Ja, efter två avklarade Masters – mitt emellan Cincinnati Masters och US Open – spelas alltså 250-turneringen Winston-Salem Open.

En inte överdrivet prestigefull turnering, givet dess inte alltför gynnsamma plats i spelschemat, som i år faktiskt har ett oväntat bra startfält.

Världssexan Jo-Wilfried Tsonga är förstaseedad, världssjuan Tomás Berdych andradito. Världstian John Isner tredjeseedad.

Tre av världens just nu tio högst rankade spelare deltar alltså i årets upplaga av Winston-Salem Open. Det är otroligt överraskande med tanke på att det är en typisk klämturnering, snarare än uppvärmning inför US Open. De allra flesta toppspelarna väljer att vila och förbereda sig inför årets sista Grand Slam så här veckan efter två på varandra efterföljande Masters.

Men förutom överraskande är det också väldigt märkligt. Tsonga åkte visserligen ut i sin första match i Toronto (mot Jeremy Chardy) och ådrog sig sedan en märklig skada som tvingade honom att avstå Cincinnati. Fransmannen har tampats med en sviktande form efter Wimbledon och kanske känner han sig nödgad att spela fler matcher på hardcourt inför US Open, men hans val att ställa upp i den här 250-turneringen ter sig ändå en smula förbryllande.

Än mer chockerande är Berdychs beslut att spela i Winston-Salem. Världssjuan är visserligen i otroligt dålig form och har inte sett ut att trivas på en tennisbana sedan finalförlusten i Madrid, men att inte ägna den här veckan åt att förbereda sig inför US Open är väldigt konstigt. Åker han på ny chockförlust och tidigt respass lär självförtroendet (om möjligt) sjunka ännu mer och går han långt riskerar han att kliva in i US Open utan tillräckligt med tid att förbereda sig. Känns som en förlust hur det än blir.

Även Isners beslut är ett stort frågetecken. Visst, han ådrog sig en skada i Toronto-semin mot Richard Gasquet, men han har rimligtvis spelat tillräckligt mycket under sensommaren för att känna sig lagom matchfit. Är det så att Isner bedömer sina chanser att ta sig långt i US Open som så små att han lika gärna kan försöka plocka några pinnar i Winston-Salem? Högst oklart. Känns hur som helst som ett vågspel.

Att Andy Roddick ställer upp är svåranalyserat. Vill han hamstra enkla poäng? Känna av formen inför US Open? Oavsett är det en hög risk han tar, den forne världsettan, med tanke på skadeproblemen som kommit och gått de senaste åren – den senaste i Cincinnati (förlust i första omgången mot Jeremy Chardy). Så sent om för en vecka sedan tvekade amerikanen kring sin medverkan i Winston-Salem. Har han fortfarande känningar från ryggskadan han ådrog sig i Cincinnati är risken stor att han förvärrar snarare än förbättrar den inför US Open.

Att även fjärdeseedade Alexandr Dolgopolov närvarar i Winston-Salem ter sig en smula märkligt. Efter segern i Washington har han visserligen två raka förluster i första omgången (Toronto och Cincinnati), men med tanke på hans åkomma (Gilberts syndrom, som kortfattat påverkar hans uthållighet, bland annat) förstår jag inte riktigt varför han tar risken att slita ut sig så nära inpå US Open. Han har trots allt en åttondelsfinal att försvara från förra året.

Det är för övrigt fyra spelare i startfältet som vunnit turneringen tidigare: Isner (2011), Sergiy Stakhovsky (2010, då i New Haven), James Blake (2005 och 2007) och Nikolaj Davydenko (2006).

* * *

Har ju redan spelats några matcher, för övrigt. Inga skrällar direkt. Blake, som slog Albert Ramos i raka set (6-4, 6-3), möter Roddick i andra omgången. Kan bli ett lite intressant möte. Och så klart hett, med Winston-Salem-mått mätt.

Lottningen och resultaten hittills:

Inte helt oväntat har två av de toppseedade spelare som flög direkt från London och OS till Toronto åkt på respass direkt: tredjeseedade världssexan Jo-Wilfried Tsonga föll mot Jeremy Chardy (4-6, 6-7) och sjätteseedade världsnian och OS-bronsmedaljören Juan Martín del Potro mot Radek Stepanek (4-6, 6-7).

– Jag kom hit i måndags natt. Det är inte lätt att spela efter en så stor ansträngning i OS, men jag försökte ändå. Nu behöver jag tid att återhämta mig om jag vill hålla mig frisk. Det är en fantastisk turnering här i Toronto. Jag hade velat spela fler matcher men Radek spelade bättre och var en värdig vinnare i dag, säger del Potro efter förlusten.

Desto roligare då att se guldmedaljören Andy Murray, som reste till Toronto i går men tvekade in i det sista om han över huvud taget skulle spela i turneringen. Att Murray var både fysisk och mentalt dränerad efter den spektakulära triumfen i London var tydligt, men världsfyran hanterade situationen oerhört professionellt och spelade tillräckligt bra för att förhållandevis enkelt utmanövrera Flavio Cipolla – trots problem med sitt knä (börjar verkligen bli en följetong, de där benen).

Murray slog in blott 50 procent av sina förstaservar och hade nästan 30 provocerade misstag, men räddade samtliga sex breakbollar han hade emot sig samtidigt som han bröt Cipolla fyra gånger.

Cipolla var otroligt ineffektiv och Murray behövde bara två matchbollar i italienarens serve vid ställning 5-3 för att stänga matchen.

Hoppas Murrays fina form håller i sig.

* * *

Noterar att Tomás Berdych efter lite om och men tog sig förbi första omgången sedan Halle i juni. Slog Julien Benneteau: 6-7(10), 6-4, 6-4.

Har vinden vänt nu, Tomás?

* * *

Philipp Kohlschreiber slog Fabio Fognini enkelt: 6-2, 6-2. Möter John Isner i nästa omgång. Kan bli en intressant match.

* * *

Snart inleder Novak Djokovic sitt titelförsvar, mot ynglingen Bernard Tomic som äntligen bröt sin trista förlustsvit (sju raka förluster) mot 100-rankade Michael Berrer: 6-3, 3-6, 6-3.

Blir riktigt intressant att se hur Djokovics form och spelhumör ser ut.

Han är expert på att visa var skåpet ska stå, den gode herr Roger Federer. Så även i dag mot John Isner, som inte tappat ett enda servegame i sina tre föregående matcher.

Federer råkar även vara expert på att hålla nerverna i styr och plocka fram sina taktiskt mest effektiva slag mot krångliga spelare som Isner, som med sin stenhårda serve och korta bolldueller gör det svårt för motståndaren att hitta sin matchrytm.

Världsettan spelade precis som väntat mot den långe amerikanen – offensivt i egen serve, lite mer avvaktande i Isners dito. Federer kunde helt enkelt luta sig mot sitt eget stabila servande och breda repertoar, och invänta de små öppningar i Isners servegame som brukar komma. Behöver knappast påpeka hur extremt viktigt det är att ta tillvara på de chanserna, vilket Federer gjorde med bravur (trots två tappade breakbollar vid ställning 4-4).

Det breaket, fram till 5-4 i första set, och några minibreak i andra sets tiebreak var det enda Federer behövde för att sätta stopp för världselvans OS-äventyr.

Matchsiffrorna 6-4, 7-6(5) är rättvisa och inte det minsta överraskande. Isner är otroligt dominant i egen serve, har en stenhård forehandslägga och dessutom känsliga handleder framme vid nät. Just nätspelet får dock i regel endast se prov på i egen serve, där han kan pressa tillbaka motståndaren för att sedan döda bollen med en stoppboll eller smash.

Som returnerare skulle jag vilja påstå att han är en av de allra sämsta bland topp 40-spelarna på ATP-touren – och det är också givetvis Isners absolut största svaghet. Att det räcker med ett enda servegenombrott för att slå amerikanen håller så klart inte på den här nivån, mot motståndare av Federers kaliber. Särskilt inte på gräs, när Federer prickat in sin absoluta formtopp.

Trots några svaga servegame kändes det aldrig som att Federer var det minsta hotad och det, tillsammans med det faktum att Isner i ärlighetens namn inte är överdrivet underhållande att titta på, gjorde det svårt att riktigt tända till på den här matchen.

Desto roligare då att vi bjuds på ett par drömsemifinaler i morgon. Vilket det faktiskt blir, i och med att Rafael Nadal inte deltar på grund av skada, Tomáz Berdych fått tidigt respass och David Ferrer åkte på en chockförlust mot Kei Nishikori i går. Känns verkligen som att de fyra starkaste spelarna, alla dessutom topp tio-spelare, gör upp om medaljerna i den här turneringen.

Juan Martín del Potro, som slog Federer i en episk US Open-final 2009, tog sig förhållandevis enkelt förbi sin kvartsfinalmotståndare Kei Nishikori: 6-5, 7-6(4). Argentinske världsnian tappade visserligen en 5-3-ledning och kunde ha servat hem matchen vid ställning 5-4, men var omutlig i tiebreak.

Federer har visserligen sex raka vinster över del Potro (12-2 i inbördes möten; senaste förlusten kom i ATP World Tour Finals 2009, två månader efter US Open-förlusten), men givet den goda form de båda visat upp här i London-OS kan det här bli en riktigt intressant sammandrabbning.

* * *

Novak Djokovic fortsätter att vara något av en gåta här i London. Visserligen bjöd inte Jo-Wilfried Tsonga på sin allra bästa tennis, särskilt inte i första set där han blev fullständigt utspelad (1-6), men OS-frossan tycks slå till med jämna mellanrum.

Riktigt starkt av Djokovic att hämta upp Tsongas 3-0-ledning i början av andra set, dock. Där kändes det som att musten gick ur den underhållande Tsonga, som ibland blev alldeles för ivrig och svarade för några huvudlösa felbeslut och enkla misstag. När Djokovic väl servade för matchen vid ställning 5-4 kändes det lite som att Tsonga redan gett upp.

Väldigt synd med tanke på hur bra fransmannen presterat både i Wimbledon och här i OS (och dessförinnan även i Franska öppna, där han hade fyra matchbollar mot just Djokovic i kvartsfinalen).

Även på den här halvan bjuds vi på en drömsemifinal – mellan Djokovic och hemmahoppet Andy Murray, som utmanövrerade spanjoren Nicolás Almagro: 6-4, 6-1.

Känns på förhand som den absolut intressantaste matchen hittills i OS. Båda har, när de spelat på toppen av sin förmåga, imponerat oerhört. Murray faktiskt lite mer än Djokovic, som ju svajat betänkligt.

Givet Djokovics enorma kapacitet får man nog ändå hålla världstvåan som favorit, men efter finalen i Wimbledon och fyra stabila insatser i OS gör man rätt i att inte räkna bort världsfyran. Går det till skiljeset kan faktiskt vad som helst hända – och vi får inte glömma att tusentals fanatiska fans lär göra allt för att heja fram sin stora tennisstjärna till en OS-final på hemmaplan…

* * *

Återkommer med lite snack om damernas kvartsfinaler när matchen mellan Maria Sjarapova och Kim Clijsters är färdigspelad.

Så, då har det äntligen blivit dags för kvartsfinaler i OS-tennisen. Åtta av 16 kvartsfinalister i herrarnas och damernas singelturnering är Grand Slam-vinnare (Roger Federer, Novak Djokovic, Juan Martín del Potro, Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Serena Williams, Kim Clijsters, Petra Kvitová). Så het är tennisen i OS-London 2012.

Intressant också att fem av kvartsfinalisterna på herrsidan är topp tio-spelare (Federer, Djokovic, Murray, Tsonga och del Potro) och att 17-rankade Kei Nishikori är den lägst rankade av kvarvarande åtta spelare.

De riktigt stora skrällarna har uteblivit, helt enkelt. Kanske kommer de i dag?

Låt oss ta en titt:

HERRARNAS SINGEL:

Novak Djokovic (rank 2) – Jo-Wilfried Tsonga (6)
Det psykologiska övertag Tsonga en gång hade över Djokovic, med fem segrar på deras sju första möten, är sedan länge utraderat. Sedan 2010 har världstvåan utjämnat och leder nu med 6-5 i inbördes möten (borträknat Djokovics walk over i Paris förra året). Tsonga trivs dock på gräset där han får maximal utdelning på sin tunga serve och har sett stark ut både i Wimbledon och OS, samtidigt som Djokovic sett svajig ut i två av tre matcher hittills i turneringen. Bland annat med den episka kvartsfinalen i Franska öppna färskt i minnet är det svårt att inte hålla Djokovic som favorit, men formatet och världstvåans ojämna form ger tveklöst Tsonga skrällpotential. Lär bli en jämn match. Tror Djokovic bärgar segern i tre set – om han inte lyckas stänga matchen i två tiebreak.

Roger Federer (1) – John Isner (11)
Chockförlusten i Davis Cup tidigare i år har Federer kommit över för länge sedan. Följde ju upp den med en finalseger i Indian Wells – på Isners ”hemmaplan” (om hela USA nu kan räknas som sådan), där den reslige amerikanen i regel spelar sin allra bästa tennis. Inte jätteförvånande att Isner är i kvartsfinal med tanke på den enkla lottningen, men å andra sidan inte varit särskilt förvånande om han klappat ihop redan i första eller andra omgången. Personligen tror jag att hans oförmåga att stänga matcher tidigt (det vill säga före tiebreak) talar emot honom i en kvartsfinal mot Roger Federer, som har betydligt fler vapen i sin arsenal. Federer har lyckats utmanövrera mammutservaren Milos Raonic i tre jämna matcher i år (Indian Wells, Madrid, Halle) som alla gick till tre set, och med tanke på schweizarens iskyla i de matcherna tror jag att han grejar även Isner – hur bra han än servar.

Andy Murray (4) – Nicolás Almagro (12)
Har inte mött varandra sedan Indian Wells 2010, Murray leder med 2-1 i inbördes möten. Inte mycket att gå på där helt enkelt. Sett till formen har Andy Murray tveklöst varit den som imponerat mest, men även grusspecialisten Almagro har  sett oväntat stark ut på gräset. Om Almagro spelar på topp kan han möjligen plocka första set från trögstartade världsfyran, men det är inte orimligt att anta att hemmafavoriten tar sig till semifinal i två raka set.

Juan Martín del Potro (9) – Kei Nishikori (17)
En repris från tredje omgången i årets Wimbledon, där del Potro slutligen utmanövrerade japanen i tre raka set (6-3, 7-6, 6-1). I OS har argentinske världsnian ångat på med imponerande segrar över Andreas Seppi och Gilles Simon. Nishikori skrällde dock mot en formtoppad David Ferrer, som gjort sin bästa säsong någonsin i år, och ska inte alls räknas ut i den här matchen. Kan bli dagens jämnaste kvartsfinal på herrsidan. Tror dock del Potro grejar det till sist. Tack vare formatet har han inte alls sett lika sliten ut som i Wimbledon, där han åkte på pumpen i tre raka set mot Ferrer i åttondelsfinalen.

DAMERNAS SINGEL:

Victoria Azarenka (1) – Angelique Kerber (7)
Kerber har verkligen fått sitt stora genombrott i år och börjar bli en seriös utmanare till de stora titlarna på WTA-touren. Imponerade mot Venus Williams, som spelat sin bästa tennis i år just i OS, och har kapaciteten att gå långt. Samtidigt har Azarenka studsat tillbaka efter minihaveriet mot Irina-Camelia Begu och jobbade undan Nadia Petrova i två jämna set: 7-6(6), 6-4. Världssjuan har absolut skrällpotential, men svårt att inte hålla Azarenka som favorit i den här matchen.

Maria Sjarapova (3) – Kim Clijsters (36)
Clijsters har gått lite under radarn i den här turneringen, medan Sjarapova sluggat sig ur ett tufft underläge mot Sabine Lisicki (6-7, 6-4, 6-3). Clijsters leder med 5-3 i inbördes möten, men av de sju matcherna har sex spelats 2007 eller tidigare. Senast de möttes var i Cincinnati 2010, då Clijsters vann i tre set (2-6, 7-6, 6-2). Fyrfaldiga Grand Slam-vinnaren Clijsters trivs ganska bra på gräset och tog sig till åttondelsfinal i årets Wimbledon – där hon dock kollapsade och bara lyckades ta två game mot Angelique Kerber. Givet hur extremt taggad (och framför allt i avgörande lägen kylig) Sjarapova sett ut hittills har jag dock svårt att se hur veteranen ska kunna störa världstrean så pass mycket att det leder till en skräll.

Serena Williams (4) – Caroline Wozniacki (8 )
Oddsen – 8.00 gånger pengarna på Wozniacki – säger väl egentligen allt. Serena har i princip slaktat allt motstånd hittills i OS. Visst, Wozniacki plockade ett set från forna världsettan i Madrid, men det var tre månader sedan på ett aldrig tidigare prövat underlag. På gräset i Wimbledon är Williams omutlig, och det ska så otroligt mycket till för att Wozniacki ska kunna vinna den här matchen att jag är benägen att kalla det ett omöjligt uppdrag för danskan.

Petra Kvitová (6) – Maria Kirilenko (15)
Det har inte pratats så mycket om Kvitová så här långt i OS, men jag slog redan inför den här turneringen fast att hon har kapaciteten att nå final. När det nu kan vara Sjarapova och inte Lisicki som står för motståndet i en eventuell semifinal blev oddsen genast lite högre, men Kirilenko tycker jag att hon borde slå utan större bekymmer. I deras två senaste möten har hon bara tappat fyra game (6-2, 6-2 i Fed Cup förra året och 6-0, 1-0 i årets Australiska öppna). Mot Flavia Pennetta tappade hon bara tre game (6-3, 6-0) i går, efter att ha pressats av Shuai Peng i andra omgången (7-5, 2-6, 6-1).

Andy Murray har vi redan pratat om. Viktig arbetsseger mot Marcos Baghdatis i dag. Bådar gott inför en eventuell semifinal mot Novak Djokovic. Okej, han är inte där än – men visst ska världsfyran, framhejad av en fanatisk hemmapublik, greja Nicolás Almagro på gräset i Wimbledon? Ja, det tycker jag.

* * *

I går pulvriserade han forne världsettan Andy Roddick. I dag hängde Djokovic löst mot en annan (och nu för tiden betydligt ”lättare”) världsetta – Lleyton Hewitt.

Det såg inte bra alls ut i det där första setet. Tyckte inte superserben kom i gång förrän i mitten av andra. Det är oroväckande. Särskilt med tanke på att han möter Jo-Wilfried Tsonga i kvarten. Jag håller ”Djoker” som favorit framför Tsonga alla dagar i veckan, men givet Tsongas starka insats hittills i turneringen, för att inte tala om Djokovics lilla OS-frossa, känns en semifinal inte alls lika självklar längre.

Tror visserligen fortfarande på en drömsemifinal mellan Murray och Djokovic, men världstvåan måste få bukt med sina inre demoner om han ska ta sig förbi Tsonga.

* * *

London-OS 2012 är över för Serena Williams del. Matchen mot Angelique Kerber blev nästan så episk som jag trott: 7-6(5), 7-6(5). Det enda som saknades var väl egentligen ett rekordlångt skiljeset.

Kul att framtidshoppet Kerber tar sig långt igen. Trist att inte få se mer av Venus under OS.

I kvartsfinalen möter hon ingen mindre än Victoria Azarenka. Förlorade i två raka set i deras hittills enda möte (4-6, 3-6 i Indian Wells). Azarenka hade lite bekymmer mot Nadia Petrova men bärgade till slut segern i två set: 7-6(6), 6-4.

* * *

Maria Sjarapova. Vilken fajter! Verkligen ingen lätt match för henne i dag, med tanke på att det var just Sabine Lisicki som satte stopp för hennes resa i årets Wimbledon. 20-rankade tyskan var nära att upprepa bedriften, men fick till slut se sig besegrad efter skiljeset: 6-7(8), 6-4, 6-3 till kämpen Sjarapova, som alltid tycks vara som allra bäst med kniven mot strupen.

Världstrean möter veteranen Kim Clijsters, som sett oväntat pigg ut så här långt i turneringen, i kvartsfinalen.

Clijsters slog forna världsettan Ana Ivanovic i raka set: 6-3, 6-4.

* * *

Det blev, tro det eller ej, ett tiebreak som avgjorde matchen mellan John Isner och Janko Tipsarevic. I övrigt bjöd matchen på totalt ett servegenombrott – och det stod Isner för, i första set.

Matchsiffrorna blev slutligen 7-5, 7-6(14) efter att Tipsarevic slagit matchbollen i nät.

Blir intressant att se hur världselvan hanterar Roger Federer i kvartsfinalen. Isner må ha en monsterserve och ett närmast omänskligt övertag i tiebreaks, men på förhand känns det troligare att Federer bryter Isners serve än tvärtom.

Och det kan bli helt avgörande i den matchen. Jag kan nästan svära på att ett servegenombrott per set räcker för att Federer ska vinna.

* * *

Kei Nishikori slog David Ferrer i en svängig tresetare. Väldigt oväntat, måste jag säga. Nishikori gjorde ju en ganska platt match mot Juan Martín del Potro i Wimbledon medan David Ferrer aldrig någonsin spelat så bra på gräs tidigare.

Matchsiffrorna blev slutligen 6-0, 3-6, 6-4. Blir riktigt intressant att se vad Nishikori kommer att ha för taktik mot del Potro i kvartsfinalen.

* * *

Ja, som antyds här ovan vann alltså del Potro över Gilles Simon: 6-1, 4-6, 6-3. Inga konstigheter.

* * *

Federer hade oväntat svårt mot Denis Istomin, men vann slutligen i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Serena Williams har vi redan pratat om i dag. Ser onekligen ut som att Caroline Wozniacki, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-2), kommer att bli en munsbit för Wimbledon-mästarinnan i kvartsfinalen.

* * *

Petra Kvitová kämpar på lite i det tysta. Har inte hört särskilt mycket sägas om henne under detta OS. Har inte fått spelet att stämma hundraprocentigt än, med två tresetare som resultat, men tappade bara tre game mot Flavia Pennetta: 6-3, 6-0.

Hon borde rimligtvis ha en god chans mot Maria Kirilenko, som slog ut Julia Görges (7-6, 6-3), i kvartsfinalen.

* * *

Nu är tyvärr samtliga svenska spelare utslagna ur OS-tennisens turnering. Det började med att Johan Brunström/Robert Lindstedt föll mot kroaterna Marin Cilic/Ivan Dodig (3-6, 2-6) och Lindstedt följde sedan upp den förlusten mot en ny tillsammans med Sofia Arvidsson mot italienarna Daniele Bracciali och Roberta Vinci: 3-6, 6-4, 8-10.

What a bummer…

* * *

Titelförsvarna Roger Federer och Stanislas Wawrinka har gjort sitt i OS-dubbeln. 6-1, 6-7, 3-6 blev setsiffrorna mot israelerna Erlich/Ram.

* * *

Alla dagens resultat:

Att Andy Murray ”inte stod att känna igen” i första set är givetvis en grov överdrift. Att han inte fick spelet att stämma däremot, det är ett rättvist påstående.

Till saken hör nämligen att Murray, likt världstvåan Novak Djokovic, ofta har en ganska lång startsträcka – samt att Marcos Baghdatis av någon anledning alltid lyckas plocka fram det spel som tog honom till final i Australiska öppna 2006 (förlust mot Roger Federer) just mot Andy Murray.

I årets Wimbledon höll han på att ställa till det ordentligt för brittiske världsfyran, som fick slita hårt för sin 7-5, 3-6, 7-5, 6-1-seger.

I dag lade han omgående beslag på taktpinnen i första set. Han pressade tillbaka Murray långt bakom baslinjen, stängde effektivt ytorna med stabilt nätspel och djupa crossbollar, och tog tillvara på hemmahoppets misstag. Hans aggressiva offensiv gav utdelning, först i form av ett servegenombrott i matchens allra första game och sedan med ett stabilt servegame vid ställning 5-4.

Som väntat justerade Murray sin taktik inför andra set; han varierade sin serve mer, försvarade sig bra med djupa slicebollar (som när de utförs med precision är särdeles effektiva mot just Baghdatis, eftersom han tenderar att röra sig precis på baslinjen och har problem att justera sin position bakåt när bollarna skickas upp djupt), växlade tempo och kalibrerade sin forehandslägga.

I första set gjorde han det väldigt lätt för Baghdatis att läsa spelet då han i nio fall av tio spelade crosscourt på både backhand- och forehandsidan. I andra, och framför allt tredje, nyttjade han sin fint maskerade stoppboll och raka forehand/backhand oftare och med bättre precision.

Samtidigt kändes det som att luften gick ur Baghdatis när Murray drog ifrån i andra set, vilket (tillsammans med publikens massiva stöd) skapade ett stort momentum för hemmafavoriten inför tredje set samtidigt som de enkla ofokuserade misstagen från andra set hängde med Baghdatis in i avgörande set.

Givet allt detta känns 4-6, 6-1, 6-4 som ett helt rättvist resultat. En arbetsseger för Murray, som verkligen börjar få bukt med sitt heta temperament, mot en lurig spelare som nästan alltid är jobbig att möta.

Det är framför allt världsfyrans nyligen upptäckta förmåga att hålla huvudet kallt – till skillnad från tidigare i karriären då vinnarskallen varit lika bräcklig som ett korthus på Kebnekaise – som imponerar. Därför kände jag att den här matchen förtjänade en ordentlig analys, trots att många på förhand nog såg den som en smula avslagen. Ett viktigt styrkebesked inför en eventuell semifinal mot Novak Djokovic.

* * *

… som inte hade det lätt mot forne världsettan Lleyton Hewitt. 4-6, 7-5, 6-1 känns som en märklig siffra i sammanhanget. Hewitt har visserligen prickat in en rätt fin form inför OS och kan vara, när allting klaffar, giftig just på gräs, men mot självaste herr Djokovic ska han givetvis inte ha mycket att hämta i dessa sammanhang.

Ett tecken på OS-frossa? Kanske. Tyckte han såg väldigt besvärad ut i de första två seten. Fick inte spelet att stämma ordentligt förrän i tredje set – och den enorma segeryran efter matchbollen tyder så klart på att han inte på något sätt kände sig helt säker på att han skulle vinna den här åttondelsfinalen.

Enbart sett till kapacitet är ju Djokovic helt överlägsen på den här halvan, trots den svåra lottningen, men det känns som att han står i vägen för sig själv ibland. Han måste verkligen höja sitt spel ett par snäpp i kvartsfinalen mot Jo-Wilfried Tsonga (som trots sin rekordlånga maratonmatch i går förhållandevis enkelt utmanövrerade Rafael Nadals ersättare Feliciano Lopez: 7-6, 6-4).

* * *

Serena Williams var helt skoningslös i sin match mot Vera Zvonareva, som inte hade någonting att säga till om i deras åttondelsfinal. Siffrorna talar sitt tydliga språk: 6-1, 6-0. Tolv ess i sex servegame. Sex servegenombrott. 53-23 totalt i poäng.

Här snackar vi utklassning.

* * *

Står just nu 7-5, 6-6 till John Isner mot Janko Tipsarevic. Kan världsåttan vända? Amerikanen är ju som bekant rysligt effektiv i tiebreak. För övrigt Isners tredje tiebreak på lika många matcher.

* * *

Robert Lindstedt och Sofia Arvidsson spelar sin första match i mixed doubles (mot italienska paret Vinci/Bracciali) 21.30.

* * *

Stay tuned! Kör en lite längre sammanfattning när tävlingsdagen är över.

På grund av andra åtaganden och bestyr blev det inget bloggande i går. Lite typiskt, när vi nu bjöds på det längsta OS-setet någonsin.

6-3, 3-6, 25-23 blev slutligen matchsiffrorna i maratonmatchen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic. En rekordmatch som bjöd på totalt 40 servess och blott tre servegenombrott på 66 game.

– Det här är det enda sättet för mig att skriva mitt namn i historieböckerna för tillfället, sa vinnaren Tsonga efter matchen och syftade på Roger Federers, Novak Djokovics och Rafael Nadals dominans i Grand Slam-sammanhang.

Och han väljer att hylla sin 21-åriga motståndare efter rekordmatchen:

– Det är svårt att spela mot honom för hans serve är perfekt. Jag är nöjd med hur jag spelade för det var inte lätt för mig, säger han.

Raonic må ha förlorat den längsta OS-tennismatchen sedan bronsmatchen mellan Fernando Gonzales och Taylor Dent 2004 (16-14 till Gonzales i skiljeset) men är nöjd med sin utveckling på tennisens stora scen.

– Jag har knackat på dörren. Förhoppningsvis kan jag sparka in den nästa gång, säger han.

Tsonga möter Feliciano Lopez, som slog ut Juan Mónaco (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Andy Roddick hängde med i de fyra inledande gamen i första set – sedan trampade Novak Djokovic plattan i mattan och fullkomligt massakrerade amerikanen. 6-2, 6-1 blev matchsiffrorna i en match vars underhållningsvärde helt och hållet bestod i Djokovics ursinniga dominans.

Den som tvivlat på superserben i den här turneringen borde tänka om. För varje game han spelar kommer han allt närmare den där drömfinalen mot Roger Federer. I nästa omgång möter han veteranen Lleyton Hewitt, som slog Marin Cilic (6-4, 7-5).

Blir riktigt intressant att se om någon (läs: Tsonga eller Andy Murray kan stoppa honom).

* * *

Precis som i Wimbledon 2011 tvingade Storbritanniens Laura Robson fram ett tiebreak i första set men orkade inte hålla ångan uppe i andra mot Maria Sjarapova: 7-6(5), 6-4.

Nästa omgång blir en favorit i repris från årets Wimbledon – Sjarapova mot Sabine Lisicki. Lisicki slog som bekant ut Sjarapova i två raka set i åttondelsfinalen (6-4, 6-3). Mot Jaroslava Sjvedova hade tyskan dock en del besvär och bärgade segern i tre set med vissa om och men: 4-6, 6-3, 7-5.

Blir turneringens hittills tveklöst mest intressanta match på damsidan.

* * *

Världsettan Victoria Azarenka samlade ihop sig efter det lilla haveriet mot Irina-Camelia Begu och avfärdade Spaniens Martina José Martinez Sanchez busenkelt: 6-1, 6-2. Inga konstigheter alls.

Azarenka möter forna världstrean Nadia Petrova, som krånglade sig förbi Ana Tatishvili (6-3, 6-7, 6-2) i nästa omgång.

* * *

Andy Murray slog Jarkko Nieminen utan större bekymmer. Ett break i båda setens första game och fortsatt stabilt servande var egentligen allt som krävdes för att hemmafavoriten skulle vinna: 6-2, 6-4.

Skotten möter Marcos Bagdhatis, som slog Richard Gasquet (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Kei Nishikori hamnade i underläge direkt i sin match mot forne världstrean Nikolaj Davydenko, men vände på steken och grejade slutligen segern: 4-6, 6-4, 6-1. Möter världsfemman David Ferrer, som slog Sloveniens Blaz Kavcic enkelt (6-2, 6-2), i nästa omgång.

* * *

Behöver jag nämna att vädret i London lämnar en del utrymme för förbättring, diplomatiskt uttryckt?

* * *

Alla gårdagens resultat:

Dagen inleddes med en ordentlig skräll – världstvåan Agnieszka Radwanska fick respass i första omgången mot tyska Julia Goerges: 5-7, 7-6(5), 4-6.

Visserligen en svår öppningsmatch för Wimbledon-finalisten, men likväl en tung förlust för nya världstvåan – som bara ligger 160 poäng före Maria Sjarapova på rankningslistan.

Sjarapova å sin sida sluggade sig enkelt förbi 49-rankade Shahar Peer: 6-2, 6-0. Bortsett från den lite kackiga starten, då Peer bröt Sjarapovas serve direkt, var det genom hela matchen spel mot ett mål (för att låna ett fotbollsuttryck).

Särskilt i andra set var ryska världstrean rysligt effektiv: 13-1 i winners och 29-13 i poäng totalt säger det mesta om hennes fullständiga dominans. Och det mot en spelare som faktiskt krigade på ordentligt och aldrig lät hoppet försvinna. Sjarapova var helt enkelt bara ett nummer för stort med sitt tunga baslinjespel och sin hårda, välplacerade serve.

Blir riktigt intressant att följa Sjarapova framöver, som såg ordentligt taggad ut efter den svaga insatsen i Wimbledon-åttondelsfinalen (förlust i två raka set mot Sabine Lisicki).

* * *

Andy Murrays fina form håller i sig. Britten hade inga större problem mot en ojämn Stanislas Wawrinka, som minst sagt blandade och gav under den drygt en och en halv timme långa matchen.

6-3, 6-3 blev setsiffrorna. Helt rättvist. I omgång två väntar Jarkko Nieminen, som slog 418-rankade Somdev Devvarman (fick ett wild card till turneringen) med klara 6-3, 6-1.

Murray och Nieminen möttes senast i årets upplaga av Franska öppna, där världsfyran trots skadekänningar detroniserade finländaren: 1-6, 6-4, 6-1, 6-2.

* * *

Världssexan Jo-Wilfried Tsonga hade det inte lika lätt i sin öppningsmatch mot Thomaz Bellucci. Den 40-rankade brasilianaren vann ett jämnt första set, som präglades av kassaskåpssäkert servande från båda herrarna, i tiebreak.

Dessförinnan hade Tsonga dammat av sin inte alltför träffsäkra enhandsbackhand, som han de senaste åren börjat använda med varierat resultat, vilket medförde en del oprovocerade misstag.

Bellucci tog dock inte tillvara på detta ypperliga läge att få världssexan ur balans, utan envisades med att mata bollar mot hans välfungerande och rysligt effektiva forehand. Efter ett break i mitten av setet kunde Tsonga kvittera matchen, 6-4.

I tredje set tog Tsonga över mer och mer, och efter tre missade matchbollar i Belluccis serve vid ställning 5-3 kunde han slutligen serva hem matchen: 6-7(5), 6-4, 6-4.

En arbetsseger för världssexan, som på ett märkligt sätt verkligen ser ut att trivas som allra bäst i svåra underlägen. Tsonga möter vinnaren i mötet mellan Milos Raonic och Tatsuma Ito i nästa omgång. Där hoppas vi så klart på Raonic. Blir en riktigt intressant åttondelsfinal i så fall.

* * *

Även Novak Djokovic fick skrämselhicka i sin öppningmatch, efter att Fabio Fognini väldigt oväntat bärgat första set i tiebreak (9-7). Som så många gångar förr kunde ”Djoker” dock genomgå den där från-timid-Bruce-Banner-till-rasande-Hulken-förvandlingen och följa upp med en total utklassning.

6-7(7), 6-2, 6-2 blev slutligen setsiffrorna.

* * *

På grund av regn tvingades en tvingades en jäkla massa matcher avbrytas. En del återupptogs och avslutades, andra inte. Typiskt.

* * *

Alla dagens resultat:

Givet världstrean Rafael Nadals frånvaro och turneringens skrällvänliga format (på Wimbledons gräs i bäst av tre set i alla omgångar utom finalen) vågar jag påstå att det här var årets hittills mest spännande lottning på förhand.

Så, låt oss nu i vanlig ordning gå igenom och analysera alltihop steg för steg:

FÖRSTA SEKTIONEN

Världsettan Roger Federer är tveklöst den av spelarna i toppkvartetten som dragit vinstlotten. Ingen av spelarna i de tre första omgångarna ska normalt sett rå på honom (trots att Frankrikes Julien Benneteau ledde med 2-0 i set i tredje omgången av Wimbledon). Federer har överlägsna 32-1 i matchfacit mot de sju spelarna i sektionens övre halva – enda förlusten kom mot just Benneteau i Paris 2009. Att Federer inte går vidare till kvartsfinal är således lika troligt som att Barcelonas trollkarl Leo Messi skriver kontrakt med IK Oddevold inför nästa säsong. Även den undre halvan av denna sektion är lite ljummen. Världselvan John Isner och världsåttan Janko Tipsarevic borde mötas i åttondelsfinalen. Har svårt att se någon av de andra spelarna som egentliga hot, möjligtvis bortsett från David Nalbandian. I en eventuell åttondel mellan Tipsarevic och Isner har amerikanen rimligtvis fördel – om inte annat så tack vare sin enormt tunga serve. Å andra sidan vet man aldrig vilket spelhumör Isner är på när det vankas matcher i Europa…
Fotnot: Monsterservaren Ivo Karlovic är skadad och ersätts av Tysklands Philipp Petzschner.

Han går vidare till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Janko Tipsarevic.
Bubblare: John Isner.

ANDRA SEKTIONEN

Till att börja med: Tyske Philipp Kohlschreiber är vidare till semifinal i den österrikiska 250-turneringen i Kitzbühel. Går han vidare till final är det ytterst tveksamt om han ens får spela OS, eftersom det kan strida mot ATP:s regler om överlappande turneringar. Hur som helst. En väldigt intressant sektion, det här. David Ferrer har en grym säsong bakom sig och efter uppvisningen i Wimbledon borde han inte ha några större problem att ta sig till kvartsfinalen. Frågan är bara vem han möter där? Juan Martín del Potro har haft sviktande form sedan titeln i Estoril och efterföljande semifinal i Madrid (förlust mot Tomáz Berdych). Gilles Simon ser jag inte som något överdrivet stort hot. Grigor Dimitrov har förvisso visat god form och förbättrat självförtroende på sistone, men kan han fälla någon av de tyngre pjäserna i en OS-turnering? Tveksamt. Vill dock höja ett varningens finger för japanen Kei Nishikori, som gjort riktigt bra ifrån sig efter skadan som stoppade honom från spel i två månader och kan bli gruset i Ferrers maskineri. Det enda någorlunda självklara i den här sektionen måste ändå vara att amerikanen Donald Young inkasserar sin inte alltför smickrande 15:e raka förlust. Har svårt att se honom slå Andreas Seppi, som svarat för sin bästa säsong någonsin i år.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Grigor Dimitrov.

TREDJE SEKTIONEN

Förlusten mot Roger Federer i Wimbledon-finalen må ha varit svidande tung, men den lär ändå ha gett Andy Murray ett ordentligt stärkt självförtroende. Världsfyran var, tillsammans med David Ferrer, den som imponerade mest under hela turneringen (givet att de inte har samma höga förväntningar som topptrion). Murray kan mycket väl gå hela vägen till final även i OS – om han tar sig förbi Tomáz Berdych i kvartsfinalen. Det är nämligen rimligtvis de två som borde mötas där, om man tittar på lottningen. Berdych åkte visserligen på en chockförlust i första omgången av Wimbledon (mot Ernests Gulbis) och har varit lite under isen sedan finalförlusten mot Federer i Madrid, men har haft gott om tid på sig att förbereda sig inför det här. Med sitt tunga spel tillhör han dessutom den grupp sluggers som i OS borde kunna ”do some damage” för att låna ett slitet amerikanskt tennisbegrepp. Annars? Ryan Harrison har visat god form, men är fortfarande här mer för att lära än för att ställa till problem för eliten. Nicolas Almagro har även han höjt sitt spel den här säsongen men är alldeles för svag på gräs. Richard Gasquet har (fortfarande) talangen men inte attityden. Marcos Baghdatis kan visserligen bli farlig, men Murray har det psykologiska övertaget efter arbetssegern i Wimbledon (7-5, 3-6, 7-5, 6-1).

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Tomáz Berdych.
Bubblare: Marcos Baghdatis.

FJÄRDE SEKTIONEN

Oj. Novak Djokovic, som vann brons i Peking-OS 2008, har verkligen inte fått en enkel lottning. Fabio Fognini slår han enkelt, men redan i andra omgången kan han tvingas möta en formtoppad Andy Roddick. Efter sex raka förluster vann Roddick titeln i grästurneringen i Eastbourne i juni, tog sig till tredje omgången i Wimbledon (förlust mot David Ferrer) och vann så sent som i förra veckan säsongens andra titel i Atlanta – bland annat efter seger över landsmannen John Isner. Tar han sig förbi Roddick kan han sedan stöta på formstarka Marin Cilic, nye världstian Juan Mónaco, mammutservaren Milos Raonic eller världssexan och Wimbledon-semifinalisten Jo-Wilfried Tsonga. Av de tror jag faktiskt att Raonic kan bli den riktigt stora mardrömsmotståndaren, eftersom det förmodade varma vädret gör spelet snabbare – vilket gynnar Raonic med sin snudd på otagbara serve och tunga spel. Det blir en riktigt kringelkrokig väg för Djokovic mot semifinalen, alltså.

Han går till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Milos Raonic, Andy Roddick.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

SEMIFINALERNA: Federer slår Ferrer, Djokovic slår Murray.
BRONSMATCHEN: Murray slår Ferrer.
FINALEN: Federer slår Djokovic.

* * *

Tycker helt enkelt att det momentum Federer jobbat upp inför och efter Wimbledon i kombination med hans enkla/Djokovics tuffa lottning i mångt och mycket talar för meste mästaren. Även det snabbare spel som OS lär bjuda på gynnar Federer.

Vad som talar för Novak Djokovic? Att han i mina ögon fortfarande är den just nu bästa spelaren på touren, revanschlusten efter final- och semiförlusterna i Franska öppna och Wimbledon samt det faktum att serbiske världstvåan själv pekat ut OS som en av de turneringar han prioriterar högst den här säsongen.

* * *

Ska OS bli Milos Raonics stora genombrott, nu när inte Franska öppna eller Wimbledon blev det? Mja. Han är tveklöst en av dem som gynnas av formatet och de yttre omständigheterna, men förlusten mot kvalspelaren Benjamin Becker i grästurneringen Newport oroar. Har de höga förväntningarna fått honom att börja tvivla på sig själv?

Hoppas inte det.

* * *

Blir OS Andy Roddicks stora revansch efter den djupa formsvackan och fall from grace? Kan mycket väl bli det. Lottningen talar emot honom, men lyckas han sänka självaste Djokovic bevisar han onekligen att han har förmågan att slå precis vem som helst i den här turneringen.

Har dock lite svårt att förstå hur han resonerade när han valde att ställa upp i turneringen i Atlanta. Hemmaplan och god chans att ro hem en titel (vilket han också slutligen gjorde), visst. Men i en hardcourt-turnering i USA – veckan före OS i London? Inte den bästa av föreberedelser, kan tyckas.

Å andra sidan lär segern ha gett en välbehövlig injektion självförtroende, så det kanske går på ett ut.

* * *

John Isner. Vågar man hoppas att han tar sig förbi första omgången? Vore väl själva f-n annars. Lika bra att inte hoppas för mycket, dock. Det har man lärt sig av den reslige amerikanen, som på grund av sin ojämnhet borde tilldelas smeknamnet Gambit.

* * *

Håll utkik efter David Goffin och Martin Klizan. Två unga killar (21 respektive 23 år) som mycket väl kan vara framtidens toppspelare – tillsammans med Milos Raonic och, förhoppningsvis, Grigor Dimitrov.

Klizan spelar dock, liksom Kohlschreiber, i Kitzbühel och tog sig i dag vidare till semifinal. Vilket reser en del frågetecken även kring honom inför OS, alltså.

* * *

För övrigt saknar man ju Robin Söderling alldeles extra mycket just den här veckan.

* * *

Håll utkik i bloggen i morgon eller på lördag. Då kommer förhoppningsvis en liknande genomgång av damernas singelturnering, om ingenting oväntat skulle ske som hindrar mig.

Men vad i hela glödheta?!

Ja, vad var det som hände därute på Centre Court egentligen? Stenhårda pungslag, galna flygturer, akrobatiska trick, tappade guldlägen och så Hawkeye i matchavgörande läge.

Vi får nog ta det från början och gå igenom den här helknasiga matchen systematiskt:

Det började ju så oerhört bra för hemmafavoriten Andy Murray. Ja, kanske lite för bra. 6-3 i första set blev 6-4 i andra – och plötsligt är Murray blott ett set ifrån att ta sig till final på hemmaplan. I det läget talar precis allt för det.

Förutom en liten detalj: Jo-Wilfried Tsonga.

Tsonga, som i matchens inledning inte varit i närheten av sin högsta kapacitet, kliver ut på banan i tredje set med en helt annan blick än tidigare. En giftig blick. En jag-tänker-fan-inte-ge-mig-blick.

Bortsett från några bra game i egen serve blir världsfyran nästintill utklassad i det setet (som slutar 6-3 till Tsonga) och den där tjurskalliga, självdestruktiva Andy Murray börjar göra sig påmind.

Tsonga är plötsligt på helt strålande spelhumör och pressar tillbaka Murray ordentligt i fjärde set. När han räddar sig ur ett riktigt tuff 3-1-underläge känns det som att en sådan där klassisk Tsonga-vändning (lik den i Wimbledon-kvartsfinalen mot Roger Federer förra året) är på gång. Murray ser riktigt obekväm ut och håller sig med nöd och näppe – och lite hjälp från Tsongas 14 oprovocerade misstag, totalt 42 i matchen – kvar i matchen.

Tsonga är den klart bättre spelaren av de två. Trots det får Murray chansen att spela hem matchen vid ställning 6-5. Allt han behöver göra är att bryta Tsongas serve.

Vilket är lättare sagt än gjort, eftersom franske världssexan kommit i gång ordentligt med pangandet.

Efter slarv, övermod och billiga misstag bjuder sedan Tsonga på två matchbollar vid ställning 40-15. Världssexan slår en stenhård serve långt ut till höger om Murray, som fångar upp den magnifikt och skickar den i en sagolik båge över banan.

Den landar utanför linjen.

Tror Murray – som borrar ansiktet i händerna och sjunker ihop som en säck potatis på gräset. Tsonga? Han bara garvar och går fram till nätet. Han är säker – bollen var inne.

Efter mycket om och men väljer Murray att utmana. Ett eventuellt avgörande ligger i Hawkeyes händer.

Bollen är inne. Med en hårsmån. Klipper linjen precis. Tsonga fortsätter garva och kramar om Murray, som helt tappat talförmågan. Han bara gråter. Kan inte tro att det är sant.

Oj. Oj. Oj. Vilken dramatik, vilka känsloyttringar!

Efter matchen, i intervjuerna med spelarna, visar det sig dock att Murray ”var säker på att den var inne när bollen lämnade min racket” och att Tsonga helt enkelt sagt till Murray att han var osäker, men trodde att den var ute. När det väl gick upp för Murray att linjedomaren dömt ut bollen valde han att utmana domslutet.

Nåväl.

Och det där pungslaget då, tänker ni? Ja, det är ju egentligen bara en liten parentes i sammanhanget. Vid ställning 5-3 i tredje set placerar Tsonga en stoppboll som Murray hinner upp, laddar kanonen – och drar till en stenhård forehand rakt på den ställda fransmannens juveler.

Det hade kunnat vara en smärtsam symbol för matchen. Om det inte varit för Tsongas beundransvärda kämpaglöd och sportslighet. Nästan poetiskt att se honom klappa om en skälvande Andy Murray efter den där dramatiska matchbollen i en makalös fajt som hade allt man kan önska sig.

Ja jag säger då det. Hur kan man inte älska tennis, liksom?

* * *

Murray är således, med setsiffrorna 6-3, 6-2, 3-6, 7-5, första manliga britten att nå final i Wimbledon sedan 1938, då Bunny Austin förlorade i tre raka set mot amerikanen Don Budge (1-6, 0-6, 3-6).