Dag tre av årets första Grand Slam-bjöd inte på några spelmässiga guldkorn. Maria Sjarapova har fortfarande inte förlorat ett enda game så här långt, efter att ha krossat Misaki Doi (6-0, 6-0), och Agnieszka Radwanska noterade sin elfte raka seger under 2013: 6-3, 6-3 mot 55-rankade Irina-Camelia Begu.
Dessutom förverkligade Venus Williams ett blockbuster-möte med Sjarapova i tredje omgången, genom att besegra Alize Cornet i raka set: 6-3, 6-3.
På herrsidan körde Novak Djokovic över Ryan Harrison (6-1, 6-2, 6-3) och Tomás Berdych mosade 92-rankade Guillaume Rufin (6-2, 6-2, 6-4), medan David Ferrer tappade set mot 125-rankade Tim Smyczek (6-0, 7-5, 4-6, 6-3). Även Kei Nishikori ångar på: 7-6(4), 6-4, 6-1 mot Carlos Berlocq.
Janko Tipsarevic genomgick någon form av härdsmälta under matchen mot Lukas Lacko och tappade en 2-0-ledning i set. Kom till slut undan med blotta förskräckelsen: 6-3, 6-4, 3-6, 4-6, 7-5. Inte direkt ett styrkebesked inför tredjerundan mot knepiga Julien Benneteau, som besegrade landsmannen Edouard-Roger Vasselin i fyra set: 5-6, 7-5, 7-6(5), 7-6(5).
* * *
Brian Baker förs ut från banan i rullstol. FOTO: AP
Dagens klart tråkigaste nyhet stod USA:s comeback-kid Brian Baker för. Efter att i tiebreak ha bärgat första set mot landsmannen Sam Querrey skadade Baker sitt knä illa, tvingades avbryta matchen och fördes ut från banan i rullstol.
Beskedet kom från arrangörerna strax efteråt: menisken är skadad och han väntas bli borta från touren i fyra månader.
Hjärtskärande besked för en spelare som vid 27 års ålder spelar Australiska öppna för första gången – på grund av en sex år lång skadefrånvaro mellan 2005 och 2011.
– Han är den sista personen som förtjänar det här. Han gör allting rätt, behandlar sin kropp bra och bara försöker komma tillbaka, och så händer något sånt här. Det är sådan otur, säger landsmannen och vännen Sam Querrey.
Mellan 2005 och 2008 opererades Baker inte mindre än fem gånger: vänstra höften 2005, ljumsken 2006, högra armbågen i februari 2008, vänstra höften igen i april 2008 och högra höften i juni 2008. Det här är alltså första gången som just knäet satt stopp för honom, vilket säkerligen gör det hela så mycket mer smärtsamt.
Under frånvaron från touren jobbade han som assisterande tenniscoach på Belmont University i Nashville.
* * *
”Heaven save us.”
Ja, så muttrade enligt uppgift den australiske kommentatorn under matchen mellan världsnian och hemmahoppet Samantha Stosur och 40-rankade Jie Zheng.
Stosur ledde med 5-2 i avgörande set men missade chansen att serva hem matchen vid två tillfällen – och avslutade kollapsen med ett dubbelfel, som grädde på moset.
Med det satte hon punkt för ännu ett fiasko på hemmaplan. Bittert.
* * *
Veteranen Radek Stepanek stångar sig vidare till tredje omgången, efter seger över Feliciano Lopez: 6-2, 6-2, 6-4. Ingen skräll alls om ni frågar mig. Stepanek imponerade mot Viktor Troicki i första omgången och hade 7-2 i inbördes möten mot Lopez inför matchen.
Möter dock Djokovic i tredje omgången, och där blir det troligen en relativt enkel seger för superserben.
* * *
Jerzy Janowicz hamnade i 0-2-underläge i set mo Somdev Devvarman. Redan i första set tappade han dessutom huvudet fullständigt och skällde ut domaren efter ett i hans ögon felaktigt domslut (finns inte hawkeye på de mindre banorna).
Något överdriven reaktion för 26-rankade 22-åringen, men skönt att se lite känsloyttringar ute på banan. Alla kan inte vara som Roger Federer, liksom. Kändes därför ungefär lika överdrivet som Janowicz reaktion att ge honom en varning, som domaren gjorde.
Nåväl. Matchen slutade 6-7(10), 3-6, 6-1, 6-0, 7-5. Starkt att hämta in underläget förvisso, men inget bra resultat för Janowicz. Han ska helt enkelt inte hamna i det läget från första början mot en spelare som Devvarman, kan man tycka.
Inget illa mot indiern, han är en duktig spelare. Men han är trots allt 551-rankad och har brottats med skador under de senaste åren (spelade bara tre ATP-matcher under hela 2012 – förlorade samtliga).
Janowicz möter Nicolás Almagro, som slog Daniel Gimero-Traver i raka set (6-4, 6-1, 6-2), i tredje omgången. Mot honom måste 22-åringen spela betydligt bättre än så här om han inte vill åka ur turneringen med huvudet före.
Inledde morgonen med att spana in Juan Martín del Potros form i hans öppningsmatch mot 170-rankade Adrian Mannarino. Fransmannen blev totalt utskåpad (6-1, 6-2, 6-2), så hoppade ganska snart över till matchen mellan Tommy Haas och Jarkko Nieminen.
Nieminen var högoddsaren i den här matchen, vilket jag fann en smula märkligt. Visst, Haas avslutade 2012 starkt och Nieminen har inte direkt hittat formen under säsongsinledningen, men Haas spelstil lämpar sig rätt bra för Nieminen. Finlandsettan är en uthållig slitvarg som försöker hålla liv i duellerna och pressar motståndaren med pricksäkert baslinjeförsvar. En fysiskt krävande spelare att möta, alltså.
Vilket givetvis ligger 34-årige Haas i fatet. 25-rankade tysken är i stort behov av de gratispoäng han sällan får mot spelare som Nieminen. Dessutom har han svårt att hålla uppe fokus så länge. Det drog finländaren nytta av, inte minst vid de mest avgörande lägena. Haas var för hetlevrad, Nieminen för kylig.
Haas 4-2-ledning i femte set kändes därför aldrig helt stabil. När han sedan brände matchboll i Jarkkos serve vid ställning 5-4 hade pendeln svängt till finländarens favör.
Vid ställning 6-6 bröt Nieminen med en iskall rak forehandpassering i trängt läge, efter att Haas i en sekvens dessförinnan missat en busenkel forehanddrive i vänstra hörnet.
Nieminen var sedan kassaskåpssäker i sin serve och bärgade segern efter nätrassel från Haas: 7-6(3), 4-6, 6-3, 4-6, 8-6.
En välförtjänt arbetsseger för i dag 70-rankade Jarkko, men visst var det synd att just de här båda veteranerna möttes redan i första omgången. Hade velat se mer av båda i den här turneringen.
Nieminen möter hur som helst Ivan Dodig, som besegrade 186-rankade Di Wu (7-5, 4-6, 6-3, 6-3), i andra omgången. Ingen omöjligt uppgift.
* * *
Alexandr Dolgopolov. FOTO: AP
Gaël Monfils är vidare till andra omgången. Ingen skräll alls, om ni frågar mig. Tyckte 2,25 i odds mot Alexandr Dolgopolov var i högsta laget. Så klart frågetecken kring skadan, men eftersom han inte dragit sig ur turneringen räknade jag kallt med att han skulle vara i lika bra form som i Doha och Auckland – vilket räcker för att slå Dolgopolov.
Riktigt trevlig match att titta på. Gillar som bekant Dolgopolov och Monfils är en fröjd för ögat när han spelar på topp. Det gjorde han inte i dag, särskilt inte i egen serve, men han är så talangfull att han ofta klarar sig undan med en del slarv.
Dolgopolov intog tidigt rollen som förste styrman och dikterade spelet, vilket passade Monfils bra. Han tvingade 24-åringen att spela offensivt och jaga snabba avslut, medan fransmannen själv höll sig en bit bakom baslinjen och försökte störa Dolgopolovs rytm.
De första två seten var rysligt jämna och bjöd inte på ett enda servegenombrott. Båda gick alltså till tiebreak, det första vann Dolgopolov (9-7) och det andra vann Monfils (7-4).
Gaël Monfils. FOTO: BILDBYRÅN
I tredje set inleddes sedan break-kavalkaden. Monfils började, men tappade sedan sin egen serve. Så där höll det sedan på (båda drabbades tydligen av någon slags servefrossa ungefär samtidigt), tills Monfils bröt till 6-3.
Han tappade sedan serven omgående i fjärde set och hamnade i 0-2-underläge. Det hämtade han dock upp, trots stundtals uselt servande, och fick sedan chansen att serva hem matchen vid ställning 5-2. Den chansen brände han, men stängde sedan matchen genom att bärga sitt totalt sjunde break.
Precis som med Nieminen och Haas var det riktigt synd att de här båda skulle mötas redan i första omgången. Till råga på allt innebär Dolgopolovs förlust att nästan alla unga framtidslöften är utslagna: David Goffin rykte mot Fernando Verdasco i går (6-3, 3-6, 4-6, 6-3, 6-4), Grigor Dimitrov i raka set mot Julien Benneteau (6-4, 6-2, 6-4) medan Martin Klizan under dagen åkte på stryk mot Daniel Brands (6-3, 3-6, 6-3, 6-4) och Benoit Paire mot Roger Federer (6-2, 6-4, 6-1).
* * *
Även Andy Murray körde över sin öppningsmotståndare: 6-3, 6-1, 6-3 mot Robin Haase. Vilket innebär att ingen lyckats ta set mot toppkvartetten.
* * *
Serena Williams var, precis som Maria Sjarapova i går, helt orubblig i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0 mot 110-rankade Edina Gallovits-Hall.
* * *
Även Victoria Azarenka vann i raka set: 6-1, 6-4 mot 49-rankade Monica Niculescu – vilket innebär att inte heller toppkvartetten på damsidan tappat set ännu.
* * *
Milos Raonic tycks ha hittat formen så pass bra att han lyckades avfärda Jan Hajek i fyra set: 3-6, 6-1, 6-2, 7-6(0). Hoppas att han skakat av sig den usla säsongsinledningen och fått sig en rejäl boost av den här segern, trots att allt annat än just seger hade varit ett praktfiasko.
Raonic möter Lukas Rosol, som besegrade kvalspelaren Jamie Baker i raka set (7-6, 7-5, 6-2) i andra omgången. Det är ju en även det en match som Raonic ska vinna.
* * *
Sofia Arvidsson torskade i raka set mot 201-rankade kvalspelaren Luksika Kumkhum: 7-6(5), 6-4. Visst, Kumkhum har fått ett helt kval på sig att hitta sin matchrytm, men det här får ändå ses som en stor besvikelse.
* * *
42-åriga Kimiko Date-Krumm skrev historia i dag, när hon blev den äldsta spelaren någonsin att vinna en match i Australiska öppna. Detta efter att ha pulvriserat världstolvan Nadia Petrova: 6-2, 6-0. Vad hände, Nadia?
* * *
Det blir en hett efterlängtad andrarunda mellan Federer och Nikolaj Davydenko! Detta efter att Davydenko spöat kvalspelaren Dudi Sela i fyra set: 3-6, 6-1, 7-5, 6-3.
Om Davydenko kan nå upp i samma nivå som i Doha kan det bli turneringens hittills bästa match.
* * *
Caroline Wozniacki har vunnit sin första Grand Slam-match på ett halvår: 2-6, 6-3, 6-3 mot Sabine Lisicki.
* * *
33-rankade Carla Suarez Navarro skrällslog världssjuan Sara Errani: 6-4, 6-4.
I regel tycker jag att de absolut roligaste matcherna att titta på är dem mellan två diametralt olika specialister. Som offensiva mammutservaren Milos Raonic mot bollsäkra försvarsmuren Andy Murray. Eller defensivt aggressiva Novak Djokovic mot offensivt aggressiva Jo-Wilfried Tsonga (eller Nikolaj Davydenko när han spelar som bäst).
Men även matcher mellan utpräglade specialister i samma skola har högt underhållningsvärde eftersom spelarna då ofta tvingas kliva ut ur sin ”comfort zone” för att hitta sätt att ta kommandot, vilket skapar en intressant dynamik. Det har inte minst den defensiva topptrion Djokovic, Murray och Rafael Nadal gett prov på otaliga gånger i möten sinsemellan.
Jag skulle vilja påstå att de mest välspelade matcherna mellan två specialister av samma skola är de mest fascinerande och mångfacetterade att som tittare följa.
Matchen mellan världsnian Janko Tipsarevic och forne världsettan Lleyton Hewitt hade alla möjligheter att bli just en sådan match.
Så blev det tyvärr inte.
De båda formstarka kombattanterna följdes åt i första set, som avgjordes i tiebreak: 7-6(4) och fördel Tipsy.
När sedan Lleyton svarade med att fixa dubbelbreak och komfortabel 3-0-ledning i andra set trodde nog många (mig själv inkluderad) att det här mycket väl kunde bli en femsetsthriller. Att möta Hewitt i en kvällsmatch inför de galna hemmafansen i Melbourne är inte synonymt med ”tursam lottning”. Tvärtom.
Men trots att Hewitt spelade så bra, med sina mått mätt, rådde han inte på Tipsarevic. Trots att han hade så mycket medvind i ryggen. När han sedan misslyckades med att bärga setet i egen serve vid ställning 5-4 rasade korthuset ihop. Han hämtade visserligen in ett 0-3-underläge i tredje set men fick till slut se sig besegrad i raka set: 7-6(4), 7-5, 6-3.
Det mest imponerande är egentligen hur Hewitt lyckas stå emot Tipsys grundslagskavalkad så bra med så pass små medel. Hewitts slag var som en lätt vårbris som på sin höjd fick några av serbens hårstrån att fladdra förnämt, medan världsnians pumphagel från baslinjen borrade sig djupt in i australierns planhalva. Dessutom är 81-rankade veteranens serve på tok för opålitlig. Addera en total oförmåga att vinna de viktigaste poängen och ni har svaret på varför hans stjärna bleknat till oigenkännlighet.
Spelmässigt är de annars ganska lika: båda är snabba och bollsäkra baslinjegnuggare som fokuserar på att vårda bollen i duellerna i väntan på att stora ytor ska öppnas upp eller att motståndaren ska tabba sig.
Grejen är bara att Tipsarevic gör det där så otroligt mycket bättre. Hewitts försök att kliva in i banan och avsluta med en winner var fruktlösa eftersom Tipsys returer, även i trängda situationer var så djupa och därför inte gav hemmafavoriten de lägen han så desperat suktade efter.
Starkt av världsnian att ro hem segern i raka set. Att både första och andra set teoretiskt hade kunnat sluta lite hur som helst är ovidkommande. Tipsarevic var helt enkelt alldeles för bra för Hewitt och seglar välförtjänt vidare till nästa omgång.
Där möter han Lukas Lacko, som slog Gilles Müller: 6-2, 6-4, 7-6(3). Frågan då är väl hur många game han släpper ifrån sig. Fem, typ?
* * *
Maria Sjarapova med svenske tränaren Thomas Högstedt. FOTO: BILDBYRÅN
Av Maria Sjarapovas skada syntes ingenting i öppningsmatchen mot 107-rankade Olga Putjkova: 6-0, 6-0. Hoppas hon kan leverera även mot tuffare motståndare.
* * *
Novak Djokovic hade som väntat inga som helst bekymmer mot 61-rankade Paul-Henri Mathieu: 6-2, 6-4, 7-5. I nästa omgång möter världsettan 20-åringen Ryan Harrison, som slog ut Santiago Giraldo i fyra set: 2-6, 6-4, 7-5, 6-4.
Amerikanens skrällchanser får dock ses som obefintliga. Han har aldrig tagit set mot Djokovic och har helt enkelt inte kapacitet att rå på superserben än på ett tag.
* * *
Veteranen Venus Williams tappade bara ett game mot 80-rankade Galina Voskoboeva: 6-1, 6-0. 32-åringen möter 68-rankade Marina Erakovic i andra omgången. En inte överdrivet svår uppgift för forna världsettan, kan tyckas.
* * *
En avde på förhand mest intressanta spelarna att iaktta under herrarnas Australiska öppna är tveklöst Jerzy Janowicz. Efter att ha chockat motståndarna och hela tennisvärlden i ParisMastersi höstas måste han nu leva med pressen som följer av att lyftas fram som en av framtidens stjärnor.
I Auckland föll han ihop under den pressen, mot Brian Baker.
Men i Melbourne höll han huvudet något sånär kallt och bjöd stundtals på bländande tennis mot en alltid så ojämn Simone Bolelli: 7-5, 6-4, 6-3. Detta efter att ha vänt underläge 0-3 och 1-4 i första set.
38 oprovocerade misstag under tre set är väl i högsta laget, särskilt som majoriteten av dem var busenkla transportslag. Men det hör till när man spelar så aggressivt som Janowicz. Han går väldigt ofta för winners med rak forehand och backhand, och vill gärna avsluta duellerna snabbt.
Vinner man 81 procent av sina förstaservar gör det liksom inte så mycket. Dessutom fick 26-rankade polacken en hel del gratispoäng från Bolelli, som har enorma problem med att hålla koncentrationen uppe under en hel match – särskilt i bäst av fem set. Vek ner sig alldeles för lätt när Janowicz började få vind i seglen i första set.
Jerzy behöver dock jobba på sin andraserve. 17 av 40 vunna poäng (43 procent) är knappt godkänt. Och omdömet lämnar en del övrigt att önska. Kunde han bara spela smartare och mer effektivt så skulle han vara ett riktigt monster till tennisspelare. Men det där kommer nog med ålder och erfarenhet.
I andra omgången möter han hur som helst 551-rankade Somdev Devvarman, som slog Björn Phau i raka set: 6-3, 6-2, 6-3. Borde bli en promenadseger för Janowicz, och han möter i så fall troligen Nicolás Almagro i tredjerundan. Det kan bli en riktigt intressant match.
* * *
Världsfyran Agnieszka Radwanska håller liv i sin segersvit efter 7-5, 6-0 mot 307-rankade Bobana Bobusic.
* * *
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
Världsfemman David Ferrer gjorde rent hus i sin öppningsmatch mot 126-rankade Olivier Rochus: 6-3, 6-4, 6-2. Matchen i sig var inte särskilt intressant, utan en sån där klassisk öppningsmatch som Ferrer bara gnuggar sig igenom.
* * *
Två spelare vände underläge 0-2 i set till seger med 3-2: Mikhail Juzjnyj och Radek Stepanek: Juzjnyj mot hemmaspelaren Matthew Ebden (4-6, 6-7, 6-2, 7-6, 6-3) och Stepanek mot Viktor Troicki (5-7, 4-6, 6-3, 6-3, 7-5).
* * *
Dagens skräll stod framtidslöftet Andreij Kuznetsov för. 79-rankade 21-åringen slog ut världstolvan Juan Mónaco i raka set: 7-6(3), 6-1, 6-1. Mónaco blev dock enligt uppgift skadad under matchens gång.
Kuznetsov möter hur som helst servekanonen Kevin Anderson, som besegrade Paolo Lorenzi (3-6, 7-6, 6-3, 6-4), i nästa omgång.
* * *
Nicolás Almagro fick som förutspått en tuff uppgift i sin öppningsmatch. Efter tre timmar och fem set stod han till slut som segrare mot 175-rankade 23-åringen Steve Johnson. Imponerande insats av amerikanen. Honom vill vi så klart se mycket mer av i framtiden.
* * *
Johanna Larsson. FOTO: BILDBYRÅN
Forna världsettan Jelena Jankovic var som sagt ett par nummer för stor för svenskhoppet Johanna Larsson: 6-2, 6-2. Jobbig förlust för Larsson naturligtvis, men så var det också en av nitlotterna hon åkte på.
* * *
Kei Nishikori såg väl inte alldeles för skadad ut mot Victor Hanescu? Seger i fyra set blev det i alla fall: 6-7(5), 6-3, 6-1, 6-3. Nu hoppas vi att knäet håller hela vägen till en åttondelsfinal mot David Ferrer.
* * *
Albert Ramos var tveklöst en av fjolårets mest överskattade spelare, i alla fall inför säsongen och under våren, men i öppningsmatchen mot publikfavoriten och finalisten i 2006 års upplaga av turneringen Marcos Baghdatis var 51-rankade spanjoren riktigt riktigt bra.
Det är dock oerhört svårt att nöta ner Baghdatis när man spelar med så små marginaler som Ramos gjorde, något spanjoren blev varse i femte set. Vid sidan av att han fick kramp (eller gjorde sig i illa på något sätt) i benet så hade den snabbe lille cyprioten helt enkelt mer bensin i tanken när det hela gick in i ett avgörande skede.
6-7(0), 7-6(4), 6-4, 3-6, 6-3 är riktigt fina förlustsiffror för Ramos, som normalt gör sig mycket bättre på grus än hardcourt. Förvisso svidande med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men Baghdatis är som sagt ingen lätt nöt att knäcka.
Okej, herrarnas lottning gick vi igenom i går. Dags för damernas, med andra ord. Here goes!
FÖRSTA SEKTIONEN
Regerande mästaren Victoria Azarenka drog alltså den stora nitlotten – och den stavas som så ofta Serena Williams. Vägen till semifinalen ligger dock vidöppen för Azarenka. 16-rankade Roberta Vinci är en oerhört kompetent spelare i dubbel och även en duktig singelspelare men utgör inget större hot mot världsettan, Varvara Lepchenko har fyra raka förluster sedan oktober, Caroline Wozniacki har gett rankningsraset ett ansikte och namn, formsvaga Sabine Lisicki har fyra raka förluster mot världsettan och Sara Errani rår inte på de stora stjärnorna riktigt än.
Errani känns lite som en damernas David Ferrer, förresten. Båda är liksom däruppe och nosar och utvecklat slagkraft även på underlag där de normalt är svaga, men har en bit kvar upp till toppen.
Framtidslöftet Anastasia Pavlytjenkova är en spelare jag kommer hålla ett öga på. Nådde finalen i Brisbane (förlust mot Williams) efter segrar över Petra Kvitová och Angelique Kerber. Gjorde en helt okej säsong förra året efter en mardrömsstart och har varit rankad 13 som högst.
I övrigt noterar vi att svenskhoppet Sofia Arvidsson har fått en gynnsam lottning. Borde rimligtvis bli promenadseger mot 201-rankade 19-åringen Luksika Kumkhum i öppningsmatchen och varken Urszula Radwanska/Jamie Hampton är särskilt skräckinjagande i andrarundan. Jag såg Hamptons kvartsfinal mot Kiki Bertens och semi mot Agnieszka Radwanska i Auckland och i båda de matcherna gjorde hon riktigt bra ifrån sig (tresetsseger över Bertens, förlust i raka tiebreaks mot Radwanska), men hennes Grand Slam-facit är inte direkt imponerande. Urszula är en knepig men inte på något vis omöjlig motståndare. Goda möjligheter för Arvidsson att nå en tredjerunda mot Azarenka, alltså.
Ska man höja ett varningens finger för någon spelare så får det i så fall bli 85-rankade Lesia Tsurenko. Tog sig i egenskap av lucky loser (förlorade i sista kvalrundan, men ersatte skadade Maria Sjarapova) till semifinal i Brisbane. Kan mycket väl mäkta med en skräll eller två i Melbourne. Vill gärna nämna Su-Wei Hsie i dessa sammanhang, men hennes katastrofala uppvisning i Hobart reser en hel del frågetecken.
Och fightern Elena Vesnina vann visserligen sin första WTA-titel i karriären nyligen och fick då säkert en ordentlig självförtroendeboost, men det räcker nog inte för en spelare som inte tagit sig förbi första omgången i Melbourne sedan 2008.
Hon går vidare till semifinal: Victoria Azarenka. Skrällvarning:Sara Errani, Lesia Tsurenko. Bubblare: Anastasia Pavlychenkova
ANDRA SEKTIONEN
Egentligen behöver man inte säga mycket mer än att detta är Serena Williams sektion, och för att göra saken ännu värre/bättre är motståndet fram till semifinalen mot Azarenka snudd på obefintligt för världstrean. Världsåttan Petra Kvitovás sanslöst dåliga form har varit det stora samtalsämnet under säsongsinledningen och det finns inte mycket som talar för att det vänder i Melbourne.
I stället är det 15-rankade Maria Kirilenko och världstolvan Nadia Petrova som lär stå för motståndet i åttondels- respektive kvartsfinal. Petrovas serve och glödgande offensiv är effektiv när allt klaffar, och hamnar hon i ett läge där hon får diktera spelet är hon livsfarlig. Om Kirilenko kan nå upp till samma nivå som under förra sommaren (kvartsfinal i Wimbledon, semi i London-OS, final i New Haven) har hon med den här lottningen goda chanser att få möta Williams.
Med tanke på att Lucie Safarova inte tagit sig förbi första omgången i de sex senaste GS-turneringarna ska vi nog inte räkna med henne.
För övrigt bör ni hålla extra koll på de framtida stjärnorna Sloane Stephens och Laura Robson. Blott 18 år gammal tog sig Robson till åttondelsfinal i US Open förra året och 19-åriga Stephens är som bekant redan nu ett potent hot mot i princip alla spelare på touren. Räknar med att de nu 25- och 53-rankade ynglingarna tar rejäla kliv under 2013.
Hon går vidare till semifinal: Serena Williams. Skrällvarning:Sloane Stephens, Laura Robson. Bubblare: Maria Kirilenko, Nadia Petrova.
TREDJE SEKTIONEN
Intressant sektion. Formstarka Agnieszka Radwanska är givetvis solklar favorit, med Li Na som främsta utmanare. Samantha Stosur ska inte underskattas, men hennes svaga säsongsinledning i kombination med den oförutsägbarhet hon visade upp i de större sammanhangen under förra säsongen är olycksbådande.
Ana Ivanovic är en trolig motståndare i åttondelsfinalen för Radwanska. Världsfyran har dock fyra raka segrar mot forna världsettan, så det ska mycket till för att Ivanovic ska ta sig förbi henne.
Mona Barthel tog sig till tredje omgången förra året och har goda chanser att upprepa bedriften. Där tar det dock stopp mot Radwanska.
Li Nas största utmanare på vägen mot kvartsfinal är ovan nämnda Stosur, vars form är ett stort frågetecken. Har svårt att se vem som ska stoppa kinesiska världssjuan. 21-åriga Coco Vandeweghe? Tja, hon tog sig visserligen till final i Nottingham och Stanford förra året, men formen efter sommaren lämnar mycket övrigt att önska.
Sverigetvåan Johanna Larsson har åkt på en tuff lottning. Trots att forna världsettan Jelena Jankovic är en skugga av sitt forna jag och typ glömt bort hur man vinner viktiga matcher så är hon ett par nummer för stor för 69-rankade Larsson.
Laura Robsons 20-åriga rival Heather Watson borde rimligtvis ta sig förbi 91-rankade Alexandra Cadantu i öppningsmatchen relativt enkelt, men ryker sedan mot Mona Barthel. Om nu inte Ksenia Pervak ställt till med en skräll i första omgången. Inte helt omöjligt, faktiskt. Pervak har visserligen inte gjort mycket väsen av sig i GS-sammanhang sedan hon vann Australiska öppna för juniorer mot Laura Robson 2009 (åttondel i Wimbledon 2011, åtta förluster i första omgången och tre kvalnederlag), men slog ut Wozniacki i sin öppningsmatch i Brisbane förra veckan.
Hon går vidare till semifinal: Agnieszka Radwanska. Skrällvarning:Li Na, Ksenia Pervak. Bubblare: Samantha Stosur, Mona Barthel.
FJÄRDE SEKTIONEN
Maria Sjarapova är ett gigantiskt frågetecken. Hon har inte kunnat spela under säsongsinledningen på grund av en nackskada och har under veckan tränat med ett gäng juniorkillar i Melbourne. Enligt världstvåan själv hade hon åtta setbollar mot sig mot en av grabbarna. Det bådar inte gott, om man säger så.
Det känns därför mer logiskt att lyfta fram Angelique Kerber som den här sektionens självklara favorit, trots att hon inte direkt lämnat några styrkebesked under säsongens första månad. Hon kan dock stöta på Lucie Hradecka i andra omgången. Världsfemman har visserligen fyra raka segrar mot tjecken men hon är ändå en jobbig spelare att möta, särskilt så tidigt i en turnering.
Störst skrällpotential har så klart Dominika Cibulkova, som följde upp sin tunga förlust mot Sloane Stephens i första omgången i Brisbane med att slå ut tre toppseedade spelare på vägen mot final i Sydney. Där åkte hon visserligen på en ”double bagel”, men det har hon förhoppningsvis redan kommit över.
Venus Williams kommer förmodligen inte palla hettan Down Under, men gör hon det har hon goda chanser att ta Sjarapovas plats i kvartsfinalen. Tror dock inte att hon tar sig förbi tredje omgången.
Marion Bartoli har en ganska enkel resa till kvartsfinalen, där hon kan ställa till det för Kerber. Leder med 3-2 i inbördes möten och hennes ettriga aggressivitet och extremt tidiga bollträff är grymt effektiv.
Hon går vidare till semifinal: Angelique Kerber. Skrällvarning:Marion Bartoli, Dominika Cibulkova. Bubblare: Maria Sjarapova.
SEMIFINALERNA: Williams slår Azarenka, Radwanska slår Kerber. FINALEN: Williams slår Radwanska.
Givet Radwanskas fantastiska säsongsöppning är det svårt att hitta en värdigare finalmotståndare för Williams, men man ska så klart aldrig räkna ut Maria Sjarapova. Victoria Azarenka bjöd visserligen upp till kamp i US Open-finalen och trivs bra i Melbourne, men jag tror inte att hon rår på världstrean ens här. Inte heller Sjarapova, om hon nu skulle ta sig så långt som till final.
Kerber är jag osäker på. Hon brukar visserligen leverera i de stora turneringarna så en semifinalplats känns inte som en högoddsare trots att hon aldrig tagit sig förbi tredje omgången. Vore så klart riktigt kul om hon tog sig hela vägen till final, men det dröjer nog ett tag till i Grand Slam-sammanhang.
Säsongsupptakten med ett gäng mer eller mindre ljumma 250-turneringar är så äntligen över.
Inte för att det på något vis varit tråkigt att följa bataljerna i Brisbane, Sydney, Auckland, Doha, Chennai och så vidare – utan för att det nu äntligen är dags för årets första Grand Slam!
Låt oss därför, som brukligt är inför dessa fyra högtider under året, gå igenom turneringens lottning sektion för sektion. Vi börjar med herrarnas i dag och betar av damernas i morgon.
FÖRSTA SEKTIONEN
På papperet en enkel resa till semifinal – och därefter final – för titelförsvaren Novak Djokovic. Roger Federer är säkert glad över att slippa Tomás Berdych på sin halva, men tjecken har aldrig lyckats ge Novak skrämselhicka på samma sätt. 60-rankade veteranen Paul-Henri Mathieu ska givetvis inte vara några som helst problem för världsettan i öppningsmatchen.
I övrigt en ganska tråkig sektion, får man lov att säga. Sam Querrey kan möjligtvis ta sig till en åttondel mot Djokovic, men det är tveksamt om han kommer palla den galna hettan Down Under.
Ska så klart bli intressant att följa ynglingarna AndreijKuznetsov, David Goffinoch Ryan Harrison, men det känns inte som att Australiska öppna 2013 blir genombrottsturneringen för någon av dem. Harrison kan mycket väl ryka redan i första omgången mot Santiago Giraldo, vilket han gjorde i raka set i London-OS förra sommaren.
Vore kul om Fernando Verdasco kunde sprattla till och få revansch efter förlusten i första omgången förra året (mot Bernard Tomic), men har svårt att se att han ens har skrällpotential.
Stanislas Wawrinka och Juan Mónaco? Risk för att de blir några av de första seedade spelarna att åka ut, men man vet aldrig med dessa båda herrar. Kan lika gärna ta sig till åttondel mot Djokovic/Berdych.
Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic. Skrällvarning: Tomás Berdych. Bubblare: Sam Querrey.
ANDRA SEKTIONEN
Här lär det hända grejer. Till att börja med har vi en David Ferrer i god form, en Janko Tipsarevic i till synes lika god form (båda har bärgat sina första titlar i år – i Chennai respektive Auckland) och däremellan ett helt koppel intressanta spelare: höstens stora utropstecken Jerzy Janowicz, lovande 21-åringen Grigor Dimitrov, den snabbe lille giganten Kei Nishikori (om han är hel och frisk), hetlevrade Nicolás Almagro och publikfavoriten Marcos Baghdatis, för att nämna några.
Tipsarevic har åkt på en synnerligen tuff lottning: Lleyton Hewitt inför forne världsettans hemmafans är ingen lätt öppningsmatch, trots att han sett sina bästa dagar. Vill det sig illa kan Tipsy sedan stöta på både Dimitrov (eller alltid lika svårspelade Julien Benneteau) och Janowicz/Almagro innan det är dags för David Ferrer i kvartsfinalen.
En åttondel mellan Ferrer och Nishikori är den match jag helst av allt vill se i den här sektionen, men givet Nishikoris skadebekymmer under vintern ligger vägen vidöppen för fjärdeseedade spanjoren.
Vore även intressant att se en åttondel mellan Almagro och Tipsarevic också. I deras hittills enda möte vann Almagro i raka set – dock på spanjorens favoritunderlag grus (Franska öppna 2012). Även Almagro har åkt på en knepig motståndare i första omgången: 23-årige sluggern Steve Johnson.
Apropå Janowicz tycker jag att det är på sin plats att skruva ner förväntningarna en aning. Jag såg hans match mot Brian Baker i Auckland och jag var i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över att han förlorade den. 22-åringen har ett väldigt stort spel i sig, men det räcker som bekant inte i dessa sammanhang. Det gäller för honom att hålla för pressen när nu både motståndare och betraktare känner till hans namn och kapacitet.
Det gjorde han inte i Auckland. Han störde Bakers matchrytm med sitt oortodoxa spel, precis som han gjorde mot de snopna kombattanterna i Paris, men Baker hade mer tålamod, större mental styrka (visserligen rysligt starkt av Jerzy att hämta in 1-5 i tredje set, men lika imponerande av Baker att slutligen knyta ihop påsen efter åtta brända matchbollar) och spelade betydligt smartare.
Jag tror därför inte att han kommer ställa till med någon skräll i Melbourne, men med tanke på hans relativt enkla lottning borde han åtminstone kunna ta sig till tredje omgången. Ger vi oss till tåls lär vi säkerligen se mer av Jerzy längre fram under året.
Och Dimitrov? Tja, han har goda chanser att äntligen ta sig förbi andra omgången, men mycket roligare än så blir det nog inte.
Han går vidare till semifinal: David Ferrer. Skrällvarning:Kei Nishikori, Nicolás Almagro. Bubblare: Janko Tipsarevic.
TREDJE SEKTIONEN
Till en början barnsligt enkelt för Andy Murray, men i åttondelen blir det lite knepigare. Här väntar förmodligen Alexandr Dolgopolov, Gaël Monfils eller Gilles Simon, nämligen. Av dessa tre är det egentligen bara en frisk och hel Monfils som kan ställa till med ordentliga besvär, men Simon och Dolgopolov är jobbiga spelare att möta även de och ska inte underskattas.
I kvartsfinalen möter Murray hur som helst Juan Martín del Potro. Argentinarens största hinder på vägen dit är Marin Cilic, och honom tappade han inte ett enda set mot på fyra matcher under 2012 (totalt tio raka set).
För skojs skull tycker jag att ni ska hålla ett öga på Aljaz Bedene. 77-rankade 23-åringen tog sig till semifinal i Chennai (slog ut Wawrinka på vägen) och gjorde en bra match mot Kevin Anderson i Sydney. Spelade mestadels Challengers förra året, men kan förmodligen klättra några pinnhål på världsrankningen om han fortsätter leverera som han gjort i säsongsinledningen.
Han går vidare till semifinal: Andy Murray. Skrällvarning:Juan Martín del Potro. Bubblare: Marin Cilic.
FJÄRDE SEKTIONEN
Federer slipper förvisso Berdych, men har å andra sidan ett helt knippe andra jobbiga spelare på sin halva. Trots den inneboende talangen hos Benoit Paire är 23-åringen givetvis en munsbit för den schweiziske armékniven i öppningsmatchen, men Nikolaj Davydenko redan i andra omgången är allt annat än en mjukstart – i alla fall om forne världstrean spelar som han gjorde i Doha.
I tredje omgången kan han sedan möta Bernard Tomic. Ingen överdrivet svår nöt att knäcka, men visst har 20-åringen skrällpotential om han dyker upp med boostat självförtroende och kampvilja. Tänk om Tomic skulle bli den första att slå Federer före kvartsfinalen i en Grand Slam-turnering sedan Gustavo Kuerten i Franska öppna 2003? Det vore ju nåt det. Fast det är så klart inte särskilt troligt.
22-årige superlöftet Milos Raonic har här en förbaskat god chans att leverera i GS-sammanhang. Inte ens Philipp Kohlschreiber borde stå i vägen för avancemang till åttondelsfinal mot Federer, tycker jag. Givet den här busenkla lottningen ska han bara mäkta med det, Raonic. Annars börjar nog tålamodet tryta hos de allra flesta som höjt honom till skyarna under de senaste åren.
Om det inte vore för lårskadan hade Jo-Wilfried Tsonga varit en solklar kvartsfinalist. Nu känns det i stället som att Richard Gasquet är något av en favorit i hans ställe, efter fransmannens imponerande tävlingsvecka i Doha.
Ska även (som vanligt) bli kul att följa Tommy Haas, även om jag inte tror att han tar sig längre än till andra eller tredje omgången. Han har inte fysiken för matcher i bäst av fem set, helt enkelt.
Han går till semifinal: Roger Federer. Skrällvarning: Milos Raonic, Nikolaj Davydenko, Bernard Tomic. Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet.
JAG VET att magkänslan för knappt två månader sedan sade att Murray skulle ta hem sin andra GS-buckla redan i Melbourne, men det var ju innan jag hade sett lottningen (host, host). Okej, jag tror visserligen fortfarande att Murray kan nå hela vägen fram – jag skulle till och med kunna gå så långt som till att det är 55-45 fördel Djokovic – men det vore snudd på tjänstefel att inte tippa serben som slutsegrare i en turnering han vunnit tre av de fem senaste åren, och efter ett så otroligt starkt avslut på säsongen 2012.
Världsettan trivs som fisken i vattnet på det medellångsamma (kan man säga så?) underlaget och vill säkerligen visa var skåpet ska stå efter det svidande nederlaget i US Open.
Å andra sidan kan Murray spela mer avslappnat och har dessutom bevisat för sig själv att han kan vinna när det betyder som mest. Och visst kommer han att trivas med att stå i Djokovics skugga i stekheta Melbourne, och på så vis själv undslippa press och höga förväntningar.
Nåväl. Väldigt mycket talar för att Djokovic bärgar sin tredje raka Australiska öppna-titel. En del saker talar för Murray.
Och ett och annat talar även för Federer. Som att det trots allt bara var tre år sedan han vann här sist. Nu tror jag visserligen inte att han vinner här i år, men man ska aldrig räkna ut maestron.
Inte på grund av knäskadan som hållit honom från touren sedan skrällförlusten i Wimbledon. Boven i dramat är i stället det magvirus som tvingade honom att stå över Mubadala WTC i Abu Dhabi.
Jag var inte det minsta övertygad om att det verkligen var den här påstådda magsjukan som fick honom att hoppa över uppvisningsturneringen i Abu Dhabi – och jag är inte säker på att det är orsaken till hans beslut att inte spela nästa års första Grand Slam-turnering.
– Mitt knä är mycket bättre nu, men viruset har stoppat mig från att träna på slutet och därför måste jag tyvärr meddela att jag inte kommer att spela i Doha eller Australiska öppna, säger han enligt AP.
Jag köper det inte.
Om han är frisk, vilket han med största sannolikhet hade varit vid det här laget om han drabbats av magsjuka (som brukar hålla i sig i knappt en halv vecka), så har han gått om tid på sig att träna och tävla inför Australiska öppna.
Att han inte fick den matchträning han hade hoppats på i Abu Dhabi är helt irrelevant – där hade han ändå bara fått spela max två matcher (en om han förlorat sin semifinal, vilket varit ett fullt sannolikt scenario). Att han missade Mubadala WTC ser jag därför inte som en legitim orsak till att dra sig ur Australiska öppna.
Matchotränad eller inte – en spelare av Rafael Nadals kaliber ställer givetvis inte in sin medverkan i en Grand Slam-turnering så lättvindigt.
Det troliga är att han fortfarande har känningar i knäet och därför inte vågar spela. Dels för att han inte vill riskera ett återfall och dels för att han inte vill samla på sig (fler) knäckande skrällförluster. Han ser förmodligen sina chanser att vinna som minimala och tar därför det säkra före det osäkra, för att inte äventyra vårsäsongen med alla grusturneringar som planenligt ska erövras (Monte Carlo, Barcelona, Rom, Franska öppna).
Nyheten är därför inte bara riktigt tråkig för alla Nadal-fans och tennisälskare – en Grand Slam-turnering är helt enkelt inte densamma utan Big Four intakt – utan därför oroväckande.
Är skadan värre än han ger sken av? Eller vill han bara inte ”skämma ut sig” genom att åka ut med huvudet före redan i första eller andra omgången av en av tourens största turneringar?
Hur det än är med den saken är det svårt att inte befara det värsta när en av tennisens största profiler genom tiderna missar sin andra raka Grand Slam-turnering. Det har aldrig tidigare hänt och innebär ett helt nytt kapitel i sagan Rafael Nadal.
Nu hoppas jag för allt i världen att inte den här avhoppningskarusellen fortsätter under våren.
För då, ja då är det verkligen dags att börja oroa sig.
Tillbakablickande listor har aldrig riktigt varit min grej. Möjligen för att de varje år vid den här tiden tränger igenom varenda litet mediafilter och fullständigt sköljer över en som en syndaflod av hissar och dissar.
Eller så är jag bara inte riktigt lagd åt det hållet.
Hur det än förhåller sig med den saken kommer jag förmodligen att hosta ur mig några sådana innan året är slut (trots att jag ägnat en del tillbakablickande i podcasten) – men just nu vill jag mycket hellre blicka framåt.
Vi har ju så vansinnigt mycket att se fram emot: Rafael Nadals comeback. Fyra Grand Slam-turneringar som känns mer öppna än på länge. Ett gäng ynglingar som ska göra försök att slå sig in i toppen och på allvar etablera sig som framtidens stjärnor.
Därför ägnar jag mycket hellre tid åt att sätta ihop listor om de sakerna, baserade på spekulationer och vilda gissningar.
Och vad passar väl i så fall inte bättre än att försöka förutspå 2013 års Grand Slam-turneringar? Vi kör!
AUSTRALISKA ÖPPNA Melbourne, Australien 14-17 januari Mästare 2012:Novak Djokovic, Victoria Azarenka
Melbourne Park är platsen för Rafael Nadals förhoppningsvis storslagna comeback, under 2013 års första Grand Slam-turnering (totalt 101:a upplagan av Australiska öppna). Detta är därför den i särklass mest intressanta och efterlängtade GS, i mina ögon.
Regerande mästaren Novak Djokovic kommer säkerligen att få bära det största favoritskapet. Helt rättvist, med tanke på hans starka säsongsavslutning (med segern över Roger Federer i finalen av World Tour Finals som kronan på verket). Djokovic har dessutom historiskt rönt stora framgångar på Melbourne Park – tre av hans totalt fem GS-bucklor har bärgats här. Kan han ta en tredje raka efter sina triumfer 2011 och 2012?
Tja, varför inte – men en orädd Andy Murray och en taggad Roger Federer kommer att stå i hans väg. Murray, stärkt av sin fantastiska prestation i Melbourne förra året, sin Wimbledon-final, sitt OS-guld och sin US Open-trofé, har under 2012 visat att han har vad som krävs för att vinna de största titlarna. När nu så äntligen den första förlösande GS-bucklan är i hamn kommer han att bli farligare än någonsin.
Federer ska givetvis inte ignoreras. Hans starka säsongsavslutning i World Tour Finals, givetvis tillsammans med Wimbledon-triumfen, OS-finalen och tre Masters-titlar, vittnar om en fortsatt hunger. Man ska inte heller glömma bort att han vann Australiska öppna så sent som 2010 (hans totalt fjärde), tills för bara ett halvår sedan hans senaste GS-triumf.
Och Nadal? Jag tror som bekant att han kommer gå ut stenhårt i sin comeback, att det är schemat (ett bantat sådant) och inte spelet som kommer att stå för de största förändringarna efter skadan. Därmed inte sagt att det kommer bära frukt omgående. Efter skadan 2009 gjorde Nadal som ni säkert minns en av sina bästa säsonger i karriären under 2010 – men först efter att ha tvingats avbryta kvartsfinalen mot Murray på grund av den knäskada som spolierade stora delar av hans 2009.
Risken är återigen stor att Nadal känner av skadan och därför antingen inte kan gå för fullt eller tvingas avbryta. Även om så inte skulle ske säger ändå magkänslan att Australiska öppna inte blir Nadals stora ögonblick under 2013.
Magkänslan säger i stället att Andy Murray vinner. Vet inte riktigt varför. Baserat på prestationer under 2012 skulle jag vilja påstå att oddsen för Djokovic, Federer och Murray är hyfsat jämna.
Och doldisar/bubblare/skrällvarningar? De gamla vanliga: spelarna precis utanför Big Four och några enstaka till, typ Milos Raonic, Kei Nishikori och Marin Cilic. Eller Jerzy Janowicz? Har tidigare nämnt att man inte ska dra på alltför stora växlar av hans finalplats i Paris Masters, men det vore ju riktigt kul om han tog ett sådant gigantiskt kliv så här tätt inpå genombrottet i Paris.
På damsidan vore det snudd på tjänstefel att inte plocka ut Serena Williams som den stora förhandsfavoriten. Vad talar egentligen för att hon inte ska vinna Australiska öppna? Jo, antingen att hon inte är tillräckligt motiverad (vilket inte känns särskilt troligt) eller att någon spelare på vägen gör sitt livs match och spelar i någon sorts trans.
Som finalmotståndare ser jag titelförsvararen Victoria Azarenka eller Agnieszka Radwanska, beroende på hur lottningen faller ut. Azarenka för att hennes offensiva vapen visat sig effektiva i Melbourne, Radwanska för att hennes robusta defensiv ger hög utdelning på alla underlag.
Maria Sjarapova bör så klart aldrig räknas ut och är givetvis en del av favoritkvartetten. Till kategorin doldisar/bubblare/skrällvarningar hör Angelique Kerber, 2011 års finalist Li Na, fightern Marion Bartoli och fjolårssemifinalisten Petra Kvitová.
FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Victoria Azarenka.
FRANSKA ÖPPNA Paris, Frankrike 26 maj-9 juni Mästare 2012: Rafael Nadal, Maria Sjarapova
DET HÄR blir givetvis Rafael Nadals stora comeback, inget snack om saken. Om han inte tvingats till nya långa uppehåll på grund av knäskadan kommer spanjoren med största sannolikhet att bärga sin åttonde buckla på Roland Garros. Största utmanare är givetvis Novak Djokovic – men om 2012 års upplaga av superserben inte rådde på ”Rafa” på hans gyllenröda grus har jag svårt att se att 2013 års upplaga ska kunna göra det.
Om Nadal däremot av olika skäl inte är sig själv, så att säga, ja då kommer Djokovic förmodligen att spela hem sin sjätte (eller sjunde, om han vinner Australiska öppna) GS-titel.
Andy Murray ser jag inte som något potentiellt hot. Snarare som en bubblare, hans kapacitet till trots. Grus är helt enkelt inte hans underlag.
Federer? Mja, blir säkerligen en ny semifinal, men en 18:e (eller 19:e) Slam kommer han inte att bärga på Roland Garros.
Största utmanarna utanför toppkvartetten är David Ferrer och Juan Martín del Potro. Om Ferrer någonsin ska nå en GS-final så borde det ske på gruset i Paris. ”Delpo” avslutade 2012 riktigt starkt och är trygg på grus. Lyckas han bara träna upp konditionen ett par snäpp kan han bli riktigt farlig i Franska öppna (vilket han inte minst visade mot Roger Federer i semifinalen 2009 och kvartsfinalen 2012, då han båda gångerna pressade schweizaren till fem set).
Svårt att peka ut några riktiga skrällvarningar. Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? Tar sig sannolikt till kvartsfinal och någon av dem tar möjligtvis en semifinalplats, men förmodligen inte mer än så.
På damsidan är det mycket mer öppet. Titelförsvararen Maria Sjarapova har sin största chans att vinna en Slam i Franska öppna, i och med att grus är hennes båda rivaler Serena Williams och Victoria Azarenkas svagaste underlag. Kan Sjarapova därför möjligen ses som knapp favorit på förhand?
Beror så klart på hur säsongsinledningen sett ut, men det skulle inte förvåna mig. Vore väldigt häftigt om Serena Williams blev den första att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under samma säsong) sedan Steffi Graf 1988, men tror att Franska öppna grusar de förhoppningarna.
Skulle återigen vilja varna för defensiva specialisten Agnieszka Radwanska, men givet hennes svaga facit i Franska öppna blir det svårt att motivera. Tror inte att 2013 blir hennes genombrottsår på Roland Garros grus – en kvartsfinalplats är att räkna som väl godkänt.
Samantha Stosur är största bubblaren, tillsammans med Li Na. Har nått semifinal tre av de senaste fyra åren (2009, 2010, 2012, final 2010). I GS-sammanhang har hon dessutom klart bäst matchfacit i just Franska öppna (22-9). Li Na vann så sent som 2011 och har 21-7 på Roland Garros.
Får även höja ett varningens finger för fjolårsfinalisten Sara Errani. Hon svarade för en riktigt stabil säsong 2012 och det är på grus hon visar sig från sin allra bästa sida.
FINALEN HERRAR: Rafael Nadal slår Novak Djokovic. FINALEN DAMER: Maria Sjarapova slår Li Na.
WIMBLEDON London, England 24 juni-7 juli Mästare 2012: Roger Federer, Serena Williams
Den mest öppna av de fyra Grand Slam-turneringarna. Kan Roger Federer försvara sin titel från 2012? Kan Andy Murray bli första britten att vinna sedan Fred Perry 1936? Kan Novak Djokovic reprisera sin bedrift från 2011? Kan Rafael Nadal vinna sin tredje Wimbledon-titel på sex finaler?
Och så vidare.
Utmanarna är förhållandevis få. Berdych har visat att han har kapaciteten att nå final men har svarat för riktigt släta figurer 2011 och 2012. Tsonga har tagit sig till två raka semifinaler men hans oförmåga att spela effektiv tennis i avgörande lägen har hittills hindrat honom från att utföra stordåd i Wimbledon. Juan Martín del Potro ser långsam och klumpig ut på gräset, och har på grund av sin fysik i allmänhet och längd i synnerhet problem med de låga studsarna (har dessutom aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen).
Om Tsonga får ordning på sina brister – med hjälp från sin nye coach Roger Rasheem, som jobbat med Lleyton Hewitt (2003-2007) och Gaël Monfils (2008-2011) – är han det tveklöst största hotet mot toppkvartetten.
Vem som vinner är nästan helt omöjligt att förutse. Personligen vill jag hemskt gärna se en final mellan Nadal och Murray (givetvis med Nadal som vinnare) eller mellan Djokovic och Federer. En finalrepris mellan Murray och Federer, fast den här gången med Murray som vinnare, vore förstås också riktigt kul.
Mest troligt? En episk final mellan Murray och Djokovic, eller bubblaren Tsonga – med Murray som segrare, framburen av en extatisk hemmapublik. Ja, det vore ju nåt.
På damsidan borde Serena Williams inte ha några problem med att försvara sin titel från 2012. Radwanska kan dock få stora bekymmer med att försvara sin finalplats. Mer troligt att Sjarapova, Azarenka eller Kvitová tar den.
Eller varför inte Angelique Kerber? Vore riktigt kul om hon utvecklats så pass mycket till dess. 21-årige Tamira Paszek en intressant bubblare, likaså Sabine Lisicki och Maria Kirilenko som båda tog sig till kvarten i år (Kirilenko vann dessutom OS-brons på samma arena).
Men en final mellan Williams och Sjarapova tackar vi väl inte nej till?
FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic/Jo-Wilfried Tsonga. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Maria Sjarapova.
;
US OPEN New York, USA
26 augusti-8 september Mästare 2012: Andy Murray, Serena Williams
Nästan lika öppen som Wimbledon. Roger Federer har inte nått final på Flushing Meadows sedan förlusten mot Juan Martín del Potro 2009 och borde således vara vansinnigt taggad på att bärga en sjätte titel här. Min gissning är att schweizaren prioriterar Wimbledon och US Open i av GS-turneringarna under 2013. Jag tror att han är väldigt sugen på att lägga vantarna på en US Open-buckla igen – och kanske i och med det pensionera sig, inte helt olikt idolen Pete Sampras. Helt långsökt är det inte, särskilt inte med tanke på att han i så fall blir den spelare som vunnit flest US Open under Open Era (även Sampras och Jimmy Connors har fem titlar).
Novak Djokovic lär vara inställd på revansch och hämnd efter nederlaget mot Andy Murray. Faktum är att serben bara vunnit en av totalt fyra finaler (2007, 2010, 2011, 2012). Om Djokovic klarar sig från skador även under 2013 håller jag honom som favorit tillsammans med Federer.
Behöver jag nämna att Murray och Rafael Nadal är de andra två stora utmanarna? Vid sidan av toppkvartetten är det återigen Juan Martín del Potro som har störst chans att bryta Big Four-dominansen. Han har gjort det förr (2009, i just US Open) och kan tveklöst göra det igen. Tycker att han under 2012 visat att han bara är någon centimeter ifrån att utvidga konceptet Big Four till en potentiell Big Five – eller ta Nadals plats i kvartetten om spanjorens comeback inte blir så lyckad som många av oss hoppas.
Tomás Berdych har flera gånger visat att han håller måttet på den här nivån, men kan han ta sig till en ny semifinal, eller till och med final? Tveksamt. Får återigen höja ett varningens finger för Jo-Wilfried Tsonga. Stod visserligen för ett ordentligt magplask i år (förlust i andra omgången mot doldisen Martin Klizan).
Etiketten ”skrällvarning” sätter vi på mammutservaren Milos Raonic, kroaten Marin Cilic(ska han äntligen step it up och blomma ut under 2013?), och Kei Nishikori. Var det någon som sa Grigor Dimitrov? Mja, han kommer förhoppningsvis höja sig ytterligare ett par snäpp i och med inträdet i svenska akademin Good to Great, men genombrottet lär låta vänta på sig ett tag till.
Vad tror vi om en finalrepris från 2009 mellan ”Delpo” och Federer? Ännu hellre skulle jag vilja se en final mellan ”Delpo” i toppform och Andy Murray. Det vore riktigt intressant.
Tror dock att det blir Federer mot Djokovic. Det vore riktigt intressant det också.
På damsidan är återigen Serena Williams den stora favoriten, om ingenting världsomvälvande hänt på vägen. Typ skador och annat djävulskap. Utmanare är, återigen, Victoria Azarenka och Maria Sjarapova. Men här skulle jag nog vilja påstå att Angelique Kerber hunnit utvecklas så pass mycket att hon på allvar kan fajtas om en finalplats.
Bubblare är Samantha Stosur, Li Na och Sara Errani.
Eller varför inte Ana Ivanovic? Vore kul om hon kunde göra en storstilad ”comeback” efter flera år ute i periferin, och hon tog sig trots allt till kvartsfinal i år (hennes första GS-kvart sedan segern i Franska öppna 2008).
Jag vill ändå någonstans tro att Kerber norpar den där finalbiljetten.
FINALEN HERRAR: Novak Djokovic slår Roger Federer. FINALEN DAMER: Serena Williams slår Angelique Kerber.
Som ni säkert förstår har den här genomgången ytterst lite vetenskapligt värde och bygger helt och hållet på spekulationer och rena gissningar, som sagt. Det är ju helt omöjligt, i ordets allra mest rätta bemärkelse, att förutspå hur Nadals comeback blir, vilka som drabbas av skador, vilka som av olika skäl kanske tvingas dra sig ur turneringar och så vidare.
Man kan aldrig säkert veta utan facit i hand, helt enkelt.
Nu väljer även arrangörerna bakom Australiska öppna att ge spelarna gehör för sitt krav på ökade prispengar.
I 2013 års upplaga av Grand Slam-turneringen kommer 30 miljoner australiska dollar (cirka 200 miljoner kronor) att delas ut, meddelade turneringsdirektören Steve Wood i natt.
Enligt Wood kommer Australiska Tennisförbundet att ”söka input från spelarna gällande en mer solidarisk fördelning av prispengarna för att säkra de lägre rankade spelarnas finansiella överlevnad”.
– Vi är stolta över att meddela denna stora ökning av prispengar. Vi har varit ledande i världen vad gäller prispengar för dessa atleter och vi vill säkerställa att Australiska öppna fortsätter att bidra till ett ekonomiskt välmående för våra professionella tennisspelare, säger Wood.
– Vi välkomnar denna ökning av prispengar från 2013 års Australiska öppna och de löpande ansträngningar som görs från Australiska Tennisförbundet för att erkänna den roll spelarna utgör i turneringens framgångar. Vi ser även med självförtroende fram emot fortsatta diskussionerna mot en långsiktig förståelde, säger ATP-chefen Brad Drewett.
Den fyra miljoner dollar (drygt 20 miljoner kronor) stora ökningen av prispengar är den största i turneringens historia.
Det brukar i regel hända lite roliga saker på rankningslistan dagen efter en Grand Slam-final. Så även nu.
Låt oss ta en närmare titt på vissa intressanta förändringar:
• Andy Murray petar ner Rafael Nadal från platsen som världstrea. Nadal tappar ju sina 1,200 poäng från förra året, medan Murray inkasserar 1,550 nya friska poäng.
• Tomás Berdych och Jo-Wilfried Tsonga gör en rockad. Berdych nu världssexa, Tsonga världsjua. Tsonga, som var världsfemma så sent som juni i år, ligger dessutom åtta – bara 25 poäng före Janko Tipsarevic – på säsongsrankningen. Hans plats i World Tour Finals är i fara, med andra ord.
• Milos Raonic hoppar upp ett hack till och är nu rankad 15, medan Alexandr Dolgopolov tappar fyra placeringar och är nu rankad 19.
• Skrällmannen Martin Klizan tar sex kliv uppåt och återfinns nu på plats 46.
Samtidigt intensifieras nu kampen om de sista fyra platserna i World Tour Finals (Roger Federer, Novak Djokovic, Andy Murray och Rafael Nadal är redan kvalificerade). Känns som att David Ferrer kopplat greppet om den femte platsen med sina 4,735 inspelade poäng i år. Världsåttan Juan Martín del Potro ligger just nu på plats sex på säsongsrankningen och har alltså alla chanser i världen att spela sin första World Tour Finals sedan 2009 (då han förlorade mot Nikolaj Davydenko i finalen).
Det ser i nuläget ut att bli fyra spelare som får kriga om den sista, åttonde platsen: Tsonga, Janko Tipsarevic, Nicolás Almagro och John Isner.
* * *
• På damsidan är Victoria Azarenka kvar som världsetta, medan Maria Sjarapova petar ner Agnieszka Radwanska från andraplatsen. Serena Williams fortsatt världsfyra.
• Sara Errani gör ett litet skutt, från tionde till sjunde plats.
• Fjolårsfinalisten Samantha Stosur tappar två placeringar till följd av sin kvartsfinalförlust mot Victoria Azarenka. Stosur är nu världsnia.
• Caroline Wozniackis rankningsras fortsätter. Danskan är nu världselva (världsnia inför US Open).
• Kim Clijsters avslutar karriären med bravur – som rankad 20 i världen (25 inför turneringen).
