Arkiv för kategori ATP 250

- Sida 2 av 21

Podcast, avsnitt 9: Säsongsupptakt

av Henrik Ståhl
Pat Rafter Arena i Brisbane.
Pat Rafter Arena i Brisbane.

Säsongspremiär!

I årets första avsnitt av Tennispodden snackar jag och min radarpartner Andreas Knäck om den skadetyngda första tävlingsveckan på tennistouren, analyserar de nya träningskonstellationerna som snickrats ihop under silly season, diskuterar de snabbare banorna i Australien, tar tempen på fixstjärnorna inför Australiska öppna och tipsar om vilka framtidsnamn du ska hålla extra koll på under året.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt09.mp3

Veckans turneringar

av Henrik Ståhl

Årets första tävlingsvecka är avslutad.

Men när touren väl rullat i gång är det inte mycket vila.

Så, här har ni i vanlig ordning min förhandsanalys inför kommande veckans turneringar:

* * *

SYDNEY INTERNATIONAL

HERRAR:

Skärmavbild 2014-01-05 kl. 22.24.35
Klicka på bilden för större version.

Världsfemman Juan Martín del Potro toppseedad, 21-rankade Jerzy Janowicz andraseedad. De följs sedan av 25-rankade Andreas Seppi och 29-rankade Dmitrij Tursunov. Utöver dem har vi ett fåtal intressanta spelare: Marin CilicVasek Pospisil och Alexandr Dolgopolov.

Inget jättehett startfält med andra ord – men så är det ju också en turnering som spelas blott en vecka inför årets första Grand Slam. Den här turneringen hör alltså till dem som av naturliga skäl har svårt att locka till sig toppspelare och är egentligen inte överdrivet mycket mer intressanta än Chennai Open (där världsåttan Stanislas Wawrinka tidigare i dag bärgade sin femte titel i karriären, efter finalseger över Edouard Roger-Vasselin i raka set: 7-5, 6-2).

del Potro har en på papperet enkel resa mot semifinal. Underlaget är förvisso snabbt i Sydney, så Nicolas Mahut kan hota, men har ändå svårt att tänka mig att han ryker redan i sin första match. Samuel Groth har chansen att följa upp den här veckans succé i Brisbane (tog sig till kvartsfinal, förlust mot Jeremy Chardy). Radek Stepanek är i och för sig duktig på att kontrollerat utmanövrera lägre rankade spelare, men med Groths serve… Pospisil borde slå Sam Querrey i sin öppningsmatch, men del Potro i en kvartsfinal är förstås en för tuff lottning.

Semifinalen då? Marin Cilic. Och det är på papperet en bra matchup för del Potro. 8-2 i inbördes möten för argentinaren, fem raka segrar utan att tappa set. Om världsfemman vill vinna den här turneringen har han alla chanser i världen att göra det, även om jag personligen har lite svårt att förstå varför han prioriterar Sydney framför träning och förberedelser i Melbourne inför Australiska öppna.

På undre halvan är Janowicz klar favorit. Kan bli en riktigt intressant åttondelsfinal mellan honom och Dolgopolov. Den ser jag fram emot. Hoppas den blir av.

Bernard Tomic regerande mästare, men frågan är hur långt han tar sig den här gången. Marcel Granollers är en knepig öppningsmotståndare, och i en eventuell kvart väntar troligen Janowicz. Nej, det blir nog poängtapp och rankningsras för Tomic den här veckan.

Vem som blir Janowicz semifinalmotståndare på den här halvan är lite hugget som stucket. Tror på Andreas Seppi, han har en förmåga att gå långt i den här typen av turneringar. Skrällvarningar? Mja. Skulle väl vara Julien Benneteau och Florian MayerLukas Rosol kanske tar med sig bollträffen från Doha och bombar sig fram till en kvartsfinal mot Cilic.

De går till semifinal: del Potro, Cilic, Janowicz, Seppi.
Skrällvarning: Pospisil, Rosol, Benneteau, Mayer.
Bubblare: Granollers, Groth.

Semifinalerna: del Potro slår Cilic, Janowicz slår Seppi.

FINALEN: del Potro slår Janowicz.

* * *

DAMER:

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Betydligt mer tilltalande lineup på damsidan. Inte mindre än sex topp 10-spelare: Världsfemman Agnieszka Radwanska, världssexan Petra Kvitová, världssjuan Sara Errani, världsåttan Jelena Jankovic, världsnian Angelique Kerber och världstian Caroline Wozniacki. Dessutom världselvan Simona Halep, som dock åkte ut mot Madison Keys i första omgången.

Keys har för övrigt mycket god chans att ta sig till kvartsfinal, där Radwanska troligen väntar. Eller kan 19-åriga Eugenie Bouchard chockslå världsfemman? Kanske. Hon slog trots allt både Sloane Stephens (då 13-rankad) och Jankovic (då världstia) i Tokyo förra året. Hon måste bara ta sig förbi Bethanie Mattek-Sands först, och hon är ju inte heller helt ofarlig.

Om Jankovic ens kommer i närheten av hur hon spelade i Brisbane så borde hennes semifinalbiljett vara ganska säkrad. Första riktigt provet kommer i kvarten mot Kerber eller Kaia Kanepi. Tappade visserligen set mot Kerber i Brisbane men vann ändå väldigt kontrollerat i tre set. Ledde sedan över Victoria Azarenka med 1-0 i set i semin innan hon klappade ihop fullständigt. Har 1-4 i inbördes möten mot Radwanska, men har å andra sidan inte spelat så här bra på flera år. Tre av förlusterna kom 2012, då hon rasade på rankningen och avslutade säsongen på plats 22 – henne sämsta placering på sju år.

På undre halvan är det lite svårare att plocka fram en klar favorit. Kvitová har ju högst kapacitet men är oförutsägbar som få. Errani kanske? Inte omöjligt. Enkel väg till semifinal för henne, och väl där väntar troligen Kvitová eller Wozniacki.

De går vidare till semifinal: Radwanska, Jankovic, Errani, Kvitová.
Skrällvarning: Wozniacki, Bouchard, Kanepi.
Bubblare: Keys, Kerber.

Semifinalerna: Jankovic slår Radwanska, Errani slår Kvitová.

FINALEN: Jankovic slår Errani.

* * *

HEINEKEN OPEN

HERRAR:

Skärmavbild 2014-01-05 kl. 23.03.08

Bättre startfält i Auckland än i Sydney, faktiskt. David Ferrer toppseedad. Med honom inräknad har vi sex topp 30-spelare. Världstolvan Tommy Haas andraseedad och 14-rankade John Isner tredjeseedad.

Överlag ganska intressanta namn för att vara en turnering veckan före en Grand Slam: Kevin AndersonPhilipp KohlschreiberBenoit Paire och kanske framför allt Gaël Monfils. Tyvärr har dock fransmannen valt att stå över turneringen, efter succén i Doha (gick till final – förlust mot Rafael Nadal). Anger utmattning som skäl. Är nog lika bra, så han hinner återhämta sig till Australiska öppna.

Och lottning då? På papperet en enkel resa till semifinal för titelförsvararen Ferrer (som vunnit tre år i rad och totalt fyra gånger). Väl där kan Kevin Anderson vänta, men jag är inte så säker på det. Han brukar ha problem på snabba underlag eftersom han helt enkelt inte hänger med i tempot och kan mycket väl bli utslagen av till exempel Daniel Brands redan i sin öppningsmatch. Även Igor Sijsling har skrällpotential.

På undre halvan är det mer av ett getingbo. Haas möter troligen Jack Sock (eller Adrian Mannarino) i sin öppningsmatch, och det ska ju inte vara några problem. Inte heller Benoit Paire i kvarten. Sen är det ju antingen Isner eller Kohlschreiber som väntar i semin. Givet att Isner aldrig presterar utanför USA och Kohlschreiber hanterat servekanonen riktigt bra de senaste två gångerna de båda mötts (US Open 2012 och 2013) får han nog hållas som knapp favorit där. Tysken var för övrigt i final förra året och vann titeln 2008 (finalseger över Juan Carlos Ferrero).

Slutsegraren stavas troligen David Ferrer. Han imponerade visserligen inte alls i Doha (förlust i åttondelen mot Brands) men det här är liksom hans turnering och han har som sagt vunnit här totalt fyra gånger tidigare med likvärdiga lottningar.

De går till semifinal: Ferrer, Brands, Haas, Kohlschreiber.
Skrällvarning: Paire, Isner.
Bubblare: Sijsling, Anderson.

Semifinalerna: Ferrer slår Brands, Kohlschreiber slår Haas.

FINALEN: Ferrer slår Kohlschreiber.

Rusty rostar aldrig

av Henrik Ståhl
Lleyton Hewitt bärgade titeln på hemmaplan i Brisbane.
Lleyton Hewitt bärgade titeln på hemmaplan i Brisbane.

Ett dubbelfel och tre grova missar satte tonen direkt för Roger Federer i hans första Brisbane International-final i karriären.

När han slog bort sig för 24:e gången, den här gången med setboll mot sig, satte han samtidigt spiken i kistan för vad som måste vara ett av hans sämsta set någonsin.

Jag tänkte först att han kanske blev lite tagen på sängen över Lleyton Hewitts osedvanliga aggressivitet och hårda serve. Men nej, det där setet handlade inte om någonting annat än att Federer var fullständigt under isen. Hewitt gjorde ingenting extraordinärt och tvingades heller aldrig göra det. Federer skänkte bort det på ett silverfat.

Hewitts spelmässiga övertag höll i sig i andra set. Federer började då visserligen få ordning på sin serve men hittade ingen trygghet i sitt spel, medan hemmafavoriten fortsatte gasa på som i första set. Framför allt sökte Hewitt sin raka forehand, både inside out och mot Federers backhandruta, mycket oftare än vad man är van vid. Det gav resultat – själv minns jag faktiskt inte när jag sist såg Hewitt slå så många winners mot en så pass tuff motståndare. Slog dessutom många servar i uppemot 200 km/h – och vann 80 procent av poängen i förstaserve.

Australierns taktik var lika enkel som effektiv: Sätta hög press på Federer med aggressivitet och samtidigt spela med tillräckligt stora marginaler för att hålla antalet oprovocerade misstag nere.

När de båda veteranerna nått 4-4 i andra set kändes det som att Hewitt fortfarande hade momentum, trots att Federer hittat både matchrytm och serve i takt med att bollduellerna blev längre.

Då, som från absolut ingenstans, slarvade Hewitt bort en 40-0-ledning i egen serve efter en rad för dagen sällsynta missar. ”Rusty” blev bruten – och Federer säkrade kvitteringen med tre raka serve-ess (totalt fem raka, eftersom han avslutade sitt föregående servegame med två) och en forehandwinner.

I avgörande set var det i stället Hewitt som fick kämpa i motvind. Från ungefär mitten av andra set och fram till inledningen av tredje hade Federer hållit sina servegame utan större bekymmer, samtidigt som han hela tiden naggat på australierns.

Ett enda svajigt servegame skulle visa sig bli helt matchavgörande. Och det var inte Hewitt som vek ner sig, vilket jag förutspådde (vi har ju knappast glömt hans åttondelsfinal mot Mikhail Juzjnyj i US Open förra året, då han tappade 5-2 till 7-5 i femte set). Jag trodde helt enkelt att han inte hade nerverna för att stänga den här matchen mot sin gamle nemesis, att tvivlen skulle börja komma smygande när matchen nu gått in i en så avgörande fas.

Jag hade fel.

Roger Federer.
Roger Federer.

Federer slumrade till i några minuter och blev till synes enkelt bruten. Hewitt kunde sedan rycka fram till en komfortabel 4-1-ledning – och vann sedan sina två återstående servegame: 6-1, 4-6, 6-3.

Sju breakbollar brände Federer i det avgörande setet. Fyra av dem vid 1-1, efter två maratongame i australierns serve. Oerhört svagt att Federer, måste sägas. På många av de där sju breakbollarna hade han faktiskt riktigt bra chanser att bryta, men slog bort sig eller tog kostsamma felbeslut.

Den här osäkerheten som kryper in under skinnet på Federer i tid och otid, varifrån kommer den egentligen? Jag menar visst, han blev pressad i semifinalen mot Jeremy Chardy, men hade sin serve att falla tillbaka på när det krisade och kunde slutligen ta en kontrollerad tresetsseger. Ingenting i den matchen eller föregående matcher antydde en formdipp från världssexan. Det är allmänt känt att han har problem både mot kraftfulla spelare som Tomás Berdych (en kategori som Chardy tillhör – särskilt på snabb hardcourt – om än inte i samma grad) och mot defensiva specialister med exceptionella returneringsförmågor som Hewitt.

Ändå är det en solid prestation mot Chardy men en på det hela taget blek insats mot Hewitt. Varför? Federers fotarbete var verkligen under all kritik i dag, framför allt i första set. Han hann inte alls med trots att tempot inte var blixtrande, och kom ofta helt fel till bollen – vilket över 50 oprovocerade misstag ger en god fingervisning om. Så trögfotad som han var i finalen har han inte varit under hela veckan. Så vad hände?

Jag tror att det är så enkelt som att Federer sedan 2012 inte bara tappat på det spelmässiga planet, utan även det fysiska. Det var ganska ofta förra året som han följde upp en tuff runda som gått till avgörande set med en plattmatch (Franska öppna är ett av de bästa exemplen, då han föll i raka set mot Jo-Wilfried Tsonga i kvarten efter att ha vänt 0-2 i set mot Gilles Simon i åttondelen). Han har också generellt problem med att hålla intensiteten uppe under en hel match. Han spelade långt ifrån felfritt i andra set och fick det med sig med hjälp från Hewitt. Om inte Hewitt hade svajat där så hade den här finalen mycket väl kunnat sluta i ren förnedring för schweizaren.

Och Federers killer instinct, den var ju som bortblåst i dag. Det är med break mot sig som Rafael Nadal och Novak Djokovic visar prov på sin excellens, precis som Federer gjort genom åren. Nu viker han i stället ner sig vid motgång.

Man ska kanske inte dra på för stora växlar av enbart den här matchen, Federer tar trots allt även med sig en del positiva saker från den här veckan i Brisbane. Till exempel att han generellt börjar hitta stabilitet i serven igen. Däremot hade en titel här varit väldigt viktig för Federers självförtroende inför Australiska öppna.

– Det här var tyvärr en sån där match som bara rann mig ur händerna, säger världssexan själv om nederlaget.

Jo, visst. Problemet är bara att de matcherna har duggat ganska tätt under det senaste året. Federer hade behövt stoppa blödningen ordentligt efter en lyckad men inte felfri inomhushöst och visa att han kan ta sig igenom en hel tävlingsvecka som en vinnare. Förutsättningarna nu var snudd på perfekta – bättre lottning än så här är svårt att få (om man inte vill börja spela 250-turneringar med allra lägst status och svagast startfält).

Lottningen i Melbourne lär inte bli lika enkel.

Vill man gå långt i de största turneringarna och utmana om de tyngsta titlarna funkar det inte att ha ”en sådan där match” i tid och otid.

Kategorier ATP 250, Roger Federer

Drömfinal i Brisbane

av Henrik Ståhl

”Hello, my name is Peter. I’m from Munich, and once I led Rafa Nadal 3-0.” (Sju game senare kunde den meningen omformuleras till ”… and once I won a set against Rafa Nadal”.)

Ja, Rafael Nadal vann ju inte helt oväntat Qatar Open i Doha.

Men det var inte utan några farthinder på vägen.

Mot veckans sensation, 162-rankade Challenger-spelaren Peter Gojowczyk, i semifinalen inledde han väldigt svagt och hamnade alltså i ett 0-3-underläge. Han klöste sig omgående in i matchen, men förlorade sedan första set när han blev bruten vid ställning 4-5.

Resten av matchen var ganska mycket av en axelryckning. Nadal höjde intensiteten, Gojowczyk hängde inte riktigt med och fick inte utrymme att smälla på med sina tunga grundslag. 4-6, 6-2, 6-3 blev segersiffrorna för Nadal. En sensationellt bra match och turnering för Gojowczyks del, förstås. 24-åringen etablerade sig på Challenger-touren så sent som 2012 och hade 1-4 i ATP-matchfacit inför Doha (enda segern kom mot Igor Sijsling US Open 2013). Det är verkligen ingen underdrift att säga att han kom från ingenstans (genom kvalet, till att börja med) och tog alla med storm under årets första tävlingsvecka.

Gaël Monfils hade å sin sida inga som helst problem med Andy Murrays baneman Florian Mayer: 6-3, 6-2.

Riktigt intressant matchup inför finalen. En formstark Monfils mot en förhållandevis formsvag Nadal, som sin vana trogen presterat precis tillräckligt stabilt för att ta sig vidare kontrollerat (men med några tappade set). Nadal ledde visserligen med 8-2 i inbördes möten inför matchen, men Monfils två segrar kom i just Doha (2009 och 2012 – båda i raka set).

I verkligheten blev det en överlag välspelad men svängig historia. Nadal gick ut starkast och hade inom loppet av typ en halvtimme redan byggt upp en 5-0-ledning. Vann poängen totalt överlägset, 25-12, och setsiffran landade på 6-1 (för Monfils del nästan smickrande siffror, med tanke på hur utspelad han var).

I andra set slog dock Nadal av på takten, medan Monfils lade i en högre växel och sluggade sig fram till en 3-0-ledning. Vid 4-1 bröt dock Nadal tillbaka och de båda kombattanterna följdes åt till tiebreak, där Monfils var den snäppet bättre spelaren. Poängställningen landade på 40-40, vilket ger representerar matchbilden väldigt bra (kan dock poängteras att Monfils slog typ fler winners i andra set än vad Nadal gjorde under hela matchen – vilket ger en fingervisning om fransmannens offensiva intensitet i just det här setet).

I tredje set var Monfils bensintank nästan tömd och han orkade inte hålla uppe intensiteten i sitt grymt aggressiva spel. Nadal fick med sig ett viktigt break i inledningen av setet och fick sedan två matchbollar i Monfils serve vid ställning 5-2. Brände en, men tog tillvara på nästa: 6-1, 6-7(5), 6-2.

Tack vare finalplatsen plockar Monfils 5 placeringar på världsrankningen och landar på plats 26 när den uppdateras på måndag. Mycket positivt, så klart. Borde kunna slå sig in på topp 20 under våren, och det är ju där han verkligen hör hemma.

* * *

Det blev ingen smärtfri semifinal för Roger Federer.

Jeremy Chardy bombade på med serve och forehand och har ju sett ut att trivas väldigt bra på det snabba underlaget i Brisbane.

Det gick till avgörande set, men jag tycker ändå att Federer på det hela taget hade den här matchen under kontroll. Totalt 20 ess (17 av dem i andra och tredje set) och blott en enda breakboll emot sig (i avgörande set) säger ganska mycket. Vann 82 procent av poängen i förstaserve. Bra siffror för schweizaren.

Som i morgondagens final möter en gammal rival from the good old days: Lleyton Hewitt.

”Rusty” krigade sig alltså förbi Kei Nishikori i sin semifinal: 5-7, 6-4, 6-3. Ingen jätteskräll. Hewitt brukar kunna prestera bra inför sina hemmafans, har sett ruggigt bra ut i Brisbane hittills och trivs dessutom som fisken i vattnet på det snabba underlaget.

Det här blir deras 27:e möte. Majoriteten av deras matcher spelades mellan 1999 och 2005, sedan dess har det blivit ungefär en eller två om året – fram till 2011 års Davis Cup alltså, då de sist möttes.

Federer hade en segersvit på 15 matcher mot Hewitt, mellan Australiska öppna 2004 och Australiska öppna 2010. Det är ganska överlägset. Den bröts för övrigt på gräset i Halle 2010.

Det kändes verkligen som att slungas tillbaka till typ 2003 eller 2004 när det stod klart att Federer och Hewitt ska göra upp om titeln i Brisbane. Jag gillar det. Inte bara för att jag alltid haft ett gott öga till Lleyton Hewitt och uppskattat Roger Federer, utan också för att det är två spelare jag vuxit upp med och följt under bådas hela karriärer. Jag har många gånger önskat att Hewitt ska lägga racketen på hyllan, helt enkelt för att det alltid gjort lite ont i hjärtat att se honom åka ut tidigt i turneringar mot dussinspelare och rasa på rankningen, men det är i stunder som dessa som det känns så jäkla kul att han fortfarande lirar.

Har Lewitt av 2014 års upplaga något att sätta upp mot Federer då?

Jodå, visst har han det. Det här är ju på många sätt ett guldläge för honom att slå sin gamle nemesis i en final och putsa till sitt finalfacit mot honom (just nu 3-1): Det är på hemmaplan, det är på ett underlag som passar honom väldigt bra och det är vid ett tillfälle då Federer fortfarande befinner sig i någon sorts återhämtningsfas efter en med sina mått mätt katastrofal säsong förra året.

Nu passar i och för sig underlaget även Federer, men det är trots allt ett underlag där oddsen jämnar ut sig något. Hade det varit ett underlag som Hewitt inte gillar – som grus eller långsam hardcourt – hade han sannolikt blivit överkörd.

Federers serve känns som Hewitts största orosmoment. Han har servat riktigt bra under veckan, schweizaren. Nu är som bekant Hewitt en rysligt bra returtagare, men om Federer är så där fortsatt stabil i egen serve kan det bli svårt för Hewitt, som själv inte har någon kassaskåpssäker serve att falla tillbaka på.

Hewitt står just nu i 5,00 gånger pengarna, Federer i 1,16. Oddssättarna har stor tilltro till Federer, med andra ord. Vilket inte är så konstigt. Han har resultaten under veckan och den inbördes statistiken att backa upp det med. Dock att jag spontant känner att Hewitt inte kommer vara så chanslös som 5,00 gånger pengarna ändå på något sätt vittnar om. 4,00 hade känts lite rimligare. Han har trots allt hemmaplan och har sett starkare ut än på väldigt länge.

Nåväl. Lär hur som helst bli en sevärd final, hur den än slutar. Själv hoppas jag på en gastkramande tresetare. Som i semifinalen i World Tour Finals 2002, semin i Cincinnati 2007 eller finalen i Halle 2010.

Men tippar så klart Federer som slutsegrare. Har trott på honom från start, och än så länge har han inte gett mig någon anledning att tvivla.

Drygt 06.30 börjar finalen, hur som helst. Det är ju bara att pallra sig upp, för det här vill man inte missa.

* * *

Jelena Jankovic gjorde en fantastisk turnering och ett strålande första set mot Victoria Azarenka i semifinalen.

Sedan föll hon ihop som ett korthus. 1-6, 6-3, 6-4 blev det slutligen till Azarenka – som fick inleda 2014 med ännu en final mot Serena Williams (som slog Maria Sjarapova i raka set i sin semi: 6-2, 7-6).

Azarenka kämpade i vanlig ordning i motvind och kom inte närmare än att plocka 9 game mot suveräna världsettan: 6-4, 7-5.

Williams har nu 22 raka segrar (sedan finalförlusten mot just Azarenka i Cincinnati i höstas), medan Azarenkas svit på 24 matcher utan förlust i Australien bröts. 58 WTA-titlar har hon nu, Williams. Riktigt mäktigt.

* * *

Stanislas Wawrinka mot Edouard Roger-Vasselin i final i Chennai. Såg ingen av deras matcher, men tydligen tvingades Vasek Pospisil kasta in handduken vid ställning 6-4, 5-5 till Wawrinka.

Roger-Vasselin kämpade ner Marcel Granollers i en tresetare: 6-2, 4-6, 6-3.

Prickade faktiskt in tre av fyra semifinalister där (och också utgången av deras respektive semifinaler), men Mikhail Juzjnyj blev ju som bekant sjuk i inledningen av turneringen så Roger-Vasselin tog hans plats.

Känns som en väldigt avslagen tillställning på förhand, den här finalen. Wawrinka borde vinna kontrollerat. Kanske inte med utklassningssiffror, men i alla fall med marginal. Vilket i så fall skulle resultera i att han bara kommer vara drygt 300 poäng bakom Tomás Berdych när världsrankningen uppdateras på måndag.

Så, om man ska tro mina tips stavas alltså årets första titulanter på herrsidan Rafael Nadal, Roger Federer och Stanislas Wawrinka?

Det är ju en rätt trevlig skara guldmedaljörer det.

Tennisgodis

av Henrik Ståhl
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN

Vi bjöds på en del tennisgodis i dag.

Låt oss börja med Doha:

Ernests Gulbis. Det vore en massiv överdrift att påstå att han kom (tillbaka) från ingenstans förra säsongen, men det var samtidigt ytterst få som förutspådde hans återkomst till de stora scenerna efter den drygt ett och ett halvt år långa ökenvandringen.

Att han har enorm potential visade han redan för tre-fyra år sedan, men det är först nu som han verkligen börjar visa prov på sin kapacitet. Som ni vet pressade han Rafael Nadal till tre set i både Indian Wells och Rom (på grus!) förra året, och var då också långa stunder spelmässigt överlägsen. Nadal är dock extremt svårslagen, vilket Gulbis fick erfara två gånger om.

I kväll var det dags igen. Tredje mötet på drygt ett år. Personligen tyckte jag att en skräll låg i luften. Nadal övertygade inte mot vare sig Lukas Rosol eller Tobias Kamke, och Gulbis har de offensiva vapnen för att störa spanjoren.

Men så är ju också Nadal en riktig tjurskalle som aldrig kan räknas ut.

Gulbis spelade kanske inte riktigt lika bra som i Indian Wells och Rom förra året, men han dikterade spelet, pressade tillbaka Nadal i banan och hade det spelmässiga övertaget från start. (Bortsett från allra första gamet, som han slarvade bort i egen serve. Reparerade dock skadan redan i nästkommande game.)

Problemet för Gulbis och alla andra sluggers är att det alltid alltid alltid krävs minst ett extra slag för att vinna en duell mot Nadal. De måste liksom inte bara slå hårt utav bara h-vete – de måste dessutom göra det med djup och kirurgisk precision. Det går inte att bolla bort Nadal. Du måste blåsa honom av banan.

Lättare sagt än gjort.

Första set slutade 7-5 till Nadal. Gulbis räddade visserligen tre setbollar och vek inte direkt ner sig, men tappade lite fokus mot slutet av setet. Synd att han inte fick med sig ett tiebreak åtminstone, det hade kunnat bli något av en nagelbitare.

Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN

I andra set tog Gulbis ledningen med 3-0, hade chanser på 4-1 och stormade mot en kvittering – men som så många gånger förr krånglade Nadal sig ur det tuffa underläget, fick med sig de viktiga poängen och slutligen fem game i rad. Stängde sedan matchen i egen serve vid ställning 5-4.

Spelmässigt skilde sig inte just det här mötet så mycket från deras senaste. Gulbis dundrade på med sina blytunga grundslag, Nadal krigade och sprang och gnetade och försvarade sig. Att han har sådana bekymmer mot Gulbis beror till stor del på att letten är så pass komplett: Tung serve, stenhård forehand, grym backhand, snabba fötter och tätt försvarsspel. Just backhanden ställer till det lite extra för Nadal eftersom han är van vid att exploatera sina högerhänta motståndares backhands, vilket inte riktigt funkar mot Gulbis. Precis som mot en viss Novak Djokovic.

I det här avseendet är jag därför inte särskilt imponerad av Gulbis prestation i dag. Det är tvärtom Nadals prestation som imponerar, eftersom han gång på gång bryter ner letten trots spelmässigt underläge. Om inte annat så tyder det på Nadals omänskliga vinnarinstinkt och. Han är helt enkelt förbaskat svårslagen. 7-0 i inbördes möten säger det mesta: Nadal har knäckt Gulbis-koden, Gulbis har inte knäckt Nadal-koden.

Nej, Gulbis är helt enkelt för aggressiv. Spelar med för små marginaler, tar ofta helt onödiga risker och har svårt att hålla ihop sitt vinnande spel hela vägen in i mål. Det är på de här punkterna han är totalt underlägsen Djokovic, där det i övrigt finns en hel del likheter. Serben har ett mer varierat spel i allmänhet och större säkerhet i sin offensiv i synnerhet. En smartare spelare, med andra ord. Där har Gulbis fortfarande en del att lära. Vem som är den bästa spelaren avgörs inte av vem som slår hårdast och får med sig flest winners.

Det som imponerade i dag var Gulbis koncentration och lugn. Han fick inga sedvanliga psykbryt och kändes helt fokuserad genom i stort sett hela matchen (bortsett från några enstaka game). Det var tydligt att han verkligen ville vinna den här matchen. Kan han bara omvandla den här koncentrationen till spelmässigt tålamod kan han nog ta ett ordentligt kliv framåt i år.

Visst känns det som att han, på papperet, är favorit mot typ alla spelare utanför topp 10? Ja, utom kanske Milos Raonic. Och Tommy Haas på veteranens hemmaplan. Kanske någon till. Tycker att Gulbis borde slå sig in på topp 20 under våren. Inte alls oöverkomligt med tanke på hur mycket bättre seedningar han kommer ha nu jämfört med våren 2012.

* * *

TENNIS - WTA, US Open 2013
Jelena Jankovic. FOTO: BILDBYRÅN

Från en slugger till en annan:

Jelena Jankovic.

En av spelarna på WTA-touren som imponerade allra mest på mig under säsongen 2013. Som hon utvecklats. Hon har verkligen hittat tillbaka till, och börjat förädla, sitt spel.

Världsnian Angelique Kerber brukar agera speldikterande slugger i många av sina matchups. Mot Jankovic… Ojojoj, så tillbakapressad hon var mest hela tiden. Jankovics bara bombade grundslag från hela banan. Och jäklar vilken bra backhand hon har. Ser ut som att hon har all tid i världen på sig att ladda bössan, trots att underlaget i Brisbane är ganska snabbt.

Deras kvartsfinal var hur som helst ganska sluggish. En hel del dueller som var över på bara några slag och många oprovocerade misstag, men också en del riktigt långa och välspelade slagväxlingar.

Jankovic darrade lite när hon skulle serva för första set vid ställning 5-4 och blev bruten. Kerber tog med sig momentum in i tiebreak, men behövde trots det en handfull setbollar. Därifrån var det dock mer eller mindre lekstuga för Jankovic. 6-7(8), 6-3, 6-1 blev det till slut. Känns som att Victoria Azarenka, som krånglade till det ordentligt för sig mot Stefanie Vögele (6-4, 6-7, 6-1), lär få det riktigt hett om öronen i semifinalen.

Ja, och så bjuds vi på en blockbuster mellan Serena Williams och Maria Sjarapova. Sjarapova fick svettas mot Kaia Kanepi (4-6, 6-3, 6-2), medan Williams slog Dominika Cibulkova i raka set (6-3, 6-3).

* * *

Mer Brisbane:

• Marius Copil skrällde mot Gilles Simon i natt: 7-5, 6-3. Mycket bra resultat för rumänen. Tror det är hans blott andra seger över en topp 20-spelare (den första kom mot Marin Cilic i Peking 2012), och är i och med den klar för sin första ATP-kvartsfinal i karriären. Mycket roligt! Har väntat på hans lilla genombrott sedan jag såg honom mot Jarkko Nieminen Stockholm Open 2011. Den gången blev det förlust i raka set, men inte utan att han störde Nieminen en smula. Han har visserligen sina spelmässiga begränsningar (servar och slår väldigt hårt men rör sig inte så bra) men jag tyckte mig redan då se relativt stor potential.

Förutspådde inför säsongen 2013 att han skulle slå sig in på topp 100. Så långt räckte han tyvärr inte riktigt (var som bäst 124, nu 147), men efter den här prestationen blir jag förvånad om han inte lyckas under det här året.

• Stabil seger för Lleyton Hewitt över Feliciano Lopez: 7-5, 6-3. Kan bli en riktigt intressant kvart mellan Hewitt och Copil. Hewitt är ju inte helt olik Simon spelmässigt.

• Jeremy Chardy slog Nicolas Mahut (7-5, 6-7, 6-3) och servekanonen Samuel Groth slog Pierre-Huguert Herbert (4-6, 7-6, 7-6).

Riktigt intressanta matcher i natt: Cilic mot Kei Nishikori, till exempel. Hewitt-Copil. Jankovic-Azarenka. Och så Roger Federer mot Marinko Matosevic i morgon runt lunch. Det blir trevligt.

* * *

Tillbaka till Doha:

Gaël Monfils fullkomligt mosade Daniel Brands: 6-2, 6-1. Total överkörning från start till mål. 55-29 i poäng totalt till Monfils. Tror han vann typ 20 av de sista 22 poängen. Ganska överlägset.

Så klart oerhört imponerande. Tror det blir svårt för Monfils att slå sig in på topp 10 igen, men topp 20 ska verkligen inte vara en omöjlighet för den spexiga fransosen. Given finalist i Doha? Ja, så känns det i alla fall nu. Möter Andy Murrays baneman Florian Mayer, som slog Victor Hanescu i en tresetare (6-4, 6-7, 6-4) efter ett gäng brända matchbollar, i semin. Inget jättestort hot för Monfils, som han spelar just nu.

Peter Gojowczyk fortsätter vinna. 6-3, 3-6, 7-6(5) blev det mot trögfotade men underhållande landsmannen Dustin Brown. Ingen direkt spektakulär match om man säger så. Möter Nadal i semifinalen, och där borde det ju ta stopp för tysken.

* * *

Chennai:

Skadade Fabio Fognini bet ihop och höll ut i nästan två set, men kastade slutligen in handduken mot 195-rankade Yuki Bhambri vid ställning 1-6, 5-5.

Benoit Paire mosade planenligt Guillermo Garcia-Lopez: 6-1, 6-4. Riktigt bleka insatser på hardcourt från Garcia-Lopez de senaste månaderna. Har väl aldrig varit någon bländande spelare på underlaget, men efter finalen i St. Petersburg i september har hans spel rasat ihop fullständigt.

Marcel Granollers slog 526-rankade Ramkumar Ramanathan: 6-2, 6-4. Inga konstigheter.

Yen-hsun Lu lämnade walk over mot Vasek Pospisil. Pospisil hade troligen vunnit den matchen ändå, men nåväl.

* * *

Alla dagens resultat:

Skärmavbild 2014-01-02 kl. 23.44.26 Skärmavbild 2014-01-02 kl. 23.44.33 Skärmavbild 2014-01-02 kl. 23.44.40 Skärmavbild 2014-01-02 kl. 23.44.15

Veckans skrällar

av Henrik Ståhl

Det roliga med säsongsstarter är att i princip vad som helst kan hända. Det är inte som att alla toppspelare faller som käglor, men vi bjuds ofta på relativt många skrällar (som vi sen av naturliga skäl hinner glömma när det är dags att lista årets största chocker).

I Brisbane, Doha, Chennai och Auckland har vi redan noterat ett gäng:

• Tomás Berdych blev säsongens första topp 10-spelare att åka på en stjärnsmäll, när han förlorade mot servekanonen Ivo Karlovic i Doha: 7-6(7), 7-6(4).

• I Auckland fick 14-rankade Roberta Vinci stryk mot 259-rankade 16-åringen Ana Konjuh: 3-6, 6-4, 6-2.

• 270-rankade Alexandr Kudryavtsev slog förra årets finalist Roberto BautistaAgut i Chennai: 6-4, 3-6, 6-3.

Och så den största skrällen hittills:

• Florian Mayer vände 3-6, 0-3 till seger mot Andy Murray: 3-6, 6-4, 6-2. 

• David Ferrer åkte på pumpen i raka set mot sluggern Daniel Brands: 6-4, 7-5.

• Gaël Monfils slog världsnian och landsmannen Richard Gasquet: 6-2, 7-5. Gasquet verkar dock ha störts av en ryggskada. Såg inte matchen mot Monfils, men mot 338-rankade Karim Hossam i går var framför allt hans serve synbart försvagad av skadekänningarna. I första set låg hans förstaservar på drygt 160 km/h i genomsnitt. 

Därutöver har 162-rankade Challenger-spelaren Peter Gojowczyk slagit ut framtidslöftet Dominic Thiem i raka set (7-5, 6-0) och betydligt mer rutinerade Philipp Kohlschreiber i Doha: 7-6(4), 7-6(7). Gojowczyk etablerade sig på Challenger-touren så sent som 2012 och hade inför 250-turneringen i Qatar spelat blott fyra ATP-matcher (1-3 i facit). Har för övrigt bara vunnit en Challenger-titel på fyra finaler. Lyckades bara kvala in till en match på ATP-nivå säsongen 2013, och det var US Open (slog Igor Sijsling i första omgången, föll mot Jevgenij Donskoj i andra). Nu är han alltså klar för kvartsfinal i Doha. Inte illa.

I övrigt kan rapporteras att Rafael Nadal fick sin efterlängtade revansch mot Lukas Rosol i går, men det satt hyfsat långt inne. Sprang igenom första set på en dryg halvtimme (6-2) men var sedan ordentligt frustrerad i andra. Blev bruten vid 4-4, men Rosols nerver höll inte för trycket när han skulle serva för setet. Nadal brände sedan fyra matchbollar (tre på raken) i tiebreak men stängde till sist matchen: 6-2, 7-6(7).

Galet vad hårt han slår, Rosol. Nu kom han inte upp till samma nivå som i Wimbledon 2012, då han chockslog Nadal i andra omgången, men man kan snabbt konstatera att det verkligen viner om honom när han väl hittar bollträffen.

Nadal tappade hur som helst set mot Tobias Kamke i dag: 6-3, 6-7(3), 6-3. Världsettan är inte i superbra form, med andra ord. Möter Ernests Gulbis – som krigat sig förbi Daniel Evans (6-2, 4-6, 6-0) och Lukas Kubot (6-2, 4-6, 6-3) – i kvartsfinalen. En livsfarlig matchup för Nadal. Gulbis brukar lägga i en extraväxel när han möter högre rankade spelare och var nära att slå Nadal två gånger förra säsongen (Indian Wells och Rom). Rafa måste höja sig ordentligt för att inte bli en i raden av skrällbesegrade toppspelare under 2014 års säsongsinledning.

Alexandr Dolgopolov bjöd verkligen upp till dans i första omgången mot David Ferrer. Pressade världstrean till tre set och presterade alltså vad som kan vara 2013 års klart bästa duell. Hittar tyvärr inget klipp på Youtube, men det ovan är ingen dålig duell det heller. Om det anordnades en tävling i 100 meter sprint skulle Dolgopolov sannolikt vinna totalt överlägset. Sjukt snabb är han, Dolgopolov. Hoppas att det klippet jag egentligen letade efter dyker upp snart, för där visar han verkligen prov på sin sanslösa snabbhet.

* * *

I Chennai tvingades andraseedade Mikhail Juzjnyj kasta in handduken efter bara fyra spelade game i sin öppningsmatch mot Dudi Sela. I kvarten möter Sela Edouard Roger-Vasselin, som slog framtidslöftet Jiri Vesely (6-4, 6-4). Lär inte bli en superhet semifinal i den turneringen, alltså.

I övrigt får vi en repris på förra årets kvartsfinal mellan Stanislas Wawrinka och 95-rankade Aljaz Bedene. Bedene slog Henri Laaksonen i första omgången (6-3, 5-7, 7-6), och i åttondelen tvingades 270-rankade Alexander Kudryavstev avbryta matchen vid ställning 1-6, 3-0 på grund av skada. Förra året skrällslog Bedene som bekant Wawrinka, men föll sedan mot Janko Tipsarevic i semin.

Alltid glädjande när det går bra för Bedene. Gillar honom. Han kommer troligen aldrig att bli en toppspelare, men han spelar smart och lyckas ofta få ut maximalt av sitt kunnande.

* * *

Roger Federer.
Roger Federer.

I Brisbane hade Roger Federer inga större problem mot Jarkko Nieminen: 6-4, 6-2. Slog 9 ess och vann 79 procent av poängen i sin förstaserve (73 procent totalt i egen serve). Bra siffror för schweizaren, även om Nieminen kanske inte är den giftigaste öppningsmotståndaren man kan lottas mot som toppspelare.

Fjolårsfinalisten Grigor Dimitrov åkte ut med huvudet före redan i sin andra match, mot Marin Cilic: 7-5, 7-5.

Marinko Matosevic slog lite oväntat Sam Querrey (5-7, 7-6, 6-4), men å andra sidan har jag inte särskilt stora förväntningar på Querrey längre. Känns som att det måste hända något drastiskt snart om han ska kunna få ut max av sin potential. Matosevic-Federer i kvarten. Borde inte vara innebära några jättestora bekymmer för Federer. Matosevic är visserligen en bra spelare när han presterar på topp, men har en väldigt ordinär spelstil som inte direkt stressar Federer.

Cilic möter Kei Nishikori, som planenligt avfärdade Matthew Ebden (6-2, 6-4) i sin öppningsmatch, i kvartsfinalen. Kan bli en riktigt bra match, det. 3-2 i inbördes möten för Nishikori, och han vann deras senaste möte (i Memphis förra året). Cilic imponerade dock mot Dimitrov. Servade otroligt bra och ser väldigt lugn och trygg ut i spelet. Mycket intressant på förhand.

* * *

Maria Sjarapova övertygade i sin första match på fyra månader: 6-3, 6-0 mot 74-rankade Caroline Garcia. Gick sedan direkt vidare till kvartsfinal efter walk over från 160-rankade 19-åringen Ashleigh Barty.

Bara en match som spelades färdigt på damsidan i Brisbane i dag – Victoria Azarenka mot 142-rankade Casey Dellacqua: 6-3, 6-1. Förra årets Wimbledon-finalist Sabine Lisicki tvingades lämna walk over mot Stefanie Voegele på grund av sjukdom och Anastasia Pavlyuchenkova kastade in handduken mot Angelique Kerber vid underläge 2-6, 3-4.

* * *

Alla dagens resultat: 

Skärmavbild 2014-01-01 kl. 21.59.17 Skärmavbild 2014-01-01 kl. 21.59.26 Skärmavbild 2014-01-01 kl. 21.59.08 Skärmavbild 2014-01-01 kl. 21.58.30

Säsongsstart!

av Henrik Ståhl
6F85F6AFD64E4116B56670066BD6A886

Nu så!

Nu börjar äntligen säsongen 2014 puttra i gång. Jag tänkte säga i maklig takt, men det är trots allt riktigt intressanta tävlingar vi bjuds på.

Främst då Brisbane och Doha. Chennai får som vanligt resterna efter att de två första turneringarnas startfält spikats.

Vi ska ta en titt på lottningarna i dessa säsongens första turneringar – och ni vet ju hur det är: det är alltid förbannat svårt att tippa turneringarna på förhand. Inte minst så här precis i inledningen av en säsong, när man inte har några närliggande, avslutade turneringar att jämföra med. Men, det är ju kul, så man får ju åtminstone göra ett tappert försök.

Anyway, here goes:

* * *

BRISBANE INTERNATIONAL

HERRAR

Skärmavbild 2013-12-28 kl. 18.19.28
Klicka på bilden för större version.

Roger Federer enda topp 10-spelaren, men ändå ett ganska starkt startfält: 17-rankade Kei Nishikori, 19-rankade Gilles Simon och 20-rankade Kevin Anderson toppseedade. Utöver dessa namn har vi Grigor DimitrovMarin Cilic och unge stjärnskottet Nick Kyrgios. Bland andra.

På papperet en relativt enkel turnering för Federer. Jarkko Nieminen (eller James Duckworth för den delen) i öppningsmatchen skrämmer ju inte direkt, och i kvarten väntar i värsta fall Sam Querrey. Eller Julien Benneteau, som ju chockslog schweizaren i raka set i Rotterdam förra året. Troligen Anderson i semin. Ska bli intressant att se om hemmahoppet Samuel Groth (som fick ett wild card) fläskar in några ess i 250 km/h.

Barclays ATP World Tour Finals
Roger Federer.
FOTO: BILDBYRÅN

Ska hur som helst inte vara några jättestora problem för Federer att ta sig till final. Ganska skönt för honom att få testa nya spaden – med större ram – mot lite enklare motstånd så här i inledningen av säsongen. Spännande att se hur det faller ut. Blev ju som bekant totalfiasko i somras.

Undre halvan är överlag lite intressantare än övre. Tycker att Simon, Nishikori eller Dimitrov ska ha riktigt goda chanser att gå till final. Marin Cilic givetvis en dark horse. Gjorde bra ifrån sig i sin comeback efter dopningsavstängningen i höstas och kan mycket väl bli farlig direkt vid starten av säsongen 2014.

Hoppas också lite på Lleyton Hewitt. Alltid kul med framgångar för hemmaspelare. Vore även kul om Hewitts yngre landsman Kyrgios fick med sig en skräll eller två. Matthew Ebden ska han ju kunna plocka i öppningsmatchen, och det vore inte en total chock om han spöar Nishikori.

Dimitrov var i final förra året (förlust mot Andy Murray), hans första i karriären på ATP-nivå. Tror han kan upprepa den bedriften i år. Mycket möjligt att det lossnar ordentligt för honom nu när han bärgat sin första ATP-buckla (Stockholm Open i höstas).

De går vidare till semifinal: Federer, Anderson, Simon, Dimitrov.
Skrällvarning: Cilic, Benneteau, Kyrgios.
Bubblare: Nishikori, Lopez.

Semifinalerna: Federer slår Anderson, Dimitrov slår Simon.

FINALEN: Federer slår Dimitrov.

* * *

DAMER

Skärmavbild 2013-12-28 kl. 18.19.53
Klicka på bilden för större version.

Serena WilliamsVictoria AzarenkaMaria Sjarapova. Nästan alla är här. Agnieszka Radwanska hade gjort damernas Big Four komplett, men hon spelar Hopman Cup i stället. Jelena Jankovic således fjärdeseedad. Angelique Kerber femteseedad. Riktigt trevligt startfält, med andra ord.

Ska så klart bli mest intressant att se Sjarapovas comeback. Har som bekant inte spelat sedan augusti på grund av en axelskada.

Maria Sjarapova återvänder efter skada. FOTO: BILDBYRÅN
Maria Sjarapova.
FOTO: BILDBYRÅN

Även Azarenka omgärdas av vissa frågetecken. Gjorde ju en katastrofalt svag höst efter sin tre raka finalförluster (Carlsbad, Cincinnati, US Open) – två av dem mot Williams. Avslutade året med bleka 1-4 i matchfacit efter US Open och tog sig inte vidare till semifinal i WTA Championships för första gången sedan 2010.

Känns väl spontant som att Williams i vanlig ordning har motorväg till finalen. Eller kan Andrea Petkovic/Bethanie Mattek-SandsCaroline Wozniacki eller Sjarapova störa henne? Nja. Jag tror inte det. Frågan är om Sjarapova ens tar sig till semifinal. Tveksamt, med tanke på hennes långa frånvaro. Kan bli typ Kaia Kanepi eller Carla Suarez-Navarro som kniper den platsen i stället. Men på papperet ska ju Sjarapova vara den starkaste spelaren i det segmentet.

På undre halvan finns det några intressanta finalkandidater: Jankovic, Kerber, Azarenka. Kanske kan Madison Keys skrälla? Tror på Jankovic där. Gjorde ju en riktigt bra säsong 2013. Sabine Lisicki så klart giftig, om hon är på bra spelhumör – men mer än en liten skrällvarning kan hon nog inte få i det här läget.

De går till semifinal: Williams, Sjarapova, Jankovic, Azarenka.
Skrällvarning: Kerber, Lisicki, Suarez-Navarro.
Bubblare: Kanepi, Wozniacki.

Semifinalerna: Williams slår Sjarapova, Jankovic slår Azarenka.

FINALEN: Williams slår Jankovic.

* * *

QATAR OPEN

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Inte mindre än fem topp 10-spelare i startfältet: Världsettan Rafael Nadal, trean David Ferrer, fyran Andy Murray, sjuan Tomás Berdych och nian Richard Gasquet. Därutöver namn som Ernests GulbisAlexandr DolgopolovGaël MonfilsNikolaj Davydenko och Ivo Karlovic. Riktigt smaskigt, med andra ord.

Ferrer gjorde bra ifrån sig i sina träningsmatcher i Abu Dhabi under helgen. Slog världsåttan Stanislas Wawrinka och Nadal i raka set, innan han föll mot Novak Djokovic i raka set i finalen. Turneringen i sig var ungefär lika sömnig som vanligt och man ska nog inte hänga upp sig alldeles för mycket på resultaten. Skönt för Murray att få en seger under bältet efter sin långa skadefrånvaro (föll mot Jo-Wilfried Tsonga i kvarten men slog Wawrinka i matchen om femteplatsen). Större växlar än så ska man nog inte dra på årets Mubadala Tennis Championships (Djokovics tredje raka totalseger här, för övrigt).

Ganska tuff lottning för Nadal. Möter Lukas Rosol, som ju slog spanjoren i andra omgången av Wimbledon 2012,i sin öppningsmatch. En matchup som nog lär skapa lite buzz, men som Nadal lär gå segrande ur – med god marginal. Tror inte att han missar chansen att platta till sin baneman och utkräva hämnd efter chockförlusten för ett och ett halvt år sedan.

Andy Murray. FOTO: BILDBYRÅN
Andy Murray.
FOTO: BILDBYRÅN

Riskerar sedan att få Gulbis i kvarten. Letten är som bekant alltid ett hot, även mot toppspelarna. Särskilt på hardcourt. Gulbis var faktiskt när att slå Nadal både i Indian Wells (4-6, 6-4, 7-5) och Rom (1-6, 7-5, 6-4) i våras, och faktum är att Nadal bara nollat honom en gång på deras sex möten (Doha 2011). I semin lär det bli Berdych, men i värsta fall kanske Karlovic dundrar sig vidare. Aldrig optimalt att möta servekanoner i tresetsmatcher.

På den undre halvan har Nadals landsman Ferrer hamnat i ett litet getingbo. Dolgopolov i förstarundan, Davydenko eller Daniel Brands i andrarundan, Gasquet eller Monfils i kvarten, troligen Murray i semin. Samtliga spelare har kapacitet att slå Ferrer på hardcourt, tycker jag. Främst Murray så klart, och visst kommer han vara favorit mot Dolgopolov och Davydenko/Brands, men det skulle inte förvåna mig om han får respass innan semin.

Murray då? Busenkel lottning. 2,099-rankade, 19-årige hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen, sedan Florian Mayer eller Michal Przysiezny i andrarundan. Troligen Fernando Verdasco i kvarten, och han kan ju bli lite knepig. Men så är han också den enda lite tuffare motståndaren inför semin.

Jag tror på en final mellan Nadal och Murray (som alltså väljer att inte försvara sin titel i Brisbane i år. Undrar varför egentligen? Betydligt enklare startfält i den australiska turneringen, ju.), med Gasquet och Ferrer som främsta utmanare.

De går vidare till semifinal: Nadal, Berdych, Murray, Gasquet.
Skrällvarning: Gulbis, Karlovic, Monfils, Verdasco, Dolgopolov.
Bubblare: Berdych, Ferrer.

Semifinalerna: Nadal slår Berdych, Murray slår Gasquet.

FINALEN: Nadal slår Murray.

* * *

CHENNAI OPEN

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Världsåttan Stanislas Wawrinka är toppseedad. Därefter har vi 15-rankade Mikhail Juzjnyj, 16-rankade Fabio Fognini och 26-rankade Benoit Paire. De två sistnämnda inte direkt kända för sin jämnhet, om man säger så.

Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
Stanislas Wawrinka.
FOTO: BILDBYRÅN

Som upplagt för en final mellan Wawrinka och Juzjnyj, alltså. Men det är ju mer sällan än man kan tro som de två toppseedade spelarna möts i final. Dock väldigt bra lottning för båda, ska sägas. Stöter inte på något skräckinjagande motstånd på vägen mot semifinal, och väl där möter de sannolikt Fognini eller Vasek Pospisil respektive Paire eller Marcel Granollers.

Ska bli intressant att följa framtidslöftet Jiri Vesely. Möter 314-rankade hemmaspelaren Jeevan Nedunchezhiyan i förstarundan, en match han bara ska vinna. Därefter väntar Albert Ramos eller Edouard Roger-Vasselin. Båda visserligen betydligt mer rutinerade än Vesely, men det råder ingen som helst tvekan om att 85-rankade 20-åringen har kapacitet att slå båda. Vore kul att se honom i en kvartsfinal mot Juzjnyj.

Ska även bli kul att följa Pablo Carreno-Busta. Är verkligen inget unikum på hardcourt om man säger så, men 195-rankade Yuki Bhambri ska ju inte utgöra något hot i öppningsmatchen. Carreno-Busta mot Fognini kan bli en kul åttondelsfinal.

De går till semifinal: Wawrinka, Pospisil, Juzjnyj, Granollers.
Skrällvarning: Vesely, Reister.
Bubblare: Fognini, Paire.

Semifinalerna: Wawrinka slår Pospisil, Juzjnyj slår Granollers.

FINALEN: Wawrinka slår Juzjnyj.

Inför finalerna i Stockholm Open 2013

av Henrik Ståhl
Jonas Björkman fick återigen bjuda på sitt ”Brysselsteg”. FOTO: BILDBYRÅN
I dag hoppas vi att Jonas Björkman får göra sitt berömda ”brysselsteg” igen. FOTO: BILDBYRÅN

Söndag – vilket (nästan) alltid betyder finaler i ATP-sammanhang.

Det blir alltså Jonas Björkman/Robert Lindstedt mot Aisam-Ul-Haq Qureshi/Jean-Julien Rojer i dubbeln.

Så klart en riktig praktsmäll om Björkman/Lindstedt vinner, sett till hela turneringen. Att som 41-åring göra sin första turnering på fem år och ta sig hela vägen till final… Det är starkt. Minst sagt.

Och det är ju inte på något vis så att han varit i vägen för Lindstedt, om man säger så. Han har snarare varit den bättre av de båda (om man bortser från den lite svajiga serven).

Ska väl inte vara någon omöjlighet för dem att gå hela vägen? Björkman har ju vinnarinstinkten. Även Lindstedt har rutin i dessa sammanhang. Vore riktigt kul om Björkmans minicomeback slutade med konfettiregn och guld.

* * *

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

David Ferrer mot Grigor Dimitrov i singeln.

Förstaseedade världstrean mot framtidslöftet.

Det trodde jag verkligen inte inför turneringen. Inte ens inför semifinalerna (där jag ju tippade seger för Benoit Paire och Ernests Gulbis).

Riktigt bra match av Gulbis, för övrigt. Styrde och ställde med sin högoktaniga offensiv och var faktiskt spelmässigt överlägsen Ferrer, fram till 4-4, 15-40 i andra set.

De två missade breakbollarna blev ödesdigra för Gulbis. Efter det gick luften ur honom totalt. Han blev bruten i nästkommande game och förlorade på så vis setet, och i avgörande rann det iväg: 3-6, 6-4, 6-1 till Ferrer.

Kändes som att Gulbis var en hårsmån från att vinna, men spanjoren gjorde det riktigt bra. Han lät sig inte skrämmas av lettländarens kanonad från baslinjen, utan spelade på säkerhet och nötte på så vis ner sin motståndare. Som han så ofta gör. Ett styrkebesked, förstås. Bådar gott inför finalen.

Även Dimitrov vände underläge i sin match. Hade lite svårt att komma in i matchen och vänja sig vid Paires varierade slagregister och oförutsägbara placeringar, och tappade första set. Tog dock över matchbilden överhand och avslutade väldigt starkt: 4-6, 6-2, 6-2.

Nu var Paire visserligen hans första riktigt tuffa motståndare i turneringen, men tycker att Dimitrov imponerat under veckan.

Så pass att han kan slå Ferrer?

Tja, varför inte. Han har de offensiva vapnen för att pressa tillbaka spanjoren och visade i sina inledande matcher och de två sista seten mot Paire en stabilitet som han inte har för vana att bjuda på.

Men.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Ferrer är Ferrer, och efter den där inledande matchen mot Jack Sock – där han strösslade hela hallen med oprovocerade misstag – har han övertygat. Det är ingen lätt uppgift att slå Gulbis när lettländaren är på det spelhumöret, ens för en världstrea, men han gjorde det bästa av situationen och bjöd på en solid insats.

Framför allt blev han inte stressad när Gulbis satte press ut mot backhandrutan. Där tenderar han ofta att försöka runda bollen och slå inside out-forehand, vilket lämnar hela banan öppen. En farlig taktik på hardcourt mot en så pass offensiv spelare som Gulbis.

Nej, i går litade han i stället på sin backhand. Spelade överlag avslappnat och satsade på säkerhet, och bra längd framför ren styrka. Han kommer säkerligen att spela likadant i dag, och i första hand fokusera på att trötta ut Dimitrov. Stressa fram misstag. Precis som mot Gulbis.

En av Dimitrovs största brister är hans uthållighet och oförmåga att spela effektivt. Om bensinen tar slut i andra set blir det enormt svårt för honom att vinna den här matchen. Ferrer lär inte bjuda på lika mycket enkla poäng som Novak Djokovic gjorde i Madrid tidigare i år.

Jag tror därför på Ferrer i den här matchen. Han var så pass stabil mot Gulbis att jag inte har anledning att tro annat än att han kommer spela sitt klassiskt trygga och säkra spel.

Däremot vore det onekligen kul om Dimitrov fick vinna sin första titel i karriären. Och vad vore i så fall mer passande än att göra det i Sverige, där han dels blivit ”fostrad” av svenska tennisakademien Good to Great (som han lämnade i somras efter tio månaders samarbete) och dels har en stor fanbas.

Matchkollen, lördag

av Henrik Ståhl

Lördag – vilket betyder semifinaler.

Vi tar en titt:

Skärmavbild 2013-10-19 kl. 09.17.33

Först ut är turneringsdirektör Jonas Björkman och Robert Lindstedt i dubbeln mot fjärdeseedade Santiago Gonzalez och Scott Lipsky.

Med tanke på hur det sett ut hittills är det ju verkligen ingen omöjlighet att de faktiskt tar sig hela vägen till final. Vilket även oddsen antyder – runt 1,70 på förhandsfavoriterna Gonzalez/Lipsky och 2,00 på Björkman/Lindstedt.

Därefter dags för första singelsemifinalen, mellan förstaseedade David Ferrer och 26-rankade Ernests Gulbis.

Gulbis har övertygat hittills. Tog en imponerande seger mot framtidslöftet Jerzy Janowicz i går i en match där lettländaren var osedvanligt solid.

1-0 i inbördes möten, och den gången blev Gulbis utklassad: 6-2, 6-1. Det var dock för sex år sedan, i Canada Masters, så det resultatet känns helt irrelevant här.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Ferrer har bara behövt spela en match hittills (i och med Fernando Verdascos walk over), och i den matchen – mot amerikanen Jack Sock – imponerade han inte alls. Fick visserligen ordning på spelet efter att ha tappat första set, men mot en spelare av Gulbis kaliber kan det vara direkt förödande att hamna i tidigt underläge. Janowicz jobbade sig visserligen in i kvartsfinalen i går, men det kändes hela tiden som att en fokuserad Gulbis inte tänkte släppa den matchen.

Jag tror på Gulbis här. Han har vapnen att slå igenom Ferrers försvar förhållandevis enkelt på det här underlaget och uppvisade i går en stabilitet som bådar gott.

För Ferrers del gäller det att inte trilla i samma fälla som mot Sock. Det vill säga att kliva fram närmare baslinjen och försöka möta sin motståndare på det offensiva planet. Det har inte varit en vinnande taktik för Ferrer under årets hardcourtsäsong och kommer inte bli det i dag heller. Gulbis är helt enkelt för stark i sitt offensiva spel. Att försöka diktera spelet i det höga tempot och gå för dödande slag är inte Ferrers framgångsrecept.

Nej, i stället gör han bäst i att falla tillbaka lite bakom baslinjen och förlita sig på sin defensiv och sin bollsäkerhet. Hålla bollen i spel, förlänga duellerna, stressa fram misstag.

Vi får se om det räcker mot en så här pass motiverad Gulbis. Känns som att Ferrer hade behövt den där matchen mot Verdasco i ryggen, med tanke på hans svaga form.

* * *

Benoit Paire. FOTO: BILDBYRÅN
Benoit Paire. FOTO: BILDBYRÅN

Grigor Dimitrov mot Benoit Paire. På papperet faktiskt en mycket intressantare match än Dimitrov mot Milos Raonic. Här kommer det bli mycket mer spel om bollen.

Dimitrov hålls som favorit enligt oddsättarna, vilket inte är särskilt konstigt. Han är överlag skicklig inomhus och har visat god form i sina senaste två matcher (mot Jan-Lennard Struff och Kenny De Schepper).

Men motståndet han möter i dag är av annat slag. Måste ju sägas att Dimitrov fått en mycket enkel lottning här. Marius Copil-Struff-De Schepper är ingen supersvår resa till semifinal.

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

Om Paire är lika fokuserad som mot Raonic i går vill jag hålla honom som knapp favorit. Eller i alla fall lägga in en ordentlig skrällvarning. En presterande Paire kan både möta honom i spelet i högt tempo och dessutom utmanövrera med variation och oförutsägbarhet.

Det är alltid en bra idé att mixa upp med stoppbollar, offensiv slice och oväntade placeringar mot Dimitrov. För hög grad av percentage tennis brukar å andra sidan passa Dimitrov som handen i handsken, eftersom han bygger upp sina poäng på ett väldigt konventionellt sätt.

Paire är en också en väldigt mycket bättre returtagare än Dimitrovs tidigare motståndare, så bulgaren får inte svikta i egen serve.

Jag tror att Paire kan nöta ner Dimitrov på ett taktiskt plan. Göra honom osäker och på så vis stressa fram misstag.

Förutsatt att han inte kollapsar mentalt själv…

Kategorier ATP 250, Stockholm Open

Stockholm Open, dag 5

av Henrik Ståhl
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN

Schemat blev ofrivilligt bantat i dag på grund av att Fernando Verdasco tvingades lämna återbud (magskada) till både sin singel mot David Ferrer och dubbel (i par med David Marrero) mot Jean-Julien Rojer/Aisam-Ul-Haq Qureshi.

Men vad spelade det för roll, när den klart bästa matchen spelades redan vid lunch?

Kvarten mellan Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz blev nästan precis så bra som man hade hoppats på förhand.

Inte riktigt, men nästan.

Det var nämligen inte alltid så välspelat. På det hela taget så, absolut, men det var också rätt så låg nivå mellan varven. Särskilt i första set, där Gulbis öppnade med ett riktigt lojt servegame som Janowicz tog tillvara på.

Gulbis – som för dagen såg precis lika fokuserad och motiverad ut som mot Jeremy Chardy i förstarundan – jobbade sig dock in i matchen ganska snart, kvitterade och gick förbi. Detta efter att Janowicz dippat enormt i egen serve. Slog bara in katastrofala 41 procent förstaservar totalt i första set (vann 73 procent av poängen när han väl gjorde det) och räddade bara en breakboll.

Samtidigt servade Gulbis stabilt resten av setet, vilket i kombination med Janowicz svajiga serve gav honom setet med 7-5. Mycket missar i det setet, och ganska ryckigt spel. Båda ville diktera duellerna både som servare och returnerare, och hade inte riktigt hunnit kalibrera siktet innan första set var över.

I andra spelade båda upp sig. Janowicz returnerade rysligt bra i första game och bröt Gulbis omgående, och därifrån var det fullt ös hela vägen in i mål. Grädde på moset var nog när Gulbis stängde sitt servegame vid ställning 2-0 till Janowicz med en underarmsserve.

Matchens, och kanske även turneringens, klart bästa duell kom senare, då Gulbis räddade stenhård forehandcross med djup slice, Janowicz hann ifatt och lade upp smashläge, räddade efterföljande smash – och så vidare. En duell som hade typ allt. Hittar tyvärr inga klipp, men lär förhoppningsvis dyka upp relativt snart.

15-rankade Janowicz hade hur som helst klar momentum i andra set. Servade mycket bättre och var dessutom där och naggade hela tiden i sina returgame. Gulbis jobbade sig visserligen tillbaka även i det här setet, men blev bruten på nytt.

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

I avgörande set skiftade momentum till Gulbis. Inte så mycket för att Janowicz gick ner sig så överdrivet mycket. Han svajade egentligen bara i ett servegame, men det räckte för att lettländaren skulle få med sig breaket. Stängde sedan matchen i egen serve: 7-5, 4-6, 6-3.

Väldigt väldigt stabil insats av Gulbis. Det var visserligen väldigt irriterat från båda spelare, i princip redan från start. Gulbis lät sig irriteras av en Janowicz-supporter med polsk tröja på läktaren (blängde ner honom fullständigt varje gång han servade från den kortsida som personen satt närmast) och Janowicz stördes av mobilsignaler och publiktjatter när han skulle serva.

Det var en väldig anspänning, med andra ord. Inte så konstigt. En på papperet jämn match mellan två spelare med snarlikt sätt att spela. Otroligt högt underhållningsvärde i den här kvarten, även om kvaliteten på spelet var lite ojämn emellanåt.

Gulbis möter alltså David Ferrer i semifinalen, i och med Verdascos walk over. Har en riktigt god chans att slå världstrean. Går inte att säga annat med tanke på hur motiverad Gulbis sett ut hittills, medan Ferrer verkligen inte imponerade mot Jack Sock i sin öppningsmatch.

* * *

Benoit Paire skrällde mot Milos Raonic: 7-6(3), 6-3.

Pratade med en väldigt tenniskunnig journalistkollega inför matchen. Han höjde ett varningens finger för Paire.

Själv var jag bombsäker på att Raonic skulle vinna. Kanadensaren var rysligt stabil mot Joachim ”Pim-Pim” Johansson i går, medan Paire mest flamsat (men vunnit) i sina matcher mot Santiago Giraldo och Pablo Carreno-Busta.

Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN

Inte överdrivet bra servande från Raonic om man bara ser till siffrorna, men inte heller så dåligt att han ska förlora i raka set. Välförtjänt seger för Paire, som måste slagit på fokus, med andra ord.

Och så blev ju det här en helt bortkastad vistelse för Raonic, i och med att Richard Gasquet avancerat till semifinal i Kremlin Cup i Moskva och därmed ökar sitt avstånd på säsongsrankningen.

Enkel resa för fransmannen i Ryssland. Lär bli minst final för honom där, såvida han inte blir blåst av banan av en formstark Ivo Karlovic i morgon. Karlovic trivs i sådana turneringar, framför allt inomhus.

* * *

Grigor Dimitrov slog Kenny De Schepper väldigt kontrollerat: 6-4, 6-2. Inga konstigheter. Kan bli en sevärd semifinal mellan Dimitrov och Paire.

* * *

Jonas Björkman dominerar dubbeln i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN
Jonas Björkman dominerar dubbeln i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN

Snacka om att Jonas Björkman lyfter Robert Lindstedt här i Stockholm Open. Var i mitt tycke den klart bättre av de båda i öppningsmatchen i dubbeln mot Andreas Siljeström och Isak Arvidsson.

Likaså i kväll, mot Gulbis och Dmitrij Tursunov.

Gulbis/Tursunov vann visserligen första set ganska enkelt men blev sedan utskåpade i andra.

I supertiebreak gick Björkman/Lindstedt fram till 6-1 – men tappade sedan fyra raka poäng och brände två matchbollar vid 9-6.

Närmare än 9-8 kom dock aldrig Gulbis och Tursunov. Lindstedt stängde matchen med ett distinkt servess. Det var nog ganska skönt för honom att få göra det, med tanke på att pensionerade Björkman var så pass mycket bättre än sin aktiva kollega i den här matchen.

Måste ju sägas också att Tursunov var fullständigt bedrövlig i andra set och supertiebreak. Servade som en kratta och missade i princip allt han slog på. Inte ett dugg orättvist att peka ut honom som syndabock.

Det var allt för i dag. I morgon är det dags för semifinalen.

Mer om dem lite senare.

Sida 2 av 21
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB