Ännu en guldkantad tävlingsvecka avklarad.

Låt oss se hur pjäserna rört sig på världsrankningen efter Rom.

ATP-RANKNINGEN

• I och med sin totalt 24:e Masters-titel (sjunde i Rom) tar Rafael Nadal över den där åtråvärda platsen som världsfyra inför Franska öppna. Vilket alltså innebär att han kommer bli semifinalseedad oavsett om Andy Murray tvingas dra sig ur eller ej. I övrigt inga förändringar på topp 10, förutom att Stanislas Wawrinka och Janko Tipsarevic byter plats. Dock inte av egen kraft för Tipsarevics del, utan på grund av att Wawrinka tvingades stå över Rom.

• Benoit Paire hoppar upp tio placeringar och landar på personliga toppnoteringen 26 efter sin semifinalplats i Rom. Förhållandevis många ynglingar inom topp 30 nu: Kei Nishikori (plats 15), Milos Raonic (16), Jerzy Janowicz (23), Alexandr Dolgopolov (24), Paire (26), Grigor Dimitrov (27). Plus Juan Martín del Potro (7) och Marin Cilic (12).

• Ernests Gulbis fortsätter klättra. Plockar sju placeringar och återfinns nu på plats 39. Ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris.

• Dudi Sela tar ett skutt på 22 placeringar efter en Challenger-titel i Sydkorea. Slår sig därmed in på topp 100 igen och är nu rankad 88.

Och så kastar vi ett öga på säsongsrankningen, för där har det hänt en del efter Rom:

• Rafael Nadal är alltså i topp på säsongsrankningen med osannolika 5,000 inspelade poäng på knappt fyra månader. Novak Djokovic nästan 700 poäng bakom, men ligger i sin tur 1,400 poäng före Andy Murray. David Ferrer fyra, Tomás Berdych femma. Roger Federer tar ett litet skutt uppåt efter sin finalplats, från plats 11 till 6. Följs av Wawrinka, del Potro och Jo-Wilfried Tsonga som ligger i ett knippe runt 1,600 poäng.

• Kei Nishikori är närmast topp 10 av ynglingarna, med bara drygt 300 poäng upp till tian Richard Gasquet. Vore riktigt kul om japanen kunde ta klivet upp redan i år.

• Paire har faktiskt spelat in mer poäng än Cilic hittills i år. Ligger på 17:e respektive 18:e plats. Lite oväntat. Får se hur länge Paires formtopp håller i sig.

• Gaël Monfils på plats 46 (109 på officiella rankningen). Det första konkreta glädjebeskedet från skadedrabbade fransmannen på länge. Valde att spela Challenger i Frankrike förra veckan. Tappade bara två set under turneringen och besegrade landsmannen Michael Llodra i finalen. Inget styrkebesked att tala om direkt, men förhoppningsvis kan vi börja urskilja en ljusning för forne världssjuan nu.

Ny vecka – och inte vilken vecka som helst, utan ännu en Masters-vecka. Den här gången i Rom.

Låt oss ta en titt på rankningen efter drabbningarna i Madrid.

ATP-RANKNINGEN

• Andy Murray tar återigen över positionen som världstvåa. Detta efter att själv ha gått till kvartsfinal, medan Roger Federer åkte ut redan i tredje omgången och därmed går miste om en hel hög poäng. Murray har nu drygt 1,000 poäng till godo, men fortfarande en brant uppförsbacke i förhållande till suveräne världsettan Novak Djokovic (skiljer 4,000 poäng dem emellan).

• Rafael Nadal är fortfarande världsfemma, men det skiljer nu blott 25 poäng mellan honom och fyran David Ferrer. Om Nadal försvarar sin titel i Rom medan Ferrer åker ur före semifinalen blir det således en rockad inför Franska öppna.

• Jag räknade fel på ett antal poäng i gårdagens inlägg: Stanislas Wawrinka går efter sin fenomenala tävlingsvecka i Madrid om Janko Tipsarevic och är nu topp 10 igen för första gången sedan 2008! Dock med minsta möjliga marginal: 25 poäng. Tipsarevic har bara 45 poäng att försvara i Rom, Wawrinka 90. Schweizaren lär dessutom vara sliten efter den senaste tidens tuffa spelschema, så serben kan åtminstone temporärt ta tillbaka platsen som världstia efter Rom.

• Kei Nishikori är tillbaka på toppnoteringen 15, medan Milos Raonic halkar ner till plats 16. Raonic kan nog komma att trilla ner några placeringar till under våren. Grus är som bekant inte hans bästa underlag.

• Grigor Dimitrovs klättring fortsätter. Bulgaren återfinns nu på plats 26.

• Pablo Andújar står för veckans stora skutt efter semifinalplatsen i Madrid: 59 placeringar upp, från 113 till 54.

Ser vi till säsongsrankningen fortsätter Federer att halka efter och är nu bara den elfte poängbästa spelaren så här långt i år. Kommer säkerligen att ändras under sommaren och hösten. Räknar kallt med att han kvalificerar sig till World Tour Finals i slutet av året.

Det mest intressanta är att Wawrinka är sexa på säsongsrankningen. Ett kvitto på hans fantastiska inledning på året. Håller han sig bara skadefri har han riktigt goda chanser att cementera en plats inom topp 10-segmentet.

Intressant också att Tomás Berdych alltmer distanserar sig från Juan Martín del Potro och Jo-Wilfried Tsonga, samtidigt som han närmar sig David Ferrer. Har spelat in 500 poäng mer än del Potro/Tsonga och ligger 700 poäng bakom Ferrer.

Nu missade visserligen del Potro Madrid Masters, men tycker ändå att det ger en rättvis bild av maktförhållandet dem emellan i nuläget. Berdych har verkligen stabiliserat sig som en toppspelare och borde kunna utmana Ferrer om platsen som världsfemma vid årets slut.

Inga jättestora förändringar på världsrankningen efter förra veckans småturneringar, men det känns ändå som att det är läge att ta en liten avstämning nu när Roger Federer gör ”comeback” efter sitt två månader långa speluppehåll.

ATP-RANKNINGEN

• Återigen inga förändringar topp 10. Däremot hoppar München-mästaren Tommy Haas upp en placering på listan, från 14 till 13. Detta är alltså 34-åringens högsta notering sedan 14 januari 2008 (då han under en vecka var världselva – sist han var topp 10 var hösten 2007). Väldigt glädjande att se hans fantastiska säsongsinledning, och att hans goda form håller i sig. Med tanke på hur bra han presterat genomgående på alla underlag håller jag det för troligt att han slår sig in på topp 10 under åtminstone ett par veckor den här säsongen. Är faktiskt i skrivande stund världselva på säsongsrankningen.

• Juan Mónaco är på rätt sida om 20-strecket igen, och han kommer troligen skvalpa runt platserna 17-25 under våren och sommaren. Andreas Seppi tappar dock två placeringar och är nu rankad 20.

• Daniel Brands klättrar elva placeringar och återfinns nu på plats 58 – hans bästa notering hittills i karriären. Har alltså klättrat nästan 100 pinnhål under säsongen. Avslutade 2012 på plats 153 och inledde 2013 års rankning på plats 121.

• 25-årige fransmannen Kenny De Schepper tar för första gången i karriären klivet in på topp 100. Detta efter ett 16 placeringar stort skutt på rankningen (tack vare semifinalplatsen i en Future i Tunisien förra veckan). Adrian Ungur vann samma turnering och klättrar därmed 30 pinnhål på listan, till plats 100 (nådde toppnotering 79 i juni förra året).

• Gaël Monfils tappar två placeringar till plats 105 och det verkar i dagsläget snudd på omöjligt för forne världssjuan att slå sig tillbaka in på topp 100. Vilket är rejält tråkigt, naturligtvis. Lika kolsvart ser det ut för förra världstvåan David Nalbandian, som halkat så långt ner som till plats 161.

Det intressanta är dock återigen säsongsrankningen. Tommy Haas är som sagt världselva med 1,040 poäng – bara 130 poäng bakom Roger Federer på 1,170. Stanislas Wawrinka tolva, Milos Raonic på plats 13 (1,025 respektive 1,000 poäng).

Detta har givetvis medfört att surret kring att Federer ”gjort sitt” kommit i gång på allvar igen.

Det jag tycker är betydligt mer intressant att tala om är att schweizaren trots floppar och långa pauser under säsongsinledningen fortfarande är världstvåa. Om han hade valt att stå över Madrid hade han ändå haft 7,760 poäng, vilket hade kunnat räcka till en tredjeplats (beroende på hur Rafael Nadal presterar).

Och då hade alltså över 6,000 av de poängen varit inspelade mellan Madrid i maj och World Tour Finals i början av december.

Att Federer kommer sjunka på rankningen det här året har väl ingen egentligen betvivlat, men det är inte på våren som Federer har sin storhetstid under säsongen – vilket siffrorna antyder.

Personligen tror jag som bekant att han kommer tappa ännu mer poäng under grussäsongen, framför allt i Madrid men möjligen även i Rom och Franska öppna. Själv tänker jag dock inte använda hans prestationer i dessa turneringar som måttstock för hans kapacitet och chanser att utmana trion Novak Djokovic/Rafael Nadal/Andy Murray om de största titlarna.

Nej, det är främst Wimbledon det första tydliga tecknet på (och dessförinnan kan Halle ge en liten fingervisning om dagsformen).

Jag och många med mig har förvisso synpunkter på hans schema den här säsongen, men jag är övertygad om att Federer har tänkt igenom alla sina val noga och således har en masterplan för hur han ska hantera denna och kommande säsonger.

Att Grand Slam-titlar går före rankningen för schweizaren känns som en lågoddsare.

Dags för en snabb rankningstitt igen.

ATP-RANKNINGEN

• Ytterst få förändringar i toppskiktet. Enda skillnaden inom topp 20 jämfört med förra veckan är att Stanislas Wawrinka och Gilles Simon byter plats, detta efter att Simon misslyckats med att försvara sin titel i Bukarest. Wawrinka har som bekant goda chanser att närma sig topp 10 under grussäsongen. Simon ser å sin sida inte ut att lyckas ta sig ur sin formsvacka.

• Lukas Rosol veckans utropstecken. Tar ett 13 placeringar stort skutt på rankningen efter karriärens första titel i Bukarest, från plats 48 till 35. Blir intressant att se om han kan hålla ångan uppe eller råkar ut för ett bakslag omgående. Fördelen för tjecken är att han inte har samma sorts förväntningar på sig som efter segern över Rafael Nadal i Wimbledon förra året. Titeln i Bukarest smäller inte alls lika högt och han kan jobba på förhållandevis ostört.

• Tommy Robredo klättrar fem pinnhål och är nu rankad 38 i världen. Vilket alltså innebär att veteranen tagit sig 71 placeringar uppåt på rankningen sedan säsongsstarten. Vid den här tiden förra året var han rankad 466 i världen. Ett ganska trevligt uppsving, milt uttryckt.

• Ryan Harrison klättrar 19 hack till plats 81. Detta efter att ha vunnit en Challenger på hemmaplan i Savannah. Tycker att det är helt rätt av 20-åringen att spela på lägre nivå igen. I Challengern i Sarasota förra veckan åkte han visserligen ut redan i första omgången, men i Savannah gav det utdelning – och viktiga rankningspoäng. Det är givetvis tufft att ta ett steg tillbaka när spelet inte stämmer, men ibland måste man svälja förtreten och stoltheten. Segrarna i de lägre divisionerna bygger upp självförtroendet, som är livsviktigt på ATP-touren.

• Go Soeda står för veckans stora ras: Från plats 85 till 114. Har svaga 6-9 i ATP-matchfacit så här långt – på nio spelade turneringar (5-1 i Challenger-sammanhang, 2-1 i Davis Cup).

Låt oss ta en titt på säsongsrankningen också, nu när vi redan avverkat en tredjedel av säsongen:

• Novak Djokovic i topp, 1,120 poäng före Rafael Nadal – som trots att han missade Australiska öppna spelat in hela 3,000 poäng så här långt i år. Riktigt imponerande, naturligtvis. Andy Murray trea, knappt 300 poäng bakom Nadal. David Ferrer fyra med 2,370 poäng.

• I segmentet under är det jämnt race mellan Tomás Berdych och Juan Martín del Potro (1,685 respektive 1,515). Fortfarande en bit upp till Ferrer, men spelmässigt tycker jag att glappet minskar mellan dessa tre. Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet och Nicolás Almagro faktiskt inte alls långt ifrån i dagsläget (1,410, 1,395 respektive 1,305).

• Och Roger Federer? Ja ni, i dagsläget är han faktiskt bara världstia på säsongsrankningen – blott 170 poäng före Milos Raonic på elfte plats. Ingen anledning att måla fan på väggen dock. Det här var ganska väntat med tanke på Federers bantade schema. Kanske lite oroande att han bara spelat in drygt 300 poäng sedan Australiska öppna, men han kommer ju bygga upp en ganska bra buffert i Madrid, Rom och Franska öppna. Han lär inte trilla ur topp 4 före Wimbledon, och även om han mot förmodan skulle göra det så lär han bli första- eller andraseedad ändå.

• Kei Nishikori är faktiskt på 12:e plats på säsongsrankningen. Känns som att han inte presterat överdrivet bra i år, men trots allt inte särskilt konstigt med tanke på att poängen från i Memphis står för hälften av hans poäng.

• Fabio Fognini på plats 18, Lukas Rosol på plats 22, Grigor Dimitrov 23, Ernests Gulbis 27. Åtminstone för Fognini och Rosol lär det hinna ändras, men likväl intressant att se lite mer färska (Fognini är visserligen 25 och Rosol 27, men ändå) förmågor högt upp på säsongsrankningen.

• Janko Tipsarevic på plats 25. Har bara lyckats spela in 585 poäng så här långt (har totalt 3,000 poäng på den officiella rankningen). Givetvis på tok för dåligt, och det skulle inte förvåna mig det allra minsta om han trillar ur topp 10 ganska snart. Typ efter Madrid eller Rom.

Krutröken efter gårdagens finalbatalj i Monte Carlo har knappt hunnit lägga sig, men tennissäsongen tar inga (eller i alla fall väldigt få) pauser.

Låt oss kolla lite närmare på hur förra veckans Masters-turnering påverkat världsrankningen.

ATP-RANKNINGEN

• Andy Murray snuvade Roger Federer på platsen som världstvåa av egen kraft i Miami. Nu har han tackat för lånet och gett tillbaka den – återigen helt av egen kraft. Detta sedan han misslyckades med att försvara sina poäng från förra året och åkte ut redan i tredje omgången mot Stanislas Wawrinka i Monte Carlo. Det är först i Madrid i maj som Murray får chansen att säkra platsen som Novak Djokovics runner-up på nytt, och det skiljer trots allt enbart tio poäng mellan schweizaren och skotten.

• Milos Raonic tar två kliv uppåt och är ånyo rankad 13 i världen. Detta efter att ha förbättrat sitt resultat i Monte Carlo jämfört med fjolåret (andra omgången i år, första 2012) samtidigt som Gilles Simon åkte ut redan i förstarundan (semifinal i fjol). Simons formkurva i år pekar spikrakt neråt, vilket börjar synas på rankningen.

• Publikfavoriten Fabio Fognini tar ett åtta placeringar stort skutt uppåt och landar på personliga toppnoteringen 24. Lär klättra ytterligare under grussäsongen, om den goda formen håller i sig. Även Grigor Dimitrov tog stora spelmässiga kliv framåt under Monte Carlo och är nu rankad 28 i världen, även det en personlig toppnotering. Kan inte nog understryka hur kul det vore om Dimitrov håller ångan uppe och fortsätter utvecklas under året – vilket det onekligen ser ut som att han kommer göra.

• Jarkko Nieminen är återigen topp 40 i världen efter sin imponerande insats förra veckan (kvartsfinal, förlust mot Djokovic). 39 är visserligen långt från toppnoteringen 13 (från 2006), men finländaren bör kunna hålla sig på rätt sida om 40-strecket under åtminstone den här säsongen.

• Robin Haase tappar 21 placeringar efter sitt magplask i Monte Carlo (förlust mot Edouard Roger-Vasselin i första omgången, tog sig till kvartsfinal förra året) och återfinns nu på plats 71.

• Forne världssjuan Gaël Monfils påstår själv att han är helt återställd efter skadan och nästan i toppform, men det har ännu inte gett några avtryck på världsrankningen. I Monte Carlo blev det förlust i första omgången mot Albert Montanes och fransmannen befinner sig strax utanför topp 100 (105) i minst en vecka till.

• Framtidslöftet Ryan Harrison står kvar på plats 100 och har alltså inte tagit igen tappet på 32 placeringar hittills i år (stod över Monte Carlo). Svag säsongsinledning från 20-åringen, som för knappt ett år sedan var rankad 43 i världen.

Det är måndag – och det betyder uppdaterad världsrankning.

Låt oss i vanlig ordning ta en titt.

ATP-RANKNINGEN

• Novak Djokovic tappar 910 poäng efter sitt tidiga uttåg i Miami men är trots det klar världsetta. Har 3,500 poäng till godo ner till tvåan…

• … som från och med i dag heter Andy Murray. Skotten tar alltså Roger Federers plats efter sin första Masters-titel sedan Shanghai 2011. Med tanke på Murrays prestationer det senaste halvåret är det ytterst välförtjänt. Finalen i går var visserligen ett lågvattenmärke, men Murray tog slutligen chansen som han sumpade i Indian Wells. Han nöjer sig så klart inte med det under har siktet inställt på den absoluta toppen. För att han ska nå dit måste han börja prestera även på grus. Han har visserligen en hel del poäng att spela in under våren, men det är tveksamt att han helt plötsligt börjar utmana Djokovic och Rafael Nadal (och Federer) på sitt tveklöst sämsta underlag.

• Nej kära Federer-fans, det är tyvärr inte ett aprilskämt. Roger Federer är från och med i dag världstrea. Vilket innebär att 1 april 2013 kommer att gå till historien som den första dagen på nästan tio år som Federer och/eller Nadal inte varit topp två. Hur ironiskt är inte det? Med tanke på Federers spelschema och svaga säsongsinledning (tappat poäng i Rotterdam, Dubai och Indian Wells) är det tydligt att rankningen inte är schweizarens högsta prioritet i år. När han förra året satsade allt på att skörda poäng visade han att han spelmässigt fortfarande har vad som krävs. I år satsar han uteslutande på att bärga nya Grand Slam-triumfer. Den till synes bristande motivationen och svaga formen må vara lite oroväckande, men när det drar ihop sig är jag helt övertygad om att han återigen kommer vara en av huvudutmanarna.

• David Ferrer tar tillbaka platsen som världsfyra från landsmannen Nadal. Ferrer har alltså över 7,000 poäng. Riktigt imponerande att han lyckas hålla sig kvar på en så hög nivå efter succésäsongen 2012, trots att han faktiskt inte sett alls lika stark ut under säsongsinledningen. Världssexan Tomás Berdych har dock börjat få upp flåset, och både Nadal och Ferrer har mycket poäng att försvara under den europeiska grussäsongen.

• Glappet mellan världssjuan Juan Martín del Potro och Jo-Wilfried Tsonga är fortfarande över 1,000 poäng. Och Tsonga har dessutom 1,500 poäng upp till Berdych. Dessutom börjar Richard Gasquet närma sig underifrån (skiljer 430 poäng). Vid ungefär samma tid förra året var fransmannen världsfemma. Hittills har storsatsningen inte gett önskad effekt. Ett troligt scenario är att Gasquet tar över positionen som världsåtta under våren/sommaren.

• Gasquet ny världsnia, alltså. Janko Tipsarevic tappar både poäng och placering efter Miami. Den svaga formen håller i sig för serben. Marin Cilic, som börjar hitta stabiliteten i sitt spel, jagar underifrån. Skiljer bara knappt 300 poäng mellan dem nu.

• Tommy Haas hoppar upp fyra pinnhål på rankningen efter sin semifinal i Miami – från 18 till 14. Väldigt kul och ytterst välförtjänt. Får han bara hålla sig skadefri kommer han säkerligen kunna nagla sig fast mellan 10 och 20.

• Juan Mónaco tappar fem placeringar och är nu rankad 19. Inte förvånande alls, och det är i den här regionen han ”bör” ligga. Argentinaren har onekligen hög maxkapacitet, men 2012 var en avvikelse. Så bra som han spelade på hardcourt den säsongen kommer han nog inte att göra igen, i alla fall inte på så regelbunden basis.

• Mikhail Juzjnyj, Fabio Fognini, Benoit Paire och Jürgen Melzer hoppar alla fem steg uppåt till plats 26, 31, 33 respektive 37. Samtidigt tappar David Goffin hela 17 placeringar och återfinns nu på plats 64.

KOMPLETT ATP-RANKNING HITTAR DU HÄR.

* * *

WTA-RANKNINGEN

• En enda, och väldigt obetydlig, förändring i topp 10-segmentet: Samantha Stosur och Caroline Wozniacki byter återigen plats. Stosur världsnia, Wozniacki tia. Serena Williams cementerar i och med sin titel i Miami positionen som världsetta och Maria Sjarapova drar ifrån Victoria Azarenka som världstvåa efter Azarenkas skada.

• Små förändringar även i segmentet under topp 10. Nadia Petrova och Maria Kirilenko hoppar båda upp två hack, till plats 11 respektive 12. Roberta Vinci från 15 till 13. Störst hopp här står Jelena Jankovic för: Från 24 till 18. Marion Bartoli är den som tappar mest: Från 11 till 14.

• Kirsten Flipkens tar ett skutt, från 28 till 22. Blir intressant att se vad hon kan åstadkomma under våren. Nu är grus visserligen inte hennes bästa underlag, men hon kan plocka viktiga poäng i framför allt Franska öppna (spelade inte förra året) och Rom (tog sig inte igenom kvalet).

• Venus Williams tappar sex placeringar efter ryggskadan som stoppade hennes framfart i Miami redan i tredje omgången (gick till kvartsfinal förra året), från 18 till 24.

KOMPLETT WTA-RANKNING HITTAR DU HÄR.

Hade tänkt gå igenom världsrankningen redan i går, men det fick bli en ofrivillig (dock välbehövlig) bloggpaus i stället.

Låt oss ta en titt.

* * *

ATP-RANKNINGEN

• Till att börja med kan vi konstatera att ”ordningen återställts” uppe i toppen: Rafael Nadal går i och med finalsegern i Indian Wells om David Ferrer, som fick respass direkt, och tar således tillbaka sin (rättmätiga) plats som världsfyra. Knappt två månader efter Nadals comeback har vi alltså en intakt Big Four igen. Mer om det lite längre ner.

• Roger Federer tappar en drös poäng efter sin kvartsfinalförlust mot Nadal. Vilket innebär att Andy Murray, som inkasserar 170 friska poäng efter fiaskot förra året, nosar på hans andraplats. Federer står nu på 8,715 poäng, Murray på 8,350. Murray har dock en finalplats att försvara i Miami, medan Federer (som alltså står över turneringen) går miste om blott 45 poäng. Åkte som bekant ut redan i tredje omgången förra året, mot Andy Roddick. Vinner Murray titeln går han om.

• Marin Cilic och Nicolás Almagro byter plats. Cilic ny världselva, alltså. Utan att egentligen åstadkomma något. Tog sig till andrarundan i Indian Wells förra, tredje i år. Rotationen beror i stället mestadels på att Almagro åkte ut redan i tredjerundan och därför tappar 135 poäng.

• Janko Tipsarevic fortfarande världsnia trots flopp i Indian Wells, men Richard Gasquet knappar in och är nu bara 130 poäng ifrån.

• Sam Querrey hoppar upp tre placeringar och landar på plats 20. Han är därmed ny USA-etta, eftersom John Isners rankningsras fortsätter. Efter nytt tidigt respass tappar han åtta placeringar och återfinns nu på plats 23. Med tanke på Isners dåliga form, skadebekymmer i början av året samt det enkla faktum att han i grunden inte är en stabil topp 10-spelare lär inte raset ha stannat av riktigt än. Högst troligt att han trillat ur topp 30 innan årets slut.

• Kevin Anderson tar i och med sin kvartsfinalplats ett åtta placeringar stort skutt uppåt, till plats 29. Bara en plats från toppnoteringen för ett år sedan. Väldigt välförtjänt. Har lyckats pricka in en grym formtopp under säsongsinledningen. Kan han hålla liv i den är det inte omöjligt att han närmar sig topp 20 ytterligare, även om 29 är en rättvis placering sett till kapacitet. Hans kraftfulla tennis lämpar sig inte jättebra för grus, vilket utgör en ganska stor del av säsongen.

• David Goffin hoppar upp sju hack, till plats 47. Detta efter en seger i Indian Wells och en i Challenger-turneringen Dallas Tennis Classic, som spelas under Indian Wells andra vecka (och därför brukar vara betydligt mer ”stjärnspäckad” än andra Challengers på touren – i år var Marcos Baghdatis förstaseedad). Så lätt är det alltså att klamra sig fast i de lite högre regionerna av rankningen när man väl tagit sig dit upp. Se nu inte detta som på något vis raljant. Det är inte alls ovanligt att unga spelare har svårt att upprepa ett ”minigenombrott” och göra en bra uppföljningssäsong när man lämnar Challenger- och Future-träsken bakom sig. Hade snarare varit märkligt om Goffin (liksom Jerzy Janowicz, Martin Klizan och andra som så sent som förra året spelade frekvent på Challenger- och Future-touren) som från ingenstans plötsligt skulle börja leverera på den här nivån.

• Ernests Gulbis är tillbaka på plats 55, efter sin långa ökenvandring (trillade ur topp 60 i november 2011). Upp tolv placeringar efter åttondelen i Indian Wells, alltså. 13 raka segrar (från Delray Beach) och ett vunnet set mot Rafael Nadal är väldigt imponerande. Vi har vetat länge att talangen finns där, men har 24-åringen nu äntligen hittat motivationen också? I så fall lär han närma sig toppnoteringen 21 (februari 2011) med stormsteg.

• Carlos Berlocq tar ett 16 placeringar stort skutt uppåt efter sina imponerande insatser i Indian Wells, och landar nu på plats 69. Minns knappt när 30-åringen senast hade plusstatistik (10-6 i matchfacit hittills) vid den här tiden på året – om det någonsin har hänt.

* * *

WTA-RANKNINGEN

• Inga jättestora förändringar i toppen. Serena Williams fortsatt etta, men Maria Sjarapova och Victoria Azarenka byter plats efter Sjarapovas seger i Indian Wells. Även Sara Errani och Petra Kvitová gör en rockad.

• Caroline Wozniacki är nu återigen på rätt sida av topp 10-strecket. Tar över platsen som världstia från Samantha Stosur, som tvingades lämna walkover mot Angelique Kerber i Indian Wells-kvarten.

• Maria Kirilenko hoppar upp två snäpp, till plats 13. Borde kunna slå sig in topp 10 under året, särskilt om den goda formen håller i sig under våren.

• Venus Williams rankad 18! Avslutade säsongen 2011 på plats 103, säsongen 2012 på plats 24. Imponerande, minst sagt.

* * *

Efter Nadals imponerande seger i Indian Wells ligger det givetvis nära till hands att börja spekulera i hans eventuella återtåg till tronen som världsetta.

Förutom att knäna verkar hålla riktigt bra och att han är i god form är det dock i vanlig ordning alldeles för tidigt att dra några långtgående slutsatser. Nadal är Nadal, och så länge han är spelklar kommer han alltid att slåss om de absoluta topplaceringarna på världsrankningen.

Men.

Han har enormt mycket att försvara under våren. Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna. Madrid är egentligen enda turneringen under europeiska grussäsongen där spanjoren kan inkassera färska poäng.

Det är först i Wimbledon som Nadal kan börja jobba sig uppåt. Ja, såvida inte Federer, Murray och Djokovic tappar överraskande mycket poäng under samma period, men det får anses ytterst osannolikt. I så fall mest troligt Federer som tappar, men han ligger trots allt 2,000 poäng före Nadal just nu, så att han skulle rasa mer än en placering före Wimbledon finns det ingen anledning att tro.

Djokovic ligger på stabila 13,280 poäng och det försprånget kommer inte Nadal att kunna äta sig ikapp förrän i slutet av året, men inte ens det är speciellt troligt. Nadal inkasserade trots allt 0 poäng efter Australiska öppna – Djokovic 2,000. Mycket att ta igen bara där.

Nu pratar vi alltså de rent tekniska möjligheterna för Nadal att återta tronen. Finns en hel massa andra variabler att ta i beräkningarna, men det är helt enkelt föga troligt att han ens närmar sig Djokovic, Federer och Murray före sommaren.

Att han har kapaciteten att ta sig tillbaka ända upp till toppen av ATP-berget råder det ingen som helst tvekan om, men i nuläget känns Djokovic alldeles för överlägsen (semifinalförlusten mot Juan Martín del Potro till trots) och Nadal som ett lite för osäkert kort för några större scenförändringar redan under 2013.

I övrigt är det mycket trevligt att se ovan nämnde del Potro samt Tomás Berdych prestera så bra som de gjort under säsongsinledningen. Känns som att de här två utgör ett eget litet segment under Big Four. Håller inte riktigt med dem som bakar in del Potro i ett Big Five, i alla fall inte än. Han har mer att bevisa för att nå dit.

Glappet mellan världsfyran Nadal och sexan Berdych är drygt 1,700 poäng. Glappen mellan sjuan del Potro och åttan Jo-Wilfried Tsonga cirka 1,100 poäng. Men det skiljer bara 180 mellan Delpo och Birdman.

Okej, nu ska även världsfemman David Ferrer rent tekniskt bakas in i det här segmentet, men i och med hans stora formsvacka känns det som att han är på väg neråt igen. Dessutom är det inget som just nu talar för att han kommer kunna upprepa succésäsongen 2012.

Givet allt detta känns det här scenariot inför säsongshösten inte särskilt långsökt:

1. Novak Djokovic.
2. Andy Murray.
3. Rafael Nadal.
4. Roger Federer.
5. Tomás Berdych.
6. Juan Martín del Potro.
7. David Ferrer.
8. Jo-Wilfried Tsonga.
9. Richard Gasquet.
10. Marin Cilic.

Med några få brasklappar: Nadal kan mycket väl knipa andraplatsen, beroende på hur Murray presterar i Wimbledon och US Open. Delpo kan lika gärna roffa åt sig femteplatsen, hugget som stucket där. Platsen som världstia oerhört öppen. Finns egentligen ingen utanför topp 10 som de senaste månaderna visat upp stabil topp 10-nivå. Om inte Gasquet faller tillbaka i gamla vanor borde han kunna parkera sig på en niondeplats.

Och Tsonga? Han har inte direkt imponerat i år, och än är ingen vändning i sikte. Insatsen mot Djokovic i Indian Wells var direkt pinsam. Han har fortfarande en lång väg att vandra, och eftersom han inför säsongen både bytte tränare och pratade vitt och brett om att han skulle satsa hårdare än någonsin (hittills med högst måttligt resultat) känns det tyvärr som att man börjar tappa hoppet om att fransmannen ska bli den topputmanare han så länge marknadsförts som.

Och Federer? Är han slut?

Nej. Självklart inte. Men han lever i den absoluta toppen, en placering under världens just nu bästa tennisspelare, på lånad tid.

Och det vore faktiskt väldigt konstigt annars, när ni tänker efter. Han må vara GOAT, men han är trots allt snart 32 år gammal och har precis tillryggalagt en makalös säsong 2012. Anledningen till succén var enormt hårt slit.

I år har han valt att banta schemat ganska ordentligt. Exempelvis står han över både Miami Masters och Monte Carlo Masters, vilket innebär ett två månader långt uppehåll mellan Indian Wells Masters och Madrid Masters. Det gör det inte bara betydligt svårare för honom att hänga med däruppe i toppen – det är också ett ganska tydligt tecken på att det inte är just rankningen Federer prioriterar i år.

Förra året pekade han själv ut positionen som världsetta, och delvis en sjunde Wimbledon-buckla (men på den punkten var han lite mer trevande), som absolut högsta prio – och uppnådde det målet.

I år tror jag faktiskt att han nöjer sig med att ”bara” vara världsfyra. Det spelar liksom ingen roll var han ligger inom Big Four, för det är ändå framför allt de här tre spelarna som sätter de tjockaste käpparna i hans hjul.

Och Big Four kommer Federer att fortsätta tillhöra under hela 2013. Tveklöst. Berdych och del Potro har börjat få upp vittringen, men än har de en bit kvar att vandra.

Skillnaden nu är att Federer förmodligen inte kommer att slita hund i precis varenda turnering (vilket vi redan sett tendenser till) som förra året (då han gjorde det för att hamstra poäng). Wimbledon, US Open och till viss del Franska öppna är hans högsta prio och mål.

Att flopparna i Rotterdam, Dubai och Indian Wells (okej, där var han skadad) skulle vara början på slutet för schweizaren är rent nonsens. Han kommer hålla Big Four intakt minst en säsong till.

Men vad som händer 2014, det är en helt annan femma. Och en historia vi kan ta någon annan gång.

När vi nu avverkat ännu en intensiv tennisvecka vore det på sin plats att ta analysera några av de mest aktiva spelarnas formkurvor – och passa på att kasta ett öga på förändringarna på världsrankningen efter gårdagens finaler.

Aktuell rankning som vanligt inom parentes. Genomgång av veckans lottningar tar vi senare under dagen.

* * *

MARIN CILIC (11)
Topp 10 behålls helt intakt efter den gångna veckans bravader. Precis utanför toppskiktet gör dock Marin Cilic och Nicolás Almagro en rotation. Detta efter att Almagro misslyckats med att försvara sin finalplats från fjolåret i Buenos Aires, medan Cilic gick till kvartsfinal i Memphis.

Cilics form dock ytterst tveksam. Han pressades till tre set både mot Ivan Dodig och Igor Sijsling, innan blev överkörd av Kei Nishikori i raka set. Dessförinnan pressades han till fem set mot Paolo Lorenzi i Davis Cup och förlorade en femsetare mot Andreas Seppi i Australiska öppna.

Han vann visserligen sin hemmaturnering i Zagreb förrförra veckan, men utan att egentligen imponera. Jämför man prestationerna i Zagreb med Memphis är det däremot en tydlig nedgång på formkurvan. Tycker Cilic gör helt rätt som står över den här spelveckan, som drar i gång i dag.

Kroaten borde nämligen gå tillbaka till ritbordet och lägga upp en plan för hur han ska slå sig in på topp 10 igen – för första gången sedan 2010.

* * *

JOHN ISNER (15)
USA-ettan har inlett säsongen på bedrövligast tänkbara sett: två respass i förstaomgångar (Sydney och Memphis), femsetsförlust mot Thomaz Bellucci i Davis Cup och ingen medverkan i Australiska öppna på grund av skada.

Absolut ingenting tyder på att Isner ska kunna upprepa sina bedrifter från i fjol, då han slog ut Novak Djokovic på väg mot final i Indian Wells. Formkurvan har pekat brant nedåt sedan i höstas och det vi sett så här långt under säsongen är med största sannolikhet inledningen på ett ordentligt rankningsras för maratonmannen och mammutservaren.

* * *

KEI NISHIKORI (16)
Han fick delar av 2012 spolierad på grund av diverse skador och krämpor, men nådde ändå tidigare toppnoteringen 15 på världsrankningen.

Efter succéveckan i Memphis, där japanen visade precis hur livsfarlig han är när han är hel och frisk, hoppar han upp sex snäpp på listan och är tillbaka i topp 20-skiktet – där han hör hemma.

Kan han hålla liv i den här magnifika formtoppen (och undviker att gå sönder igen) så har han riktigt goda chanser att slå sig in på topp 10 under våren. Det är faktiskt bara 700 poäng upp till världstian Richard Gasquet, och Nishikori har onekligen topp 10-kapacitet.

* * *

MILOS RAONIC (18)
9-3 är verkligen inte ett dåligt facit så här i inledningen av säsongen. Men den här instabiliteten som kanadensaren visat upp hittills, den är oroväckande.

Han tog sig till åttondelsfinal i Australiska öppna, där han blev helt utskåpad mot Roger Federer.

Den fina formen följde dock med till San José, där Raonic utan några som helst besvär bärgade sin tredje raka titel.

Efter den veckan kändes han därför som given finalist i Memphis.

Men icke. Där tog det i stället stopp redan i första omgången mot 20-årige Jack Sock. Inte riktigt det styrkebesked vi hade hoppats på, men med tanke på det spel han visat upp tidigare i år borde han kunna studsa tillbaka omgående efter den här veckans ledighet.

* * *

JERZY JANOWICZ (26)
Förra året vid den här tiden hade 22-åringen inte ens spelat sin första ATP-match för säsongen än (den kom i kvalet till Barcelona Open i april). Hans 6-4 i matchfacit hittills får därför betraktas som klart godkänt.

Att han inte mäktat med mer än två raka segrar är väl kanske ett svaghetstecken, men å andra sidan har han stött på tufft motstånd både i Australiska öppna (Nicolás Almagro) och Montpellier i förra veckan (Tomás Berdych).

Mot Berdych gjorde Janowicz överlag en kanonmatch. Det är dock tydligt att polackens spel funkar som allra bäst inomhus – utomhus har han helt klart vissa problem. Och när nu Europas grussäsong står för dörren, så nej, jag tror inte att det blir någon överdrivet stor klättring för Jerzy inom överskådlig framtid. Möjligen framåt sommaren och hösten.

Sett till den svagt stigande formen får man ändå säga att han har goda chanser att befästa sin position i topp 30-segmentet, och kanske hoppa upp ett hack eller två på världsrankningen.

* * *

MARTIN KLIZAN (27)
Formkurvan under säsongsinledningen har hittills pekat spikrakt nedåt, trots att han har några bra matcher under bältet. Det är inte speciellt förvånande eftersom han inte är en så jättebra inomhusspelare.

Jag imponeras ändå av Klizans klättring på rankningen under 2012 och 2013. Trots svaga 3-6 i matchfacit i år har han tagit några små skutt uppåt och, tack vare generell stabilitet, nått toppnoteringen 27.

Faktum är att bara 180 av hans totalt 1,270 inspelade poäng kommer från skrällsegern över Jo-Wilfried Tsonga i US Open förra året. Jämför med Janowicz, som drog in nästan hälften av sina 1,370 poäng i Paris Masters i höstas. Inget illa menat mot Janowicz, men det behöver knappast påpekas att stabilitet lönar sig i längden.

Att drygt 450 av poängen kommer från finaler och segrar i Challenger-turneringar borde inte spela så stor roll – de poängen borde han kunna spela in ganska lätt på ATP-touren, när han nu skippar de lägre divisionerna.

* * *

MARINKO MATOSEVIC (39)
Det var riktigt tråkigt att han tvingades avbryta semifinalen mot Kei Nishikori på grund av skada, för den matchen hade potential att bli riktigt intressant. Tror visserligen inte att han kunnat hota Nishikori på allvar, men om han kunnat fortsätta så hade han tveklöst bjudit på tufft motstånd. Stärker alltid självförtroendet för lägre rankade spelare att göra bra ifrån sig mot toppspelare (som Nishikori i det här sammanhanget ändå får sägas är).

Jag har faktiskt undgått Matosevics tidigare ganska dolda potential under det senaste året. 2012 tog han sig trots allt till final i Delray Beach, slog Richard Gasquet i Eastbourne och krossade Jerzy Janowicz i Cincinnati (6-0, 6-2).

I Memphis förra veckan slog han både Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov. Fina skalper och positivt formkurva, alltså.

Tills skadan satte käppar i hjulet för australiern.

Hoppas han kan genomgå en snabb rehabilitering, för det vore intressant att se om han kan fortsätta på inslagen väg och ta sig ännu högre på världsrankningen än veckans toppnotering 39. Förutom att han förbättrat sin serve avsevärt så har han visserligen inga sylvassa vapen, vare sig offensivt eller defensivt, utan lever på sin jämnhet. Slår oftast lägre rankade spelare och kan då och då ställa till med en och annan skräll.

Det är i stället hans attityd på banan som imponerar. Han vägrar helt enkelt ge sig och skakar väldigt lätt av sig motgångar. Det vill gärna jag se mer av.

* * *

HORACIO ZEBALLOS (41)
Rafael Nadals baneman har inte lyckats vinna en match sedan den där skrällsegern i Vina del Mar i början av februari. Han följde upp succén med torsk i första omgången mot 151-rankade Paul Capdeville i Sao Paolo och nytt respass direkt i öppningsmatchen mot 76-rankade Aljaz Bedene i Buenos Aires.

Svårt att inte dra någon annan slutsats än att Zeballos är ännu en i raden one hit wonders. Tills han bevisat motsatsen. Vilket lär dröja, som det ser ut nu.

* * *

BERNARD TOMIC (45)
20-årige problembarnet har verkligen tagit sig i kragen och fixat finfina 9-3 i  matchfacit under säsongsinledningen. Gjorde en riktigt bra match mot Tsonga i Marseille, men brände fem matchbollar.

På det hela taget tycker jag dock inte att det förtar hans prestationer så här långt under 2013. Attitydförändringen tycks genuin, och om han bara spelar sina kort rätt så kan han onekligen klättra tillbaka till, och kanske förbi, toppnoteringen 27 på världsrankningen.

Formkurvan spekar spikrakt uppåt, och kan han bara hålla sig i form tror jag att han blir en kraft att räkna med fram till grussäsongen.

* * *

DAVID GOFFIN (51)
Årets hittills största besvikelse. Radat upp fyra förluster i förstarundor och har klena 2-6 i matchfacit. De två segrarna kom mot 105-rankade Matthew Ebden i Brisbane och 174-rankade Boris Pashanski i Davis Cup.

Det är bara för dåligt. Vid den här tiden förra året hade han trots allt 10-7 (kvalmatcher och Challengers inräknade). Har visserligen möjligheten att inkassera lite välbehövliga poäng i Indian Wells eftersom han inte spelade där förra året, men om förlusterna fortsätter radas upp är frågan om inte 22-åringen borde återvända till Challenger-touren för att boosta självförtroendet.

För fortsätter det så här kommer Goffin att sluta som säsongens Donald Young.

Det här är en ganska händelsefattig vecka, får man lov att säga. Spelas lite del WTA och sedan Davis Cup i helgen, men det är knäpptyst på ATP-touren.

Här är ändå lite om vad som hänt och ska hända:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=cTywWyvR1Gk&feature=youtu.be

Rafael Nadal har alltså trillat ner på en femteplats på rankningen. Efter de förlorad 1,200 poängen från Australiska öppna tar landsmannen David Ferrer hans plats bland Big Four.

Fast inte på riktigt, så klart. All heder åt Ferrer, men att han i dag beror inte på någonting annat än Nadals krånglande knän.

Nadal ska för övrigt spela VTR Open i Vina del Mar, Chile, nästa vecka – trots att han fortfarande känner smärta i knäet. Enligt Tennis.com innebär den här smärtan att han inte kan utföra vissa rörelser, men han hoppas att det försvinner.

– Om knäet slutar göra ont så ser jag ingen anledning till att inte spela på en hög nivå på grus, säger han.

Enligt coachen Toni Nadal besegrade Rafa nyligen Tommy Robredo i en träningsmatch och menar att hans brorson ”inte är långt från en bra nivå”.

Nadal ska även spela i Sao Paolo och Acapulco. I Vina del Mar planerar han att spela dubbeln med sin vän Juan Mónaco, och i Sao Paolo med David Nalbandian.

* * *

Australiens problembarn Bernard Tomic har återigen haffats för fortkörning. Enligt australisk media körde 20-åringen sin Ferrari i 78 km/h på en väg där maxhastigheten är 60 km/h.

Tomic riskerar att fråntas sitt körkort eftersom han sedan förra månaden genomgår en prövotid på tolv månader efter att ha åkt dit för ett flertal fortkörningar under förra året.

* * *

Mardy Fish drar sig ur SAP Open i San Jose på grund av sina hjärtproblem. Turneringen, som pågår mellan 11 och 17 februari, skulle ha blivit 30-åringens första sedan han lämnad walkover i åttondelsfinalen mot Roger Federer i US Open förra året.

Det är i nuläget oklart när forne världsåttan återvänder till touren.

* * *

Radek Stepanek tvingas stå över Tjeckiens förstarunda i Davis Cup mot Schweiz i Genève på grund av ryggskada.

– Jag kan tyvärr inte spela med killarna, jag har problem med en ryggkota som måste opereras, säger han i en video på tjeckiska Davis Cup-lagets Facebook-sida.

Stepanek avgjorde finalen 2012 mot Spanien efter seger över Nicolás Almagro.

Enligt tjeckisk press väntas Lukas Rosol bli Tjeckiens andraspelare efter världssexan Tomás Berdych. Även 192-rankade Ivo Minar kommer att kallas in.

17-rankade Stanislas Wawrinka leder Schweiz DC-team, i Roger Federers frånvaro.

* * *

Svenska Sofia Arvidsson åkte på en praktsmäll i Melbourne: förlust i raka set mot 201-rankade kvalspelaren Luksika Kumkhum.

I Paris var det dags igen.

Nu var det 35-rankade 23-åringen Alize Cornet som stod på andra sidan nätet. Arvidsson hade 3-0 i inbördes möten inför matchen, men den här gången föll hon pladask i skiljeset: 6-3, 4-6, 6-0.

* * *

Så här ser helgens Davis Cup ut:

Årets första uppdatering av världsrankningen släpptes ju i går, så det måste vi givetvis titta lite närmare på.

15. Milos Raonic: Tappar två placeringar efter förlusten i öppningsmatchen i Brisbane. Tråkig start på säsongen så klart, men tror han har betydligt mer att komma med under året.

31. Marcos Baghdatis: Klättrar tre placeringar tack vare semifinalplatsen i Brisbane. Gillar att se hans hårda slit löna sig. Okej, han har inte tillräckligt hög kapacitet för att fajtas mot giganterna längre, men i och kring topp 20-30 är en värdig tillvar oför cyprioten.

41. Grigor Dimitrov: Nytt personbästa för bulgaren efter Brisbane-finalen mot Andy Murray. 21-åringens första ATP-final. Förhoppningsvis når han fler under året.

55. Roberto Bautista Agut: Säsongsstartens stora överraskning. Slog ut Tomás Berdych i Chennai och tog sig hela vägen till final, där det blev förlust mot Janko Tipsarevic. Succén gav honom en rejäl skjuts, i form av 25 pinnar på världsrankningen.

64. Bernard Tomic: Hade poäng att försvara under förra veckan men valde i stället att spela Hopman Cup: ”Belöningen” blev ett miniras på tolv placeringar.

66. Horacio Zeballos: Vann en Challenger i Sao Paolo på nyårsafton, vilket tar honom 19 pinnhål uppåt på rankningen.

99. Gaël Monfils: Gjorde efterlängtad comeback i Doha, men eftersom han hade en finalplats att försvara från förra året och endast tog sig till kvartsfinal rasar han ytterligare 22 placeringar på rankningen.

ATP TOPP 30: