

Vid Wimbledon förra året pratade Djokovic om de lugnande besöken vid det buddhistiska kloster som låg på gångavstånd från hans boende. Han har i andra sammanhang resonerat kring betydelsen av den dagbok han försöker föra varje kväll – och nu förklarar han alltså hur han till och med ser sin svensexa som ett bra redskap till att hitta den rätta mentala balansen gentemot sin sport.

–

Det anmärkningsvärda i allt det här är att det inte verkar ge de rätta resultaten – om vi då talar om den absolut högsta nivån. Under hans otroliga år 2011, och in i början av 2012, vann Djokovic fyra raka Grand Slam-finaler. Sedan dess har han varit i sex Grand Slam-finaler, och endast vunnit en (Australiska öppna 2013). 

Självklart är det enormt starkt att ta sig så långt i så många Grand Slams på bara ett par år, och givetvis är det inga enkla motståndare han får möta i de här finalerna – Andy Murray och Rafael Nadal (varav två gånger på gruset i Franska öppna) tre gånger vardera. Men siffrorna ljuger inte – en finalseger utav sex möjliga skvallrar om en klar och tydlig svaghet i de allra största sammanhangen och matcherna.

Och när vi då pratar om den, enligt mig, mest kompletta spelaren i världen (den enda i världstoppen som verkligen kan prestera på topp på alla underlag) kommer man inte från känslan av att det – trots den närmast religiösa inställningen till ämnet – är inom sportens mentala aspekter det brister för Djokovic. För det kan väl knappt finnas någon som skulle argumentera för att en toppresterande Djokovic skulle förlora fem av sex Grand Slam-finaler?

Vad är det då som brister i det mentala för Djokovic, vad är det som hindrar honom från att prestera på sin absolut högsta nivå i de allra största matcherna?

Det är givetvis svårt att säga utan att på något sätt känna honom som person. Men om vi utgår från hans ”tennis-personlighet”, hur han beter sig på banan, så kan man definitivt kategorisera honom som en extrovert personlighet – en utåtagerande person med ett livligt kroppsspråk, någon som egentligen njuter av uppmärksamheten och den stora scenen, och gärna ”bjuder” publiken på lite spexande. En entertainer helt enkelt.

Och det är också väldigt tydlig att när han är fullt avslappnad, när han spelar med ett leende på läpparna, när han känner att han har utrymmet att spela ut sin fulla personlighet (med applåder till motståndaren efter en bra duell, eller med lite fånigt spexande, eller vad det nu kan vara) – det är då han levererar sin bästa tennis.

Men det kräver också att han känner publikens stöd, deras uppmuntrande och kärlek. Där står han i skarp kontrast till rivalerna Nadal och Murray, tjurskallar som sporras och stundtals höjer sig i motvind från publiken. En entertainer utan en positivt inställd publik är ingen entertainer.

–

Min teori får även uppbackning av statistiken.

I Australiska öppna är han älskad av publiken, och där har han också tagit fyra av sina sex Grand Slam-titlar. I Wimbledon – där publiken föredrar hemmasonen Andy Murray, eller Roger Federer för den delen – har Djokovic tagit en titel. I US Open har publiken generellt en rätt sval inställning till Djokovic efter några incidenter tidigare i karriären – och mycket riktigt har Djokovic även här ”bara” en seger. Och i Franska öppna, som han aldrig vunnit, kommer Djokovic alltid spela på bortaplan när han möter rivalen, och den nu niofaldiga mästaren, Nadal i en final eller semifinal.

Nu går vi in i den andra veckan av Wimbledon – en turnering som Djokovic återigen är favorit till att vinna – och om de båda lyckas ta sig dit, väntar ett möte med hemmaspelaren Andy Murray i en semifinal.

Andy Murray är inte en spelare som Djokovic har ovanligt svårt för i vanliga fall, men – föga förvånande kanske, om man följer mitt resonemang – de två gångerna de har mötts på gräset i Wimbledon har Murray vunnit, bland annat i förra årets final, där Murray vann överraskande enkelt i tre (förvisso mycket tuffa) set mot en relativt slätstruken Djokovic.

–

Om vi skulle gå händelserna i förväg och resonera lite kring en eventuell semifinal mellan Djokovic och Murray (där vinnaren måste anses bli favorit i finalen), så måste jag säga att denna speciella mentala situation och trend jag har redogjort för väcker en rad intressanta frågor: hur tar sig Djokovic an och tacklar ”bortaplan-situationen” (oavsett om det är ett medvetet drag eller något som sker omedvetet)? Kan han hitta rätt mentalitet och balans? Kan han hitta sin trygghetszon oavsett atmosfär och publiktillhörighet?

Eller visar han sig till och med vara så bra och komplett och formstark att han besegrar först Andy Murray i en semifinal, och sen vem han än möter i finalen, även om han inte känner sig fullt bekväm och balanserad ute på centre courten? 

Det framstår ju klart och tydligt att Djokovic jobbar stenhårt med det mentala och med att hitta den rätta balansen, men så är det något i hans personlighet som gör att han har det jobbigt på ”bortaplan”, när han inte kan känna av och hämta energi från publikens stöd. Känns tveksamt om han kan jobba bort det helt och hållet, men han är en så otroligt bra spelare (och även mentalt stark generellt sett, när det gäller inställning och så vidare) att jag är övertygad om att han kommer vinna fler Grand Slams även utanför Australien. 

När det gäller årets Wimbledon så tror jag dock han återigen får det svårt ”borta” mot Murray på gräset i en eventuell semifinal.

Jag tror därför att Murray vinner semin – och även finalen, för den delen…

Regnet sköljde bort en hel drös matcher.

Ändå bjöds vi på turneringens hittills största skräll.

Det var inte veckans bästa tävlingsdag i går, men det hade inte så mycket med spelarnas insatser att göra.

I stället var det vädrets makter som satte käppar i hjulet i Wimbledon. Ett antal matcher fick avbrytas, ett gäng skjutas upp helt och hållet.

Men nåväl.

Turneringens hittills överlägset största skräll bjöd 24-åriga Alize Cornet på. Efter att ha torskat första set i totalt underlägsen stil, 1-6, skickade hon ut Serena Williams med huvudet före: 1-6, 6-1, 6-4. Servade för matchen vid 5-2 i tredje set men darrade lite på manschetterna, medan Williams skakade av sig det negativa kroppspråket och bestämde sig för att fokusera.

På tok för sent, förstås. I Cornets nästa servegame bjöd Williams på två billiga returmissar, vilket gav fransyskan självförtroendet att stänga gamet blankt – och därmed servera en repris på hennes bedrift i Dubai tidigare i år.

Williams då? Hon svarade inte för en särskilt bra insats, men inte heller en total plattmatch. Hennes största problem var den strulande serven och Cornets variation. Det sistnämnda hade hon kunnat hantera mycket bättre om hon haft sin serve att falla tillbaka på. Det blir i sådana här lägen extremt tydligt hur viktig serven är för Williams.

Ska så klart sägas att det var mycket imponerande av Cornet, som verkar trivas bra med att spela i Williams tempo. Jagade världsettan i djupled med sina oförutsägbara stoppbollar, som Williams inte alls hittade några svar på. Möter nu Eugenie Bouchard, som slog Andrea Petkovic i raka set (6-3, 6-4), i åttondelsfinalen. Kan bli en kul match.

För övrigt Williams tredje raka magplask i Grand Slam-sammanhang. Fortfarande världsetta även efter Wimbledon, men det är på väg neråt för henne nu. Ordentligt. Dessutom väldigt mystiskt att det återigen går dåligt för henne i en GS där hon är kvartsfinalseedad mot Maria Sjarapova.

Får se om hon kan studsa tillbaka och reparera lite av skadan under hösten.

* * *

Övriga toppspelare hade inga problem alls i sina matcher: Roger Federer körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-1, 6-3), Maria Sjarapova mosade Alison Riske (6-3, 6-0), Milos Raonic avfärdade Lukasz Kubot (7-6, 7-6, 6-2) och Simona Halep släppte bara ifrån sig fem game mot Belinda Bencic (6-4, 6-1).

Rafael Nadal var den enda högt seedade spelaren på herrsidan som tappade set: 6-7(4), 6-1, 6-1, 6-1 mot Mikhail Kukusjkin. Inte jätteövertygande att tappa set mot Kukusjkin, även om han kan ha spelat sin livs match. Dock ingen anledning att dra på några stora växlar. Han har ju trots allt tappat första set i alla sina matcher hittills.

Och Angelique Kerber fick problem mot Kirsten Flipkens: 3-6, 6-3, 6-2. Inte ett dugg överraskande. Flipkens är bra på gräs. Nästan mer förvånande att tredje set inte blev tätare.

* * *

Nick Kyrgios!

Jäklar så han imponerar i London. Slog som bekant ut Richard Gasquet i andra omgången och följde upp den succén med en förhållandevis enkel seger över Jiri Vesely: 3-6, 6-3, 7-5, 6-2. Mycket bra match av 19-åringen. Och underhållande. Ofta väldigt högt tempo (båda är ju kraftfulla spelare).

Han är bara rankad 144 i världen, Kyrgios, som alltså är klar för åttondelsfinal i Wimbledon (kommer dessutom att klättra minst 50 placeringar). Eller ja, bara och bara. Killen hade bara spelat totalt 6 matcher på ATP-nivå (vunnit en, i Australiska öppna tidigare i år) inför Wimbledon.

Även Vesely ska ha en eloge. Båda har tagit enorma kliv framåt på kort tid. De går en ljus framtid till mötes, dessa unga pågar.

* * *

Ett annat framtidslöfte, Jerzy Janowicz, fortsätter dock gå kräftgång. Polacken lyckades inte upprepa sin bedrift från i fjol, då han tog sig till semifinal, utan föll i en femsetare mot Tommy Robredo i sin tredjerunda: 6-2, 6-4, 6-7(5), 4-6, 6-3.

* * *

20-åriga Zarina Diyas, den stora sensationen på damsidan, ångar vidare: 7-6(1), 3-6, 6-3 mot rutinerade Vera Zvonareva (som dock halkat ner till plats 566 på rankningen på grund av skadebekymmer). Slog ut Kristina Mladenovic i 1R och Carla Suarez Navarro i 2R. Ingen av dem är särskilt bra på gräs, men Navarro var likväl seedad 15. Det är inte illa pinkat.

* * *

Simone Bolelli spelade riktigt bra mot en trögfotad Kei Nishikori innan matchen avbröts på grund av mörker: 6-3, 3-6, 6-4, 6-7(4), 3-3 stod det då. Bolelli hade ett spelmässigt övertag hela vägen in i fjärde set, men väl där var Nishikori tillräckligt kylig och smart för att få med sig tiebreaket. Lite tur hade han också. Bolelli bjöd på två avgörande, ganska enkla, missar i slutet av det där setet.

Skrev på Twitter under fjärde set att Nishikori skulle vinna om han fick med sig ett tiebreak. Nu fick han ju det, men frågan är om han har momentum när matchen väl återupptas. Svårt att bedöma vem av dem som gynnas mest.

Sabine Lisicki ledde med 6-4, 1-1 och Jaroslava Sjvedova hade lite oväntat fått med sig första set mot Madison Keys: 7-6(7), 6-6 i den matchen.

* * *

I dag är det vilodag. Som det alltid är på söndagen under den första spelveckan i Wimbledon. En gammal tradition.

Vi får se om det kanske bjuds på något härligt i bloggen under denna tennispaus. En tävling? Ett gästinlägg?

Den som lever får se.

* * *

Alla gårdagens resultat hittar du här

Vi är snart inne i andra Wimbledons andra tävlingsvecka.

Men först ska ett gäng tredjerundor städas undan.

Vi tar en titt på dagens meny.

Till att börja med måste vi prata lite om ett gäng matcher, och då främst två:

Petra Kvitová mot Venus Williams och Grigor Dimitrov mot Alexandr Dolgopolov.

Den förstnämnda var något av en serve- och sluggerfest. Bakom matchsiffrorna 5-7, 7-6(2), 7-5 döljer sig blott två servegenombrott. Williams fick med sig ett i första set och Kvitová plockade sitt break i matchens allra sista game. 11 ess och 48 winners bombade hon in, Kvitová. Williams hade 6 och 25.

Endast tre breakbollar totalt bjöds vi på under hela matchen. Williams förvaltade sitt enda, medan Kvitová brände en i första set.

Oerhört spännande match, i alla fall. Känns som att den hade kunnat sluta lite hur som helst, även om jag tycker att Kvitová på det hela taget var snäppet vassare.

Dimitrov-Dolgopolov var inte riktigt lika spännande, men däremot underhållande. Dolgopolov spelade otroligt bra. Långa stunder spelmässigt överlägsen Dimitrov, som dock var både smartare och kyligare, sett till helheten. Tappade andra set efter ett enda svagt servegame, men avgörandet kom i fjärde: hade momentum hela setet, så kom återigen en liten dipp i egen serve – och han smackade in ett dubbelfel på breakboll.

I tredje set hade bubblan spruckit och Dimitrov dansade därifrån komfortabelt hem matchen: 6-7(3), 6-4, 2-6, 6-4, 6-1. En ganska klassisk Dolgopolov-insats. I sina bästa stunder är han ruggigt explosiv och bra, i sina sämsta är han lite… dum. Lägstanivån är helt enkelt på tok för låg och det taktiska kunnandet bristfälligt. Så det var bara för Dimitrov att ha tålamod och vänta på dipparna, som nästan alltid kommer. Väldigt sällan som Dolgopolov kan spela på topp genom en hel match.

Novak Djokovic körde visserligen över Gilles Simon i sin tredjerunda (6-4, 6-2, 6-4), men gjorde illa sig typ i mitten av matchen. Enligt läkarna var det dock inget allvarligt. Vi får hoppas att de har rätt.

Även Andy Murray sprang igenom sin match lekande lätt: 6-2, 6-3, 6-2 mot Roberto Bautista Agut.

Två större skrällar bjöds vi på i går: Världstvåan Li Na fick stryk av 43-rankade Barbora Zahlavova Strycova i raka set: 7-6(5), 7-6(5). Och världssexan Tomás Berdych gick samma öde till mötes mot Marin Cilic: 7-6(5), 6-4, 7-6(6).

Cilic är visserligen en skicklig grässpelare, men kan det vara så att vi överskattar Berdych på underlaget? Med tanke på att han alltid lyfts fram som en potentiell finalkandidat i Wimbledon och andra grästurneringar han ställer upp i så känns det lite så där att han torskar i raka set. Mot en bra spelare, ja, men likväl i raka set.

Nåväl.

Alla gårdagens resultat hittar ni här.

Nu tittar vi på dagens schema!

* * *

RAFAEL NADAL (1) – MIKHAIL KUKUSJKIN (63)

2-0 i inbördes möten till Nadal, men den statistiken behöver man knappt ens kolla på (Nadal vann båda totalt överlägset). I stället räcker det med att konstatera att Kukusjkin inte har samma offensiva vapen som Martin Klizan och Lukas Rosol, vilket krävs här. På papperet enkel seger för Nadal.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – ALIZE CORNET (24)

3-1 i inbördes möten till Williams, men Cornet slog världsettan i Dubai tidigare i år. Har vi en skopa kallserverad hämnd på menyn i dag? Lutar åt det. Williams har sett ruggigt fokuserad ut hittills.

* * *

JIRI VESELY (68) – NICK KYRGIOS (144)

Någon av dessa ynglingar – 20 respektive 19 år gamla – kommer alltså att spela sin första Grand Slam-åttondelsfinal i årets Wimbledon. Det är riktigt imponerande.

Svårtippad match, det här. Båda är kraftfulla spelare och mycket kretsar kring serve och offensiv. Vi kan nog se fram emot korta poäng och snabba game. Kyrgios är nog den som imponerat mest hittills. Slog ut Richard Gasquet i en femsetsrysare i 2R. Vesely slog visserligen Gaël Monfils i sin andrarunda, men ”Le Monf” är inte i närheten av lika bra på gräs.

Kyrgios hålls som favorit av oddssättarna. Jag är benägen att hålla med.

* * *

EUGENIE BOUCHARD – ANDREA PETKOVIC

Petkovic plockade ju Bouchard på gruset i Charleston tidigare i år, men i Franska öppna-semifinalen var Bouchard överlägsen. Petkovic är inte alls trygg på gräset. Hennes klart sämsta underlag. Borde bli seger i raka set för kanadensaren.

* * *

STAN WAWRINKA (3) – DENIS ISTOMIN (45)

När det stod klart att Istomin skulle möta Wawrinka i tredjerundan tänkte jag spontant ”jahopp, då var det roliga över för Istomin”. Detta eftersom Wawrinka tagit sig förbi de jobbiga inledande matcherna och hittat sitt spel på gräset.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att Istomin borde ha en god chans att skrälla. Hans enda seger över Wawrinka (2-1 i inbördes möten för schweizaren) kom trots allt just i Wimbledon, för fyra år sedan. Det var dock i första omgången, och matchen gick till fem set. Wawrinka har utvecklats en del sedan dess, om man säger så.

Istomin är en skicklig grässpelare, det råder det absolut ingen tvekan om. Frågan är om det räcker? Wawrinka är trots allt mycket bättre i grunden. Missgynnas av underlaget, men har som sagt sett riktigt bra ut hittills.

Jag hoppas på en riktigt välspelad – och lång – match. På papperet borde Wawrinka vinna, men skrällpotentialen finns här.

* * *

ANA IVANOVIC (11) – SABINE LISICKI (19)

Riktigt jobbig lottning för Ivanovic. Lisicki har visserligen (i vanlig ordning) haft en hel del skadeproblem efter succén i Wimbledon förra året, men har sin vana trogen sett grym ut så här långt i turneringen. 2,60 i odds på Lisicki känns nog väldigt frestande för många bettare.

Ivanovic har varit i bra form hela året, så hon lär inte direkt ge sig utan strid. Tror dock att Lisicki bjuder på en miniskräll.

* * *

MILOS RAONIC (9) – LUKASZ KUBOT (72)

Lite samma scenario här som mellan Wawrinka och Istomin: Kubot är en bättre grässpelare än Raonic, men sämre överlag. Frågan här blir då om Kubot gynnas – och Raonic missgynnas – tillräckligt mycket för att den här matchen ska sluta i en skräll.

Ja, vad säger ni?

Själv har jag ju imponerats av Raonic så här långt, och det lär bli enormt svårt för Kubot att komma åt hans mammutserve. Men i tiebreak kan vad som helst hända. Så ja, det finns en liten skrällchans här, men om Raonic har en bra dag på jobbet borde han vinna.

* * *

MARIA SJARAPOVA (5) – ALISON RISKE (44)

Har bara mötts en gång tidigare, på gräset i Birmingham för fyra år sedan, och den gången vann Sjarapova i tre set. Kan bli en intressant match.

Likt Sjarapova slår Riske hårt och flackt, så kan mycket väl bli en sluggerfest deluxe. 7,00 gånger pengarna på Riske säger ändå något om det generella styrkeförhållandet dem emellan. Vill ändå utfärda en liten skrällvarning här.

* * *

JOHN ISNER (11) – FELICIANO LOPEZ (26)

Matchsiffrorna lär ju bli något i stil med 7-6, 6-7, 6-7, 7-6, 7-6. Typ.

2-1 i inbördes möten, men de har aldrig spelat mot varandra på gräs. Lopez i fenomenalt bra form, efter final i Queen’s och titel i Eastbourne. Isner har väl inte stött på något jättestort motstånd hittills, men har trots allt vunnit i raka set.

Jag tror på Lopez här.

* * *

SIMONA HALEP (3) – BELINDA BENCIC (71)

Nutid mot framtid, more or less. Halep, som nått milstolpe efter milstolpe det senaste året, är kanske WTA-tourens allra mest allroundiga spelare. Hon behärskar liksom alla underlag. Hennes spetsiga offensiv och täta försvar har visat sig lika effektivt på grus som på gräs. Hon har inte de tyngsta vapnen i arsenalen, som andra framgångsrika grässpelare, men väger upp det med sitt oerhört solida grundspel.

Belinda Bencic kan mycket väl vara en framtidens Simona Halep, men i dag bör 22-åriga Haleps rutin väga mycket tyngre än 17-åriga Bencics talang.

* * *

ROGER FEDERER (4) – SANTIAGO GIRALDO (35)

Blev faktiskt överraskad av att Giraldo slog Marcel Granollers i andrarundan, trots att Giraldo var förhandsfavorit hos oddssättarna (tycker generellt att han övervärderats en smula i år). Nu är inte Granollers något unikum på gräs direkt, men i grunden bättre på underlaget än Giraldo.

Federer och Giraldo har hur som helst bara mötts en gång tidigare, i US Open 2011. Den gången blev det seger i raka set för schweizaren. Borde bli det nu också. Federer har sett mycket stabil ut och avfärdade Gilles Müller – en avsevärt bättre grässpelare än Giraldo – relativt enkelt i tre set.